31997R1255

Rådets förordning (EG) nr 1255/97 av den 25 juni 1997 om gemenskapskriterier för mellanstationer och om ändring av färdplanen i bilagan till direktiv 91/628/EEG

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 174 , 02/07/1997 s. 0001 - 0006


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1255/97 av den 25 juni 1997 om gemenskapskriterier för mellanstationer och om ändring av färdplanen i bilagan till direktiv 91/628/EEG

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport (1) och med ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG, särskilt artikel 13.2 och artikel 14 i det förra,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

För att förbättra välbefinnandet hos vissa slag av djur som transporteras föreskrivs i rådets direktiv 91/628/EEG krav på maximal transporttid, efter vilken djuren skall lossas, utfodras och vattnas och beredas vila i minst 24 timmar innan transporten fortsätter.

Sådana obligatoriska avbrott vid transport av djur över långa sträckor skall ske vid mellanstationer.

Det är nödvändigt att införa kriterier som skall gälla inom hela gemenskapen vid mellanstationerna för att säkerställa största möjliga välbefinnande för de djur som vistas där samt för att beakta vissa andra frågor som hör samman med djurens hälsa.

För att underlätta kontrollen av verksamheten vid mellanstationerna och av de fordon och djur som passerar dessa, är det nödvändigt att meddela bestämmelser om journalföring och vissa andra administrativa frågor.

För att garantera bästa möjliga villkor för de transporterade djurens välbefinnande under den fortsatta transporten bör behörig myndighet försäkra sig om att de är i sådant skick att transporten kan fortsätta.

I avvaktan på åtgärder som syftar till att ta ut en gemenskapsavgift för de kostnader som föranleds av den veterinärkontroll som görs för att kontrollera att djuren är i sådant skick att transporten kan fortsätta, är det lämpligt att ange att medlemsstaterna har möjlighet att, med iakttagande av fördragets allmänna regler, låta dessa kostnader bäras av berörd operatör.

För att säkerställa att vissa tillämpliga regler för mellanstationerna följs bör den färdplan som avses i kapitel VIII i bilagan till direktiv 91/628/EEG anpassas till de nya bestämmelserna.

Det är viktigt att som ett första steg utfärda regler för de mellanstationer som tar emot hovbärande tamdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin.

Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén har rekommenderat vissa miniminormer för mellanstationer, vilka har beaktats.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Denna förordning gäller enbart de mellanstationer som under minst 24 timmar tar emot hovbärande tamdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin i gemenskapen, i enlighet med bestämmelserna i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628/EEG och utan att det påverkar bestämmelserna i direktiven 64/432/EEG (2), 80/213/EEG (3), 85/511/EEG (4), 89/608/EEG (5), 90/425/EEG (6), 90/426/EEG (7), 91/68/EEG (8), 91/496/EEG (9), 92/102/EEG (10) och 93/119/EG (11).

2. De mellanstationer som avses i punkt 1 måste svara mot de gemenskapskriterier som anges i denna förordning.

Artikel 2

I denna förordning är definitionerna i artikel 2 i direktiven 64/432/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG och 91/628/EEG tillämpliga i den mån det behövs.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall övervaka att mellanstationerna är godkända av behörig myndighet i den medlemsstat på vars territorium de är belägna.

2. För att bevilja detta godkännande skall den behöriga myndigheten, så som den definieras i artikel 2.6 i direktiv 90/425/EEG, övervaka att mellanstationerna uppfyller kraven i bilaga I till denna förordning; mellanstationerna skall dessutom

a) vara belägna i en zon som inte är föremål för ett förbud eller en restriktion i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning,

b) stå under kontroll av en officiell veterinär som särskilt skall övervaka att bestämmelserna i denna förordning iakttas,

c) drivas med iakttagande av alla tillämpliga gemenskapsbestämmelser när det gäller att följa reglerna för veterinärbesiktning, transport av djur och skydd av djur vid tidpunkten för slakt,

d) vara föremål för regelbundna inspektioner för att det skall säkerställas att villkoren för godkännande förblir uppfyllda.

3. Den behöriga myndigheten skall utfärda ett godkännandenummer för varje godkänd mellanstation. Detta godkännande får begränsas till en eller flera särskilda arter eller till vissa kategorier av djur och viss hälsostatus. Den behöriga myndigheten skall till kommissionen överlämna förteckningen över de godkända mellanstationerna samt en eventuell uppdatering av denna. Kommissionen skall sända dessa uppgifter till medlemsstaterna inom ramen för Ständiga veterinärkommittén.

4. Den behöriga myndigheten kan upphäva eller dra in godkännandet, om denna artikel eller andra tillämpliga bestämmelser i denna förordning inte iakttas eller om hälsostatusen ändras inom den zon där mellanstationen ligger, eller om reglerna för djurens välbefinnande inte följs. Godkännandet kan utfärdas på nytt när den berörda myndigheten har försäkrat sig om att mellanstationen åter respekterar samtliga bestämmelser i denna förordning.

Artikel 4

1. Mellanstationerna skall enbart användas för att ta emot, utfodra, vattna, bereda vila för, hysa, sköta och avsända djur i transit.

2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel kan medlemsstaterna emellertid som mellanstationer även godkänna uppsamlingsplatser enligt definitionerna i artikel 2 o) i direktiv 64/432/EEG om de, när de används som mellanstationer,

a) uppfyller både de tillämpliga kraven i artikel 11 i direktiv 64/432/EEG och kraven i denna förordning, och

b) använder dessa utrymmen enbart för denna verksamhet under den period som det gäller,

c) inte används för köp eller försäljning av djur som avses i denna förordning.

3. Endast de djur som har samma godkända hälsostatus som gäller för den arten och för vilken mellanstationerna är godkända får samtidigt vistas vid mellanstationerna för att man skall undvika alla risker för att deras hälsostatus äventyras.

Artikel 5

Ägaren eller varje annan fysisk eller juridisk person som driver en mellanstation är ansvarig för att bestämmelserna i denna förordning iakttas och är därför skyldig att bl.a.

a) bara ta emot de djur som är godkända och identifierade i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning och i synnerhet bestämmelserna i artikel 3.3. Därför skall han eller hon kontrollera eller låta kontrollera de hälsodokument eller andra åtföljande dokument som gäller för arten eller kategorierna i fråga och göra stickprovskontroller av djurens identifieringsmärken,

b) utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i bilaga I under del B.3 övervaka att de djur som befinner sig på mellanstationerna förblir i samma grupp som den som utgör ursprungssändningen och att varje sändning hålls i utrymmen som är helt åtskilda och sköts enligt den officiella veterinärens instruktioner, så att varje kontakt som riskerar att äventyra djurens hälsostatus undviks,

c) övervaka att de djur som vistas på mellanstationerna utfodras och vattnas vid lämpliga tider beroende på djurart samt att, för detta ändamål, förfoga över lämpliga mängder foder och vatten,

d) sköta de djur som vistas på mellanstationerna och när så behövs vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera deras välbefinnande och att djurhälsokraven iakttas,

e) vid behov tillkalla en veterinär

- för att ge de djur som blir sjuka eller som skadas när vederbörande ansvarar för dem lämplig veterinärbehandling, och

- för att om så är nödvändigt ordna nödslakt, avlivning eller förkorta det berörda djurets lidande i enlighet med direktiv 93/119/EG,

f) använda sig av personal som har den duglighet, de kunskaper och den yrkesskicklighet som krävs och som därför har en särskild utbildning, förvärvad antingen inom företaget eller vid en utbildningsanstalt, eller som har den motsvarande praktiska erfarenhet som krävs för att kunna ta hand om djuren i fråga och för att, när så är nödvändigt, ge dessa djur lämplig omvårdnad,

g) vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att alla som tar hand om djuren vid mellanstationerna iakttar de tillämpliga bestämmelserna för djurens välbefinnande,

h) skriva in i en journal eller dator och under minst tre år bevara och hålla tillgängliga för behörig myndighet de uppgifter som avses i bilaga I del C.7,

i) till behörig myndighet snarast meddela bekräftade oegentligheter.

Artikel 6

1. Innan djuren lämnar mellanstationen skall den officiella veterinären eller någon annan veterinär som har utsetts för detta ändamål av den behöriga myndigheten på färdplanen, så som den ser ut efter det att den har anpassats för detta i enlighet med bilaga II, bekräfta att djuren är i sådant skick att transporten kan fortsätta.

Medlemsstaterna kan föreskriva att de kostnader som uppstår genom ovannämnda veterinärkontroll skall bäras av berörd operatör.

2. Reglerna för informationsutbyte mellan myndigheter om iakttagande av kraven i denna förordning bestäms i enlighet med förfarandet i artikel 6.3 i direktiv 91/628/EEG.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1999.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 1997.

På rådets vägnar

J. VAN AARTSEN

Ordförande

(1) EGT nr L 340, 11.12.1991, s. 17. Direktivet senast ändrat genom direktiv 95/29/EG (EGT nr L 148, 30.6.1995, s. 52).

(2) EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977/64. Direktivet senast ändrat genom direktiv 95/29/EG.

(3) EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 1.

(4) EGT nr L 315, 26.11.1985, s. 11. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(5) EGT nr L 351, 2.12.1989, s. 34.

(6) EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/118/EG (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).

(7) EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 42. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(8) EGT nr L 46, 19.2.1991, s. 19. Direktivet senast ändrat genom beslut 94/953/EG (EGT nr L 371, 31.12.1994, s. 14).

(9) EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56. Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/43/EG (EGT nr L 162, 1.7.1996, s. 1).

(10) EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32. Direktivet ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(11) EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 21.

BILAGA I

GEMENSKAPSKRITERIER FÖR MELLANSTATIONER

A. SANITÄRA ÅTGÄRDER OCH HYGIENÅTGÄRDER

1. Varje mellanstation skall

a) ha lämplig utrustning för rengöring och desinficering av alla byggnader, all utrustning, alla utrymmen och alla fordon,

b) vara uppförd av material som på ett praktiskt och enkelt sätt kan rengöras och desinficeras,

c) rengöras och desinficeras enligt den officiella veterinärens instruktioner före och efter varje användning.

2. Den person som ansvarar för mellanstationen skall hålla med ren utrustning och skyddskläder, som enbart skall användas av alla som kommer in i mellanstationen, och ställa lämplig utrustning till förfogande för rengöring och desinficering av utrustning och skyddskläder.

3. När en djursändning flyttas från en inhägnad skall ströet avlägsnas och efter rengöring och desinficering i enlighet med punkt 1 c ersättas med nytt strö.

4. Mellanstationerna skall tömmas helt på djur under minst 24 timmar efter högst sex dagars användning efter det att de har rengjorts och desinficerats och innan en ny sändning anländer.

B. ANLÄGGNING OCH UTRYMMEN

1. Förutom de bestämmelser som avses i bilagan, kapitel 1 del A.4 i direktiv 91/628/EEG, vilka är tillämpliga på transportmedlen för lastning och lossning av djur, skall varje mellanstation ha lämplig utrustning och lämpliga utrymmen för lastning och lossning av djuren i och ur transportmedlen. Sådan utrustning och sådana utrymmen skall framför allt ha en halkfri golvbeläggning och om nödvändigt vara utrustade med räcken. Bryggor, ramper och landgångar skall vara utrustade med sidoväggar, staket eller annat skydd som hindrar djuren från att falla. Lastnings- och lossningsramperna skall ha minsta möjliga lutning. Gångarna skall ha en golvbeläggning som minimerar halkrisken och vara utförda så att risken för skador på djuren minimeras. Det bör särskilt tillses att det inte finns något större tomrum eller trappsteg mellan fordonets golv och rampen eller mellan rampen och golvet i lossningsområdet, vilka tvingar djuren att hoppa eller som kan leda till att djuren halkar eller snubblar.

Från och med den 1 juli 1999 skall alla mellanstationer vara permanent utrustade med tillräckligt många fasta eller rörliga ramper, som skall vara utförda och gå att använda på ett sådant sätt att djuren under lastning och lossning inte behöver gå uppför eller nedför en lutning som överstiger 20°.

2. Alla utrymmen vid mellanstationerna som används för att hålla djuren skall

a) vara försedda med en golvbeläggning som minimerar halkrisken och inte skadar djuren,

b) vara försedda med tak och tillräckligt sidoskydd för att skydda djuren mot dåligt väder,

c) förfoga över lämpliga utrymmen för förvaring, inspektion, eventuell undersökning, utfodring och vattning av djuren samt för lagring av foder,

d) förfoga över, med hänsyn till mottagningskapaciteten, en tillräcklig ventilation och ett tillräckligt avrinningssystem för den djurart som hyses,

e) förfoga över naturlig eller artificiell belysning som är tillräckligt stark för att göra det möjligt att när som helst inspektera samtliga djur; i förekommande fall bör reservbelysning finnas tillgänglig,

f) förfoga över utrustning för att tjudra de djur som skall tjudras; tjudren skall användas så att de inte orsakar djuren någon smärta eller något lidande och låter dem äta, dricka och lägga sig ner utan svårighet,

g) förfoga över tillräckligt stor yta i förhållande till de djur det gäller, så att djuren kan lägga sig ned samtidigt och lätt nå utrymmena för vattning och utfodring,

h) förfoga över tillräckliga mängder strö; ströet placeras i varje inhägnad i enlighet med behovet hos varje art eller kategori av djur som hyses,

i) vara utförda och underhållna på sådant sätt att det undviks att djuren kommer i kontakt med skarpa eller farliga föremål eller med trasiga ytor som kan skada dem.

3. Mellanstationerna skall ha lämpliga utrymmen för att avskilt hysa djur som är sjuka, skadade eller som behöver särskild vård.

4. Vid mellanstationerna skall det finnas lämpliga utrymmen för alla som besöker och använder lokalerna.

5. Mellanstationerna skall ha ett lämpligt system för förvaring och bortskaffande av avfall samt för tillfällig förvaring av döda djur i väntan på att de forslas bort och destrueras i enlighet med direktiv 90/667/EEG (1).

C. DRIFT

1. Djuren skall lossas så snart som möjligt efter ankomsten. Om dröjsmål emellertid inte kan undvikas, bör med hänsyn till klimatförhållanden och väntetider bästa möjliga villkor för djurens välbefinnande säkerställas.

2. Under lastning och lossning bör övervakning ske så att djuren inte skräms, hetsas eller behandlas illa och inte välts omkull. Djuren får varken lyftas upp eller släpas i huvudet, hornen, öronen, benen, svansen eller pälsen eller hanteras på sätt som orsakar onödigt smärta eller onödigt lidande. I förekommande fall skall djuren hanteras ett och ett.

3. För djurens förflyttning i alla utrymmen gäller följande:

a) Drivgångar skall byggas så att djurens flockinstinkt utnyttjas.

b) Redskap som är avsedda att styra djuren får endast användas i detta syfte och redskap som ger elektriska stötar bör undvikas så långt det går. Sådana får under alla omständigheter endast användas för fullvuxna nötkreatur och svin som vägrar att röra sig, under förutsättning att stötarna inte varar mer än två sekunder, att de kommer med tillräckligt långa mellanrum samt att djuren har tillräckligt med utrymme för att förflytta sig framåt. Sådana stötar får endast ges på bakpartiets muskler.

c) Djuren får inte utsättas för slag eller tryckningar på särskilt ömma delar av kroppen. I synnerhet får djurens svansar inte klämmas, vridas eller brytas och djurens ögon får inte röras. De får varken utsättas för slag eller sparkar.

d) Personer som har hand om djuren vid mellanstationerna får varken ha eller använda pikstavar eller andra spetsiga redskap. Käppar eller andra redskap som används för att styra djuren får användas om de inte kan skada eller förorsaka onödigt lidande när de kommer i kontakt med djurets kropp.

4. Djur som anländer efter att ha varit utsatta för höga temperaturer i fuktigt väder, skall snarast möjligt kunna svalka sig på lämpligt sätt.

5. Utfodring och vattning av djuren skall utföras så att varje djur som hyses på mellanstationen får tillgång till åtminstone tillräckligt med rent vatten och lämpligt foder för att dess fysiologiska behov under vistelsen och den förväntade tiden för transport till nästa utfodringsställe skall tillfredsställas. Mellanstationerna får ta emot djur med särskilda foderbehov, t.ex. unga kalvar som behöver flytande föda, endast om de har nödvändig utrustning och bemanning för att tillfredsställa dessa behov.

6. Djurens hälsotillstånd och skick skall inspekteras av en anställd på mellanstationen vid djurens ankomst och minst en gång var 12:e timme under djurens vistelse på mellanstationen.

7. Den journal som avses i artikel 5 h i detta direktiv skall innehålla följande uppgifter:

a) Dag och tid då lossningen avslutades och lastningen påbörjades för varje sändning.

b) Dag och varaktighet för den tömning av sanitära skäl som anges i del A punkt 4 i denna bilaga.

c) Det eller de nummer som anges på hälsointyget/hälsointygen för varje sändning.

d) Alla anmärkningar om djurens hälsotillstånd eller välbefinnande som bedöms vara användbara och i synnerhet

- särdrag hos och antal djur som påträffas döda vid lossningen på mellanstationen eller som dör under vistelsen där,

- särdrag hos och antal djur som påträffas allvarligt skadade vid lossningsplatsen, under vistelsen eller som anses vara i sådant skick att transporten inte kan fortsätta.

e) Transportföretagets och förarnas namn och adresser samt fordonens registreringsnummer.

(1) EGT nr L 363, 27.12.1990, s. 51. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.