RÅDETS DIREKTIV av den 29 oktober 1990 om transitering av elektricitet genom kraftledningsnät (90/547/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (),

i samarbete med Europaparlamentet (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

Det är nödvändigt att vidta åtgärder i syfte att gradvis upprätta den inre marknaden under en period som löper ut den 31 december 1992. Vid sina återkommande möten, särskilt det på Rhodos, har Europeiska rådet påpekat behovet av en enda inre energimarknad och att fullbordandet av en inre marknad speciellt inom elsektorn kan underlätta den vidare utvecklingen av gemenskapens energipolitiska mål.

Den europeiska energimarknaden måste bli mer integrerad om en enda inre marknad skall uppnås. El är en väsentlig komponent i gemenskapens energibalans.

Fullbordandet av den inre marknaden för energi, särskilt inom elsektorn, måste beakta målet om den ekonomiska och sociala sammanhållningen, det vill säga i konkreta termer garantera alla medborgare i gemenskapens regioner en optimal tillgång på el för att kunna förbättra och harmonisera livsvillkoren och grunderna för utveckling särskilt i de minst gynnade regionerna.

Energipolitiken bör, mer än någon annan åtgärd som bidrar till att fullborda den inre marknaden, inte genomföras med den enda avsikten att reducera kostnader och upprätthålla konkurrens utan måste också ta hänsyn till behovet av att säkerställa försörjningstryggheten för energi och produktionsmetodernas förenlighet med miljön.

För att uppnå detta mål måste hänsyn tas till elsektorns speciella egenskaper.

Varje år ökar handeln med el mellan högspänningsnät i Europa. Den europeiska gemenskapens försörjningstrygghet för el skulle förbättras och kostnaderna minskas genom samordning av uppförande och drift av de förbindelser som behövs för en sådan handel.

Kraftutbytet mellan elnät baserat på kontrakt med en minsta varaktighet av ett år är så stort att begäran om uppgörelser och deras konsekvenser systematiskt bör göras kända för kommissionen.

Det är möjligt och önskvärt att öka elöverföringen mellan näten utan att ge avkall på kravet på säkerhet och kvalitet i eltillförseln. Undersökningar visar att sådana större elöverföringar mellan näten kan minska kostnader för investeringar och bränsle för elproduktion och överföring och säkerställa optimalt utnyttjande av produktionsmedel och infrastruktur.

Det finns fortfarande hinder för en sådan handel. Sådana hinder kan, under förutsättning att de inte beror på arten av den använda tekniken eller egenskaper hos själva näten, reduceras genom att transitering genom nät görs obligatorisk och ett lämpligt system införs för att övervaka att denna skyldighet efterlevs.

Denna skyldighet och detta övervakningssystem avser transitering av el som är föremål för handel som är i gemenskapens intresse, dvs. transitering genom högspänningsnät.

Kontraktsvillkor som rör transitering av el mellan nät måste förhandlas fram mellan de ansvariga enheterna. Transiteringsvillkoren bör vara skäliga och bör inte medföra, direkt eller indirekt, villkor som strider mot gemenskapens konkurrensregler.

I avsikt att underlätta slutförandet av transiteringskontrakt kommer kommissionen att fastställa regler för ett förlikningsförfarande som obligatoriskt skall tillämpas på begäran av en av parterna, utan att resultatet av förfarandet är rättsligt bindande.

Det är nödvändigt att närma till varandra medlemsstaternas bestämmelser som påverkar transiteringen av el.

Upprättandet av en inre elmarknad kommer att stimulera den dynamiska processen för bättre integrering av de nationella elnäten. I detta sammanhang bör därför särskilda åtgärder och program avseende infrastrukturerna genomföras för att påskynda en effektiv och socialt fördelaktig sammankoppling av avsides belägna områden och öar i gemenskapen med det sammankopplade nätet.

Sammankopplingen av stora europeiska nät över vilka handeln måste samordnas sträcker sig över ett geografiskt område som inte sammanfaller med gemenskapens gränser. Det är en uppenbar fördel att söka samarbete med tredje land som berörs av det sammankopplade europeiska nätet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att underlätta eltransitering mellan högspänningsnät i överensstämmelse med de villkor som fastställs i detta direktiv.

Artikel 2

1. Varje uppgörelse om elöverföring på följande villkor skall utgöra transitering av el mellan nät i detta direktivs mening utan att detta påverkar särskilda överenskommelser som träffats mellan gemenskapen och tredje land:

a)

Överföringen utförs av den eller de enheter i varje medlemsstat som är ansvariga för ett elektriskt högspänningsnät, med undantag av distributionsnät, inom en medlemsstats territorium som bidrar till effektiv drift av europeiska högspänningsförbindelser.

b)

Nätet där överföringen börjar eller slutar är beläget inom gemenskapen.

c)

Transporten innebär överskridande av minst en nationsgräns inom gemenskapen.

2. De elektriska högspänningsnäten och de enheter som är ansvariga för dem i medlemsstaterna och som är förtecknade i bilagan skall omfattas av bestämmelserna i detta direktiv. Denna förteckning skall uppdateras efter samråd med den berörda medlemsstaten så snart det är nödvändigt genom beslut av kommissionen inom ramen för syftet med detta direktiv och särskilt med beaktande av punkt 1 a.

Artikel 3

1. Kontrakt som medför eltransitering mellan kraftledningsnät skall förhandlas fram mellan de enheter som är ansvariga för berörda nät och för kvalitén på den tillhandahållna tjänsten och, där så är tillämpligt, med de enheter som är ansvariga i medlemsstaterna för import och export av el.

2. Villkoren för transitering skall i enlighet med fördragets regler vara icke-diskriminerande och skäliga för alla berörda parter, skall inte innehålla oskäliga bestämmelser eller obefogade begränsningar och skall inte äventyra försörjningstryggheten och servicekvalitet utan särskilt ta full hänsyn till användningen av reservproduktionskapacitet och den mest effektiva driften av existerande system.

3. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de enheter inom deras jurisdiktion som anges i bilagan agerar utan dröjsmål för att

P till kommissionen och berörda nationella myndigheter anmäla varje begäran om transitering i samband med kontrakt avseende försäljning av el under en tid av minst ett år,

P inleda förhandlingar om villkor för den begärda eltransiteringen,

P underrätta kommissionen och berörda nationella myndigheter om slutförandet av ett transiteringskontrakt,

P underrätta kommissionen och berörda nationella myndigheter om skälen till att förhandlingar ej resulterat i slutförande av ett kontrakt inom tolv månader efter det att begäran framställdes.

4. Var och en av de berörda enheterna får begära att villkoren för transitering blir föremål för medling genom ett organ som upprättats och leds av kommissionen och i vilken de enheter som är ansvariga för näten inom gemenskapen är representerade.

Artikel 4

Om skälen till en utebliven överenskommelse om en begärd transitering visar sig oberättigade eller otillräckliga skall kommissionen efter klagomål från det organ som begärt transiteringen eller på eget initiativ, tillämpa de förfaranden som fastställts i gemenskapsrätten.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1991. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 6

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 29 oktober 1990.

På rådets vägnar

A. BATTAGLIA

Ordförande

() EGT nr C 8, 13.1.1990, s. 4.

() EGT nr C 113, 7.5.1990, s. 91 och

beslutet av den 10 oktober 1990.

() EGT nr C 75, 26.3.1990, s. 23.

BILAGA

>Plats för tabell>