KOMMISSIONENS BESLUT av den 24 juli 1998 om vissa särskilda transaktioner i samband med det arbete som är förknippat med protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott i syfte att tillämpa artikel 1 i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till marknadspriser [delgivet med nr K(1998) 2204] (Text av betydelse för EES) (98/501/EG, Euratom)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari 1989 om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till marknadspriser (1), särskilt artikel 1 i detta, och

av följande skäl:

I definitionen av bruttonationalinkomst till marknadspriser i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott (2), som är bifogat Fördraget om Europeiska gemenskapen, hänvisar man till definitionen i artikel 2 i direktiv 89/130/EEG, Euratom.

I samband med det granskningsarbete av statistiska uppgifter som skall läggas fram inom ramen för protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, får kommissionen ta del av och bedöma vissa särskilda transaktioner som har inverkan på BNI och BNP.

För att kunna tillämpa artiklarna 2 och 6 i förordning (EG) nr 3605/93 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, är det därför nödvändigt att klargöra och komplettera vissa regler i andra upplagan av ENS kring dessa särskilda överföringar inom ramen för definitionen av BNI till marknadspriser i artikel 1 i direktiv 89/130/EEG Euratom.

Åtgärderna i föreliggande beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som bildades i enlighet med artikel 6 i direktiv 89/130/EEG, Euratom.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För att kunna tillämpa artikel 1 i direktiv 89/130/EEG, Euratom, återfinns i bilagan de särskilda transaktioner som påverkar BNI eller BNP och som har angivits före den 31 december 1997 samt de bokföringsmetoder som skall användas av medlemsstaterna för dessa transaktioner inom ramen för andra upplagan av ENS.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall se över sina beräkningar av BNI och BNP från och med år 1994 och beakta bokföringsmetoderna i artikel 1.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 24 juli 1998.

På kommissionens vägnar

Yves-Thibault DE SILGUY

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 49, 21.2.1989, s. 26.

(2) EGT L 332, 31.12.1993, s. 7.

BILAGA

I. Behandlingen av räntan på diskonteringspapper och nollkupongobligationer

1. "Konventionella" obligationer

I ESA79 (punkt 706) anges enligt följande hur skillnaden mellan emissionskursen och det nominella värdet på "konventionella" obligationer (dvs. sådana obligationer där denna skillnad är liten) skall behandlas:

- När det gäller kortfristiga obligationer skall man betrakta skillnaden mellan emissionskursen och det nominella värdet som ränta vid själva emissionen. Denna skillnad påverkar därför statens budgetunderskott.

- När det gäller medelfristiga och långfristiga obligationer skall man inte se skillnaden som ränta utan som värdestegring eller värdeminskning. Denna skillnad påverkar därför inte statens budgetunderskott.

Således är det nödvändigt att göra följande distinktioner:

- Kortfristiga skillnader respektive långfristiga/medelfristiga: dessa tas upp under punkt 2 nedan.

- Skillnaden mellan obligationer där gapet mellan emissionskurs och det nominella värdet anses som litet (konventionella obligationer) och obligationer där detta gap är viktigt (okonventionella obligationer). Detta gäller diskonteringspapper eller obligationer till överkurs. Under punkt 3 nedan tas diskonteringspapperena upp.

2. Skillnaden mellan kort, medellång och lång sikt

Växlar och kortfristiga obligationer är sådana värdepapper som har en löptid på upp till tolv månader.

Inom EU-länderna kommer detta att garantera perfekt jämförbarhet när det gäller behandlingen av konventionella obligationer vilkas emissionskurs ligger nära det nominella värdet. Detta överensstämmer med ESA79. Således kan man inte skjuta på bokföringen av räntebetalningar från ett år till ett annat.

3. Diskonteringspapper

Diskonteringspapper är obligationer som emitterats till en kurs under det nominella värdet med en ränta under marknadsräntan.

Definitionsmässigt är diskonteringspapper sådana obligationer vilkas nominella ränta ligger under 50 % av avkastningen fram till det att de löper ut (beräknad på emissionskursen).

När det gäller dessa diskonteringspapper skall man betrakta skillnaden mellan emissionskursen och det nominella värdet som ränta, och denna ränta skall bokföras vid inlösen. Detta överensstämmer med beslutet om hur man skall behandla nollkupongobligationer.

4. Nollkupongobligationer

Skillnaden mellan emissionskurs och inlösningskurs på en nollkupongobligation skall behandlas som ränta och tas upp som räntebetalning på obligationens förfallodag.

II. Behandlingen av räntan på indexbundna obligationer

När det gäller "indexbundna" obligationer använder man sig av två tillvägagångssätt beroende på om obligationen är kopplad till ett konsumentprisindex eller till en finansiell tillgång, exempelvis utländsk valuta eller guld.

När obligationen är knuten till ett konsumentprisindex skall man betrakta värdestegringen - till följd av rörligheten i index - som ränta. Denna ränta skall bokföras när obligationen löses in.

I de fall där obligationen är kopplad till en finansiell tillgång såsom en utländsk valuta eller guld, skall man inte betrakta värdestegringen som ränta utan som realisationsvinst/realisationsförlust, vilket är fallet för obligationer emitterade i utländsk valuta.

III. Kapitaliserad ränta på inlåning och andra finansiella instrument som täcks in av ESA79

Räntan skall bokföras skilt från det nominella värdet och det kapitaliserade beloppet skall bokföras när obligationen löses in och inte fördelas över olika perioder. När det gäller inlåning eller liknande finansiella tillgångar, vilka betraktas som skulder hos institutionella enheter, innebär detta att den kapitaliserade räntan skall bokföras som en utgift för de institutionella enheterna när räntan betalas ut till innehavarna av dessa instrument.

IV. Behandling av fungibla obligationer som emitteras i flera delar ("coupons courus")

När det gäller fungibla obligationer (obligationer som emitteras vid skilda tillfällen utan att utbetalningsdatumet för kupongerna ändras), skall den upplupna räntan bokföras som en kortfristig skuld under rubriken "Kortfristiga fordringar och skulder" (kod F72 i ESA79).

I praktiken innebär detta att om en institutionell enhet emitterar en obligation i flera delar men med samma ränta kommer men att öka emissionskursen på de senare delarna för att samma avkastning skall komma alla innehavare till godo. Skillnaden mellan den ursprungliga emissionskursen och den högre kursen för den andra delen skall bokföras som en kortfristig skuld till innehavaren av den andra delen, vilken skall betalas ut när kupongen förfaller till betalning.

V. Linjära obligationer

Linjära obligationer är, precis som fungibla obligationer, sådana som emitteras i flera delar från samma ursprungliga post, dvs. de har samma nominella ränta och samma datum för räntebetalning och inlösen.

De karakteriseras av att de nya delarna kan emitteras flera år efter den första emissionen. Därför emitteras de i diskonterad form eller till överkurs, vilket kan leda till avsevärda skillnader till följd av ändrad marknadsränta under perioden mellan emissionerna.

För att kunna differentiera mellan det nominella värdet och emissionskursen (diskonterad eller till överkurs) vid tiden för emissionen av den nya delen, måste man skilja på delar som emitterats inom tolv månader efter den första emissionen och delar som emitteras senare.

För varje del som emitteras inom tolv månader efter den första emissionen skall skillnaden mellan det nominella värdet och emissionskursen (diskonterad eller till överkurs) behandlas som värdestegring eller värdeminskning.

För varje del som emitteras mer än tolv månader efter den första emissionen skall skillnaden mellan det nominella värdet och emissionskursen (diskonterad eller till överkurs) behandlas som ränta.

VI. Finansiell leasing

Alla leasingtransaktioner måste behandlas som operationell leasing. Detta innebär exempelvis att om en institutionell enhet säljer fastigheter eller andra fasta tillgångar och i sin tur hyr in dessa i avsikt att förvärva dem efter hyreskontraktets utgång (denna verksamhet har därför många av de egenskaper som återfinns inom finansiell leasing), måste transaktionen behandlas som operationell leasing. Intäkten från försäljningen av fastigheter bokförs därför som en underskottsminskande intäkt. Kravet att köpa tillbaka tillgången vid hyreskontraktets upphörande är en ansvarsförpliktelse som inte bokförs som en skuld.

VII. Klassificering av nationella organ som agerar å EG:s vägnar (EUGFJ etc.)

De institutioner som sysslar med marknadsreglering och delar ut understöd måste klassificeras enligt följande: Om dessa institutioner inte kan delas upp i sådana som sköter marknadsregleringen och sådana som står för utdelningen av understöd, skall de klassificeras som tillhörande den allmänna statliga sektorn, om deras kostnader för marknadsreglering i förhållande till totalkostnaderna understiger 80 %.

VIII. Ränteswaps och valutaswaps

När det gäller ränteswaps skall man bokföra endast nettoutbetalningen (-inbetalningen) av ränta mellan de två parterna i swapen.

När det gäller valutaswaps skall alla utestående skulder i utländsk valuta värderas efter den aktuella marknadskursen och inte efter den växelkurs som man kom överens om i swapkontraktet.

IX. Pensionsfonder

Vissa pensionsfonder som huvudsakligen finansierar utbetalningarna genom lönerelaterade avgifter och i mindre utsträckning med kapital måste klassificeras som en undergrupp inom det statliga socialförsäkringssystemet.

Klassifikationskriterierna säger att dessa fonder är institutioner, eftersom de för helt egna räkenskaper och har självbestämmanderätt, och de gör utbetalningar till de försäkrade utan hänsyn till hur utsatta dessa är för risker, vilket innebär att dessa anställningsbaserade pensionssystem bygger på en kollektiv finansieringsprincip.