31998Y0206(01)

Meddelande från kommissionen om tillämpningen av konkurrensreglerna inom postsektorn och om utvärderingen av vissa statliga åtgärder i samband med posttjänster

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 039 , 06/02/1998 s. 0002 - 0018


Meddelande från kommissionen om tillämpningen av konkurrensreglerna inom postsektorn och om utvärderingen av vissa statliga åtgärder i samband med posttjänster (98/C 39/02)

(Text av betydelse för EES)

FÖRORD

Sedan kommissionen lagt fram en grönbok om utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster (1) och ett meddelande till Europaparlamentet och rådet om resultaten av samrådet kring grönboken och kommissionens förslag till åtgärder (2) har det förekommit omfattande diskussioner om den framtida regleringen av postsektorn inom gemenskapen. Genom sin resolution av den 7 februari 1994 om utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster (3) uppmanade rådet kommissionen att föreslå åtgärder, dvs. att närmare precisera innehållet i en harmoniserad samhällsomfattande tjänst och vilka posttjänster som skulle kunna omfattas av monopol. I juli 1995 föreslog kommissionen ett åtgärdspaket för posttjänster som bestod av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för utvecklingen av posttjänster i gemenskapen och för förbättring av servicekvaliteten (4) liksom ett utkast till föreliggande meddelande om tillämpningen av konkurrensreglerna (5).

Detta meddelande, som är ett komplement till de harmoniseringsåtgärder som kommissionen föreslagit, bygger på resultaten från dessa diskussioner i enlighet med principerna i rådets ovannämnda resolution. I meddelandet beaktas såväl de synpunkter som erhållits under det offentliga samrådet om utkastet till detta meddelande, som publicerades i december 1995 som Europaparlamentets resolution om utkastet som antogs den 12 december 1996 (6) och Europaparlamentets och rådets diskussioner om förslaget till direktiv.

Kommissionen anser att posttjänsterna är livsnödvändiga för all ekonomisk och social verksamhet, eftersom de är ett viktigt redskap för kommunikation och handel. Nya posttjänster håller på att utvecklas och marknaden måste vara förutsägbar, så att investeringar främjas och nya arbetstillfällen kan skapas inom sektorn. EG-domstolen har slagit fast att gemenskapslagstiftningen, framför allt konkurrensreglerna i EG-fördraget, gäller även för postsektorn (7). EG-domstolen har förklarat att medlemsstaterna, när de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter till offentliga förtag, varken får anta eller vidmakthålla några åtgärder som strider mot EG-fördragets konkurrensregler och att dessa regler måste tolkas i anslutning till artikel 90.2, där det fastställs att företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall vara underkastade reglerna i fördraget, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs.

Kommissionen får därför ofta frågor om hur den kommer att ställa sig till genomförandet av EG-fördragets konkurrensregler när det gäller postoperatörers verksamhet och när det gäller statliga åtgärder i samband med offentliga företag och företag till vilka medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inom postsektorn.

I detta meddelande beskrivs kommissionens tolkning av de berörda bestämmelserna i EG-fördraget och de vägledande principer som kommissionen kommer att utgå ifrån när den tillämpar EG-fördragets konkurrensregler i enskilda ärenden inom postsektorn, samtidigt som den bevarar ett nödvändigt skydd för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster och ger företagen och medlemsstaterna tydliga riktlinjer så att överträdelser av EG-fördraget kan undvikas. Detta meddelande påverkar inte tolkningar som kan göras av EG-domstolen.

I detta meddelande beskrivs dessutom på vilket sätt kommissionen avser att tillämpa konkurrensreglerna när det gäller postoperatörers verksamhet och när den bedömer huruvida statliga åtgärder som begränsar friheten att tillhandahålla tjänster eller att konkurrera på postmarknaderna är förenliga med konkurrensreglerna och andra regler i EG-fördraget. I meddelandet behandlas också frågan om icke-diskriminerande tillgång till det allmänna postnätet och de skydd som krävs för att garantera konkurrens på lika villkor inom sektorn.

Vissa medlemsstater har reviderat eller håller på att revidera sin lagstiftning om posttjänster för att begränsa postverkets monopol till det som är nödvändigt för att tillvarata allmänintresset. Detta sker framför allt med hänsyn till de nya posttjänster som utvecklas av privata och offentliga operatörer. Samtidigt får kommissionen alltfler klagomål och ärenden som berör konkurrenslagstiftningen att ta ställning till. I detta skede är det därför lämpligt att utforma ett meddelande till vägledning för medlemsstaterna och postoperatörerna, bland annat de operatörer som har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter, så att konkurrensreglerna tillämpas på ett korrekt sätt. Detta meddelande är inte uttömmande, men syftar till att ge den vägledning som behövs för en korrekt tolkning av framför allt artiklarna 59, 85, 86, 90 och 92 i EG-fördraget i enskilda ärenden. Genom att utfärda detta meddelande vidtar kommissionen åtgärder för att öka insynen och för att underlätta postoperatörernas investeringsbeslut till förmån för alla användare av posttjänster inom EU.

I sitt meddelande av den 11 september 1996 om tjänster i allmänhetens intresse i Europa (8) förklarade kommissionen att solidaritet och likabehandling inom ramen för en marknadsekonomi är grundläggande gemenskapsmål. Med hjälp av tjänster av allmänt intresse närmar man sig dessa mål. EU-medborgarna förväntar sig tjänster av hög kvalitet till ett överkomligt pris och många betraktar till och med tjänster av allmänt intresse som en social rättighet.

Konsumenterna blir alltmer bestämda när det gäller att kräva sin rätt och få sina önskemål uppfyllda och detta gäller i särskilt hög grad för postsektorn. Den världsomfattande konkurrensen tvingar de företag som använder dessa tjänster att försöka förhandla sig till bättre avtal med lägre priser, motsvarande de avtal som konkurrenterna har ingått. De traditionella posttjänsterna utsätts för ett enormt tryck från ny teknik som fax och e-post. Denna utveckling har väckt en viss oro beträffande framtiden för dessa tjänster och beträffande sysselsättningen och den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Den ekonomiska betydelsen av dessa tjänster är avsevärd. Därför är det mycket viktigt att modernisera och utveckla tjänster av allmänt intresse, eftersom de i så stor utsträckning bidrar till Europas konkurrenskraft och till social solidaritet och livskvalitet i Europa.

Gemenskapens mål är att stödja den europeiska ekonomins konkurrenskraft i en värld med ständigt ökande konkurrens och att ge konsumenterna fler valmöjligheter, bättre kvalitet och lägre priser, samtidigt som den genom sin politik hjälper till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen mellan medlemsstaterna och utjämnar vissa obalanser. Posttjänsterna spelar en avgörande roll i detta sammanhang. Gemenskapen har förbundit sig att främja de delar av posttjänsterna som är av allmänt ekonomiskt intresse, vilket tydligt bekräftas i den nya artikel 7d som införts genom Amsterdamfördraget, och samtidigt förbättra deras effektivitet. Marknadskrafterna leder till en bättre resursfördelning och till att tjänsterna tillhandahålls på ett mer effektivt sätt, vilket framför allt är till förmån för konsumenterna, som får bättre kvalitet till ett lägre pris. Ibland har dessa mekanismer emellertid sina begränsningar, vilket kan leda till att de potentiella fördelarna inte når hela befolkningen och till att målet att främja social och territoriell sammanhållning inom unionen inte uppnås. Då måste den berörda offentliga myndigheten se till att allmänintresset tillvaratas.

Den traditionella strukturen med nationellt monopol på vissa tjänster av allmänt intresse innebär en utmaning för den ekonomiska integrationen i Europa. Detta gäller även monopol på posttjänster, som även om de är berättigade kan utgöra hinder för en väl fungerande inre marknad, framför allt genom att en viss sektor av marknaden är stängd för konkurrens.

Den verkliga utmaningen består i att säkerställa ett väl fungerande samspel mellan den inre marknadens krav på fri rörlighet, en effektiv och dynamisk ekonomi samt fri konkurrens och målen för allmänintresset. Detta samspel måste vara till fördel för enskilda medborgare och för samhället som helhet. Det är en svår balansgång, eftersom målen ständigt förändras: den inre marknaden fortsätter att växa och de offentliga tjänsterna är inte statiska, utan måste anpassas till nya krav.

Den grundläggande innebörden i begreppet samhällsomfattande tjänster, som har utvecklats inom kommissionen (9), är att säkerställa tillgången till tjänster av hög kvalitet till ett överkomligt pris. Samhällsomfattande tjänster definieras på grundval av olika principer, nämligen jämlikhet, universell karaktär, kontinuitet och anpassningsförmåga och på grundval av god praxis, nämligen insyn i ledning, prissättning och finansiering samt tillsyn genom organ fristående från dem som utför tjänsterna. Dessa kriterier uppfylls inte alltid på nationell nivå, men där de har införts på grundval av begreppet europeiska samhällsomfattande tjänster har de haft positiva följder för utvecklingen av tjänster av allmänt intresse. Samhällsomfattande tjänster är det konkreta europeiska uttrycket för de krav och särdrag som kännetecknar den europeiska samhällsmodellen inom ramen för en politik som kombinerar en dynamisk marknad, sammanhållning och solidaritet.

Samhällsomfattande posttjänster av hög kvalitet har stor betydelse både för privat- och företagskunder. Mot bakgrund av den elektroniska handelns utveckling kommer dessa tjänster inom kort att få ännu större betydelse. Posttjänsterna har en viktig uppgift i detta sammanhang.

Beträffande postsektorn har Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (i fortsättningen: "postdirektivet") antagits. Syftet med detta direktiv är att införa gemensamma regler för att utveckla postsektorn och förbättra tjänsternas kvalitet liksom att gradvis avreglera marknaderna på ett kontrollerat sätt.

Målet för postdirektivet är att posttjänsternas karaktär av samhällsomfattande tjänster måste skyddas på lång sikt. I direktivet åläggs medlemsstaterna att införa vissa harmoniserade miniminormer, bland annat för tillhandahållandet av landsomfattande postservice av hög kvalitet med regelbunden och garanterad utdelning till ett överkomligt pris. Detta omfattar insamling, transport, sortering och utdelning av brev, kataloger och paket inom vissa pris- och viktgränser. Det omfattar också rekommenderade och assurerade försändelser och gäller såväl försändelser inom landet som över nationsgränserna. Vederbörlig hänsyn tas till kontinuitet, sekretess, opartiskhet, likabehandling och anpassningsförmåga.

För att garantera finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna kan de operatörer som utför dessa få monopol på en viss sektor. Monopolets omfattning har harmoniserats i direktivet. Enligt direktivet kan medlemsstaterna endast bevilja exklusiva rättigheter för tillhandahållandet av posttjänster i den utsträckning som är nödvändig för att vidmakthålla de samhällsomfattande tjänsterna. I direktivet fastställs dessutom den maximala omfattning monopolet får ha för att detta mål skall uppnås. All eventuell ytterligare finansiering som kan behövas för att vidmakthålla de samhällsomfattande tjänsterna kan erhållas genom att vissa skyldigheter åläggs de operatörer som bedriver verksamhet på affärsmässiga grunder. De kan till exempel åläggas att bidra ekonomiskt till en kompensationsfond som för detta ändamål förvaltas av ett av förmånstagaren eller förmånstagarna oberoende organ, vilket anges i artikel 9 i postdirektivet.

I direktivet fastställs gemensamma miniminormer för samhällsomfattande tjänster och gemenskapsregler införs för det monopoliserade området. Direktivet medför därför en ökad säkerhet i juridiskt hänseende om vilka särskilda och exklusiva rättigheter inom postsektorn som är lagliga. Det finns emellertid statliga åtgärder som inte behandlas i direktivet och som kan strida mot de regler i EG-fördraget som riktas till medlemsstaterna. Även i fortsättningen omfattas också de enskilda postoperatörernas verksamhet av EG-fördragets konkurrensregler.

Av artikel 90.2 i EG-fördraget framgår att företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan undantas från reglerna i fördraget, i den mån tillämpningen av dessa regler hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Detta undantag från EG-fördragets regler omfattas emellertid av proportionalitetsprincipen. Denna princip har utformats för att säkerställa att skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse och det sätt på vilket tjänsterna faktiskt tillhandahålls stämmer så bra överens som möjligt, så att de medel som används står i proportion till de mål man vill uppnå. Principen har utformats för att möjliggöra en flexibel balans som kan anpassas till nya förutsättningar och som tar hänsyn till de tekniska och budgetära begränsningar som kan variera från sektor till sektor. Principen medger också bästa möjliga samspel mellan en väl fungerande marknad och allmänintressets krav genom att garantera att de medel som används för att uppfylla kraven inte på något otillbörligt sätt stör den inre marknadens funktion eller påverkar handeln i en utsträckning som skulle stå i strid med gemenskapens intressen (10).

EG-födragets bestämmelser, bland annat undantaget i artikel 90.2, kan endast tillämpas från fall till fall, både vad gäller företagsverksamhet och statliga åtgärder. För att öka säkerheten om vad som gäller rent juridiskt i fråga om åtgärder som inte omfattas av direktivet, förefaller det emellertid nödvändigt att redogöra för kommissionens tolkning av EG-fördraget och dess framtida tillämpning av bestämmelserna i detta. Kommissionen anser att tillämpningen av fördragets bestämmelser, med undantag för bestämmelserna i artikel 90.2 om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, framför allt skulle öka konkurrenskraften hos de företag som verkar inom postsektorn, vara till förmån för konsumenterna och på ett positivt sätt bidra till målen för allmänintresset.

Utmärkande för postsektorn inom EU är de områden som medlemsstaterna har monopoliserat för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna och som nu harmoniseras genom direktivet så att de snedvridande effekterna mellan medlemsstaterna kan begränsas. Kommissionen måste enligt EG-fördraget se till att dessa postmonopol uppfyller reglerna i fördraget, framför allt konkurrensreglerna, för att fördelarna för konsumenterna skall vara så stora och de snedvridande effekterna så små som möjligt. Kommissionen strävar efter att uppnå detta mål genom att inom denna sektor tillämpa konkurrensreglerna från fall till fall och kommer därmed att se till att monopolet inte används till att utvidga en skyddad dominerande ställning till avreglerade verksamheter eller till att ge stora kunder förmåner på bekostnad av små. Kommissionen kommer också att se till att postmonopol för tjänster över nationsgränserna inte används för att skapa eller vidmakthålla illegala priskarteller till skada både för företag och konsumenter inom Europeiska unionen.

Detta meddelande syftar till att för marknadsaktörerna förklara de praktiska konsekvenserna av att konkurrensreglerna tillämpas på postsektorn och redogöra för eventuella undantag från principerna. I meddelandet beskrivs den ståndpunkt som kommissionen kommer att inta när den, i en situation där de särskilda och exklusiva rättigheter som harmoniseras genom direktivet fortfarande är i kraft, bedömer enskilda ärenden eller ärenden som hänskjutits till EG-domstolen av nationella domstolar enligt artikel 177 i EG-fördraget.

1. DEFINITIONER

I detta meddelande används följande beteckningar med de betydelser som här anges (11):

posttjänster: tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser.

allmänt postnät: den organisation och de medel av alla slag som den eller de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster använder särskilt för att

- samla in postförsändelser som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster från inlämningsställen inom hela territoriet,

- befordra och behandla dessa försändelser från postnätets inlämningsställe till utdelningscentralen,

- dela ut dem till de adresser som anges på försändelserna.

inlämningsställen: de fysiska anordningar, inbegripet brevlådor, som tillhandahålls allmänheten antingen på allmän plats eller i lokaler, där postförsändelser kan avlämnas av kunder till det allmänna postnätet.

insamling: förfarandet att samla upp postförsändelser som lämnats vid inlämningsställen.

utdelning: den process som omfattar posthanteringen alltifrån sortering vid utdelningscentralen till överlämnande av postförsändelserna till adressaterna.

postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den skall överlämnas av den som tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna. Sådana försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.

brevförsändelse: en skriftlig underrättelse på vilket fysiskt medium som helst, vilken skall befordras till och överlämnas på den adress som avsändaren angivit på själva försändelsen eller dess omslag. Böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter anses inte vara brevförsändelser.

direktreklam: en underrättelse, som endast består av annons-, marknadsförings- eller reklammaterial med samma innehåll, förutom adressatens namn, adress och identifieringsnummer samt andra variationer som inte ändrar meddelandets art, och som sänds till ett betydande antal adressater för att befordras och överlämnas till den adress som avsändaren har angivit på själva försändelsen eller på dess omslag. Den nationella tillsynsmyndigheten skall tolka begreppet "ett betydande antal adressater" inom varje medlemsstat och offentliggöra en lämplig definition. Räkningar, fakturor, ekonomiska redovisningar och andra meddelanden som inte är identiska skall inte anses som direktreklam. En underrättelse som förenar direktreklam med andra försändelser i samma omslag skall inte anses som direktreklam. Direktreklam skall omfatta både gränsöverskridande direktreklam och inrikes direktreklam.

utväxling av dokument: tillhandahållande av medel, inbegripet lokaler för detta särskilda ändamål och transport av tredje man, varigenom det blir möjligt att själv överlämna försändelser genom ömsesidig utväxling av postförsändelser mellan användare som abonnerar på denna tjänst.

expresstjänster: tjänster som innebär en snabbare och mer tillförlitlig insamling och utdelning av postförsändelserna och som dessutom omfattar alla eller några av följande tjänster: garanterad utdelning på en fastställd dag, hämtning hos avsändaren, personlig utdelning till adressaten, möjlighet att ändra destination och adressat under befordran, bekräftelse till avsändaren på att försändelsen mottagits, övervakning och spårning av försändelserna, personlig service till kunderna och vid behov tillhandahållande av särskild service. Kunderna är i princip beredda att betala mer för denna typ av tjänst.

den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster: offentligt eller privat organ som tillhandahåller de samhällsomfattande posttjänsterna eller delar därav inom en medlemsstat och som har anmälts till kommissionen.

exklusiva rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar genom lagar eller andra författningar och som innebär att ett företag beviljas monopol på tillhandahållandet av posttjänster, varigenom rätten att tillhandahålla posttjänster eller bedriva verksamhet reserveras för detta företag inom ett visst geografiskt område.

särskilda rättigheter: de rättigheter som en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag genom lagar eller andra författningar och som, inom ett visst geografiskt område,

- genom urval på skönsmässiga grunder begränsar antalet företag som har tillstånd att tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet till två eller fler, på annat sätt än enligt objektiva, proportionella eller icke-diskriminerande kriterier,

- på annat sätt än enligt sådana kriterier utpekar flera konkurrerande företag som de som skall tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet,

- på annat sätt än enligt sådana kriterier beviljar ett eller flera företag rättsliga fördelar som väsentligt påverkar andra företags möjligheter att tillhandahålla samma tjänster eller bedriva samma verksamhet inom samma geografiska område på i stort sett samma villkor.

terminalavgifter: ersättningen till dem som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster för utdelning av inkommande gränsöverskridande post, vilken består av postförsändelser från en annan medlemsstat eller från tredje land.

förmedlare: en ekonomisk aktör som är verksam mellan avsändaren och den som tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna genom insamling, vidarebefordran eller försortering av postförsändelser innan de leds in i det allmänna postnätet i samma land eller ett annat land.

nationell tillsynsmyndighet: det eller de organ i varje medlemsstat, som medlemsstaten har anförtrott bland annat de tillsynsuppgifter som omfattas av postdirektivet.

väsentliga krav: allmänna icke-ekonomiska skäl som kan föranleda en medlemsstat att införa villkor för tillhandahållandet av posttjänster (12). Dessa orsaker är posthemlighet, säkerheten för nätet med hänsyn till transport av farligt gods och, när det är berättigat, dataskydd, miljöskydd och regionplanering. Dataskydd kan omfatta skydd för personuppgifter, förtrolighet med avseende på information som överförs eller lagras samt skydd för privatlivet.

2. DEFINITION AV MARKNAD OCH STÄLLNING INOM POSTSEKTORN

a) Definition av geografisk marknad och produktmarknad

2.1 I artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget förbjuds som oförenligt med den gemensamma marknaden allt sådant beteende av ett eller flera företag som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt och som innebär att man hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen och/eller missbrukar en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna. Medlemsstaternas territorier utgör separata geografiska marknader när det gäller utdelning av inrikesförsändelser och inkommande utrikesförsändelser, vilket framför allt beror på de exklusiva rättigheter som beviljats de operatörer som avses i punkt 4.2 och på begränsningarna för tillhandahållandet av posttjänster. Var och en av de geografiska marknaderna utgör en väsentlig del av den gemensamma marknaden. Ursprungslandet för inkommande utrikesförsändelser har inte någon betydelse för avgränsningen av den relevanta marknaden.

2.2 När det gäller produktmarknader visar skillnaderna i praxis mellan medlemsstaterna att det i vissa fall kan vara nödvändigt att avgränsa flera separata produktmarknader. Avgränsning av olika produktmarknader har betydelse bland annat när det gäller beviljandet av särskilda eller exklusiva rättigheter. När kommissionen bedömer enskilda ärenden på grundval av de skilda marknads- och regleringsförhållandena i medlemsstaterna och den harmoniserade ram som direktivet om posttjänster utgör, kommer den i princip att utgå ifrån att det finns flera separata produktmarknader, såsom insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser och till exempel direktreklam och försändelser över nationsgränserna. Kommissionen kommer att ta hänsyn till att dessa marknader är helt eller delvis avreglerade i flera medlemsstater. Nedan beskrivs de marknader som kommissionen kommer att utgå ifrån när den bedömer enskilda ärenden.

2.3 Allmän brevbefordran omfattar utdelning av brevförsändelser till den adressat som angivits på försändelsen.

Detta gäller inte befordran av egen post, dvs. att den fysiska eller juridiska person som är upphov till försändelsen tillhandahåller posttjänsterna (vilket inbegriper syster- eller dotterbolag.)

I enlighet med praxis i många medlemsstater undantas dessutom alla postförsändelser som inte betraktas som brevförsändelser, eftersom de består av flera identiska kopior av samma skriftliga meddelande utan andra ändringar i form av tillägg eller strykningar än utbyte av adressatens namn och adress. Detta gäller tidskrifter, tidningar, tryckta periodiska publikationer, till exempel kataloger, samt varor eller dokument som åtföljer och hör samman med sådana försändelser.

Direktreklam omfattas av definitionen av brevförsändelser. Direktreklam innehåller emellertid sällan genuint personliga meddelanden. Direktreklamen uppfyller i stället vissa operatörers behov av tjänster inom området affärskommunikation som ett komplement till annonser i massmedia. Avsändarna av direktreklam har dessutom inte nödvändigtvis samma behov av snabb befordran till 1:a klass-taxa som de kunder som utnyttjar tjänster på den marknad som beskrivits ovan. Det faktum att dessa tjänster inte alltid är direkt utbytbara mot varandra tyder på att det kan röra sig om separata marknader.

2.4 Andra separata marknader är till exempel marknaden för expresstjänster, marknaden för utväxling av dokument och marknaden för nya tjänster (tjänster som skiljer sig från de traditionella tjänsterna). En verksamhet som förenar den nya telekommunikationstekniken och vissa delar av posttjänsterna kan vara en ny tjänst i postdirektivets mening, men behöver inte nödvändigtvis vara det. I själva verket kan sådan verksamhet vara ett tecken på de traditionella tjänsternas anpassningsförmåga.

Marknaden för utväxling av dokument skiljer sig från den marknad som beskrivs i punkt 2.3 genom att den inte omfattar insamling och utdelning av postförsändelserna. Den omfattar endast tillhandahållande av medel, inbegripet lokaler och transport av tredje man, varigenom det blir möjligt att själv överlämna försändelser genom ömsesidig utväxling av postförsändelser mellan användare som abonnerar på denna tjänst. De som använder utväxling av dokument tillhör en sluten användargrupp.

Marknaden för expresstjänster skiljer sig också från den marknad som beskrevs i punkt 2.3 på grund av det mervärde dessa tjänster har i jämförelse med de grundläggande posttjänsterna (13). Förutom en snabbare och mer tillförlitlig insamling, transport och utdelning av postförsändelserna omfattar expresstjänsterna alla eller några av följande tjänster: garanterad utdelning på en fastställd dag, hämtning hos avsändaren, personlig utdelning till adressaten, möjlighet att ändra destination och adressat under befordran, bekräftelse till avsändaren på att försändelsen mottagits, övervakning och spårning av försändelserna, personlig service till kunderna och vid behov tillhandahållande av särskild service. Kunderna är i princip beredda att betala mer för denna typ av tjänst. Även tjänster som innebär en snabbare utdelning av inrikes brevförsändelser inom vissa pris- och viktgränser kan ingå i de tjänster som enligt direktivet får omfattas av monopol.

2.5 Utan att det påverkar tillämpningen av direktivets definition av tjänster som får omfattas av monopol kan allmän brevbefordran anses omfatta olika typer av verksamhet, som uppfyller skilda behov och som i princip bör betraktas som separata marknader, nämligen marknaden för insamling och sortering av postförsändelser, marknaden för transport av försändelser och marknaden för utdelning av postförsändelser (inrikesförsändelser eller inkommande utrikesförsändelser). I detta sammanhang måste man avgränsa olika kundkategorier. Privatkunder efterfrågar de skilda produkterna och tjänsterna som en integrerad tjänst. Affärskunderna, som står för största delen av intäkterna för operatörer enligt punkt 4.2, söker däremot aktivt efter möjligheter att ersätta vissa delar av den slutliga lösningen med alternativa lösningar (vad gäller tjänsternas kvalitet och/eller pris), som tillhandahålls av olika operatörer eller beställs av dem som underleverantörer. Affärskunderna vill väga för- och nackdelarna med att själva överlämna försändelser mot att använda en postoperatör. De befintliga monopolen begränsar tillhandahållandet av dessa tjänster, som annars skulle kunna tillhandahållas individuellt i enlighet med marknadsvillkoren. De faktiska förhållandena på marknaden stödjer åsikten att insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser utgör separata marknader (14). Ur konkurrenslagstiftningens synvinkel kan skillnaden mellan de fyra marknaderna vara betydelsefull.

Detta gäller postförsändelser över nationsgränserna, där insamling och transport utförs av en annan postoperatör än den som delar ut försändelsen. Detta gäller också inrikesförsändelser, eftersom de flesta operatörer tillåter stora kunder att själva sortera massförsändelser till ett rabatterat pris i jämförelse med de allmänna taxorna. Även inlämning och insamling av postförsändelser liksom betalningssätt varierar under dessa omständigheter. De större företagens postavdelningar sköts numera ofta av mellanhänder, som förbereder och försorterar posten innan den överlämnas till postoperatören för slutbefordran. Alla postoperatörer ger dessutom operatörer i senare led någon form av tillgång till sina postnät, till exempel genom att tillåta eller till och med begära att (sorterad) post lämnas in vid en expedierings- eller sorteringscentral. Detta ger i många fall högre tillförlitlighet (tjänstekvalitet) genom att man undviker alla felkällor i tidigare led i postnätet.

b) Dominerande ställning

2.6 Genom de exklusiva rättigheter som beviljats operatören enligt punkt 4.2 är denna operatör i de flesta medlemsstaterna ensam om att förfoga över ett allmänt och landsomfattande postnät, vilket innebär att operatören i fråga har en dominerande ställning enligt artikel 86 i EG-fördraget på den inhemska marknaden för utdelning av brevförsändelser. Av de tjänster som utförs åt användarna är utdelning av försändelser den som ger de största stordriftsfördelarna och en operatör som tillhandahåller denna tjänst har i de flesta fall också en dominerande ställning på marknaderna för insamling, sortering och transport av postförsändelser. Det företag som har hand om utdelningen av försändelser har, särskilt om det också driver postkontoren, en stor fördel genom att användarna betraktar det som det huvudsakliga postföretaget, eftersom det är det mest framträdande företaget och därmed också det naturliga förstahandsvalet. I de flesta medlemsstaterna omfattar denna dominerande ställning också andra tjänster, till exempel rekommenderade försändelser, tjänster med särskild utdelning och/eller vissa delar av paketmarknaden.

c) Skyldigheter för postoperatörer med en dominerande ställning

2.7 Enligt artikel 86 andra stycket b i EG-fördraget kan ett missbruk bestå i att utförandet av den berörda tjänsten begränsas till nackdel för konsumenterna. När en medlemsstat beviljar den operatör som avses i punkt 4.2 exklusiva rättigheter till en tjänst som denna operatör inte tillhandahåller eller tillhandahåller på villkor som inte uppfyller kundernas behov på samma sätt som en tjänst tillhandahållen av konkurrerande ekonomiska aktörer skulle ha gjort, uppmuntrar medlemsstaten dessa operatörer att begränsa tillhandahållandet av den berörda tjänsten genom att helt enkelt utöva den exklusiva rättighet som de har beviljats, eftersom det i praktiken är omöjligt för privata företag att bedriva sådan verksamhet. Kommissionen har uppmanat flera medlemsstater att avskaffa begränsningar som beror på exklusiva rättigheter avseende expresstjänster tillhandahållna av internationella kurirer (15).

Missbruk kan också bestå i att man tillhandahåller en mycket ineffektiv tjänst och underlåter att utnyttja den tekniska utvecklingens fördelar. Detta drabbar kunderna, som inte kan välja mellan olika leverantörer. Av en rapport som år 1994 utarbetades för kommissionens (16) räkning framgick till exempel att de offentliga postoperatörer i medlemsstaterna som inte har varit utsatta för konkurrens sedan 1990 inte har gjort några nämnvärda framsteg när det gäller standardisering av mått och vikt. Av rapporten framgick också att vissa postoperatörer i hemlighet ägnade sig åt korssubventionering mellan tjänster som omfattades av monopol och andra tjänster (se punkterna 3.1 och 3.4), vilket enligt denna undersökning förklarade de flesta av de prisskillnader som 1994 fanns mellan medlemsstaterna. Dessa prisskillnader drabbade framför allt privatkunder som inte har rätt till några rabatter och som använder monopoliserade tjänster till ett högre pris än nödvändigt.

Exemplen visar att postoperatörer som beviljas särskilda eller exklusiva rättigheter kan låta kvaliteten på tjänsterna försämras (17) och underlåta att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra kvaliteten. Detta kan föranleda kommissionen att vidta åtgärder med beaktande av de villkor som beskrivs i punkt 8.3 nedan.

Vad gäller posttjänster över nationsgränserna visade ovannämnda undersökning att kvaliteten behöver förbättras avsevärt för att kundernas behov skall tillfredsställas. Detta gäller framför allt privatkunderna, som inte har råd att i utnyttja kurirföretagens tjänster eller telefax. 1995 och 1996 gjordes oberoende mätningar som visade att kvaliteten på tjänsterna förbättrats sedan 1994. Dessa mätningar omfattar emellertid endast 1:a klass-försändelser och de allra senaste mätningarna visar att kvaliteten åter har försämrats något.

En majoritet av gemenskapens offentliga postoperatörer har anmält ett avtal om terminalavgifter till kommissionen för att den skall bedöma detta enligt konkurrensreglerna i EG-fördraget. Avtalsparterna har förklarat att syftet är att införa en rättvis ersättning för utdelning av inkommande utrikesförsändelser, vilken på ett bättre sätt speglar de faktiska kostnaderna. Syftet är också att höja kvaliteten på de tjänster som berör försändelser över nationsgränserna.

2.8 En oberättigad vägran att tillhandahålla tjänster innebär också missbruk av det slag som förbjuds i artikel 86 i EG-fördraget. Ett sådant beteende skulle leda till en begränsning av tjänsterna enligt artikel 86 andra stycket b och om det endast riktade sig mot vissa kunder skulle det innebära diskriminering i strid med artikel 86 andra stycket c, där det fastställs att man inte får tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner. I de flesta medlemsstaterna ger operatörerna enligt punkt 4.2 förmedlare tillgång till olika inlämningsställen i sina postnät. Villkoren för tillgång, framför allt de taxor som tillämpas, är emellertid ofta konfidentiella och skulle kunna göra det lättare att tillämpa diskriminerande villkor. Medlemsstaterna bör därför se till att deras postlagstiftning inte uppmuntrar postoperatörerna att tillämpa skilda villkor på oberättigade grunder eller utestänga vissa företag.

2.9 Även om ett företag med en dominerande ställning har rätt att försvara sin position genom att konkurrera med andra företag, har det ett särskilt ansvar att inte ytterligare minska graden av konkurrens på marknaden. Utestängande åtgärder kan riktas mot existerande konkurrenter på marknaden eller kan syfta till att hindra nykomlingar från att få tillträde till marknaden. Exempel på sådana olagliga åtgärder är: vägran att göra affärer, som ett sätt att göra sig av med en konkurrent för ett företag som är den enda eller dominerande leverantören av en produkt eller som kontrollerar tillgången till en nödvändig teknik eller infrastruktur; alltför låga priser och selektiva prissänkningar (se avsnitt 3 nedan), avtal om exklusiv representation; diskriminering som en del av ett större monopolistiskt beteendemönster med syfte att utestänga konkurrenter samt exklusiva rabattsystem.

3. KORSSUBVENTIONERING

a) Grundprinciper

3.1 Korssubventionering innebär att ett företag låter hela eller delar av kostnaden för dess verksamhet på en geografisk marknad eller produktmarknad bäras av dess verksamhet på en annan geografisk marknad eller produktmarknad. Under vissa omständigheter skulle korssubventionering inom postsektorn, där nästan alla operatörer tillhandahåller såväl monopolverksamhet som verksamhet som inte omfattas av monopol, kunna snedvrida konkurrensen, dvs. leda till att vissa operatörer kan lämna bättre anbud än konkurrenterna, men inte på grund av bättre effektivitet (bland annat stordriftsfördelar) eller prestationer, utan på grund av korssubventionering. Det är av avgörande betydelse för postsektorns utveckling att man förhindrar korssubventionering som leder till illojal konkurrens.

3.2 Korssubventionering snedvrider inte konkurrensen om kostnaderna för en viss monopolverksamhet subventioneras genom intäkter från annan monopolverksamhet, eftersom konkurrens inte är möjlig när det gäller sådan verksamhet. Denna typ av subventionering kan ibland vara nödvändig för att göra det möjligt för operatörer enligt punkt 4.2 att uppfylla sin skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på lika villkor för alla (18). Till exempel kan olönsam postutdelning på landsbygden subventioneras genom intäkter från lönsam postutdelning i tätorterna. Detta skulle även kunna gälla subventionering av monopolverksamhet genom intäkter från konkurrensutsatt verksamhet. Korssubventionering mellan verksamheter som inte omfattas av monopol utgör inte missbruk i sig.

3.3 Däremot skulle konkurrensen sannolikt snedvridas i strid med artikel 86 om man subventionerade konkurrensutsatta tjänster genom att låta monopolverksamheten bära kostnaderna för dessa. Det skulle kunna innebära att ett företag missbrukade sin dominerande ställning inom gemenskapen. Dessutom skulle monopolverksamhetens kunder tvingas bära kostnader som inte härrör från denna verksamhet. Trots detta har även dominerande företag rätt att konkurrera genom lägre priser eller förbättra sitt kassaflöde och samtidigt endast delvis erhålla bidrag till sina fasta kostnader (indirekta kostnader), om det inte är fråga om alltför låga priser eller priser som strider mot berörda nationella förordningar eller gemenskapsförordningar.

b) Konsekvenser

3.4 Korssubventionering nämndes i punkt 2.7 i avsnittet om skyldigheterna för en postoperatör med en dominerande ställning. Operatörer enligt punkt 4.2 bör inte använda intäkterna från monopolverksamheten till att subventionera konkurrensutsatt verksamhet. Ett sådant beteende skulle kunna hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på det konkurrensutsatta området. Korssubventionering kan dock vara laglig i vissa välgrundade fall, som omfattas av bestämmelserna i artikel 90.2 Detta kan till exempel gälla kulturförsändelser (19), så länge subventioneringen tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt, eller särskilda tjänster avsedda för personer som är missgynnade i socialt, medicinskt eller ekonomiskt hänseende. Kommissionen kommer i förekommande fall att ange vilka andra undantag till EG-fördraget som kan tillåtas. Med beaktande av vad som sägs i punkt 3.3 ovan och på grund av svårigheten att fördela samkostnader bör priset på konkurrensutsatta tjänster som tillhandahålls av operatörer enligt punkt 4.2 i alla andra fall i princip åtminstone motsvara genomsnittskostnaden för tillhandahållandet av tjänsterna. Detta innebär att de direkta kostnaderna och en skälig del av operatörens samkostnader och indirekta kostnader täcks. Objektiva kriterier som volymer, tidsåtgång (arbetskraft) eller nyttjandegrad bör användas för att bestämma hur stor denna skäliga del skall vara. Om omsättningen från de berörda tjänsterna används som kriterium vid korssubventionering, bör man beakta att omsättningen från den berörda verksamheten i dessa fall hålls nere på ett konstlat sätt. Faktorer som påverkas av efterfrågan, till exempel intäkter eller vinster, påverkas i sin tur av alltför låga priser. Om tjänster systematiskt och selektivt tillhandahölls till ett pris som låg under den genomsnittliga totalkostnaden, skulle kommissionen undersöka detta från fall till fall enligt artikel 86, 86 jämförd med 90.1 eller artikel 92.

4. OFFENTLIGA FÖRETAG OCH SÄRSKILDA ELLER EXKLUSIVA RÄTTIGHETER

4.1 Enligt artikel 90.1 i EG-fördraget får medlemsstaterna beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i fördraget. Med företag avses alla fysiska och juridiska personer som bedriver någon form av ekonomisk verksamhet, oberoende av personens juridiska status och finansieringssätt. Tillhandahållande av insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser är olika former av ekonomisk verksamhet och dessa tjänster tillhandahålls vanligen mot ersättning.

Med offentligt företag avses varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan eller gällande regler (20). De offentliga myndigheterna kan framför allt anses ha ett dominerande inflytande om de direkt eller indirekt äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital, kontrollerar majoriteten av röstetalet för bolagets samtliga aktier, eller har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse. Organ som utgör en del av medlemsstaternas administration och som på ett organiserat sätt tillhandahåller posttjänster till tredje man mot ersättning skall anses vara offentliga företag. Särskilda eller exklusiva rättigheter kan enligt artikel 90.1 beviljas både till offentliga och privata företag.

4.2 Nationella bestämmelser om postoperatörer till vilka medlemsstaterna har beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter för tillhandahållandet av vissa posttjänster är åtgärder enligt artikel 90.1 i EG-fördraget och måste bedömas enligt de bestämmelser i fördraget som anges i denna artikel.

Förutom de skyldigheter som medlemsstaterna åläggs enligt artikel 90.1, omfattas offentliga företag och företag som har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter av artiklarna 85 och 86.

4.3 I de flesta medlemsstaterna omfattar de särskilda och exklusiva rättigheterna tjänster som insamling, transport och utdelning av vissa postförsändelser liksom det sätt på vilket dessa tjänster tillhandahålls, till exempel den exklusiva rättigheten att sätta ut postlådor på allmän plats eller ge ut frimärken försedda med landets namn.

5. FRIHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

a) Grundprinciper

5.1 Beviljandet av särskilda eller exklusiva rättigheter till en eller flera operatörer enligt punkt 4.2 för insamling, inbegripet offentlig insamling, transport och utdelning av vissa typer av postförsändelser, begränsar oundvikligen tillhandahållandet av sådana tjänster, både för företag som är etablerade i en annan medlemsstat och företag som är etablerade i den berörda medlemsstaten. Denna begränsning sträcker sig över nationsgränserna om mottagaren eller avsändaren av den postförsändelse som behandlas av dessa företag är etablerad i annan medlemsstat. I praktiken innebär restriktioner enligt artikel 59 i EG-fördraget (21) för tillhandahållandet av posttjänster ett förbud mot befordran av vissa typer av postförsändelser till andra medlemsstater, även av förmedlare, och ett förbud mot utdelning av postförsändelser som passerar nationsgränserna. I postdirektivet fastställs vilka restriktioner för tillhandahållandet av posttjänster som är berättigade.

5.2 I artikel 66 jämförd med artiklarna 55 och 56 i EG-fördraget, beskrivs undantag från artikel 59. Eftersom det är fråga om undantag från en grundläggande princip måste bestämmelserna tolkas restriktivt. När det gäller posttjänster omfattar undantaget enligt artikel 55 endast befordran och utdelning av en viss typ av försändelser, nämligen försändelser som härrör från rättsliga eller administrativa förfaranden och som, om än endast tillfälligt, är förenade med myndighetsutövning. Detta gäller framför allt delgivningar i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden. Befordran och utdelning av sådana postförsändelser på en medlemsstats territorium kan därför omfattas av ett krav på särskilt tillstånd (se punkt 5.5) till skydd för allmänintresset. Villkoren för de andra undantag från EG-fördraget som nämns i dessa bestämmelser uppfylls normalt sett inte i fråga om posttjänster. Sådana tjänster kan inte i sig själva vara något hot mot den allmänna ordningen eller folkhälsan.

5.3 Enligt EG-domstolens rättspraxis är det i princip tillåtet att göra ytterligare undantag på grundval av obligatoriska krav, under förutsättning att undantagen uppfyller väsentliga krav av allmänt intresse som inte är ekonomiska, att de tillämpas utan diskriminering och att de är lämpliga i förhållande till det mål som eftersträvas och står i proportion till detta. När det gäller posttjänster skulle kommissionen som väsentliga krav som berättigar till inskränkningar i friheten att tillhandahålla posttjänster betrakta dataskydd som omfattas av de tillnärmningsåtgärder som vidtagits på detta område, brevhemligheten, postnätets säkerhet när det gäller transport av farligt gods och, när det är berättigat enligt EG-fördragets bestämmelser, miljöskydd och regionplanering. Däremot skulle kommissionen inte anse det berättigat att inskränka friheten att tillhandahålla posttjänster med hänvisning till konsumentskyddet, eftersom detta krav av allmänt intresse kan tillgodoses genom allmän lagstiftning om god affärssed och konsumentskydd. Friheten att tillhandahålla posttjänster är till fördel för konsumenterna, under förutsättning att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster är väl definierad på grundval av postdirektivet och kan uppfyllas.

5.4 Kommissionen anser därför att bibehållandet av särskilda eller exklusiva rättigheter som begränsar tillhandahållandet av posttjänster över nationsgränserna måste vara berättigat enligt artiklarna 90 och 59 i EG-fördraget. De särskilda eller exklusiva rättigheter som inte sträcker sig utanför de monopoliserade tjänsterna, så som dessa definieras i postdirektivet framstår i dag som berättigade enligt artikel 90.2. Utgående utrikesförsändelser är enligt lagen eller i praktiken avreglerade i vissa medlemsstater, nämligen Danmark, Nederländerna, Finland, Sverige och Förenade kungariket.

b) Konsekvenser

5.5 Antagandet av de åtgärder som ingår i harmoniseringsdirektivet innebär att medlemsstaterna måste reglera posttjänsterna. Om medlemsstaterna begränsar posttjänsterna för att uppfylla skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och för att uppfylla väsentliga krav, måste innehållet i en sådan reglering stämma överens med de mål som eftersträvas. Skyldigheter bör i allmänhet genomdrivas med hjälp av "kategorilicenser" och anmälningsförfaranden, vilket innebär att postoperatören uppger sitt namn, sin rättsliga status, titel och adress liksom en kort beskrivning av de tjänster som erbjuds allmänheten. Individuella tillstånd bör endast användas för vissa posttjänster där man har kunnat visa att målen inte kan garanteras genom mindre restriktiva förfaranden. Medlemsstaterna kan uppmanas att från fall till fall anmäla de åtgärder man vidtagit till kommissionen, så att den kan bedöma åtgärdernas proportionalitet.

6. ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS AV MEDLEMSSTATERNA

a) Grundprinciper

6.1 Medlemsstaterna kan själva bestämma tjänster som är av allmänt intresse för att kunna bevilja de särskilda eller exklusiva rättigheter som är nödvändiga för att tillhandahålla dessa tjänster, reglera förvaltningen av tjänsterna och vid behov finansiera dem. Enligt artikel 90.1 i EG-fördraget skall medlemsstaterna emellertid beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i fördraget, i synnerhet mot konkurrensreglerna.

b) Konsekvenser

6.2 Driften av ett samhällsomfattande nät för insamling och utdelning av postförsändelser medför avsevärda fördelar för en operatör enligt punkt 4.2 som kan tillhandahålla inte bara monopoliserade eller avreglerade tjänster som ryms inom definitionen av samhällsomfattande tjänster, utan också andra tjänster (posttjänster som inte är samhällsomfattande). Enligt artikel 90.1, jämförd med artikel 86 andra stycket b, förbjuds företag att utan berättigade skäl utnyttja en dominerande ställning på en marknad till att skaffa sig marknadsinflytande på en separat marknad som är knuten till eller ligger nära den förra, vilket medför den risk för att konkurrensen på dessa marknader utplånas. I länder där man har avreglerat utdelningen av lokala brevförsändelser, till exempel Spanien, och där monopolet är begränsat till transport av försändelser mellan städerna och utdelning av sådana försändelser, skulle utnyttjandet av en dominerande ställning för att utvidga monopolet från den senare marknaden till den förra därför, om det saknades särskilda berättigande skäl, vara oförenligt med bestämmelserna i EG-fördraget, såvida en sådan utvidgning inte föregåtts av ett hot mot välfungerande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommissionen anser att det skulle vara lämpligt om medlemsstaterna informerade kommissionen om all eventuell utvidgning av särskilda eller exklusiva rättigheter och om skälen till en sådan utvidgning.

6.3 Restriktioner för tillhandahållandet av posttjänster kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, eftersom de posttjänster som tillhandahålls av andra operatörer än operatörer enligt punkt 4.2 kan omfatta försändelser till eller från andra medlemsstater från att bedriva verksamhet över nationsgränserna.

6.4 I punkt 8 b vii) nedan sägs att medlemsstaterna måste övervaka villkoren för tillgång till postnätet och utövandet av särskilda och exklusiva rättigheter. De behöver inte nödvändigtvis infatta nya organ för att utföra detta, men de bör inte ge befogenheten att övervaka de exklusiva rättigheter som beviljats och postoperatörernas verksamhet i allmänhet till operatören (22) enligt punkt 4.2 eller till något organ som är knutet (juridiskt, administrativt eller strukturellt) till denna operatör. Ett företag med en dominerande ställning kan inte ges sådan makt över sina konkurrenter. Det är av avgörande betydelse att det övervakande organet både i teorin och i praktiken står fritt från alla de företag som det övervakar. Det system med fri konkurrens som krävs enligt EG-fördraget kan endast garanteras om de olika ekonomiska operatörerna garanteras lika villkor, vilket även omfattar sekretess när det gäller känslig affärsinformation. Om man ger en operatör rätt att granska konkurrenternas anmälningar, befogenhet att övervaka konkurrenternas verksamhet eller rätt att delta i beviljandet av tillstånd får detta företag tillgång till affärsinformation om sina konkurrenter och möjlighet att påverka konkurrenternas verksamhet.

7. POSTOPERATÖRER OCH STATLIGT STÖD

a) Principer

Även om vissa operatörer enligt punkt 4.2 är mycket lönsamma, verkar de flesta antingen gå med förlust eller ligga nära den kritiska punkten när det gäller postverksamheten, men uppgifterna om grundläggande ekonomiska resultat är begränsade, eftersom ganska få operatörer regelbundet offentliggör uppgifter i en granskningsbar form. Vissa posttjänster finansieras emellertid genom direkt ekonomisk stöd i form av subventioner eller indirekt stöd i form av skattebefrielse, men de faktiska beloppen framgår sällan.

Enligt EG-fördraget har kommissionen ansvaret för att genomdriva artikel 92, där det fastställs att statligt stöd som påverkar handeln mellan medlemsstaterna är oförenligt med den gemensamma marknaden utom under vissa särskilda omständigheter då undantag beviljas eller kan beviljas. Artiklarna 92 och 93 är tillämpliga på posttjänster (23), utan att det påverkar tillämpningen av artikel 90.2.

Enligt artikel 93.3 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla planer på att bevilja stöd eller att ändra befintliga stödåtgärder, så att kommissionen kan godkänna dessa planer. Kommissionen skall också övervaka stöd som den tidigare har godkänt och stöd som godkändes innan EG-fördraget trädde i kraft eller innan den berörda medlemsstaten anslöt sig till gemenskapen.

Alla som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster omfattas idag av kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (24), senast ändrat genom direktiv 93/84/EEG (25). Förutom kravet på insyn i sådana operatörers redovisning som avses i punkt 4.2, vilket behandlas i punkt 8 b vi), skall medlemsstaterna se till att de finansiella förbindelserna mellan dem själva och dessa operatörer redovisas öppet enligt föreskrifterna i direktivet, så att det klart framgår

a) vilka allmänna medel som tillförts direkt, inbegripet skattebefrielse eller skattelättnader,

b) vilka allmänna medel som tillförts via andra offentliga företag eller finansiella institutioner,

c) på vilket sätt dessa allmänna medel använts.

Kommissionen anser att tillförsel av allmänna medel framför allt utgörs av

a) kompensation för rörelseförluster,

b) kapitaltillskott,

c) ej återbetalningspliktiga bidrag eller lån på gynnsamma villkor,

d) beviljande av ekonomiska förmåner genom att man avstår från vinst eller indrivning av fordringar,

e) avstående från normal avkastning på de allmänna medel som tillförts, och

f) kompensation för ekonomiska pålagor som införs av myndigheterna.

b) Tillämpning av artiklarna 90 och 92

Kommissionen har anmodats att granska vissa skatteförmåner som beviljats till en postoperatör på grundval av artikel 92 jämförd med artikel 90 i EG-fördraget. Kommissionens mål var att avgöra om denna förmånliga behandling i skattehänseende kunde användas för att korssubventionera operatörens verksamhet inom konkurrensutsatta sektorer. Vid denna tidpunkt hade postoperatören ännu inte ett analytiskt kostnadsredovisningssystem, som skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att skilja mellan monopolverksamheten och den konkurrensutsatta verksamheten. Kommissionen gjorde därför, på grundval av resultat från studier inom detta område, en uppskattning av de merkostnader som postoperatören åsamkades genom skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och jämförde dessa kostnader med skatteförmånerna. Kommissionen konstaterade att kostnaderna översteg förmånerna och beslutade därför att det granskade skattesystemet inte kunde leda till korssubventionering av denna operatörs verksamhet inom de konkurrensutsatta sektorerna (26).

Det bör påpekas att kommissionen i sitt beslut uppmanade den berörda medlemsstaten att se till att postoperatören inför ett analytiskt kostnadsredoviningssystem och begärde en årlig rapport som skall göra det möjligt att övervaka att gemenskapslagstiftningen följs.

Förstainstansrätten har fastställt kommissionens beslut och konstaterat att denna postoperatörs skatteförmåner utgör statligt stöd som omfattas av ett undantag från förbudet i artikel 92.1 på grundval av artikel 90.2 (27).

8. TJÄNSTER AV ALLMÄNT EKONOMISKT INTRESSE

a) Grundprinciper

8.1 Enligt artikel 90.2 i EG-fördraget kan undantag från tillämpningen av EG-reglerna tillåtas om tillämpningen av dessa regler rättsligt eller i praktiken hindrar operatörer enligt punkt 4.2 från att fullgöra den särskilda uppgift som de tilldelats, nämligen att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att fastställa särskilda krav för tjänster av allmänt intresse, innebär denna uppgift främst att tillhandahålla och vidmakthålla samhällsomfattande posttjänster och att garantera hela landet tillgång till det allmänna postnätet såväl till avgifter som är överkomliga, kostnadseffektiva och öppna för insyn som på rimligt avstånd och under ändamålsenliga öppettider. Detta inbegriper såväl insamling av postförsändelser från postlådor eller insamlingsställen över hela landet och utdelning av sådana försändelser till angiven adress i tid som anknytande tjänster som med hjälp av regleringsåtgärder har tilldelats den berörda operatören för att garantera att den samhällsomfattande utdelningen uppfyller vissa fastställda kvalitetskrav. De samhällsomfattande tjänsterna skall utvecklas med hänsyn till den sociala, ekonomiska och tekniska omgivningen och användarnas behov.

Allmänintresset i fråga förutsätter att man inom gemenskapen har tillgång till ett verkligt integrerat allmänt postnät, som möjliggör ett effektivt informationsutbyte och som främjar den europeiska industrins konkurrenskraft, utvecklingen av handeln och en bättre sammanhållning mellan regionerna och medlemsstaterna och som bidrar till att utveckla de sociala kontakterna mellan unionsmedborgarna. När man avgränsar det monopoliserade området måste man ta hänsyn till de ekonomiska resurser som krävs för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

8.2 De ekonomiska medel som behövs för att vidmakthålla och förbättra det allmänna postnätet kommer fortfarande främst från den typ av verksamhet som beskrivs i punkt 2.3. Idag saknas harmonisering på gemenskapsnivå och i de flesta medlemsstaterna har gränserna för monopolet fastställts på grundval av försändelsens vikt. Vissa medlemsstater har både vikt- och prisgränser, men en medlemsstat har endast en prisgräns. Uppgifter som kommissionen samlat in angående intäkterna från postflödet i medlemsstaterna antyder att det under normala omständigheter skulle kunna räcka med att behålla de särskilda eller exklusiva rättigheter som är knutna till denna marknad för att garantera att det allmänna postnätet förbättras och vidmakthålls.

I postdirektivet harmoniseras de tjänster för vilka medlemsstaterna kan bevilja särskilda eller exklusiva rättigheter i den utsträckning som behövs för att vidmakthålla de samhällsomfattande tjänsterna. Om medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter avseende en viss tjänst, skall den betraktas som en separat produktmarknad vid bedömning av enskilda ärenden, framför allt vad gäller direktreklam, utdelning av inkommande utrikesförsändelser, utgående utrikesförsändelser samt insamling, sortering och transport av postförsändelser. Kommissionen kommer att ta hänsyn till att dessa marknader i många medlemsstater är helt eller delvis avreglerade.

8.3 När kommissionen tillämpar konkurrensreglerna och andra berörda regler i EG-fördraget på postsektorn, antingen på grund av ett klagomål eller på eget initiativ, kommer den att beakta den harmoniserade definitionen i postdirektivet när den bedömer huruvida ett visst monopol är berättigat enligt artikel 90.2. Kommissionens utgångspunkt är att särskilda och exklusiva rättigheter som ryms inom direktivets definition av det monopoliserade området, skall presumeras vara berättigade enligt artikel 90.2. Denna presumtion skulle dock upphävas om det framgick av uppgifterna i ärendet att en viss restriktion inte uppfyllde villkoren i artikel 90.2 (28).

8.4 Direktreklammarknaden utvecklas fortfarande i olika takt i de olika medlemsstaterna, vilket gör det svårt för kommissionen att i detta skede precisera medlemsstaternas skyldigheter vad gäller denna tjänst på ett allmänt sätt. Det två centrala frågorna i samband med direktreklam är kundernas eventuella missbruk av avgifterna för direktreklam och avregleringen av den (försändelser som omfattas av monopol delas ut av en alternativ operatör som om de var direktreklamförsändelser som inte omfattas av monopol) för att kringgå monopolet på de tjänster som beskrivs i punkt 8.2. Uppgifterna från de medlemsstater där utdelningen av direktreklam inte omfattas av monopol, dvs. Spanien, Italien, Nederländerna, Österrike, Sverige och Finland, är ännu ofullständiga och medger inte någon slutgiltig allmän bedömning. Mot bakgrund av den rådande osäkerheten anses det lämpligt att ännu under en tid bedöma ärendena från fall till fall. Om det är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter kan medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8.3, bibehålla vissa befintliga restriktioner för direktreklam eller införa krav på särskilt tillstånd för att undvika att postbefordran drabbas av konstlade störningar och osäkra intäkter.

8.5 När det gäller utdelning av inkommande utrikesförsändelser omarbetas för närvarande systemet med terminalavgifter, som medlemsstatens postoperatör erhåller från postoperatören i den medlemsstat där försändelsen har sitt ursprung. Målet är att terminalavgifterna, som idag ofta är för låga, skall anpassas till de faktiska kostnaderna för utdelningen.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8.3 kan medlemsstaterna i viss utsträckning bibehålla befintlinga restriktioner för utdelningen av inkommande utrikesförsändelser (29) för att undvika att postbefordran på ett konstlat sätt styrs via andra vägar, vilket skulle öka andelen försändelser över nationsgränserna inom gemenskapen. Sådana begränsningar kan endast gälla postförsändelser inom det monopoliserade området. När kommissionen bedömer situationen i samband med enskilda ärenden, kommer den att beakta alla relevanta, särskilda omständigheter i medlemsstaterna.

8.6 Postoperatörerna i flera medlemsstater har nyligen öppnat eller håller på att öppna marknaden för insamling, sortering och transport av postförsändelser för tredje man. Eftersom detta kan få olika följder för intäkterna beroende på situationen i de olika medlemsstaterna, kan vissa medlemsstater, om det är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8.3, bibehålla vissa befintliga restriktioner för insamling, sortering och transport av postförsändelser via förmedlare (30) för att därigenom möjliggöra den nödvändiga omstruktureringen av operatören enligt punkt 4.2. Sådana restriktioner bör emellertid i princip endast tillämpas för postförsändelser som omfattas av befintliga monopol, inte inskränka sådant som redan är godtaget i den berörda medlemsstaten, och vara förenliga med principen om icke-diskriminerande tillgång till postnätet, vilken beskrivs i punkt 8 b vii).

b) Villkor för tillämpningen av artikel 90.2 inom postsektorn

Följande villkor bör tillämpas avseende undantaget enligt artikel 90.2:

i) Avreglering av övriga posttjänster

Med undantag för de tjänster som måste omfattas av monopol och som får monopoliseras enligt direktivet, bör medlemsstaterna avskaffa alla särskilda eller exklusiva rättigheter avseende tillhandahållande av posttjänster i den mån detta vare sig rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats operatörer enligt punkt 4.2 fullgörs, dvs. tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med undantag för postförsändelser som är förenade med myndighetsutövning, och de bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera alla ekonomiska operatörer rätten att tillhandahålla posttjänster.

Detta hindrar inte att medlemsstaterna vid behov kan låta tillhandahållandet av sådana tjänster omfattas av anmälningsförfaranden eller "kategorilicenser" och, vid behov, av förfaranden med individuella tillstånd i syfte att genomdriva väsentliga krav och skydda de samhällsomfattande tjänsterna. Medlemsstaterna bör i sådana fall se till att de villkor som fastställs vid förfarandena uppfyller kravet på insyn och är objektiva och icke-diskriminerande samt att alla avslag på ett ändamålsentligt sätt kan överklagas till domstol.

ii) Avsaknad av mindre restriktiva metoder för att säkerställa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Exklusiva rättigheter kan beviljas eller bibehållas endast om de är oundgängliga för att garantera att uppgifterna av allmänt ekonomiskt intresse fungerar bra. På många områden skulle nya företag som fick tillträde till marknaden kunna bidra till genomförandet av tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse genom sina särskilda färdigheter och sitt kunnande.

Om operatören enligt punkt 4.2, trots förmåner i form av ett samhällsomfattande postnät och särskilda eller exklusiva rättigheter, inte på ett tillfredsställande sätt tillhandahåller alla de delar som enligt postdirektivet skall ingå i de samhällsomfattande tjänsterna (till exempel att varje medborgare i den berörda medlemsstaten, framför allt de som bor i avlägsna områden, skall ha tillgång till tidningar, tidskrifter och böcker), måste den berörda medlemsstaten vidta åtgärder (31). I stället för att utvidga de rättigheter som redan beviljats bör medlemsstaterna skapa möjligheter för konkurrenter att tillhandahålla tjänster och de kan i detta syfte ålägga konkurrenterna både skyldigheter och väsentliga krav. Alla dessa skyldigheter bör vara objektiva, icke-diskriminerande och öppna för insyn.

iii) Proportionalitet

Medlemsstaterna skall dessutom säkerställa att räckvidden för alla särskilda och exklusiva rättigheter står i proportion till det allmänna ekonomiska intresse som eftersträvas genom dessa rättigheter. Att förbjuda befordran av egen post, dvs. när den fysiska eller juridiska person (även syster- och dotterbolag) som är upphov till försändelsen tillhandahåller posttjänsterna eller när insamling och transport av sådana försändelser sköts av tredje man, som uteslutande handlar på den personens vägnar, skulle till exempel inte vara proportionerligt i förhållande till målet att garantera tillräckliga resurser för det allmänna postnätet. Medlemsstaterna måste också anpassa räckvidden för dessa särskilda eller exklusiva rättigheter efter förändringar i behoven och villkoren när det gäller tillhandahållandet av posttjänster och beakta allt eventuellt statligt stöd som beviljas till operatörer enligt punkt 4.2.

iv) Övervakning genom ett oberoende tillsynsorgan

Övervakning av att operatörer enligt punkt 4.2 fullgör sina uppgifter i fråga om samhällsomfattande tjänster, av att fri tillgång ges till det allmänna postnätet och i tillämpliga fall av beviljandet av tillstånd eller kontroll av anmälningar liksom av att de ekonomiska operatörerna respekterar de särskilda och exklusiva rättigheterna för operatörer enligt punkt 4.2, skall utövas av ett eller flera organ som är fristående från operatörer enligt punkt 4.2 (32).

Detta organ bör framför allt se till att alla avtal om tillhandahållande av monopoliserade tjänster är öppna för insyn, faktureras separat och skiljs från icke-monopoliserade tjänster som tryckning, etikettering och kuvertering, att det finns separata villkor för tjänster som delvis är monopoliserade, delvis avreglerade och att den monopoliserade delen är öppen för alla avsändare oavsett om de utnyttjar den icke-monopoliserade delen eller ej.

v) Effektiv övervakning av monopoliserade tjänster

Den verksamhet som undantas från konkurrens bör effektivt övervakas av medlemsstaten i förhållande till offentliggjorda mål för service och prestanda. Regelbundna och offentliga rapporter om fullgörande bör avläggas.

vi) Öppen redovisning

Operatörer enligt punkt 4.2 använder ett gemensamt postnät för att konkurrera på olika marknader. Prisoch tjänstediskriminering inom och mellan olika kundkategorier kan lätt praktiseras av operatörer som driver ett allmänt postnät, mot bakgrund av de betydande indirekta kostnader som inte i sin helhet och på ett tydligt sätt kan hänföras till någon särskild tjänst. Det är därför mycket svårt att fastställa om det föreligger korssubventionering, både mellan de olika stadierna för hantering av postförsändelser i det allmänna postnätet och mellan de monopoliserade verksamheterna och de konkurrensutsatta tjänsterna. Dessutom erbjuder ett antal operatörer förmånliga avgifter för kulturförsändelser där det klart framgår att de genomsnittliga totalkostnaderna inte täcks. Enligt artiklarna 5 och 90 måste medlemsstaterna se till att gemenskapslagstiftningen följs. Kommissionen anser att det bästa sättet att uppfylla denna skyldighet skulle vara om medlemsstaterna krävde att operatörer enligt punkt 4.2 har separat bokföring, där man bland annat redovisar kostnader och intäkter knutna till de tjänster som tillhandahålls enligt de exklusiva rättigheterna separat från kostnader och intäkter knutna till de tjänster som tillhandahålls i konkurrens med andra operatörer, så att det blir möjligt att bedöma de villkor som tillämpas vid de olika insamlingsställena i det allmänna postnätet. I fråga om tjänster som består av delar från både de monopoliserade och de konkurrensutsatta tjänsterna bör också kostnaderna för varje del åtskiljas. Interna redovisningssystem bör bygga på konsekvent tillämpade och objektivt berättigade kostnadsredovisningsprinciper. Redovisning skall utarbetas, granskas av en oberoende revisor, som kan utses av den nationella tillsynsmyndigheten och offentliggöras i enlighet med berörd gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning om affärsföretag.

vii) Icke-diskriminerande tillgång till postnätet

Operatörerna måste tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna genom att ge kunder eller förmedlare icke-diskriminerande tillgång till postnätet på lämpliga offentliga insamlingsställen i enlighet med dessa användares behov. Villkoren för tillgång, inbegripet avtal (när sådana erbjuds), bör vara öppna för insyn, offentliggöras på lämpligt sätt och erbjudas på icke-diskriminerande grunder.

Vissa operatörer tycks på ett förtäckt sätt erbjuda särskilda kunder förmånliga avgifter. Medlemsstaterna bör övervaka villkoren för tillgång till nätet i syfte att säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering vare sig i fråga om användningsvillkoren eller i fråga om de avgifter som skall betalas. Det bör särskilt säkerställas att förmedlare, bland annat operatörer från andra medlemsstater, kan välja mellan tillgängliga insamlingsställen för det allmänna postnätet och få tillgång till nätet inom rimlig tid till priser som bygger på de faktiska kostnaderna för de tjänster som begärs.

0206(01).1

Skyldigheten att tillhandahålla icke-diskriminerande tillgång till det allmänna postnätet innebär inte att medlemsstaterna skall säkerställa tillgång till det allmänna postnätet för brevförsändelser från sitt eget territorium som av affärsföretag vidarebefordrats till en annan stat, i strid med ett postmonopol, för att sedan åter införas i det allmänna postnätet genom en postoperatör i den andra staten i det enda syftet att utnyttja en lägre posttaxa. Andra ekonomiska skäl, till exempel produktionskostnader och anläggningar, mervärde eller den servicenivå som erbjuds i andra medlemsstater anses inte vara orättmätiga. Bedrägeri kan leda till att det oberoende tillsynsorganet beslutar om påföljd.

Postförsändelser vars utarbetande förutsätter överföring av data över nationsgränserna innan försändelsen existerar rent fysiskt nekas idag i vissa fall tillgång till det allmänna postnätet eller ges tillgång till det endast på vissa villkor. Denna typ av försändelser kallas vanligen icke-fysisk remail (non-physical remail). Idag kan de faktiskt vara ett ekonomiskt problem för den postoperatör som delar ut posten på grund av nivån på de terminalavgifter som tillämpas postoperatörerna emellan. Operatörerna försöker att lösa problemet genom att införa ett ändamålsenligt system för terminalavgifter.

Kommissionen kan enligt artikel 5 första stycket i EG-fördraget begära att medlemsstaterna underrättar kommissionen om de villkor för tillgång som tillämpas och om grunderna för dessa villkor. Kommissionen skall inte röja den information som den tar emot till följd av en sådan begäran om informationen omfattas av sekretesskydd.

9. UTVÄRDERING

Detta meddelande antas på gemenskapsnivå för att underlätta bedömningen av visst beteende från företagens sida och vissa statliga åtgärder i fråga om posttjänster. Det är lämpligt att kommissionen efter en viss utvecklingsperiod, eventuellt år 2000, utvärderar postsektorn i förhållande till fördragets regler för att fastställa om de ställningstaganden som görs i detta meddelande bör ändras av sociala, ekonomiska eller tekniska skäl eller på grundval av de erfarenheter man fått av postärenden. I sinom tid kommer kommissionen att göra en heltäckande utvärdering av situationen inom postsektorn med utgångspunkt från de mål som anges i detta meddelande.

(1) KOM(91) 476 slutlig.

(2) "Riktlinjer för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster" (KOM(93) 247 av den 2 juni 1993).

(3) EGT C 48, 16.2.1994, s. 3.

(4) EGT C 322, 2.12.1995, s. 22.

(5) EGT C 322, 2.12.1995, s. 3.

(6) EGT C 20, 20.1.1997, s. 159.

(7) Framför allt i de förenade målen C-48/90 och C-66/90, Nederländerna och Koninklijke PTT Nederland NV och PTT Post BV mot kommissionen, REG 1992, s. I-565, och mål C-320/91, Procureur du Roi mot Paul Corbeau, REG 1993, s. I-2533.

(8) KOM(96) 443 slutlig.

(9) Se fotnot 8.

(10) Se målen C-157/94 - C-160/94, "Medlemsstaternas skyldigheter - elektricitet", Europeiska gemenskapernas kommission mot Nederländerna (157/94), Italien (158/94), Frankrike (159/94), Spanien (160/94), domar av den 23.10.1997 (ännu ej offentliggjorda).

(11) Definitionerna skall tolkas mot bakgrund av postdirektivet och de eventuella ändringar som en översyn av detta kan medföra.

(12) I punkt 5.3 förklaras vad som avses med denna viktiga sats i samband med gemenskapens konkurrenslagstiftning.

(13) Kommissionens beslut 90/16/EEG (EGT L 10, 12.1.1990, s. 47) och 90/456/EEG (EGT L 233, 28.8.1990, s. 19).

(14) Se kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 9.12.1997, s. 5).

(15) Se fotnot 13.

(16) UFC - Que Choisir, Postal services in the European Union, april 1994.

(17) I många medlemsstater kunde användarna ännu för några decennier sedan lita på normalbrev som postades på morgonen delades ut på eftermiddagen. Sedan dess har tjänsten stadigt försämrats, framför allt genom att brevbärarnas dagliga utdelningsrundor har minskats från fem till en (eller två i vissa städer inom unionen). Postverkens exklusiva rättigheter gynnade en försämring av kvaliteten, eftersom de hindrade andra företag från att komma in på marknaden. Detta ledde till att postverken inte införde modern teknik som kompensation för lönehöjningar och kortare arbetstid på det sätt som företag inom konkurrensutsatta branscher gjorde.

(18) Se postdirektivet, punkterna 16 och 28 i ingressen och kapitel 5.

(19) Världspostföreningen kallar sådana försändelser intellektuella verk (works of the mind), vilket omfattar böcker, tidningar, regelbundet utkommande tryck och tidskrifter.

(20) Kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag, EGT L 195, 29.7.1980, s. 35.

(21) För en allmän förklaring av de principer som härrör från artikel 59, se kommissionens tolkningsmeddelande om fri rörlighet för tjänster över nationsgränserna (EGT C 334, 9.12.1993, s. 3).

(22) Se framför allt dom av den 13 december 1991, mål C-18/88, RTT mot GB-Inno-BM, punkterna 25-28, REG 1991, s. I-5981.

(23) Mål C-387/92, Banco de Credito Industrial SA mot Ayuntamiento Valencia, REG 1994, s. I-877.

(24) EGT L 195, 29.7.1980, s. 35.

(25) EGT L 254, 12.10.1993, s. 16.

(26) Ärende NN 135/92 (EGT C 262, 7.10.1995, s. 11).

(27) Mål T-106/95, dom av den 27 februari 1997, REG 1997, s. II-229.

(28) Beträffande begränsningarna för tillämpningen av undantaget i artikel 90.2, se EG-domstolens utslag i följande mål: mål C-179/90, Merci convenzionali porto di Genova SpA mot Siderurgica Gabrielli SpA, dom av den 10 december 1991, REG 1991, s. I-1979; mål C-41/90, Klaus Höfner och Fritz Elser mot Macroton GmbH, dom av den 23 april 1991, REG 1991, s. I-5889.

(29) Detta kan framför allt gälla försändelser från en medlemsstat som av ett affärsföretag har befordrats till en annan medlemsstat för att där införas i det allmänna postnätet av en postoperatör i den medlemsstaten.

(30) Även i en monopolsituation kommer avsändarna att kunna utnyttja särskilda tjänster som tillhandahålls av en förmedlare, t.ex. (för)sortering innan postförsändelserna överlämnas till en postoperatör.

(31) Enligt artikel 3 i postdirektivet skall medlemsstaterna säkerställa att användarna har tillgång till samhällsomfattande tjänster.

(32) Se särskilt artiklarna 9 och 22 postdirektivet.