KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2320/89 av den 28 juli 1989 om minimikvalitetskrav vad gäller persikor i sockerlag och persikor i naturlig fruktsaft vid tillämpningen av systemet med produktionsstöd

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 426/86 av den 24 februari 1986 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1125/89(2), särskilt artikel 6.4 i denna, och

med beaktande av följande:

Genom artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 426/86 införs ett system med produktionsstöd för vissa produkter. I artikel 6.1 b anges att stöd skall beviljas endast för produkter som uppfyller vissa minimikvalitetskrav som skall fastställas.

Syftet med sådana minimikvalitetskrav är att förhindra framställning av produkter som inte efterfrågas eller produkter som skulle kunna leda till snedvridning av marknaden. Kraven måste baseras på traditionella och sunda framställningsmetoder.

I kommissionens förordning (EEG) nr 1290/85(3) fastställs minimikvalitetsnormer för persikor i sockerlag. De bestämmelser som fastställs i den förordningen bör anpassas med hänsyn till att stödsystemet även skall omfatta persikor konserverade i naturlig fruktsaft i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1125/89. För tydlighetens skull bör de anpassade minimikvalitetskraven samlas i en ny text.

De kvalitetskrav som fastställs i denna förordning utgör ytterligare tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 1599/84 av den 5 juni 1984 om tillämpningsföreskrifter för produktionsstödet för bearbetade produkter av frukt och grönsaker(4), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2260/89(5).

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för bearbetade produkter av frukt och grönsaker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning fastställs de minimikvalitetskrav som skall uppfyllas av persikor i sockerlag eller persikor konserverade i naturlig fruktsaft enligt definitionen i artikel 1 i förordning (EEG) nr 1599/84, för att de skall vara berättigade till det produktionsstöd som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 426/86.

Artikel 2

För framställning av persikor i sockerlag eller i naturlig fruktsaft skall endast persikor av arten Prunus persica L., användas, utom nektariner. Råvaran skall vara färsk, frisk, ren och lämplig för bearbetning.

Råvaran får ha kylts innan den används för framställning av persikor i sockerlag.

Artikel 3

1. Persikor i sockerlag eller i naturlig fruktsaft måste framställas i någon av de former som anges i punkt 2.

2. I denna förordning definieras formerna enligt följande:

a) hel frukt: hela frukten, med kärna,

b) halvor: frukten utan kärna, skuren vertikalt i två ungefär lika stora delar,

c) fjärdedelar: frukten utan kärna, skuren i fyra ungefär lika stora delar,

d) skivor: frukten utan kärna, skuren i mer än fyra kilformade delar,

e) tärningar: frukten utan kärna, skuren i kubliknande delar.

3. Varje behållare med persikor i sockerlag eller persikor i naturlig fruktsaft skall endast innehålla en form och frukterna eller delarna av dem skall vara praktiskt taget lika stora. Behållaren får inte innehålla någon annan typ av frukt.

4. Färgen på persikor i sockerlag skall vara karakteristisk för den sort som används. Delar som uppenbarligen har suttit nära eller varit delar av kärngropen och som efter att ha blivit inlagda på burk blir något missfärgade skall anses ha normal färg.

Behållare med persikor i sockerlag eller persikor i naturlig fruktsaft får inte innehålla enheter med gröna partier.

5. Persikor i sockerlag skall vara fria från främmande beståndsdelar av icke vegetabiliskt ursprung och främmande smaker och dofter. Frukten skall vara köttig och får variera i mjukhet men skall varken vara alltför mjuk eller alltför hård.

6. Persikor i sockerlag skall vara praktiskt taget fria från

a) främmande beståndsdelar av vegetabiliskt ursprung,

b) skal,

c) skadade enheter.

Hela, halva eller fjärdedels frukter skall också vara praktiskt taget fria från mekaniska skador.

Artikel 4

1. Frukter eller delar av frukter skall anses vara praktiskt taget lika stora om den största enheten i en behållare inte väger mer än dubbelt så mycket som den minsta enheten.

Om det finns mindre än tjugo enheter i en behållare kan en enhet lämnas utan beaktande. Vid bestämningen av den största och minsta enheten skall sönderbrutna delar inte beaktas.

2. I artikel 3.4 skall följande färger anses vara normala för en typ:

- gult, inklusive sorttyper vars dominerande färg varierar från ljust gult till djupt orangerött,

- vitt, inklusive sorttyper vars dominerande färg varierar från vitt till vitgult.

3. För persikor i sockerlag eller persikor i naturlig fruktsaft skall kraven i artikel 3.6 anses uppfyllda om följande toleransvärden inte överskrids:

>Plats för tabell>

Tillåtna toleransvärden gäller per 10 kg nettovikt utan vätska, bortsett från dem som fastställs med angivande av antalsprocent.

Kärnor skall inte betraktas som ett fel i fråga om hela persikor i sockerlag eller i naturlig fruktsaft.

4. I punkt 3 avses med

a) kärna eller del av kärna: hel kärna och kärndelar som är hårda och vassa.

Det skall bortses från kärndelar som är mindre än fem millimeter på största ledden och inte har vassa spetsar och kanter. Kärndelar skall anses motsvara en kärna om

- en del är större än en halv kärna, eller

- tre delar har hittats,

b) skadade enheter: frukter med missfärgningar på ytan eller fläckar som tydligt avviker från den allmänna färgen och som kan gå igenom till köttet, särskilt stötfläckar, skorv och mörka missfärgningar,

c) mekaniskt skadade enheter: enheter som har sönderfallit i väl avgränsade delar, av vilka delar som sammantagna i storlek motsvarar en enhet skall räknas som en enhet, eller enheter där putsningen har varit överdriven och medfört svåra urgröpningar på ytan av enheterna vilket avsevärt försämrar utseendet. Halvor som inte har skurits vertikalt skall också anses som mekaniskt skadade,

d) skal: både skal som sitter fast på persikoköttet och skal som finns löst i behållaren,

e) främmande beståndsdelar av vegetabiliskt ursprung: vegetabiliskt beståndsdelar som inte hör till själva frukten eller som har suttit fast vid den färska frukten men som borde ha avlägsnats vid bearbetningen, särskilt skaft, blad och delar av sådana beståndsdelar. Skal och kärna skall dock inte räknas hit.

Artikel 5

1. Persikorna och sockerlagen eller den naturliga fruktsaften skall uppta minst 90 % av behållarens volym.

2. Fruktens nettovikt utan vätska skall i genomsnitt vara minst lika stor som följande procentsatser av behållarens volym, uttryckt i gram:

>Plats för tabell>

3. Om persikor i sockerlag eller persikor i naturlig fruktsaft förpackas i glasbehållare skall volymen minskas med 20 ml innan de procentsatser som avses i punkterna 1 och 2 beräknas.

4. Varje behållare skall ha en märkning som anger tillverkningsdatum och år samt bearbetningsföretag. Märkningen, som kan vara i form av en kod, skall godkännas av de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där produktionen sker och dessa myndigheter får fastställa ytterligare föreskrifter angående själva märkningen.

Artikel 6

Bearbetningsföretaget skall dagligen och med jämna mellanrum under bearbetningen kontrollera att persikorna i sockerlag eller i naturlig fruktsaft uppfyller kraven för beviljande av stöd. Resultatet av kontrollen skall registreras.

Artikel 7

Förordning (EEG) nr 1290/85 upphör att gälla.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1989.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 28 juli 1989.

På kommissionens vägnar

Ray MAC SHARRY

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 49, 27.2.1986, s. 1.

(2) EGT nr L 118, 29.4.1989, s. 29.

(3) EGT nr L 133, 22.5.1985, s. 8.

(4) EGT nr L 152, 8.6.1984, s. 16.

(5) EGT nr L 216, 27.7.1989, s. 46.