RÅDETS DIREKTIV 94/56/EG av den 21 november 1994 om grundläggande principer för utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget (), och

med beaktande av följande:

En allmänt hög säkerhetsnivå bör upprätthållas för den civila luftfarten i Europa och varje ansträngning bör göras för att minska antalet olyckor och tillbud.

En snabb teknisk utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart förbättrar flygsäkerheten genom att bidra till att förhindra att sådana haverier och tillbud inträffar.

Hänsyn bör tas till konventionen om internationell civil luftfart som undertecknades i Chicago den 7 december 1944 i vilken fastställs att de åtgärder som är nödvändiga för att garantera en säker luftfart skall genomföras. Särskild hänsyn bör tas till konventionens bilaga 13 i vilken det fastställs rekommenderade internationella standarder och förfaranden för utredning av flyghaverier.

I enlighet med de internationella standarderna i bilaga 13 skall haveriutredningar genomföras under ansvar av den stat där haveriet inträffar.

Om utredningen vid allvarliga tillbud inte utförs av den stat där tillbudet inträffar bör utredningen utföras av registreringsstaten.

Utredningar av allvarliga tillbud bör utföras på liknande sätt som utredningar av haverier.

Utredningarnas omfattning bör anpassas till de slutsatser som kan dras av dem för förbättring av säkerheten.

Flygsäkerheten kräver att utredningar genomförs så snabbt som möjligt.

Utredningspersonalen bör oförhindrat kunna utföra sitt arbete.

I enlighet med gällande lagstiftning vad avser kompetensen hos de myndigheter som ansvarar för den rättsliga utredningen och, i tillämpliga fall, i nära samarbete med dessa myndigheter, måste medlemsstaterna säkerställa att de ansvariga för den tekniska utredningen kan utföra sina uppgifter på bästa möjliga sätt.

För att undvika intressekonflikter och möjligheten att någon i utredningspersonalen är inblandad i orsakerna till föremålet för utredningen, bör utredningen av haverier och tillbud som inträffat inom civil luftfart utföras av eller under kontroll av ett oavhängigt organ eller institut.

Detta organ eller institut bör vara utrustat på lämpligt sätt och dess uppgifter bör även kunna omfatta förebyggande åtgärder.

Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att vid behov säkerställa ömsesidigt bistånd vid utredningsarbeten.

En medlemsstat måste kunna överlåta genomförandet av en utredning till en annan medlemsstat.

I syfte att förebygga flyghaverier är det viktigt att resultaten av haveriutredningarna offentliggörs snarast möjligt.

Tillbudens specifika natur bör beaktas vid spridningen av utredningsresultaten.

De säkerhetsrekommendationer som följer av ett haveri eller ett tillbud bör i vederbörlig ordning beaktas av medlemsstaterna.

Det enda syftet med den tekniska utredningen är att skapa ett erfarenhetsunderlag för att förhindra framtida haverier och tillbud och därför får analysen av händelseförloppet, de sammanfattande bedömningarna och säkerhetsrekommendationerna inte användas för att fördela skuld eller ansvar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att förbättra flygsäkerheten genom att underlätta ett snabbt genomförande av utredningar som endast har till syfte att förebygga framtida haverier och tillbud.

Artikel 2

Omfattning

1. Detta direktiv skall tillämpas vid utredningar av flyghaverier och tillbud inom den civila luftfarten på gemenskapens territorium och med hänsyn till medlemsstaternas internationella förpliktelser.

2. Detta direktiv skall även tillämpas utanför gemenskapens territorium vid

i)

utredningar av haverier som inbegriper luftfartyg som är registrerade i en medlemsstat, när dessa utredningar inte utförs av en annan stat,

ii)

utredningar av allvarliga tillbud som inbegriper luftfartyg som är registrerade i en medlemsstat eller handhas av ett företag som är etablerat i en medlemsstat, när dessa utredningar inte utförs av en annan stat.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) haveri: en händelse i samband med handhavandet av ett luftfartyg från den tidpunkt då en person stiger ombord på luftfartyget i avsikt att flyga, till dess att alla sådana personer har stigit av och vid vilken

1. någon skadas med dödlig utgång eller kommer till allvarlig skada till följd av

1. P att befinna sig i luftfartyget,

eller

1. P direkt kontakt med någon del av luftfartyget, inbegripet delar som har lossnat från luftfartyget,

eller

1. P att direkt ha utsatts för luftströmmen från en jetmotor,

1. P med undantag för skador som uppkommer av naturliga orsaker, som är självförvållade eller orsakade av andra personer, eller när skadorna drabbar fripassagerare i utrymmen som normalt inte är tillgängliga för passagerare och besättning,

eller

2. luftfartyget utsätts för skada eller strukturella fel som

2. P nedsätter luftfartygets strukturella styrka eller flygegenskaper,

och

2. P som normalt kräver en större reparation eller utbyte av den skadade delen,

1. P med undantag för motorfel eller -skada när skadan är begränsad till motorn, motorhuven eller tillbehör, eller skador som är begränsade till propellrar, vingspetsar, antenner, däck, bromsar, ventiler eller till mindre bucklor eller hål i luftfartygets skal,

eller

3. luftfartyget saknas eller är helt onåbart,

b) allvarlig skada: en skada som en person ådragit sig vid ett haveri och som

1. kräver sjukhusvistelse i mer än 48 timmar, med början inom sju dagar efter den dag som skadan uppkom,

eller

2. resulterar i en fraktur (undantaget okomplicerade brott på fingrar, tår eller näsa),

eller

3. medför sår som förorsakar allvarlig blödning eller nerv-, muskel- eller senskada,

eller

4. medför skada på ett inre organ,

eller

5. medför brännskador av andra eller tredje graden, eller brännskador som omfattar mer än 5 % av kroppsytan,

eller

6. medför bestyrkt utsättande för smittoämnen eller skadlig strålning,

c)

skada med dödlig utgång: en skada som en person ådragit sig vid ett haveri och som har till följd att personen i fråga avlider inom 30 dagar efter dagen för haveriet,

d)

orsaker: handlingar, underlåtelser, händelser eller förhållanden, eller en kombination av dessa, som leder till haveriet eller tillbudet,

e)

utredning: de aktiviteter som utförs i syfte att förebygga haverier eller tillbud och som inbegriper insamlande och analys av information, sammanfattande bedömningar, inklusive fastställandet av orsaken eller orsakerna samt, i tillämpliga fall, utarbetande av säkerhetsrekommendationer,

f)

utredningsledare: den person som på grundval av sina kvalifikationer svarar för organisationen, genomförandet och kontrollen av utredningen,

g)

flygfärdskrivare: varje form av apparat för registrering som är installerad i ett luftfartyg i syfte att underlätta utredningar av haverier och tillbud,

h)

företag: varje fysisk eller juridisk person, oavsett om denne bedriver verksamhet för ekonomisk vinning eller ej, eller varje officiellt organ oavsett om det är en juridisk person eller ej,

i)

operatör: varje person, organ eller företag som sköter eller erbjuder sig att sköta driften av ett eller flera luftfartyg,

j)

tillbud: en händelse som inte är ett haveri i samband med handhavandet av ett luftfartyg och som påverkar eller kan påverka driftens säkerhet.

k)

allvarligt tillbud: ett tillbud där omständigheterna pekar på att ett haveri varit nära att inträffa (exempel på allvarliga tillbud återfinns i bilagan),

l)

säkerhetsrekommendation: varje förslag som i syfte att förebygga haverier och tillbud lämnas av utredningsorganet i den stat som genomför den tekniska utredningen och som grundas på den information som erhållits genom utredningen.

Artikel 4

Utredningsplikt

1. Varje haveri eller allvarligt tillbud skall utredas.

Medlemsstaterna får dock vidta åtgärder för att utreda tillbud som inte omfattas av första stycket om utredningsorganet kan förväntas dra lärdom av detta i flygsäkerhetsavseende.

2. Utredningarnas omfattning och förfarandet vid genomförandet av dessa skall bestämmas av utredningsorganet med hänsyn till principerna och målet för detta direktiv och den lärdom som utredningsorganet kan förväntas dra av haveriet eller det allvarliga tillbudet med avseende på förbättring av säkerheten.

3. De utredningar som avses i punkt 1 får inte i något fall ta sikte på fördelning av skuld eller ansvar.

Artikel 5

Utredningens status

1. Medlemsstaterna skall inom ramarna för sina respektive rättssystem fastställa en rättslig status för utredningen som gör det möjligt för utredningsledarna att utföra sina uppgifter så effektivt och snabbt som möjligt.

2. I enlighet med medlemsstaternas gällande lagstiftning och, i tillämpliga fall, i samarbete med de myndigheter som ansvarar för den rättsliga utredningen, skall utredarna ha rätt att bland annat

a)

få fri tillgång till platsen för haveriet eller tillbudet samt till luftfartyget och dess innehåll eller till vraket,

b)

säkerställa ett omedelbart inhämtande av bevismaterial och kontrollerad bortforsling av vrakdelar eller andra delar för undersökning eller analys,

c)

få omedelbar tillgång till och användning av innehållet i flygfärdskrivaren och all annan registrering,

d)

få tillgång till resultaten från undersökningar av eller prover som tagits av dödsoffers kroppar,

e)

få omedelbar tillgång till undersökningsresultaten från de personer som var inblandade i handhavandet av luftfartyget eller från prover som tagits av sådana personer,

f)

höra vittnen,

g)

få obehindrad tillgång till alla relevanta upplysningar eller noteringar som innehas av luftfartygets ägare, operatör eller tillverkare och de myndigheter som svarar för civil luftfart eller flygplatsdrift.

Artikel 6

Utredningsorgan eller -institut

1. Varje medlemsstat skall säkerställa att de tekniska utredningarna genomförs eller övervakas av ett ständigt organ eller institut för civil luftfart. Det ifrågavarande organet eller institutet skall vara oavhängigt i synnerhet av de nationella luftfartsmyndigheter som ansvarar för luftvärdighet, certifiering, flygoperationer, underhåll, licensiering, flygkontroll respektive flygplatsdrift och, från allmän synpunkt, av varje annan part vars intressen kan råka i konflikt med utredningsorganets eller -institutets uppgifter.

2. Trots punkt 1 kan de aktiviteter som överlåts på detta organ eller institut utvidgas till att även omfatta inhämtande och analys av uppgifter rörande flygsäkerhet, särskilt i förebyggande syften, om dessa aktiviteter inte påverkar dess oberoende ställning och inte medför något ansvar i fråga om bestämmelser, förvaltning eller standarder.

3. Det organ eller institut som avses i punkt 1 skall vara tillräckligt utrustat för att kunna utföra sina förpliktelser oberoende av de myndigheter som avses i punkt 1 och skall ha möjlighet att erhålla tillräckliga medel för detta. Dess utredningspersonal skall ha en status som lämnar nödvändiga garantier för oavhängighet. Personalen skall omfatta minst en person som kan fungera som utredningsledare vid ett flyghaveri eller ett allvarligt tillbud.

4. Vid behov får organet eller institutet begära att organ eller institut i andra medlemsstater ställer följande till dess förfogande:

a) Installationer, anläggningar och utrustning för

a) P teknisk utredning av vrak och flygutrustning samt annat som är av betydelse för utredningen,

a) P utvärdering av uppgifter från flygfärdskrivare, och

a) P datalagring av uppgifter om flygolyckor och analys av dessa.

b)

Haveriutredningsexperter för utförandet av särskilda uppgifter, men endast när en utredning påbörjas till följd av ett större haveri.

Ett sådant bistånd skall i möjligaste mån vara kostnadsfritt.

5. En medlemsstat får delegera uppgiften att utreda ett haveri eller tillbud till en annan medlemsstat.

Artikel 7

Haverirapport

1. I samband med varje haveriutredning skall en rapport utarbetas på ett sätt som är lämpligt i förhållande till haveriets art och allvar. I rapporten skall syftet med utredningen i enlighet med artikel 1 anges och den skall, i tillämpliga fall, innehålla säkerhetsrekommendationer.

2. Utredningsorganet eller -institutet skall offentliggöra den slutliga haverirapporten snarast möjligt och, om möjligt, inom tolv månader från dagen för haveriet.

Artikel 8

Tillbudsrapport

1. I samband med varje utredning av ett tillbud skall en rapport utarbetas på ett sätt som är lämpligt i förhållande till tillbudets art och allvar. Rapporten skall i tillämpliga fall innehålla relevanta säkerhetsrekommendationer. I rapporten skall de i tillbudet inblandade personernas anonymitet skyddas.

2. Tillbudsrapporten skall sändas till de parter som kan förmodas dra nytta av utredningsresultaten avseende säkerhet.

Artikel 9

Säkerhetsrekommendationer

De rapporter och säkerhetsrekommendationer som avses i artiklarna 7 och 8 skall lämnas till de berörda företagen eller nationella luftfartsmyndigheterna och kopior av dessa skall skickas till kommissionen.

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de säkerhetsrekommendationer som lämnats av utredningsorganen eller -instituten vederbörligen beaktas och att de alltefter omständigheterna efterföljs utan att detta påverkar gemenskapslagstiftningen.

Artikel 10

En säkerhetsrekommendation får inte under några omständigheter ge upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i samband med ett haveri eller tillbud.

Artikel 11

Rådets direktiv 80/1266/EEG av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor () skall upphöra att gälla.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 21 november 1996. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 13

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 21 november 1994.

På rådets vägnar

M. WISSMANN

Ordförande

() EGT nr C 257, 22.9.1993, s. 8, EGT nr C 109, 19.4.1994, s. 14.

() EGT nr C 34, 2.2.1994, s. 18.

() Europaparlamentets yttrande avgivet den 9 mars 1994 (EGT nr C 91, 28.3.1994, s. 123, Rådets gemensamma ståndpunkt av den 16 maj 1994 (EGT nr C 172, 24.6.1994, s. 46) och Europaparlamentets beslut av den 26 oktober 1994 (EGT nr C 323, 21.11.1994).

() EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 32.

BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER EXEMPEL PÅ ALLVARLIGA TILLBUD

De tillbud som förtecknas nedan utgör typiska exempel på allvarliga tillbud. Förteckningen är inte uttömmande och tjänar endast som vägledning för att definiera uttrycket "allvarligt tillbud".

P Ett tillfälle då en kollision endast kan undvikas genom en undanmanöver eller när en undanmanöver skulle ha varit lämplig för att undvika en kollision eller en farlig situation.

P Kontrollerad flygning mot terräng (CFIT), som endast med obetydlig marginal har kunnat undvikas.

P En avbruten start på en avstängd eller redan upptagen rullbana, eller start från en sådan rullbana med ett minimalt avstånd från ett eller flera hinder.

P En landning eller ett landningsförsök på en avstängd eller redan upptagen rullbana.

P En allvarlig avvikelse från förväntade prestanda vid start eller begynnande stigning.

P All eld och all rök i passagerarkabinen eller i lastrummet, eller motorbrand, även när dessa bränder släcks med brandsläckningsmaterial.

P Varje händelse där flygbesättningen har akut behov av att använda syremasker.

P Strukturell skada på luftfartyget eller motorskada som inte klassificeras som haveri.

P Ett flertal funktionsfel i ett eller flera av luftfartygets system som allvarligt påverkar handhavandet av luftfartyget.

P Varje tillfälle där en medlem av besättningen blivit förhindrad att utföra sitt arbete.

P Varje tillfälle där tillgången på resterande flygbränsle kräver att piloten anmäler en nödsituation.

P Tillbud i samband med start eller landning, t.ex. landning framför eller bortom rullbanan eller där luftfartyget kanar av banan.

P Systemfel, väderfenomen, flygning utanför tillåtet flygområde eller andra omständigheter som kan förorsaka svårigheter att bevara kontrollen över luftfartyget.

P Ett eller flera fel i ett sammankopplat system som är obligatoriskt för styrning och navigering av luftfartyg.