BESLUT nr 1/2016 AV GEMENSKAPENS OCH SCHWEIZ GEMENSAMMA KOMMITTÉ FÖR LANDTRANSPORTER

om ändring av bilagorna 1, 3, 4 och 7 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om gods- och persontransporter på väg och järnväg [2016/122]

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om gods- och persontransporter på väg och järnväg (nedan kallat avtalet), särskilt artikel 52.4, och

För godstransport med motorfordon som är registrerade i Schweiz och vars högst tillåtna totala vikt, inbegripet släp, är mellan 3,5 och 6 ton, ska förpliktelsen att inneha ett sådant tillstånd som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 (2) tillämpas från och med den 1 januari 2018.

Hänvisningarna till rådets förordning (EEG) nr 881/92 (3) i artikel 9 i avtalet ska betraktas som hänvisningar till förordning (EG) nr 1072/2009 och hänvisningarna till rådets förordning (EEG) nr 684/92 (4) i artikel 17 i avtalet ska betraktas som hänvisningar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 (5).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).

(4) Rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss (EUT L 74, 20.3.1992, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88).

BILAGA 1

”BILAGA 1

TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER

I enlighet med artikel 52.6 i detta avtal ska Schweiz tillämpa lagbestämmelser som motsvarar följande:

Relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen

AVSNITT 1 – TILLTRÄDE TILL YRKET

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG av den 18 januari 2006 om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (EUT L 33, 4.2.2006, s. 82).

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51), senast ändrad genom rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 10.6.2013, s. 1).

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72), senast ändrad genom rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 10.6.2013, s. 1).

Vid tillämpningen av detta avtal ska följande gälla:

a)	Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet ska undanta medborgarna i Schweiziska edsförbundet, i Europeiska unionens medlemsstater och i Europeiska ekonomiska samarbetsområdets medlemsstater från förpliktelsen att inneha ett förartillstånd.

b)	Schweiziska edsförbundet får endast undanta medborgare i andra medlemsstater än de som avses i led a ovan från förpliktelsen att inneha ett förartillstånd efter det att Europeiska unionen tillfrågats och gett sitt medgivande.

c)	Bestämmelserna i kapitel III i förordning (EG) nr 1072/2009 (om cabotage) är inte tillämpliga.

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88), senast ändrad genom rådets förordning (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013 (EUT L 158, 10.6.2013, s. 1).

Vid tillämpningen av detta avtal ska bestämmelserna i kapitel V i förordning (EG) nr 1073/2009 (om cabotage) inte gälla.

—	Kommissionens beslut 2009/992/EU av den 17 december 2009 om minimikrav för de uppgifter som ska föras in i det nationella elektroniska registret över vägtransportföretag (EUT L 339, 22.12.2009, s. 36).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1213/2010 av den 16 december 2010 om gemensamma bestämmelser för sammankoppling av nationella elektroniska register avseende vägtransportföretag (EUT L 335, 18.12.2010, s. 21).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 361/2014 av den 9 april 2014 om tillämpningsföreskrifter till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 med avseende på transportdokument för internationell persontransport med buss och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2121/98 (EUT L 107, 10.4.2014, s. 39).

AVSNITT 2 – SOCIALA NORMER

—	Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter (EGT L 370, 31.12.1985, s. 8), senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 1161/2014 av den 30 oktober 2014 (EUT L 311, 31.10.2014, s. 19).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35).

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av förordningarna (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88).

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2009/5/EG av den 30 januari 2009 (EUT L 29, 31.1.2009, s. 45).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 581/2010 av den 1 juli 2010 om de tidsperioder inom vilka relevanta uppgifter måste överföras från fordonsenheter och förarkort (EUT L 168, 2.7.2010, s. 16).

AVSNITT 3 – TEKNISKA NORMER

Motorfordon

—	Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (EGT L 42, 23.2.1970, s. 16), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2007/34/EG av den 14 juni 2007 (EUT L 155, 15.6.2007, s. 49).

—

Rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon (EGT L 36, 9.2.1988, s. 33), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/27/EG av den 10 april 2001 (EGT L 107, 18.4.2001, s. 10).

—

Rådets direktiv 91/671/EEG av den 16 december 1991 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om obligatorisk användning av bilbälten i fordon som väger mindre än 3,5 ton (EGT L 373, 31.12.1991, s. 26), senast ändrat genom kommissionens genomförandedirektiv 2014/37/EU av den 27 februari 2014 (EUT L 59, 28.2.2014, s. 32).

—

Rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (EGT L 57, 2.3.1992, s. 27), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/85/EG av den 5 november 2002 (EGT L 327, 4.12.2002, s. 8).

—

Rådets direktiv 92/24/EEG av den 31 mars 1992 om hastighetsbegränsande anordningar och liknande inbyggda hastighetsbegränsande system för vissa kategorier av motorfordon (EGT L 129, 14.5.1992, s. 154), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/11/EG av den 11 februari 2004 (EGT L 44, 14.2.2004, s. 19).

—

Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/7/EG av den 18 februari 2002 (EGT L 67, 9.3.2002, s. 47).

—	Rådets förordning (EG) nr 2411/98 av den 3 november 1998 om erkännande vad gäller trafik inom gemenskapen av nationalitetsmärke för den medlemsstat i vilken motorfordon och släpvagnar till motorfordon är registrerade (EGT L 299, 10.11.1998, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/30/EG av den 6 juni 2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen (EGT L 203, 10.8.2000, s. 1), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2010/47/EU av den 5 juli 2010 (EUT L 173, 8.7.2010, s. 33).

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon (EUT L 275, 20.10.2005, s. 1), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2008/74/EG av den 18 juli 2008 (EUT L 192, 19.7.2008, s. 51).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/40/EG av den 6 maj 2009 om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (omarbetning) (EUT L 141, 6.6.2009, s. 12).

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (EUT L 188, 18.7.2009, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 133/2014 av den 31 januari 2014, (EUT L 47, 18.2.2014, s. 1).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om ändring av bilagorna I och III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (EUT L 167, 25.6.2011, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 627/2014 av den 12 juni 2014 (EUT L 174, 13.6.2014, s. 28).

Transport av farligt gods

—	Rådets direktiv 95/50/EG av den 6 oktober 1995 om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods (EGT L 249, 17.10.1995, s. 35), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/54/EG av den 17 juni 2008 (EUT L 162, 21.6.2008, s. 11).

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2014/103/EU av den 21 november 2014 (EUT L 335, 22.11.2014, s. 15).

Vid tillämpningen av detta avtal ska följande undantag från direktiv 2008/68/EG gälla i Schweiz:

1. Vägtransport

Undantag för Schweiz enligt artikel 6.2 a i direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar.

RO – a – CH – 1

Område: Transport av eldningsolja och dieselbränsle (UN 1202) i tankar.

Hänvisning till avsnitt I.1 i bilaga I till detta direktiv: punkterna 1.1.3.6 och 6.8.

Innehållet i bilagan till direktivet: Undantag avseende vilka kvantiteter som transporteras per transportenhet och avseende konstruktion av tankar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tankar som inte har konstruerats enligt punkt 6.8 utan enligt nationell lagstiftning och som har en kapacitet på 1 210 liter eller mindre och som används för transport av eldningsolja eller dieselbränsle (UN 1202) kan komma i fråga för undantag enligt punkt 1.1.3.6 ADR.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Punkterna 1.1.3.6.3 b och 6.14 i tillägg 1 till lagen om transport av farligt gods på väg (SDR; RS 741.621).

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

RO – a – CH – 2

Område: Undantag från kravet att medföra en godsdeklaration för vissa mängder av farligt gods enligt definitionen i punkt 1.1.3.6.

Hänvisning till avsnitt I.1 i bilaga I till detta direktiv: punkterna 1.1.3.6 och 5.4.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Krav på innehav av en godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Kravet på innehav av en godsdeklaration enligt punkt 5.4.1 gäller inte för transport av orengjorda tomma tankar inom kategori 4 och inte för transport av fulla eller tomma gasbehållare som är avsedda att användas av räddningstjänst eller som dykutrustning, förutsatt att det inte är fråga om större kvantiteter än vad som anges i punkt 1.1.3.6.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Tillägg 1, punkt 1.1.3.6.3 c, i lagen om transport av farligt gods på väg (SDR; RS 741.621).

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

RO – a – CH – 3

Område: Transport av orengjorda tomma tankar som görs av företag som underhåller lagringsanläggningar för vätskor som innebär fara för vatten.

Hänvisning till avsnitt I.1 i bilaga I till detta direktiv: punkterna 6.5, 6.8, 8.2 och 9.

Innehållet i bilagan till direktivet: Konstruktion, utrustning och inspektion av tankar och fordon, förarutbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelserna om konstruktion, utrustning och inspektion och bestämmelserna om märkning och orangefärgad skyltning enligt ADR gäller inte för fordon och orengjorda tomma tankar som används av företag som underhåller lagringsanläggningar för vätskor som innebär fara för vatten och i vilka vätskorna lagras under tiden som de fasta tankarna rengörs. De omfattas av särskilda bestämmelser för märkning och identifiering, och fordonets förare behöver inte ha genomgått den utbildning som föreskrivs i punkt 8.2.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Punkt 1.1.3.6.3.10 i tillägg 1 till lagen om transport av farligt gods på väg (SDR; RS 741.621).

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

Undantag för Schweiz enligt artikel 6.2 b i) i direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar.

RO – bi – CH – 1

Område: Transport av hushållsavfall innehållande farligt gods till anläggningar för bortskaffande av avfall.

Hänvisning till avsnitt I.1 bilaga I till detta direktiv: 2, 4.1.10, 5.2 och 5.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering, samemballering, märkning och etikettering, dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Reglerna omfattar bestämmelser om förenklad klassificering av hushållsavfall innehållande farligt (hushålls-)gods som görs av en expert godkänd av den behöriga myndigheten, om användning av lämpliga behållare och om förarutbildning. Hushållsavfall som inte kan klassificeras av experten får transporteras till avfallshanteringsanläggningen i små kvantiteter i tydligt märkta enskilda förpackningar och transportenheter.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Punkt 1.1.3.7 i tillägg 1 till lagen om transport av farligt gods på väg (SDR; RS 741.621).

Kommentarer: Dessa regler får endast tillämpas på transport av hushållsavfall innehållande farligt gods mellan offentliga avfallshanteringsanläggningar och anläggningar för bortskaffande av avfall.

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

RO – bi – CH – 2

Område: Returtransport av fyrverkerier

Hänvisning till avsnitt I.1 i bilaga I till detta direktiv: punkterna 2.1.2 och 5.4.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering och dokumentation

Den nationella lagstiftningens innehåll: I syfte att underlätta returtransport av fyrverkerier med FN-nummer FN 0335, 0336 och 0337 från återförsäljare till leverantörer, övervägs undantagsbestämmelser rörande uppgift om nettovikt och produktklassificering i godsdeklarationen.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Punkt 1.1.3.8 i tillägg 1 till lagen om transport av farligt gods på väg (SDR; RS 741.621).

Kommentarer: En ingående kontroll av det exakta innehållet i varje enskild oavyttrad produkt i varje förpackning är praktiskt taget omöjlig när det gäller produkter avsedda för detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

RO – bi – CH – 3

Område: ADR-utbildningsbevis för resor för att transportera fordon som har havererat, eller resor i samband med reparationer, eller resor för att undersöka tankfordon/tankar, samt resor i tankfordon som företas av experter för inspektion av det aktuella fordonet.

Hänvisning till avsnitt I.1 i bilaga I till detta direktiv: punkt 8.2.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Fordonsförarna måste genomgå utbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: ADR-utbildning och -utbildningsbevis krävs inte för resor för att transportera fordon som har havererat, eller testresor i samband med reparationer, eller resor med tankfordon för att undersöka tankfordonet eller dess tankar, samt resor som företas av experter för inspektion av tankfordon.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Federala miljö-, transport-, energi- och kommunikationsdepartementets (DETEC) instruktioner av den 30 september 2008 om transport av farligt gods på väg.

Kommentarer: Det händer att fordon som havererat eller håller på att repareras och tankfordon som förbereds för teknisk inspektion eller håller på att inspekteras fortfarande innehåller farligt gods.

Bestämmelserna i punkterna 1.3 och 8.2.3 gäller fortfarande.

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

2. Järnvägstransport

Undantag för Schweiz enligt artikel 6.2 a i direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar.

RA – a – CH – 1

Område: Transport av eldningsolja och dieselbränsle (UN 1202) i tankar.

Hänvisning till avsnitt II.1 i bilaga II till detta direktiv: punkt 6.8.

Innehållet i bilagan till direktivet: Förordningar rörande konstruktion av tankar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tankcontainrar som inte är konstruerade enligt 6.8, men enligt nationell lagstiftning, som har en kapacitet på högst 1 210 l och som används för transport av eldningsolja eller diesel enligt FN 1202 ska vara tillåtna.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bilaga till DETEC:s förordning av den 3 december 1996 rörande transport av farligt gods på järnväg och med linbaneanläggning (RSD, RS 742.401.6) och kapitel 6.14 i tillägg 1 till förordningen rörande transport av farligt gods på väg (SDR, RS 741.621).

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

RA – a – CH – 2

Område: Godsdeklaration.

Hänvisning till avsnitt II.1 i bilaga II till detta direktiv: 5.4.1.1.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Allmänna uppgifter i godsdeklarationen.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Ett kollektivt begrepp ska användas i godsdokumentet och en förteckning bifogas innehållande de uppgifter som föreskrivs som obligatoriska ovan.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bilaga till DETEC:s förordning av den 3 december 1996 rörande transport av farligt gods på väg och med linbaneanläggning (RSD, RS 742.401.6).

Sista giltighetsdag: 1 januari 2017.

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

AVSNITT 4 – TILLTRÄDES- OCH TRANSITRÄTT

—	Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, 24.8.1991, s. 25; svensk specialutgåva, område 2, volym 8, s. 5).

—	Rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag (EGT L 143, 27.6.1995, s. 70).

—	Rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter (EGT L 143, 27.6.1995, s. 75).

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2014/88/EU av den 9 juli 2014 (EUT L 201, 10.7.2014, s. 9).

—

Kommissionens förordning (EG) nr 653/2007 av den 13 juni 2007 om användningen av ett gemensamt europeiskt format för säkerhetsintyg och ansökningsdokument i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG och om giltigheten för säkerhetsintyg som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG (EUT L 153, 14.6.2007, s. 9), ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 445/2011 av den 10 maj 2011 (EUT L 122, 11.5.2011, s. 22).

—

Kommissionens beslut 2007/756/EG av den 9 november 2007 om antagande av en gemensam specifikation för det nationella fordonsregistret som föreskrivs i artikel 14.4 och 14.5 i direktiv 96/48/EG och direktiv 2001/16/EG (EUT L 305, 23.11.2007, s. 30), ändrat genom kommissionens beslut 2011/107/EU av den 10 februari 2011 (EUT L 43, 17.2.2011, s. 33).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (omarbetning) (EUT L 191, 18.7.2008, s. 1), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2014/38/EU av den 10 mars 2014 (EUT L 70, 11.3.2014, s. 20).

—	Kommissionens förordning (EG) nr 352/2009 av den 24 april 2009 om antagande av en gemensam säkerhetsmetod för riskvärdering och riskbedömning som avses i artikel 6.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (EUT L 108, 29.4.2009, s. 4).

—

Kommissionens beslut 2010/713/EU av den 9 november 2010 om moduler för förfarandena för bedömning av överensstämmelse, bedömning av lämplighet för användning och EG-kontroll som ska användas i de tekniska specifikationer för driftskompatibilitet som antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG (EUT L 319, 4.12.2010, s. 1).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1158/2010 av den 9 december 2010 om en gemensam säkerhetsmetod för bedömning av överensstämmelse med kraven för att erhålla säkerhetsintyg för järnväg (EUT L 326, 10.12.2010, s. 11).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1169/2010 av den 10 december 2010 om en gemensam säkerhetsmetod för bedömning av överensstämmelse med kraven för att erhålla säkerhetstillstånd för järnväg (EUT L 327, 11.12.2010, s. 13).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 201/2011 av den 1 mars 2011 om utformningen av försäkran om överensstämmelse med en godkänd typ av järnvägsfordon (EUT L 57, 2.3.2011, s. 8).

—

Kommissionens beslut 2011/275/EU av den 26 april 2011 om en teknisk specifikation för driftskompatibilitet (TSD) avseende delsystemet Infrastruktur i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionell trafik (EUT L 126, 14.5.2011, s. 53), ändrat genom kommissionens beslut 2012/464/EU av den 23 juli 2012 (EUT L 217, 14.8.2012, s. 20).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 445/2011 av den 10 maj 2011 om ett certifieringssystem för enheter som ansvarar för underhåll av godsvagnar och om ändring av förordning (EG) nr 653/2007 (EUT L 122, 11.5.2011, s. 22).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 av den 5 maj 2011 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet (TSD) avseende delsystemet ’Telematikapplikationer för persontrafik’ i det transeuropeiska järnvägssystemet (EUT L 123, 12.5.2011, s. 11), senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) 2015/302 av den 25 februari 2015 (EUT L 55, 26.2.2015, s. 2).

—	Kommissionens genomförandebeslut 2011/633/EU av den 15 september 2011 om gemensamma specifikationer för registret över järnvägsinfrastruktur (EUT L 256, 1.10.2011, s. 1).

—	Kommissionens genomförandebeslut 2011/665/EU av den 4 oktober 2011 om det europeiska registret över godkända typer av fordon (EUT L 264, 8.10.2011, s. 32).

—

Kommissionens beslut 2012/88/EU av den 25 januari 2012 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemen Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet (EUT L 51, 23.2.2012, s. 1), senast ändrad genom kommissionens beslut (EU) 2015/14 av den 5 januari 2015 (EUT L 3, 7.1.2015, s. 44).

—

Kommissionens beslut 2012/757/EU av den 14 november 2012 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet Drift och trafikledning i järnvägssystemet i Europeiska unionen och om ändring av beslut 2007/756/EG (EUT L 345, 15.12.2012, s. 1), ändrat genom kommissionens beslut 2013/710/EU av den 2 december 2013 (EUT L 323, 4.12.2013, s. 35).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1077/2012 av den 16 november 2012 om en gemensam säkerhetsmetod för nationella säkerhetsmyndigheters tillsyn efter utfärdande av ett säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd (EUT L 320, 17.11.2012, s. 3).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 1078/2012 av den 16 november 2012 om en gemensam säkerhetsmetod för övervakning som ska tillämpas av järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare efter erhållande av säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd, samt av enheter som ansvarar för underhåll (EUT L 320, 17.11.2012, s. 8).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 321/2013 av den 13 mars 2013 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet Rullande materiel – godsvagnar i Europeiska unionens järnvägssystem och om upphävande av kommissionens beslut 2006/861/EG (EUT L 104, 12.4.2013, s. 1), ändrat av kommissionens förordning (EU) nr 1236/2013 (EUT L 322, 3.12.2013, s. 23).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1300/2014 av den 18 november 2014 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende tillgängligheten till Europeiska unionens järnvägssystem för personer med funktionsnedsättningar och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 356, 12.12.2014, s. 110).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1301/2014 av den 18 november 2014 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet (TSD) avseende delsystemet Energi i unionens järnvägssystem (EUT L 356, 12.12.2014, s. 179).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1302/2014 av den 18 november 2014 om en teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet Rullande materiel – Lok och passagerarfordon i Europeiska unionens järnvägssystem (EUT L 356, 12.12.2014, s. 228).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1303/2014 av den 18 november 2014 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet (TSD) avseende ’säkerhet i järnvägstunnlar’ i järnvägssystemet i Europeiska unionen (EUT L 356, 12.12.2014, s. 394).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1304/2014 av den 26 november 2014 om en teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet ’Rullande materiel – buller’, om ändring av beslut 2008/232/EG och om upphävande av beslut 2011/229/EU (EUT L 356, 12.12.2014, s. 421).

—	Kommissionens förordning (EU) nr 1305/2014 av den 11 december 2014 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet Telematikapplikationer för godstrafik i järnvägssystemet i Europeiska unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 62/2006 (EUT L 356, 12.12.2014, s. 438).

AVSNITT 5 – ANDRA OMRÅDEN

—	Rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT L 316, 31.10.1992, s. 19).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet (EUT L 167, 30.4.2004, s. 39).

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59).”

BILAGA 4

”BILAGA 7

INTERNATIONELLA PERSONTRANSPORTER MED BUSS OCH LINJEBUSS

Artikel 1

Definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

1. Linjetrafik

1.1 Med linjetrafik avses persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser. Linjetrafik ska vara allmänt tillgänglig, dock med förbehåll för obligatorisk platsreservation där så är lämpligt.

Trafikens reguljära karaktär påverkas inte av att villkoren för att bedriva trafiken anpassas.

1.2 Som linjetrafik anses också, oavsett vem som bedriver trafiken, sådan trafik för befordran av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare som bedrivs i enlighet med vad som sägs i punkt 1.1. Sådan trafik betecknas hädanefter som speciell linjetrafik.

Speciell linjetrafik omfattar

a)	transport av anställda mellan bostaden och arbetet,

b)	transport av elever och studerande till och från utbildningsanstalter.

Det förhållandet att den speciella trafiken anpassas efter användarnas behov ändrar inte dess karaktär av linjetrafik.

1.3 För parallell eller tillfällig trafik som betjänar samma allmänhet som befintlig linjetrafik, samt för sådana fall då befintlig linjetrafik sker utan stopp vid vissa hållplatser eller med stopp vid ytterligare hållplatser gäller samma regler som för den befintliga trafiken.

2. Tillfällig trafik

2.1 Med tillfällig trafik avses sådan trafik som utgör linjetrafik, inbegripet speciell linjetrafik, och som särskilt är inriktad på befordran av grupper som har bildats av arrangören eller av transportföretaget.

För anordnande av parallell eller tillfällig trafik som är jämförbar med befintlig linjetrafik och vänder sig till linjetrafikens kundkrets krävs tillstånd enligt förfarandet i avsnitt I.

2.2 Det förhållandet att trafiken bedrivs med vissa intervaller ändrar inte dess karaktär av tillfällig trafik.

2.3 Tillfällig trafik får bedrivas av en grupp av transportföretag som agerar på uppdrag av samma arrangör.

Uppgifterna om dessa transportföretags namn och om anslutningspunkterna utmed färdvägen ska lämnas till de berörda medlemsstaternas samt Schweiz behöriga myndigheter enligt de närmare regler som fastställs av den gemensamma kommittén.

3. Transport för egen räkning

Transporter för egen räkning är transporter utan vinstsyfte eller kommersiellt syfte som ordnas av en fysisk eller juridisk person där

—	transportverksamheten endast är en sidoverksamhet för den fysiska eller juridiska personen, och

—

de fordon som används ägs eller har köpts på avbetalning eller hyrts med långtidskontrakt av den fysiska eller juridiska personen samt framförs av en anställd hos den personen eller av den fysiska personen själv eller av personal som är anställd hos företaget eller ställts till företagets förfogande enligt en avtalsförpliktelse.

Avsnitt I

LINJETRAFIK SOM KRÄVER TILLSTÅND

Artikel 2

Utfärdande av tillstånd

1. Tillståndet ska utfärdas i transportföretagets namn och får inte överlåtas. Det transportföretag som har fått tillstånd får dock, om den myndighet som avses i artikel 3.1 i denna bilaga tillåter detta, bedriva trafiken genom en underentreprenör. I så fall ska namnet på det senare företaget och företagets roll som underentreprenör anges i tillståndet. Underentreprenören ska uppfylla kraven i artikel 17 i avtalet.

Om flera företag har gått samman för att bedriva linjetrafik ska tillståndet utfärdas i samtliga företags namn. Tillståndet ska lämnas till det företag som leder verksamheten och kopior ska lämnas till de övriga. Namnen på samtliga företag som deltar i trafiken ska anges i tillståndet.

2. Tillståndet ska vara giltigt i högst fem år.

3. I tillståndet ska följande anges:

a)	Slag av trafik.

b)	Färdvägen med särskilt angivande av avrese- och bestämmelseort.

c)	Tillståndets giltighetstid.

d)	Tidtabell och hållplatser.

4. Tillståndet ska vara utformat enligt den mall som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 361/2014 (1).

5. Tillstånden berättigar tillståndsinnehavarna att bedriva linjetrafik på alla avtalsslutande parters territorium.

6. Den som bedriver linjetrafik får använda extrafordon för att klara av tillfälliga situationer och undantagssituationer.

I detta fall ska transportföretaget sörja för att följande dokument finns i fordonet:

—	En kopia av tillståndet för linjetrafik.

—	En kopia av avtalet mellan den som bedriver linjetrafiken och det företag som tillhandahåller extrafordon, eller motsvarande dokument.

—	En bestyrkt kopia av gemenskapstillståndet utfärdat till de transportföretag i Europeiska unionen som bedriver linjetrafiken, eller av ett liknande schweiziskt tillstånd för schweiziska transportföretag som utfärdats till den som tillhandahåller extrafordonen för trafiken.

Artikel 3

Ansökan om tillstånd

1. Ansökningar om tillstånd från aktörer i Europeiska unionen ska utfärdas enligt bestämmelserna i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 (2) och ansökningar från schweiziska aktörer ska utfärdas enligt bestämmelserna i kapitel 3 i Ordonnance sur le transport de voyageurs (OTV) (ej översatt till svenska) av den 4 november 2009 (3). Schweiziska operatörer som vill ansöka om tillstånd för transporttjänster för vilka inget schweiziskt tillstånd krävs, men för vilka det krävs tillstånd i Europeiska unionen ska göra detta hos de behöriga schweiziska myndigheterna om transporttjänsten i fråga ska utgå från Schweiz.

2. Ansökan ska vara utformad enligt den modell som fastställs i förordning (EU) nr 361/2014.

3. Den som söker tillstånd ska lämna de ytterligare uppgifter som han anser relevanta eller som den tillståndsgivande myndigheten begär, och särskilt en körplan som visar att linjetrafiken kommer att bedrivas i enlighet med bestämmelserna i fråga om kör- och vilotider, samt en kopia av gemenskapstillståndet för yrkesmässigt bedriven och internationell persontransport på väg för transportföretag i Europeiska unionen, eller ett likvärdigt tillstånd för transportföretag i Schweiz, utfärdat för den som bedriver linjetrafik.

Artikel 4

Förfarande vid tillståndsprövning

1. För tillstånd krävs samtycke från myndigheterna i samtliga de avtalsslutande länder där passagerare tas upp eller sätts av. Den tillståndsgivande myndigheten ska till dessa myndigheter – liksom till de behöriga myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater vars territorier passeras utan att passagerare tas upp eller sätts av – lämna en kopia av ansökan och kopior av andra handlingar av betydelse samt ange sin egen bedömning.

2. De behöriga myndigheterna i Schweiz och de medlemsstater i Europeiska unionen vars samtycke har begärts ska yttra sig över ansökan till den utfärdande myndigheten inom två månader. Denna tidsfrist ska räknas från den dag då begäran om samtycke togs emot och detta datum ska anges på mottagningsbeviset. Om den utfärdande myndigheten inom denna tid inte har fått något svar ska de tillfrågade myndigheterna anses ha gett sitt samtycke och den tillståndsgivande myndigheten ska bevilja tillståndet. Om beslutet från de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande länder vars samtycke har begärts innebär avslag, ska det innehålla en utförlig motivering.

3. Om något annat inte följer av punkterna 7 och 8 ska den utfärdande myndigheten fatta sitt beslut om ansökan inom fyra månader från den dag då ansökan lämnades in av transportföretaget.

4. Tillstånd ska beviljas utom i de fall då

a)	den sökande inte kan bedriva den trafik som ansökan gäller med den utrustning som han direkt förfogar över,

den sökande tidigare har underlåtit att följa nationell eller internationell vägtransportlagstiftning, särskilt de villkor och krav som gäller tillstånd för internationell persontransport, eller har gjort sig skyldig till grova överträdelser av vägtransportlagstiftningen, särskilt de regler som gäller fordon samt kör- och vilotider för förare,

c)	det gäller en ansökan om förnyat tillstånd, i ett fall där villkoren för tillståndet inte har följts,

den behöriga myndigheten i ett avtalsslutande land beslutar, på grundval av en detaljerad analys, att trafiken i fråga allvarligt skulle påverka lönsamheten hos jämförbar trafik på de direkt berörda sträckorna, vilka omfattas av ett eller flera kontrakt om allmännyttiga tjänster i enlighet med gällande lagstiftning i det avtalsslutande landet. I detta fall ska den behöriga myndigheten på ett icke-diskriminerande sätt fastställa kriterier för att avgöra om trafiken i fråga allvarligt skulle skada lönsamheten hos ovan nämnda jämförbara trafik och ska på den gemensamma kommitténs begäran förmedla dem till den kommittén,

e)	den behöriga myndigheten i ett avtalsslutande land beslutar, på grundval av en detaljerad analys, att huvudsyftet med trafiken inte är att transportera passagerare mellan hållplatser som ligger i de avtalsslutande länderna.

Om befintlig internationell busstrafik, på grund av exceptionella skäl som inte hade kunnat förutses då tillståndet beviljades, allvarligt påverkar lönsamheten hos jämförbar trafik på de direkt berörda sträckorna, vilka omfattas av ett eller flera kontrakt om allmännyttiga tjänster i enlighet med lagstiftningen i ett avtalsslutande land, får den behöriga myndigheten i ett avtalsslutande land, med den gemensamma kommitténs samtycke och efter att ha varslat transportföretaget sex månader tidigare, tillfälligt upphäva eller återkalla tillståndet att bedriva internationell busstrafik.

Det förhållandet att ett transportföretag erbjuder lägre priser än andra vägtransportföretag eller det förhållandet att förbindelsen i fråga redan trafikeras av andra vägtransportföretag får inte i sig utgöra ett skäl för att avslå ansökan.

5. Den tillståndsgivande myndigheten får endast avslå ansökningar av skäl som är förenliga med detta avtal.

6. Om tillämpningen av förfarandet för att nå det avtal som avses i punkt 1 misslyckas kan saken föras till den gemensamma kommittén.

7. Den gemensamma kommittén ska så snart som möjligt fatta ett beslut som ska träda i kraft inom 30 dagar efter anmälan till Schweiz och de berörda medlemsstaterna i Europeiska unionen.

8. När den utfärdande myndigheten har fullföljt det förfarande som anges i denna artikel, ska den underrätta samtliga de myndigheter som avses i punkt 1 om sitt beslut samt skicka dem en kopia av det tillstånd som har utfärdats.

Artikel 5

Beviljande och förnyande av tillstånd

1. När förfarandet i artikel 4 i denna bilaga har slutförts ska den tillståndsgivande myndigheten bevilja tillståndet eller meddela ett avslagsbeslut.

2. Ett beslut att avslå en ansökan ska ange de skäl som ligger till grund för beslutet. De avtalsslutande parterna ska säkerställa att transportföretagen får tillfälle att göra sin rätt gällande i fall då ansökan avslås.

3. Artikel 4 i denna bilaga gäller i tillämpliga delar också ansökningar om förnyande av tillstånd eller om ändring av villkor för tillstånd.

Vid mindre ändringar av villkor för tillstånd, särskilt ändringar av turtäthet, taxor och tidtabeller, kan det räcka att den tillståndsgivande myndigheten informerar de övriga avtalsslutande parternas myndigheter om ändringarna.

Artikel 6

Upphörande av tillstånd

Det förfarande som ska tillämpas i samband med att ett tillstånd upphör att gälla överensstämmer med bestämmelserna i artikel 10 i förordning (EG) nr 1073/2009 samt artikel 46 i OTV.

Artikel 7

Transportföretagens skyldigheter

1. Med undantag för force majeure ska den som bedriver linjetrafik fram till den dag då tillståndet upphör att gälla vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla en trafik som uppfyller kraven på kontinuitet, regelbundenhet och kapacitet samt följer de övriga villkor som den behöriga myndigheten har fastställt i enlighet med artikel 2.3 i denna bilaga.

2. Transportföretaget ska informera om linjesträckningen, hållplatserna, tidtabellen, biljettpriserna och transportvillkoren på ett sådant sätt att informationen är lätt tillgänglig för alla trafikanter.

3. Schweiz och de berörda medlemsstaterna i Europeiska unionen kan efter överenskommelse med varandra och med tillståndsinnehavaren ändra villkoren för trafiken på linjen.

Avsnitt II

TILLFÄLLIG TRAFIK SAMT ANNAN TRAFIK SOM INTE KRÄVER TILLSTÅND

Artikel 8

Kontrolldokument

1. Sådan trafik som avses i artikel 18.1 i avtalet ska bedrivas med stöd av ett kontrolldokument (färdblankett).

2. Transportföretag som bedriver tillfällig trafik ska fylla i en färdblankett före varje resa.

3. Häften med färdblanketter ska tillhandahållas av de behöriga myndigheterna i Schweiz och den medlemsstat i Europeiska unionen där transportföretaget är etablerat eller av organ som dessa myndigheter utser.

4. Modellen för kontrolldokumentet samt närmare bestämmelser om hur detta dokument ska användas fastställs i förordning (EU) nr 361/2014.

5. För trafik som omfattas av artikel 18.2 i avtalet ska kontraktet eller en vidimerad kopia av detta fungera som kontrolldokument.

Artikel 9

Intyg

Det intyg som avses i artikel 18.6 i avtalet utfärdas av den behöriga myndigheten i Schweiz eller den medlemsstat i Europeiska unionen där fordonet är registrerat.

Intyget ska vara utformat enligt den modell som fastställs i förordning (EU) nr 361/2014.

Avsnitt III

KONTROLLER OCH SANKTIONER

Artikel 10

Färdbiljetter

1. Transportföretag som bedriver linjetrafik, dock ej speciell linjetrafik, ska utfärda antingen individuella eller kollektiva färdbiljetter som innehåller uppgifter om

—	avrese- och bestämmelseorter samt i förekommande fall återresan,

—	färdbiljettens giltighetstid,

—	taxan för resan.

2. Den färdbiljett som föreskrivs i punkt 1 ska på begäran uppvisas för en behörig kontrollant.

Artikel 11

Kontroll under resan och hos företagen

1. Vid transporter för tredje part ska en bestyrkt kopia av gemenskapstillståndet (för transportföretag från Europeiska unionen), (eller av motsvarande tillstånd för schweiziska transportföretag), samt, beroende på tjänstens art, tillståndet eller färdblanketten (eller en bestyrkt kopia av dessa), medföras i fordonet och på begäran uppvisas för en behörig kontrollant.

Vid transporter för egen räkning ska intyget eller en bestyrkt kopia av detta medföras i fordonet och på begäran uppvisas för en behörig kontrollant.

2. Transportföretag som bedriver internationell persontransport med buss ska tillåta kontroller som är avsedda att säkerställa att verksamheten bedrivs korrekt, särskilt i fråga om kör- och vilotider.

Artikel 12

Ömsesidigt bistånd och sanktioner

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande länderna ska bistå varandra vid säkerställandet av att bestämmelserna som fastställs i denna bilaga tillämpas och övervakas. De ska utbyta information via de nationella kontaktpunkter som har upprättats i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 1071/2009 (4).

2. De behöriga myndigheterna i det avtalsslutande land där transportföretaget är etablerat ska återkalla gemenskapstillståndet för transportföretag i Europeiska unionen eller motsvarande schweiziskt tillstånd för schweiziska transportföretag om innehavaren

a)	inte längre uppfyller villkoren i artikel 17.1 i avtalet, eller

b)	har gett felaktig information om de uppgifter som behövdes för utfärdande av gemenskapstillståndet (för transportföretag i Europeiska unionen) eller motsvarande schweiziskt tillstånd (för schweiziska transportföretag).

3. Den utfärdande myndigheten ska återkalla tillståndet om tillståndsinnehavaren inte längre uppfyller de villkor som låg till grund för utfärdandet i enlighet med detta avtal, särskilt om de behöriga myndigheterna i det avtalsslutande land där transportföretaget är etablerat begär detta. Myndigheten ska omedelbart underrätta den andra avtalsslutande partens behöriga myndigheter om detta.

4. Vid allvarliga överträdelser av transport- eller trafiksäkerhetslagstiftningen, särskilt beträffande regler för fordon, kör- och vilotider för förare och bedrivande av parallell eller tillfällig trafik utan tillstånd enligt artikel 1.2.1, kan de behöriga myndigheterna i det avtalsslutande land där det transportföretag som har begått överträdelsen är etablerat återkalla gemenskapstillståndet (för transportföretag i Europeiska unionen) eller motsvarande schweiziskt tillstånd (för schweiziska transportföretag) eller tillfälligt och/eller delvis återkalla de bestyrkta kopiorna av gemenskapstillståndet (för transportföretag i Europeiska unionen) eller motsvarande tillstånd (för schweiziska transportföretag).

Påföljderna ska fastställas i enlighet med hur allvarlig den överträdelse är som innehavaren av gemenskapstillståndet för transportföretag i Europeiska unionen eller motsvarande tillstånd för schweiziska transportföretag har gjort sig skyldig till och i förhållande till det totala antalet bestyrkta kopior som han förfogar över för den internationella trafiken.

De behöriga myndigheterna i det avtalsslutande etableringslandet ska så snart som möjligt, och senast inom sex veckor efter det slutliga avgörandet i ärendet, underrätta de behöriga myndigheterna i det avtalsslutande land där överträdelserna uppdagades om huruvida de sanktioner som anges ovan har ålagts. Om sådana sanktioner inte åläggs ska de behöriga myndigheterna i det avtalsslutande etableringslandet ange skälen för detta.

5. När de behöriga myndigheterna i ett avtalsslutande land får kännedom om att ett utlandsetablerat transportföretag har begått en allvarlig överträdelse av denna bilaga eller vägtransportlagstiftningen, ska det avtalsslutande land där överträdelsen uppdagades till de behöriga myndigheterna i det avtalsslutande etableringslandet så snart som möjligt och senast inom sex veckor efter det slutliga avgörandet i ärendet, översända följande information:

a)	En beskrivning av överträdelsen och när (datum och klockslag) den begicks.

b)	Kategori och typ av överträdelse samt hur allvarlig den är.

c)	Sanktioner som ålagts respektive verkställts.

De behöriga myndigheterna i det avtalsslutande, mottagande landet får begära att de behöriga myndigheterna i det avtalsslutande etableringslandet ålägger administrativa sanktioner i enlighet med punkt 4.

6. De avtalsslutande parterna ska säkerställa att transportföretagen har rätt att överklaga varje administrativ sanktion som ålagts dem i enlighet med denna artikel.

Artikel 13

Registrering i nationella elektroniska register

Varje avtalsslutande part ska se till att uppgifter om allvarliga överträdelser av vägtransportlagstiftningen som begåtts av transportföretag som är etablerade på dess territorium och för vilka det i någon medlemsstat i Europeiska unionen eller i Schweiz ålagts en sanktion samt tillfällig eller permanent återkallelse av gemenskapstillståndet (för transportföretag i Europeiska unionen) eller motsvarande tillstånd (för transportföretag i Schweiz) eller av den bestyrkta kopian av gemenskapstillståndet eller det motsvarande schweiziska tillståndet registreras i det nationella elektroniska registret över transportföretag. Uppgifter i registret om tillfällig eller permanent återkallelse av ett gemenskapstillstånd för transportföretag i Europeiska unionen eller ett liknande schweiziskt tillstånd ska ligga kvar i databasen under minst två år räknat från den tidpunkt när återkallelsen löper ut, om det rör sig om tillfällig återkallelse, eller från dagen för återkallelsen, om det rör sig om permanent återkallelse.”

(1) Kommissionens förordning (EU) nr 361/2014 av den 9 april 2014 om tillämpningsföreskrifter till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 med avseende på transportdokument för internationell persontransport med buss och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2121/98 (EUT L 107, 10.4.2014, s. 39).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88).

(3) RS/SR/745.11.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).

Särskilda anmärkningar: …
…
Detta tillstånd är giltigt fr.o.m. den …	till den …
Utfärdat i …,	den …
… (3)