1.   Varje part ska bevilja varor från den andra parten nationell behandling i enlighet med artikel III i Gatt 1994. I detta syfte införlivas artikel III i Gatt 1994 i detta avtal och görs till en del av detta.

2.   Punkt 1 innebär, när det gäller en myndighet i Kanada, annan än på federal nivå, och en myndighet i en medlemsstat i Europeiska unionen, en behandling som inte är mindre gynnsam än den som myndigheten i fråga beviljar en vara av samma eller direkt konkurrerande slag eller en utbytbar vara från Kanada respektive medlemsstaten i fråga.

3.   Denna artikel är inte tillämplig på åtgärder, inbegripet fortsättning, direkt förnyande och ändringar av dessa, avseende Kanadas punktskatter på absolut alkohol som anges under tulltaxenummer 2207 10 90 i Kanadas lista över medgivanden (lista V) som är fogad till Marrakech-protokollet till Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, upprättat den 15 april 1994 (nedan kallat Marrakech-protokollet), och som används vid tillverkning enligt bestämmelserna i Excise Act, 2001, S.C. 2002, c. 22 (punktskattelagen).

1.   Varje part ska sänka eller avveckla sina tullar på varor med ursprung i någon av parterna i enlighet med de tidsplaner för avveckling av tullar som anges i bilaga 2-A. I detta kapitel avses med ”ursprungsvara” att varan har ursprung i en av parterna enligt ursprungsreglerna i protokollet om ursprungsregler och ursprungsförfaranden.

2.   För varje vara ska den bastullsats på vilken de gradvisa sänkningarna enligt punkt 1 ska tillämpas vara den som anges i bilaga 2-A.

3.   För varor som omfattas av förmånstull enligt förteckningen i en parts tidsplan för avveckling av tullar i bilaga 2-A ska varje part på den andra partens ursprungsvaror tillämpa den lägsta av de tullar som erhålls vid en jämförelse mellan tullsatsen enligt den partens lista och dess tillämpade mest-gynnad-nations-tullsats (nedan kallad MGN-tullsats).

4.   Om en part så begär får parterna samråda för att överväga om avvecklingen av importtullar mellan parterna ska påskyndas eller utvidgas. Om Gemensamma Ceta-kommittén fattar ett beslut om påskyndande av avvecklingen av, eller om avveckling av, tullen på en vara, har detta beslut företräde framom varje tullsats eller avvecklingskategori som fastställts i enlighet med parternas listor i bilaga 2-A för varan i fråga, efter det att varje part lämnat sitt godkännande i enlighet med sina tillämpliga rättsliga förfaranden.

1.   Om inte annat följer av punkterna 2 och 3 ska en part inte återbetala, ge anstånd med betalningen av eller tillfälligt upphäva en tull som betalats eller ska betalas för en icke-ursprungsvara som importerats till dess territorium på det uttryckliga villkoret att varan, eller en identisk, likvärdig eller liknande ersättningsvara, ska användas som material vid tillverkningen av en annan vara som därefter ska exporteras till den andra partens territorium inom ramen för förmånlig tullbehandling i enlighet med detta avtal.

2.   Punkt 1 gäller inte för en parts ordningar för nedsättning, upphävande eller eftergift av tull, oavsett om nedsättningen, upphävandet eller eftergiften är permanent eller tillfällig, om nedsättningen, upphävandet eller eftergiften inte uttryckligen endast sker på villkor att varan ska exporteras.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas förrän tre år efter dagen för detta avtals ikraftträdande.

1.   Från och med det att detta avtal träder i kraft får en part inte höja en tull som är gällande vid ikraftträdandet eller införa en ny tull på en vara med ursprung i någon av parterna.

2.   Utan hinder av punkt 1 får en part

3.   Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får endast Kanada tillämpa en särskild skyddsåtgärd enligt artikel 5 i WTO:s jordbruksavtal. En sådan särskild skyddsåtgärd får endast tillämpas för varor som klassificeras enligt tulltaxenummer med beteckningen ”SSÅ” i Kanadas lista i bilaga 2-A. Denna särskilda skyddsåtgärd används endast för import som inte är föremål för förmånstull och, när det gäller import som omfattas av en tullkvot, import över åtagandet om tillträde.

1.   En part får tillfälligt upphäva, i enlighet med punkterna 2–5, den förmånliga tullbehandlingen enligt detta avtal när det gäller varor som exporteras eller tillverkas av en person i den andra parten, om parten

2.   En part som gjort ett konstaterande av det slag som avses i punkt 1 ska

3.   Om myndigheterna inte nått fram till en ömsesidigt godtagbar lösning inom 30 dagar ska den part som gjort konstaterandet hänskjuta frågan till Gemensamma tullsamarbetskommittén.

4.   Om Gemensamma tullsamarbetskommittén inte har löst frågan inom 60 dagar får den part som gjort konstaterandet tillfälligt upphäva den förmånliga tullbehandlingen enligt detta avtal med avseende på varan i fråga från den berörda personen i den andra parten. Det tillfälliga upphävandet ska inte gälla för varor som redan befinner sig under transitering mellan parterna den dag då det tillfälliga upphävandet får verkan.

5.   Den part som tillämpar ett tillfälligt upphävande i enlighet med punkt 1 får endast tillämpa detta under en period som står i proportion till den inverkan som den situation som ligger till grund för konstaterandet enligt punkt 1 har haft på partens ekonomiska intressen, dock högst i 90 dagar. Om parten efter det att perioden på 90 dagar löpt ut har rimliga skäl, som grundar sig på objektiv, vederhäftig och kontrollerbar information, att anse att de förhållanden som gav upphov till det ursprungliga upphävandet inte har förändrats får parten förlänga upphävandet med ytterligare en period på högst 90 dagar. Det ursprungliga upphävandet och alla förlängningar av detta ska göras till föremål för regelbundna samråd inom Gemensamma tullsamarbetskommittén.

1.   I enlighet med artikel VIII i Gatt 1994 får en part inte införa eller upprätthålla avgifter på eller i samband med import eller export av varor från en part som inte står i proportion till kostnaden för de tillhandahållna tjänsterna eller som utgör ett indirekt skydd för inhemska varor eller en import- eller exportavgift för skatteändamål.

2.   För tydlighetens skull påpekas att punkt 1 inte hindrar en part från att införa en tull eller avgift som avses i leden a–c i definitionen av tull i artikel 1.1 (Definitioner med allmän giltighet).

1.   Vid tillämpningen av denna artikel förstås med reparation eller ändring varje förädlingsprocess som en vara genomgår för att avhjälpa funktionsfel eller materiell skada och som innebär att varan återställs till sin ursprungliga funktion, eller för att säkerställa att den uppfyller de tekniska kraven för dess användning, utan vilken varan inte längre skulle kunna användas på normalt sätt för de ändamål den var avsedd för. Reparation eller ändring av en vara omfattar återställande och underhåll men inte bearbetning eller behandling som

2.   Med undantag för vad som föreskrivs i fotnot 1 ska en part inte tillämpa en tull på en vara, oavsett ursprung, som återinförs på dess territorium efter det att varan i fråga temporärt exporterats från partens territorium till den andra partens territorium för reparation eller ändring, oavsett om reperationen eller ändringen skulle kunna utföras på den parts territorium från vilket varan exporterats för reparation eller ändring. (1) (2)

3.   Punkt 2 är inte tillämplig på varor som importeras till tullager, frizon eller liknande och som därefter exporteras för reparation och inte återimporteras till tullager, frizon eller liknande.

4.   En part får inte tillämpa en tull på en vara, oavsett ursprung, som importeras tillfälligt från den andra partens territorium för reparation eller ändring. (3)

1.   Om inte annat föreskrivs i detta avtal får en part inte införa eller upprätthålla förbud eller restriktioner vid import av en vara från den andra parten eller vid export eller försäljning för export av en vara som är destinerad till den andra partens territorium, utom om detta sker i enlighet med artikel XI i Gatt 1994. I detta syfte införlivas artikel XI i Gatt 1994 i detta avtal och görs till en del av detta.

2.   Om en part inför eller upprätthåller ett förbud eller en restriktion vid import från eller export till ett tredjeland av en vara, får parten

3.   Om en part inför eller upprätthåller förbud eller restriktioner vid import av en vara från ett tredjeland ska parterna, på begäran av den andra parten, inleda diskussioner i syfte att undvika otillbörlig störning eller snedvridning av prissättningen, marknadsföringen eller distributionsarrangemangen i den andra parten.

4.   Denna artikel är inte tillämplig på åtgärder, inbegripet fortsättning, direkt förnyande och ändringar av dessa, avseende följande:

1.   Den kommitté för varuhandel som inrättats enligt artikel 26.2.1 a (Specialiserade kommittéer) ska ha följande uppgifter:

2.   Kommittén för varuhandel får förelägga Gemensamma Ceta-kommittén utkast till beslut om påskyndande av avvecklingen av, eller om avveckling av, tullen på en vara.

3.   Den kommitté för jordbruk som inrättats enligt artikel 26.2.1 a (Specialiserade kommittéer) ska

4.   Parterna noterar att det förekommer ett samarbete och informationsutbyte om jordbruksfrågor inom ramen för den jordbruksdialog mellan Kanada och Europeiska unionen som inrättats genom en skriftväxling av den 14 juli 2008. I tillämpliga fall får denna jordbruksdialog användas för de ändamål som avses i punkt 3.

1.   Detta kapitel är tillämpligt på utarbetande, fastställande och tillämpning av tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som kan påverka handeln mellan parterna.

2.   Detta kapitel är inte tillämpligt på

3.   Med undantag för de fall där en term ges en definition eller en betydelse i detta avtal, inbegripet de bestämmelser i TBT-avtalet som införlivats däri enligt artikel 4.2, ska de allmänna termer som används med avseende på standardisering och förfaranden för bedömning av överensstämmelse normalt sett ha den betydelse de ges i den definition som antagits inom FN-systemet och av internationella standardiseringsorgan, med hänsyn tagen till det sammanhang där termen uppträder och mot bakgrund av föremålet för och syftet med detta kapitel.

4.   Hänvisningar i detta kapitel till tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse omfattar även ändringar av dessa och tillägg till reglerna eller produkttäckningen i dessa, med undantag för ändringar och tillägg av liten betydelse.

5.   Artikel 1.8.2 (Skyldigheternas omfattning) är inte tillämplig på artiklarna 3, 4, 7, 8 och 9 i TBT-avtalet såsom de införlivats i detta avtal.

1.   Följande bestämmelser i TBT-avtalet införlivas härmed i och utgör en integrerad del av detta avtal:

2.   Termen ”medlemmar” i de införlivade bestämmelserna har samma betydelse i detta avtal som den har i TBT-avtalet.

3.   När det gäller artiklarna 3, 4, 7, 8 och 9 i TBT-avtalet kan kapitel tjugonio (Tvistlösning) åberopas i de fall där en part anser att den andra parten inte nått ett tillfredställande resultat inom ramen för dessa artiklar och att de egna handelsintressena i betydande utsträckning påverkas. I detta avseende ska dessa resultat vara likvärdiga med de resultat som skulle nås om organet ifråga vore en part.

1.   Parterna förbinder sig att samarbeta i största möjliga utsträckning för att säkerställa att deras tekniska föreskrifter är förenliga med varandra. Detta innebär att om en part uttrycker sitt intresse för att utveckla en teknisk föreskrift som har ett likvärdigt eller liknande tillämpningsområde som en teknisk föreskrift som den andra parten redan har eller håller på att utarbeta, ska den andra parten, på begäran och i den utsträckning som det är praktiskt möjligt, tillhandahålla den relevanta information och de relevanta studier och data som den har använt sig av vid utarbetandet av sin tekniska föreskrift, oavsett om denna redan fastställts eller håller på att utvecklas. Parterna inser att det kan bli nödvändigt att klargöra och enas om omfattningen av en specifik begäran samt att konfidentiella uppgifter får undanhållas.

2.   En part som har utarbetat en teknisk föreskrift som den anser vara likvärdig med en av den andra partens tekniska föreskrifter som har ett jämförbart syfte och en jämförbar produkttäckning får begära att den andra parten erkänner denna tekniska föreskrift som likvärdig. Parten ska lämna en skriftlig begäran i vilken den i detalj redogöra för skälen till varför den anser att dess tekniska föreskrift bör anses vara likvärdig, bland annat skälen avseende produkttäckningen. Den part som inte godtar att den tekniska föreskriften är likvärdig ska, på begäran, motivera sitt beslut för den andra parten.

1.   Varje part ska säkerställa att transparensförfarandena i samband med utarbetandet av tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse ger berörda personer i en part möjlighet att delta i ett lämpligt och tidigt skede där det fortfarande är möjligt att göra ändringar och att ta hänsyn till synpunkter, dock med undantag för situationer där akuta problem rörande säkerhet, hälsa, miljöskydd eller nationell säkerhet uppstår eller riskerar att uppstå. Om ett samråd om utveckling av tekniska föreskrifter eller förfaranden för bedömning av överensstämmelse är öppet för allmänheten, ska varje part tillåta personer från den andra parten att delta på villkor som inte är mindre gynnsamma än de som gäller för dess egna personer.

2.   Parterna ska främja ett närmare samarbete mellan de standardiseringsorgan som är belägna inom deras respektive territorier i syfte att underlätta bland annat informationsutbyte om sina respektive verksamheter samt harmonisering av standarder på grundval av ömsesidiga intressen och ömsesidighet, i enlighet med villkor som ska fastställas av berörda standardiseringsorgan.

3.   Varje part ska bemöda sig om att ge den andra parten en period på minst 60 dagar för att lämna skriftliga synpunkter efter det att en anmälan av en föreslagen teknisk föreskrift eller ett föreslaget förfarande för bedömning av överensstämmelse överlämnats till WTO:s centrala registreringsenhet, dock med undantag för situationer där akuta problem rörande säkerhet, hälsa, miljöskydd eller nationell säkerhet uppstår eller riskerar att uppstå. En part ska välvilligt behandla en rimlig begäran om förlängning av perioden för lämnande av synpunkter.

4.   Om en part tar emot synpunkter från den andra parten på sin föreslagna tekniska föreskrift eller sitt föreslagna förfarande för bedömning av överensstämmelse, ska den lämna ett skriftligt svar på dessa synpunkter innan den tekniska föreskriften eller förfarandet för bedömning av överensstämmelse fastställs.

5.   Varje part ska publicera eller på annat sätt offentliggöra, i pappersform eller elektronisk form, sina svar eller en sammanfattning av sina svar på de synpunkter av betydelse som den mottagit, senast den dag då den offentliggör den tekniska föreskrift eller det förfarande för bedömning av överensstämmelse som fastställts.

6.   Varje part ska, på begäran av den andra parten, tillhandahålla information om målen, den rättsliga grunden och motiveringen för en teknisk föreskrift eller ett förfarande för bedömning av överensstämmelse som den fastställt eller avser att fastställa.

7.   Parterna ska välvilligt behandla en rimlig begäran från den andra parten, som mottagits före utgången av den period för lämnande av synpunkter som inleds efter överlämnandet av en föreslagen teknisk föreskrift, om att fastställa eller förlänga tiden mellan fastställandet av den tekniska föreskriften och den dag då den blir tillämplig, utom i de fall en sådan fördröjning skulle hindra uppnåendet av de eftersträvade legitima målen.

8.   Varje part ska säkerställa att de tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som den fastställt offentliggörs på en officiell webbplats.

9.   Om en part i en införselhamn kvarhåller en vara som importerats från den andra parten med hänvisning till att varan inte uppfyller en teknisk föreskrift, ska den utan onödigt dröjsmål underrätta importören om skälen till kvarhållandet av varan.

1.   Parterna ska samarbeta om de frågor som täcks av detta kapitel. Parterna är överens om att den kommitté för varuhandel som inrättats enligt artikel 26.2.1 a ska

2.   Om parterna inte kan lösa en fråga som omfattas av detta kapitel inom Kommittén för varuhandel, får Gemensamma Ceta-kommittén på begäran av en part inrätta en särskild teknisk arbetsgrupp med uppgift att hitta lösningar för att underlätta handeln. Om en part inte samtycker till en begäran från den andra parten om att inrätta en teknisk arbetsgrupp ska den, på begäran, motivera sitt beslut. Parterna ska leda den tekniska arbetsgruppen.

3.   När en part har begärt information ska den andra parten, i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, tillhandahålla informationen i pappersform eller elektronisk form inom en rimlig tidsperiod. Parten ska bemöda sig om att besvara varje begäran om information inom 60 dagar.

1.   I detta kapitel gäller följande definitioner:

2.   Utöver vad som sägs i punkt 1 gäller att definitionerna i SPS-avtalet har företräde i det fall de definitioner som fastställts under överinseende av Codex Alimentarius-kommissionen, OIE och IPPC och definitionerna i SPS-avtalet skiljer sig åt.

1.   För djur, animaliska produkter och animaliska biprodukter gäller följande:

2.   För växter och växtprodukter gäller följande:

1.   Den importerande parten ska godta en sanitär eller fytosanitär åtgärd som vidtagits av den exporterande parten såsom likvärdig med sin egen, om den exporterande parten objektivt kan påvisa för den importerande parten att dess åtgärd uppnår den importerande partens skäliga SPS-skyddsnivå.

2.   I bilaga 5-D anges principerna och riktlinjerna för fastställande, erkännande och bibehållande av likvärdighet.

3.   I bilaga 5-E anges följande:

4.   Vid tillämpningen av detta kapitel ska artikel 1.7 (Hänvisning till lagstiftning) tillämpas om inte annat följer av denna artikel, bilaga 5-D och de allmänna anmärkningarna i bilaga 5-E.

1.   Den importerande parten ska se till att dess allmänna sanitära och fytosanitära importkrav för alla råvaror finns tillgängliga. Om parterna gemensamt fastställer att en råvara är prioriterad, ska den importerande parten fastställa specifika SPS-krav för import av råvaran i fråga, såvida inte parterna beslutar annat. För att säkerställa en effektiv förvaltning av deras tillgängliga resurser ska parterna samarbeta vid fastställandet av vilka råvaror som ska vara prioriterade. De specifika importkraven bör vara tillämpliga på den exporterande partens hela territorium.

2.   I enlighet med punkt 1 ska den importerande parten, utan onödigt dröjsmål, inleda den process som är nödvändig för att fastställa specifika SPS-krav för import av den råvara som fastställts vara prioriterad. När dessa specifika importkrav har fastställs ska den importerande parten, utan onödigt dröjsmål, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att handeln ska kunna ske med tillämpning av dessa importkrav.

3.   I syfte att fastställa de specifika SPS-importkraven ska den exporterande parten, på begäran av den importerande parten

4.   Om den importerande parten för en förteckning över godkända inrättningar eller anläggningar för import av en råvara, ska den godkänna en inrättning eller anläggning belägen inom den exporterande partens territorium utan föregående inspektion av inrättningen eller anläggningen i fråga om

5.   Utöver vad som sägs i punkt 4 ska den importerande parten offentliggöra sin förteckning över godkända inrättningar och anläggningar.

6.   En part ska normalt sett godta sändningar av en reglerad råvara utan att begära förhandsklarering för varje enskild sändning, såvida inte parterna beslutar annat.

7.   Den importerande parten får kräva att den relevanta behöriga myndigheten i den exporterande parten objektivt påvisar, på ett sätt som den importerande parten finner tillfredställande, att importkraven kan uppfyllas eller är uppfyllda.

8.   Parterna ska följa det förfarande som anges i bilaga 5-G avseende de specifika importkraven för växtskydd.

1.   För att förtroendet ska kunna upprätthållas vad gäller genomförandet av detta kapitel får en part genomföra granskningar eller kontroller, eller både och, av hela eller delar av det kontrollprogram som inrättats av den andra partens behöriga myndighet. Parten ska stå för sina egna kostnader i samband granskning och kontroll.

2.   Om parterna fastställer principer och riktlinjer för genomförandet av granskningar och kontroller, ska de ange dessa i bilaga 5-H. Om en part genomför en granskning eller en kontroll ska den följa principerna och riktlinjerna i bilaga 5-H.

1.   I de fall det krävs ett officiellt hälsointyg för att importera en sändning av levande djur eller animaliska produkter, och om den importerande parten har godtagit den exporterande partens sanitära eller fytosanitära åtgärd såsom likvärdig med dess egen med avseende på dessa levande djur eller animaliska produkter, ska parterna använda den förlaga till hälsointyg som föreskrivs i bilaga 5-I för detta certifikat, såvida inte parterna beslutar annat. Parterna får också använda en förlaga till intyg för andra produkter, om de så beslutar.

2.   I bilaga 5-I fastställs principer och riktlinjer för exportcertifiering, bland annat elektronisk certifiering, återkallande och ersättande av certifikat, språkregler och förlagor till intyg.

1.   I bilaga 5-J fastställs principer och riktlinjer för importkontroller och avgifter, inbegripet importkontrollernas frekvens.

2.   Om det framgår av importkontrollerna att de relevanta importkraven inte är uppfyllda, måste de åtgärder som vidtas av den importerande parten grundas på en riskbedömning och inte vara mer handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att parten ska kunna uppnå en skälig sanitär och fytosanitär skyddsnivå.

3.   När så är möjligt ska den importerande parten underrätta importören av en sändning som inte uppfyller kraven, eller dennes företrädare, om skälen till att kraven inte kan anses vara uppfyllda och ge dem möjlighet att begära en omprövning av beslutet. Den importerande parten ska beakta all relevant information som lämnats som stöd vid omprövningen.

4.   En part får ta ut avgifter för sina kostnader för att genomföra gränskontroller, vilka dock inte bör vara högre än det belopp som behövs för att täcka kostnaderna.

1.   En part ska utan onödigt dröjsmål till den andra parten anmäla

2.   Parterna ska bemöda sig om att utbyta information om andra relevanta frågor, bland annat

3.   Om inte Gemensamma förvaltningskommittén beslutar något annat ska, när den information som avses i punkterna 1 och 2 har gjorts tillgängliga genom en anmälan till WTO:s centrala registreringsenhet eller till relevant internationellt standardiseringsorgan i enlighet med dess relevanta regler, kraven i punkterna 1 och 2 med avseende på denna information anses vara uppfyllda.

1.   En part ska underrätta den andra parten om en sanitär eller fytosanitär nödåtgärd inom 24 timmar efter det att den fattat beslut om att vidta åtgärden. Om en part begär tekniskt samråd för att behandla den sanitära eller fytosanitära nödåtgärden, måste detta tekniska samråd hållas inom tio dagar efter anmälan av den sanitära eller fytosanitära åtgärden. Parterna ska ta hänsyn till den information de får genom det tekniska samrådet.

2.   Den importerande parten ska ta hänsyn till sådan information som lämnats i tid av den exporterande parten då den fattar sitt beslut med avseende på en sändning som håller på att transporteras mellan parterna vid tidpunkten för införandet av den sanitära eller fytosanitära nödåtgärden.

1.   Den gemensamma förvaltningskommitté för sanitära och fytosanitära åtgärder (nedan kallad Gemensamma förvaltningskommittén) som inrättats enligt artikel 26.2.1 d omfattar företrädare för regleringsmyndigheter och näringslivet från båda parter, som ansvarar för sanitära och fytosanitära åtgärder.

2.   Gemensamma förvaltningskommittén ska ha följande uppgifter:

3.   Gemensamma förvaltningskommittén får bland annat

4.   Gemensamma förvaltningskommittén får inrätta arbetsgrupper, i vilka företrädare på expertnivå från parterna deltar, för att behandla specifika sanitära eller fytosanitära frågor.

5.   En part får hänskjuta varje fråga om sanitära och fytosanitära åtgärder till Gemensamma förvaltningskommittén. Gemensamma förvaltningskommittén bör ta upp frågan så snabbt som möjligt.

6.   Om Gemensamma förvaltningskommittén inte kan lösa en fråga snabbt, ska den, på begäran av en part, utan dröjsmål underrätta Gemensamma Ceta-kommittén.

7.   Såvida inte parterna beslutar annat, ska Gemensamma förvaltningskommittén sammanträda och fastställa sitt arbetsprogram senast 180 dagar efter detta avtals ikraftträdande och sin arbetsordning senast ett år efter detta avtals ikraftträdande.

8.   Efter sitt första sammanträde ska Gemensamma förvaltningskommittén sammanträda vid behov, vanligtvis en gång om året. Gemensamma förvaltningskommittén får besluta att sammanträda genom videokonferens eller telekonferens, och får mellan sammanträdena även behandla frågor per korrespondens.

9.   Gemensamma förvaltningskommittén ska årligen rapportera om sin verksamhet och sitt arbetsprogram till Gemensamma Ceta-kommittén.

10.   När detta avtal träder i kraft ska varje part utse, och skriftligen underrätta den andra parten om, en kontaktpunkt för samordning av Gemensamma förvaltningskommitténs dagordning och underlättande av kommunikationen om sanitära och fytosanitära frågor.

1.   Parterna erkänner att frågor som rör tull och förenklade handelsprocedurer är viktiga mot bakgrund av den växande världshandeln.

2.   Parterna ska i största möjliga utsträckning samarbeta och utbyta information, bland annat information om bästa praxis, i syfte att främja tillämpningen och efterlevnaden av åtgärderna i detta avtal för förenklade handelsprocedurer.

3.   Åtgärder för att förenkla handelsprocedurer ska inte utgöra ett hinder för mekanismer för att skydda en person genom effektiv tillämpning och efterlevnad av en parts lagstiftning.

4.   Krav och förfaranden för import, export och transitering ska inte vara mer administrativt betungande eller handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att uppnå legitima mål.

5.   Gällande internationella instrument och standarder på handels- och tullområdet ska ligga till grund för kraven och förfarandena för import, export och transitering, utom i de fall sådana instrument och standarder inte är effektiva medel för att uppnå de legitima mål som eftersträvas.

1.   Varje part ska offentliggöra eller på annat sätt göra tillgängliga, inbegripet på elektronisk väg, sina lagar och andra författningar, rättsliga avgöranden och förvaltningsstrategier vad gäller kraven för import eller export av varor.

2.   Varje part ska sträva efter att offentliggöra, inbegripet på internet, föreslagna föreskrifter och administrativa åtgärder som gäller tullfrågor och efter att ge berörda personer tillfälle att yttra sig om dessa innan de antas.

3.   Varje part ska utse eller upprätthålla en eller flera kontaktpunkter dit berörda personer kan vända sig med tullfrågor samt tillhandahålla information på internet om vilka förfaranden som ska följas vid sådana förfrågningar.

1.   Varje part ska införa eller upprätthålla förenklade tullförfaranden för ett effektivt frigörande av varor i syfte att underlätta handeln mellan parterna och minska kostnaderna för importörer och exportörer.

2.   Varje part ska säkerställa att dessa förenklade förfaranden

3.   Varje part får, i sina förenklade förfaranden, kräva att det lämnas mer omfattande information i samband med redovisning och kontroll efter införsel, när så är lämpligt.

4.   Varje part ska möjliggöra ett snabbt frigörande av varor och, i den mån det är möjligt och tillämpligt,

5.   Varje part ska, i största möjliga utsträckning, säkerställa att dess myndigheter och organ som deltar i gränskontroller och andra import- och exportkontroller samarbetar och samordnar sin verksamhet för att underlätta handeln genom att, bland annat, förenhetliga sina krav vad gäller import- och exportuppgifter och dokumentation och inrätta en enda plats där dokumentkontroll och fysisk kontroll för sändningarna kan genomföras vid ett enda tillfälle.

6.   Varje part ska, i största möjliga utsträckning, säkerställa att deras import- och exportkrav för varor är samordnade för att underlätta handeln, oavsett om dessa krav förvaltas av ett organ eller av tullförvaltningen på det organets vägnar.

1.   Avtalet om tullvärdeberäkning reglerar tullvärdeberäkningen i samband med den ömsesidiga handeln mellan parterna.

2.   Parterna ska samarbeta i avsikt att nå fram till en gemensam syn på frågor som rör fastställande av tullvärde.

1.   Varje part ska grunda sina förfaranden för undersökning, frigörande och kontroll efter införsel på riskbedömningsprinciper, snarare än att kräva att varje sändning som ankommer för införsel ska underkastats en omfattande undersökning för att fastställa om den uppfyller importkraven.

2.   Varje part ska anta och tillämpa sina krav och förfaranden för import, export och transitering av varor på grundval av riskhanteringsprinciper och inrikta efterlevnadsåtgärder på de transaktioner som kräver särskild uppmärksamhet.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte hindra en part från att genomföra kvalitetskontroller och efterlevnadsgranskningar som kan kräva mer omfattande undersökningar.

1.   Varje part ska använda sig av informationsteknik som påskyndar dess förfaranden för frigörande av varor för att underlätta handeln, inbegripet handeln mellan parterna.

2.   Varje part ska

3.   Varje part ska bemöda sig om att

4.   Parterna ska sträva efter att samarbeta för att utveckla driftskompatibla elektroniska informationssystem, bland annat med beaktande av arbetet i WCO, i syfte att underlätta handeln mellan parterna.

1.   Varje part ska, på skriftlig begäran, utfärda förhandsbesked om tullklassificering i enlighet med sin lagstiftning.

2.   Varje part ska, med hänsyn tagen till konfidentialitetskraven, offentliggöra, exempelvis på internet, information om förhandsbesked om tullklassificering som är relevanta för att kunna förstå och tillämpa reglerna om tullklassificering.

3.   I syfte att underlätta handeln ska parterna i sin bilaterala dialog regelbundet informera varandra om vilka förändringar de vidtagit i sin respektive lagstiftning och sina respektive genomförandeåtgärder vad gäller de frågor som avses i punkterna 1 och 2.

1.   Varje part ska säkerställa att administrativa åtgärder och officiella beslut som fattats avseende import av varor ska kunna överprövas skyndsamt i allmän domstol, skiljedomstol eller förvaltningsdomstol eller genom administrativa förfaranden.

2.   Den domstol eller tjänsteman som agerar i enlighet med dessa administrativa förfaranden ska vara oberoende av den tjänsteman eller myndighet som utfärdat beslutet och ska ha befogenhet att bekräfta, ändra eller upphäva fastställandet i enlighet med partens lagstiftning.

3.   Innan en part kräver att en person ska begära överprövning på en mer formell eller rättslig nivå, ska parten sörja för tillgång till en administrativ nivå för överklagande eller överprövning som är oberoende av den tjänsteman eller den myndighet som ansvarar för den ursprungliga åtgärden eller det ursprungliga beslutet.

4.   Varje part ska i allt väsentligt ge en person som erhållit ett förhandsbesked i enlighet med artikel 6.9 samma rätt till överprövning och överklagande av förhandsbesked som utfärdats av dess tullmyndigheter som den ger importörer på dess territorium.

1.   Varje part ska, i enlighet med sin lagstiftning, behandla som strikt konfidentiell all information som den erhåller inom ramen för detta kapitel och som till sin natur är konfidentiell, och skydda denna information från att lämnas ut om ett sådant utlämnande skulle kunna inverka negativt på konkurrenssituationen för den person som lämnat informationen.

2.   Om den part som tar emot eller inhämtar sådan information som avses i punkt 1 enligt lag är skyldig att lämna ut denna information, ska den parten underrätta den part eller den person som lämnat informationen.

3.   Varje part ska säkerställa att konfidentiell information som samlats in inom ramen för detta kapitel inte används för andra ändamål än handläggning och genomförande vad gäller tullfrågor, såvida detta inte sker med tillstånd av den part som har lämnat den konfidentiella informationen.

4.   En part får tillåta att information som samlats in inom ramen för detta kapitel används vid administrativa förfaranden, domstolsförfaranden eller domstolsliknande förfaranden som inletts till följd av bristande efterlevnad av tullrelaterad lagstiftning genom vilken detta kapitel genomförs. En part ska på förhand underrätta den part eller person som lämnat informationen om sådan användning.

1.   Parterna ska fortsätta sitt samarbete inom internationella forum, till exempel WCO, för att uppnå ömsesidigt erkända mål, bland annat de mål som fastställs i WCO:s ramverk av standarder för att säkra och underlätta världshandeln.

2.   Parterna ska regelbundet se över relevanta internationella initiativ rörande förenklade handelsprocedurer, bland annat den förteckning över rekommendationer vad gäller förenklade handelsprocedurer (Compendium of Trade Facilitation Recommendations) som sammanställts av FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece), i syfte att identifiera områden inom vilka ytterligare gemensamma åtgärder skulle kunna underlätta handeln mellan parterna och främja gemensamma multilaterala mål.

3.   Parterna ska samarbeta i enlighet med avtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen om samarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor, utfärdat i Ottawa den 4 december 1997 (nedan kallat tullsamarbetsavtalet EU–Kanada).

4.   Parterna ska ömsesidigt bistå varandra i tullfrågor i enlighet med tullsamarbetsavtalet EU–Kanada, bland annat frågor rörande misstänkta överträdelser av en parts tullagstiftning såsom detta definieras i det avtalet, och vid genomförandet av det här avtalet.

1.   Gemensamma tullsamarbetskommittén, som har befogenhet att agera under överinseende av Gemensamma Ceta-kommittén som en specialiserad kommitté i enlighet med artikel 26.2.1 c (Specialiserade kommittéer), ska säkerställa en korrekt tillämpning av detta kapitel och protokollet om ursprungsregler och ursprungsförfaranden samt artikel 20.43 (Tillämpningsområde för gränsåtgärder) och artikel 2.8 (Tillfälligt upphävande av förmånlig tullbehandling). Gemensamma tullsamarbetskommittén ska undersöka frågor som uppstår i samband med deras tillämpning i överensstämmelse med målen för detta avtal.

2.   När det gäller frågor som täcks av detta avtal ska Gemensamma tullsamarbetskommittén omfatta företrädare för tull- eller handelsmyndigheter eller andra behöriga myndigheter enligt vad varje part anser vara lämpligt.

3.   Varje part ska säkerställa att dess företrädare som deltar i Gemensamma tullsamarbetskommitténs möten har den sakkunskap som krävs för att kunna behandla punkterna på dagordningen. Gemensamma tullsamarbetskommittén får sammanträda i en specifik sammansättning av sakkunskap för att hantera frågor rörande ursprungsregler och ursprungsförfaranden, antingen som Gemensamma tullsamarbetskommittén–Ursprungsregler eller Gemensamma tullsamarbetskommittén–Ursprungsförfaranden.

4.   Gemensamma tullsamarbetskommittén får utarbeta sådana resolutioner, rekommendationer eller yttranden och lägga fram sådana utkast till beslut för Gemensamma Ceta-kommittén som den anser vara nödvändiga för att uppnå de gemensamma målen och för att säkerställa att de mekanismer som fastställs i detta kapitel och protokollet om ursprungsregler och ursprungsförfaranden samt i artikel 20.43 (Tillämpningsområde för gränsåtgärder) och artikel 2.8 (Tillfälligt upphävande av förmånlig tullbehandling) kan fungera väl.

1.   I detta avtal avses med subvention en åtgärd som rör varuhandel och som uppfyller villkoren i artikel 1.1 i subventionsavtalet.

2.   En subvention ska omfattas av detta kapitel endast om den är selektiv i den mening som avses i artikel 2 i subventionsavtalet.

1.   Vartannat år ska varje part anmäla följande till den andra parten för varje subvention som beviljats eller upprätthållits inom dess territorium:

2.   Anmälningar till WTO enligt artikel 25.1 i subventionsavtalet ska anses uppfylla de krav som anges i punkt 1.

3.   En part ska, om den andra parten så begär, omedelbart lämna information och svara på frågor rörande ett visst fall av statligt stöd i samband med tjänstehandel som tillhandahålls på dess territorium.

1.   Om en part anser att en subvention eller ett visst fall av statligt stöd i samband med tjänstehandel som beviljats av den andra parten har eller skulle kunna få en negativ inverkan på dess intressen, får den ge uttryck för sina betänkligheter för den andra parten och begära samråd i frågan. Den mottagande parten ska välvilligt och till fullo beakta begäran.

2.   En part får under samrådet begära ytterligare information om en subvention eller ett visst fall av statligt stöd i samband med tjänstehandel som tillhandahålls av den andra parten, bland annat om dess syfte, dess belopp och om vilka åtgärder som vidtagits för att begränsa en eventuell snedvridning av handeln.

3.   På grundval av samrådet ska den mottagande parten bemöda sig om att undanröja eller minimera alla eventuella negativa verkningar på den begärande partens intressen av subventionen eller det berörda fallet av statligt stöd i samband med tjänstehandel.

4.   Denna artikel är inte tillämplig på subventioner avseende jordbruks- och fiskeriprodukter och påverkar inte tillämpningen av artiklarna 7.4 och 7.5.

1.   Parterna sluter gemensamt upp bakom målet att samarbeta för att nå fram till ett avtal för att

2.   Om en part anser att en subvention, eller ett visst fall av statligt stöd som beviljats av den andra parten har eller skulle kunna få en negativ inverkan på dess intressen i fråga om jordbruks- eller fiskeriprodukter, får den ge uttryck för sina betänkligheter för den andra parten och begära samråd i frågan.

3.   Den mottagande parten ska välvilligt och till fullo beakta begäran och göra sitt bästa för att undanröja eller minimera de negativa verkningarna av subventionen eller det tillhandahållna statliga stödet på den begärande partens intressen i fråga om jordbruks- eller fiskeriprodukter.

1.   I denna artikel gäller följande definitioner:

a)    exportsubvention : en exportsubvention enligt definitionen i artikel 1 e i jordbruksavtalet.

b)    fullständig avveckling av en tull: när det finns en tullkvot, avveckling antingen av tullen inom kvoten eller av tullen utanför kvoten.

2.   En part får inte införa eller upprätthålla en exportsubvention på en jordbruksprodukt som exporteras, eller ingår i en produkt som exporteras, till den andra partens territorium efter det att den andra parten, omedelbart eller efter övergångsperioden, fullständigt har avvecklat tullen på den berörda jordbruksprodukten i enlighet med bilaga 2-A (Avveckling av tullar), inbegripet tullbindningslistorna.

1.   Detta kapitel gäller för åtgärder som införs eller upprätthålls av en part och som avser gränsöverskridande handel med tjänster som utförs av en tjänsteleverantör från den andra parten, inbegripet åtgärder som avser

2.   Detta kapitel är inte tillämpligt på åtgärder som avser

3.   Detta kapitel inverkar inte på parternas rättigheter och skyldigheter enligt luftfartsavtalet mellan Kanada och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, upprättat i Bryssel den 17 december 2009 och Ottawa den 18 december 2009.

4.   Detta kapitel ska inte innebära någon skyldighet för en part med avseende på medborgare och varaktigt bosatta i den andra parten som önskar tillträde till den första partens arbetsmarknad eller söker fast anställning inom dess territorium, eller medföra någon rätt för sådana medborgare och varaktigt bosatta med avseende på sådant tillträde eller sådan anställning.

1.   Varje part ska medge tjänsteleverantörer och tjänster från den andra parten en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten, i likadana situationer, medger sina egna tjänsteleverantörer och tjänster.

2.   För tydlighetens skull påpekas att den behandling som en part medger i enlighet med punkt 1, med avseende på en myndighet i Kanada annan än på federal nivå, eller, med avseende på den statliga förvaltningen i en medlemsstat i Europeiska unionen, avser en behandling som inte är mindre gynnsam än den gynnsammaste behandling i likadana situationer som denna myndighet eller förvaltning medger sina egna tjänsteleverantörer och tjänster.

1.   Varje part ska medge tjänsteleverantörer och tjänster från den andra parten en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i likadana situationer medger tjänsteleverantörer och tjänster från ett tredjeland.

2.   För tydlighetens skull påpekas att den behandling som en part medger i enlighet med punkt 1, med avseende på en myndighet i Kanada annan än på federal nivå, eller, med avseende på den statliga förvaltningen i en medlemsstat i Europeiska unionen, avser den behandling som denna myndighet eller förvaltning på sitt territorium i likadana situationer medger tjänster och tjänsteleverantörer från tredjeland.

3.   Punkt 1 är inte tillämplig på en behandling som en part beviljar inom ramen för en befintlig eller framtida åtgärd, inbegripet genom ett arrangemang eller ett avtal med ett tredjeland, som innebär erkännande av ackreditering av tjänster och tjänsteleverantörer inom provning och analys, ackreditering av tjänster och tjänsteleverantörer inom reparation och underhåll samt certifiering av dessa ackrediterade tjänsters och tjänsteleverantörers kvalifikationer, resultat eller arbete.

1.   Artiklarna 9.3, 9.5 och 9.6 är inte tillämpliga på

2.   Artiklarna 9.3, 9.5 och 9.6 ska inte tillämpas på en åtgärd som en part inför eller upprätthåller med avseende på en sektor, undersektor eller verksamhet, såsom anges i partens lista i bilaga II.

1.   Detta kapitel ger uttryck för de förmånliga handelsförbindelserna mellan parterna samt det gemensamma målet att underlätta handeln med tjänster och investeringar genom att tillåta inresa och tillfällig vistelse för fysiska personer för affärsändamål och genom att säkerställa insyn i processen.

2.   Detta kapitel är tillämpligt på åtgärder som införs eller upprätthålls av en part avseende inresa och tillfällig vistelse på deras territorium för nyckelpersonal, tjänsteleverantörer på kontraktsbasis, oberoende yrkesutövare och affärsresenärer på kortare besök. Detta kapitel är inte tillämpligt på åtgärder som påverkar fysiska personer som söker tillträde till en parts arbetsmarknad, och inte heller på åtgärder som rör medborgarskap, bosättning eller fast anställning.

3.   Inget i detta kapitel ska hindra en part från att tillämpa åtgärder för att reglera fysiska personers inresa till eller tillfälliga vistelse på deras territorium, inbegripet sådana åtgärder som är nödvändiga för att skydda gränsernas integritet och säkerställa att fysiska personers förflyttning över dessa sker i ordnade former, förutsatt att åtgärderna inte tillämpas på ett sådant sätt att de upphäver eller minskar de förmåner som tillkommer en part enligt villkoren i detta kapitel. Enbart det faktum att visering krävs för fysiska personer från vissa länder, men inte från andra, ska inte anses upphäva eller inskränka förmåner enligt detta kapitel.

4.   I de fall inga åtaganden görs i detta kapitel, ska alla andra bestämmelser i parternas lagstiftning om inresa och vistelse fortsätta att tillämpas, även de som gäller vistelsens längd.

5.   Oaktat bestämmelserna i detta kapitel ska alla bestämmelser i parternas lagstiftning gällande sysselsättning och social trygghet fortsätta att tillämpas, däribland bestämmelser om minimilön och kollektivavtal.

6.   Detta kapitel är inte tillämpligt i fall där avsikten med eller följden av inresa och tillfällig vistelse är att störa eller på annat sätt påverka resultatet av en arbets- eller ledningstvist eller förhandlingar, eller anställning av fysiska personer som är inblandade i tvister eller förhandlingar.

1.   Varje part ska tillåta inresa och tillfällig vistelse för fysiska personer för affärsändamål från den andra parten så länge som de fysiska personerna i övrigt uppfyller partens migrationsbestämmelser för inresa och tillfällig vistelse, i enlighet med detta kapitel.

2.   Varje part ska tillämpa sina åtgärder som berörs av bestämmelserna i detta kapitel i enlighet med artikel 10.2.1, och framför allt tillämpa dessa åtgärder så att de inte i onödan hindrar eller försenar handeln med varor eller tjänster eller utförande av investeringsverksamhet enligt detta avtal.

3.   Varje part ska se till att alla avgifter för handläggning av ansökningar om inresa och tillfällig vistelse är rimliga och står i proportion till de kostnader som uppkommit.

1.   Med hänsyn till kapitel tjugosju (Transparens), och med tanke på den vikt parterna fäster vid betydelsen av transparens i fråga om information om inresa och tillfällig vistelse ska varje part, senast 180 dagar efter den dag då detta avtal träder i kraft, till den andra parten tillhandahålla förklaringar avseende kraven för inresa och tillfällig vistelse enligt detta kapitel, så att fysiska personer för affärsändamål från den andra parten ges möjlighet att sätta sig in i dessa krav.

2.   Om en part samlar in och registerför uppgifter om inresa och tillfällig vistelse för fysiska personer för affärsändamål per kategori enligt detta kapitel, ska parten på begäran göra uppgifterna tillgängliga för den andra parten, i enlighet med dess lagstiftning gällande integritets- och uppgiftsskydd.

1.   Parterna inrättar härmed följande kontaktpunkter:

2.   Kontaktpunkterna för Kanada och Europeiska unionen, och i tillämpliga fall kontaktpunkterna för Europeiska unionens medlemsstater, ska utbyta information enligt artikel 10.4 och ska sammanträda efter behov för att diskutera frågor som rör detta kapitel, t.ex.

1.   Detta avtal innebär ingen skyldighet för någon part vad gäller deras bestämmelser om immigration, förutom såsom särskilt anges i detta kapitel och i kapitel tjugosju (Transparens).

2.   Utan att det påverkar ett eventuellt beslut att tillåta inresa och tillfällig vistelse för fysiska personer från den andra parten i enlighet med detta kapitel, inbegripet den vistelselängd som medges enligt ett sådant tillstånd ska

3.   För tydlighetens skull påpekas att punkt 2 är tillämpligt på behandlingen av fysiska personer som inreser för affärsändamål som befinner sig på den andra partens territorium, och som omfattas av de relevanta kategorierna och som tillhandahåller finansiella tjänster enligt definitionen i artikel 13.1 (Definitioner) i kapitel tretton (Finansiella tjänster). Punkt 2 är inte tillämplig på åtgärder som rör beviljande av tillfällig inresa för fysiska personer från en part eller ett tredje land.

4.   Om en part har angett ett förbehåll i sin lista i bilaga I, II eller III utgör förbehållet också ett förbehåll mot punkt 2 i den mån som den åtgärd som fastställs i eller tillåts enligt förbehållet påverkar behandlingen av fysiska personer som inreser för affärsändamål som befinner sig på den andra partens territorium.

1.   Varje part ska tillåta inresa och tillfällig vistelse för nyckelpersonal från den andra parten om inte annat följer av de förbehåll och undantag som förtecknas i bilaga 10-B.

2.   Ingen av parterna får införa eller upprätthålla begränsningar av det totala antal nyckelpersonal från den andra parten som tillåts inresa och tillfällig vistelse, i form av en begränsning i antal eller prövning av det ekonomiska behovet.

3.   Varje part ska tillåta inresa och tillfällig vistelse för personal vars affärsresa sker för investeringsändamål utan att kräva arbetstillstånd eller annat förhandsgodkännandeförfarande med liknande syfte.

4.   Varje part ska tillåta tillfällig anställning på deras territorium av personer som är föremål för företagsintern förflyttning och investerare från den andra parten.

5.   Den tillåtna vistelselängden för nyckelpersonal är följande:

1.   I enlighet med bilaga 10-E ska varje part tillåta inresa och tillfällig vistelse för tjänsteleverantörer på kontraktsbasis från den andra parten, på följande villkor:

2.   I enlighet med bilaga 10-E ska varje part tillåta inresa och tillfällig vistelse för oberoende yrkesutövare från den andra parten, på följande villkor:

3.   Om inte annat anges i bilaga 10-E får en part inte införa eller upprätthålla begränsningar av det totala antal tjänsteleverantörer på kontraktsbasis eller oberoende yrkesutövare från den andra parten som tillåts inresa och tillfällig vistelse, genom en begränsning i antal eller prövning av det ekonomiska behovet.

4.   Vistelsens längd för tjänsteleverantörer på kontraktsbasis eller för oberoende yrkesutövare är en sammanlagd period av högst 12 månader med möjlighet till förlängning av parten under en 24-månadersperiod eller under kontraktets giltighetstid, beroende på vilket som är kortast.

1.   I enlighet med bilaga 10-B ska en part tillåta inresa och tillfällig vistelse för affärsresenärer på kortare besök från den andra parten för att bedriva sådan verksamhet som förtecknas i bilaga 10-D, under förutsättning att affärsresenärerna på kortare besök

2.   Varje part ska tillåta tillfällig vistelse för affärsresenärer på kortare besök utan att kräva arbetstillstånd eller annat förhandsgodkännandeförfarande med liknande syfte.

3.   Maximal vistelselängd för affärsresenärer på kortare besök är 90 dagar under en sexmånadersperiod. (20)

1.   Detta kapitel fastställer en ram för att underlätta ett rättvist, öppet och konsekvent regelverk för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer mellan parterna och innehåller allmänna villkor för avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer.

2.   Detta kapitel är tillämpligt på yrken som regleras i varje part, inbegripet i alla eller vissa av Europeiska unionens medlemsstater och i alla eller vissa av Kanadas provinser och territorier.

3.   En part ska inte medge erkännande på ett sätt som skulle utgöra diskriminering vid tillämpningen av dess kriterier för auktorisering, licensiering eller certifiering av en tjänsteleverantör, eller som skulle utgöra en dold restriktion mot tjänstehandel.

4.   Ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer som antagits enligt detta kapitel ska tillämpas inom de territorier som tillhör Europeiska unionen och Kanada.

1.   Varje part ska uppmuntra sina behöriga myndigheter eller branschorganisationer, beroende på vad som är lämpligt, att utarbeta och till den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer som inrättats enligt artikel 26.2.1 b tillhandahålla gemensamma rekommendationer om de föreslagna avtalen om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer.

2.   En rekommendation ska innehålla en bedömning av det potentiella värdet av ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer, som ska grundas på kriterier såsom hur öppen marknaden är, industrins behov och vilka affärsmöjligheter som finns, t.ex. antalet yrkesutövande som förväntas dra nytta av avtalet, förekomsten av andra avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer inom denna sektor och förväntade vinster när det gäller ekonomisk och affärsmässig utveckling. Den ska dessutom innehålla en bedömning av om licensierings- eller kvalifikationssystemen i parterna är förenliga med det tänkta tillvägagångssättet för förhandlingarna om ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer.

3.   Den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer ska inom rimlig tid granska rekommendationen för att säkerställa att den är förenlig med kraven i detta kapitel. Om dessa krav är uppfyllda ska den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer fastställa nödvändiga åtgärder inför förhandlingarna och varje part ska underrätta sina respektive berörda myndigheter om dessa åtgärder.

4.   De förhandlande enheterna ska därefter fullborda förhandlingarna och lägga fram ett utkast till avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer till den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer.

5.   Den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer ska därefter granska utkastet till avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer för att säkerställa att det är förenligt med föreliggande avtal.

6.   Om den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer anser att avtalet om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer är förenligt med föreliggande avtal, ska den gemensamma kommittén anta avtalet om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer genom ett beslut, på villkor att varje part därefter gör en anmälan till den gemensamma kommittén om att de har uppfyllt sina respektive inhemska krav. Beslutet blir bindande för parterna när denna anmälan till den gemensamma kommittén för ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer har gjorts.

1.   Erkännande av yrkeskvalifikationer genom ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer ska göra det möjligt för tjänsteleverantören att utöva yrkesverksamhet i värdmedlemsstatens jurisdiktion, i enlighet med villkoren i avtalet.

2.   Om yrkeskvalifikationerna för en tjänsteleverantör från en part erkänns av den andra parten enligt ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer ska de berörda myndigheterna i värdmedlemsstatens jurisdiktion inte behandla denna tjänsteleverantör mindre gynnsamt i likadana situationer än en likadan tjänsteleverantör vars yrkeskvalifikationer har certifierats eller intygats på partens eget territorium.

3.   Erkännande enligt ett avtal om ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer får inte villkoras med

1.   Detta kapitel är tillämpligt på åtgärder som införs eller upprätthålls av en part avseende licensieringskrav, licensieringsförfaranden, kvalificeringskrav och kvalificeringsförfaranden, och som har inverkan på

2.   Detta kapitel gäller inte licensieringskrav, licensieringsförfaranden, kvalificeringskrav och kvalificeringsförfaranden

1.   Varje part ska se till att de licensieringskrav, kvalificeringskrav, licensieringsförfaranden och kvalificeringsförfaranden som den inför eller upprätthåller grundas på kriterier som hindrar de behöriga myndigheterna från att göra godtyckliga bedömningar.

2.   De kriterier som avses i punkt 1 ska vara

3.   Parterna erkänner att utövandet av en ministers skönsmässiga bedömning när det gäller ett beslut om beviljande av tillstånd i allmänhetens intresse inte är oförenligt med punkt 2 c, under förutsättning att det sker i överensstämmelse med den tillämpliga lagens syfte och inte på ett sätt som är godtyckligt, eller i något annat avseende oförenligt med detta avtal.

4.   Punkt 3 gäller inte licensierings- eller kvalificeringskrav för yrkesmässiga tjänster.

5.   Varje part ska se till att tillstånd beviljas så snart som den behöriga myndigheten fastställer att villkoren för tillståndet är uppfyllda, och att tillstånd när de väl har beviljats träder i kraft utan onödigt dröjsmål i enlighet med de bestämmelser och villkor som anges däri.

6.   Varje part ska upprätthålla eller inrätta allmänna domstolar, skiljedomstolar eller förvaltningsdomstolar eller motsvarande förfaranden som på begäran av en berörd investerare, enligt definitionen i artikel 8.1 (Definitioner), eller en berörd tjänsteleverantör, enligt definitionen i artikel 1.1 (Definitioner med allmän giltighet) snabbt kan pröva och vid behov vidta lämpliga åtgärder i fråga om förvaltningsbeslut som påverkar tillhandahållandet av en tjänst eller någon annan ekonomisk verksamhet. I de fall där sådana förfaranden inte är oberoende av den myndighet som svarar för förvaltningsbeslutet i fråga, ska varje part se till att förfarandena tillämpas på ett sätt som sörjer för en objektiv och opartisk prövning.

7.   Varje part ska säkerställa att de licenserings- och kvalificeringsförfaranden som införs eller upprätthålls är så enkla som möjligt och inte i onödan försvårar eller försenar tillhandahållandet av en tjänst eller utövandet av någon annan ekonomisk verksamhet.

8.   En tillståndsavgift som den sökande kan behöva betala i samband med sin ansökan om tillstånd ska vara rimlig och stå i proportion till kostnaderna, och inte i sig begränsa tillhandahållandet av en tjänst eller utövandet av någon annan ekonomisk verksamhet.

9.   Tillståndsavgifter omfattar inte betalningar vid auktioner, utnyttjandet av naturresurser, royaltyer, upphandlingar eller andra icke-diskriminerande sätt att tilldela koncessioner eller obligatoriska bidrag för att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst.

10.   Varje part ska säkerställa att de licensierings- eller kvalificeringsförfaranden som tillämpas av den behöriga myndigheten samt dess beslut i tillståndsprocessen är opartiska i förhållande till alla sökande. Den behöriga myndigheten bör fatta sina beslut på ett oberoende sätt och bör särskilt inte vara ansvarig inför någon person som tillhandahåller en tjänst eller utövar någon annan ekonomisk verksamhet för vilket tillståndet krävs.

11.   Om det finns särskilda tidsfrister för godkännandet av ansökningar ska en sökande ges en rimlig tidsfrist för att lämna in en ansökan. Den behöriga myndigheten ska börja behandla ansökan utan oskäligt dröjsmål. Om möjligt bör ansökningar i elektronisk form godtas på liknande äkthetsvillkor som ansökningar på papper.

12.   I lämpliga fall bör bestyrkta kopior godtas i stället för originalhandlingar.

13.   Varje part ska se till att handläggningen av en tillståndsansökan, inbegripet det slutgiltiga beslutet, slutförs inom en rimlig tidsperiod från det att den fullständiga ansökan lämnats in. Varje part ska fastställa en normal tidsram för handläggningen av en ansökan.

14.   På begäran av en sökande ska en parts behöriga myndigheter utan oskäligt dröjsmål lämna information om hur långt handläggningen av ansökan fortskridit.

15.   Om en ansökan anses vara ofullständig ska en parts behöriga myndighet inom rimlig tid underrätta sökanden, ange vilka ytterligare uppgifter som krävs för att ansökan ska vara fullständig och ge den sökande tillfälle att rätta till bristerna.

16.   Om en parts behöriga myndighet avslår en ansökan ska den informera den sökande skriftligen och utan onödigt dröjsmål. På begäran av den sökande ska partens behöriga myndighet också underrätta den sökande om orsakerna till att ansökan avslogs och om tidsfristen för överklagande eller omprövning av beslutet. En sökande bör tillåtas att inom en rimlig tidsfrist lämna in en ansökan på nytt.

1.   Detta kapitel är tillämpligt på åtgärder som införs eller upprätthålls av en part och som avser

2.   För tydlighetens skull påpekas att bestämmelserna i kapitel åtta (Investeringar) gäller

3.   Artiklarna 8.10 (Behandling av investerare och täckta investeringar), 8.11 (Kompensation av förluster), 8.12 (Expropriation), 8.13 (Överföringar), 8.14 (Subrogation), 8.16 (Förvägran av förmåner) och 8.17 (Formella krav) införlivas med och utgör en del av detta kapitel.

4.   Avsnitt F i kapitel åtta (Lösning av investeringstvister mellan investerare och stater) införlivas med och utgör en del av detta kapitel endast för käromål om att en part har överträtt artikel 13.3 eller 13.4 med avseende på utvidgning, genomförande, drift, förvaltning, underhåll, användning, utnyttjande och försäljning eller avyttring av ett finansinstitut eller en investering i ett finansinstitut, eller artikel 8.10 (Behandling av investerare och täckta investeringar), 8.11 (Kompensation av förluster), 8.12 (Expropriation), 8.13 (Överföringar) eller 8.16 (Förvägran av förmåner).

5.   Detta kapitel är inte tillämpligt på åtgärder som införs eller upprätthålls av en part och som avser

förutom att detta kapitel är tillämpligt i den mån en part tillåter att verksamheter eller tjänster som avses i led a eller b utförs av dess finansinstitut i konkurrens med en offentlig institution eller ett offentligt finansinstitut.

6.   Kapitel tolv (Inhemska regleringar) införlivas med och utgör en del av detta kapitel. För tydlighetens skull påpekas att artikel 12.3 (Villkor och förfaranden för licensiering och kvalificering) är tillämplig på utövandet av skönsmässig bedömning av parternas finansövervakande myndigheter.

7.   De bestämmelser i kapitel tolv (Inhemska regleringar) som införlivas med detta kapitel enligt punkt 6 gäller inte licensieringskrav, licensieringsförfaranden, kvalificeringskrav eller kvalificeringsförfaranden

1.   Artikel 8.6 (Nationell behandling) införlivas med och utgör en del av detta kapitel och är tillämplig på behandling av finansinstitut och investerare från den andra parten och deras investeringar i finansinstitut.

2.   Den behandling som en part medger sina egna investerare och investeringar av dess egna investerare enligt artikel 8.6 (Nationell behandling) innebär behandling som medges partens egna finansinstitut och investeringar av dess egna investerare i finansinstitut.

1.   Artikel 8.7 (Behandling som mest gynnad nation) införlivas med och utgör en del av detta kapitel och är tillämplig på behandling av finansinstitut och investerare från den andra parten och deras investeringar i finansinstitut.

2.   Den behandling som en part medger investerare från ett tredjeland och investeringar som görs av investerare från ett tredjeland enligt punkterna 1 och 2 i artikel 8.7 (Behandling som mest gynnad nation) innebär behandling som medges finansinstitut i ett tredjeland och investeringar som görs av investerare från ett tredjeland i finansinstitut.

1.   En part får erkänna en försiktighetsåtgärd i ett tredjeland vid tillämpningen av en åtgärd som omfattas av detta kapitel. Detta erkännande kan

2.   En part som erkänner en försiktighetsåtgärd ska ge den andra parten tillräckliga möjligheter att visa att det föreligger omständigheter där det finns eller kommer att finnas likvärdig reglering, tillsyn, genomförande av regleringar och, vid behov, förfaranden för utbyte av information mellan parterna.

3.   Om en part erkänner en försiktighetsåtgärd enligt punkt 1 c och de omständigheter som anges i punkt 2 föreligger, ska parten ge den andra parten tillräckliga möjligheter att förhandla om anslutning till avtalet eller arrangemanget, eller förhandla fram ett jämförbart avtal eller arrangemang.

1.   En part får inte införa eller upprätthålla en åtgärd som, med avseende på ett finansinstitut i den andra parten eller i fråga om marknadstillträde genom etablering av ett finansinstitut av en investerare från den andra parten, på hela dess territorium eller på territoriet för en nationell, provinsiell, territoriell, regional eller lokal förvaltningsnivå, innebär något av följande:

2.   Artikel 8.4.2 (Marknadstillträde) införlivas med och utgör en del av denna artikel.

3.   För tydlighetens skull påpekas att

1.   Artiklarna 9.3 (Nationell behandling), 9.4 (Formella krav) och 9.6 (Marknadstillträde) införlivas med och utgör en del av detta kapitel och är tillämpliga på behandlingen av leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster som tillhandahåller de finansiella tjänster som anges i bilaga 13-A.

2.   Den behandling som en part medger sina egna tjänsteleverantörer och tjänster enligt artikel 9.3.2 (Nationell behandling) innebär behandling som medges egna leverantörer av finansiella tjänster och finansiella tjänster.

3.   De åtgärder som en part inte får införa eller upprätthålla när det gäller tjänsteleverantörer och tjänster från den andra parten enligt artikel 9.6 (Marknadstillträde) avser åtgärder gällande leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster från den andra parten som tillhandahåller finansiella tjänster.

4.   Artikel 9.5 (Behandling som mest gynnad nation) införlivas med och utgör en del av detta kapitel och är tillämplig på behandling av leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster från den andra parten.

5.   Den behandling som en part medger tjänsteleverantörer och tjänster från ett tredjeland enligt artikel 9.5 (Behandling som mest gynnad nation) innebär behandling som medges leverantörer av finansiella tjänster från ett tredjeland och finansiella tjänster från ett tredjeland.

6.   Varje part ska tillåta en person som befinner sig på dess territorium, och medborgare och varaktigt bosatta oavsett var de befinner sig, att köpa finansiella tjänster från leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster från den andra parten som är belägna på den andra partens territorium. Detta innebär inte att en part är skyldig att tillåta sådana leverantörer att göra affärer eller värva kunder inom dess territorium. Varje part får definiera begreppen ”göra affärer” och ”värva kunder” i denna artikel, i enlighet med punkt 1.

7.   För de finansiella tjänster som anges i bilaga 13-A ska varje part tillåta en leverantör av gränsöverskridande finansiella tjänster från den andra parten, på begäran eller efter anmälan till behörig tillsynsmyndighet, att vid behov tillhandahålla en finansiell tjänst genom ett nytt leveranssätt eller att sälja en finansiell produkt som inte säljs på partens territorium, när den första parten tillåter sina egna leverantörer av finansiella tjänster att tillhandahålla sådana tjänster eller att sälja en sådan produkt enligt partens egen lagstiftning i likadana situationer.

1.   Parterna ska förhandla om bestämmelser för prestationskrav, såsom de som omfattas av artikel 8.5 (Prestationskrav), när det gäller investeringar i finansinstitut.

2.   Om parterna inom tre år från ikraftträdandet av detta avtal inte har enats om sådana bestämmelser ska artikel 8.5 (Prestationskrav) på begäran av en part införlivas med och göras till en del av detta kapitel och tillämpas på investeringar i finansinstitut. För detta ändamål avses med ”investering” i artikel 8.5 (Prestationskrav) ”investering i ett finansinstitut inom dess territorium”.

3.   Inom 180 dagar efter att parterna lyckats förhandla fram bestämmelser enligt punkt 1, eller efter en parts begäran om införlivande av artikel 8.5 (Prestationskrav) i detta kapitel i enlighet med punkt 2, allt efter omständigheterna, får varje part göra nödvändiga ändringar i sin lista. Eventuella ändringar ska begränsas till den förteckning över förbehåll för befintliga åtgärder som inte uppfyller prestationskravskyldigheten enligt detta kapitel, för Kanadas del i avsnitt A i dess lista i bilaga III och för Europeiska unionen i dess lista i bilaga I. Artikel 13.10.1 ska tillämpas på sådana åtgärder som avser bestämmelser för prestationskrav som förhandlas fram i enlighet med punkt 1, eller artikel 8.5 (Prestationskrav) som införlivats med detta kapitel i enlighet med punkt 2, allt efter omständigheterna.

1.   Artiklarna 13.3, 13.4, 13.6 och 13.8 är inte tillämpliga på något av följande:

2.   Artikel 13.7 är inte tillämplig på följande:

3.   Artiklarna 13.3, 13.4, 13.6, 13.7 och 13.8 är inte tillämpliga på en åtgärd som Kanada inför eller upprätthåller med avseende på finansiella tjänster såsom anges i avsnitt B i dess lista i bilaga III, eller på en åtgärd som Europeiska unionen inför eller upprätthåller med avseende på finansiella tjänster såsom anges i dess lista i bilaga II.

4.   Om en part har angett ett förbehåll mot artiklarna 8.4 (Marknadstillträde), 8.5 (Prestationskrav), 8.6 (Nationell behandling), 8.7 (Behandling som mest gynnad nation), 8.8 (Företagsledning och styrelser), 9.3 (Nationell behandling), 9.5 (Behandling som mest gynnad nation) eller 9.6 (Marknadstillträde) i sin lista i bilaga I eller II utgör förbehållet också ett förbehåll mot artiklarna 13.3, 13.4, 13.6, 13.7 eller 13.8, eller mot en bestämmelse om prestationskrav som förhandlats fram i enlighet med artikel 13.9.1 eller som införlivats med detta kapitel i enlighet med artikel 13.9.2, allt efter omständigheterna, i den mån som den åtgärd, sektor, undersektor eller verksamhet som anges i förbehållet omfattas av detta kapitel.

5.   En part ska inte vidta en åtgärd eller serie av åtgärder efter ikraftträdandet av detta avtal som omfattas av avsnitt B i Kanadas lista i bilaga III, eller av Europeiska unionens lista i bilaga II och som, direkt eller indirekt, tvingar en investerare från den andra parten, på grund av nationalitet, att sälja eller på annat sätt avveckla en befintlig investering som fanns då åtgärden eller åtgärderna trädde i kraft.

6.   När det gäller immateriella rättigheter får en part göra undantag från artiklarna 13.3 och 13.4 och från alla bestämmelser om tekniköverföring i förhållande till prestationskrav som förhandlats fram enligt artikel 13.9.1 eller som införlivats med detta kapitel i enlighet med artikel 13.9.2, allt efter omständigheterna, om undantaget är tillåtet enligt Trips-avtalet, inbegripet undantag till Trips-avtalet som antagits i enlighet med artikel IX i WTO-avtalet.

7.   Artiklarna 13.3, 13.4, 13.6, 13.7, 13.8 och 13.9 är inte tillämpliga på

1.   Varje part ska se till att alla åtgärder med allmän tillämpning som omfattas av detta kapitel förvaltas på ett rimligt, objektivt och opartiskt sätt.

2.   Parterna ska se till att deras lagar, föreskrifter, förfaranden och allmänt tillämpliga förvaltningsbeslut med avseende på alla frågor som omfattas av detta kapitel omedelbart offentliggörs eller görs tillgängliga på annat sätt, så att berörda personer och den andra parten kan få kännedom om dem. I möjligaste mån ska parterna

Vid tillämpningen av detta kapitel ska dessa krav ersätta bestämmelserna i artikel 27.1 (Offentliggörande).

3.   Varje part ska upprätthålla eller inrätta lämpliga mekanismer för att inom rimlig tid kunna svara på en förfrågan från en berörd person vad gäller åtgärder med allmän tillämpning som omfattas av detta kapitel.

4.   En tillsynsmyndighet ska fatta ett förvaltningsbeslut om en fullständig ansökan från en investerare i ett finansinstitut, en leverantör av gränsöverskridande finansiella tjänster eller ett finansinstitut från den andra parten rörande tillhandahållandet av en finansiell tjänst inom en rimlig tidsperiod som motiveras av ansökans komplexitet och den normala tidsperiod som fastställts för behandlingen av ansökan. För Kanadas del ska en sådan rimlig tidsperiod vara 120 dagar. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta sökanden om beslutet. Om det inte är praktiskt genomförbart att fatta ett beslut inom en rimlig tidsperiod ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta sökanden om detta och sträva efter att fatta beslut så snart som möjligt. För tydlighetens skull påpekas att en ansökan inte anses vara fullständig förrän alla relevanta utfrågningar har hållits och tillsynsmyndigheten har mottagit alla nödvändiga uppgifter.

1.   Varje part ska tillåta ett finansinstitut från den andra parten att tillhandahålla sådana nya finansiella tjänster som den första parten skulle tillåta sina egna finansinstitut att tillhandahålla i likadana situationer enligt partens lagstiftning, på begäran eller efter anmälan till behörig tillsynsmyndighet, om så krävs.

2.   En part får fastställa i vilken institutionell och juridisk form den nya finansiella tjänsten får tillhandahållas och får ställa krav på tillstånd för tillhandahållande av tjänsten. Om ett sådant tillstånd krävs, ska beslut fattas inom rimlig tid, och tillstånd får endast vägras av försiktighetsskäl.

3.   Denna artikel hindrar inte att ett finansinstitut i en part ansöker om att den andra parten ska överväga att tillåta tillhandahållandet av en finansiell tjänst som inte tillhandahålls inom någon parts territorium. Ansökan ska behandlas enligt lagen i den part som tar emot ansökan och omfattas inte av skyldigheterna i denna artikel.

1.   Varje part ska tillåta ett finansinstitut eller en leverantör av gränsöverskridande finansiella tjänster från den andra parten att i databearbetningssyfte överföra uppgifter i elektronisk eller annan form till eller från dess territorium, om bearbetningen är en förutsättning för den normala affärsverksamheten för finansinstitutet eller den leverantören av gränsöverskridande finansiella tjänster.

2.   Varje part ska upprätthålla tillräckliga garantier för skydd av privatlivet, särskilt när det gäller överföring av personuppgifter. Om överföringen av finansiell information innefattar personuppgifter ska sådana överföringar ske i enlighet med lagstiftningen om skydd av personuppgifter på den parts territorium där överföringen har sitt ursprung.

1.   Detta avtal ska inte hindra en part från att införa eller upprätthålla rimliga åtgärder av försiktighetsskäl, t.ex. för att

2.   Utan att det påverkar andra former av reglering av gränsöverskridande handel med finansiella tjänster, kan en part kräva att leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster från den andra parten och finansiella instrument ska registreras.

3.   Om inte annat följer av artiklarna 13.3 och 13.4 får en part, av försiktighetsskäl, förbjuda en viss finansiell tjänst eller verksamhet. Ett sådant förbud ska inte tillämpas på alla finansiella tjänster eller en hel delsektor på området för finansiella tjänster, såsom banktjänster.

1.   Detta avtal är inte tillämpligt på åtgärder som vidtas av en offentlig institution som ett led i penning- eller valutapolitiken. Denna punkt påverkar inte en parts skyldigheter enligt artiklarna 8.5 (Prestationskrav), 8.13 (Överföringar) eller 13.9.

2.   Detta avtal kräver inte att en part ska lämna eller ge tillgång till uppgifter om affärer och räkenskaper för enskilda kunder, leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster eller finansinstitut, eller till konfidentiell information som, om den röjdes, skulle inkräkta på särskilda reglerings-, tillsyns- eller verkställighetsfrågor eller på annat sätt skulle strida mot allmänintresset eller vara till skada för enskilda företags legitima kommersiella intressen.

1.   I den kommitté för finansiella tjänster som inrättas enligt artikel 26.2.1 f (Specialiserade kommittéer) ska det ingå företrädare för myndigheter som ansvarar för politiken på området finansiella tjänster och som har expertkunskaper på det område som omfattas av detta kapitel. Kanadas företrädare i kommittén ska vara en tjänsteman från Kanadas finansministerium (Department of Finance Canada) eller dess efterträdare.

2.   Kommittén för finansiella tjänster ska fatta beslut genom ömsesidig överenskommelse.

3.   Kommittén för finansiella tjänster ska sammanträda en gång per år, om den inte beslutar något annat, och ska

1.   En part får begära samråd med den andra parten i alla frågor som uppkommer inom ramen för detta avtal och som berör finansiella tjänster. Den andra parten ska välvilligt beakta begäran.

2.   Vid samråd enligt punkt 1 ska varje part se till att dess delegation omfattar tjänstemän med relevant sakkunskap inom det område som omfattas av detta kapitel. För Kanadas del innebär detta tjänstemän från Kanadas finansministerium eller dess efterträdare.

1.   Kapitel tjugonio (Tvistlösning) ska tillämpas enligt ändringarna i denna artikel på lösning av tvister som uppkommer inom ramen för detta kapitel.

2.   Om parterna inte kan enas om sammansättningen av den skiljenämnd som tillsatts för att lösa tvister som uppstått inom ramen för detta kapitel ska artikel 29.7 (Skiljenämndens sammansättning) tillämpas. Alla hänvisningar till förteckningen över skiljemän som upprättats enligt artikel 29.8 (Förteckning över skiljemän) ska anses avse den förteckning över skiljemän som upprättas enligt denna artikel.

3.   Gemensamma Ceta-kommittén får upprätta en förteckning över minst 15 personer, som väljs på grundval av objektivitet, tillförlitlighet och gott omdöme, och som är villiga och har möjlighet att tjänstgöra som skiljemän. Förteckningen ska bestå av tre delförteckningar: en delförteckning för varje part och en delförteckning över personer som inte är medborgare eller varaktigt bosatta i någon av parterna och som kan fungera som ordförande. Varje delförteckning ska omfatta minst fem personer. Gemensamma Ceta-kommittén får ompröva förteckningen när som helst och ska se till att förteckningen är förenlig med denna artikel.

4.   De skiljemän som tas upp i förteckningen ska ha sakkunskap eller erfarenhet när det gäller lagstiftning om eller reglering av finansiella tjänster eller av dess genomförande i praktiken, vilket kan omfatta reglering av leverantörer av finansiella tjänster. De skiljemän som fungerar som ordförande ska också ha erfarenhet som ombud, panelmedlemmar eller skiljeman i tvistlösningsförfaranden. Skiljemännen ska vara oberoende, uppträda i egenskap av enskilda individer och får inte ta emot instruktioner från någon organisation eller regering. De ska iaktta uppförandekoden i bilaga 29-B (Uppförandekod).

5.   Om en skiljenämnd fastställer att en åtgärd strider mot detta avtal, och den åtgärden

1.   Avsnitt F i kapitel åtta (Lösning av investeringstvister mellan investerare och stater) ska tillämpas enligt ändringarna i denna artikel och bilaga 13-B på

2.   Vid investeringstvister som omfattas av punkt 1 a, eller om svaranden åberopar artikel 13.16.1 inom 60 dagar från ingivandet av ett käromål till tribunalen enligt artikel 8.23 (Ingivande av ett käromål till tribunalen), ska en avdelning vid tribunalen i enlighet med artikel 8.27.7 (Inrättande av tribunalen) sättas samman av personer från den förteckning som upprättats i enlighet med artikel 13.20.3. Om svaranden åberopar artikel 13.16.1 inom 60 dagar från ingivandet av ett käromål avseende en annan investeringstvist än enligt punkt 1 a, ska den tidsperiod som gäller för sammansättningen av en avdelning vid tribunalen enligt artikel 8.27.7 (Inrättande av tribunalen) börja den dag då svaranden åberopar artikel 13.16.1. Om Gemensamma Ceta-kommittén inte har gjort utnämningarna enligt artikel 8.27.2 (Inrättande av tribunalen) inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 8.27.17 (Inrättande av tribunalen) får endera tvistande part begära att generalsekreteraren för Internationella centrumet för biläggande av investeringstvister (ICSID) utser ledamöterna i tribunalen från den förteckning som upprättats enligt artikel 13.20. Om förteckningen inte har upprättats enligt artikel 13.20 den dag käromålet inges in enligt artikel 8.23 (Ingivande av ett käromål till tribunalen) ska ICSID:s generalsekreterare utse ledamöterna i tribunalen bland de personer som föreslagits av den ena eller båda parterna i enlighet med artikel 13.20.

3.   Svaranden får skriftligen hänskjuta ärendet till kommittén för finansiella tjänster för ett beslut om huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, undantaget i artikel 13.16.1 är ett giltigt svaromål. Detta hänskjutande får inte göras senare än det datum som tribunalen fastställer för svaranden att inkomma med sin svarsinlaga. Om svaranden hänskjuter ärendet till kommittén för finansiella tjänster enligt denna punkt avbryts de tidsperioder eller de förfaranden som avses i avsnitt F i kapitel åtta (Lösning av investeringstvister mellan investerare och stater).

4.   Om ett ärende hänskjuts enligt punkt 3 får kommittén för finansiella tjänster eller Gemensamma Ceta-kommittén, allt efter omständigheterna, fatta ett gemensamt beslut om huruvida och i vilken utsträckning artikel 13.16.1 är ett giltigt svaromål. Kommittén för finansiella tjänster eller Gemensamma Ceta-kommittén, allt efter omständigheterna, ska sända en kopia av det gemensamma beslutet till investeraren och till tribunalen, om en sådan inrättats. Om i det gemensamma beslutet slutsatsen dras att artikel 13.16.1 är ett giltigt svaromål för alla delar av käromålet ska investeraren anses ha dragit tillbaka sitt käromål, och förfarandet avbrytas i enlighet med artikel 8.35 (Avbrytande). Om slutsatsen i det gemensamma beslutet är att artikel 13.16.1 endast är ett giltigt svaromål för vissa delar av käromålet ska det gemensamma beslutet vara bindande för tribunalen när det gäller de delarna av käromålet. Avbrytande av tidsfrister eller förfaranden som beskrivs i punkt 3 är då inte längre tillämpliga och investeraren kan gå vidare med de återstående delarna av käromålet.

5.   Om Gemensamma Ceta-kommittén inte har fattat ett gemensamt beslut inom tre månader från det att kommittén för finansiella tjänster hänskjutit ärendet ska det avbrytande av tidsfrister eller förfaranden som avses i punkt 3 inte längre tillämpas och investeraren kan gå vidare med sitt käromål.

6.   På begäran av svaranden ska tribunalen som en preliminär fråga avgöra huruvida och i vilken utsträckning artikel 13.16.1 är ett giltigt svaromål på käromålet. Underlåtenhet från svarandens sida att framföra en sådan begäran påverkar inte svarandens rätt att hävda artikel 13.16.1 som ett svaromål i ett senare skede av förfarandet. Tribunalen ska inte dra någon negativ slutsats av det faktum att kommittén för finansiella tjänster eller Gemensamma Ceta-kommittén inte har enats om ett gemensamt beslut i enlighet med bilaga 13-B.

1.   Detta kapitel är tillämpligt på åtgärder vidtagna eller upprätthållna av en part och som avser tillhandahållandet av internationella sjötransporttjänster. (22) För tydlighetens skull påpekas att sådana åtgärder också omfattas av kapitel åtta (Investeringar) och nio (Gränsöverskridande handel med tjänster), i tillämpliga fall.

2.   För tydlighetens skull påpekas att en part, i enlighet med artikel 8.6 (Nationell behandling), 8.7 (Behandling som mest gynnad nation), 9.3 (Nationell behandling) och 9.5 (Behandling som mest gynnad nation), inte får införa eller upprätthålla en åtgärd med avseende på

som medger mindre gynnsam behandling än den som den parten i likadana situationer medger sina egna fartyg eller leverantörer av internationella sjötransporttjänster, eller fartyg eller leverantörer av internationella sjötransporttjänster från ett tredjeland, med avseende på

1.   Varje part ska tillåta leverantörer av internationella sjötransporttjänster från den andra parten att flytta ägda eller hyrda tomma containrar som befordras i icke-vinstdrivande syfte mellan hamnarna i den parten.

2.   En part ska tillåta leverantörer av internationella sjötransporttjänster från den andra parten att tillhandahålla matartjänster mellan hamnar i den parten.

3.   En part får inte införa eller upprätthålla lastdelningsöverenskommelser med ett tredjeland rörande internationella sjötransporter, inbegripet tank-, torrlast- och linjesjöfart.

4.   En part får inte införa eller upprätthålla en åtgärd som kräver att all eller en del av den internationella lasten ska transporteras av fartyg som är registrerade i den parten eller som ägs eller kontrolleras av medborgare i den parten.

5.   En part får inte införa eller upprätthålla en åtgärd som hindrar leverantörer av internationella sjötransporttjänster från den andra parten att direkt avtala om transporter från dörr till dörr eller kombinerade transporter med andra leverantörer av transporttjänster.

1.   Artikel 14.3 är inte tillämplig på något av följande:

2.   Artikel 14.3 är inte tillämplig på en åtgärd som en part inför eller upprätthåller med avseende på sektorer, undersektorer eller verksamheter som anges i listan i bilaga II.