RÅDETS DIREKTIV av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (75/439/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 100 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Olikheter mellan sådana bestämmelser om omhändertagande av spilloljor som tillämpas eller är under utarbetande i medlemsstaterna kan skapa ojämlika konkurrensvillkor och därmed direkt påverka den gemensamma marknadens funktion. En tillnärmning av lagstiftningen på detta område enligt artikel 100 i fördraget är därför nödvändig.

Det framstår som nödvändigt att denna tillnärmning av lagstiftningen följs av gemenskapsåtgärder för att genom mera långtgående föreskrifter förverkliga en av gemenskapens målsättningar inom miljöskyddsområdet. Vissa särskilda bestämmelser i detta syfte bör därför införas. Artikel 235 i fördraget bör tillämpas, eftersom fördraget inte tillhandahåller de särskilda befogenheter som krävs.

Ett viktigt syfte med alla bestämmelser som avser omhändertagande av spilloljor bör vara att skydda miljön mot skadliga effekter på grund av utsläpp, förvaring eller behandling av sådana oljor.

Återvinning av spilloljor kan bidra till bränsletillförseln.

I Europeiska gemenskapernas åtgärdsprogram för miljön(3) betonas vikten av att omhändertagande av spilloljor sker utan att skadliga effekter på miljön uppstår.

Mängden spilloljor, särskilt emulsioner, har ökat i gemenskapen.

Ett effektivt och enhetligt system för att ta hand om spilloljor, utformat så att varken handeln inom gemenskapen försvåras eller konkurrensen påverkas, bör tillämpas för alla sådana varor, även de som bara delvis består av olja. Systemet bör utformas så att behandling av spillolja kan ske på ett säkert sätt med rimliga ekonomiska insatser.

Ett sådant system bör omfatta hantering, utsläpp, förvaring och uppsamling av spilloljor. Regler bör ingå om tillstånd för företag som svarar för omhändertagande av sådana oljor, om krav på uppsamling och/eller bortskaffande av sådana oljor i vissa fall samt om lämpliga tillsynsförfaranden.

Om särskilda företag måste anlitas för uppsamling och/eller bortskaffande av spilloljor, bör dessa kunna ersättas för uppkomna kostnader som inte täcks av deras inkomster. En sådan ersättning kan bland annat finansieras genom en avgift på ny eller regenererad olja.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv avses med spilloljor varje halvflytande eller flytande begagnad vara som helt eller delvis består av mineralolja eller syntetisk olja, inklusive oljerester från tankar, blandningar av olja och vatten samt emulsioner.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för säkerställa att spilloljor uppsamlas och omhändertas på ett säkert sätt.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att spilloljor så långt det är möjligt omhändertas genom återvinning (regenerering och/eller förbränning för annat ändamål än destruktion).

Artikel 4

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att förbud gäller mot:

1. utsläpp av spilloljor till inre vatten, grundvatten, kustfarvatten och dräneringssystem,

2. förvaring och/eller utsläpp av spilloljor som skadar marken samt okontrollerade utsläpp av restprodukter som uppkommer vid behandling av spilloljor,

3. behandling av spilloljor som leder till luftförorening utöver de nivåer som anges i gällande bestämmelser.

Artikel 5

Om de mål som anges i artikel 2, 3 och 4 inte kan uppnås på annat sätt, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att ett eller flera företag svarar för uppsamling och/eller omhändertagande av produkter som tillhandahålls av innehavarna. Uppsamling och/eller omhändertagande skall när det är lämpligt ske inom det område som anvisas av de behöriga myndigheterna.

Artikel 6

För att uppfylla de krav som har beslutats enligt artikel 4 måste varje företag som omhändertar spilloljor erhålla ett tillstånd.

Tillståndet skall utfärdas av de behöriga myndigheterna, som vid behov skall inspektera befintliga anläggningar före utfärdandet. De behöriga myndigheterna skall bestämma sådana villkor som krävs med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Artikel 7

Om den som innehar spilloljor inte kan uppfylla de krav som har beslutats i enlighet med artikel 4, måste han ställa spilloljorna till förfogande för det eller de företag som avses i artikel 5.

Artikel 8

De som innehar bestämda kvantiteter spilloljor med föroreningar som överstiger vissa procentsatser, måste hantera och förvara spilloljorna separat.

De kvantiteter och procentsatser som avses i första stycket kan variera för olika kategorier av varor och skall bestämmas av de behöriga myndigheterna.

Artikel 9

De företag som svarar för uppsamling och/eller omhändertagande av spilloljor skall genomföra sina åtaganden på ett sådant sätt att det inte uppkommer någon fara som kan undvikas för att vatten, luft eller mark förorenas.

Artikel 10

Den som under ett år producerar, uppsamlar och/eller omhändertar spilloljor utöver en given kvantitet, som bestäms av varje medlemsstat och som högst får uppgå till 500 liter, skall

- föra en förteckning med uppgifter om oljornas kvantitet, kvalitet, ursprung, belägenhet samt dagen för avsändande och mottagande, och/eller

- på begäran lämna dessa uppgifter till de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna får fastställa kvantiteten spilloljor enligt första stycket som en motsvarande kvantitet ny olja, beräknad med en lämplig omräkningsfaktor.

Artikel 11

Varje företag som omhändertar spilloljor skall på begäran från de behöriga myndigheterna lämna alla uppgifter om omhändertagandet eller förvaringen av spilloljorna eller restprodukterna av dessa.

Artikel 12

De företag som avses i artikel 6 skall regelbundet bli föremål för tillsynsåtgärder av de behöriga myndigheterna. Tillsynen skall särskilt avse efterlevnaden av de villkor som anges i tillstånden.

Artikel 13

Som en kompensation för de skyldigheter som företagen åläggs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 5 kan en gottgörelse betalas avseende de tjänster i form av uppsamling och/eller omhändertagande som utförs. En sådan gottgörelse får inte överstiga den del av företagets årliga kostnader som inte har täckts, med beaktande av att en skälig vinst skall erhållas.

Gottgörelsens storlek skall vara sådan att den inte leder till en beaktansvärd snedvridning av konkurrensen eller ger upphov till en onormal handel med varorna.

Artikel 14

Gottgörelsen kan bl.a. finansieras genom en avgift, vilken tas ut på varor som efter användningen övergår till spillolja eller på spilloljorna.

Ersättningen skall finansieras i överensstämmelse med principen att "förorenaren betalar".

Artikel 15

Varje medlemsstat skall regelbundet lämna uppgifter till kommissionen om det tekniska kunnande som medlemsstaten besitter och om de erfarenheter och resultat som erhållits vid genomförandet av de åtgärder som vidtagits enligt detta direktiv.

Kommissionen skall sända en sammanfattning av dessa uppgifter till medlemsstaterna.

Artikel 16

Medlemsstaterna skall vart tredje år upprätta en lägesrapport som avser omhändertagandet av spilloljor och sända rapporten till kommissionen.

Artikel 17

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 24 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 18

I fråga om företag som avses i artikel 6 och som finns vid den tidpunkt då detta direktiv anmäls, får de bestämmelser som antagits av medlemsstaterna i enlighet med direktivet tillämpas stegvis inom fyra år efter anmälan.

Artikel 19

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 16 juni 1975.

På rådets vägnar

R. RYAN

Ordförande

(1) EGT nr C 85, 18.7.1974, s. 6.

(2) EGT nr C 125, 16.10.1974, s. 33.

(3) EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 3.