RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 43 och 100 a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

i samarbete med Europaparlamentet(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

För närvarande finns inga särskilda gemenskapsbestämmelser för spritdrycker; framför allt saknas en definition av sådana varor och krav på hur de skall beskrivas och presenteras. Med tanke på varornas ekonomiska betydelse är det nödvändigt att fastställa gemensamma bestämmelser på området för att bidra till den gemensamma marknadens funktion.

Spritdrycker utgör en viktig jordbruksprodukt inom gemenskapen på grund av de betydande avsättningsmöjligheterna. Avsättningsmöjligheterna är till stor del en följd av det anseende, som varorna fått inom hela gemenskapen och på världsmarknaden. Det goda ryktet kan hänföras till kvaliteten hos de traditionella varorna. En viss kvalitetsnivå bör därför upprätthållas hos dessa varor om avsättningsmöjligheterna skall kunna bevaras. En lämplig metod för att bibehålla kvalitetsnivån är att definiera varorna med hänsyn till de traditionella tillverkningsmetoder som utgör grunden för deras anseende. Dessutom bör de termer som definieras på detta sätt endast användas för varor med samma kvalitet som de traditionella så att deras värde inte minskas.

Bruket av geografiska beteckningar som hänvisar till vissa områden och - undantagsvis - vissa länder bör genom gemenskapsregler reserveras för dessa områden och länder, under förutsättning att den fas i tillverkningen då den färdiga varan får sina karakteristika och slutliga egenskaper, fullbordas i det geografiska området i fråga. Genom att på så sätt ge de berörda producenterna exklusiva rättigheter kommer gemenskapsreglerna att säkerställa att beteckningarna i fråga fortsätter att tjäna som ursprungsbeteckningar och hindra att beteckningarna blir allmän egendom och samlingsnamn. Beteckningarna i fråga fyller också funktionen att informera konsumenten om ursprunget för produkter som kännetecknas av de råvaror som använts eller av speciella processer som används vid tillverkningen.

Det normala, brukliga sättet att informera konsumenten är att ge viss information på etiketten. Märkning av spritdrycker omfattas av de allmänna bestämmelser som fastställs i rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel(4), senast ändrat genom direktiv 86/197/EEG(5). Med hänsyn till ifrågavarande varors art och för att konsumenten skall kunna få utförligare information, bör speciella bestämmelser antas som tillägg till dessa allmänna bestämmelser. Särskilt bör begrepp som rör mognadstid och lägsta alkoholhalt ingå i definitioner av varorna när dessa tillhandahålls konsumenten.

Även om direktiv 79/112/EEG kräver att vissa närmare upplysningar trycks på etiketterna brister det i klarhet när det gäller tillverkningsorten. Denna uppgift är av speciell betydelse när det gäller de berörda dryckerna, beroende på det faktum att konsumenten ofta associerar dessa med deras tillverkningsort. Frånvaron av en sådan angivelse kan ge konsumenten intryck av att drycken har ett felaktigt ursprung. Denna risk bör undvikas genom att det i vissa fall blir obligatoriskt att ange tillverkningsorten på etiketterna.

I vissa fall bör ytterligare krav fastställas. I synnerhet bör det vara ett krav när etanol används att den uteslutande härstammar från jordbruksprodukter. Det är redan det vanliga inom gemenskapen och detta innebär en fortsatt betydande avsättningsmöjlighet för basråvaror från jordbruket.

Rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juli 1980 om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten(6) och rådets direktiv 80/777/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utvinning och saluföring av naturliga mineralvatten(7), senast ändrade genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal, fastställer egenskaperna hos vatten som får användas i livsmedel. Hänvisning bör göras till dessa.

Rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer(8) definierar olika termer som kan användas i samband med aromämnen och samma terminologi bör användas i denna förordning.

Särskilda bestämmelser bör antas om beskrivning och presentation av importerade spritdrycker med hänsyn till gemenskapens förpliktelser i dess förbindelser med tredje land.

För att slå vakt om det anseende gemenskapens varor har på världsmarknaden bör samma bestämmelser utsträckas till att gälla exportvaror, utom i fall då något annat är föreskrivet med hänsyn till traditionellt skick och bruk.

För att säkerställa ett enhetligt och samtidigt genomförande av åtgärderna i fråga bör en förordning antas.

För att förenkla och påskynda förfarandet bör kommissionen få uppgiften att besluta om genomförandeåtgärder av teknisk natur. För detta ändamål bör det föreskrivas ett förfarande för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom en genomförandekommitté.

Övergångsbestämmelser är nödvändiga för att underlätta övergången till det system som införs genom denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Denna förordning fastställer allmänna bestämmelser för definition, beteckning och presentation av spritdrycker.

2. I denna förordning avses med spritdryck en alkoholhaltig vätska

- som är avsedd att konsumeras av människor,

- som har speciella organoleptiska egenskaper och - utom för de produkter som anges under punkt 1 i bilaga 3 - en lägsta alkoholhalt av 15 volymprocent, och

- som har framställts

- antingen direkt genom destillation av naturligt jästa produkter, med och/eller utan tillsats av aromämnen, eller genom lakning av vegetabiliska ämnen eller tillsats av aromämnen, socker och/eller andra sötningsmedel upptagna i punkt 3 a eller andra jordbruksprodukter till jordbruksalkohol eller till destillat, som härrör från jordbruksprodukter, eller till sprit som den definieras i denna förordning, eller

- genom att en spritdryck blandas med

- en eller flera andra spritdrycker,

- jordbruksalkohol, destillat som härrör från jordbruksprodukter eller sprit,

- en eller flera alkoholdrycker, eller

- en eller flera drycker.

Drycker som omfattas av KN-nummer 2203 00, 2204, 2205, 2206 00 och 2207 skall inte anses vara spritdrycker.

3. Grundläggande definitioner

I denna förordning används följande termer med de betydelser som här anges:

a) Sötning:

Användning av en eller flera av följande produkter vid framställning av spritdrycker:

Halvvitt socker, vitt socker, raffinerat vitt socker, dextros, fruktos, glykossirap, flytande socker, flytande invertsocker, invertsockersirap, renad koncentrerad druvmust, koncentrerad druvmust, färsk druvmust, bränt socker, honung, johannesbrödsirap eller andra, naturliga kolhydrater som har en liknande effekt som ovan nämnda ämnen.

Bränt socker är den produkt som erhålls uteslutande genom kontrollerad uppvärmning av sackaros utan baser, mineralsyror eller andra kemiska tillsatser.

b) Blandning:

Två eller flera olika drycker kombineras för framställning av en ny dryck.

c) Tillsats av alkohol:

Tillsats av jordbruksalkohol till en spritdryck.

d) Egalisering:

Kombination av två eller flera spritdrycker som tillhör samma kategori och som skiljer sig från varandra endast genom mindre olikheter i fråga om sammansättning, beroende på en eller flera av följande faktorer, nämligen

- själva framställningsmetoderna,

- vilka destillationsapparater som använts,

- tiden för mognadslagring eller åldring,

- i vilket geografiskt område produktionen ägt rum.

Spritdrycker som produceras på detta sätt tillhör samma kategori som de ursprungliga spritdryckerna före egaliseringen.

e) Mognadslagring eller åldring:

En behandling som gör att vissa reaktioner kan utvecklas på naturlig väg i lämpliga behållare och därigenom ge spritdrycken i fråga organoleptiska egen-skaper som den tidigare inte haft.

f) Aromatisering:

Användning av ett eller flera av de aromämnen som anges i artikel 1.2 a i direktiv 88/388/EEG vid framställning av spritdrycker.

g) Färgning:

Användning av ett eller flera färgämnen vid framställning av spritdrycker.

h) Jordbruksalkohol:

Etanol som har de egenskaper som anges i bilaga 1 till denna förordning och som har framställts genom destillation efter alkoholjäsning av sådana jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga 2 i fördraget, med undantag av spritdrycker som anges i punkt 2. Då hänvisning görs till den använda råvaran måste alkoholen ha utvunnits uteslutande ur denna råvara.

i) Destillat av jordbruksprodukter:

En alkoholhaltig vätska som erhålls genom destillation efter alkoholjäsning av sådana jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga 2 till fördraget. Den har inte de egenskaper som finns hos etanol enligt h ovan eller hos en spritdryck, men har fortfarande kvar arom och smak av de råvaror som använts. Då hänvisning görs till den använda råvaran måste destillatet ha utvunnits uteslutande ur denna råvara.

j) Alkoholhalt uttryckt i volymprocent:

Den andel, uttryckt i volym, av ren alkohol som finns i produkten i fråga vid 20 °C i förhållande till den totala volymen av denna produkt vid samma temperatur.

k) Halt av flyktiga ämnen:

Den mängd flyktiga ämnen - bortsett från etanol och metanol - som finns i en spritdryck, som erhållits uteslutande genom destillation, och som endast härrör från destillationen eller omdestillationen av de använda råvarorna.

l) Tillverkningsort:

Platsen eller området där den fas i tillverkningen av den färdiga produkten ägde rum som gav spritdrycken dess karaktär och väsentliga, slutliga egenskaper.

m) Kategori av spritdrycker:

Alla de spritdrycker som omfattas av samma definition.

4. Definition av olika kategorier av spritdrycker

I denna förordning används följande termer med de betydelser som här anges:

a) Rom:

1) En spritdryck som framställts uteslutande genom alkoholjäsning och destillation, antingen av melass eller sirap som framställts vid tillverkning av rörsocker eller av själva rörsockersaften, och som destillerats till mindre än 96 volymprocent, så att destillatet i märkbar grad har de specifika organoleptiska kännetecknen för rom.

2) Sprit som framställts uteslutande genom alkoholjäsning och destillation av rörsockersaft, som har de aromatiska kännetecken som är specifika för rom och som har ett innehåll av flyktiga substanser som är lika med eller större än 225 gram per hektoliter 100-procentig alkohol. Denna sprit får marknadsföras med beteckningen "jordbruks-" som tillägg till beteckningen "rom" tillsammans med någon av de geografiska beteckningar från franska utomeuropeiska departement som finns i bilaga 2.

b) Whisky eller whiskey:

En spritdryck som framställts genom destillation av mäsk från spannmål

- försockrad genom diastas från malten som används med eller utan andra naturliga enzymer,

- förjäst genom inverkan av jäst,

- destillerad till mindre än 94,8 volymprocent, så att destillatet har en arom och smak, som härrör från de råvaror som använts,

och som lagrats i minst tre år i träfat med en kapacitet som inte överstiger 700 liter.

c) Sädessprit:

1) En spritdryck som framställts genom destillation av jäst mäsk från spannmål och som har organoleptiska egenskaper, som härrör från de råvaror som använts.

Beteckningen "sädessprit" får ersättas av Korn eller Kornbrand för de drycker som tillverkas i Tyskland och i områden inom gemenskapen, där tyska är ett av de officiella språken, under förutsättning att de traditionellt framställs inom dessa områden och att sädesspriten framställs där utan tillsatser,

- antingen uteslutande genom destillation av en förjäst mäsk av hela korn av vete, korn, havre, råg eller bovete med alla delar som ingår i kornen,

- eller genom omdestillation av ett destillat som erhållits i enlighet med första stycket.

2) För att ett sädesdestillat ska få betecknas som "sädesbrandy" måste det ha erhållits genom destillation till mindre än 95 volymprocent av en jäst mäsk från spannmål, som uppvisar organoleptiska egenskaper, som härrör från de råvaror som använts.

d) Vinsprit:

En spritdryck som

- är framställd uteslutande genom destillation till mindre än 86 volymprocent av vin eller vin som är uppspritat för destillation eller genom omdestillation av ett vindestillat till mindre än 86 volymprocent,

- innehåller en kvantitet av flyktiga ämnen som motsvarar eller överstiger 125 gram per hektoliter, räknat på 100-procentig alkohol, samt

- har en högsta halt av metanol på 200 gram per hektoliter, räknat på 100-procentig alkohol.

När denna dryck har blivit mognadslagrad får den fortsätta att säljas som "vinsprit", om den har lagrats lika länge eller längre än den period som är föreskriven för de varor som anges i e.

e) Brandy eller Weinbrand:

En spritdryck som

- är framställd av vinsprit, vare sig den är blandad med ett vindestillat som är destillerat till mindre än 94,8 volymprocent eller inte, under förutsättning att detta destillat inte överskrider en högsta alkoholhalt på 50 volymprocent av den färdiga produkten,

- är mognadslagrad under minst ett år i ekbehållare eller i minst sex månader i ekfat med en kapacitet på mindre än 1 000 liter,

- innehåller en kvantitet av flyktiga ämnen som är lika med eller överstiger 125 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol och som uteslutande härrör från destillation eller omdestillation av de råvaror som använts,

- har en högsta metanolhalt av 200 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol.

f) Druvsprit eller sprit av druvrester:

1) a) En spritdryck som uppfyller följande krav:

- Den är framställd av druvrester som jästs och destillerats, antingen direkt genom vattenånga eller sedan vatten tillsatts. En viss procentuell andel jäsningsrester, vilken skall bestämmas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15, kan tillsättas till druvresterna, och destillationen genomförs till mindre än 86 volymprocent i närvaro av själva druvresterna. Omdestillation till samma alkoholhalt är tillåten.

- Den innehåller en kvantitet flyktiga ämnen som är lika stor som eller överskrider 140 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol och som har en högsta metanolhalt av 1 000 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol.

b) Under den övergångsperiod som bestämts för Portugal i 1985 års anslutningsakt skall emellertid bestämmelsen i a inte hindra saluföring i Portugal av sprit av druvrester som tillverkats i Portugal och som har en högsta metanolhalt av 1 500 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol.

2) Namnet "mars" eller "sprit av druvrester" får ersättas av beteckningen grappa endast för spritdrycker som är framställda i Italien.

g) Sprit av fruktrester:

En spritdryck som är framställd genom jäsning och destillation av fruktrester. Destillationsförhållanden, produktegenskaper och andra bestämmelser skall fastställas enligt förfarandet i artikel 15.

h) Russinsprit eller raisin brandy:

En spritdryck som är framställd genom destillation av den produkt som erhållits vid alkoholjäsning av extrakt av torkade druvor av typerna "Corinth Black" eller "Malaga muscat" och som är destillerad till mindre än 94,5 volymprocent, så att destillatet har en arom och smak som härrör från de råvaror som använts.

i) Fruktsprit:

1) a) Spritdrycker som

- är framställda uteslutande genom alkoholjäsning och destillation av frukter med fruktkött eller saft av sådana frukter med eller utan kärnor,

- destillerats till mindre än 86 volymprocent, så att destillatet har en arom och smak som härrör från de frukter som destillerats,

- har en halt av flyktiga substanser på 200 gram per hektoliter 100-procentig alkohol eller mer

- har en högsta metanolhalt av 1 000 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol, och

- i fråga om stenfruktsprit har en cyanvätesyrahalt som inte överstiger 10 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol.

b) Avvikelser från bestämmelserna i a tredje till femte strecksatserna får beslutas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15, i synnerhet för traditionella varor vars framställning och försäljning ger en avsevärd del av inkomsterna för vissa fruktproducenter i gemenskapen.

c) Dryckerna skall kallas "sprit", och den benämningen skall föregås av namnet på frukten, t. ex. körsbärssprit eller kirsch, plommonsprit eller slivovits, mirabell-, persiko-, äppel-, päron-, aprikos-, fikon-, citrus- eller druvsprit eller annan fruktsprit. De får också kallas wasser, tillsammans med namnet på frukten.

Namnet "Williams" får användas endast för päronsprit som uteslutande är framställd av päron av päronsorten Williams.

Om två eller flera frukter destilleras tillsammans skall produkten kallas "fruktsprit". Dessutom kan namnen på alla frukter som ingår anges i fallande ordning efter den kvantitet som använts.

d) Med tillämpning av förfarandet i artikel 15 skall det fastställas i vilka fall och på vilka villkor fruktnamnet som sådant kan ersätta namnet "sprit" föregånget av fruktnamnet.

2) Namnet "sprit" föregånget av fruktnamnet får också - under förutsättning att den minsta mängden frukt är 100 kilo per 20 liter 100-procentig alkohol - användas för sprit som framställts av vissa bär och andra frukter såsom hallon, björnbär, blåbär med flera, vare sig de är delvis jästa eller ojästa, genom lakning i jordbruksalkohol eller i sprit eller destillat som definieras i denna förordning, och genom efterföljande destillation.

De villkor för användning av namnet "sprit" föregånget av fruktnamnet som behövs för att undvika förväxlingar med fruktsprit enligt 1 ovan och med frukten i fråga skall fastställas enligt förfarandet i artikel 15.

3) Sprit som erhålls genom lakning i jordbruksalkohol av sådan ojäst hel frukt, som anges i 2 ovan, med efterföljande destillation, får kallas "geist" i förbindelse med namnet på frukten.

j) Cidersprit, ciderbrandy eller päronsprit:

Sprit som

- är framställd uteslutande genom destillation av cider eller päronvin, och

- uppfyller kraven för fruktsprit enligt i 1 a andra till fjärde strecksatserna.

k) Gentianasprit:

Sprit som framställs av ett destillat av gentiana, som i sin tur erhållits genom jäsning av gentianarot med eller utan tillsats av jordbruksalkohol.

l) Fruktbrännvin:

1) Brännvin som erhållits genom lakning av frukt i jordbruksalkohol, jordbruksdestillat eller sprit som definieras i denna förordning och med minimiproportioner, som skall bestämmas genom det förfarande som fastställs i artikel 15.

Smaksättningen av dessa spritdrycker kan kompletteras genom att man tillför aromämnen eller andra smaktillsatser än de som kommer från den frukt som använts. Dessa smakämnen och smaktillsatser anges i direktiv 88/388/EEG artikel 1.2 b i och 1.2 c. Den karakteristiska smaken hos drycken och dess färg måste emellertid uteslutande härröra från den frukt som använts.

2) Dryckerna skall kallas "brännvin" eller "sprit" och dessa benämningar skall föregås av namnet på frukten. Med tillämpning av förfarandet i artikel 15 skall det fastställas i vilka fall och på vilka villkor fruktnamnet som sådant kan ersätta dessa namn.

Namnet "Pacharán" får emellertid uteslutande användas för det "fruktbrännvin" som tillverkas i Spanien och framställs genom lakning av slånbär (Prunus espinosa) med en minsta fruktandel av 250 gram per liter ren alkohol.

m) Enbärskryddat brännvin:

1) a) Brännvin framställt genom smaksättning av jordbruksalkohol, sädessprit eller sädesdestillat med enbär (Juniperus communis).

Andra naturliga eller naturidentiska smakämnen som anges i artikel 1.2 b i och 1.2 b ii i direktiv 88/388/EEG och/eller smaktillsatser som anges i artikel 1.2 c i det direktivet och/eller aromatiska växter eller delar av aromatiska växter får dessutom användas, men de organoleptiska kännetecknen för enbär skall kunna urskiljas, även om de ibland är försvagade.

b) Dryckerna får kallas "Wacholder", "ginebra" eller "genebra". Beslut om användningen av dessa namn skall fattas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15.

c) Alkohol som används för brännvin som kallas "genièvre", "jenever", "genever" och "peket" måste vara organoleptiskt lämpliga för tillverkning av de nämnda varorna och ha en högsta metanolhalt av 5 gram per hektoliter räknat på 100-procentig alkohol och en högsta aldehydhalt, uttryckt som acetaldehyd, av 0,2 gram per hektoliter 100-procentig alkohol. När det gäller sådana varor behöver smaken av enbär inte kunna urskiljas.

2) a) Drycken får kallas"gin" om den är framställd genom smaksättning av organoleptiskt lämplig jordbruksalkohol med naturliga eller naturidentiska aromämnen som anges i artikel 1.2 b i och 1.2 b ii i direktiv 88/388/EEG och/eller smaktillsatser som anges i det direktivets artikel 1.2 c, så att smaken till övervägande del är enbärssmak.

b) Drycken får kallas "destillerad gin" om den är framställd uteslutande genom omdestillation av organoleptiskt lämplig jordbruksalkohol av passande kvalitet med en ursprunglig alkoholhalt av lägst 96 volymprocent i destillationsapparater, som traditionellt används för gin, tillsammans med enbär och andra naturliga växter eller växtdelar, under förutsättning att enbärssmaken överväger. Termen "destillerad gin" får också användas för en blandning av produkten från en sådan destillation och jordbruksalkohol med samma sammansättning, renhet och alkoholhalt. Naturliga eller naturidentiska aromämnen eller smaktillsatser som specificeras i a får också användas för att smaksätta destillerad gin. "London gin" är en typ av destillerad gin.

Gin som erhållits genom att man helt enkelt tillsatt essenser eller aromämnen till jordbruksalkohol får inte betecknas som "destillerad gin".

n) Kumminkryddat brännvin:

1) Brännvin framställt genom smaksättning av jordbruksalkohol med kummin (Carum carvi L.).

Andra naturliga eller naturidentiska aromämnen som anges i artikel 1.2 b i och 1.2 b ii i direktiv 88/388/EEG och/eller smaktillsatser som anges i det direktivets artikel 1.2 c får dessutom användas, men smaken av kummin måste överväga.

2) a) Brännvin som anges i 1 får också kallas "akvavit"eller "aquavit", om det är smaksatt med ett destillat av växter eller kryddor.

Andra aromämnen som anges i andra stycket i 1 får också användas, men smaken hos dessa drycker skall till stor del härröra från destillat av kummin- eller dillfrön (Anethum graveolens L.). Användning av eteriska oljor är förbjuden.

b) De bittra ämnena får inte tydligt dominera smaken. Torrsubstansen får inte överstiga 1,5 gram per 100 milliliter.

o) Aniskryddat brännvin:

1) Brännvin framställt genom smaksättning av jordbruksalkohol med naturliga extrakt av stjärnanis (Illicium verum), anis (Pimpinella anisum), fänkål (Foeniculum vulgare) eller andra växter som innehåller samma aromatiska huvudbeståndsdelar enligt någon av följande metoder:

- Lakning och/eller destillation.

- Omdestillation av alkohol i närvaro av frön eller andra delar av de växter som anges ovan.

- Tillsats av naturliga, destillerade extrakt av växter med smak av anisfrön.

- En kombination av dessa tre metoder.

Andra naturliga växtextrakt eller aromatiska frön får också användas, men anissmaken måste förbli dominerande.

2) För att ett brännvin som smaksatts med anisfrön skall få kallas "pastis" måste det också innehålla naturliga extrakt av lakritsrot (Glycyrrhiza glabra), vilket gör att det också ingår sådana färgämnen, som kallas "chalcones" samt glycyrrisinsyra, vars minimi- och maximihalt måste vara 0,05 respektive 0,5 gram per liter.

Pastis innehåller mindre än 100 gram socker per liter och har en minimi- och maximihalt av anetol om 1,5 respektive 2 gram per liter.

3) För att ett brännvin som smaksatts med anisfrön skall få kallas "ouzo" måste det

- uteslutande vara framställt i Grekland,

- ha framställts genom blandning av alkoholer som är smaksatta med hjälp av destillation eller lakning av anisfrön och möjligen fänkålsfrön, mastix från ett mastixträd som växer på ön Theos (Pistacia lentiscus Chia eller latifolia) och andra aromatiska frön, växter och frukter. Alkoholen som smaksatts genom destillation måste utgöra minst 20 % av alkoholhalten i ouzo.

Detta destillat måste

- ha framställts genom destillation i traditionella kopparpannor för satsvis destillation med en kapacitet på 1 000 liter eller mindre,

- ha en alkoholhalt som inte understiger 55 volymprocent och inte överstiger 80 volymprocent.

Ouzo skall vara färglös och ha en sockerhalt av högst 50 gram per liter.

4) För att en spritdryck som är smaksatt med anisfrön skall få kallas anis, måste dess karaktäristiska arom komma uteslutande från anis (Pimpinella anisum), stjärnanis (Illicium verum) eller fänkål (Foeniculum vulgare). Namnet "destillerad anis" får användas, om drycken innehåller alkohol, destillerad i närvaro av sådana frön, under förutsättning att denna alkohol utgör minst 20 % av dryckens alkoholhalt.

p) Bittert brännvin eller bitter:

Brännvin, med en övervägande bitter smak, som framställts genom smaksättning av jordbruksalkohol med naturliga eller naturidentiska aromämnen som anges i artikel 1.2 b i och 1.2 b ii i direktiv 88/388/EEG eller smaktillsatser som anges i det direktivets artikel 1.2 c.

Dryckerna får också marknadsföras som "amer" eller bitter med eller utan någon annan term.

Denna bestämmelse skall inte påverka möjligheterna att använda termen "amer" eller bitter i fråga om varor som inte omfattas av denna artikel.

q) Vodka:

Ett brännvin som framställts antingen genom omdestillation av jordbruksalkohol eller genom filtrering av jordbruksalkohol genom aktivt kol, eventuellt med en efterföljande ren destillation eller motsvarande behandling, så att de organoleptiska kännetecknen för de använda råvarorna selektivt minskas. Produkten får ges speciella organoleptiska kännetecken, t. ex. mjukare smak, genom tillsats av aromämnen.

r) Likör:

1) En spritdryck som

- har en lägsta sockerhalt av 100 gram per liter, uttryckt som invertsocker, om något annat inte har beslutats enligt det förfarande som fastställs i artikel 15,

- är framställd genom smaksättning av jordbruksalkohol eller ett jordbruksdestillat eller en eller flera spritdrycker som definieras i denna förordning eller en blandning av ovannämnda varor, sötad och eventuellt med tillsats av jordbruksprodukter som grädde, mjölk eller andra mjölkprodukter, frukt, vin eller smaksatt vin.

2) Namnet "crème de", följt av namnet på en frukt eller på den råvara som använts med undantag av mjölkprodukter, skall reserveras för likörer med en lägsta sockerhalt av 250 gram per liter, uttryckt som invertsocker.

Namnet "crème de cassis" skall emellertid reserveras för svartvinbärslikörer, som innehåller minst 400 gram socker, uttryckt som invertsocker per liter.

s) Ägglikör/advocaat/avocat/Advokat:

En spritdryck, smaksatt eller icke smaksatt, som har erhållits från jordbruksalkohol och vars ingredienser är kvalitetsäggula, äggvita och socker eller honung. Lägsta halten av socker eller honung skall vara 150 gram per liter. Lägsta halten av äggula skall vara 140 gram per liter i den färdiga produkten.

t) Likör med ägg:

En spritdryck, smaksatt eller icke smaksatt, som erhållits av jordbruksalkohol och vars ingredienser är kvalitetsäggula, äggvita och socker eller honung. Lägsta halten av socker eller honung skall vara 150 gram per liter. Lägsta halten av äggula skall vara 70 gram per liter i den färdiga produkten.

Artikel 2

Enligt artiklarna 3, 4 och 12 skall en spritdryck för att få marknadsföras för konsumtionsändamål under något av de namn som anges i artikel 1.4 överensstämma med den definition och de krav som gäller för den kategori som drycken hör till.

Artikel 3

1. Med undantag av enbärskryddat brännvin enligt artikel 1.4 m 1 skall de spritdrycker som anges nedan och som får tillhandahållas för konsumtion i gemenskapen under ett av de namn som anges i artikel 1.4, med undantag av vissa specifika produkter vars alkoholhalt anges i bilaga 3, ha en lägsta alkoholhalt enligt följande:

>Plats för tabell>

2. Nationella bestämmelser får ange en lägsta alkoholhalt i volymprocent som är högre än de värden som anges i punkt 1 för spritdrycker upptagna i bilaga 2. Medlemsstaterna skall anmäla sådana alkoholhalter till kommissionen inom tre månader räknat från

- den dag då denna förordning träder i kraft, i fall då nationella bestämmelser redan finns,

- beslutets dag, i fall då nationella bestämmelser beslutas efter det att denna förordning trätt i kraft.

Kommissionen skall se till att de anmälda uppgifterna publiceras i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Rådet kan med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa lägsta alkoholhalt i volymprocent för andra kategorier av spritdrycker än de som anges i punkt 1.

4. Före den 31 december 1992 skall rådet se över den lägsta alkoholhalten för whisky/whiskey på grundval av en marknadsstudie som kommissionen skall göra.

Artikel 4

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som antagits enligt punkt 2-5 skall en spritdryck förlora rätten till ett reserverat namn, om något annat ämne tillsätts än de som är tillåtna enligt gemenskapslagstiftningen eller, i fall då sådan lagstiftning inte finns, enligt nationella bestämmelser.

2. En förteckning över godkända livsmedelstillsatser, anvisningar för deras användning och vilka spritdrycker som berörs skall beslutas enligt det förfarande som fastställs i rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel(9).

3. En förteckning över tillåtna produktionshjälpmedel, anvisningar för deras användning och vilka spritdrycker som berörs kan beslutas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av de mera restriktiva bestämmelserna i artikel 1.4 skall färgning av spritdrycker vara tillåten enligt nationella regler som följer rådets direktiv av den 23 oktober 1962 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färgämnen som är godkända för användning i livsmedel(10), senast ändrat genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.

5. Endast naturliga aromämnen och smaktillsatser enligt artikel 1.2 b i och 1.2 c i direktiv 88/388/EEG får användas vid framställning av de spritdrycker som anges i artikel 1.4, med undantag av dem som anges i artikel 1.4 m, n och p.

Naturidentiska aromämnen och smaktillsatser som anges i artikel 1.2 b ii i direktiv 88/388/EEG är emellertid tillåtna i andra likörer än följande:

a) Fruktlikörer (eller crèmes), nämligen

- ananas,

- svarta vinbär,

- körsbär,

- hallon,

- mullbär,

- blåbär,

- citrusfrukter.

b) Örtlikörer, nämligen

- mynta,

- gentiana,

- anisfrö,

- malört

- getväppling.

6. Vid framställning av spritdrycker är det tillåtet att tillsätta vatten. Vattnet kan vara destillerat eller demineraliserat, under förutsättning att kvaliteten överensstämmer med de nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av direktiv 80/777/EEG och 80/778/EEG. Det tillsatta vattnet får inte ändra produktens karaktär.

7. a) Den etanol som används vid framställningen av spritdrycker får inte ha något annat ursprung än jordbruksprodukter.

b) Den etanol som används för att späda ut eller lösa färgämnen, aromämnen eller andra godkända tillsatser, som används vid tillverkning av spritdrycker, måste vara jordbruksalkohol.

c) Utan att det påverkar tillämpningen av de mera restriktiva bestämmelserna i artikel 1.4 m 1 skall kvaliteten på jordbruksalkoholen uppfylla kraven i bilaga 1.

8. Närmare föreskrifter om bl. a. de metoder som skall användas för analys av spritdrycker skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 14.

Den förteckning över likörer som finns i punkt 5 andra stycket kan kompletteras genom beslut som rådet fattar med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Artikel 5

1. Utan att det påverkar åtgärder som beslutats enligt artikel 6, skall användningen av de namn som anges i artikel 1.4 begränsas till de spritdrycker som är definierade där, varvid de krav som fastställs i artikel 2, 3, 4 och 12 skall beaktas. Dessa namn måste användas för att beteckna de nämnda dryckerna.

Spritdrycker som inte uppfyller kraven för de produkter som definieras i artikel 1.4 får inte bära de namn som anges där. De måste betecknas som "brännvin" eller "sprit".

2. De namn som anges i punkt 1 får kompletteras med andra geografiska benämningar än de som anges i punkt 3, under förutsättning att det inte vilseleder konsumenterna.

3. a) De geografiska beteckningar som förtecknas i bilaga 2 får användas i stället för de beteckningar som anges i punkt 1 eller användas som ett komplement till dem i sammansatta beteckningar. Beteckningarna får, vare sig de är sammansatta eller inte, vid behov åtföljas av ytterligare angivelser, om den medlemsstat där tillverkningen äger rum har föreskrivit detta.

För de spritdrycker i bilaga 2 som framställs i Luxemburg gäller att orden marque nationale luxembourgeoise skall användas som en geografisk beteckning och får utgöra ett komplement trots bestämmelserna i föregående stycke.

b) Dessa geografiska beteckningar skall reserveras för spritdrycker, som fick sin karaktär och sina slutliga egenskaper under ett tillverkningsstadium som ägde rum i det angivna geografiska området.

c) Medlemsstaterna får tillämpa särskilda nationella regler om tillverkning, rörlighet inom en medlemsstat, beskrivning och presentation av de varor som tillverkats inom det egna territoriet, under förutsättning att reglerna är förenliga med gemenskapsrätten. Som ett led i en kvalitetspolicy, får sådana regler i ett visst geografiskt område begränsa produktionen till kvalitetsvaror som överensstämmer med dessa särskilda regler.

Artikel 6

1. Särskilda bestämmelser får antas om beteckningar som används som tillägg till försäljningsbeteckningen, nämligen bestämmelser om

- användning av uttryck, förkortningar eller symboler,

- användning av sammansättningar där någon av de kategoribeteckningar ingår som definieras i artikel 1.2 och 1.4.

2. Särskilda bestämmelser får antas om namn på blandningar av spritdrycker och på blandningar av drycker och spritdrycker.

3. De bestämmelser som anges i punkt 1 och 2 skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15. De skall syfta till att hindra att de namn som anges i dessa punkter ger upphov till förväxlingar, i synnerhet när det gäller varor som redan finns när denna förordning träder i kraft.

Artikel 7

1. För de spritdrycker som definieras i artikel 1.4 och som är avsedda för konsumenter skall märkning, presentation och reklam, förutom att följa nationell lagstiftning som antagits i enlighet med direktiv 79/112/EEG, överensstämma med punkt 2 och 3.

2. a) Det namn som används vid försäljningen av de varor som anges i artikel 1.2 och 1.4, skall vara något av de namn som är reserverade för sådana varor enligt artikel 5 och 6.2.

b) Då märkningen anger råvaror som använts för framställning av jordbruksalkohol måste varje använd sort nämnas i fallande ordning efter den mängd som använts.

c) Det namn som används vid försäljning av spritdrycker som anges i punkt 1 kan kompletteras med termen "blend", då produkten har blandats.

d) Om något annat inte har föreskrivits får en mognadslagringstid anges endast då den avser den yngsta beståndsdelen i alkoholen och under förutsättning att produkten åldrats under kontroll av uppbördsmyndigheterna eller en kontroll som ger likvärdiga garantier.

3. För de varor som anges i artikel 1.4 får följande beslutas enligt det förfarande som fastställs i artikel 14:

a) de villkor enligt vilka etiketten får ange mognadslagringstiden och de råvaror som använts,

b) villkor för användningen av försäljningsbeteckningar, som antyder att produkten har mognadslagrats, tillsammans med eventuella undantag och förutsättningar för likvärdiga kontroller,

c) särskilda bestämmelser om användning av termer som hänvisar till en viss egenskap hos produkten, t. ex. dess historia eller den metod som används vid framställningen,

d) bestämmelser om märkning av varor i behållare som inte är avsedda för konsumenten, inklusive de avvikelser från etiketteringsreglerna som kan behövas framför allt vid lagring och transport.

4. De upplysningar som avses i denna förordning skall lämnas på ett eller flera av gemenskapernas officiella språk, så att konsumenten lätt kan förstå alla uppgifter, såvida inte köparna får informationen på något annat sätt.

5. De geografiska beteckningar som anges i bilaga 2, termerna med kursiv stil i artikel 1.4 och beteckningen "Rum-Verschnitt" får inte översättas.

På begäran av den medlemsstat där produkten skall konsumeras får det emellertid genom det förfarande som fastställs i artikel 14 beslutas att de nämnda kursiverade termerna och i synnerhet "raisin brandy" skall kompletteras med motsvarande termer, så att konsumenterna i den staten inte blir vilseledda.

6. För produkter med ursprung i ett tredje land är det tillåtet att använda ett språk som är officiellt i det tredje land där produkten har tillverkats, om de upplysningar som föreskrivs i denna förordning lämnas även på ett av gemenskapens officiella språk, så att konsumenten lätt kan förstå alla uppgifter.

7. För produkter som har sitt ursprung i gemenskapen och är avsedda för export får, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12, de upplysningar som föreskrivs i denna förordning upprepas på ett annat språk. Detta gäller dock inte de uppgifter som anges i punkt 5.

8. Enligt det förfarande som fastställs i artikel 15 får kommissionen bestämma i vilka fall och/eller för vilka spritdrycker det skall vara obligatoriskt med en hänvisning till tillverkningsplats, ursprung eller härkomst samt besluta närmare föreskrifter om detta.

Artikel 8

Spritdrycker som framställts i gemenskapen får inte marknadsföras för konsumtion med beteckningar där ord och uttryck som "typ", "sort", "stil", "märke", "smak" eller några andra liknande angivelser används tillsammans med någon av de försäljningsbeteckningar som nämns i denna förordning.

Artikel 9

1. Följande spritdrycker, nämligen

- rom,

- whisky och whiskey,

- sädessprit/sädesbrandy,

- vinsprit och brandy,

- sprit av druvrester,

- russinsprit,

- annan fruktsprit än de produkter som anges i artikel 1.4 i 2,

- cidersprit, ciderbrandy och päronsprit

får inte i någon som helst form presenteras under den kategoribeteckning som reserverats för dessa drycker, om de innehåller tillsatt jordbruksalkohol.

2. Punkt 1 skall emellertid inte hindra marknadsföring för konsumtion i gemenskapen av en produkt som tillverkas i Tyskland och som erhålls genom att rom och alkohol blandas. En minsta andel på 5 % av den alkohol som finns i slutprodukten kallad "Rum-Verschnitt" måste komma från rom. Då denna produkt säljs utanför den tyska marknaden måste alkoholsammansättningen framgå av etiketten.

Vad beträffar märkning och presentation av produkten "Rum-Verschnitt", skall ordet "Verschnitt" finnas på förpackningen (på flaskan eller omslaget) med bokstäver av samma typ, storlek och färg samt på samma rad som ordet "Rum" och, när det gäller flaskor, på framsidans etikett.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att gemenskapens bestämmelser om spritdrycker följs. De skall utse ett eller flera organ för att övervaka att dessa bestämmelser följs.

För de produkter som förtecknas i bilaga 2 får det beslutas enligt förfarandet i artikel 14 att denna kontroll och detta skydd vid varurörelser inom gemenskapen skall åstadkommas genom handelsdokument som bestyrkts av myndigheterna och genom att lämpliga register förs.

2. För de spritdrycker som finns förtecknade i bilaga 2 och som exporteras skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen upprätta ett system av äkthetsdokument för att hindra bedrägerier och förfalskningar. Systemet är avsett att ersätta befintliga nationella system. Det måste erbjuda minst samma grad av säkerhet som de nationella systemen, om något annat inte följer av gemenskapsreglerna och då särskilt konkurrensreglerna.

Tills det system som anges i föregående stycke har införts får medlemsstaterna behålla sina egna system för att säkerställa äktheten, under förutsättning att dessa följer gemenskaps-reglerna.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om de åtgärder som krävs för en enhetlig tillämpning av gemenskapsbestämmelserna inom sektorn spritdrycker, särskilt i fråga om kontroller och relationer mellan medlemsstaternas behöriga organ.

4. Medlemsstaterna och kommissionen skall lämna varandra de upplysningar som krävs för att genomföra denna förordning. Närmare föreskrifter om hur sådana upplysningar skall lämnas och spridas skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 14.

Artikel 11

1. Om inte annat följer av punkt 2, kan sådana spritdrycker som importeras till gemenskapen för att marknadsföras för konsumtion där och som bär andra geografiska beteckningar eller namn än de som anges i artikel 1.4, under förutsättning av ömsesidighet, underkastas övervakning och få skydd enligt artikel 10.

Första stycket skall genomföras genom avtal som förhandlas fram och sluts med de berörda tredje länderna enligt det förfarande som fastställs i artikel 113 i fördraget.

Närmare föreskrifter och en förteckning över sådana produkter som avses i första stycket skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 15.

2. Denna förordning skall inte påverka import och marknadsföring för konsumtion inom gemenskapen av specifika spritdrycker under deras ursprungliga namn, om spritdryckerna har sitt ursprung i ett tredje land, om gemenskapen beviljat tullkoncessioner för dem antingen i GATT-överenskommelser eller genom bilaterala avtal och om villkoren för införsel fastställts i gemenskapsförordningar.

Artikel 12

1. Spritdrycker som är avsedda för export skall uppfylla kraven i denna förordning.

2. Medlemsstaterna får emellertid besluta om avvikelser från artikel 4.2, 4.3, 4.4 och 4.6 men inte då det gäller de spritdrycker som förtecknas i bilagorna 2 och 3 eller spritdrycker med reserverade beteckningar.

3. Avvikelser från bestämmelserna i artikel 3 om alkoholhalten vid tillhandahållande för konsumtion får också beslutas då det gäller

- spritdrycker som omfattas av artikel 1.2 och 1.4,

- spritdrycker som omfattas av bilaga 2, i synnerhet om lagstiftningen i det importerande tredje landet kräver det,

på begäran av den producerande medlemsstaten och enligt det förfarande som fastställs i artikel 14.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 och 9 får medlemsstaterna tillåta avvikelser från bestämmelserna om beteckning och presentation vid användande av andra namn än de som anges i artikel 1.2 och 1.4 och i bilagorna 2 och 3

- ifall gällande lagstiftning i ett importerande tredje land kräver detta,

- i andra fall, med undantag av sådana som skall prövas enligt förfarandet i artikel 14.

5. De avvikelser som medlemsstaterna tillåter skall anmälas till kommissionen och de andra medlemsstaterna.

Artikel 13

1. En kommitté för genomförande av bestämmelserna om spritdrycker, i det följande kallad "kommittén", skall inrättas. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

Artikel 14

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Ett yttrande skall antas med en majoritet av 54 röster.

3. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet står i strid med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av åtgärderna under en månad.

Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad.

Artikel 15

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas skall ordföranden hänskjuta frågan till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Rösterna som avges av representanterna för medlemsstaterna i kommittén skall vägas enligt den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 16

Kommittén kan behandla varje annan fråga som föreläggs den av ordföranden, antingen på hans eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Artikel 17

1. För att underlätta övergången från nuvarande ordning till den som införs genom denna förordning skall beslut fattas om övergångsåtgärder enligt det förfarande som fastställs i artikel 14.

2. Sådana övergångsåtgärder skall vara tillämpliga under högst två år från och med den dag då denna förordning införs.

Artikel 18

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 15 december 1989 med undantag för artikel 13-16, som skall tillämpas från ikraftträdandet.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 maj 1989.

På rådets vägnar

C. ROMERO HERRERA

Ordförande

(1) EGT nr C 189, 23.7.1982, s. 7 och.

EGT nr C 269, 25.10.1986, s. 4.

(2) Yttrande publicerat i EGT nr C 127, 14.5.1984, s. 175 och beslut av den 24 maj 1989.

(3) EGT nr C 124, 9.5.1983, s. 16.

(4) EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1.

(5) EGT nr L 144, 29.5.1986, s. 38.

(6) EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 11.

(7) EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 1.

(8) EGT nr L 184, 15.7.1988, s. 61.

(9) EGT nr L 40, 11.2 1989, s. 27.

(10) EGT nr 115, 11.11.1962, s. 2645/62.

BILAGA 1

>Plats för tabell>

BILAGA 2

SPRITDRYCKER

>Plats för tabell>

BILAGA 3

Undantag fran de allmänna bestämmelserna

1. Artikel 1.2:

ägglikör/advocaat/avocat/Advokat:lägsta alkoholhalt: 14 volymprocent.

2. Artikel 5.3 (geografiska beteckningar som inte överensstämmer):

Königsberger Bärenfang,

Ostpreussischer Bärenfang.