RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1135/88 av den 7 mars 1988 om definitionen av begreppet "ursprungsvaror" och metoder för administrativt samarbete i handeln mellan gemenskapens tullområde och Ceuta och Melilla och Kanarieöarna

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av Anslutningsakten för Spanien och Portugal, särskilt protokoll nr 2 till denna,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

De ursprungsregler som innefattas i förordning (EEG) nr 570/86(1) är grundade på användningen av tullsamarbetsrådets nomenklatur.

Tullsamarbetsrådet godkände Internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering den 14 juni 1983.

Från och med den 1 januari 1988 har Harmoniserade systemet ersatt den föregående nomenklaturen i internationell handel.

Det är därför nödvändigt att anpassa ursprungsreglerna i förordning (EEG) nr 570/86 så att de grundar sig på användningen av Harmoniserade systemet.

De erfarenheter som gjorts visar att uppställningen av ursprungsreglerna kan förbättras genom att alla undantag till den grundläggande regeln om nummerändring sammanförs i en enda förteckning och närmare vägledning ges om tolkningsförfarandena.

Efter det att förordning (EEG) nr 570/86 antagits har ursprungsreglerna fastställts genom förordningarna (EEG) nr 2272/86(2), (EEG) nr 2273/86(3), (EEG) nr 2274/86(4), (EEG) nr 2275/86(5), (EEG) nr 2276/86(6) och (EEG) nr 2277/86(7) för förmånshandel mellan Kanarieöarna och Ceuta och Melilla å ena sidan och Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike å andra sidan.

Dessa regler är i vissa sammanhang mer förmånliga än de som anges i förordning (EEG) nr 570/86, särskilt i fråga om krav på skriftliga underlag.

Det är därför lämpligt att dessa förmånligare bestämmelser även skall tillämpas i handeln mellan gemenskapens tullområde och Kanarieöarna och Ceuta och Melilla.

För tydlighetens skull och för att avtalen skall fungera väl bör därför förordning (EEG) nr 570/86 upphöra att gälla och ersättas med denna förordning i syfte att underlätta arbetet för användare och tullmyndigheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Definition av begreppet "ursprungsvaror"

Artikel 1

1. Vid tillämpningen av de avtal som styr handeln mellan gemenskapens tullområde, nedan kallad "gemenskapen", och Ceuta och Melilla och Kanarieöarna skall följande gälla, med beaktande av punkt 2 och 3 och på villkor att de fraktats i överensstämmelse med artikel 5:

a) Med varor med ursprung i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna anses

- varor som helt och hållet framställts i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna,

- varor som framställts i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna och vid vars tillverkning andra varor än sådana varor som framställts i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna används, förutsatt att dessa varor har genomgått tillräcklig behandling eller bearbetning enligt artikel 3.

Detta villkor skall dock inte gälla för varor med ursprung i ett EFTA-land(8) enligt villkoren i avtalen(9) mellan EEG och EFTA, när de genomgår vidare behandling eller bearbetning, förutsatt att behandlingen eller bearbetningen går utöver den som anges i förteckningen i artikel 3.5.

b) Som varor med ursprung inom gemenskapen anses

- varor som helt och hållet framställts inom gemenskapen,

- varor som framställts inom gemenskapen och vid vars tillverkning andra varor än sådana som framställts inom gemenskapen används, förutsatt att dessa varor har genomgått tillräcklig behandling eller bearbetning enligt artikel 3.

Detta villkor skall dock inte gälla för varor med ursprung i ett EFTA-land enligt villkoren i avtalen mellan EEG och EFTA om de genomgår vidare behandling eller bearbetning, förutsatt att behandlingen eller bearbetningen går utöver den som anges i förteckningen i artikel 3.5.

c) Vid tillämpningen av a skall Ceuta och Melilla och Kanarieöarna anses som ett territorium.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a första strecksatsen skall varor som helt och hållet framställts inom gemenskapen och sedan genomgår behandling eller bearbetning i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna anses vara helt och hållet framställda i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna.

Vid tillämpningen av punkt 1 a andra strecksatsen skall behandling eller bearbetning som utförs inom gemenskapen anses vara utförd i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna när de erhållna varorna genomgår ytterligare behandling eller bearbetning i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna.

Denna punkt skall gälla under förutsättning att den behandling eller bearbetning som utförs i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna går utöver den behandling eller bearbetning som anges i artikel 3.5 och att varorna i fråga fraktas i överensstämmelse med artikel 5.

3. Vid tillämpning av punkt 1 b första strecksatsen skall varor som helt och hållet framställts i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna och sedan genomgår behandling eller bearbetning inom gemenskapen anses vara helt och hållet framställda inom gemenskapen.

Vid tillämpning av andra strecksatsen i punkt 1 b skall behandling eller bearbetning som utförs i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna anses vara utförd inom gemenskapen, när de erhållna varorna genomgår ytterligare behandling eller bearbetning inom gemenskapen.

Denna punkt skall gälla under förutsättning att den behandling eller bearbetning som utförs inom gemenskapen går utöver den behandling eller bearbetning som anges i artikel 3.5 och att varorna i fråga fraktas i överensstämmelse med artikel 5.

4. Vid tillämpningen av de nämnda punkterna skall, under förutsättning att alla villkor som fastställs i dessa punkter är uppfyllda, varor som helt och hållet framställts i Ceuta och Melilla och på Kanarieöarna anses som ursprungsvaror i det territorium där den sist utförda behandlingen eller bearbetningen skedde, förutsatt att de fraktades enligt artikel 5. Den behandling eller bearbetning som anges i artikel 3.5 skall därför inte anses som behandling eller bearbetning.

5. De varor som anges i bilaga 2 skall tillfälligt inte omfattas av denna förordning. Avtalen om administrativt samarbete skall dock gälla i tillämpliga delar för dessa varor.

Artikel 2

Följande varor skall anses som "helt och hållet framställda" i Ceuta och Melilla, på Kanarieöarna eller inom gemenskapen enligt artiklarna 1.1, 1.2 och 1.3:

a) Mineralämnen, utvunna från marken eller havsbottnen där.

b) Grönsaker som skördats där.

c) Levande djur, födda och uppfödda där.

d) Produkter från levande djur som är uppfödda där.

e) Produkter som erhålls vid jakt och fiske som bedrivs där.

f) Produkter från havsfiske och andra varor hämtade ur havet av landets fartyg.

g) Produkter som är framställda ombord på deras fartyg för fiskeriproduktion och uteslutande av sådana produkter som anges under f.

h) Förbrukade artiklar som uppsamlats där och som uteslutande lämpar sig för återvinning av råmaterial.

i) Avfall och skrot som erhållits till följd av tillverkande verksamheter där.

j) Varor som tillverkats där uteslutande av de produkter som anges under a Pi.

Artikel 3

1. I denna förordning avses med kapitel och nummer: de kapitel och nummer (fyrsiffriga nummer) som används i den nomenklatur som används i systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat Harmoniserade systemet eller HS).

Med klassificerad avses: klassificeringen av en vara eller ett material enligt ett visst nummer.

2. Vid tillämpningen av artikel 1 skall icke-ursprungsmaterial anses vara tillräckligt behandlade eller bearbetade, om den framställda varan klassificeras enligt ett annat nummer än de icke-ursprungsmaterial som använts vid varans framställning, om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 P5.

3. För en vara som anges i kolumn 1 och 2 i förteckningen i bilaga 3 skall de villkor som anges i kolumn 3 för den berörda varan uppfyllas i stället för bestämmelsen i punkt 2.

4. För varor enligt kapitel 84 P91 kan exportören, som ett alternativ till att uppfylla villkoren i kolumn 3, i stället välja att tillämpa de villkor som anges i kolumn 4 i förteckningen i bilaga 3.

5. Vid tillämpningen av artikel 1 skall följande alltid anses som otillräcklig behandling eller bearbetning för att tilldela en vara ursprungsstatus, oberoende av om en nummerändring sker:

a) Åtgärder för att bevara varan i gott skick under transport och lagring (ventilering, utspridning, torkning, kylning, lagring i salt, svaveldioxid eller andra vattenhaltiga lösningar, borttagning av skadade delar, och liknande åtgärder).

b) Enklare åtgärder, bestående av damning, siktning eller sållning, sortering, klassificering, ihoppassning (inklusive sammansättning av varor i set), tvättning, målning, styckning eller sönderdelning.

c) i) Byte av förpackningar och uppdelning och sammansättning av varusändningar,

ii) Enkel förpackning i flaskor, kolvar, påsar, packlårar, lådor, fastgöring vid kort eller skyltar m.m. samt alla övriga enklare packningsförfaranden.

d) Anbringande av märken, etiketter eller andra liknande markeringar på varor eller deras förpackningar.

e) Enklare blandning av varor, även av olika slag, om en eller av flera blandningens beståndsdelar inte uppfyller de villkor i denna förordning som ger dem rätt till ursprungsstatus.

f) Enkel sammansättning av varudelar för att skapa en fullständig vara.

g) En kombination av två eller flera åtgärder som anges under a Pf.

h) Slakt av djur.

Artikel 4

1. Begreppet värde i förteckningen i bilaga 3 skall innebära tullvärdet den dag då de använda icke-ursprungsmaterialen importerades eller, om detta inte är känt och inte kan fastställas, det första fastställbara pris som betalats för materialen i territoriet i fråga.

Om värdet av de använda ursprungsmaterialen behöver fastställas skall denna punkt gälla i tillämpliga delar.

2. Begreppet pris fritt fabrik i förteckningen i bilaga 3 skall innebära den erhållna varans pris fritt fabrik minus alla interna avgifter som återbetalas eller får återbetalas, när den erhållna varan exporteras.

Artikel 5

1. Vid tillämpningen av artikel 1 skall ursprungsvaror som fraktas utan att lämna gemenskapens territorium, Ceuta och Melilla och Kanarieöarna eller EFTA-länderna anses fraktade direkt från Ceuta och Melilla, Kanarieöarna eller EFTA-länderna till gemenskapen eller från gemenskapen eller EFTA-länderna till Ceuta och Melilla eller Kanarieöarna. Varor med ursprung i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna eller inom gemenskapen eller i EFTA-länderna och som består av en enda försändelse får dock fraktas genom andra territorier än de som anges ovan, vid behov med transitering eller temporär upplagring i detta territorium, under förutsättning att de geografiska förhållandena berättigar en sådan passering och att varorna har varit under tullmyndigheternas uppsikt i det land där transiteringen eller upplagringen skett och att de varken har använts kommersiellt i dessa länder eller för privat bruk där samt inte genomgått någon annan behandling än avlastning, omlastning eller behandling för att bevaras i gott skick.

2. Bevis på att de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda skall lämnas till de ansvariga tullmyndigheterna inom gemenskapen, i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna genom uppvisande av

a) en fraktsedel för transit utfärdad i det exporterande landet, och gällande passering genom transitlandet, eller

b) ett certifikat utfärdat av tullmyndigheterna i transitlandet som

- ger en korrekt beskrivning av varorna,

- anger datum för varornas lossning eller omlastning eller eventuellt inskeppning eller landsättning med uppgift om fartygens namn,

- fastställer under vilka villkor varorna befann sig i transitlandet,

c) eller om detta saknas, andra bestyrkande dokument.

AVDELNING II

Förfaranden för administrativt samarbete

Artikel 6

1. Bevis på ursprungsstatus för varor enligt denna förordning lämnas genom att ett av följande dokument uppvisas:

a) Ett EUR.1-varucertifikat, nedan kallat "EUR.1-certifikat", eller ett EUR.1-certifikat giltigt under en längre tid samt fakturor som hänvisar till detta certifikat, utställda enligt artikel 14. En förlaga till ett EUR.1-certifikat finns i bilaga 4.

b) En faktura med exportörens försäkran enligt bilaga 5, utställd enligt artikel 14.

c) En faktura som anger exportörens försäkran enligt bila- ga 5, utställd av exportören för en försändelse bestående av ett eller flera kollin innehållande ursprungsvaror, vars sammanlagda värde inte överstiger 4 400 ecu.

Till och med den 30 april 1989 skall den ecu som används i nationell valuta motsvara den ecu som gällde den 1 oktober 1986 i den nationella valutan. För varje följande tvåårsperiod skall den motsvara den ecu som gällde den första arbetsdagen i oktober under året närmast före den tvåårsperioden i den nationella valutan.

Belopp i den exporterande statens nationella valuta som motsvarar beloppen angivna i ecu i denna artikel och i artikel 17 skall fastställas av den exporterande staten och meddelas de övriga parterna.

När dessa belopp är högre än motsvarande belopp som fastställts av den importerande staten, skall den importerande staten godta dessa belopp, om varorna är fakturerade i den exporterande statens valuta.

Om varorna är fakturerade i en valuta som används av en annan medlemsstat inom gemenskapen skall den importerande staten godta det belopp som staten i fråga angett.

2. Utan att det påverkar artikel 3.5 skall en nedmonterad eller omonterad vara, som på begäran av den person som deklarerar varan i tullen, importeras i delsändningar och omfattas av kapitel 84 eller 85 i Harmoniserade systemet enligt de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna, anses som en enda vara och ett varucertifikat får lämnas för hela varan vid införsel av den första delsändningen.

3. Tillbehör, reservdelar och verktyg som sänds tillsammans med en utrustning, maskin, apparat eller ett fordon och som ingår som en normal del i utrustningen och är inberäknad i varans pris eller inte faktureras separat skall anses ingå i utrustningen, maskinen, apparaten eller fordonet i fråga.

4. Varuset enligt den allmänna bestämmelsen 3 i Harmoniserade systemet skall anses som ursprungsvaror, om alla delar i varan är ursprungsvaror. Om ett varuset består av både ursprungsvaror och icke-ursprungsvaror skall dock hela setet anses som ursprungsvara, förutsatt att värdet av artiklar utan ursprungsstatus inte överstiger 15 % av setets sammanlagda värde.

Artikel 7

1. Ett EUR.1-certifikat skall utfärdas av tullmyndigheterna i den exporterande staten, när de varor exporteras för vilka certifikatet gäller. Det skall vara tillgängligt för exportören så snart som den faktiska utförseln har skett eller är garanterad.

2. I undantagsfall får ett EUR.1-certifikat även utfärdas efter utförseln av de varor som det omfattar, om det inte blivit utfärdat vid tidpunkten för utförseln på grund av misstag, oavsiktlig försummelse eller särskilda omständigheter. I detta fall skall certifikatet vara försett med en särskild hänvisning till dessa förhållanden.

3. Ett EUR.1-certifikat får endast utfärdas som dokumentation vid tillämpningen av de bestämmelser som styr handeln mellan gemenskapen, Ceuta och Melilla och Kanarieöarna.

4. Ansökningar om varucertifikat skall förvaras av tullmyndigheterna i den exporterande staten i minst två år.

Artikel 8

1. EUR.1-certifikatet skall utfärdas av tullmyndigheterna i den exporterande staten om varorna kan anses vara ursprungsvaror enligt denna förordning.

2. För att kontrollera att de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda, skall tullmyndigheterna ha rätt att begära skriftliga bevis eller att utföra de kontroller som de finner lämpliga.

3. Tullmyndigheterna i det exporterande landet skall ansvara för att de blanketter som avses i artikel 9 är rätt ifyllda. De skall särskilt kontrollera att den ruta som är avsedd för beskrivning av varorna har fyllts i på ett sådant sätt att alla möjligheter att göra bedrägliga tillägg i rutan är uteslutna. Beskrivningen av varorna skall därför göras utan att några rader lämnas tomma. Om utrymmet inte är helt använt skall en horisontell linje dras under den sista raden i beskrivningen och det tomma utrymmet korsas över.

4. Varucertifikatets utfärdandedag skall anges i den del av certifikatet som är reserverad för tullmyndigheterna.

Artikel 9

EUR.1-certifikatet skall utfärdas på den blankett som visas som förlaga i bilaga 4. Denna blankett skall tryckas på ett eller flera av gemenskapens officiella språk. Certifikaten skall utfärdas på ett av dessa språk och enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen i den exporterande staten. Om de fylls i för hand skall detta ske med bläck och med versaler.

Varje certifikat skall vara 210 × 297 mm. En längdavvikelse mellan +8 och P5 mm är tillåten. Papperet skall vara vitt, skuret och träfritt skrivpapper som väger minst 25 g/m³. Papperet skall som bakgrund ha en tryckt grön guillochering, som gör att varje förfalskning på mekanisk eller kemisk väg lätt kan upptäckas.

De exporterande staterna får förbehålla sig rätten att trycka certifikaten själva eller låta trycka dem på godkända tryckerier. I det senare fallet skall alla certifikat innehålla ett angivande av detta godkännande. Varje certifikat skall ange tryckeriets namn och adress eller ett kännetecken genom vilket tryckeriet kan identifieras. Det skall också vara försedd med ett löpnummer, som får vara förtryckt, genom vilket det kan identifieras.

Artikel 10

1. Ett EUR.1-certifikat skall endast utfärdas om en skriftlig ansökan har gjorts av exportören eller, på dennes ansvar, av hans representant på den blankett som visas som förlaga i bilaga 4 till denna förordning och som skall fyllas i enligt bestämmelserna i denna förordning.

2. Eftersom EUR.1-certifikatet utgör det skriftliga beviset för att de förmånliga tull- och kvotbestämmelserna skall tilllämpas, åligger det tullmyndigheterna i det exporterande landet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontrollera varornas ursprung och de övriga uppgifterna i certifikatet.

3. Exportören eller hans representant skall tillsammans med begäran om ett EUR.1-certifikat lämna alla tillämpliga dokument som styrker att de varor som skall exporteras uppfyller kraven för utfärdande av ett EUR.1-certifikat.

Exportören skall förbinda sig att på begäran av vederbörande myndigheter uppvisa alla ytterligare bevis de kan begära, för att fastställa att ursprungsstatus för de varor som är berättigade till förmånsbehandling har angetts på ett riktigt sätt och förbinda sig att samtycka till alla de kontroller av sin bokföring och till alla de kontroller av omständigheterna kring anskaffandet av nämnda varor, som dessa myndigheter önskar utföra.

4. Exportörer skall förvara de styrkande dokument som avses i punkt 3 i minst två år.

5. Bestämmelserna i punkt 3 och 4 skall i tillämpliga fall gälla vid tillämpningen av de förfaranden som fastställs i artiklarna 14.2, 14.3 och 14.11 och i den försäkran som avses i artiklarna 6.1 b och 6.1 c.

Artikel 11

Ett EUR.1-certifikat skall inom fem månader från den dag det utfärdades av tullmyndigheterna i det exporterande landet överlämnas till tullmyndigheterna i den stat till vilken varorna importeras.

Artikel 12

EUR.1-certifikatet skall överlämnas till tullmyndigheterna i den importerande staten enligt de förfaranden som fastställs av den staten. Dessa myndigheter får begära att certifikatet skall översättas. De får även begära att importdeklarationen skall åtföljas av ett intyg från importören, som visar att varorna uppfyller de villkor som krävs för att de bestämmelser som gäller handeln mellan gemenskapen, Ceuta och Melilla och Kanarieöarna skall kunna tillämpas.

Artikel 13

1. Ett EUR.1-certifikat som överlämnas till tullmyndigheterna i den importerande staten efter den sista dag för överlämnande som anges i artikel 11, får godkännas för tillämpning av förmånsbehandling om försummelsen att lämna in certifikatet före den fastställda sista dagen beror på force majeure eller särskilda omständigheter.

2. Vid andra fall av försenat överlämnande får tullmyndigheterna i den importerande staten godkänna certifikaten om varorna har uppvisats för dem före denna sista dag.

3. Om små avvikelser upptäcks mellan de uppgifter som lämnats i EUR.1-certifikatet och dem som uppges i de dokument som uppvisas på tullkontoret för genomförandet av tullformaliteterna för importen av varorna skall detta i sig inte göra certifikatet ogiltigt, förutsatt att det är vederbörligen fastställt att certifikatet överensstämmer med varorna i fråga.

Artikel 14

1. Utan hinder av artiklarna 7.1 P7.3, 7.5, 10.1 och 19 skall ett förenklat förfarande för utfärdandet av dokumentation som rör bevis för ursprunget tillämpas enligt de bestämmelser som anges nedan.

2. Tullmyndigheterna i den exporterande staten får ge en exportör, nedan kallad "godkänd exportör", som ofta exporterar försändelser, för vilka EUR.1-certifikat får utfärdas, och som lämnar tullmyndigheterna tillfredsställande garantier som bestyrker varornas ursprungsstatus, tillstånd att vid exporttillfället, för erhållande av ett EUR.1-certifikat enligt de villkor som fastställs i artikel 7, varken uppvisa varorna eller inge en ansökan om ett EUR.1-certifikat för dessa varor till tullkontoret i den exporterande staten.

3. Dessutom får tullmyndigheterna ge en godkänd exportör tillstånd att upprätta EUR.1-certifikat som gäller i högst ett år från utfärdandedagen, nedan kallade "LT-certifikat". Tillståndet skall endast beviljas om de varor som skall exporteras kan förväntas bibehålla sin ursprungsstatus under hela LT-certifikatets giltighetstid. Om några varor inte längre omfattas av LT-certifikatet skall den godkände exportören genast meddela detta till de tullmyndigheter som gav tillståndet.

Om det förenklade förfarandet tillämpas, får tullmyndigheterna i den exporterande staten föreskriva användning av EUR.1-certifikat med ett särskilt kännetecken som gör att de kan identifieras.

4. Det tillstånd som avses i punkterna 2 och 3 skall, om tullmyndigheterna så önskar, föreskriva att ruta 11, "Tullens påskrift" i EUR.1-certifikatet skall

a) antingen vara i förväg stämplad av det behöriga tullkontoret i den exporterande staten och vara försedd med en handskriven eller icke handskriven underskrift av en tjänsteman vid det tullkontoret, eller

b) vara påtecknad av den godkände exportören med en särskild stämpel som har godkänts av tullmyndigheterna i den exporterande staten och som motsvarar den förlaga som visas i bilaga 9. Denna stämpel får vara förtryckt på blanketten.

Ruta 11 med texten "Tullens påskrift" i EUR.1-certifikatet skall vid behov fyllas i av den godkända exportören.

5. I de fall som avses i punkt 4 a skall ett av följande uttryck införas i ruta 7, "Anmärkningar", i EUR.1-certifikatet:

"PROCEDIMIENTO SIMPLIFICADO"

"FORENKLET PROCEDURE"

"VEREINFACHTES VERFAHREN"

"ÁÐËÏÕÓÔÅÕÌÅÍÇ ÄÉÁÄÉÊÁÓÉÁ"

"SIMPLIFIED PROCEDURE"

"PROCÉDURE SIMPLIFIÉE"

"PROCEDURA SEMPLIFICATA"

"VEREENVOUDIGDE PROCEDURE"

"PROCEDIMENTO SIMPLIFICADO"

Den godkända exportören skall vid behov i ruta 13, "Begäran om kontroll", ange namn och adress för den tullmyndighet som är behörig att kontrollera EUR.1-certifikatet.

6. I det fall som avses i punkt 3 skall den godkände exportören även i ruta 7 i EUR.1-certifikatet fylla i en av följande fraser samt en hänvisning till det tillstånd enligt vilket det ifrågavarande certifikatet har utfärdats.

(Datum angivet med arabiska siffror)

"CERTIFICADO LT VÁLIDO HASTA EL . . ."

"LT-CERTIFICAT GYLDIGT INDTIL . . ."

"LT-CERTIFICAT GÜLTIG BIS . . ."

"ÐÉÓÔÏÐÏÉÇÔÉÊÏ LT ÉÓ×ÕÏÍ ÌÅ×ÑÉ . . . "

"LT CERTIFICATE VALID UNTIL . . ."

"CERTIFICAT LT VALABLE JUSQU'AU . . ."

"CERTIFICATO LT VALIDO FINO AL . . ."

"LT-CERTIFICAAT GELDIG TOT EN MET . . ."

"CERTIFICADO LT VALIDO ATÉ . . ."

Den godkända exportören skall inte i rutorna 8 och 9 i LT-certifikatet behöva ange märkning, nummer, antal och typ av förpackningar och bruttovikt (kg) eller andra mått (liter, m³ etc.). Ruta 8 skall dock innehålla en beskrivning av och beteckning på varorna som är tillräckligt exakt för att de skall kunna identifieras.

7. Utan hinder av artiklarna 11 och 13 skall LT-certifikatet överlämnas till importtullkontoret vid eller före den första införseln av de varor som certifikatet gäller. När importören genomför tullklarering vid flera tullkontor i den importerande staten får tullmyndigheterna begära att importören lämnar en kopia av LT-certifikatet till alla dessa tullkontor.

8. Om ett LT-certifikat har lämnats till tullmyndigheterna, skall bevis på de importerade varornas ursprungsstatus under den tid som LT-certifikatet är giltigt dokumenteras genom fakturor som uppfyller följande villkor:

a) Om en faktura omfattar både varor med ursprung inom gemenskapen, i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna och icke-ursprungsvaror, skall exportören tydligt skilja mellan dessa två varukategorier.

b) Exportören skall på varje faktura ange numret på det LT-certifikat som omfattar varorna och certifikatets sista giltighetsdag samt varornas ursprungsland eller ursprungsländer.

Den uppgift som exportören lämnar på fakturan om LT-certifikatets nummer med angivande av ursprungslandet skall utgöra en försäkran om att varorna uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning för erhållande av förmånlig ursprungsstatus i handeln mellan gemenskapen och Kanarieöarna och Ceuta och Melilla.

Tullmyndigheterna i den exporterande staten får begära att de uppgifter som enligt bestämmelserna ovan skall anges på fakturan är bestyrkta av undertecknarens namnteckning och namnförtydligande.

c) Varornas beskrivning och beteckning på fakturan skall vara tillräckligt detaljerade, så att det tydligt framgår att dessa varor även är upptagna i det LT-certifikat som fakturan hänvisar till.

d) Fakturorna kan endast utställas för de varor som exporteras under det tillämpliga LT-certifikatets giltighetstid. De får dock uppvisas för importtullkontoret inom fyra månader efter den dag då fakturorna utställdes av exportören.

9. Inom ramen för de förenklade förfarandena får de fakturor som uppfyller villkoren i denna artikel utställas eller översändas via telekommunikation eller genom elektronisk databehandling. Dessa fakturor skall godkännas av tullen i den importerande staten som bevis på de importerade varornas ursprungsstatus enligt de förfaranden som fastställs av tullmyndigheterna där.

10. Om tullmyndigheterna i den exporterande staten skulle upptäcka att ett certifikat eller en faktura, utfärdade enligt bestämmelserna i denna artikel, är ogiltiga i förhållande till de levererade varorna skall de omedelbart meddela detta till tullmyndigheterna i den importerande staten.

11. Tullmyndigheterna får tillåta en godkänd exportör att upprätta fakturor innehållande den försäkran som anges i bilaga 5 till detta protokoll i stället för EUR.1-certifikat.

Den godkände exportörens försäkran på fakturan skall göras på ett av gemenskapens officiella språk. Den skall undertecknas för hand och skall antingen

a) innehålla en hänvisning till numret på den godkände exportörens tillstånd eller

b) vara påtecknad av den godkände exportören med den speciella stämpel som anges i punkt 4 b och som har godkänts av tullmyndigheterna i den exporterande staten. Denna stämpel får vara förtryckt på fakturan.

12. Tullmyndigheterna i den exporterande staten får dock ge en godkänd exportör tillstånd att inte underteckna den försäkran som avses i punkt 8 b eller den som avses i punkt 11 och som skall anges på fakturan, om dessa fakturor är utställda eller överförda via telekommunikation eller med hjälp av elektronisk databehandling.

Dessa tullmyndigheter skall fastställa villkoren för tillämpningen av denna punkt och får, om de så önskar, begära en skriftlig förbindelse från den godkände exportören för att denne helt ansvarar för dessa försäkringar som om de faktiskt hade undertecknats av honom.

13. I de tillstånd som avses i punkterna 2, 3 och 11 skall tullmyndigheterna särskilt ange

a) de villkor som gäller för upprättande av ansökningar om EUR.1-certifikat eller LT-certifikat eller försäkran om varornas ursprung på fakturan

b) de villkor som föreskriver att dessa ansökningar och en kopia av de fakturor som hänför sig till ett LT-certifikat och av de fakturor som är försedda med exportörens försäkran förvaras i minst två år. Om det gäller LT-certifikat eller fakturor som hänvisar till ett LT-certifikat, skall denna tid börja på LT-certifikatets sista giltighetsdag.

14. Tullmyndigheterna i den exporterande staten får förklara att vissa typer av varor inte är berättigade till förmånsbehandling enligt punkterna 2, 3 och 11.

15. Tullmyndigheterna skall vägra att ge de tillstånd som avses i punkterna 2, 3 och 11 till de exportörer som inte ställer alla de garantier som de anser nödvändiga.

Tullmyndigheterna får återkalla tillstånden när som helst. De skall göra detta om villkoren för godkännande inte längre är uppfyllda eller om den godkände exportören inte längre lämnar dessa garantier.

16. Tullmyndigheterna får begära att den godkände exportören, enligt regler som är fastställda av dem, skall lämna meddelande till dem om de varor som han ämnar sända, så att det behöriga tullkontoret kan utföra de kontroller som det anser nödvändiga, innan varorna avsänds.

17. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka tillämpningen av de regler som gäller inom gemenskapen, medlemsstaterna, på Kanarieöarna eller i Ceuta och Melilla beträffande tullformaliteter och användning av tulldokument.

Artikel 15

Det skall alltid vara möjligt att ersätta ett eller flera varucertifikat med ett eller flera andra certifikat förutsatt att detta sker vid det tullkontor där varorna finns.

Artikel 16

Den försäkran som anges i artikel 6.1 b och 6.1 c skall lämnas av exportören på den blankett som anges i bilaga 5 på ett av gemenskapens officiella språk. Den skall vara maskinskriven eller stämplad och undertecknad för hand. Exportören skall förvara en kopia av fakturan med denna försäkran i minst två år.

Artikel 17

1. Varor som sänds som småförsändelser från privatpersoner till andra privatpersoner eller ingår i resandes personliga bagage skall få införas som ursprungsvaror utan uppvisande av de dokument som anges i artikel 6.1, förutsatt att dessa varor inte införs som handelsvaror och enligt försäkran uppfyller de villkor som krävs för tillämpning av dessa bestämmelser samt att det inte råder något tvivel om trovärdigheten i denna försäkran.

2. Tillfällig import som består uteslutande av varor för privat bruk av mottagarna eller resande eller deras familjer, skall inte anses som import av handelsvaror, om det genom varornas art och kvantitet är uppenbart att det inte föreligger något kommersiellt syfte. Dessutom får det sammanlagda värdet av dessa varor inte överstiga 310 ecu när det gäller små försändelser och 880 ecu när det gäller resandes personliga tillhörigheter.

Artikel 18

1. Varor som sänds från gemenskapen, Ceuta och Melilla eller Kanarieöarna för att visas på en utställning i ett annat land och som sedan säljs efter utställningen för import till Ceuta och Melilla, Kanarieöarna eller gemenskapen skall vid importen hänföras till sådana bestämmelser som gäller handeln mellan dem, på villkor att varorna uppfyller de krav i denna förordning som ger dem ursprungsstatus och förutsatt att det på ett tillfredsställande sätt visas för tullmyndigheterna att

a) en exportör har sänt dessa varor från gemenskapens territorium, Ceuta och Melilla eller Kanarieöarna till det land i vilket utställningen äger rum och har ställt ut varorna där,

b) varorna har sålts eller avyttrats på annat sätt av exportören till en mottagare i Ceuta och Melilla, på Kanarieöarna eller inom gemenskapen,

c) varorna har sänts under eller omedelbart efter utställningen till Ceuta och Melilla, Kanarieöarna eller gemenskapen i det skick de skickades till utställningen,

d) varorna efter det att de sändes till utställningen inte har använts för något annat ändamål än som utställningsföremål.

2. Ett EUR.1-certifikat skall lämnas till tullmyndigheterna på vanligt sätt. Utställningens namn och adress skall anges i certifikatet. Vid behov får ytterligare skriftliga bevis begäras på varornas art och de förhållanden under vilka de har ställts ut.

3. Punkt 1 skall tillämpas för alla utställningar, mässor och liknande offentliga arrangemang av handels-, industri-, jordbruks- och hantverkskaraktär, som inte organiseras för privat ändamål i butiker eller affärslokaler för försäljning av utländska varor och under vilka varorna förblir under tullens kontroll.

Artikel 19

1. Om ett certifikat har utfärdats enligt artikel 7.2, efter det att de varor som certifikatet gäller faktiskt har exporterats, skall exportören i den ansökan som anges i artikel 7.3

- ange plats och dag för avsändandet av de varor som certifikatet avser,

- intyga att inget EUR.1-certifikat utfärdats vid den tidpunkt då dessa varor exporterades samt ange orsaken.

2. Tullmyndigheterna får endast utfärda ett EUR.1-certifikat i efterhand efter att ha förvissat sig om att de upplysningar som lämnats i exportörens ansökan stämmer överens med dem som är angivna i motsvarande dokument.

Certifikat som utfärdas i efterhand skall i rutan "Anmärkningar" påtecknas med en av följande texter:

"EXPEDIDO A POSTERIORI"

"UDSTEDT EFTERFØLGENDE"

"NACHTRÄGLICH AUSGESTELLT"

"ÅÊÄÏÈÅÍ ÅÊ ÔÙÍ ÕÓÔÅÑÙÍ"

"ISSUED RETROSPECTIVELY"

"DÉLIVRÉ A POSTERIORI"

"RILASCIATO A POSTERIORI"

"AFGEGEVEN A POSTERIORI"

"EMITIDO A POSTERIORI"

Artikel 20

Vid eventuell stöld, förlust eller förstörelse av ett EUR.1-certifikat får exportören begära en dubblett hos de tullmyndigheter som utfärdade certifikatet på grundval av de exportdokument som finns hos dem. En dubblett som utfärdas på detta sätt skall i rutan "Anmärkningar" påtecknas med en av följande fraser:

"DUPLICADO"

"DUPLIKAT"

"DUPLIKAT"

"ÁÍÔÉÃÑÁÖÏ"

"DUPLICATE"

"DUPLICATA"

"DUPLICATO"

"DUPLICAAT"

"SEGUNDA VIA"

Dubbletten, som skall ha samma utfärdandedatum som originalcertifikatet, skall gälla från och med den dagen.

Artikel 21

1. Om punkterna 2 och 3 i artikel 1 tillämpas för utfärdandet av ett EUR.1-certifikat skall det behöriga tullkontoret i den stat som är anmodad att utfärda certifikatet för varor, tillverkade med användning av varor som kommer från Ceuta och Melilla, Kanarieöarna eller gemenskapen, beakta den försäkran som visas som förlaga i bilaga 6 (A, B, C och D) utfärdad av exportören i ursprungsstaten, antingen på den faktura som omfattar dessa varor eller på ett annat bestyrkande dokument förutom fakturan eller på andra handelsdokument som gäller den försändelsen och som beskriver dessa varor tillräckligt detaljerat för att de skall kunna identifieras.

2. Det berörda tullkontoret får dock begära att exportören lämnar in certifikat INF 4, utfärdat enligt de villkor som anges i artikel 22 och som visas som förlaga i bilaga 7, för att kontrollera äktheten och riktigheten i de upplysningar som lämnas i den försäkran som föreskrivs i punkt 1.

Artikel 22

1. INF 4-certifikatet gällande använda varor skall i det fall som avses i artikel 21.2 utfärdas av det behöriga tullkontoret i ursprungsstaten på skriftlig begäran av exportören av dessa varor, varvid den blankett som visas som förlaga i bilaga 8 skall användas.

2. Certifikatet skall överlämnas eller sändas till exportören som skall sända det vidare till köparen eller till det tullkontor som har begärt det.

3. Ansökningsblanketten skall förvaras av det utfärdande tullkontoret i minst två år.

Artikel 23

Alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för att säkerställa att handelsvaror som omfattas av ett EUR.1-certifikat och som under transporten använder en frizon belägen på eget territorium, inte ersätts med andra varor och att de inte genomgår någon annan hantering än vad som normalt krävs för att förhindra att de förstörs.

Artikel 24

För att säkerställa en riktig tillämpning av denna avdelning skall Spanien och de övriga medlemsstaterna genom sina respektive tullförvaltningar bistå varandra med att kontrollera äktheten av EUR.1-certifikaten och riktigheten i upplysningarna om de berörda varornas faktiska ursprung och exportörens försäkran på fakturorna samt att de INF 4-certifikat som avses i artikel 21 är äkta och riktiga.

Artikel 25

Rättsliga åtgärder skall vidtas mot alla som, för att få varor godkända för förmånsbehandling, upprättar eller medverkar till att upprätta ett dokument som innehåller oriktiga uppgifter i avsikt att erhålla ett EUR.1-certifikat eller en exportörs försäkran på fakturor.

Artikel 26

1. Följande kontroller av EUR.1-certifikat och av exportörers försäkran på fakturorna skall genomföras som stickprov eller om tullmyndigheterna i den importerande staten har rimlig anledning att betvivla dokumentets äkthet eller riktigheten av upplysningarna om de ifrågavarande varornas faktiska ursprung.

2. Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall tullmyndigheterna i den importerande staten sända tillbaka EUR.1-certifikatet och fakturan, om den har överlämnats, eller den faktura som hänvisar till ett LT-certifikat eller en faktura som innehåller exportörens försäkran eller en kopia av dessa dokument till tullmyndigheterna i den exporterande staten, om så är tillämpligt, med angivande av de viktigaste skälen för en undersökning.

Tullmyndigheterna skall, som underlag för en begäran om en kontroll i efterhand, sända alla dokument och upplysningar som de har erhållit och som tyder på att de upplysningar som anges i EUR.1-certifikatet eller i fakturan är felaktiga.

Om tullmyndigheterna i den importerande staten beslutar att tillfälligt upphäva bestämmelserna i avdelning 1 i protokoll 2 som är bifogat till anslutningsakten, i avvaktan på resultaten av kontrollen, skall de erbjuda att varorna lämnas ut till importören, med förbehåll för de försiktighetsåtgärder som anses nödvändiga.

3. Tullmyndigheterna i den importerande staten skall upplysas om resultaten av kontrollen så snart som möjligt. Dessa resultat måste göra det möjligt att fastställa, huruvida de omtvistade dokumenten gäller för de varor som faktiskt har exporterats, och om dessa varor faktiskt kan anses berättigade till förmånsbehandling.

Om tullmyndigheterna i den importerande staten och i den exporterande staten inte kan lösa dessa tvister eller om de ifrågasätter tolkningen av denna förordning, skall dessa tvister föras vidare till Kommittén för varors ursprung, upprättad genom rådets förordning (EEG) nr 802/68 den 27 juni 1968 om den gemensamma definitionen av begreppet varors ursprung(10).

Artikel 27

Den efterföljande kontrollen av det INF 4-certifikat som avses i artikel 21 skall utföras under de omständigheter som avses i artikel 26 och enligt ett förfarande liknande det som beskrivs i den artikeln.

Artikel 28

Bilagorna till denna förordning skall utgöra en del av förordningen.

Artikel 29

1. Varor som exporterades före den 1 januari 1988 tillsammans med ett EUR.1-certifikat eller en EUR.2-blankett skall anses som ursprungsvaror enligt de bestämmelser som gällde den 1 januari 1988.

2. EUR.1-certifikat, EUR.2-blanketter och leverantörs-försäkringar utfärdade eller upprättade före den 1 januari 1988 enligt de bestämmelser som gällde före den dagen skall godtas till och med den 31 maj 1988 enligt de bestämmelser som gällde när de utfärdades.

3. Bestämmelserna i artiklarna 19 och 20 i förordning (EEG) nr 570/86 skall tillämpas i fråga om varor som exporterades före den 1 januari 1988 och EUR.1-certifikat får utfärdas i efterhand eller som dubbletter enligt de bestämmelser som gällde före den dagen.

4. EUR.2-blanketter som uppfyller de villkor som anges i artiklarna 6.1 och 16 i förordning (EEG) nr 570/86 får fortsätta att användas och godkännas till och med den 31 december 1989.

Bestämmelserna i artikel 26 i den förordningen om efterföljande kontroll skall även gälla de EUR.2-blanketter som avses i första stycket i denna punkt.

Artikel 30

Förordning (EEG) nr 570/86 upphör att gälla.

Artikel 31

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1988.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 mars 1988.

På rådets vägnar

G. STOLTENBERG

Ordförande

(1) EGT nr L 56, 1.3.1986, s. 1.

(2) EGT nr L 199, 22.7.1986, s. 9.

(3) EGT nr L 199, 22.7.1986, s. 12.

(4) EGT nr L 199, 22.7.1986, s. 15.

(5) EGT nr L 199, 22.7.1986, s. 19.

(6) EGT nr L 199, 22.7.1986, s. 23.

(7) EGT nr L 199, 22.7.1986, s. 27.

(8) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike

(9) Finland: EGT nr L 328, 28.11.1973, s. 2.

Island: EGT nr L 301, 31.12.1972, s. 2.

Norge: EGT nr L 171, 27.6.1973, s. 2.

Schweiz: EGT nr L 300, 31.12.1972, s. 189.

Sverige: EGT nr L 300, 31.12.1972, s. 97.

Österrike: EGT nr L 300, 31.12.1972, s. 2.

(10) 1 EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 1.

BILAGA 1

FÖRKLARANDE ANMÄRKNINGAR

Anmärkning 1 - artikel 1 och 2

Begreppet "gemenskapen" skall även omfatta de territorialvatten som tillhör gemenskapens medlemsstater.

De fartyg som går i trafik på öppna havet, inbegripet fartyg för fiskeriproduktion, där den fångade fisken behandlas eller bearbetas ombord, skall anses vara en del av territoriet i den stat som de tillhör, förutsatt att de uppfyller de villkor som anges i förklarande anmärkning 6.

Anmärkning 2 - artikel 1

För att kunna bestämma om varor har ursprung inom gemenskapen, i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna, skall det inte vara nödvändigt att fastställa om elkraft, bränsle, anläggning och utrustning samt maskiner och verktyg som använts för att erhålla de färdiga varorna, eller om någon av de produkter som använts under tillverkningen och som inte ingår eller var ämnade att ingå i den slutliga varan har sitt ursprung i tredje land eller inte.

Anmärkning 3 - artikel 1

Om en procentregel tillämpas vid fastställandet av ursprungsstatus för en vara som erhållits i en medlemsstat, i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna, skall tilläggsvärdet för den behandling eller bearbetning som avses i artikel 1 motsvara varans pris fritt fabrik minskat med tullvärdet för det material från tredje land som importerats till gemenskapen, Ceuta och Melilla eller Kanarieöarna.

Anmärkning 4 - artikel 1 och 2

De villkor som anges i artikel 1 om erhållande av ursprungsstatus skall uppfyllas utan avbrott inom gemenskapen eller i Ceuta och Melilla eller på Kanarieöarna.

Om ursprungsvaror, som exporterats från gemenskapen, Kanarieöarna eller Ceuta och Melilla till ett annat land, återsänds skall de anses som icke-ursprungsvaror om det inte tillfredsställande kan fastställas för tullmyndigheterna att

- de återsända varorna är samma varor som de varor som exporterades, och

- de inte har genomgått någon behandling utöver vad som var nödvändigt för att bibehålla dem i gott skick under uppehållet i det landet.

Anmärkning 5 - artikel 2 och 3

1. Den enhet som berättigar till tillämpning av ursprungsreglerna skall vara den särskilda vara som anses vara basenheten vid klassificering enligt nomenklaturen i Harmoniserade systemet. När det gäller varuset som klassificeras enligt den allmänna regeln 3, skall kvalificeringsenheten bestämmas för varje artikel som ingår i ett varuset. Detta gäller även varuset enligt nr 6308, 8206 och 9605.

Av detta följer att

- om en vara bestående av en grupp eller en sammansättning av artiklar klassificeras enligt reglerna i Harmoniserade systemet enligt ett enda nummer, utgör helheten kvalificeringsenheten,

- om en sändning består av ett antal identiska varor som är klassificerade enligt samma nummer i Harmoniserade systemet, skall varje vara hanteras individuellt vid tillämpningen av ursprungsreglerna.

2. Om förpackningen enligt den allmänna regeln 5 i Harmoniserade systemet för klassificeringsändamål ingår i varan skall den ingå för bestämmande av ursprunget.

Anmärkning 6 - artikel 2 f

Begreppet "deras fartyg" skall endast gälla fartyg

- som seglar under en medlemsstats flagga,

- som är registrerade eller upptagna i en medlemsstat eller, när det gäller Ceuta och Melilla och Kanarieöarna, som är permanent upptagna i registren hos de behöriga lokala myndigheterna ("registros de base"),

om denna registrering flyttas från ett område i Spanien som ingår i gemenskapens tullområde till Kanarieöarna eller till Ceuta och Melilla, skall den anses vara permanent en månad efter att de administrativa formaliteterna för överförandet är utförda. Om en ny överföring sker inom mindre än ett år skall överföringen anses vara permanent ett år efter det att formaliteterna har uppfyllts,

- som till minst 50 % ägs av medborgare i medlemsstaterna eller av ett bolag med huvudkontor i en medlemsstat och i vilket direktören eller direktörerna, styrelseordförande och majoriteten av ledamöterna i styrelsen är medborgare i medlemsstaterna och dessutom, när det gäller handelsbolag eller aktiebolag, minst hälften av kapitalet tillhör medlemsstaterna eller offentliga organ eller medborgare i medlemsstaterna,

- där minst 50 % av besättningen, inklusive kaptenen och befälet, är medborgare i medlemsstaterna.

Anmärkning 7 - artikel 3.1

De inledande anmärkningarna till bilaga 3 skall även gälla, om så är tillämpligt, för alla varor som tillverkats med användande av icke-ursprungsmaterial, även om de inte omfattas av ett särskilt villkor enligt förteckningen i bila- ga 3, utan i stället av regeln om ändring av klassificeringsnummer enligt artikel 3.1.

Anmärkning 8 - artikel 4

"Priset fritt fabrik" skall innebära det pris som betalas till den tillverkare i vars företag den senaste behandlingen eller bearbetningen utförs, förutsatt att värdet av alla produkter som används vid tillverkningen är inräknade i priset.

"Tullvärde" skall innebära det tullvärde som bestäms enligt avtalet om tillämpningen av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) som undertecknades i Genève den 12 april 1979.

Anmärkning 9 - artikel 6.1

Möjligheten att enligt denna förordning använda fakturan som bevis på varornas ursprungsstatus skall utsträckas till följesedeln eller någon annan affärshandling, som beskriver dessa varor tillräckligt detaljerat för att de skall kunna identifieras.

När det gäller varor som sänds per post, vilket enligt artikel 17.2 inte anses som kommersiell import, kan försäkran om ursprungsstatus även lämnas på tulldeklarationen C2/CP3 eller på ett papper som bifogas försäkran.

Anmärkning 10 - artikel 24

De tillfrågade myndigheterna skall lämna alla upplysningar om de villkor enligt vilka varan har tillverkats och särskilt uppge enligt vilka villkor ursprungsreglerna har beaktats.

BILAGA 2

Förteckning över varor som avses i artikel 1 och som tills vidare inte omfattas av denna förordning

>Plats för tabell>

BILAGA 3

Förteckning över bearbetning eller behandling som krävs för icke-ursprungsmaterial för att den tillverkade produkten skall erhålla ursprungsstatus

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Allmänt

Anmärkning 1

1.1 De två första kolumnerna i förteckningen beskriver den erhållna produkten. Den första kolumnen visar det nummer eller kapitelnummer som används i Harmoniserade systemet och den andra kolumnen visar det varuslag som används i det systemet för det numret eller kapitlet. För varje post i de två första kolumnerna anges en regel i kolumnerna 3 och 4. När en post i vissa fall föregås av ett "ur" innebär det att regeln i kolumnerna 3 eller 4 endast gäller den del av det numret eller kapitlet som står angivet i kolumn 2.

1.2 Om flera nummer är grupperade tillsammans i kolumn 1 eller ett kapitelnummer anges och varubeskrivningen i kolumn 2 därför är allmänt uttryckt, gäller den angränsande regeln i kolumnerna 3 eller 4 alla de varor som under Harmoniserade systemet klassificeras enligt kapitlets nummer eller enligt något av de nummer som är grupperade i kolumn 1.

1.3 Om det finns olika regler i förteckningen, som gäller olika produkter inom ett nummer, innehåller varje strecksats beskrivningen av den del av numret som omfattas av den angränsande regeln i kolumnerna 3 eller 4.

1.4 För varorna i kapitel 84 P91 skall, om ingen ursprungsregel är angiven i kolumn 4, den regel som anges i kolumn 3 tillämpas.

Anmärkning 2

2.1 Begreppet "tillverkning" omfattar alla slag av bearbetning eller behandling inklusive "montering" eller särskild bearbetning. Se dock anmärkning 3.5 nedan.

2.2 Begreppet "material" omfattar alla "ingredienser", "råmaterial", "komponenter" eller "delar" m.m. som används vid tillverkningen av en vara.

2.3 Begreppet "vara" syftar på den vara som tillverkas, även om den är ämnad att senare användas i en annan tillverkningsprocess.

Anmärkning 3

3.1 Om något nummer eller del av ett nummer inte finns i förteckningen, gäller den regel för nummerändring som anges i artikel 3.2. Om ett villkor för nummerändring gäller alla poster i förteckningen, finns detta villkor angivet i regeln i kolumn 3.

3.2 Den bearbetning eller behandling som erfordras enligt en regel i kolumnerna 3 eller 4 krävs endast för de material utan ursprungsstatus som används. De begränsningar som anges i en regel i kolumnerna 3 eller 4 gäller likaså endast för använt material utan ursprungsstatus.

3.3 Om en regel fastslår att "material oavsett nummer" får användas, får material enligt samma nummer som varan även användas, om inte annat följer av de eventuella begränsningar som finns i regeln. Uttrycket "tillverkning baserad på material oavsett nummer inbegripet annat material enligt nr . . ." innebär dock att endast sådant material får användas som klassificeras enligt samma nummer som en produkt med en annan beskrivning än den produkt som anges i kolumn 2 i förteckningen.

3.4 Om en vara, som är tillverkad av icke-ursprungsmaterial som erhållit ursprungsstatus under tillverkningen i kraft av regeln för nummerändring eller dess egen regel i förteckningen, används som material i tillverkningsprocessen av en annan vara, gäller inte den regel som är tillämplig för den vara som den införlivas med.

Till exempel:

En motor enligt nr 8407, för vilken regeln anger att värdet av icke-ursprungsmaterial som kan införlivas inte får överstiga 40 % av priset från fabrik, är tillverkad av "annat legerat stål grovt format genom smidning" enligt nr 7224.

Om denna smidning har utförts i landet i fråga från en göt med icke-ursprungsstatus har smidet redan fått ursprungsstatus i kraft av regeln för nummer ex 7224 i förteckningen. Den kan sedan räknas som ursprungsvara vid beräkningen av värdet för motorn, oberoende av om den tillverkades i samma fabrik eller i en annan fabrik. Värdet för icke-ursprungsgöten räknas således inte vid summeringen av de icke-ursprungsmaterial som använts.

3.5 Även om regeln för nummerändring eller regeln i förteckningen är uppfyllda har inte en vara ursprungsstatus om den bearbetning som utförs, som helhet betraktad, inte är tillräcklig enligt artikel 3.5.

Anmärkning 4

4.1 Regeln i förteckningen anger den minsta bearbetning eller den minsta behandling som krävs och ytterligare bearbetning eller behandling ger också ursprungsstatus; omvänt kan mindre bearbetning eller behandling inte ge ursprungsstatus. Om en regel således anger att icke-ursprungsmaterial kan användas i en viss tillverkningsfas, är användningen av detta material tillåten i en tidigare tillverkningsfas men inte i en senare fas.

4.2 När en regel i förteckningen anger att en vara får tillverkas av mer än ett material, innebär det att vilket som helst eller flera material får användas. Regeln kräver inte att alla material används.

Till exempel:

Regeln för textilmaterial anger att naturfibrer får användas och att kemiska material, bland andra material, också får användas. Detta innebär inte att båda materialen måste användas utan att det ena eller det andra eller båda kan användas.

Om en inskränkning emellertid gäller för ett material och andra inskränkningar gäller andra material inom samma regel, gäller dessa endast för det material som verkligen använts.

Till exempel:

Regeln för symaskiner anger att den anordning för trådspänning som används måste ha ursprungsstatus och samma gäller anordningen för zickzack-söm. Dessa två inskränkningar gäller endast om de ifrågavarande anordningarna verkligen infogas i symaskinen.

4.3 När en regel i förteckningen anger att en vara skall tillverkas av ett särskilt material, hindrar detta villkor inte användningen av andra material, som på grund av sin naturliga karaktär inte kan uppfylla villkoren.

- Till exempel:

Regeln för nr 1904, som speciellt utesluter användning av spannmål eller dess derivater, förhindrar inte användningen av mineralsalter, kemikalier eller andra tillsatser som inte är framställda från spannmål.

- Till exempel:

När det gäller en artikel tillverkad av bondad duk, är det inte möjligt att betrakta denna duk som utgångsmaterial, om enbart användning av icke-ursprungsgarn är tillåten för denna typ av artikel - trots att bondad duk normalt inte kan framställas av garn. I dessa fall bör utgångsmaterialet normalt tas från stadiet före garn dvs. fiberstadiet.

Se även anmärkning 7.3 angående textilmaterial.

4.4 Om två eller fler procentsatser anges i en regel i förteckningen som högsta värde av icke-ursprungsmaterial som kan användas, får dessa procentsatser inte läggas ihop. Det högsta värdet på alla icke-ursprungsmaterial som används får inte vara högre än den högsta angivna procentsatsen. Vidare får inte de individuella procentsatserna överskridas i förhållande till de speciella material som de gäller för.

Textilier

Anmärkning 5

5.1 Begreppet "naturfibrer" används i förteckningen för andra fibrer än konstfibrer eller syntetfibrer och begränsas till stadiet före spinning, inklusive avfall, och om inget annat anges innefattar begreppet "naturfibrer" fibrer som har kardats, kammats eller bearbetats på annat sätt men inte spunnits.

5.2 Begreppet "naturfibrer" innefattar hästhår enligt nr 0503, natursilke enligt nr 5002 och 5003 såväl som ullfibrer, fina eller grova djurhår enligt nr 5101 P5105, bomullsfibrer enligt nr 5201 P5203 samt andra vegetabiliska textilfibrer enligt nr 5301 P5305.

5.3 Begreppen "textilmassa", "kemiska material" samt "material för tillverkning av papper" används i förteckningen för att beskriva material som inte klassificeras enligt kapitel 50 P63 och som kan användas för att tillverka regenatfibrer, syntetfibrer, pappersfibrer eller garner.

5.4 Begreppet "konstgjorda stapelfibrer" används i förteckningen för fiberkabel av syntet- eller regenatfilament, stapelfibrer eller avfall enligt nr 5501 P5507.

Anmärkning 6

6.1 När det gäller varor som klassificeras enligt de nummer i förteckningen som har en hänvisning till denna inledande anmärkning, skall villkoren som anges i kolumn 3 i förteckningen inte tillämpas för bastextilmaterial som används i tillverkningen av dessa varor och som sammanlagt utgör 10 viktprocent eller mindre av alla använda bastextilmaterial (se dock även anmärkningarna 6.3 och 6.4 nedan).

6.2 Denna toleransnivå får dock endast tillämpas för blandade varor som har framställts från två eller flera bastextilmaterial, oberoende av deras andel i produkten.

Dessa material är bastextilmaterial

- silke,

- ull,

- grova djurhår,

- fina djurhår,

- hästhår,

- bomull,

- papper och material för papperstillverkning,

- lin,

- ren hampa,

- jute och andra bastfibrer för textila ändamål,

- sisal och andra textilfibrer av släktet Agave,

- kokos, abaca, ramie och andra vegetabiliska textilfibrer,

- syntetfilament,

- regenatfilament,

- syntetstapelfibrer,

- regenatstapelfibrer.

- Till exempel:

Ett garn enligt nr 5205 tillverkat av bomullsfibrer och syntetstapelfibrer är ett blandat garn. Därför får icke-ursprungsmaterial som inte uppfyller ursprungsreglerna användas upp till högst 10 viktprocent av garnet.

- Till exempel:

En textilvävnad av ull enligt nr 5112 och tillverkat av ullgarn och syntetgarn av stapelfibrer är en blandad vävnad. Därför får antingen syntetgarn eller ullgarn eller en blandning av dessa icke-ursprungsmaterial som inte uppfyller ursprungsreglerna användas upp till högst 10 viktprocent av textilmaterialet.

- Till exempel:

Tuftade textilvävnader enligt nr 5802 tillverkade av bomullsgarn och bomullsvävnad är endast en blandprodukt om bomullsvävnaden i sig självt består av en blandad textilvävnad tillverkat av två eller flera olika bastextilmaterial eller om de bomullsgarn som används i sig själva är blandgarner.

- Till exempel:

Om den tuftade textilvävnaden i fråga hade tillverkats av bomullsgarn och syntetisk textilvävnad, skulle uppenbarligen två separata bastextilmaterial ha använts.

- Till exempel:

En tuftad matta tillverkad av både regenatgarn och bomullstofsar av garn och med en juteförstärkning är en blandad produkt, eftersom tre bastextilmaterial är använda. Därför får alla icke-ursprungsmaterial som används i en senare tillverkningsfas än regeln tillåter användas under förutsättning att deras sammanlagda vikt inte överstiger 10 viktprocent av det använda textilmaterialet i mattan. På så sätt kan juteförstärkningen, regenatgarnerna eller bomullsgarnerna införas i den tillverkningsfasen, förutsatt att villkoren för vikten är uppfyllda.

6.3 För vävnader innehållande "garn tillverkat av polyuretan uppdelat med flexibla delar av polyeter, även gimpgarn" är denna tolerans 20 % för detta garn.

6.4 För vävnader som innehåller remsor bestående av en kärna av aluminiumfolie eller plastfilm, även belagda med aluminiumpulver, av en bredd på högst 5 mm, med mellanlägg av ett bindemedel mellan två hinnor av plastfilm är denna tolerans 30 % för dessa remsor.

Anmärkning 7

7.1 När det gäller de textilprodukter som är markerade i förteckningen med en fotnot som hänvisar till denna inledande anmärkning, får garneringar och tillbehör av textilmaterial som inte uppfyller regeln som anges i kolumn 3 i förteckningen för den ifrågavarande konfektionerade produkten användas, under förutsättning att deras vikt inte överstiger 10 % av den totala vikten av allt textilmaterial som ingår.

Garneringar och tillbehör av textilmaterial klassificeras enligt kapitel 50 P63. Foder och mellanfoder anses inte som garneringar och tillbehör.

7.2 Icke-textila garneringar och tillbehör eller annat använt material som innehåller textilmaterial behöver inte uppfylla de villkor som anges i kolumn 3, trots att de inte omfattas av anmärkning 4.3.

7.3 Enligt anmärkning 4.3 får alla garneringar och tillbehör utan ursprungsstatus tillverkade av icke textila material eller andra varor som inte innehåller textilmaterial ändå användas fritt, om de inte kan tillverkas av de material som anges i kolumn 3.

Till exempel:

Om en regel i förteckningen anger att garn måste användas för en särskild textilvara, t.ex. för en blus, hindrar inte detta användningen av metallvaror, t.ex. knappar, eftersom de inte kan tillverkas av textilmaterial.

7.4 Om en procentregel gäller, skall värdet av garneringar och tillbehör beaktas vid beräkningen av värdet av de infogade icke-ursprungsmaterialen.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA 4

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>

Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 5

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 6 A

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 6 B

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 6 C

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 6 D

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 7

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 8

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 9

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >