31983R1984

Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 173 , 30/06/1983 s. 0005 - 0011
Finsk specialutgåva Område 17 Volym 1 s. 0052
Spansk specialutgåva: Område 08 Volym 2 s. 0114
Svensk specialutgåva Område 17 Volym 1 s. 0052
Portugisisk specialutgåva: Område 08 Volym 2 s. 0114


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (1), i dess lydelse enligt Anslutningsakten för Grekland, särskilt artikel 1 i denna,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning (2),

efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

med beaktande av följande:

(1) Enligt förordning nr 19/65/EEG har kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av bilaterala exklusiva inköpsavtal som träffas för återförsäljning av varor och motsvarande samordnade förfaranden som omfattas av artikel 85.1.

(2) De erfarenheter som hittills har vunnits gör det möjligt att bestämma tre grupper av avtal och samordnade förfaranden som i regel kan anses uppfylla villkoren i artikel 85.3. Den första gruppen består av kort- eller medelfristiga exklusiva inköpsavtal inom alla branscher. De två andra grupperna består av långfristiga exklusiva inköpsavtal avseende återförsäljning av öl i lokaler som används för försäljning och konsumtion av drycker (ölleveransavtal) och av oljeprodukter på bensinstationer (bensinstationsavtal).

(3) Exklusiva inköpsavtal tillhörande de grupper som anges i denna förordning kan omfattas av förbudet i fördragets artikel 85.1. Detta blir ofta fallet med avtal mellan företag från olika medlemsstater. Ett exklusivt inköpsavtal i vilket företag från endast en medlemsstat är parter och som avser återförsäljning av varor inom denna medlemsstat kan också omfattas av förbudet. Detta gäller särskilt när det ingår i en hel rad liknande avtal som tillsammans kan påverka handeln mellan medlemsstater.

(4) Det är inte nödvändigt att från de angivna grupperna uttryckligen utesluta sådana avtal som inte uppfyller villkoren i fördragets artikel 85.1.

(5) I regel medför de exklusiva inköpsavtal som avses i denna förordning en förbättring av distributionen eftersom de gör det möjligt för leverantören att planera avsättningen av sina varor med större noggrannhet och för längre tid och säkerställa en regelbunden täckning av återförsäljarens behov under hela avtalsperioden. Detta gör det möjligt för parterna att begränsa risken med svängningar i marknadsläget och minska distributionskostnaderna.

(6) Dessutom underlättar sådana avtal marknadsföringen av en produkt och medför en intensiv bearbetning av marknaden eftersom leverantören i utbyte mot återförsäljarens exklusiva inköpsåtagande i regel förbinder sig att bidra till att förbättra distributionsnätets struktur, höja marknadsföringsinsatsernas kvalitet eller öka försäljningsframgången. Samtidigt främjar avtalen konkurrensen mellan, olika tillverkares produkter. Att utse flera återförsäljare som måste köpa sina varor uteslutande från tillverkaren och som svarar för marknadsföring, kundservice och lagerhållning är ofta det effektivaste och ibland enda sättet för en tillverkare att inträda på en marknad och konkurrera med de redan etablerade tillverkarna. Detta gäller i synnerhet små och medelstora företag. Det skall överlåtas åt avtalsparterna att bestämma om och i vilken omfattning de anser det lämpligt att i avtalen inta villkor i säljfrämjande syfte.

(7) Genom exklusiva inköpsavtal mellan leverantörer och återförsäljare får också konsumenterna som regel en skälig andel av de uppnådda fördelarna, eftersom fördelarna med regelbundna leveranser kommer dem till godo och de snabbare och lättare kan få tillgång till de varor som omfattas av avtalen.

(8) Denna förordning skall ange de konkurrensbegränsande skyldigheter som får förekomma i ett exklusivt inköpsavtal. De övriga konkurrensbegränsningar utöver det exklusiva inköpsåtagandet som är tillåtna enligt denna förordning medför en klar arbetsfördelning mellan parterna och tvingar återförsäljaren att koncentrera sina försäljningsinsatser till de varor som omfattas av avtalet. I allmänhet är dessa konkurrensbegränsningar, om de endast gäller under avtalstiden, nödvändiga för att uppnå den förbättring av varudistributionen som eftersträvas med exklusiva inköp. Ytterligare konkurrensbegränsande skyldigheter, särskilt sådana som begränsar återförsäljarens val av kunder eller friheten att bestämma priser och försäljningsvillkor, kan inte undantas med stöd av denna förordning.

(9) Gruppundantaget skall förbehållas avtal beträffande vilka det med tillräcklig säkerhet kan antas att de uppfyller villkoren i fördragets artikel 85.3.

(10) Utan att pröva varje enskilt fall kan det inte antas att tillräckliga förbättringar i distributionen uppkommer om en tillverkare ålägger en konkurrerande tillverkare exklusiv inköpsskyldighet beträffande sina varor. Gruppundantaget bör därför inte gälla sådana avtal. Vissa avsteg från denna regel kan tillåtas till förmån för små och medelstora företag.

(11) Vissa villkor skall förenas med gruppundantaget för att säkerställa att andra företag får tillgång till de olika distributionsleden. Därför är det nödvändigt att sätta vissa gränser för det exklusiva inköpsåtagandets räckvidd och varaktighet. Det synes lämpligt att som regel medge fördelen med ett generellt undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal endast i fråga om exklusiva inköpsavtal som avser en viss vara eller ett visst varusortiment och för en period på högst fem år.

(12) För ölleveransavtal och bensinstationsavtal skall andra regler gälla som beaktar dessa marknaders särskilda karaktär.

(13) Kännetecknande för dessa avtal är i allmänhet å ena sidan att leverantören ger återförsäljaren särskilda kommersiella eller finansiella fördelar genom att bidra till hans finansiering, bevilja eller förmedla honom lån på fördelaktiga villkor, anskaffa en tomt eller lokaler för hans verksamhet, förse honom med utrustning eller inventarier eller göra andra investeringar för hans räkning och å andra sidan att återförsäljaren gör ett långsiktigt exklusivt inköpsåtagande, som i de flesta fall är förenat med ett förbud mot att sälja konkurrerande varor.

(14) Liksom övriga exklusiva inköpsavtal som regleras i denna förordning medför ölleveransavtal och bensinstationsavtal i regel en avsevärd förbättring av distributionen och konsumenterna får en skälig andel av de uppnådda fördelarna.

(15) De kommersiella och finansiella fördelar som leverantören ger återförsäljaren gör det väsentligt lättare att inrätta, modernisera, underhålla och driva lokaler för försäljning och konsumtion av drycker samt bensinstationer. Den exklusiva inköpsskyldigheten och förbudet mot att sälja konkurrerande varor som åläggs återförsäljaren stimulerar honom att ägna alla sina resurser åt försäljningen av de varor som omfattas av avtalet. Sådana avtal leder till ett varaktigt samarbete mellan parterna som gör det möjligt för dem att förbättra eller bibehålla kvaliteten på de varor som omfattas av avtalet och på återförsäljarens kundservice och försäljningsinsatser. De möjliggör långsiktig säljplanering och följaktligen en kostnadseffektiv produktions- och distributionsorganisation. Trycket från konkurrensen mellan varor av olika märken tvingar de berörda företagen att anpassa antalet och karaktären av de lokaler som används för försäljning och konsumtion av drycker samt bensinstationer till kundernas önskemål.

(16) Konsumenterna gynnas av ovannämnda fördelar särskilt genom att de får säker tillgång till varor av tillfredsställande kvalitet till skäliga priser och villkor, samtidigt som de kan välja mellan varor från olika tillverkare.

(17) De fördelar som ölleveransavtal och bensinstationsavtal medför kan inte i samma utsträckning och med samma säkerhet uppnås på annat sätt. Den exklusiva inköpsskyldigheten och förbudet mot att sälja konkurrerande varor som åläggs återförsäljaren är väsentliga beståndsdelar av sådana avtal och därför i regel nödvändiga för att dessa fördelar skall uppnås. Detta är dock endast fallet om återförsäljarens skyldighet att köpa från leverantören begränsas, när det gäller lokaler som används för försäljning och konsumtion av drycker, till det sortiment av öl och andra drycker som erbjuds av leverantören och, när det gäller bensinstationer, till oljebaserat bränsle till motorfordon och andra oljebaserade bränslen. Exklusiva inköpsåtaganden avseende smörjmedel och andra liknande oljebaserade produkter kan godtas endast under förutsättning att leverantören för återförsäljarens räkning anskaffar eller finansierar anskaffningen av särskild smörjningsutrustning. Denna skyldighet bör endast gälla produkter avsedda för användning på bensinstationen.

(18) För att upprätthålla återförsäljarens kommersiella frihet och säkerställa att andra leverantörer kan få tillgång till detaljhandelsledet är det nödvändigt att begränsa inte endast räckvidden utan även varaktigheten av det exklusiva inköpsåtagandet. Dryckesleverantörerna bör få välja mellan ett medelfristigt exklusivt inköpsavtal avseende ett sortiment av dryckesvaror och ett långfristigt exklusivt inköpsavtal avseende öl. Det är nödvändigt att införa särskilda bestämmelser för sådana lokaler som används för försäljning och konsumtion av drycker och som leverantören hyr ut till återförsäljaren. I detta fall skall återförsäljaren ha rätt att på de villkor som anges i denna förordning från andra företag köpa de dryckesvaror annat än öl som omfattas av avtalet eller dryckesvaror av samma typ men försedda med ett annat varumärke. För bensinstationsavtal, med undantag av hyresavtal mellan leverantören och återförsäljaren, bör fastställas en enhetlig maximiperiod som tar hänsyn till den långsiktiga karaktären av kontraktsförhållandet mellan parterna.

(19) Det strider inte mot målsättningen i denna förordning, om medlemsstaterna genom lagar eller andra författningar föreskriver samma maximiperiod för det exklusiva inköpsåtagandet för återförsäljaren som i bensinstationsavtal enligt denna förordning men samtidigt föreskriver att avtalstiden får variera i förhållande till leverantörens prestation, eller generellt föreskriver en kortare period än den som är tillåten enligt denna förordning. Denna förordning fastställer i detta avseende endast en övre tidsgräns för varaktigheten av bensinstationsavtal. Att tillämpa och verkställa sådana nationella lagar eller författningar skall därför anses förenligt med bestämmelserna i denna förordning.

(20) De begränsningar och villkor som föreskrivs i denna förordning skall säkra en effektiv konkurrens på ifrågavarande marknader. Därför ger de avtal som omfattas av gruppundantaget i regel inte de deltagande företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en betydande del av de berörda varorna.

(21) I särskilda fall där avtal eller samordnade förfaranden som uppfyller villkoren i denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med fördragets artikel 85.3, kan kommissionen bestämma att gruppundantaget inte skall tillämpas på de deltagande företagen.

(22) Avtal och samordnade förfaranden som uppfyller villkoren i denna förordning behöver inte anmälas. Ett företag får dock i ett visst fall där det föreligger allvarliga tvivel begära att kommissionen förklarar om dess avtal står i överensstämmelse med denna förordning.

(23) Denna förordning inverkar inte på tillämpligheten av kommissionens förordning (EEG) nr 3604/82 av den 23 december 1982 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialiseringsavtal (3). Den utesluter inte heller tillämpningen av fördragets artikel 86.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor som föreskrivs i artikel 2-5 i denna förordning förklaras att fördragets artikel 85.1 inte gäller avtal i vilka endast två företag är parter och den ena parten, återförsäljaren, avtalar med den andra parten, leverantören, att för återförsäljning köpa vissa varor som anges i avtalet endast från leverantören eller ett anknutet företag eller från ett annat företag åt vilket leverantören har överlåtit försäljningen av sina varor.

Artikel 2

1. Ingen annan konkurrensbegränsning skall åläggas leverantören än skyldigheten att inte distribuera varor som omfattas av avtalet eller varor som konkurrerar med dessa inom återförsäljarens huvudsakliga försäljningsområde och i dennes distributionsled.

2. Bortsett från den skyldighet som anges i artikel 1 skall ingen annan konkurrensbegränsning åläggas återförsäljaren än skyldigheten att inte tillverka eller distribuera varor som konkurrerar med de varor som omfattas av avtalet.

3. Artikel 1 gäller utan hinder av om återförsäljaren åtar sig samtliga eller någon av följande skyldigheter:

a) Att köpa hela sortiment av varor.

b) Att köpa minimikvantiteter av varor som omfattas av det exklusiva inköpsåtagandet.

c) Att sälja varor som omfattas av avtalet under vissa varumärken eller förpackade och presenterade på det sätt som leverantören föreskriver.

d) Att vidta säljfrämjande åtgärder, särskilt

- att göra reklam för varorna,

- att upprätthålla en säljorganisation eller varulager,

- att erbjuda kund- och garantiservice,

- att anställa fackutbildad eller tekniskt utbildad personal.

Artikel 3

Artikel 1 gäller inte om

a) tillverkare av varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade träffar dubbelsidiga exklusiva inköpsavtal med varandra avseende sådana varor,

b) tillverkare av varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade träffar enkelsidiga exklusiva inköpsavtal med varandra avseende sådana varor, om inte åtminstone en av dem har en total årsomsättning som inte överstiger 100 miljoner ecu,

c) det exklusiva inköpsåtagandet enligt avtalet omfattar mer än ett varuslag och dessa varor varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med varandra,

d) avtalet är träffat för en obestämd tid eller en tid som är längre än fem år.

Artikel 4

1. Artikel 3 a och b gäller även om de varor som avses där tillverkas av ett företag som har anknytning till en av avtalsparterna.

2. Med anknutna företag avses

a) företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

- äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna, eller

- kan utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller

- kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

- har rätt att leda dess verksamhet,

b) företag som direkt eller indirekt gentemot en avtalspart har de rättigheter eller befogenheter som anges i a,

c) företag i vilka ett företag som avses i b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i a.

3. Företag i vilka avtalsparterna eller företag som har anknytning till dem gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 2 a skall anses ha anknytning till var och en av avtalsparterna.

Artikel 5

1. I artikel 3 b avses med ecu den beräkningsenhet som har använts för att upprätta gemenskapens budget enligt fördragets artiklar 207 och 209.

2. Artikel 1 skall fortsätta att gälla om den totala omsättning som anges i artikel 3 b under två på varandra följande räkenskapsår överskrids med högst 10 procent.

3. Beräkningen av den totala omsättningen enligt artikel 3 b skall baseras på den sammanlagda omsättning som avtalsparten och de anknutna företagen under det senaste räkenskapsåret har uppnått för alla varor och tjänster exklusive skatter och andra avgifter. Därvid skall bortses från försäljningen mellan avtalsparten och företag med anknytning till denne eller mellan de anknutna företagen.

AVDELNING II

Särskilda bestämmelser beträffande ölleveransavtal

Artikel 6

1. Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor som föreskrivs i artikel 7-9 i denna förordning förklaras att fördragets artikel 85.1 inte gäller avtal i vilka endast två företag är parter och den ena parten, återförsäljaren, avtalar med den andra, leverantören, att i utbyte mot särskilda kommersiella eller finansiella fördelar endast från denne, ett företag med anknytning till denne eller ett annat företag åt vilket denne har överlåtit distributionen av sina varor, köpa vissa ölsorter eller vissa ölsorter och andra drycker som anges i avtalet för återförsäljning i lokaler som används för försäljning och konsumtion av drycker och som är angivna i avtalet.

2. Förklaringen i punkt 1 gäller även om sådana exklusiva inköpsskyldigheter som avses i samma punkt åläggs återförsäljaren för leverantörens räkning av ett annat företag som inte är leverantör.

Artikel 7

1. Bortsett från den skyldighet som avses i artikel 6 skall ingen annan konkurrensbegränsning åläggas återförsäljaren än

a) skyldigheten att inte i de lokaler som anges i avtalet sälja öl och andra drycker som levereras av andra företag och som är av samma typ som de ölsorter eller andra drycker som levereras enligt avtalet,

b) skyldigheten, för den händelse att återförsäljaren i de lokaler som anges i avtalet säljer öl som levereras av andra företag och som är av annan typ än de sorter som levereras enligt avtalet, att sälja sådana ölsorter endast i flaskor, burkar eller andra små förpackningar, om det inte är brukligt att sälja sådana ölsorter från fat eller nödvändigt för att tillfredsställa en tillräcklig efterfrågan från konsumenterna,

c) skyldigheten att göra reklam för varor som av andra företag levereras inom eller utanför de lokaler som anges i avtalet endast i förhållande till dessa varors andel av den totala omsättningen i lokalerna.

2. Öl eller andra drycker av samma typ är sådana som inte klart skiljer sig med hänsyn till sin sammansättning, sitt utseende och sin smak.

Artikel 8

1. Artikel 6 gäller inte om

a) leverantören eller ett anknutet företag ålägger återförsäljaren exklusiva inköpsskyldigheter beträffande andra varor än drycker eller beträffande tjänster,

b) leverantören begränsar återförsäljarens frihet att från ett företag han själv väljer köpa tjänster eller varor beträffande vilka varken en exklusiv inköpsskyldighet eller ett förbud mot att sälja konkurrerande varor kan åläggas,

c) avtalet är träffat för en obestämd tid eller en tid som är längre än fem år och det exklusiva inköpsåtagandet avser angivna ölsorter och andra dryckesvaror,

d) avtalet är träffat för en obestämd tid eller en tid som är längre än tio år och det exklusiva inköpsåtagandet endast avser angivna ölsorter,

e) leverantören förpliktar återförsäljaren att ålägga sin efterträdare den exklusiva inköpsskyldigheten för en längre tid än återförsäljaren själv skulle vara bunden gentemot leverantören.

2. Om avtalet avser lokaler som leverantören hyr ut till återförsäljaren eller låter återförsäljaren disponera på någon annan rättslig eller faktisk grund, gäller även följande bestämmelser:

a) Utan hinder av punkt 1 c och d kan återförsäljaren för hela den tid som han faktiskt disponerar lokalerna åläggas den exklusiva inköpsskyldigheten och förbud mot att sälja konkurrerande varor som anges i denna avdelning.

b) Återförsäljaren skall enligt avtalet ha rätt att få tillgång till

- dryckesvaror, utom öl, som levereras enligt avtalet från andra företag, om dessa företag erbjuder dem på fördelaktigare villkor som leverantören inte tillmötesgår,

- dryckesvaror, utom öl, som är av samma typ som de som levereras enligt avtalet men som är försedda med andra varumärken från andra företag, om leverantören inte erbjuder dem.

Artikel 9

Artiklarna 2.1 och 2.3, 3 a och b, 4 och 5 gäller med nödvändiga ändringar.

AVDELNING III

Särskilda bestämmelser beträffande bensinstationsavtal

Artikel 10

Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor som föreskrivs i artikel 11-13 i denna förordning förklaras att fördragets artikel 85.1 inte gäller avtal i vilka endast två företag är parter och den ena parten, återförsäljaren, avtalar med den andra, leverantören, att i utbyte mot särskilda kommersiella eller finansiella fördelar endast från denne, ett företag anknutet till denne eller ett annat företag åt vilket denne har överlåtit distributionen av sina varor, köpa vissa oljebaserade bränslen till motorfordon och andra bränslen som anges i avtalet för återförsäljning på en bensinstation som är angiven i avtalet.

Artikel 11

Bortsett från den skyldighet som avses i artikel 10 skall ingen annan konkurrensbegränsning åläggas återförsäljaren än skyldigheten

a) att inte på den bensinstation som anges i avtalet sälja bränsle till motorfordon och andra bränslen som levereras av andra företag,

b) att inte på den bensinstation som anges i avtalet använda smörjmedel eller andra liknande oljebaserade produkter som levereras av andra företag, om leverantören eller ett anknutet företag har ställt till återförsäljarens förfogande eller finansierat en smörjhall eller annan utrustning för smörjning av motorfordon,

c) att inom eller utanför den bensinstation som anges i avtalet göra reklam för varor som levereras av andra företag endast i förhållande till dessa varors andel av bensinstationens totala omsättning,

d) att låta leverantören eller ett företag som är utsett av denne underhålla utrustning som tillhör leverantören eller ett anknutet företag eller som har finansierats av leverantören eller ett anknutet företag.

Artikel 12

1. Artikel 10 gäller inte om

a) leverantören eller ett anknutet företag ålägger återförsäljaren exklusiva inköpsskyldigheter beträffande andra varor än bränsle till motorfordon och andra bränslen eller beträffande tjänster, utom när det gäller de skyldigheter som avses i artikel 11 b och d,

b) leverantören begränsar återförsäljarens frihet att från ett företag han själv väljer erhålla tjänster eller varor beträffande vilka enligt bestämmelserna i denna avdelning varken en exklusiv inköpsskyldighet eller ett förbud mot att sälja konkurrerande varor kan åläggas,

c) avtalet är träffat för en obestämd tid eller en tid som är längre än tio år,

d) leverantören förpliktar återförsäljaren att ålägga sin efterträdare den exklusiva inköpsskyldigheten för en längre tid än återförsäljaren själv skulle vara bunden gentemot leverantören.

2. Om avtalet avser en bensinstation som leverantören hyr ut till återförsäljaren eller låter återförsäljaren disponera på någon annan rättslig eller faktisk grund, kan återförsäljaren utan hinder av punkt 1 c för hela den tid som han faktiskt driver bensinstationen åläggas de exklusiva inköpsskyldigheter eller de förbud mot att sälja konkurrerande varor som anges i denna avdelning.

Artikel 13

Artiklarna 2.1 och 2.3, 3 a och b, 4 och 5 i denna förordning gäller med nödvändiga ändringar.

AVDELNING IV

Övriga bestämmelser

Artikel 14

Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG bestämma att denna förordning inte skall tillämpas på de deltagande parterna, om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal som är undantaget enligt denna förordning ändå har vissa verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 85.3, särskilt om

a) de varor som omfattas av avtalet inte inom en väsentlig del av den gemensamma marknaden är utsatta för effektiv konkurrens från varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade,

b) det i betydande grad försvåras för andra leverantörer att få tillgång till de olika distributionsleden inom en väsentlig del av den gemensamma marknaden,

c) leverantören utan saklig grund

1. vägrar att leverera de varor som omfattas av avtalet till grupper av återförsäljare som inte på skäliga villkor kan anskaffa dessa varor någon annanstans eller tillämpar avvikande priser eller försäljningsvillkor gentemot dessa,

2. tillämpar mindre fördelaktiga priser eller försäljningsvillkor gentemot de återförsäljare som är bundna av ett exklusivt inköpsåtagande jämfört med andra återförsäljare i samma distributionsled.

Artikel 15

1. Under tiden den 1 juli 1983 till den 31 december 1986 gäller inte förbudet i fördragets artikel 85.1 sådana avtal som avses i artikel 1 och som antingen var i kraft den 1 juli 1983 eller trädde i kraft mellan den 1 juli och den 31 december 1983 och som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning nr 67/67/EEG (4).

2. Under tiden den 1 juli 1983 till den 31 december 1988 gäller inte förbudet i fördragets artikel 85.1 sådana avtal som avses i artiklarna 6 och 10 och som antingen var i kraft den 1 juli 1983 eller trädde i kraft mellan den 1 juli och den 31 december 1983 och som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning nr 67/67/EEG.

3. I fråga om sådana avtal som avses i artiklarna 6 och 10, som var i kraft den 1 juli 1983 och som upphör efter den 31 december 1988 gäller inte förbudet i fördragets artikel 85.1 under tiden från den 1 januari 1989 till avtalets upphörande, dock senast till utgången av denna förordnings giltighetstid, om leverantören före den 1 januari 1989 befriar återförsäljaren från alla skyldigheter som skulle hindra tillämpningen av undantagsbestämmelserna i avdelningarna II och III.

Artikel 16

Denna förordning gäller inte avtal enligt vilka leverantören avtalar med återförsäljaren att endast till denne leverera vissa varor för återförsäljning inom hela gemenskapen, eller en viss del av den, och återförsäljaren avtalar med leverantören att endast från denne köpa dessa varor.

Artikel 17

Denna förordning gäller inte om parterna eller företag med anknytning till dessa för återförsäljning i en och samma lokal som används för försäljning och konsumtion av drycker eller som bensinstation träffar sådana avtal som avses i såväl avdelning I som avdelning II eller III.

Artikel 18

Denna förordning gäller med nödvändiga ändringar de grupper av samordnade förfaranden som avses i artiklarna 1, 6 och 10.

Artikel 19

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.

Den upphör att gälla den 31 december 1997.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juni 1983.

På kommissionens vägnar

Frans ANDRIESSEN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533/65.

(2) EGT nr C 172, 10.7.1982, s. 7.

(3) EGT nr L 376, 31.12.1982, s. 33.

(4) EGT nr 57, 25.3.1967, s. 849/67.