31976L0115

Rådets direktiv 76/115/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 024 , 30/01/1976 s. 0006 - 0020
Finsk specialutgåva Område 13 Volym 4 s. 0180
"Grekisk specialutgåva
" Område 13 Volym 3 s. 0149
Svensk specialutgåva Område 13 Volym 4 s. 0180
Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 4 s. 0189
Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 4 s. 0189


RÅDETS DIREKTIV av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon (76/115/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

De tekniska kraven som motorfordon skall uppfylla i enlighet med nationell lagstiftning avser bl.a. förankring av bilbälten.

Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande bestämmelser, särskilt för att därmed för alla fordonstyper medge det förfarande för EEG-typgodkännande som anges i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon(3).

Gemensamma krav för inredningsdetaljerna i passagerarutrymmet, utformningen av manöverorganen, taket, ryggstödet och sätenas baksida fastställdes i direktiv 74/60/EEG(4). Gemensamma krav för inredningen avseende styrmekanismens uppförande i händelse av en krock fastställdes i direktiv 74/297/EEG(5). Gemensamma krav för hållfastheten hos sätena och deras förankringar fastställdes i direktiv 74/408/EEG(6). Andra krav kommer senare att antas för inredningsdetaljer, och särskilt för bilbälten, huvudstöd och märkningen av manöverorgan.

Tillnärmning av den nationella lagstiftningen för motorfordon innefattar medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av de kontroller som utförts av var och en av dem på grundval av de gemensamma kraven. För att ett sådant system skall kunna fungera effektivt, måste dessa krav tillämpas från samma dag av alla medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv gäller för förankringar i motorfordon av bilbälten som är avsedda för vuxna förare och passagerare i framåtriktade säten.

Artikel 2

I detta direktiv avses med fordon varje motorfordon i kategori M1 (definierat i bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG) avsett att användas på väg, som har minst fyra hjul och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim.

Artikel 3

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för ett motorfordon av skäl som hänför sig till förankringarna av bilbälten om dessa förankringar uppfyller kraven enligt bilagorna 1, 3 och 4.

Artikel 4

Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till förankringarna av bilbälten om dessa förankringar uppfyller kraven som anges i bilagorna 1, 3 och 4.

Artikel 5

En medlemsstat som har beviljat typgodkännande måste vidta de åtgärder som krävs för att hålla sig informerad om varje ändring av någon av de delar eller egenskaper som behandlas i punkt 1.1 i bilaga 1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaten skall avgöra om nya provningar behöver utföras på den ändrade fordonstypen och en ny rapport upprättas. Om dessa provningar visar att kraven enligt detta direktiv inte har uppfyllts skall ändringen inte godkännas.

Artikel 6

Alla ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna till den tekniska utvecklingen skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall före den 1 oktober 1976 anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv och skall genast underrätta kommissionen om detta.

De skall börja tillämpa dessa bestämmelser den 1 januari 1977.

2. När detta direktiv har anmälts skall medlemsstaterna även se till att kommissionen underrättas om alla förslag till lagar och andra författningar som de avser att anta inom det område som omfattas av detta direktiv; underrättelsen skall lämnas i så god tid att kommissionen hinner lämna synpunkter på förslaget.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 december 1975.

På rådets vägnar

M. TOROS

Ordförande

(1) EGT nr C 5, 8.1.1975, s. 41.

(2) EGT nr C 47, 27.2.1975, s. 45.

(3) EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

(4) EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 2.

(5) EGT nr L 165, 20.6.1974, s. 16.

(6) EGT nr L 221, 12.8.1974, s. 1.

BILAGA 1

DEFINITIONER, ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE, EEG-TYPGODKÄNNANDE, DETALJFÖRESKRIFTER, PROVNINGAR, ÖVERENSSTÄMMELSE MED GODKÄND TYP, INSTRUKTIONER

1. DEFINITIONER

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.1 Fordonstyp: med avseende på bilbältesförankringar, en kategori av fordon som inte skiljer sig sinsemellan i sådana viktiga avseenden som mått, former och material för delarna i fordonets eller sätenas uppbyggnad eller andra delar av fordonet som används för fastsättning av förankringarna.

1.2 Bältesförankringarna: de delar av fordonets eller sätenas uppbyggnad eller andra delar av fordonet som används för fastgöring av bilbältena.

1.3 Bilbälte (eller säkerhetsbälte eller bälte): en anordning av band med ett låsbeslag, justeringsanordningar och fästen som kan förankras i ett fordon och som är konstruerat för att minska risken för skador på den som är fastspänd, i händelse av kollision eller kraftig inbromsning, genom att den begränsar kroppens rörelser. En sådan anordning betecknas allmänt som "bältesenhet", ett begrepp som även omfattar varje anordning för energiupptagning eller upprullning av bälten.

1.4 Bandstyrning: en anordning som ändrar bältets läge i förhållande till användaren.

1.5 Bältets effektiva fästpunkt: den punkt som används för att bestämma vinkeln för varje del av bilbältet i förhållande till användaren på så sätt som anges under 4.4, dvs. den punkt till vilken ett band skulle behöva vara fastsatt för att ge samma läge som bilbältet har under användning. Beroende på bilbältets form och det sätt på vilket det är förankrat kan eller kan inte denna punkt sammanfalla med bältets verkliga förankringspunkt. Till exempel i följande fall:

1.5.1 När ett bilbälte innehåller en fast del som är fastsatt i en nedre bältesförankring och som antingen är fast eller kan svänga fritt, är bältets effektiva förankring, oberoende av sätets inställning, den punkt där bandet är fastsatt i denna fasta del.

1.5.2 När en bandstyrning används på fordonets eller på sätenas bärande delar, skall styrningens mittpunkt, där bandet lämnar styrningen på andra sidan av användaren, anses som bältets effektiva förankring. Bandet skall följa en rät linje mellan bältets effektiva förankring och bäraren.

1.5.3 När bältet går direkt från användaren till en upprullare som är fastgjord på fordonets eller sätenas uppbyggnad utan en bandstyrning som mellanled, skall bältets effektiva förankring anses vara skärningspunkten mellan upprullningsrullens axel och det plan som passerar genom bandets mittlinje på rullen.

1.6 Säte: en anordning, komplett med klädsel, oavsett om den ingår som en del av fordonets uppbyggnad eller inte, avsedd som sittplats för en vuxen person. Ordet "säte" täcker såväl ett enkelt säte som den del av ett odelat säte, som är avsedd som sittplats för en person.

1.7 Odelat säte: en komplett anordning, med klädsel, avsedd som sittplats för minst två vuxna personer.

1.8 Sammanhängande säten: antingen ett säte av odelad typ eller separata säten som är monterade sida vid sida (dvs. monterade på så sätt att de främre förankringarna till ett av dessa säten är i linje med de främre eller bakre förankringarna till det andra eller mellan förankringarna till det andra sätet) och som är avsedda som sittplatser för en eller flera vuxna personer.

1.9 Fällbart säte: (klaffsäte) ett säte som är avsett för tillfällig användning och som normalt är ihopfällt.

1.10 Sätestyp: en kategori av säten som inte skiljer sig sinsemellan i sådana viktiga avseenden som

1.10.1 form, mått och material i sätets uppbyggnad,

1.10.2 de typer av inställningssystem och alla spärrsystem som används, samt måtten på dessa,

1.10.3 typ av bältesförankring på sätet, sätets förankring och de delar av fordonets uppbyggnad som påverkas, samt måtten på dessa.

1.11 Sätesförankring: det system genom vilket hela sätet är fastsatt i fordonets uppbyggnad, inklusive de delar av fordonets bärande del som påverkas.

1.12 Inställningssystem: den anordning med vilken sätet eller dess delar kan ställas in i ett läge som passar för förarens eller passagerarens kroppsbyggnad. Denna anordning kan särskilt möjliggöra

1.12.1 inställning i längsled,

1.12.2 inställning i höjdled,

1.12.3 vinkelinställning.

1.13 Förskjutningssystem: en anordning som medger att sätet eller en av dess delar kan ställas in i vinkel eller förskjutas i längsled, utan något fast mellanläge, för att underlätta passagerarnas tillträde till fordonet.

1.14 Spärrsystem: en anordning som håller fast sätet eller dess delar i varje bruksläge och som omfattar mekanismer för låsning av ryggstödet i förhållande till sätet och av sätet i förhållande till fordonet.

2. ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE

2.1 Ansökan om EEG-typgodkännande för en fordonstyp med avseende på bilbältesförankringarna skall lämnas in av fordonstillverkaren eller dennes representant.

2.2 Den skall åtföljas av följande dokument i tre exemplar och av följande uppgifter:

2.2.1 Ritningar över fordonets uppbyggnad i lämplig skala, som visar läget för bältesförankringarna och detaljritningar över bältesförankringarna och uppbyggnaden där de är fastsatta.

2.2.2 Uppgifter om de material som används och som kan påverka bältesförankringarnas hållfasthet.

2.2.3 En teknisk beskrivning av bältesförankringarna.

2.2.4 I de fall när bältesförankringarna är fastsatta i sätets uppbyggnad, en detaljerad beskrivning av fordonstypen med avseende på utformningen av sätena, sätesförankringarna och deras inställnings- och låsanordningar.

2.2.5 Tillräckligt detaljerade ritningar i lämplig skala av sätena, deras förankringar till fordonet och deras inställnings- och spärrsystem.

2.3 Tillverkaren skall tillhandahålla provningsorganet antingen ett fordon som är representativt för den fordonstyp som skall godkännas eller de delar av fordonet som anses väsentliga för provningar av bältesförankringen av det provningsorgan som är ansvarigt för utförandet av godkännandeprovningar.

3. EEG-TYPGODKÄNNANDE

3.1 Ett formulär i överensstämmelse med den förebild som visas i bilaga 2 skall bifogas EEG-typgodkännandeintyget.

4. DETALJFÖRESKRIFTER

4.1 Definitioner (se bilaga 3)

4.1.1 Punkt H är en referenspunkt som bestäms genom det förfarande som föreskrivs i bilaga 4 till direktiv 74/60/EEG.

4.1.2 Referenslinjen är en rät linje som går genom höftlederna och nackleden på den docka som visas i figur 2 i bilaga 4 till direktiv 74/60/EEG, och som motsvarar en vuxen man av normalstorlek.

4.1.3 Punkterna L1 och L2 är bältets nedre effektiva förankringar.

4.1.4 Punkt C är en punkt med ett läge 450 mm vertikalt över H-punkten.

4.1.5 Vinklarna á1 och á2 är vinklarna mellan ett horisontellt plan och plan vinkelräta mot fordonets längsgående mittplan och som går genom H-punkten och punkterna L1 och L2.

4.1.6 S är avståndet i millimeter mellan bältets övre effektiva förankring och ett referensplan P parallellt med fordonets längsgående mittplan enligt följande definition:

4.1.6.1 Om sittläget är väl definierat genom sätets form, är planet P lika med detta sätes mittplan.

4.1.6.2 I avsaknad av ett läge som är väl definierat:

4.1.6.2.1 Förarsätets plan P skall vara ett vertikalplan som är parallellt med fordonets längsgående mittplan och som går genom rattens mittpunkt när ratten står i mittläge, om den är inställningsbar.

4.1.6.2.2 Planet P för det främre, yttre passagerarsätet skall vara symmetriskt med förarsätet.

4.1.6.2.3 Planet P för en av de bakre ytterplatserna skall vara det som anges av tillverkaren, förutsatt att följande gränsvärden för avståndet A mellan fordonets längsgående mittplan och planet P iakttas:

A ≥ 200 mm om det odelade sätet endast är avsett för två passagerare,

A ≥ 300 mm om det odelade sätet är avsett för två eller tre passagerare.

4.2 Övergripande detaljföreskrifter

4.2.1 Förankringar för ett bilbälte skall vara så utformade, konstruerade och ha ett sådant läge att de uppfyller följande krav:

4.2.1.1 De medger montering av ett passande bilbälte. Bältesförankringarna till de främre, yttre sittplatserna skall medge montering av upprullare och bältesledare, med beaktande särskilt av bältesförankringarnas hållfasthet, såvida tillverkaren inte levererar fordonet med andra typer av bilbälten med inbyggda upprullare. Om förankringarna endast är avpassade för vissa typer av bilbälten, skall dessa typer anges på det under 3.1 nämnda formuläret.

4.2.1.2 De reducerar till ett minimum risken för att bältet glider när det används på rätt sätt.

4.2.1.3 De reducerar till ett minimum risken för att bandet skadas till följd av kontakt med skarpa, fasta kanter i fordonets eller sätets uppbyggnad.

4.2.2 För bältesförankringar som har olika lägen när personer skall stiga in i fordonet och när de skall spänna fast sig, skall detaljföreskrifterna i detta direktiv användas för bältesförankringarna i det effektiva fasthållningsläget.

4.3 Minsta antal bältesförankringar som skall finnas

4.3.1 För de främre sätena skall det finnas två nedre och en övre bältesförankring.

4.3.1.1 För främre mittsäten anses två nedre förankringar som tillräckliga, i de fall vindrutan befinner sig utanför den i bilaga 2 till direktiv 74/60/EEG definierade referenszonen. Vad gäller bältesförankringarna skall vindrutan betraktas som en del av referenszonen, om den kan komma i statisk kontakt med provanordningen enligt det förfarande som beskrivs i bilaga 2.

4.3.1.2 Fram till den 1 januari 1979 kan varje mittsäte, trots vad som sägs i 4.3.1 och 4.3.1.1, förses med endast två nedre förankringar.

4.3.2 För de bakre, yttre sätena skall det finnas två nedre bältesförankringar och en övre bältesförankring. Om den övre bältesförankringen inte kan monteras t.ex. i vissa cabrioleter eller fordon med avtagbart tak, skall två nedre bältesförankringar dock godtas.

4.3.3 För alla övriga säten, med undantag för fällbara säten, skall det finnas två nedre bältesförankringar.

4.3.4 För fällbara säten ställs inga krav på förankringar för bälten. Om fordonet ändå är försett med bältesförankringar för sådana säten, skall dessa förankringar uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

4.4 Läget för bältesförankringar

4.4.1 Läget för de i 4.3 fastställda bältesförankringarna måste uppfylla följande krav.

4.4.2 Allmänt

4.4.2.1 Bältesförankringarna till ett och samma bilbälte kan antingen genomgående monteras i fordonets uppbyggnad, sätets uppbyggnad eller på någon annan del av fordonet eller fördelas mellan dessa ställen.

4.4.2.2 En och samma förankring kan användas till två närliggande bilbälten, förutsatt att provningskraven uppfylls.

4.4.2.3 För ett odelat säte som är försett med bältesförankringar för två eller flera sittplatser skall de nedre bältesförankringarna ingå i själva sätet eller karosseriets uppbyggnad. Motsvarande krav skall även gälla för de övre bältesförankringarna.

4.4.3 Läget för de nedre effektiva bältesförankringarna

4.4.3.1 Vinklarna á1 och á2 skall vara mellan 30° och 80° vid alla normala inställningslägen för sätet. Om det för framsätena inte finns någon sätesinställning eller om bältesförankringarna sitter på själva sätet, skall vinklarna á1 och á2 vara 60° ± 10°.

4.4.3.2 För baksätena kan vinklarna á1 och á2 vara mindre än det under 4.4.3.1 angivna minsta värdet, dock inte mindre än 20°.

4.4.3.3 Avståndet mellan de två vertikala planen som är parallella med sätets längsgående mittplan och som var för sig går genom en av de två nedre effektiva förankringarna L1 och L2 för samma bilbälte skall inte vara mindre än 350 mm. Sätets längsgående mittplan skall gå genom punkterna L1 och L2 och befinna sig minst 120 mm från dessa punkter.

4.4.4 Läget för den övre effektiva bältesförankringen

4.4.4.1 Vid användning av en bandstyrning eller liknande anordning, som påverkar den övre, effektiva förankringen, bestäms detta läge på konventionellt sätt genom att förankringens läge betraktas när bandets längsgående mittlinje passerar genom en punkt J, vilken definieras av H-punkten och följande tre linjesegment:

HZ, vilket är ett 530 mm långt segment av referenslinjen, mätt uppåt från H-punkten,

ZX, vilket är ett 120 mm långt segment vinkelrätt mot fordonets längsgående mittaxel, mätt från Z-punkten i riktning mot förankringen,

XJ, vilket är ett 60 mm långt segment vinkelrätt mot det plan som definieras av segmenten HZ och ZX, mätt framåt från X-punkten.

4.4.4.2 Om den övre effektiva förankringen befinner sig bakom ett plan vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och passerar genom referenslinjen, skall denna förankring befinna sig under planet FN som är vinkelrätt mot sätets längsgående, mittplan och som bildar en vinkel på 65° med referenslinjen. För baksäten kan denna vinkel minskas till 60°. Planet FN har ett sådant läge att det skär referenslinjen i punkten D på så sätt att DH = 315 mm + 1,6 S.

Om den övre effektiva bältesförankringen befinner sig på eller framför ett plan som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och passerar genom referenslinjen, skall denna förankring befinna sig under planet F1N1 som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som bildar en vinkel på 65° med referenslinjen. För baksäten kan denna vinkel minskas till 60°. Planet F1N1 har ett sådant läge att det skär referenslinjen i punkt D' på så sätt att D'H = 315 mm + 1,8 S.

4.4.4.3 Om den övre effektiva bältesförankringen befinner sig bakom ett plan vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som passerar genom referenslinjen, skall denna förankring befinna sig bakom ett plan FK som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som skär referenslinjen med en vinkel på 120° i en punkt B, på så sätt att BH = 260 mm + 1,2 S.

Om den övre effektiva förankringen befinner sig på eller framför ett plan vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan som passerar genom referenslinjen, skall denna förankring ligga bakom ett plan F1K1 som är vinkelrätt mot sätets längsgående mittplan och som skär referenslinjen med en vinkel på 120° i en punkt B', på så sätt att B'H = 260 mm + S.

4.4.4.4 Värdet av S får inte understiga 140 mm.

4.4.4.5 Den övre effektiva bältesförankringen skall befinna sig bakom ett vertikalt plan som är vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan och som går genom H-punkten i enlighet med bilaga 3.

4.4.4.6 Den övre effektiva bältesförankringen skall befinna sig över horisontalplanet som går genom punkten C.

4.4.4.7 Fram till den 1 januari 1979 kan den övre effektiva bältesförankringen, trots kraven i 4.4.4.6, ha ett läge inom det område som begränsas av horisontalplanet CY och planet CM som är vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan och som bildar en vinkel på 20° med planet CY, där fordonets utformning inte medger att denna förankring placeras över planet CY. Ryggstödet får inte vara lägre än höjden av horisontalplanet som går genom punkten C, och det skall finnas en bandledare som förhindrar att bandet glider av axeln. Vid provning enligt 5 skall bandets stödpunkt på ryggstödet bibehålla sitt läge över planet CM.

4.5 Mått för gängade bältesförankringshål

4.5.1 En bältesförankring skall ha ett gängat hål på 11,11 mm (7/16) 20 UNF 2B.

5. PROVNING

5.1 Allmänt

5.1.1 Med ledning av bestämmelserna i 5.2 och på tillverkarens begäran

5.1.1.1 kan provningarna utföras antingen på fordonets karosseri eller på ett fullständigt utrustat fordon,

5.1.1.2 får fönster och dörrar vara antingen monterade eller omonterade och antingen öppna eller stängda,

5.1.1.3 får varje del vara monterad som hör till fordonstypen och som kan bidra till fordonets styvhet.

5.1.2 Sätena skall vara monterade och inställda i de kör- eller användningslägen som den tekniska tjänst, som utför godkännandeprovningarna, anser mest ogynnsamma med hänsyn till anordningarnas hållfasthet. Sätenas inställning skall anges i rapporten. Om vinkeln mellan ryggstödet och sätet kan justeras, skall den ställas in i enlighet med punkt 2.2 i bilaga 4 till direktiv 74/60/EEG.

5.2 Fordonets fastsättning

5.2.1 Den metod som används för att sätta fast fordonet under provningen får inte medföra att bältesförankringarna eller området vid bältesförankringarna förstärks, inte heller att karosseriets normala deformation minskas.

5.2.2 En fastsättningsanordning skall anses vara tillfredställande om den inte utövar någon påverkan på ett område som sträcker sig över fordonets hela bredd, om fordonet eller karosseriet är blockerat eller fastgjort i främre delen på ett avstånd av minst 500 mm från bältesförankringen som skall provas, och om den är fastgjord baktill minst 300 mm från den förankringen.

5.2.3 Det rekommenderas att karosseriet vilar på stöttor som placeras ungefär i linje med hjulaxlarna eller, om detta inte är möjligt, i linje med hjulupphängningens fastsättningspunkter.

5.3 Allmänna provningsföreskrifter

5.3.1 Alla bältesförankringar för samma grupp av säten skall provas samtidigt.

5.3.2 Dragkraften skall riktas framåt i en vinkel av 10° ± 5° över ett vågrätt plan som är parallellt med fordonets längsgående mittplan.

5.3.3 Full belastning skall uppnås så snabbt som möjligt. Bältenas förankringar måste stå emot den angivna belastningen under minst 0,2 sekunder.

5.3.4 De draganordningar som skall användas vid de provningar som beskrivs i 5.4 nedan visas i bilaga 4.

5.3.5 Bältesförankringarna till de säten som är försedda med övre bältesförankringspunkter skall provas under följande förhållanden:

5.3.5.1 Främre, yttre säten:

Bältesförankringarna skall genomgå den provning som beskrivs i 5.4.1. Vid provningen överförs belastningen till förankringarna med hjälp av en anordning som har samma geometri som ett trepunktsbälte som är försett med en upprullare och en trissa eller en bandledare vid den övre bältesförankringen.

5.3.5.1.1 I de fall där upprullaren inte är fastsatt vid den yttre nedre bältesförankringen eller där upprullaren är fastsatt vid den övre förankringen, skall även den nedre förankringen provas enligt 5.4.3.

5.3.5.1.2 I de fall som nämns i 5.3.5.1.1 kan de i 5.4.1. och 5.4.3 föreskrivna provningarna på tillverkarens begäran utföras på två olika karosserier.

5.3.5.2 Bakre yttersäten och alla mittsäten:

Bältesförankringarna skall genomgå två provningar. Vid den provning som föreskrivs i 5.4.2. överförs belastningarna till förankringarna genom en anordning som har samma geometri som ett trepunktsbälte utan upprullare. Vid den provning som föreskrivs under 5.4.3 överförs belastningarna till de två nedre bältesförankringarna genom en anordning som har samma geometri som ett höftbälte. De två provningarna kan, om tillverkaren begär detta, utföras på två olika karosserier.

5.3.5.3 När en tillverkare utrustar sitt fordon med bilbälten med upprullare, skall motsvarande bältesförankringar, trots vad som sägs i 5.3.5.1 och 5.3.5.2, genomgå en provning under vilken belastningarna överförs till bältesförankringarna genom en anordning som har samma geometri som bilbälten för vilka förankringarna skall godkännas.

5.3.6 När de bakersta ytterplatserna och sittplatserna i mitten saknar övre bältesförankringar, skall de nedre bältesförankringarna genomgå den i punkt 5.4.3 föreskrivna provningen, under vilken belastningarna överförs till dessa förankringar genom en anordning som har samma geometri som ett höftbälte.

5.3.7 Om fordonet är konstruerat för att passa andra anordningar som inte tillåter att banden fästs direkt i bältesförankringarna utan mellanliggande trissor eller liknande anordningar eller som kräver bältesförankringar utöver dem som beskrivs i 4.3, skall bilbältet eller ett system av vajrar, rullar eller andra liknande anordningar som är representativa för bilbältesutrustningen, förbindas med bältesförankringarna i fordonet med en sådan anordning och därefter skall bältesförankringarna allt efter omständigheterna genomgå provningar som föreskrivs i 5.4.

5.3.8 Ett annat provningsförfarande än det som föreskrivs i 5.3 kan användas, men dess likvärdighet måste därvid dokumenteras.

5.4 Särskilda provningsföreskrifter

5.4.1 Provning av konstruktionen hos ett trepunktsbälte med upprullare och trissa eller bandledare vid den övre bältesförankringen.

5.4.1.1 En särskild trissa eller ledare för vajer eller band som är avpassad för att överföra belastningen från draganordningen, eller den trissa eller bandledare som levereras av tillverkaren skall vara monterad på den övre bältesförankringen.

5.4.1.2 En provbelastning på 1 350 daN ± 20 daN skall anbringas på en draganordning (se bilaga 4, figur 2), som är förbunden med bältesförankringen på samma bälte genom en anordning som har samma geometri som det övre axelbandet för ett sådant bilbälte.

5.4.1.3 Samtidig skall en dragkraft på 1 350 daN ± 20 daN anbringas på en draganordning (se bilaga 4, figur 1), som är förbunden med de två nedre bältesförankringarna.

5.4.2 Provning av konstruktionen hos ett trepunktsbälte utan upprullare eller med upprullare vid den övre bältesförankringen

5.4.2.1 En provbelastning på 1 350 daN ± 20 daN anbringas på en draganordning (se bilaga 4, figur 2), som är förbunden med den övre bältesförankringen och den motstående nedre bältesförankringen på samma bälte, med hjälp av en upprullare som är fastsatt i den övre bältesförankringen, om en sådan levereras av tillverkaren.

5.4.2.2 Samtidigt skall en dragkraft på 1 350 daN ± 20 daN anbringas på en draganordning (se bilaga 4, figur 1) som är förbunden med de två nedre bältesförankringarna.

5.4.3 Provning av konstruktionen hos ett höftbälte

En provbelastning på 2 225 daN ± 20 daN skall anbringas på en draganordning (se bilaga 4, figur 1) som är förbunden med de två nedre bältesförankringarna.

5.4.4 Provning av konstruktionen hos bältesförankringar som alla sitter på de delar som ingår i sätets uppbyggnad eller är fördelade på fordonets och sätets uppbyggnad

5.4.4.1 Allt efter omständigheterna utförs de i 5.4.1, 5.4.2 och 5.4.3 föreskrivna provningarna samtidigt som det för varje säte och för varje grupp av säten överlagras en kraft enligt nedan.

5.4.4.2 Utöver de i 5.4.1, 5.4.2 och 5.4.3 angivna belastningarna skall en vågrät kraft, lika med 20 gånger sätets hela vikt, anbringas i längdriktningen genom sätets tyngdpunkt.

5.5 Provningsresultat

5.5.1 Alla förankringar skall kunna motstå de i 5.3 och 5.4 föreskrivna provningarna. Fullständig deformering, liksom partiell bristning eller brott av en förankring eller omgivande område skall inte anses som ett fel om den föreskrivna kraften bibehålls under angiven tid. Under provningen skall det minsta avståndet mellan i 4.4.3.3 angivna nedre effektiva bältesförankringarna och de i 4.4.4.6 och 4.4.4.7 angivna kraven för de övre effektiva bältesförankringarna respekteras.

5.5.2 I ett fordon med två dörrar skall förskjutnings- och spärrsystemet, som gör det möjligt för baksätespassagerarna att lämna fordonet, fortfarande fungera och kunna manövreras för hand när dragkraften har avlägsnats.

5.5.3 Efter avslutad provning skall varje skada på bältesförankringarna och de konstruktionsdelar som har utsatts för belastningen antecknas.

6. ÖVERENSSTÄMMELSE MED GODKÄND TYP

6.1 För att kontrollera överensstämmelse med den godkända typen skall ett tillräckligt antal slumpmässiga prover på serietillverkade fordon utföras.

6.2 Som en allmän regel skall dessa kontroller begränsas till mätningar. Om det är nödvändigt skall dock fordonet utsättas för provningar i enlighet med kraven i 5.

7. INSTRUKTIONER

För varje fordon som överensstämmer med den godkända typen skall tillverkaren i instruktionsboken för fordonet tydligt ange

- läget för bältesförankringarna,

- de typer av bilbälten som förankringarna är avsedda för.

BILAGA 2

MALL

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 3

DE EFFEKTIVA BÄLTESFÖRANKRINGARNAS PLACERING

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 4

DRAGANORDNING

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >