RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1258/1999

av den 17 maj 1999

om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av revisionsrättens yttrande(4), och

av följande skäl:

1. Genom förordning nr 25 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(5) upprättade rådet Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), nedan kallad "fonden", som utgör en del av Europeiska gemenskapernas allmänna budget. I den förordningen fastställs de principer som skall tillämpas för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

2. Med hänsyn till att den inre marknaden innebär enhetliga prissystem och en gemensam jordbrukspolitik, bör gemenskapen stå för de ekonomiska följderna. I enlighet med denna princip, som fastställs i artikel 2.2 i förordning nr 25, bör fondens garantisektion finansiera bidrag vid export till tredje land, intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknader, åtgärder för landsbygdsutveckling, särskilda veterinäråtgärder enligt rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet(6), åtgärder för att informera om den gemensamma jordbrukspolitiken samt vissa utvärderingar i syfte att uppnå målen i artikel 33.1 i fördraget.

3. Fondens utvecklingssektion bör finansiera utgifter för vissa åtgärder för landsbygdsutveckling i regioner som utvecklas långsammare samt för gemenskapens initiativ för landsbygdsutveckling.

4. Kommissionen ansvarar för förvaltningen av fonden. Ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i en kommitté för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket föreskrivs.

5. Ansvaret för kontrollen av garantisektionens utgifter inom fonden ligger i första hand hos medlemsstaterna, som utser myndigheter och andra organ som skall verkställa utgifter. Medlemsstaterna skall fullt ut och på ett effektivt sätt ta på sig denna uppgift. Kommissionen, som är ansvarig för att verkställa gemenskapens budget, måste kontrollera de sätt på vilka dessa utbetalningar och kontroller har utförts. Kommissionen får finansiera utgifter enbart om detta sker på ett sätt som ger tillräckliga garantier för att gemenskapsbestämmelserna efterlevs. Inom ramen för ett decentraliserat system för förvaltning av gemenskapens utgifter är det av avgörande betydelse att kommissionen, som är den institution som är ansvarig för finansieringen, är berättigad till och har möjlighet att utföra alla kontroller som den anser nödvändiga, med avseende på förvaltningen av utgifterna, samt att öppenheten och det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna och kommissionen är effektiva och fullständiga.

6. I samband med granskning och godkännande av räkenskaperna kan kommissionen inom skälig tid besluta om de totala utgifter som skall införas i garantisektionen i räkenskaperna, endast om den får tillfredsställande garantier för att de nationella kontrollerna är tillräckliga och ger insyn i verksamheten, och att utbetalningsställena försäkrar sig om att de utbetalningar som de gör är lagliga och riktiga. Bestämmelser bör därför antas för ackreditering av utbetalningsställena från medlemsstaternas sida. För att säkerställa konsekvens i den standard som krävs för ackreditering i medlemsstaterna skall kommissionen dra upp riktlinjer avseende de kriterier som skall tillämpas. Det bör därför föreskrivas att enbart utbetalningar som görs av de utbetalningsställen som är ackrediterade av medlemsstaterna får verkställas. För alt säkerställa insyn i de nationella kontrollsystemen, särskilt såvitt avser förfarandet för godkännande, bemyndigande och utbetalning, bär i förekommande fall antalet myndigheter och organ som anförtros detta ansvar begränsas med hänsyn till varje medlemsstats konstitutionella bestämmelser.

7. Ett decentraliserat förvaltningssystem för gemenskapens fonder innebär, särskilt efter reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, att flera utbetalningsställen kan utses. När en medlemsstat ackrediterar fler än ett utbetalningsställe måste den därför utse ett enda kontaktorgan för att säkerställa konsekvens av fondernas förvaltning, upprätta kontakter mellan kommissionen och de olika ackrediterade utbetalningsställena och säkerställa att sådana uppgifter om olika utbetalningsställens transaktioner som kommissionen begär skall kunna göras tillgängliga med kort varsel.

8. Medlemsstaterna måste tillhandahålla finansiella medel i enlighet med utbetalningsställenas behov, medan kommissionen gör förskottsutbetalningar mot utbetalningsställenas verkställda utgifter. Inom ramen för åtgärder för landsbygdsutveckling bör verkliga förskottsbetalningar göras för genomförande av program. Dessa förskottsbetalningar bör behandlas enligt de finansiella mekanismer som har upprättats för förskott mot de verkställda utgifter som har betalats under en referensperiod.

9. Det är lämpligt att föreskriva två olika slag av beslut, ett som avser granskning och godkännande av räkenskaperna för fondens garantisektion, och ett som lägger fast vilka slutsatser, inbegripet finansiella rättelser, som kan dras av resultaten av granskningen huruvida utgifterna överensstämmer med gemenskapsbestämmelserna.

10. Granskningen av överensstämmelse och därpå följande beslut om ackreditering kommer således inte längre att vara knutna till verkställandet av budgeten för ett visst budgetår. Det är nödvändigt att fastställa den längsta period som slutsatserna av granskningen av överensstämmelse kan avse. Åtgärderna för landsbygdsutveckling är emellertid fleråriga, vilket gör att det inte är möjligt att tillämpa en sådan längsta period.

11. Åtgärder måste vidtas för att förhindra och ingripa mot oegentligheter och för att återkräva belopp som förlorats till följd av sådana oegentligheter eller sådan försumlighet. Det ekonomiska ansvaret för sådana oegentligheter eller sådan försumlighet måste fastställas.

12. Gemenskapens utgifter måste noga övervakas. Utöver den övervakning som medlemsstaterna utför på eget initiativ och som förblir av största vikt, bör bestämmelser fastställas så att kommissionens tjänstemän kan genomföra kontroller och ha rätt att begära hjälp från medlemsstaterna.

13. Det är nödvändigt att i största möjliga utsträckning använda informationsteknik för att få fram den information som skall sändas till kommissionen. När kommissionen utför kontroller måste den ha fullständig och omedelbar tillgång till uppgifter som rör utgifter, både i dokument och i datafiler.

14. Med hänsyn till omfattningen av gemenskapsfinansieringen måste Europaparlamentet och rådet regelbundet informeras genom finansiella rapporter.

15. För att förenkla den finansiella förvaltningen är det önskvärt att närma fondens finansieringsperiod till budgetåret såsom det anges i artikel 272.1 i fördraget. För att detta skall kunna göras måste det finnas en klar bild av vilka medel som finns tillgängliga vid utgången av budgetåret i fråga. Det bör därför föreskrivas att kommissionen får nödvändig befogenhet att anpassa fondens finansieringsperiod om tillräckliga budgetmedel finns tillgängliga.

16. Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(7) har ändrats i betydande omfattning vid ett flertal tillfällen. Nu när nya ändringar görs av nämnda förordning är det önskvärt att bestämmelserna i fråga omarbetas för att förtydliga vissa frågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (nedan kallad fonden) skall utgöra en del av Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Den skall bestå av följande två sektioner:

- Garantisektionen.

- Utvecklingssektionen.

2. Garantisektionen skall finansiera

a) bidrag vid export till tredje land,

b) intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaden,

c) åtgärder för landsbygdsutveckling utanför mål 1-program med undantag av gemenskapsinitiativet för landsbygdsutveckling,

d) gemenskapens finansiella bidrag till särskilda veterinära åtgärder, kontrollåtgärder på veterinärområdet och program för bekämpning och övervakning av djursjukdomar (veterinära åtgärder) samt till växtskyddsåtgärder,

e) åtgärder avsedda att ge information om den gemensamma jordbrukspolitiken och vissa utvärderingar av åtgärder som finansieras av fondens garantisektion.

3. Utveckingssektionen skall finansieras sådana åtgärder för landsbygdsutveckling som inte omfattas av punkt 2 c.

4. Utgifter för administration och personal som belastar medlemsstater och mottagare av stöd från fonden skall inte finansieras av fonden.

Artikel 2

1. Bidrag vid export till tredje land, beviljade i enlighet med gemenskapsbestämmelserna inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna skall finansieras enligt artikel 1.2 a.

2. Intervention för att stabilisera jordbruksmarknaderna som görs i enlighet med gemenskapsbestämmelser inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna skall finansieras enligt artikel 1.2 b.

3. Om det är nödvändigt skall rådet, på förslag av kommissionen, med kvalificerad majoritet fastställa föreskrifter för finansiering av de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 3

1. Åtgärder för landsbygdsutveckling utanför mål 1-programmen som vidtas enligt gemenskapsbestämmelser skall finansieras enligt artikel 1.2 c.

2. Veterinära åtgärder och växtskyddsåtgärder som vidtas enligt gemenskapsbestämmelser skall finansieras enligt artikel 1.2 d.

3. Informationsåtgärder och utvärderingsåtgärder som vidtas enligt gemenskapsbestämmelser skall finansieras enligt artikel 1.2 e.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13.

Artikel 4

1. Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om följande:

a) De myndigheter och organ som den ackrediterar för att göra de betalningar som avses i artiklarna 2 och 3, nedan kallade "utbetalningsställen".

b) Om fler än ett utbetalningsställe har ackrediterats, den myndighet eller det organ, nedan kallat "samordningsorgan", som den ger i uppdrag dels att samla in och överföra de uppgifter som skall ges in till kommissionen, dels att främja en enhetlig tillämpning av gemenskapsbestämmelserna.

2. Utbetalningsställena skall vara medlemsstaternas myndigheter och organ som, såvitt avser de betalningar som skall göras inom deras områden skall ge tillräckliga garantier för att

a) ansökningarnas berättigande och överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna kontrolleras innan betalningarna godkänns,

b) de gjorda betalningarna redovisas korrekt och fullständigt i räkenskaperna,

c) nödvändiga handlingar ges in inom den tid och i den form som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna.

3. Utbetalningsställena skall inneha verifikationshandlingar avseende de gjorda utbetalningarna och handlingar som gäller genomförandet av de föreskrivna administrativa och fysiska kontrollerna. Om de relevanta handlingarna förvaras hos de organ som har till uppgift att godkänna utgifterna, skall dessa organ tillställa utbetalningsstället rapporter om antalet genomförda kontroller, dessas innehåll och de åtgärder som har vidtagits mot bakgrund av resultaten.

4. Endast utgifter som betalas av ackrediterade utbetalningsställen skall finansieras av gemenskapen.

5. Varje medlemsstat skall, med beaktande av landets konstitutionella bestämmelser och institutionella struktur, begränsa antalet ackrediterade utbetalningsställen till minsta möjliga antal för att de utgifter som avses i artiklarna 2 och 3 skall kunna betalas under tillfredsställande förvaltnings- och redovisningsförhållanden.

6. Varje medlemsstat skall till kommissionen överlämna följande upplysningar om utbetalningsställena:

a) Namn och stadgar.

b) Förvaltnings- och redovisningsförhållanden samt interna kontrollförhållanden under vilka betalningar skall göras i samband med genomförandet av gemenskapsbestämmelserna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

c) Ackrediteringshandlingen.

Kommissionen skall omedelbart underrättas om dessa uppgifter ändras på något sätt.

7. Om ett eller flera av villkoren för ackrediteringen inte har uppfyllts eller inte längre uppfylls av ett godkänt utbetalningsställe skall ackrediteringen återkallas, såvida inte utbetalningsstället genomför nödvändiga anpassningar inom den tid som bestäms utifrån hur allvarligt problemet är. Den berörda medlemsstaten skall underrätta kommissionen om detta.

8. Tillämpningsföreskrifterna för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13.

Artikel 5

1. De ekonomiska resurser som krävs för att täcka de utgifter som avses i artiklarna 2 och 3 skall göras tillgängliga för medlemsstaterna av kommissionen genom förskott på utgifter som verkställts under en referensperiod.

Förskottsbetalning för genomförande av program inom ramen för de åtgärder för landsbygdsutveckling som avses i artikel 3.1 får beviljas av kommissionen när dessa program godkänns och skall betraktas som utgifter som verkställts den första dagen i månaden efter beslutet om beviljandet.

2. Till dess att förskotten på verkställda utgifter har utbetalats skall medlemsstaterna tillhandahålla de medel som är nödvändiga för att täcka nämnda utgifter, alltefter de godkända utbetalningsställenas behov.

3. Tillämpningsföreskrifterna för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall med jämna mellanrum tillställa kommissionen följande uppgifter om de ackrediterade utbetalningsställena och samordningsorganen och de transaktioner som finansieras av fondens garantisektion:

a) En redovisning av utgifterna och en bedömning av finansieringsbehoven.

b) Årsredovisningen tillsammans med nödvändiga underlag för granskning och godkännande samt ett intyg avseende den vidarebefordrade redovisningens fullständighet, exakthet och sanningsenlighet.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel, särskilt de som gäller det redovisningsintyg som avses i punkt 1 b, skall antas enligt förfarandet i artikel 13.

Artikel 7

1. Efter att ha hört fondkommittén skall kommissionen fatta de beslut som anges i punkterna 2, 3 och 4.

2. Kommissionen skall besluta om månatliga förskott på verkställda utgifter som betalas av de ackrediterade utbetalningsställena.

Utgifterna för oktober skall hänföras till oktober om de verkställs mellan den 1 och den 15 oktober och till november om de verkställs mellan den 16 och den 31 oktober. Förskottsbetalningar skall göras till medlemsstaten senast den tredje arbetsdagen i den andra månaden efter den månad då utgifterna verkställs.

Ytterligare förskott får göras om fondkommittén underrättas vid nästa samråd.

3. Kommissionen skall före den 30 april året efter det aktuella budgetåret på grundval av de uppgifter som avses i artikel 6.1 b granska och godkänna räkenskaperna för utbetalningsställena.

Beslutet att granska och godkänna räkenskaperna skall omfatta den överlämnade redovisningens fullständighet, exakthet och sanningsenlighet. Beslutet skall inte påverkar antagandet av ett senare beslut i enlighet med punkt 4.

4. Kommissionen skall besluta om vilka utgifter som inte skall omfattas av gemenskapsfinansiering enligt artiklarna 2 och 3 om den finner att utgifterna inte har verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna.

Före varje beslut om att vägra finansiering skall resultaten av kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter båda parter skall söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som skall vidtas.

Om ingen överenskommelse nås får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds i syfte att medla mellan deras respektive ståndpunkter inom en tid av fyra månader; resultaten härav skall anges i en rapport, som skall överlämnas till och granskas av kommissionen innan ett beslut om att vägra finansiering fattas.

Kommissionen skall göra en bedömning av de belopp som skall undantas, särskilt med hänsyn till hur stor bristen på överensstämmelse är. Kommissionen skall beakta överträdelsens art och betydelse samt den ekonomiska förlust som gemenskapen lidit.

En vägran att finansiera får inte omfatta följande:

a) De utgifter som avses i artikel 2 och som verkställts före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.

b) De utgifter för åtgärder som avses i artikel 3 och där den slutliga betalningen verkställdes före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.

Bestämmelsen i femte stycket skall emellertid inte tillämpas på de ekonomiska följderna

a) av oegentligheter enligt artikel 8.2,

b) av statligt stöd eller överträdelser för vilka förfarandena som anges i artiklarna 88 och 226 i fördraget har inletts.

5. Tillämpningsföreskrifterna för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13. Dessa föreskrifter skall särskilt omfatta de förskottsbetalningar som avses i artikel 5.1 andra stycket under punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel och förfarandena för de beslut som avses i nämnda punkterna 2, 3 och 4.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att

a) försäkra sig om att transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt,

b) förhindra och ingripa mot oegentligheter,

c) indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits i dessa syften, särskilt i vilket stadium de förvaltningsmässiga och rättsliga förfarandena befinner sig.

2. Om en fullständigt indrivning inte kan åstadkommas skall de ekonomiska följderna av oegentligheter eller försumlighet bäras av gemenskapen, med undantag för följderna av sådana oegentligheter eller sådan försumlighet som kan tillskrivas medlemsstaternas myndigheter eller andra organ.

De indrivna beloppen skall betalas till de ackrediterade utbetalningsställena och dessa organ skall dra av de indrivna beloppen från de utgifter som fonden finansierar. Räntan på de belopp som drivits in eller som betalats för sent skall betalas in till fonden.

3. Rådet skall, på förslag av kommissionen, med kvalificerad majoritet fastställa de allmänna tillämpningsföreskrifterna för denna artikel.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall till kommissionens förfogande ställa alla uppgifter som behövs för att fonden skall fungera väl och de skall även vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta den kontroll som kommissionen kan anse vara nödvändig inom ramen för förvaltningen av gemenskapsfinansieringen, inbegripet kontroller på plats.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla bestämmelser i lagar och andra författningar som de har antagit för tillämpningen av gemenskapens rättsakter avseende den gemensamma jordbrukspolitiken, i den mån dessa akter har ekonomiska följder för fonden.

2. Utan att det påverkar den kontroll som medlemsstaterna utför i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 248 i fördraget eller sådana kontroller som företas med stöd av artikel 279 c i fördraget skall företrädare som kommissionen utsett att genomföra kontroller på plats ha tillgång till alla böcker och andra handlingar, inbegripet uppgifter som upprättas eller lagras i elektronisk form, avseende utgifter som finansieras av fonden.

De får särskilt kontrollera

a) om förvaltningsrutinerna är förenliga med gemenskapsreglerna,

b) om de erforderliga underlagen finns och om dessa överensstämmer med de transaktioner som finansieras av fonden,

c) under vilka förhållanden transaktioner som finansieras av fonden genomförs och kontrolleras.

Kommissionen skall i god tid före kontrollen underrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat inom vars territorium kontrollen skall äga rum. Tjänstemän från den berörda medlemsstaten får delta i kontrollen.

På begäran av kommissionen och med medlemsstatens samtycke skall kontroller eller utredningar beträffande de transaktioner som avses i denna förordning utföras av den medlemsstatens behöriga myndigheter. Tjänstemän från kommissionen får också delta.

För att effektivisera kontrollen får kommissionen, med de berörda medlemsstaternas samtycke, ombesörja att myndigheter i dessa stater deltar i vissa kontroller eller utredningar.

3. Rådet skall vid behov, på förslag av kommissionen, med kvalificerad majoritet fastställa allmänna tilllämpningsföreskrifter för denna artikel:

Artikel 10

Före den 1 juli varje år skall kommissionen tillställa Europaparlamentet och rådet en finansiell rapport om förvaltningen av fonden under det föregående räkenskapsåret, särskilt dess ekonomiska ställning och utvecklingen av utgifternas storlek och utgiftsslagen samt förutsättningarna för gemenskapsfinansieringens genomförande.

Artikel 11

Kommittén för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (nedan kallad fondkommittén) skall bistå kommissionen med förvaltningen av fonden i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 12-15.

Artikel 12

Fondkommittén skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och för kommissionen. Varje medlemsstat skall i fondkommittén företrädas av högst fem tjänstemän. Ordförande för fondkommittén skall vara en företrädare för kommissionen.

Artikel 13

1. Om förfarandet i denna artikel skall tillämpas skall ordföranden, antingen på eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat, hänskjuta ärendet till fondkommittén.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 205.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionens beslut skall ha omedelbar verkan.

b) Om beslutet inte är förenligt med fondkommitténs yttrande skall kommissionens emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall

- får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under den tid som inte överstiger en månad från den dag då rådet underrättats.

- Rådet får inom den tidsfrist som anges i föregående strecksats fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet.

Artikel 14

1. Fondkommittén skall höras

a) i samtliga fall där det är föreskrivet att den skall höras,

b) angående den bedömning av fondens anslag som skall skrivas in i kommissionens upskattning för kommande budgetår och vid behov i ytterligare budgetsförslag,

c) om utkast till rapporter om fonden som skall överlämnas till rådet.

2. Fondkommittén får undersöka alla andra frågor som dess ordförande, antingen på eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat, har hänskjutit till den.

Fondkommittén skall regelbundet informeras om fondens verksamheter.

Artikel 15

Ordföranden skall sammankalla fondkommittén.

Kommissionen skall ställa sekretariatstjänster till fondkommitténs förfogande.

Fondkommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 16

1. Förordning (EEG) nr 729/70 skall upphävas.

2. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall tolkas som hänvisningar till denna förordning och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 17

Artikel 15 tredje stycket och artikel 40 i beslut 90/424/EEG skall utgå.

Artikel 18

De åtgärder som krävs för att underlätta övergången från bestämmelserna i förordning (EEG) nr 729/70 till bestämmelserna i den här förordningen skall antas enligt förfarandet i artikel 13.

Artikel 19

Kommissionen får stryka första meningen i artikel 7.2 andra stycket enligt förfarandet i artikel 13, om de budgetmedel som beviljats fondens garantisektion och som finns tillgängliga i slutet av ett visst budgetår, gör det möjligt för fonden att finansiera de tilläggsutgifter som blir följden av strykningen för samma budgetår. Om kommissionen använder sig av denna befogenhet får den i enlighet med samma förfarande senarelägga startdatum till den 1 november för de betalningsperioder för åtgärder som påbörjas för att löpa mellan den 16 till och med den 31 oktober.

Artikel 20

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas på utgifter som betalas från och med den 1 januari 2000.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 maj 1999.

På rådets vägnar

K.-H. FUNKE

Ordförande

(1) EGT C 170, 4.6.1998, s. 83.

(2) Yttrandet avgivet den 6 maj 1999 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(3) EGT C 407, 28.12.1998, s. 222.

(4) EGT C 401, 22.12.1998, s. 3.

(5) EGT L 30, 20.4.1962, s. 991/62. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 728/70 (EGT L 94, 28.4.1970, s. 9).

(6) EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom beslut 94/370/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 31).

(7) EGT L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1287/96 (EGT L 125, 8.6.1995, s. 1).

BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

>Plats för tabell>