31994L0022

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 164 , 30/06/1994 s. 0003 - 0008
Finsk specialutgåva Område 6 Volym 4 s. 0237
Svensk specialutgåva Område 6 Volym 4 s. 0237


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje meningen, artiklarna 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget (3), och

med beaktande av följande:

Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser i vilket den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital är säkerställd. De åtgärder som är nödvändiga för dess funktion måste vidtas.

I sin resolution av den 16 september 1986 (4) identifierade rådet som ett mål för gemenskapens och medlemsstaternas energi-politik en bättre integrering av energimarknaden, fri från handelshinder, i syfte att förbättra försörjningssäkerheten, minska kostnaderna och stärka den ekonomiska konkurrens-kraften.

Gemenskapen är till stor del beroende av import för sin försörjning med kolväten. Det är följaktligen tillrådligt att främja bästa tänkbara prospektering efter samt undersökning och utvinning av de resurser som finns i gemenskapen.

Medlemsstaterna har suveränitet och suveräna rättigheter över kolväteresurserna på sina territorier.

Gemenskapen har undertecknat Förenta nationernas havsrätts-konvention.

Åtgärder måste vidtas för att säkerställa en icke diskriminerande tillgång till och verksamhet i samband med prospektering efter samt undersökning och utvinning av kol-väten på villkor som främjar en större konkurrens på området och därmed gynnar bästa tänkbara prospektering efter samt undersökning och utvinning av resurserna i medlemsstaterna och stärker integreringen av den inre energimarknaden.

I detta syfte är det nödvändigt att fastställa gemensamma bestämmelser för att säkerställa att förfarandena för beviljande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten är öppna för alla enheter som har de rätta förutsättningarna. Tillstånden bör beviljas på grundval av objektiva, offentliggjorda kriterier. De villkor på vilka tillstånd beviljas måste också vara kända på förhand av samtliga de enheter som deltar i förfarandet.

Medlemsstaterna måste bibehålla möjligheterna att begränsa tillgången till och utövandet av dessa verksamheter av skäl som grundar sig på allmänintresset och för dem fordra betalning av ett finansiellt bidrag eller ett bidrag i form av kolväten, varvid förfaranden för sådana bidrag måste fastställas på ett sätt som inte stör enheternas förvaltning. Dessa möjligheter måste utnyttjas på ett icke diskriminerande sätt. Med undantag av de skyldigheter som hänger samman med utnyttjandet av denna möjlighet måste åtgärder vidtas för att undvika att enheterna påtvingas villkor och skyldigheter som inte rättfärdigas av behovet att verksamheten bedrivs på ett korrekt sätt. Enheternas verksamhet bör övervakas endast i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att de uppfyller dessa skyldigheter och villkor.

De områden som omfattas av ett tillstånd och tillståndets varaktighet måste begränsas i syfte att förhindra att en och samma enhet ges exklusiv rätt till ett område om det är effektivare att låta flera enheter genomföra prospekteringen efter samt undersökningen och utvinningen.

Medlemsstaternas enheter bör i tredje land åtnjuta en behandling som är jämförbar med den som tredje lands enheter åtnjuter i gemenskapen med stöd av detta direktiv. I detta syfte är det nödvändigt att föreskriva ett förfarande.

Detta direktiv bör tillämpas på tillstånd som har utfärdats efter den dag då medlemsstaterna måste sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Rådets direktiv 90/531/EEG av den 17 september 1990 om upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (5) och rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (6) tillämpas på enheterna inom energisektorn vad gäller inköps-, bygg-, anläggnings- och tjänstekontrakt. Tillämpningen av de alternativa förfaranden som föreskrivs i artikel 3 i direktiv 90/531/EEG omfattas särskilt av villkoret att den medlemsstat som begär tillämpning av dessa förfaranden skall beviljas tillstånd på ett icke diskriminerande och genomblickbart sätt. En medlemsstat uppfyller villkoret från och med den dag då den uppfyller kraven i detta direktiv och så länge den fortsätter att göra det. Följaktligen är det nödvändigt att ändra direktiv 90/531/EEG.

I artikel 36 i direktiv 90/531/EEG föreskrivs en översyn inom fyra år mot bakgrund av den utveckling som särskilt berör framstegen i fråga om öppnandet av tillgången till marknaden och konkurrensnivån inom det direktivets tillämpningsområde. Denna översyn omfattar undersökning och utvinning av kolväten.

Danmark befinner sig i en speciell situation eftersom landet är förpliktat att uppta förhandlingar om en möjlig fortsättning av verksamheten efter utgången av den koncession som utfärdades den 8 juli 1962 med avseende på de områden från vilka Danmark avstår den 8 juli 2012; Danmark medges därför undantag i fråga om dessa områden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. behöriga myndigheter: offentliga myndigheter enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 90/531/EEG som ansvarar för beviljandet av tillstånd eller övervakning av tillståndens utnyttjande.

2. enhet: fysisk eller juridisk person eller en grupp av sådana personer som ansöker om, troligen kommer att ansöka om eller innehar tillstånd.

3. tillstånd: varje lag eller annan författning, kontrakts-bestämmelse eller annat instrument utfärdat i kraft därav genom vilket de behöriga myndigheterna i en medlemsstat bemyndigar en enhet, för dess egen del och på dess egen risk, den exklusiva rätten att prospektera, undersöka eller utvinna kolväten i ett geografiskt område. Ett tillstånd får beviljas för varje verksamhet separat eller för flera verksamheter samtidigt.

4. offentligt företag: ett offentligt företag enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 90/531/EEG.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna förbehåller sig rätten att fastställa de områden inom deras territorier som skall göras tillgängliga för utövandet av prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten.

2. När ett område görs tillgängligt för utövandet av de verksamheter som avses i punkt 1 skall medlemsstaterna säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan enheterna vad gäller tillgången till och utövandet av dessa verksamheter.

Medlemsstaterna får dock på grund av nationella säkerhetsskäl vägra tillåta en enhet som faktiskt kontrolleras av tredje land eller av medborgare i tredje land tillgång till och utövande av dessa verksamheter.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillstånd beviljas enligt ett förfarande som tillåter samtliga intresserade enheter att ge in ansökningar i enlighet med punkt 2 eller 3.

2. Detta förfarande skall inledas

a) antingen på initiativ av de behöriga myndigheterna genom en inbjudan att ge in ansökningar som skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning minst 90 dagar före sista dagen för ingivande av ansökningar, eller

b) genom en inbjudan att ge in ansökningar som skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning efter ingivandet av en ansökan från en enhet, utan att detta påverkar bestämmelserna i artikel 2.1. Övriga intresserade enheter skall under en period på minst 90 dagar efter dagen för offentliggörandet ha tillfälle att ge in ansökningar.

Meddelandena skall ange typen av tillstånd, det eller de geografiska områden som i sin helhet eller delvis omfattas eller får omfattas av en ansökan och den föreslagna dagen eller tidsgränsen för beviljande av tillstånd.

När förmånsbehandling avses ges till ansökningar från enheter som är enstaka fysiska eller juridiska personer skall detta anges i meddelandet.

3. Medlemsstaterna får bevilja tillstånd utan att inleda ett förfarande i enlighet med punkt 2 när området för vilket tillstånd begärs

a) är permanent tillgängligt,

eller

b) har omfattats av ett tidigare förfarande i enlighet med punkt 2 som inte har resulterat i ett beviljande av tillstånd,

eller

c) har avståtts av en enhet och inte automatiskt omfattas av led a.

En medlemsstat som önskar tillämpa denna punkt skall inom tre månader efter antagandet av detta direktiv eller, i fråga om medlemsstater som ännu inte har infört sådana förfaranden, utan dröjsmål, i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra ett meddelande som anger de områden inom dess territorium som är tillgängliga enligt denna punkt och var närmare uppgifter om detta lämnas. Varje väsentlig förändring i dessa uppgifter skall offentlig-göras i ytterligare ett meddelande. En ansökan om tillstånd enligt denna punkt kan dock inte beaktas förrän efter det att ett relevant meddelande enligt ovan har offentliggjorts.

4. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa bestämmelserna i punkt 1 om och i den utsträckning som geografiska hänsyn eller produktionshänsyn berättigar att tillstånd för ett område beviljas innehavaren av ett tillstånd för ett angränsande område. Den berörda medlemsstaten skall i ett sådant fall säkerställa att innehavarna av tillstånd för varje annat angränsande område ges möjlighet och får en tillräcklig tidsfrist att ge in ansökningar.

5. Följande skall inte anses som beviljande av tillstånd enligt punkt 1:

a) Beviljandet av ett tillstånd endast på grund av ett namnbyte eller ägarbyte i fråga om en enhet som innehar ett befintligt tillstånd, en förändring av sammansättningen av en sådan enhet eller en överlåtelse av ett tillstånd.

b) Beviljandet av ett tillstånd till en enhet som innehar en annan form av tillstånd där innehavet av det senare tillståndet innebär en rätt att få det förstnämnda tillståndet.

c) Beslut som de behöriga myndigheterna fattar inom ramen för ett tillstånd (oavsett om ett sådant tillstånd beviljas före det datum som fastställs i artikel 14) och som avser igångsättning, avbrott, förlängning eller upphörande av verksamheter eller en förlängning av själva tillståndet.

6. Även om de förfaranden som avses i punkt 2 har inletts behåller medlemsstaterna möjligheten att vägra bevilja tillstånd samtidigt som de skall säkerställa att denna möjlighet inte ger upphov till diskriminering av enheter.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa följande:

a) Om det geografiska området inte är resultatet av en tidigare geometrisk uppdelning av territoriet, att varje områdes yta bestäms på ett sådant sätt att den inte är större än den yta som behövs för att utöva verksamheterna på bästa möjliga sätt ur teknisk och ekonomisk synvinkel. I fråga om tillstånd som beviljas i enlighet med förfarandena i artikel 3.2 skall objektiva kriterier fastställas i detta syfte och göras tillgängliga för enheterna före ingivandet av ansökningarna.

b) Att ett tillstånds varaktighet inte överskrider den period som är nödvändig för att genomföra den verksamhet för vilken tillståndet beviljas. De behöriga myndigheterna får dock förlänga tillståndet när den medgivna varaktigheten inte räcker till för att fullborda den berörda verksamheten och när verksamheten har utövats i enlighet med tillståndet.

c) Att enheterna inte behåller den exklusiva rätten till det geografiska område för vilket de har fått tillstånd längre än det är nödvändigt för ett korrekt utövande av de verksamheter för vilka de har beviljats tillstånd.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa följande:

1. Att tillstånd beviljas på grundval av sådana kriterier som i samtliga fall avser

a) enheternas tekniska och finansiella förmåga,

och

b) det sätt på vilket de avser att prospektera, undersöka eller utvinna i det berörda geografiska området,

samt, i tillämpliga fall:

c) om tillståndet utbjuds till försäljning, det pris som enheten är beredd att betala för att få tillståndet,

d) om, som en följd av utvärderingen enligt a), b) och i tillämpliga fall c), två eller flera ansökningar har samma dignitet, andra relevanta objektiva och icke diskriminerande kriterier för att ett slutgiltigt val mellan dessa ansökningar skall kunna göras.

De behöriga myndigheterna får också när de utvärderar ansökningar ta hänsyn till eventuell bristande effektivitet eller bristande ansvar som sökanden har visat i verksamheter enligt tidigare tillstånd.

När de behöriga myndigheterna fastställer samman-sättningen av en enhet som de eventuellt kan komma att bevilja tillstånd skall de göra detta på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier.

När de behöriga myndigheterna avgör vem som skall leda en enhet som de kan komma att bevilja tillstånd skall de avgöra detta på grundval av objektiva och icke diskrimi-nerande kriterier.

Kriterierna skall upprättas och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning före början av perioden för ingivande av ansökningar. De medlemsstater som redan har offentliggjort kriterierna i sin offentliga tidning får begränsa offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning till en hänvisning till offentlig-görandet i sin officiella tidning. Varje ändring av kriterierna skall dock offentliggöras i sin helhet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Att de villkor och krav rörande utövandet eller avslutandet av en verksamhet som är tillämpliga på varje typ av tillstånd med stöd av de lagar och andra författningar som är i kraft vid tidpunkten för ingivandet av ansökningarna, oavsett om de omfattas av tillståndet eller utgör ett villkor för godkännande före beviljandet av ett sådant tillstånd, fastställs och görs tillgängliga för intresserade enheter vid varje tidpunkt. I det fall som avses i artikel 3.2 a får de göras tillgängliga först från och med den dag då den period påbörjas under vilken ansökningar får ges in.

3. Att varje ändring av dessa villkor och krav under förfarandets gång meddelas till alla intresserade enheter.

4. Att de kriterier, villkor och krav som avses i denna artikel tillämpas på ett icke diskriminerande sätt.

5. Att varje enhet vars ansökan om tillstånd avvisas informeras om grunderna för beslutet, om enheten önskar det.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att de villkor och krav som avses i artikel 5.2 och de närmare skyldigheterna vid utnyttjandet av ett visst tillstånd endast är avhängiga behovet att säkerställa verksamheternas korrekta utövande i det område för vilket ett tillstånd begärs genom tillämpning av punkt 2 eller genom betalning av ett finansiellt bidrag eller ett bidrag i form av kolväten.

2. Medlemsstaterna får ställa villkor och krav vid utövandet av de verksamheter som avses i artikel 2.1 i den utsträckning som motiveras av nationell säkerhet, allmänhetens säkerhet, folkhälsan, transportsäkerhet, miljöskydd, skyddande av biologiska tillgångar och nationalskatter som äger ett konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde, säkerheten med avseende på anläggningar och arbetare, planerad förvaltning av kolväteresurserna (exempelvis den takt med vilken kolväten uttöms eller att optimera deras utbyte) eller behovet att säkerställa skatteintäkter.

3. De bestämmelser för betalning av bidrag som avses i punkt 1, inbegripet varje krav på statligt deltagande, skall fastställas av medlemsstaterna på ett sådant sätt att enheternas oberoende ledning säkerställs.

Om beviljandet av tillstånd betingas av statligt deltagande i verksamheterna och en juridisk person har anförtrotts ledningen för detta deltagande eller om staten själv leder deltagandet skall varken den juridiska personen eller staten förhindras från att påta sig de rättigheter och skyldigheter som hänger samman med ett sådant deltagande och som motsvarar deltagandets omfattning, förutsatt att den juridiska personen eller staten inte får information om eller utövar rösträtt i beslut om enheternas försörjningskällor, att den juridiska personen eller staten tillsammans med något eller några andra offentliga företag inte utövar en majoritet vid röstning i fråga om andra beslut och att statens eller den juridiska personens röst skall grundas uteslutande på genomblickbara, objektiva och icke diskriminerande principer och inte skall hindra att enhetens ledningsbeslut grundas på normala kommersiella principer.

Bestämmelserna i föregående stycke skall dock inte hindra den juridiska personen eller staten från att motsätta sig ett beslut som fattas av tillståndsinnehavarna om det inte följer de villkor och krav som anges i tillståndet i fråga om utvinnings-politiken och statens ekonomiska intressen.

Möjligheten att motsätta sig ett beslut skall utövas på ett icke diskriminerande sätt, särskilt med avseende på investerings beslut och enheternas försörjningskällor. När statens deltagande i verksamheterna leds av en juridisk person som också innehar tillstånd skall medlemsstaten införa krav som innebär att den juridiska personen måste hålla en separat bokföring avseende sin kommersiella roll och sin roll som ledare för statens deltagande och som säkerställer att det inte förekommer något informationsflöde från den del av den juridiska personen som ansvarar för statens deltagande till den del av den juridiska personen som själv innehar tillstånd. När den del av den juridiska personen som ansvarar för ledningen av statens deltagande anlitar den del av den juridiska personen som innehar tillstånd för rådgivning får den förstnämnda dock tillhandahålla de uppgifter som är nödvändiga för att rådgiv-ningen skall kunna utföras. Alla innehavare av tillstånd till vilka uppgifterna hänför sig skall på förhand informeras om de uppgifter som kommer att lämnas på detta sätt och de skall ges tillräcklig tid att framföra invändningar.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att övervakningen av de enheter som innehar tillstånd begränsas till den övervakning som är helt nödvändig för att säkerställa överensstämmelsen med de villkor, krav och skyldigheter som anges i punkt 1. De skall särskilt vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen enhet genom någon lag eller annan författning eller genom avtal eller överenskommelser avkrävs uppgifter om sina tänkta eller faktiska försörjningskällor, utom på begäran av de behöriga myndigheterna och uteslutande med avseende på de mål som fastställs i artikel 36 i fördraget.

Artikel 7

Utan att det påverkar de bestämmelser som berör eller som omfattas av ett enskilt tillstånd eller bestämmelserna i artikel 3.5 b skall de bestämmelser som ger en enstaka enhet rätten att få tillstånd i ett särskilt geografiskt område i en medlemsstats territorium avskaffas av den berörda medlemsstaten före den 1 januari 1997.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje svårighet av rättslig eller faktisk art som uppstår och som enheterna stöter på i anslutning till eller vid utövandet av prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten i tredje land och som de har fått kännedom om. Medlemsstaterna och kommissionen skall säkerställa att affärshemligheter respekteras.

2. Kommissionen skall före den 31 december 1994 och därefter regelbundet till Europaparlamentet och rådet rapportera om enheternas situation i tredje land och om läget i sådana förhandlingar med dessa länder som har inletts i enlighet med punkt 3 eller inom ramen för internationella organisationer.

3. När kommissionen, antingen på grundval av de rapporter som avses i punkt 2 eller på grundval av annan information, fastställer att ett tredje land inte ger gemenskapens enheter samma behandling som gemenskapen ger enheter från det landet vad gäller tillgången till eller utövandet av de verksamheter som avses i punkt 1 får kommissionen föreslå rådet att ge kommissionen ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå jämlika möjligheter för gemenskapsenheterna. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

4. Under de omständigheter som beskrivs i punkt 3 får kommissionen vid varje tidpunkt föreslå att rådet bemyndigar en eller flera medlemsstater att vägra tillstånd till en enhet som faktiskt kontrolleras av det berörda tredje landet eller av medborgare i det tredje landet.

Kommissionen får lägga fram ett sådant förslag på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat.

Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet snarast möjligt.

5. De åtgärder som vidtas i enlighet med denna artikel skall inte påverka gemenskapens skyldigheter enligt internationella avtal som reglerar möjligheterna att utöva prospektering efter, undersökning eller utvinning.

Artikel 9

Varje medlemsstat skall offentliggöra och till kommissionen överlämna en årlig rapport som skall omfatta upgifter om de geografiska områden som har öppnats för prospektering, undersökning och utvinning, beviljade tillstånd, enheter som innehar tillstånd och deras sammansättning och de beräknade reserver som finns inom deras territorier.

Denna bestämmelse innebär inte någon skyldighet för medlemsstaterna att offentliggöra uppgifter som är affärshemligheter.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall senast den 1 maj 1995 underrätta kommissionen om sina behöriga myndigheter. Medlems-staterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om varje väsentlig förändring. Kommissionen skall offentliggöra förteckningen över behöriga myndigheter och varje ändring i den i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 11

Detta direktiv är tillämpligt på tillstånd som beviljas från och med den dag som fastställs i artikel 14.

Artikel 12

I artikel 3 i direktiv 90/531/EEG skall följande punkt 5 läggas till:

"5. Vad gäller användningen av geografiska områden för prospektering efter eller utvinning av olja eller gas skall punkt 1 P 4 tillämpas från och med den dag då den berörda medlemsstaten uppfyller bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljandet och utnyttjandet av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (7*) enligt följande:

a) De villkor som föreskrivs i punkt 1 skall anses vara uppfyllda med verkan från och med den dagen utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 3.

b) Från och med den dagen skall den medlemsstat som avses i punkt 4 vara skyldig att underrätta endast om de bestämmelser som rör överensstämmelsen med de villkor som avses i punkterna 2 och 3.

"

Artikel 13

Bestämmelserna i artiklarna 3 och 5 skall inte tillämpas på nya tillstånd som beviljas av Danmark före den 31 december 2012 med avseende på de områden som avstås den 8 juli 2012 vid utgången av det tillstånd som utfärdades den 8 juli 1962. De nya tillstånden skall beviljas på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier.

Följaktligen skall denna artikel inte ge upphov till prejudikat för medlemsstaterna.

Artikel 14

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1995. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 15

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 16

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 30 maj 1994.

På Europaparlamentets vägnar

E. KLEPSCH

Ordförande På rådets vägnar

C. SIMITIS

Ordförande

(1) EGT nr C 139, 2.6.1992, s. 12.

(2) EGT nr C 19, 25.1.1993, s. 128.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 18 november 1992 (EGT nr C 337, 21.12.1992, s. 145). Rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 december 1993 (EGT nr C 101, 9.4.1994, s. 14) och Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 (ännu inte offentliggjort i EGT).

(4) EGT nr C 241, 25.9.1986, s. 1.

(5) EGT nr L 297, 29.10.1990, s. 1.

(6) EGT nr L 199, 9.8.1993, s. 84.

(7*) EGT nr L 164, 30.6.1994, s. 3.