Kommissionens meddelande om försumbart stöd (96/C 68/06)

(Text av betydelse för EES)

I artikel 92.1 i Romfördraget förbjuds, med vissa undantag, "stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion" och som påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Även om varje statligt ekonomiskt stöd som beviljas ett företag i större eller mindre utsträckning snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen mellan detta företag och dess konkurrenter som inte får ett sådant stöd, så har inte allt stöd någon kännbar inverkan på handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna. Detta gäller särskilt för stöd på ganska låga belopp. Sådant stöd ges oftast, men inte uteslutande, till små och medelstora företag och huvudsakligen inom ramen för system som förvaltas av lokala eller regionala myndigheter.

Som ett led i strävan att förenkla administrationen för såväl medlemsstaterna som kommissionens tjänster, som bör kunna koncentrera sina resurser på ärenden av faktisk betydelse på gemenskapsnivån, och i de små och medelstora företagens intresse, införde kommissionen år 1992 (1) en regel om försumbart stöd, i vilken det fastställs en gräns för stöd i ett absolut belopp. Om den underskrids kan artikel 92.1 betraktas som icke tillämpbar och stödet behöver inte längre anmälas i förväg till kommissionen i enlighet med artikel 93.3. Det visade sig dock att regeln inte täckte vissa stöd som uppenbarligen inte skulle kunna snedvrida konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna på ett märkbart sätt, och dessutom att kontrollen av de villkor som var knutna till den kunde visa sig vara svår, särskilt vad gäller fall med sammanslagning av stöd som godkänts av kommissionen. Regeln om försumbart stöd har därför ändrats på följande sätt:

- Det högsta totalbeloppet för försumbart stöd är på 100 000 ecu (2) under en period på tre år som börjar löpa när det första försumbara stödet betalas ut.

- Detta belopp omfattar alla offentliga stöd som beviljas som försumbart stöd och påverkar inte stödmottagarens möjlighet att få andra typer av stöd på basis av de system som är godkända av kommissionen.

- Detta belopp omfattar alla kategorier av stöd, oberoende av deras form eller syfte, med undantag av exportstöd (3) som inte omfattas av åtgärdens förmåner.

Offentliga stöd som skall beaktas med hänsyn till taket på 100 000 ecu är de som beviljas av nationella, regionala eller lokala myndigheter, vare sig resurserna kommer helt från medlemsstaterna eller åtgärderna samfinansieras av gemenskapen via strukturfonderna, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF).

Även om denna regel i första hand är av intresse för de små och medelstora företagen, skall den tillämpas oavsett de stödberättigade företagens storlek. Den skall emellertid inte tillämpas på sektorer som omfattas av Parisfördraget, på varvsindustrin, på transportsektorn och på stöd som beviljas för utgifter inom jordbruks- och fiskerinäringarna.

I regeln om försumbart stöd uttrycks det högsta beloppet som en subvention på 100 000 ecu. När stödet ges på annat sätt än i form av subvention måste det omräknas till subventionsekvivalent för att den gräns som föreskrivs i regeln omförsumbart stöd skall kunna tillämpas. De andra vanligast förekommande formerna för beviljande av stöd till lågt värde är statliga räntesubventioner, skattelättnader och lånegarantier. Omräkning av stöd som beviljats i sådana former till subventionsekvivalenter skall ske på följande sätt.

Subventionsekvivalenten skall beräknas i bruttotermer, dvs. före skatt om subventionen är beskattningsbar. Om stödet inte är beskattningsbart, som fallet är med vissa skattebefrielser, är det stödets nominella värde som skall beaktas och som är både brutto och netto.

Varje stöd som skall lyftas vid ett senare datum skall räknas upp. Den räntesats som skall användas vid uppräkningen skall vara den referenssats som gäller vid det tillfälle då stödet beviljas. Subventionerna skall dock beräknas som helhet även om utbetalningarna sker etappvis.

Subventionsekvivalenten för ett lån med statliga räntesubventioner skall för ett visst år vara skillnaden mellan de räntor som skulle betalas på grundval av referensräntesatserna och de som faktiskt betalas. De belopp som sparats in på grund av räntesubventionerna fram till dess lånet har återbetalats till fullo skall räknas om till det värde de hade när lånet beviljades och läggas samman.

Subventionsekvivalenten för en skattelättnad är skattebesparingar som gjorts under det berörda året. Även här skall skattebesparingar som kommer att göras under kommande år räknas upp med hjälp av referensskattesatser.

För lånegarantier kan subventionsekvivalenten för ett visst år beräknas

- dels på samma sätt som för subventionsekvivalenten för ett lån med statliga räntesubventioner, med avdrag för utbetalda premier. Räntesubventionen är då skillnaden mellan referensräntesatsen och den räntesats som erhållits tack vare de statliga lånegarantierna,

- dels som skillnaden mellan a) utestående garantibelopp multiplicerat med riskkoefficienten (sannolikheten för icke återbetalning), och b) varje utbetald premie, dvs.:

(garantibelopp × risk) - premie.

Vad gäller riskkoefficienten skall denna återspegla de fall av icke återbetalning som registrerats för lån som beviljats under liknande förhållanden (sektor, företagsstorlek, nivån på den allmänna ekonomiska verksamheten). Uppräkningen skall utföras som beskrivs ovan.

Kommissionen är skyldig att förvissa sig om att medlemsstaterna inte beviljar sina företag stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden (4). Medlemsstaterna skall underlätta genomförandet av denna uppgift genom att inrätta en kontrollmekanism som säkerställer att sammanslagning av olika stöd som beviljats samma stödmottagare som försumbart stöd, inte leder till att det totala beloppet för denna typ av stöd uppgår till mer än 100 000 ecu över en period på tre år. Beviljandet av ett försumbart stöd eller bestämmelserna för ett system som föreskriver den typen av stöd skall innefatta ett uttryckligt villkor om att ett tilläggsstöd som beviljats samma företag i form av försumbart stöd inte skall leda till att totalbeloppet för försumbart stöd som företaget får, överstiger gränsen på 100 000 ecu över en period på tre år. Denna mekanism skall också möjliggöra för medlemsstaterna att besvara de frågor som kommissionen kan behöva ställa till dem.

(1) Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag, punkt 3.2, EGT nr C 213, 19.8.1992, s. 2.

(2) Den förklarande skrivelse som skickats till medlemsstaterna den 23.3.1993 (D/06878) förblir giltig vad gäller villkoren för beräkning av motsvarigheten i subvention till stöd som beviljats i en annan form än subventionen.

(3) Exportstöd bör innebära alla stöd som har direkt samband med de kvantiteter som exporteras, med införandet och skötseln av ett distributionsät eller med löpande utgifter i samband med exportverksamheten. Däremot betraktas inte kostnader för deltagande i mässor och kostnader för studier och rådgivning som är nödvändiga för att introducera en ny eller befintlig produkt på en ny geografisk marknad som exportstöd.

(4) Kommissionen förbehåller sig också rätten att vidta lämpliga åtgärder beträffande stöd som trots att de respekterar villkoren för den så kallade regeln om försumbart stöd skulle bryta mot andra bestämmelser i fördraget.