Rådets direktiv 68/365/EEG av den 15 oktober 1968 om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom livsmedels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupperna 20 och 21)
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 260 , 22/10/1968 s. 0009 - 0012
Finsk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0072
Dansk specialutgåva: Serie I Område 1968(II) s. 0496
Svensk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0072
Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1968(II) s. 0505
"Grekisk specialutgåva
" Område 06 Volym 1 s. 0096
Spansk specialutgåva: Område 06 Volym 1 s. 0093
Portugisisk specialutgåva: Område 06 Volym 1 s. 0093
RÅDETS DIREKTIV av den 15 oktober 1968 om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom livsmedels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupperna 20 och 21) (68/365/EEG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 54.2 och 54.3 och 63.2 och 63.3 i detta, med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten (1), särskilt avdelning VI C i detta, med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (2), särskilt avdelning V C i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande (3), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (4), och med beaktande av följande: I de allmänna handlingsprogrammen föreskrivs att all särbehandling som grundar sig på nationalitet vad gäller friheten att etablera sig och erbjuda tjänster inom livsmedels- och dryckesindustrin skall vara upphävd före utgången av andra etappen; i detta hänseende görs i de allmänna handlingsprogrammen ingen skillnad mellan industriföretag och hantverksrörelser med avseende på tidpunkten för liberaliseringen. Det är i själva verket omöjligt att föreskriva en senare tidpunkt för liberaliseringen av hantverksrörelse då den juridiska definitionen av hantverksrörelse varierar starkt från ett land till ett annat och snedvridningar skulle kunna uppstå om liberaliseringen av företag med samma ekonomiska strukturer skulle ske vid olika tidpunkter; dessutom kräver en samordning av hantverkslagstiftningen ett omfattande förarbete som bara skulle fördröja tillämpningen av liberaliseringsåtgärderna; samtidigt med upphävandet av begränsningar för utländska medborgare skall emellertid övergångsåtgärder vidtas i ett särskilt direktiv i syfte att lindra verkningarna av skillnaderna mellan bestämmelserna i de nationella lagstiftningarna. Detta direktiv tillämpas inte på den ambulerande handel som närmare anges i andra stycket i artikel 2.1 i rådets direktiv av den 15 oktober 1968 (5) om genomförande av etableringsfriheten och rätten att erbjuda tjänster som egenföretagare inom detaljhandeln (ur ISIC-grupp 612), dvs. näringsverksamhet som gatuförsäljare eller gårdfarihandlare samt som försäljare på utomhusmarknader eller övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd. Detta direktiv tillämpas inte heller på råvaruproduktion av livsmedel och drycker inom jordbruk inklusive vinodling, inom skogsbruk, jakt och fiske eller på fiskberedning på fiskefartyg eller valkokerier; dessa verksamhetsformer kommer att liberaliseras genom andra direktiv. Sedan de allmänna handlingsprogrammen antagits utarbetade Europeiska gemenskaperna en särskild nomenklatur för industriverksamhet, "Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur" (NICE); då denna nomenklatur, som innehåller hänvisningar till de nationella nomenklaturerna, följer samma decimalsystem är den bättre anpassad till medlemsstaternas behov än ISIC (International Standard Industrial Classification of all Economic Activities); den bör därför användas vid indelningen av de verksamhetsformer som skall liberaliseras i de fall då ett direktiv innefattar ett stort antal verksamhetsformer och det är nödvändigt att göra upp en detaljerad förteckning över dessa former av verksamhet för att underlätta tillämpningen av direktivet, förutsatt att detta inte medför ändringar i den tidtabell som finns angiven i de allmänna handlingsprogrammen och som utarbetats på grundval av ISIC-nomenklaturen; i föreliggande fall kan NICE-nomenklaturen inte ha sådan verkan. Särskilda direktiv har antagits eller kommer att antas, som är tillämpliga på alla former av verksamhet som egenföretagare, med bestämmelser om förmånstagarnas fria rörlighet och vistelse och, där så krävs, ett direktiv om en samordning av de garantier som i medlemsstaterna avkrävs bolag och enskilda firmor till skydd för medlemsstaternas och tredje mans intressen. I Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten föreskrivs att begränsningar av rätten att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer skall upphävas i de fall då vederbörandes yrkesverksamhet oundvikligen medför att denna rätt utövas. Den ställning som tillkommer anställda, som medföljer den som erbjuder tjänster eller utför arbete för dennes räkning, kommer att regleras genom bestämmelser som fastställts i enlighet med artikel 48 och 49 i fördraget. För sådana former av försäljning som utövas av tillverkare som utan att ha etablerat sig som producenter i värdlandet själva säljer sina produkter i det landet till slutförbrukaren gäller bestämmelserna i rådets direktiv av den 15 oktober 1968 om att uppnå etableringsfriheten och friheten att erbjuda tjänster som egenföretagare inom detaljhandeln (ISIC-grupp ex 612); detta direktiv tillämpas därför inte på dessa verksamhetsformer. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Medlemsstaterna skall med avseende på de fysiska personer och bolag eller enskilda firmor (här nedan kallade förmånstagare) som nämns i avdelning I i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster upphäva de begränsningar som avses i avdelning III i dessa allmänna handlingsprogram, vilka påverkar rätten att påbörja och utöva den verksamhet som närmare anges i artikel 2 i detta direktiv. Artikel 2 1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas på de former av verksamhet som egenföretagare inom livsmedels- och dryckesvaruindustrin enligt förteckningen i huvudgrupperna 20 och 21 i bilaga II till Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten med undantag för tillverkning av medicinska och farmaceutiska produkter. Dessa verksamhetsformer motsvarar dem som finns uppräknade inom huvudgrupperna 20 A, 20 B och 21 samt grupp 304 i "De Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur" (NICE) där hänsyn tas till den europeiska tillverkningsindustrins speciella karaktär; verksamhetsformerna i fråga anges inte i bilagan till detta direktiv. 2. Bestämmelserna i detta direktiv skall även tillämpas på den försäljning av egna varor som effektueras av producenter som är etablerade i värdlandet, vare sig det rör sig om partihandel eller detaljhandel. 3. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte tillämpas på ambulerande handel. Artikel 3 1. Medlemsstaterna skall i synnerhet upphäva de begränsningar som a) hindrar förmånstagarna från att etablera sig eller erbjuda tjänster i värdlandet på samma villkor och med samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i den staten, b) härrör från en förvaltningspraxis som innebär att förmånstagarna utsätts för särbehandling jämfört med medborgarna i staten i fråga. 2. Till de begränsningar som skall upphävas hör i synnerhet de som härrör från åtgärder som hindrar eller begränsar förmånstagarnas möjligheter att etablera sig eller erbjuda tjänster på följande sätt: a) I Belgien: - kravet att inneha ett carte professionnelle (artikel 1 i lagen av den 19 februari 1965). b) I Frankrike: - kravet att inneha ett carte d'identité d'étranger commerçant (décret-loi av den 12 november 1938; lagen av den 8 oktober 1940), - uteslutning från rätten att förlänga handelsarrenden (décret av den 30 september 1953, artikel 38). c) I Luxemburg: - den begränsade giltighetstiden för tillstånd som beviljas utländska medborgare (artikel 21 i lagen av den 2 juni 1962). Artikel 4 1. Medlemsstaterna skall se till att förmånstagarna har rätt att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer på samma villkor och med samma rättigheter och skyldigheter som de egna medborgarna. I synnerhet skall Frankrike se till att förmånstagarna har rätt att ansluta sig till Confédération des industries de traitement des produits de la pêche maritime. 2. Vid etablering skall rätten att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer medföra möjlighet att inneha uppdrag inom sådana organisationer. Dessa uppdrag kan dock förbehållas de egna medborgarna, då organisationen i fråga har myndighetsutövande uppgifter i enlighet med en lag eller en förordning. 3. I Luxemburg skall medlemskap i Chambre de commerce eller Chambre des métiers inte medföra rätt för förmånstagarna att delta i valet av förvaltningsorgan inom dessa handelskammare. Artikel 5 Medlemsstaterna får inte ge de egna medborgarna, som beger sig till en annan medlemsstat i syfte att där utöva sådan verksamhet som avses i artikel 2, något stöd som kan snedvrida etableringsvillkoren. Artikel 6 1. I de fall då ett värdland av de egna medborgarna, som vill påbörja någon form av verksamhet som avses i artikel 2, kräver skötsamhetsbevis och bevis om att de inte har varit försatta i konkurs eller ettdera av dessa bevis, skall den staten vad gäller medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på detta godta utdrag ur kriminalregistret eller, om något sådant intyg inte kan uppvisas, motsvarande handling utfärdad av behörig rättsinstans eller förvaltningsmyndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, av vilken framgår att dessa villkor är uppfyllda. I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas bevis om att denne inte har varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed, som vederbörande avgett inför rättsinstans eller förvaltningsmyndighet, notarius publicus eller behörig yrkes- eller handelsorganisation i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet. 2. I de fall då det i värdlandet på de egna medborgarna, ställs särskilda krav på gott anseende och god vandel för att kunna utöva någon form av verksamhet inom mjölk- och mjölkproduktindustrin (NICE-grupp 202) och bevis att dessa krav är uppfyllda inte kan erhållas från den handling som avses i punkt 1 första stycket, skall den staten vad gäller medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på detta godta intyg utfärdat av behörig rättsinstans eller förvaltningsmyndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, av vilket framgår att dessa villkor är uppfyllda. Dessa intyg skall hänföra sig till de vissa bestämda fakta som av värdlandet betraktas som relevanta. 3. Handlingar som utfärdats i överensstämmelse med punkt 1 och 2 får inte vara äldre än tre månader. 4. Medlemsstaterna skall inom den tid som anges i artikel 7 utse de myndigheter och organ som är behöriga att utfärda ovan nämnda handlingar och genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta. 5. I de fall då det i värdlandet krävs bevis om den ekonomiska ställningen skall den staten betrakta intyg som utfärdats av banker i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet som likvärdiga med intyg utfärdade på det egna territoriet. Artikel 7 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom sex månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta. Artikel 8 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Luxemburg den 15 oktober 1968. På rådets vägnar G. SEDATI Ordförande (1) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62. (2) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 32/62. (3) EGT nr 23, 5.2.1966, s. 345/66. (4) EGT nr 14, 25.1.1966, s. 211/66. (5) EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 1. BILAGA >Plats för tabell>