EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100 a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

enligt förfarandet i artikel 189 b i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1) I målen för gemenskapen ingår enligt fördraget att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken och att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg genom att undanröja de barriärer som skiljer dem åt.

(2) Tillhandahållandet av radio- och TV-tjänster och av informationssamhällets tjänster över gränserna kan, ur den enskildes synvinkel, bidra till att yttrandefriheten som grundläggande rättighet får full verkan och, ur kollektiv synvinkel, bidra till att målen i fördraget uppnås.

(3) I fördraget fastställs rätten till fri rörlighet för alla tjänster som normalt utförs mot ersättning. Denna rättighet, tillämpad på radio- och TV-tjänster och på informationssamhällets tjänster, är också gemenskapslagstiftningens särskilda uttryck för en mer allmän princip, nämligen yttrandefriheten så som den läggs fast i artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I den artikeln fastslås uttryckligen medborgarnas rättighet att mottaga och sprida uppgifter oberoende av territoriella gränser; varje inskränkning i denna rättighet måste grundas på vederbörlig hänsyn till andra legitima intressen som förtjänar rättsligt skydd.

(4) Kommissionen genomförde ett omfattande samråd med utgångspunkt i grönboken om "Rättsskydd för krypterade radio- och TV-tjänster på den inre marknaden". Resultaten från samrådet bekräftade behovet av en gemenskapsrättsakt som säkerställer det rättsliga skyddet för alla de tjänster som utnyttjar villkorad tillgång som ett sätt att garantera betalningen.

(5) I sin resolution av den 13 maj 1997 om grönboken (4) anmodade Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till ett direktiv som omfattar alla de kodade tjänster som kodas för att garantera betalningen av en avgift, vilket skulle omfatta såväl informationssamhällets tjänster som tillhandahålls på distans på elektronisk väg och på särskild begäran av en tjänstemottagare, som radio- och TV-tjänster.

(6) Digital teknik kan öka konsumenternas valmöjligheter och bidra till kulturell mångfald genom att allt fler tjänster enligt artiklarna 59 och 60 i fördraget utvecklas. Lönsamheten för dessa tjänster kommer ofta att vara beroende av att tjänsteleverantörens betalning garanteras genom villkorad tillgång. Ett rättsligt skydd för tjänsteleverantörer mot olaglig utrustning som möjliggör kostnadsfri tillgång till dessa tjänster förefaller därför nödvändigt för att säkerställa tjänsternas ekonomiska livskraft.

(7) Kommissionen erkände dessa frågors betydelse i sitt meddelande om ett europeiskt initiativ inom elektronisk handel.

(8) Enligt artikel 7 a i fördraget skall den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor och tjänster säkerställs. Enligt artikel 128.4 i fördraget skall gemenskapen beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget. Enligt artikel 130.3 i fördraget skall gemenskapen genom sin politik och verksamhet bidra till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga.

(9) Detta direktiv påverkar inte eventuella framtida gemenskapsföreskrifter eller nationella föreskrifter avsedda att säkerställa att ett antal radio- och TV-tjänster som anses vara av allmänt intresse inte bygger på villkorad tillgång.

(10) Detta direktiv påverkar inte de kulturella aspekterna av andra eventuella gemenskapsåtgärder avseende nya tjänster.

(11) Skillnaden i de nationella reglerna om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorlig tillgång kan skapa hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster.

(12) Det räcker inte med att tillämpa fördraget för att undanröja dessa hinder för den inre marknaden. Dessa hinder bör därför undanröjas genom att det inrättas en enhetlig skyddsnivå i alla medlemsstater. Detta innebär en tillnärmning av de nationella reglerna om sådan kommersiell verksamhet som rör olaglig utrustning.

(13) Det verkar nödvändigt att se till att medlemsstaterna tillhandahåller lämpligt rättsligt skydd mot saluförande, i direkt eller indirekt ekonomiskt vinstsyfte, av olaglig utrustning som möjliggör eller underlättar obehörigt kringgående av tekniska åtgärder avsedda att garantera betalningen av legalt tillhandahållna tjänster.

(14) Den kommersiella verksamhet som rör olaglig utrustning omfattar alla kommersiella meddelanden i form av annonsering, direkt marknadsföring, sponsring, säljfrämjande åtgärder och reklam för sådana produkter och tjänster.

(15) Denna kommersiella verksamhet är till skada för konsumenterna som vilseleds om den olagliga utrustningens ursprung. Det behövs en hög konsumentskyddsnivå för att bekämpa denna typ av konsumentbedrägerier. I artikel 129 a.1 i fördraget föreskrivs att gemenskapen skall bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås genom åtgärder som beslutas enligt artikel 100 a i detta.

(16) De rättsliga ramarna för skapandet av ett enda audiovisuellt område enligt rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (5), bör kompletteras med en hänvisning till teknik för villkorad tillgång enligt det här direktivet, inte minst för att garantera likabehandling av de tjänsteleverantörer som tillhandahåller radio- och TV-tjänster över gränserna, oavsett etableringsort.

(17) I enlighet med rådets resolution av den 29 juni 1995 om enhetlig och effektiv tillämpning av gemenskapsrätten och om sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av gemenskapsrättsliga bestämmelser om den inre marknaden (6), måste medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att gemenskapsrätten tillämpas lika effektivt och rigoröst som den nationella lagstiftningen.

(18) I enlighet med artikel 5 i fördraget är medlemsstaterna skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa gemenskapslagstiftningens tillämpning och effektivitet, särskilt genom att se till att de valda sanktionerna är verkningsfulla, avskräckande och proportionerliga samt rättelsemöjligheterna anpassade.

(19) Tillnärmningen av medlemsstaternas lagar och andra författningar bör begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå målen för den inre marknaden i enlighet med proportionalitetsprincipen, så som anges i artikel 3 b tredje stycket i fördraget.

(20) Distribution av olaglig utrustning omfattar all överföring och saluföring av sådan utrustning för omsättning inom eller utom gemenskapen.

(21) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av några nationella regler som förbjuder innehav av olaglig utrustning för privat bruk, tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler eller tillämpningen av gemenskapens regler om immateriella rättigheter.

(22) I nationell lagstiftning om sanktioner och möjligheter till rättelse mot otillåten kommersiell verksamhet kan föreskrivas att den som utför verksamheten måste känna till, eller på goda grunder kan antas känna till, att utrustningen i fråga var olaglig.

(23) De sanktioner och möjligheter till rättelse som föreskrivs i detta direktiv påverkar inte användningen av någon annan sanktion eller möjlighet till rättelse enligt nationell lag, såsom förebyggande åtgärder i allmänhet eller beslagtagande av olaglig utrustning. Medlemsstaterna är inte förpliktade att stadga straffrättsliga sanktioner mot otillåten verksamhet som omfattas av detta direktiv. Medlemsstaternas bestämmelser för skadeståndstalan skall överensstämma med deras nationella lagstiftning och rättssystem.

(24) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationella regler som inte hör till det område som härmed samordnas, till exempel de regler som antagits för skydd av minderåriga, inbegripet reglerna i enlighet med direktiv 89/552/EEG eller nationella bestämmelser om allmän ordning eller allmän säkerhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Syftet med detta direktiv är att tillnärma bestämmelserna i medlemsstaterna om åtgärder mot olaglig utrustning som ger obehörig tillgång till skyddade tjänster.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) skyddad tjänst: alla de tjänster som nämns nedan om de tillhandahålls mot ersättning och är föremål för villkorad tillgång, nämligen

- TV-sändning enligt definitionen i artikel 1 a i direktiv 89/552/EEG,

- radiosändning i betydelsen all överföring av radioprogram riktade till allmänheten, via tråd eller via etern, vilket även omfattar satellitsändningar,

- informationssamhällets tjänster i den betydelse som avses i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (7),

eller tillhandahållandet av villkorad tillgång för ovannämnda tjänster betraktat som en tjänst i sig.

b) villkorad tillgång: alla tekniska åtgärder och/eller arrangemang som gör att man kan få tillgång till en skyddad tjänst i tolkningsbar form först sedan man har blivit personligt godkänd som behörig,

c) utrustning för villkorad tillgång: all utrustning eller programvara som utformats eller anpassats för att göra en skyddad tjänst tillgänglig i tolkningsbar form,

d) anknuten tjänst: installation, underhåll och utbyte av utrustning för villkorad tillgång samt tillhandahållandet av tjänster för kommersiella meddelanden som har samband med dessa eller med skyddade tjänster,

e) olaglig utrustning: all utrustning eller programvara som utformats eller anpassats för att göra en skyddad tjänst tillgänglig i tolkningsbar form utan tjänsteleverantörens godkännande,

f) område som samordnas genom detta direktiv: alla bestämmelser som avser den otillåtna verksamhet som anges i artikel 4.

Artikel 3

Principerna för den inre marknaden

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att på sitt territorium förbjuda sådan verksamhet som förtecknas i artikel 4 och för att införa de sanktioner och de möjligheter till rättelse som fastställs i artikel 5.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna inte, av skäl som faller inom det område som samordnas genom detta direktiv,

a) begränsa tillhandahållandet av skyddade tjänster eller anknutna tjänster vilka har sitt ursprung i en annan medlemsstat,

b) begränsa den fria rörligheten för utrustning för villkorad tillgång.

Artikel 4

Otillåten verksamhet

Medlemsstaterna skall inom sitt territorium förbjuda följande verksamheter:

a) Tillverkning, import, distribution, försäljning, uthyrning eller innehav av olaglig utrustning i kommersiellt syfte.

b) Installation, underhåll eller utbyte av olaglig utrustning i kommersiellt syfte.

c) Marknadsföring av olaglig utrustning genom kommersiella meddelanden.

Artikel 5

Sanktioner och möjligheter till rättelse

1. Sanktionerna skall vara verkningsfulla, avskräckande och proportionerliga i förhållande till de följder den otillåtna verksamheten eventuellt kan få.

2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att leverantörer av skyddade tjänster, vars intressen påverkas av sådan otillåten verksamhet som anges i artikel 4 och som bedrivs på medlemsstaternas territorium, har tillgång till lämpliga möjligheter till rättelse, däribland möjlighet att väcka skadeståndstalan och att utverka ett föreläggande eller annan förebyggande åtgärd och där det anses lämpligt få anhålla om att olaglig utrustning avlägsnas från kommersiella kanaler.

Artikel 6

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 28 maj 2000. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som samordnas genom detta direktiv.

Artikel 7

Rapportering

Senast tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv, och därefter vartannat år, skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv, vid behov åtföljd av förslag till anpassningar, särskilt när det gäller definitionerna i artikel 2, mot bakgrund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt av kommissionens samråd.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 9

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 20 november 1998.

På Europaparlamentets vägnar

J. M. GIL-ROBLES

Ordförande

På rådets vägnar

E. HOSTASCH

Ordförande

(1) EGT C 314, 16.10.1997, s. 7 samt EGT C 203, 30.6.1998, s. 12.

(2) EGT C 129, 27.4.1998, s. 16.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 30 april 1998 (EGT C 152, 18.5.1998, s. 59), rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 juni 1998 (EGT C 262, 19.8.1998, s. 34) och Europaparlamentets beslut av den 8 oktober 1998 (EGT C 328, 26.10.1988). Rådets beslut av den 9 november 1998.

(4) EGT C 167, 2.6.1997, s. 31.

(5) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG (EGT L 202, 30.7.1997, s. 60).

(6) EGT C 188, 22.7.1995, s. 1.

(7) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18).