0. ALLMÄNT

0.1 Fabrikat (tillverkarens handelsnamn):

0.2 Typ:

0.2.1 Handelsbeteckning(ar) (om tillgänglig(a)):

0.3 Metod för identifiering av typ, om sådan märkning finns på fordonet/komponenten/ den separata tekniska enheten (1) (3):

0.3.1 Märkningens placering:

0.4 Fordonskategori (4):

0.5 Tillverkarens företagsnamn och adress:

0.8 Namn på och adress(er) till monteringsanläggning(ar):

0.9 Namn på och adress till tillverkarens eventuella ombud:

1. ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION

1.1 Foton, bilder och/eller ritningar av ett representativt fordon / en representativ komponent / en representativ separat teknisk enhet (1):

0. ALLMÄNT

0.1 Fabrikat (tillverkarens handelsnamn):

0.2 Typ:

0.2.1 Handelsbeteckning(ar) (om tillgänglig(a)):

0.3 Metod för identifiering av typ, om sådan märkning finns på fordonet/komponenten/ den separata tekniska enheten (1) :

0.3.1 Märkningens placering:

0.4 Fordonskategori ( 2 ):

0.5 Tillverkarens namn och adress:

0.8 Namn på och adress(er) till monteringsanläggning(ar):

0.9 Namn på och adress till tillverkarens eventuella ombud:

1. ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION

1.1 Foton och/eller ritningar av ett representativt fordon:

1. Eventuella övriga uppgifter: se addendum.

2. Teknisk tjänst som ansvarar för att utföra provningarna:

3. Datum för provningsrapporten:

4. Nummer på provningsrapporten:

5. Eventuella anmärkningar: se addendum.

6. Ort:

7. Datum:

8. Underskrift:

1. Grundat på FN-föreskrift med användning av EU-typgodkända komponenter eller separata tekniska enheter: ja / nej ( 3 )

2. Godkännandeförfarande enligt artikel 30.7 i förordning (EU) 2018/858 (virtuell provning): ja / nej (3)

3. Godkännandeförfarande enligt artikel 72.1 i och bilaga VII till förordning (EU) 2018/858 (intern teknisk tjänst): ja / nej (3)

4. I fråga om komponenter och separata tekniska enheter, exempel på typgodkännandemärkningen på komponenten eller den separata tekniska enheten:

5. Anmärkningar:

1.1 Allmänna bestämmelser

1.1.1 Varje fordon ska förses med tillverkarens föreskrivna skylt, som beskrivs i detta avsnitt.

1.1.2 Tillverkarens föreskrivna skylt ska anbringas av fordonstillverkaren eller fordonstillverkarens ombud.

1.1.3 Tillverkarens föreskrivna skylt ska antingen bestå av

1.1.4 Metallskyltar ska fästas med nitar eller motsvarande.

1.1.5 För etiketter gäller att det ska vara uppenbart om någon har försökt manipulera dem; de ska vara beständiga mot förfalskning och självförstörande om någon försöker avlägsna dem.

1.2 Uppgifter som ska anges på tillverkarens föreskrivna skylt

1.2.1 Följande uppgifter ska tryckas outplånligt på tillverkarens föreskrivna skylt i nämnd ordning:

1.2.2 De tecken som avses i punkt 1.2.1 d får inte vara mindre än 4 mm höga.

1.2.3 De tecken som avses i punkt 1.2.1, förutom fordonsidentifieringsnumret, får inte vara mindre än 2 mm höga.

1.3 Särskilda bestämmelser

1.3.1 Släpvagnar

1.3.1.1 För släpvagnar ska högsta tekniskt tillåtna statiska vertikala vikt på kopplingspunkten anges.

1.3.1.2 Kopplingspunkten ska betraktas som en axel. Denna axel ska numreras 0.

1.3.1.3 Den första axeln ska numreras 1, den andra 2 och så vidare, separerade av tankstreck.

1.3.1.4 Kombinationens vikt enligt punkt 1.2.1 f ska utelämnas.

1.3.2 Tunga fordon

1.3.2.1 För fordon av kategori N3, O3 eller O4 ska den högsta tekniskt tillåtna vikten på en axelgrupp anges. Den uppgift som motsvarar Axelgrupp ska anges med bokstaven T, följt av ett tankstreck.

1.3.2.2 För fordon av kategori M3, N3, O3 eller O4 får tillverkaren på tillverkarens föreskrivna skylt ange avsedd högsta tillåtna lastade vikt vid registrering/ibruktagande.

1.3.2.2.1 Den del av tillverkarens föreskrivna skylt där vikterna anges ska delas upp i två kolumner: avsedda högsta tillåtna vikter vid registrering/ibruktagande ska anges i vänsterkolumnen och högsta tekniskt tillåtna lastade vikter i högerkolumnen.

1.3.2.2.2 Tvåbokstavskoden för det land där fordonet är avsett att registreras ska anges som rubrik i vänsterkolumnen. Koden ska överensstämma med ISO-standarden 3166-1: 2006.

1.3.2.3 Kraven i punkt 1.3.2.1 ska inte tillämpas om

1.4 Övriga uppgifter

1.4.1 Tillverkaren får lämna ytterligare uppgifter nedanför eller vid sidan av de förskrivna uppgifterna, utanför en tydligt markerad rektangel som endast får omsluta de uppgifter som föreskrivs i punkterna 1.2 och 1.3.

1.5 Mallar för tillverkarens föreskrivna skylt

1.5.1 Exempel på olika möjliga mallar för tillverkarens föreskrivna skylt ges i avsnitt B.

1.5.2 De uppgifter som anges i mallarna är fiktiva.

1.6 Krav för placering på fordonet

1.6.1 Tillverkarens föreskrivna skylt ska vara fast anbringad på en iögonenfallande och lätt tillgänglig position.

1.6.2 Placeringen ska väljas så att den del skylten är anbringad på inte byts ut under användning.

2.0.1 Ett VIN ska anbringas på varje fordon.

2.0.2 VIN ska vara unikt och otvetydigt kunna knytas till ett visst fordon.

2.0.3 VIN ska anbringas på chassit eller fordonet när fordonet lämnar tillverkningslinjen.

2.0.4 Tillverkaren ska säkerställa att fordonet är spårbart genom VIN under 30 år.

2.0.5 Att tillverkaren vidtagit åtgärder för att säkerställa fordonets spårbarhet enligt punkt 2.0.4 behöver inte kontrolleras vid tidpunkten för typgodkännandet.

2.1 VIN ska bestå av följande tre avsnitt och en kontrollsiffra:

2.2 WMI ska bestå av en kod som tilldelats fordonstillverkaren för att göra det möjligt att identifiera denne.

2.2.1 Koden ska omfatta tre alfanumeriska tecken, latinska versaler eller arabiska siffror, som ska tilldelas av den behöriga myndigheten i det land där tillverkaren har sin huvudsakliga verksamhet.

2.2.2 Den behöriga myndigheten ska agera i enlighet med den internationella organisation som avses i ISO-standarden 3780:2009, Vägfordon – Kod för identifiering av världens tillverkare (WMI).

2.2.3 Om tillverkarens globala tillverkning är mindre än 500 fordon per år ska det tredje tecknet alltid vara 9. För identifiering av sådana tillverkare ska den behöriga myndigheten som avses i punkt 2.2 tilldela det tredje, fjärde och femte tecknet i VIS.

2.3 VDS ska bestå av fem alfanumeriska tecken, latinska versaler eller arabiska siffror, som ska ange fordonets allmänna egenskaper. Om tillverkaren inte utnyttjar ett eller flera av de fem tecknen ska de outnyttjade positionerna fyllas med alfanumeriska tecken som tillverkaren väljer, så att det totala antalet tecken blir fem.

2.4 Det nionde tecknet i VIN ska vara en kontrollsiffra som är matematiskt korrekt i enlighet med formeln i avsnitt C.

2.5 VIS ska bestå av åtta alfanumeriska tecken, latinska versaler eller arabiska siffror, varav de fyra sista ska vara enbart siffror.

2.6 Höjden på fordonsidentifieringsnumrets tecken, anbringade på chassit, får inte understiga 7 mm.

2.7 Det får inte finnas något mellanrum mellan tecknen.

2.8 Bokstäverna I, O eller Q får inte användas.

2.9 Fordonsidentifieringsnumrets början och slut ska begränsas av en symbol som tillverkaren väljer. Denna symbol får varken vara en romersk versal eller en arabisk siffra.

2.9.1 Undantag får göras från kravet i punkt 2.9 om fordonsidentifieringsnumret anbringas på en enda rad.

2.9.2 Om fordonsidentifieringsnumret anbringas på två rader ska kravet i punkt 2.9 gälla varje rad.

2.10 Krav för fordonsidentifieringsnumrets placering i ett fordon

2.10.1 Fordonsidentifieringsnumret ska anbringas på en enda rad.

2.10.1.1 Om fordonsidentifieringsnumret av tekniska anledningar, såsom utrymmesbrist, inte kan anbringas på en enda rad får den nationella myndigheten på tillverkarens begäran medge att fordonsidentifieringsnumret anbringas på två rader. I sådana fall får de avsnitt som avses i punkt 2.1 inte avbrytas.

2.10.2 Fordonsidentifieringsnumret ska anbringas genom prägling eller mekanisk hamring på chassit, ramen eller någon annan liknande struktur.

2.10.3 Metoder som har visats erbjuda samma grad av beständighet mot manipulering eller förfalskning som mekanisk hamring får användas i stället för hamring.

2.10.4 Fordonsidentifieringsnumret ska anbringas på en väl synlig och lättillgänglig placering på ett sådant sätt att märkningen inte kan utplånas eller förstöras.

2.10.5 Fordonsidentifieringsnumret ska placeras på fordonets högra sida.

Anm.:  Den vänstra kolumnen är valfri.

Anm.:  Anm.: Den vänstra kolumnen är valfri.

1.1 Varje nummer i VIN ska tilldelas sitt faktiska matematiska värde och varje bokstav ska tilldelas det värde som anges nedan:

1.2 Multiplicera det tilldelade värdet för varje tecken i VIN med den positionsviktningsfaktor som anges nedan:

1.3 Summera de resulterande produkterna och dividera den totala summan med 11.

1.4 Kontrollsiffran (nummer 0–9 eller bokstaven X) som anges i tabellen nedan baseras på återstoden antingen i bråkform eller i decimalform (avrundad till närmaste tusendel).

1. Ytterligare information:

1.1 Kort beskrivning av fordonstypens uppbyggnad, mått, form och konstruktionsmaterial:

2. Placering av fordonsidentifieringsnumret:

3. Placering av den föreskrivna skylten:

4. Föreskriven skylt för etappvis byggt fordon: ja / nej (1)

5. Anmärkningar:

1. I denna bilaga gäller följande definitioner:

1.1  nästan jämn yta: yta av ett fast material som också kan bestå av ett mönstrat nät eller galler och med en krökningsradie på minst 3 000  mm.

1.2  mönstrad nätyta: yta som består av ett jämnt utspritt mönster av former, t.ex. runda, ovala, rombformade, rektangulära eller kvadratiska hål som är jämnt utspridda med högst 15 mm mellanrum.

1.3  galleryta: en yta som består av ett galler med jämnt utspridda stänger och en spaltvidd på högst 15 mm.

1.4  nominell yta: den teoretiska perfekt geometriska ytan där inga ojämnheter i ytan såsom utbuktningar eller fördjupningar beaktas.

1.5  fordonets längsgående mittplan: fordonets symmetriplan, eller om fordonet inte är symmetriskt, ett vertikalt längsgående plan som går igenom mittpunkten på fordonsaxlarna.

1.6  lutning: graden av vinkelavvikelse i förhållande till det vertikala planet.

2. Tekniska krav

2.1 Fordon ska vara försedda med ett utrymme för montering och fastsättning av bakre registreringsskyltar.

2.1.1 Motorfordon av kategorierna M och N ska dessutom vara försedda med ett utrymme för montering och fastsättning av främre registreringsskyltar.

2.1.2 Fordon av kategorierna O3 och O4 ska vara försedda med två separata utrymmen för montering och fastsättning av bakre registreringsskyltar (dvs. för att möjliggöra identifiering av ett dragfordon om så krävs av en nationell myndighet).

2.2 Form och mått på utrymmet för montering av en registreringsskylt

2.2.1 Det avsedda utrymmet för montering ska utgöras av ett rektangulärt område med följande minsta mått:

2.3 Montering och fastsättning av främre och bakre registreringsskyltar

2.3.1 Utrymmet för montering av en främre eller bakre registreringsskylt ska utgöras av en jämn eller nästan jämn rektangulär yta.

2.3.1.1 En adapterplatta eller fäste får utgöra basen för utrymmet för montering av en registreringsskylt om den tillhandahålls som standardutrustning. Den får vara utformad så att den fästs på fordonet endast i kombination med en registreringsskylt.

2.3.1.2 Fordonstillverkaren får tillhandahålla valfria eller alternativa utrymmen för registreringsskyltar på fordonet, förutsatt att de också uppfyller kraven.

2.3.2 Ytan som täcks av en främre eller bakre registreringsskylt får ha hål eller öppningar. Dessa hål eller öppningar får emellertid inte vara mer än 75 mm höga utan att beakta deras bredd.

2.3.3 Ytan som täcks av en främre eller bakre registreringsskylt får ha utbuktningar förutsatt att dessa inte sticker ut mer än 5,0 mm från den nominella ytan. Bitar av mycket mjuka material, t.ex. skumplast eller filt med syfte att ta bort registreringsskyltens vibrationer, ska inte beaktas.

2.3.4 Utrymmet för montering av en främre eller bakre registreringsskylt ska vara sådant att följande krav är uppfyllda med en provningsskylt enligt definitionen i punkt 3.4 monterad enligt tillverkarens anvisningar:

2.3.4.1 Placering av utrymmet för montering av en främre eller bakre registreringsskylt:

2.3.4.1.1 Utrymmet för montering av en främre registreringsskylt ska vara sådant att hela skylten kan placeras mellan två parallella längsgående vertikala plan som passerar genom fordonets yttersta delar, utan att ta hänsyn till eventuella anordningar för indirekt sikt. Det avsedda utrymmet får inte självt utgöra fordonets bredaste punkt.

2.3.4.1.2 Utrymmet för montering av en bakre registreringsskylt ska vara sådant att hela skylten kan placeras mellan två parallella längsgående vertikala plan som passerar genom fordonets yttersta delar, utan att ta hänsyn till eventuella anordningar för indirekt sikt. Det avsedda utrymmet får inte självt utgöra fordonets bredaste punkt.

2.3.4.1.3 Front and rear registration plates shall be perpendicular (± 5°) to the longitudinal median plane of the vehicle, measured in the centre of the plate. ►M1  Typgodkännandemyndigheten får dock tillåta en tolerans på upp till ± 15° på tillverkarens begäran för placering av den främre registreringsskylten med avseende på mittlinjen på fordonets front av tekniska eller aerodynamiska skäl eller andra skäl. ◄

2.3.4.2 Den främre och bakre skyltens placering i förhållande till det vertikala tvärgående planet:

2.3.4.2.1 Skylten får i förhållande till vertikalplanet lutas med minst – 5° och högst 30°, förutsatt att skyltens övre kant inte är mer än 1 500  mm över marken.

2.3.4.2.2 Skylten får lutas i förhållande till vertikalplanet inte mindre än – 15° och inte mer än 5°, förutsatt att skyltens övre kant är mer än 1 500  mm över marken.

2.3.4.3 Den främre och bakre skyltens höjd över marken:

2.3.4.3.1 Den främre skyltens nedre kant får inte vara mindre än 100 mm över marken.

2.3.4.3.2 Den bakre skyltens nedre kant får inte vara mindre än 200 mm över marken.

2.3.4.3.3 De främre och bakre skyltarnas övre kant får inte vara mer än 1 500  mm över marken.

2.3.4.3.3.1 För fordon avsedda för särskilda ändamål, på vilka det inte är praktiskt möjligt att följa höjdbestämmelsen för utrymmet för den främre eller bakre registreringsskylten på grund av fordonets konstruktion, får den högsta höjden över marken genom undantag från punkt 2.3.4.3.3 överstiga 1 500  mm, förutsatt att den är så nära den gränsen som fordonets konstruktion tillåter.

2.3.4.4 Geometrisk synlighet:

2.3.4.4.1 Främre och bakre skyltar ska vara synliga i hela utrymmet som innefattas av följande fyra plan:

2.3.4.4.2 Inga konstruktionsdelar, även om de är helt genomskinliga, får placeras i det utrymme som beskrivs ovan.

2.3.4.5 Utrymmet mellan kanterna på en monterad och fastsatt registreringsskylt och skyltutrymmets faktiska yta får inte överskrida 5,0 mm längs med hela registreringsskyltens ytterkanter.

2.3.4.5.1 Detta utrymme får överskridas om det mäts vid ett hål eller en öppning på den mönstrade nätytan eller mellan de parallella gallren i gallerytan.

2.3.5 Den faktiska placeringen av och formen på den monterade och fastsatta provskylten enligt ovan, i synnerhet den resulterande krökningsradien, ska beaktas för kraven på belysningsanordning för bakre registreringsskylt.

2.4 Övriga krav

2.4.1 Förekomsten av en registreringsskylt får inte, helt eller delvis, utgöra en grund för att sätta fast, montera eller vidfästa en annan fordonsdel, komponent eller anordning på fordonet (stöd för belysningsanordningar får till exempel inte sättas fast på en registreringsskylt).

2.4.2 Ingen fordonsdel, adapterplatta, komponent eller anordning får lossas eller avlägsnas till följd av att en registreringsskylt tas bort.

2.4.3 När en registreringsskylt fastsätts får dess synlighet inte minskas under normala användningsförhållanden, särskilt inte till följd av vibrationer och dynamiska krafter som drivande vindkraft.

2.4.4 Det är inte tillåtet att tillhandahålla ett monteringsutrymme för registreringsskylt som enkelt kan svänga upp och/eller ned utöver de vinklar som fastställs i punkterna 2.3.4.2.1 och 2.3.4.2.2 i förhållande till fordonskonstruktionen under normala körförhållanden (dvs. med stängda dörrar eller luckor).

2.4.5 Om fordonstillverkaren anger att ett motorfordon är lämpligt att dra last (punkt 2.11.5 i det informationsdokument som avses i artikel 24.1 i förordning (EU) 2018/858) och en del av en lämplig mekanisk kopplingsanordning, oavsett om den är monterad eller inte på typen av motorfordon, (delvis) kan komma att skymma utrymmet för montering och fastsättning av den bakre registreringsskylten, ska

3. Provningsförfarande

3.1 Bestämning av provningsskyltens vertikala lutning och höjd över marken.

3.1.1 Fordonet ska placeras på en jämn horisontell yta. De styrda hjulen ska vara riktade rakt fram och fordonets vikt ska justeras till vikt i körklart skick, men utan förare, innan mätningarna görs.

3.1.2 Om fordonet är utrustat med hydropneumatisk, hydraulisk eller pneumatisk fjädring eller med en annan anordning som kan justeras i förhållande till lasten ska det provas med fjädringen eller anordningen i normalt driftsläge enligt tillverkarens anvisningar.

3.1.3 Om den primära och synliga sidan av provningsskylten lutar nedåt ska mätresultaten för lutningen uttryckas som en negativ (minus)vinkel.

3.2 Mätningen av utbuktningar ska göras vinkelrätt och direkt mot den nominella yta som ska täckas av registreringsskylten.

3.3 Mätningen av utrymmet mellan den monterade och fastsatta provningsskylten och ytan ska göras vinkelrätt och direkt mot den faktiska yta som ska täckas av skylten.

3.4 Den registreringsskylt som används för att kontrollera överensstämmelsen ska ha en av de två storlekar som anges i punkt 2.2.1 och en tjocklek som inte överstiger 4,0 mm. Hörnen ska ha en radie på 10 mm.

1. Ytterligare information:

1.1 Kort beskrivning av fordonstypens uppbyggnad, mått, form och konstruktionsmaterial:

1.2 Beskrivning av utrymmen för registreringsskyltar (främre och bakre):

2. Utrymmet för registreringsskylten är lämplig för fastsättning av en skylt med högsta storlek (mm):

2.1 Främre: 520 × 120 / 340 × 240 (2)

2.2 Bakre: 520 × 120 / 340 × 240 (2)

2.3 Andra bakre registreringsskylt i fråga om fordon av kategorierna O3 och O4: 520 × 120/340 × 240 (2)

4. Utrymmet för den bakre registreringsskylten skyms när en mekanisk kopplingsanordning är monterad: ja / nej (2)

5. Anmärkningar:

1. I denna bilaga gäller följande definitioner:

1.1  torkarfält: det eller de områden på vindrutan som torkas av torkarbladet (torkarbladen) under vindrutetorkarens normala användningsförhållanden.

1.2  torkarens intervallfunktion: automatiskt, icke-kontinuerligt driftläge hos torkaren där den efter varje fullständig cykel under en viss tid förblir stillastående i ett särskilt angivet viloläge.

1.3  spolarens manöverorgan: anordning som används för manuell på- och avslagning av spolaren.

1.4  spolarpump: anordning som leder vätska från spolarens vätskebehållare till vindrutans utvändiga yta.

1.5  munstycke: anordning som sprutar vätska på vindrutan.

1.6  till brädden fylld spolare: spolare som varit påslagen med normal funktion under en viss tid och där vätska letts genom pumpen och slangarna och kommit ut ur munstycket (munstyckena).

1.7  rengjort område: tidigare smutsigt område där det inte längre finns några spår av droppar och kvarvarande smuts efter det att det torkat helt.

1.8  synfält A: provningsområde A enligt definitionen i punkt 2.2 i bilaga 21 till FN-föreskrift nr 43 om enhetliga bestämmelser för godkännande av säkerhetsglasmaterial och deras montering i fordon ( 7 )

1.9  synfält B: reducerat provningsområde B enligt definitionen i punkt 2.4 i bilaga 21 till FN-föreskrift nr 43, utan uteslutning av det område som definieras i punkt 2.4.1 (dvs. synfält A ingår).

1.10  tredimensionellt referenssystem: referenssystem som beskrivs i bilaga 1 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3).

1.11  fordonets huvudströmbrytare: anordning med vilken fordonets elektroniska ombordsystem ställs om från avstängt läge, vilket är fallet när fordonet är parkerat utan att föraren är närvarande, till normalt driftläge.

2. Tekniska krav

2.1 Vindrutetorkare

2.1.1 Alla fordon med vindruta ska vara utrustade med en vindrutetorkare som fungerar när fordonets huvudströmbrytare har slagits på, utan att föraren behöver göra något annat än att ställa manöverorganet för på- och avslagning av vindrutetorkaren i läge ”på”.

2.1.1.1 Vindrutetorkaren ska bestå av en eller flera torkararmar som ska vara försedda med torkarblad som enkelt kan bytas ut.

2.1.2 Vindrutetorkarfältet ska täcka minst 98 % av synfält A.

2.1.3 Vindrutetorkarfältet ska täcka minst 80 % av synfält B.

2.1.4 Vindrutetorkarfältet ska uppfylla kraven i punkterna 2.1.2 och 2.1.3 när vindrutetorkaren används vid en svepfrekvens som motsvarar punkt 2.1.5.1 och ska provas under de förhållanden som anges i punkterna 3.1.10–3.1.10.3.

2.1.5 Vindrutetorkaren ska ha minst två svepfrekvenser:

2.1.5.1 En frekvens på minst 10 och högst 55 cykler/min.

2.1.5.2 En frekvens på minst 45 fullständiga cykler/min.

2.1.5.3 Skillnaden mellan den högsta svepfrekvensen och en lägre svepfrekvens ska vara minst 15 cykler/min.

2.1.5.4 Vindrutetorkarens intervallfunktion får användas för att uppfylla kraven i punkterna 2.1.5.1–2.1.5.3.

2.1.6 De frekvenser som avses i punkterna 2.1.5–2.1.5.3 ska provas under de förhållanden som anges i punkterna 3.1.1–3.1.6 och 3.1.8.

2.1.7 När vindrutetorkaren stängs av genom att manöverorganet ställs i läge ”av” ska torkararmen (torkararmarna) och torkarbladet (torkarbladen) återgå till sitt viloläge.

2.1.8 Vindrutetorkaren ska kunna klara av en blockering under minst 15 s. Användning av automatiska skyddsanordningar för strömkretsar är tillåten, förutsatt att det inte krävs någon annan åtgärd än manövrering av vindrutetorkarens manöverorgan för att återställa vindrutetorkaren.

2.1.9 Vindrutetorkarens förmåga att klara av en blockering enligt punkt 2.1.8 ska provas under de förhållanden som anges i punkt 3.1.7.

2.1.10 Om torkararmens (torkararmarnas) eller torkarbladets (torkarbladens) viloläge inte befinner sig utanför synfält B ska det vara möjligt att manuellt flytta torkararmen (torkararmarna) så att torkarbladet (torkarbladen) kan lyftas från sitt läge på vindrutan så att vindrutan kan rengöras manuellt.

2.1.11 Vindrutetorkaren ska kunna arbeta under 120 s på en torr vindruta vid en omgivningstemperatur på – 18 °C utan att dess funktion försämras.

2.1.12 Vindrutetorkarens funktion vid – 18 °C ska provas under de förhållanden som anges i punkt 3.1.11.

2.1.13 Vindrutetorkaren ska fortsätta att uppfylla kraven i punkt 2.1.2 utan att effektiviteten försämras när den arbetar vid sin högsta svepfrekvens och fordonet utsätts för en relativ vindhastighet som motsvarar 80 % av fordonets högsta konstruktionshastighet eller 160 km/h, beroende på vilket värde som är lägre. Vindrutans synfält A ska förberedas i enlighet med punkterna 3.1.8 och 3.1.9. De aerodynamiska effekterna av storleken och formen på vindrutan, torkararmen (torkararmarna) och torkarbladet (torkarbladen) ska kontrolleras under dessa förhållanden, också med beaktande av punkt 3.1.9.1. Under provningen ska torkarbladet (torkarbladen) förbli i kontakt med vindrutan och får inte lyfta helt. Torkarbladet (torkarbladen) ska förbli i full kontakt med vindrutan inom det område som fastställs i punkt 2.1.2 under varje fullständig cykel och får inte lyfta delvis under vare sig den uppåtgående eller den nedåtgående rörelsen.

2.2 Vindrutespolare

2.2.1 Alla fordon med vindruta ska vara utrustade med en vindrutespolare som fungerar när fordonets huvudströmbrytare har slagits på och som kan klara av de belastningar och tryck som uppstår när munstyckena är igentäppta och vindrutespolaren aktiveras i enlighet med förfarandet i punkterna 3.2.1.1–3.2.1.1.2.

2.2.2 Vindrutespolarens funktion får inte påverkas negativt av exponering för temperaturcyklerna enligt punkterna 3.2.1–3.2.5.

2.2.3 Vindrutespolare ska kunna spruta vätska på vindrutans målområde utan att läckage uppstår, slangar lossnar eller fel uppstår på något munstycke under normala förhållanden när den utsätts för omgivningstemperaturer på mellan – 18 och 80 °C. Inte heller när munstyckena är igentäppta får läckage uppstå eller slangar lossna.

2.2.3.1 Om vindrutespolaren är konstruerad för att ha en funktion för att dämpa övertryck när munstyckena är igentäppta (t.ex. övertrycksventil), ska en sådan funktion med avvikelse från punkt 2.2.3 andra meningen vara tillåten under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

2.2.4 Vindrutespolaren ska kunna avge tillräckligt med vätska för att rengöra 60 % av synfält A, under de förhållanden som anges i punkterna 3.2.6–3.2.6.4.

2.2.5 Vindrutespolaren ska kunna slås på manuellt med hjälp av spolarens manöverorgan. På- och avslagning av spolaren får dessutom även samordnas med andra system i fordonet.

2.2.6 Vätskebehållaren ska rymma ≥ 1,0 liter vätska.

3. Provningsförfarande

3.1 Provningsförhållanden för vindrutetorkare

3.1.1 De provningar som beskrivs nedan ska utföras under de förhållanden som anges i punkterna 3.1.2–3.1.5, om inget annat anges.

3.1.2 Omgivningstemperaturen ska vara mellan 5 och 40 °C.

3.1.3 Vindrutan ska hållas ständigt våt.

3.1.4 För elektriska vindrutetorkare ska följande ytterligare villkor uppfyllas:

3.1.4.1 Alla batterier ska vara fullt laddade när provningen inleds.

3.1.4.2 En eventuell förbränningsmotor ska köras på ett varvtal som inte överskrider 30 % av det varvtal som motsvarar största effekt. Om detta inte är genomförbart på grund av särskilda styrstrategier för motorn, t.ex. för hybridelfordon, ska ett realistiskt scenario fastställas med hänsyn till varvtal samt periodisk eller total avsaknad av igångsatt motor under normala körningsförhållanden. Om vindrutetorkaren kan uppfylla kraven utan en igångsatt motor, behöver motorn inte vara i gång.

3.1.4.3 Halvljusstrålkastarna ska vara tända.

3.1.4.4 Alla monterade värme-, ventilations, avfrostnings- och avimningssystem (oavsett var de befinner sig i fordonet) ska vara i gång med maximal elförbrukning.

3.1.5 Trycklufts- eller vakuumdrivna vindrutetorkare ska kunna fungera kontinuerligt med de föreskriva svepfrekvenserna oavsett det motorvarvtal och den motorbelastning eller de lägsta och högsta batteriladdningsnivåer som tillverkaren angett för normal drift.

3.1.6 Vindrutetorkarens svepfrekvenser ska uppfylla kraven i punkt 2.1.5–2.1.5.3 efter en förberedande drifttid på 20 min på en våt vindruta.

3.1.7 Kraven i punkt 2.1.8 ska betraktas som uppfyllda när torkararmarna hålls fast i ett läge som motsvarar en halv cykel under 15 s med vindrutetorkarens manöverorgan inställt på den högsta svepfrekvensen.

3.1.8 Vindrutans utvändiga yta ska vara noggrant avfettad med denaturerad sprit eller likvärdigt avfettningsmedel. Efter torkning ska en lösning med minst 3 % och högst 10 % ammoniak anbringas. Ytan ska tillåtas torka igen och ska sedan torkas av med en torr bomullstrasa.

3.1.9 En beläggning av provningsblandningen, i enlighet med specifikationerna i punkt 4, ska anbringas jämnt över vindrutans utvändiga yta och tillåtas att torka.

3.1.9.1 Om vindrutans utvändiga yta har förberetts i enlighet med punkterna 3.1.8 och 3.1.9, får vindrutespolaren användas under de tillämpliga provningarna.

3.1.10 Vindrutetorkarens torkarfält enligt punkt 2.1.4 ska fastställas på följande sätt:

3.1.10.1 Vindrutans utvändiga yta ska behandlas i enlighet med punkterna 3.1.8 och 3.1.9.

3.1.10.2 För att kontrollera att kraven i punkterna 2.1.2 och 2.1.3 är uppfyllda ska vindrutetorkaren slås på, med beaktande av punkt 3.1.9.1, och en avbildning av torkarfältet ska göras och jämföras med en avbildning av synfälten A och B.

3.1.10.3 Den tekniska tjänsten får godkänna ett alternativt provningsförfarande (t.ex. virtuell provning) för att kontrollera att kraven i punkterna 2.1.2 och 2.1.3 är uppfyllda.

3.1.11 Kraven i punkt 2.1.11 ska uppfyllas vid en omgivningstemperatur på – 18 ± 3 °C som fordonet har befunnit sig i under minst fyra timmar. Fordonet ska förberedas för drift under de förhållanden som anges i punkterna 3.1.4 och 3.1.5. Under provningen ska torkaren arbeta normalt, men vid den högsta svepfrekvensen. Torkarfältet måste inte iakttas.

3.2 Provningsförhållanden för vindrutespolare

3.2.1 Provning nr 1: Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på 20 ± 2 °C under minst fyra timmar. Vattnet ska stabiliseras vid den temperaturen.

3.2.1.1 Alla munstycksöppningar ska vara igentäppta vid den punkt där vätskan lämnar dessa öppningar och vindrutespolarens manöverorgan ska aktiveras sex gånger under en minut, under minst tre sekunder varje gång. Om det inte är tekniskt möjligt att täppa igen öppningen som vätskan strömmar ut genom, kan igentäppningen utföras inuti munstyckets öppning eller öppningar.

3.2.1.1.1 Om vindrutespolaren drivs med förarens muskelkraft, ska den kraft som anbringas vara 11,0–13,5 daN om det är en handpump. Den kraft som anbringas ska vara 40,0–44,5 daN om det är en fotpump.

3.2.1.1.2 För elektriska pumpar får provningsspänningen inte understiga märkspänningen och inte överstiga märkspänningen med mer än 2 V.

3.2.1.2 Efter provningen ska vindrutespolarens funktion uppfylla kraven i punkt 2.2.3.

3.2.2 Provning nr 2: Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på – 18 ± 3 °C under minst fyra timmar. Vattnet måste inte stabiliseras vid denna temperatur.

3.2.2.1 Vindrutespolarens manöverorgan ska aktiveras sex gånger under en minut, under minst tre sekunder varje gång, i enlighet med punkterna 3.2.1.1.1 och 3.2.1.1.2. Spolaren ska sedan placeras i en omgivningstemperatur på 20 ±2 °C tills isen smält fullständigt. Vattnet måste inte stabiliseras vid denna temperatur. Vindrutespolarens funktion ska sedan kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 3.2.1.1 och 3.2.1.2.

3.2.3 Provning nr 3: Exponering för låga temperaturer

3.2.3.1 Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på – 18 ± 3 °C under minst fyra timmar så att allt vatten i spolaren fryser. Spolaren ska sedan placeras i en omgivningstemperatur på 20 ± 2 °C tills isen smält fullständigt, dock högst fyra timmar. Denna cykel av frysning och upptining ska upprepas sex gånger. När vindrutespolaren slutligen placerats i en omgivningstemperatur på 20 ± 2 °C och isen smält fullständigt, även om vattnet inte måste ha stabiliserats vid denna temperatur, ska vindrutespolarens funktion kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 3.2.1.1 och 3.2.1.2.

3.2.3.2 Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med en spolarvätska för låga temperaturer som består av en 50-procentig lösning av metanol eller isopropylalkohol i vatten med en hårdhet på högst 205 mg/l (Ca). Spolaren ska placeras i en omgivningstemperatur på – 18 ± 3o C under minst fyra timmar. Vätskan måste inte stabiliseras vid denna temperatur. Vindrutespolarens funktion ska sedan kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 3.2.1.1 och 3.2.1.2.

3.2.4 Provning nr 4: Exponering för höga temperaturer

3.2.4.1 Om någon del av vindrutespolaren är placerad i motorrummet, ska spolaren fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på 80 ± 3 °C under minst åtta timmar. Vattnet måste inte stabiliseras vid denna temperatur. Vindrutespolarens funktion ska sedan kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 3.2.1.1 och 3.2.1.2.

3.2.4.2 Om ingen del av vindrutespolaren är placerad i motorrummet, ska spolaren fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på 80 ± 3 °C under minst åtta timmar. Vattnet måste inte stabiliseras vid denna temperatur. Därefter placeras spolaren i en omgivningstemperatur på 20 ± 2 °C. När vattnets temperatur har stabiliserats, ska vindrutespolarens funktion kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 3.2.1.1 och 3.2.1.2. Därefter ska vindrutespolaren fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på 60 ± 3 °C under minst åtta timmar. Vattnet måste inte stabiliseras vid denna temperatur. Vindrutespolarens funktion ska sedan kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 3.2.1.1 och 3.2.1.2. Som ett alternativ kan tillverkaren begära att vindrutespolaren provas under de förhållanden som anges i punkt 3.2.4.1.

3.2.5 Provningarna av vindrutespolaren enligt punkterna 3.2.1–3.2.4.2 ska utföras i ordningsföljd på samma vindrutespolare. Spolaren får provas antingen i monterat tillstånd på den fordonstyp som ansökan om EU-typgodkännande avser eller separat. Om ansökan avser EU-typgodkännande av en separat teknisk enhet, ska spolaren provas separat.

3.2.6 Provning nr 5: Vindrutespolarens effektivitet

3.2.6.1 Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten. Med fordonet stillastående och utan märkbar vindpåverkan får munstycket (munstyckena) justeras för att riktas mot målområdet på vindrutans utvändiga yta.

3.2.6.2 Vindrutans utvändiga yta ska behandlas enligt punkterna 3.1.8 och 3.1.9.

3.2.6.3 Vindrutespolaren ska manövreras i enlighet med tillverkarens anvisningar, med beaktande av punkterna 3.2.1.1.1 och 3.2.1.1.2. Den totala provningstiden får inte överstiga tio fullständiga, automatiska cykler med vindrutetorkaren i drift på den högsta svepfrekvensen.

3.2.6.4 För att kontrollera att kraven i punkt 2.2.4 är uppfyllda ska en avbildning av det aktuella rengjorda området göras och jämföras med en avbildning av synfält A. Om det för observatören är uppenbart att kraven är uppfyllda, behöver avbildningarna inte göras.

3.2.7 Provningen enligt punkterna 3.2.6–3.2.6.4 ska alltid utföras på den fordonstyp som ansökan om EU-typgodkännande avser, även om en godkänd separat teknisk enhet är monterad på fordonet.

4. Specifikationer för provningsblandningen för provningen av vindrutetorkare och vindrutespolare

4.1 Den provningsblandning som avses i punkt 3.1.9 ska bestå av följande:

4.1.1 Vatten, med en hårdhet på mindre än 205 mg/l (Ca): 92,5 volymprocent.

4.1.2 Mättad saltlösning (natriumklorid i vatten): 5,0 volymprocent.

4.1.3 Damm i enlighet med specifikationerna i punkterna 4.1.3.1–4.1.3.2.6: 2,5 volymprocent.

4.1.3.1 Specifikationer för analysen av provningsdamm

4.1.3.1.1 68 ± 1 viktprocent SiO2

4.1.3.1.2 4 ± 1 viktprocent Fe2O3

4.1.3.1.3 16 ± 1 viktprocent Al2O3

4.1.3.1.4 3 ± 1 viktprocent CaO

4.1.3.1.5 1,0 ± 0,5 viktprocent MgO

4.1.3.1.6 4 ± 1 viktprocent alkalier

4.1.3.1.7 2,5 ± 0,5 viktprocent aska

4.1.3.2 Specifikationer för fördelningen av partikelstorlekar i grovkornigt damm

4.1.3.2.1 12 ± 2 % med en partikelstorlek på 0–5 μm

4.1.3.2.2 12 ± 3 % med en partikelstorlek på 5–10 μm

4.1.3.2.3 14 ± 3 % med en partikelstorlek på 10–20 μm

4.1.3.2.4 23 ± 3 % med en partikelstorlek på 20–40 μm

4.1.3.2.5 30 ± 3 % med en partikelstorlek på 40–80 μm

4.1.3.2.6 9 ± 3 % med en partikelstorlek på 80–200 μm

1. Ytterligare information:

1.1 Kort beskrivning av fordonstypens uppbyggnad, mått, form och konstruktionsmaterial:

1.2 Beskrivning av vindrutetorkarens och vindrutespolarens funktionssätt:

1.3 Detaljerad beskrivning av torkaren (antal blad, bladens längd, torkararmarnas mått osv.):

1.4 Detaljerad beskrivning av spolaren (antal munstycken, antal öppningar per munstycke, spolarpump, vätskebehållare samt slangar och deras montering till pump och munstycken osv.):

1.5 Vätskebehållarens kapacitet (liter):

1.6 Fordonets högsta konstruktionshastighet (km/h):

2. Styrning: vänster / höger (2)

3. System för vänsterstyrning och spegelvänt system för högerstyrning: ja / nej (2)

4. Aerodynamisk spoiler monterad på torkararmen/torkarbladet (2) på förarsidan/i mitten/på passagerarsidan/ … (2)

5. Anmärkningar:

1. Ytterligare information:

1.1 Kortfattad beskrivning av typen av separat teknisk enhet

1.2 Detaljerad beskrivning av spolaren:

1.2.1 Antal munstycken:

1.2.2 Antal öppningar per munstycke:

1.2.3 Beskrivning av spolarslangar och deras montering till pump och munstycken:

1.2.4 Beskrivning av spolarpumpen:

1.2.5 Vätskebehållarens kapacitet (liter):

2. Lämplig för styrning: vänster / höger (3)

3. Del av spolaren kan vara placerad i motorrummet: ja / nej (3)

4. Separat teknisk enhet: universal / fordonsspecifik (3)

5. Anmärkningar:

6. Förteckning över fordonstyper för vilka den separata tekniska enheten godkänts (i förekommande fall):

1. EU-typgodkännandemärket för separata tekniska enheter som avses i artikel 38.2 i förordning (EU) 2018/858 ska bestå av följande:

1.1 En rektangel som omger den gemena bokstaven e följd av det särskiljande numret för den medlemsstat som har beviljat EU-typgodkännandet av komponenten eller den separata tekniska enheten enligt följande:

1. I närheten av rektangeln, två siffror som anger den ändringsserie som fastställer de krav som denna separata tekniska enhet uppfyller, för närvarande 00, följt av ett mellanslag och det femsiffriga nummer som avses i punkt 2.4 i bilaga IV till förordning (EU) 2018/858.

2. EU-typgodkännandemärket för separata tekniska enheter ska vara outplånligt och tydligt läsbart.

3. Ett exempel på ett EU-typgodkännandemärke för en separat teknisk enhet ges i figur 1.

Förklaringar EU-typgodkännandet för en separat teknisk enhet utfärdades av Nederländerna med nummer 00406. De två första siffrorna (00) anger att den separata tekniska enheten godkänts i enlighet med denna förordning.

1. I denna bilaga gäller följande definitioner:

1.1  däckomslutning: ett däcks största tvärsnittsbredd och ytterdiameter, inbegripet toleranser, enligt vad som är tillåtet och angetts enligt dess komponenttypgodkännande.

1.2  snögreppsanordning: snökedja eller annan likvärdig anordning som ger väggrepp i snö, som ska kunna monteras på fordonets däck-hjulkombination och som inte är ett snödäck, vinterdäck, allvädersdäck eller något annat däck i sig själv.

2. Tekniska krav

2.1 Allmänna bestämmelser

2.1.1 Fordonet ska vara försett med ett hjulskydd för varje hjul.

2.1.2 Hjulskyddet kan bestå av delar av karossen eller separata stänkskärmar, och ska vara konstruerat så att det skyddar andra trafikanter mot stenskott, lera, is, snö och vatten i så stor utsträckning som möjligt och så att det minskar faror på grund av kontakt med hjulen då dessa rör sig.

2.2 Särskilda krav

2.2.1 Hjulskydden ska uppfylla kraven i punkterna 2.2.1.1–2.2.1.4 med fordonets vikt anpassad till vikten i körklart skick enligt tillverkarens uppgifter med i tillämpliga fall en ytterligare passagerare i framsätet och styrda hjul placerade i riktning rakt fram.

2.2.1.1 I den del som bildas av radiella plan med en vinkel på 30° framåt och 50° bakåt från hjulets mittpunkt (se figur 1) ska hjulskyddets totala bredd (q) vara minst så stor att skyddet täcker hela däcksbredden (b) varvid hänsyn ska tas till både däckomslutningen och den ytterlighetskombination av däck/hjul som angetts av tillverkaren. När det gäller dubbelmonterade hjul ska hänsyn tas till däckomslutningen och den totala bredden över de två däcken (t).

2.2.1.1.1 Vid bestämning av de bredder som avses i 2.2.1.1 ska märkningar och dekorationer, skyddsband eller ribbor på däckssidorna inte beaktas.

2.2.1.2 Hjulskyddets bakände får inte sluta ovanför ett horisontalplan som ligger 150 mm ovanför hjulens rotationsaxel, och dessutom gäller följande:

2.2.1.2.1 För enkelmonterade hjul ska skärningspunkten mellan hjulskyddets bakände och det horisontalplan som definieras i punkt 2.2.1.2. (se figur 1, punkt A) ligga utanför däckets längsgående mittplan.

2.2.1.2.2 För dubbelmonterade hjul ska skärningspunkten mellan hjulskyddets bakände och det horisontalplan som definieras i punkt 2.2.1.2. (se figur 1, punkt A) vid det yttre hjulet ligga utanför det yttersta däckets längsgående mittplan.

2.2.1.3 Hjulskyddets kontur och placering ska vara sådana att skyddet ligger så nära däcket som möjligt. Särskilt gäller att skyddet inom den del som bildas av de radiella plan som nämns i punkt 2.2.1.1 ska uppfylla följande krav:

2.2.1.3.1 Djupet (p) i däcksaxelns vertikalplan hos hjulskyddets ytterkant ska vara minst 30 mm, mätt på hjulskyddets yttre och inre kanter i det vertikala längdplan som går genom däckets mittpunkt inne i hjulskyddet. Detta djup (p) får minskas gradvis till noll på väg mot de radiella plan som anges i punkt 2.2.1.1.

2.2.1.3.2 Avståndet (c) mellan hjulskyddets nedre kanter och axeln genom hjulets mittpunkt får inte överstiga 2 × r där radien (r) är däckets statiska radie.

2.2.1.4 För fordon med ställbar fjädring ska kraven i punkterna 2.2.1.3.1 och 2.2.1.3.2 vara uppfyllda då fordonet befinner sig i det körläge som fordonstillverkaren angett som normalt.

2.2.2 Hjulskydden får bestå av flera delar, under förutsättning att det inte finns några mellanrum mellan eller inom de olika delarna då dessa är hopsatta.

2.2.3 Hjulskydden ska vara stadigt fastsatta. De får dock vara löstagbara antingen som en enhet eller i delar.

2.3 Användning av snögreppsanordningar

2.3.1 För fordon där bara två hjul är drivhjul ska tillverkaren intyga att fordonet är konstruerat så att minst en typ av snögreppsanordningar kan användas på minst en av de däck-/hjulkombinationer som godkänts för fordonets drivaxel. Denna snögreppsanordning och den eller de däck-/hjulkombinationer som är lämpliga för fordonstypen ska anges av tillverkaren i punkt 6.6.4 i informationsdokumentet.

2.3.2 För fordon där alla hjul är drivna, inbegripet fordon där drivaxlar kan kopplas ur manuellt eller automatiskt, ska tillverkaren intyga att fordonet är konstruerat så att minst en typ av snögreppsanordningar kan användas på minst en av de däck-/hjulkombinationer som godkänts för den drivaxel i fordonet som inte kan kopplas ur. Denna snögreppsanordning och den eller de däck-/hjulkombinationer som är lämpliga för fordonstypen ska anges av tillverkaren i punkt 6.6.4 i informationsdokumentet.

2.3.3 Fordonstillverkaren ska inkludera relevanta instruktioner för korrekt användning av de angivna snödrivanordningarna i fordonets bruksanvisning (t.ex. instruktionsbok, fordonshandbok).

(1) Däckbredden (b) bestäms vid däckets övre del (däckets tvärsnittsbredd mellan de radiella plan som anges i punkt 2.2.1.1).

1. Ytterligare information:

1.1. Kort beskrivning av fordonstypens uppbyggnad, mått, form och konstruktionsmaterial:

1.2. Beskrivning av hjulskydden:

1.3. Däck/hjulkombinationer (inkl. däckstorlek, fälgstorlek och hjulens inpressningsdjup):

1.4. Beskrivning av den eller de typer av snögreppsanordningar som kan användas:

1.5. Däck/hjulkombinationer (inkl. däckstorlek, fälgstorlek och hjulens inpressningsdjup) som kan användas med snögreppsanordningen (snögreppsanordningarna):

2. Permanent drivaxel (drivaxlar): axel 1 / axel 2 / … (1)

3. Ställbar fjädring: ja / nej (1)

4. Hjulskydden är löstagbara / inte löstagbara (1) som en enhet / i delar (1)

5. Anmärkningar:

1.1  avfrostat område: den del av vindrutan som har en torr ytteryta eller en ytteryta täckt med smält eller delvis smält våt frost som kan avlägsnas av fordonets vindrutetorkare.

1.2  imma: skikt av kondens på insidan av vindrutans glasyta.

1.3  avimmat område: den del av vindrutan som har en torr inneryta, utan droppar eller spår av vatten, efter att tidigare ha varit täckt av imma.

1.4  synfält A: provningsområde A enligt definitionen i punkt 2.2 i bilaga 21 till FN-föreskrift nr 43.

1.5  synfält B: reducerat provningsområde B enligt definitionen i punkt 2.4 i bilaga 21 till FN-föreskrift nr 43, utan uteslutning av det område som definieras i punkt 2.4.1 (dvs. synfält A ingår).

1.6  fordonets huvudströmbrytare: anordning med vilken fordonets elektroniska ombordsystem ställs om från avstängt läge, vilket är fallet när fordonet är parkerat utan att föraren är närvarande, till normalt driftläge.

2.1.1 Alla fordon med vindruta ska vara utrustade med ett system för att avlägsna frost och is från vindrutans yttre glasyta. Vindrutans avfrostningssystem ska vara tillräckligt effektivt för att säkerställa tillräcklig sikt genom vindrutan vid kall väderlek.

2.1.2 Systemets effektivitet ska kontrolleras genom att det avfrostade området på vindrutan fastställs med bestämda mellanrum efter start, efter det att fordonet under en viss tid har förvarats i en köldkammare.

2.1.3 Kraven i punkterna 2.1.1 och 2.1.2 ska kontrolleras med hjälp av den metod som anges i punkt 3.1.

2.1.4 Följande krav ska vara uppfyllda:

2.1.4.1 20 min efter provningsperiodens start ska synfält A vara avfrostat till 80 %.

2.1.4.2 25 min efter provningsperiodens start ska vindrutans avfrostade område på passagerarsidan vara jämförbart med det område som anges i punkt 2.1.4.1 för förarsidan.

2.1.4.3 40 minuter efter provningsperiodens start ska synfält B vara avfrostat till 95 %.

2.2.1 Alla fordon med vindruta ska vara utrustade med ett system för att avlägsna imma från vindrutans inre glasyta.

2.2.2 Avimningssystemet ska vara så effektivt att det kan återställa sikten genom vindrutan om denna skulle vara igenimmad. Systemets effektivitet ska kontrolleras med det förfarande som beskrivs i punkt 3.2.

2.2.3 Följande krav ska vara uppfyllda:

2.2.3.1 Synfält A ska vara avimmat till 90 % efter 10 min.

2.2.3.2 Synfält B ska vara avimmat till 80 % efter 10 min.

3.1.1 Provningen ska genomföras vid en temperatur på – 8 ± 2 °C eller – 18 ± 3 °C, enligt vad tillverkaren väljer.

3.1.1.1 The test shall be carried out in a cold chamber large enough to contain the complete vehicle and equipped to maintain one of the temperatures mentioned in point 3.1.1. in the chamber throughout the test and to circulate cold air. The cold chamber shall be maintained at or below the specified test temperature for not less than 24 hours before the start of the period during which the vehicle is exposed to cold. ►M1  Om det är möjligt att kontrollera om köldkammarens temperatur, uppmätt på representativa ställen som luftutloppet eller väggarna, är stabiliserad vid den angivna provningstemperaturen, får dock perioden på 24 h förkortas. ◄

3.1.2 Innan fordonet placeras i provningskammaren ska vindrutans inre och yttre ytor noggrant avfettas med denaturerad sprit eller något likvärdigt avfettningsmedel. Efter torkning ska en lösning med högst 2 % ammoniak eller en kommersiell ammoniaklösning utan tillsatta doftämnen anbringas. Ytorna ska tillåtas torka igen och ska sedan torkas av med en torr bomullstrasa.

3.1.3 Fordonet ska stängas av och ska hållas i provningstemperaturen minst 10 h innan provningen inleds.

3.1.3.1 Om det är möjligt att kontrollera huruvida fordonsmotorns kylmedel och smörjmedel har stabiliserats vid provningstemperaturen får den period som anges i 3.1.3 avkortas.

3.1.4 Efter den exponering som föreskrivs i punkt 3.1.3 ska ett jämnt lager av is på 0,044 g/cm2 anbringas på vindrutans hela ytteryta med hjälp av ett vattensprutmunstycke med ett arbetstryck på 3,5 ± 0,2 bar.

3.1.4.1 Sprutmunstycket, inställt till ett så utbrett och ymnigt flöde som möjligt, ska riktas vinkelrätt mot ytan på ett avstånd av 200–250 mm från glasytan, och riktas så att det bildas ett jämnt lager is från vindrutans ena sida till den andra.

3.1.4.1.1 En vattenspruta med ett munstycke med en diameter på 1,7 mm och ett flöde på 0,395 l/min som kan avge ett utbrett mönster med 300 mm diameter på glasytan vid ett avstånd på 200 mm från den ytan får användas för att uppfylla kraven i punkt 3.1.5. Varje annan anordning med hjälp av vilken kraven kan uppfyllas ska tillåtas.

3.1.5 Sedan isen har bildats på vindrutan ska fordonet hållas i köldkammaren i en ytterligare period om minst 30 min och högst 40 min.

3.1.6 Efter det att den period som anges i punkt 3.1.5 har förflutit ska en eller två observatörer inträda i fordonet, och sedan får fordonets huvudströmbrytare slås på och motorn startas, om nödvändigt med hjälp av externa anordningar. Provningsperioden ska börja när fordonets huvudströmbrytare slås på.

3.1.6.1 Om fordonet är försett med en förbränningsmotor får motorns varvtal ställas in i enlighet med tillverkarens rekommendationer för uppvärmning vid start i kall väderlek, under provningsperiodens första fem minuter.

3.1.6.2 Under provningsperiodens sista 35 min (eller under hela provningsperioden om ingen uppvärmning på fem minuter tillämpas) gäller följande krav:

3.1.6.2.1 En eventuell förbränningsmotor ska köras på ett varvtal som inte överskrider 50 % av det varvtal som motsvarar största effekt. Om detta inte är genomförbart på grund av särskilda styrstrategier för motorn, t.ex. för hybridelfordon, ska ett realistiskt värstafallsscenario fastställas. Scenariot ska beakta motorvarvtal, periodisk eller total avsaknad av igångsatt motor under normala körningsförhållanden vid en omgivningstemperatur på – 8 °C eller – 18 °C, beroende på vilken temperatur som tillverkaren valt för provningen. Om systemet kan uppfylla avfrostningskraven utan en motor i gång, behöver motorn inte sättas igång alls.

3.1.6.3 Alla batterier ska vara fullt laddade när provningen inleds. Högspänningsbatterier i fordon med elektrisk framdrivning ska dock vara laddade till > 60 %.

3.1.6.5 Temperaturen i provningskammaren ska mätas i höjd med vindrutan i en punkt som inte nämnvärt påverkas av värme från det fordon som provas.

3.1.6.6 Den horisontella komposanten av kammarens kylluftshastighet, uppmätt omedelbart före provningen, i fordonets mittplan vid en punkt 300 mm framför vindrutans nederkant och på en höjd halvvägs mellan vindrutans nederkant och överkant, ska vara så låg som möjligt och i alla händelser lägre än 8 km/h.

3.1.6.7 Motorhuv, tak, alla dörrar, fönster och luftintag, om sådana är monterade, utom värme- och ventilationssystemens inlopp och utlopp, ska vara stängda. Ett eller två fönster får öppnas med ett totalt vertikalt avstånd på 25 mm om fordonstillverkaren begär det.

3.1.7.8 Reglagen för fordonets avfrostningssystem ska ställas in enligt fordonstillverkarens rekommendationer för provningstemperaturen.

3.1.6.9 Vindrutetorkarna får användas under provningen, men detta ska ske utan någon annan manuell mellankomst än handhavande av reglage inuti fordonet.

3.1.7 Var femte minut, räknat från provningsperiodens början, ska observatören (observatörerna) markera det avfrostade området på vindrutans insida.

3.1.8 När provningen är avslutad ska mönstret av det avfrostade området som markerats på vindrutans insida i enlighet med punkt 3.1.7 registreras och märkas så att synfälten A och B identifieras.

3.2.1 Innan fordonet placeras i provningskammaren ska vindrutans inre och yttre ytor noggrant avfettas med denaturerad sprit eller något likvärdigt avfettningsmedel. Efter torkning ska en lösning med högst 2 % ammoniak eller en kommersiell ammoniaklösning utan tillsatta doftämnen anbringas. Ytorna ska tillåtas torka igen och ska sedan torkas av med en torr bomullstrasa.

3.2.2 Provningen ska genomföras i en provningskammare som är tillräckligt stor för att hela fordonet ska få plats och som kan tillhandahålla och bibehålla en provningstemperatur på – 3 ± 1 °C under hela provningsperioden.

3.2.2.1 Temperaturen i provningskammaren ska mätas i höjd med vindrutan i en punkt som inte nämnvärt påverkas av värme från det fordon som provas.

3.2.2.2 Den horisontella komposanten av kammarens kylluftshastighet, uppmätt omedelbart före provningen, i fordonets mittplan vid en punkt 300 mm framför vindrutans nederkant och på en höjd halvvägs mellan vindrutans nederkant och överkant, ska vara så låg som möjligt och i alla händelser lägre än 8 km/h.

3.2.2.3 Motorhuv, tak, alla dörrar, fönster och luftintag, om sådana är monterade, utom värme- och ventilationssystemens inlopp och utlopp, ska vara stängda. Ett eller två fönster får vara öppna från och med avimningsprovningens början med ett totalt vertikalt avstånd på 25 mm om fordonstillverkaren begär det.

3.2.3 Imman ska framställas med hjälp av den ånggenerator som beskrivs i punkt 4. Ånggeneratorn ska innehålla tillräckligt mycket vatten för att alstra minst 70 ± 5 g/h ånga för varje sittplats som tillverkaren anger, vid en omgivningstemperatur på – 3 °C.

3.2.4 Vindrutans inneryta ska rengöras i enlighet med punkt 3.2.1 innan fordonet placeras i provningskammaren. Lufttemperaturen ska därefter sänkas och stabiliseras vid -3 ± 1 °C. Fordonet ska stängas av och ska hållas vid provningstemperaturen minst 10 h innan provningen inleds. Om det är möjligt att kontrollera huruvida fordonsmotorns kylmedel och smörjmedel har stabiliserats vid den angivna provningstemperaturen, får dock denna tiotimmarsperiod avkortas.

3.2.5 Ånggeneratorn ska placeras med sina utlopp i fordonets längsgående mittplan i den andra raden av fordonssäten. Den ska normalt placeras bakom framsätena. Om detta inte är möjligt på grund av fordonets utformning ska ånggeneratorn placeras framför ryggstöden, så nära som möjligt den plats som beskrivs ovan.

3.2.6 Efter det att ånggeneratorn varit i drift i fem minuter inuti fordonet ska en eller två observatörer snabbt sätta sig i framsätet, varvid dörrarna inte får vara öppna i mer än 8 s sammanlagt, samtidigt som ånggeneratorns utsläpp minskas med 70 ± 5 g/h för varje observatör.

3.2.7 En minut efter det att observatören (observatörerna) satt sig i fordonet får fordonets huvudströmbrytare slås på och motorn startas, om nödvändigt med hjälp av externa anordningar. Provningsperioden ska börja när fordonets huvudströmbrytare slås på.

3.2.7.1 Om fordonet är utrustat med en förbränningsmotor ska den köras på ett varvtal som inte överskrider 50 % av det varvtal som motsvarar största effekt. Om detta inte är genomförbart på grund av särskilda styrstrategier för motorn, t.ex. för hybridelfordon, ska ett realistiskt värstafallsscenario fastställas. I scenariot ska hänsyn tas till motorvarvtal, periodisk eller total avsaknad av igångsatt motor under normala körningsförhållanden vid en omgivningstemperatur på – 1 °C. Om systemet kan uppfylla avimningskraven utan en motor igång, behöver motorn inte sättas igång.

3.2.7.2 Reglagen för fordonets avimningssystem ska ställas in enligt fordonstillverkarens rekommendationer för provningstemperaturen.

3.2.7.3 Alla batterier ska vara fullt laddade när provningen inleds. Högspänningsbatterier i fordon med elektrisk framdrivning ska dock vara laddade till > 60 %.

3.2.8 Vid provningens slut ska avimningsmönstret registreras, antecknas och märkas så att synfälten A och B kan identifieras.

4.1 Den ånggenerator som används vid provningen ska ha följande allmänna egenskaper:

4.1.1 Vattenbehållaren ska rymma minst 2,25 liter.

4.1.2 Värmeförlusten vid kokpunkten får inte överskrida 75 W vid en omgivningstemperatur på – 3 ± 1 °C.

4.1.3 Fläkten ska ha en kapacitet på 0,07–0,10 m3/min vid ett statiskt tryck på 0,5 mbar.

4.1.4 Sex hål för ångutlopp ska vara placerade vid ånggeneratorns topp runt omkretsen med jämna mellanrum (se figur 1).

4.1.5 Ånggeneratorn ska vara kalibrerad vid – 3 ± 1 °C så att den ger avläsningar för varje ångutsläpp om 70 ± 5 g/h upp till ett maximum av n gånger denna mängd, där n är det högsta antal sittplatser som tillverkaren anger.

4.2 Angivna delar ska ha följande mått och vara av följande material:

4.2.1 Munstycke

4.2.1.1 Mått:

4.2.1.1.1 Längd 100 mm

4.2.1.1.2 Innerdiameter 15 mm

4.2.1.2 Material:

4.2.1.2.1 Mässing

4.2.2 Spridningskammare

4.2.2.1 Mått:

4.2.2.1.1 Rörets ytterdiameter 75 mm

4.2.2.1.2 Godstjocklek 0,38 mm

4.2.2.1.3 Längd 115 mm

4.2.2.1.4 Sex jämnt fördelade hål om 6,3 mm i diameter, 25 mm ovanför spridningskammarens botten.

4.2.2.2 Material:

4.2.2.2.1 Mässing

1. Ytterligare information:

1.1 Kort beskrivning av fordonstypens uppbyggnad, mått, form och konstruktionsmaterial:

1.2 Beskrivning av system för avfrostning och avimning:

1.3 Beskrivning av inredning eller invändiga tillbehör som kan påverka provningen:

1.4 Högsta antal sittplatser:

1.5 Vindrutans egenskaper:

1.6 Elsystemets märkspänning (V):

2. Styrning: vänster / höger (1)

3. Motor: gnisttändning/kompressionständning/elektrisk/hybridelektrisk/ (1)

4. Provningstemperatur för avfrostning: – 8 °C / – 18 °C (1)

5. Anmärkningar:

1.1.1. Alla motorfordon ska ha en bogseringsanordning monterad framtill.

1.1.2. Fordon av kategori M1 enligt definitionen i del A i bilaga I till förordning (EU) 2018/858, med undantag för fordon som är olämpliga att dra en last, ska ha en bogseringsanordning monterad baktill.

1.1.3. En bakre bogseringsanordning får ersättas med en mekanisk kopplingsanordning enligt FN-föreskrift nr 55, förutsatt att kraven i punkt 1.2.1 är uppfyllda.

1.2.1. Varje bogseringsanordning som är monterad på fordonet ska kunna utstå en dragande och sammanpressande statisk kraft som motsvarar gravitationskraftens verkan på minst hälften av fordonets högsta tekniskt tillåtna lastade vikt.

1.3.1. För att ett strandsatt motorfordon ska kunna avlägsnas från vägen på egna hjul ska fordonet kunna bogseras eller kunna försättas i ett bogserbart tillstånd, med fordonets nyckel för handen och utan användning av specialverktyg eller demontering av delar som inte är konstruerade för detta ändamål, enligt det förfarande som anges av tillverkaren i motorfordonets manual. Tillverkaren får begränsa bogseringsvillkoren i bruksanvisningen i fråga om bogseringshastighet och sträcka för att undvika oåterkalleliga skador, men en minsta bogseringssträcka på 100 m på mindre än 10 min ska vara möjlig.

2.1. Både dragande och sammanpressande provningsbelastningar ska påföras varje enskild bogseringsanordning som är monterad på fordonet.

2.2. Provningsbelastningarna ska påföras i fordonets horisontella längsgående riktning.

1. Ytterligare information:

1.1. Kort beskrivning av fordonstypens uppbyggnad, mått, form och konstruktionsmaterial:

1.2. Totalt antal bogseringsanordningar och deras placering:

1.3. Monteringssätt på fordonet:

1.4. Fordonets högsta tekniskt tillåtna lastade vikt (kg):

2. Bogseringsanordning(ar) framtill: avtagbar / inte avtagbar (1) krok / ögla / annan (1)

3. Bogseringsanordning(ar) baktill: avtagbar / inte avtagbar (1) krok / ögla / annan / saknas (1)

4. Fordonet är / är inte (1) lämpat att dra last

5. Anmärkningar:

1.1  stänkskärm: styv eller halvstyv komponent avsedd att fånga upp vatten som kastas upp från däcken under körning och rikta detta mot marken, och som helt eller delvis kan utgöra en del av fordonets kaross eller andra delar av fordonet, t.ex. nederdelen av lastplanet.

1.2  stänkskydd: mjuk komponent monterad lodrätt bakom hjulet på chassits eller lastplanets nederdel eller på stänkskärmen, och som minskar risken för att små föremål, särskilt stenar, kastas upp eller åt sidan mot andra trafikanter.

1.3  luft/vattenseparator: komponent som utgör en del av skärmkanten och/eller stänkskyddet, genom vilken luften kan passera samtidigt som den minskar det finfördelade vattenstänket.

1.4  energiabsorbent: komponent som utgör en del av stänkskärmen och/eller skärmkanten och/eller stänkskyddet, och som absorberar energi i vattenstänket och på detta sätt minskar det finfördelade vattenstänket.

1.5  skärmkant: komponent som är placerad ungefär i ett lodrätt plan, parallellt med fordonets längsgående plan och som kan utgöra en del av en stänkskärm eller av fordonets kaross.

1.6  styrda hjul: de hjul som påverkas av fordonets styrning.

1.7  medspårande axel: axel som är upphängd i sin mittpunkt så att den kan vridas i en horisontell cirkelbåge.

1.8  självstyrande hjul: hjul som inte påverkas av fordonets styranordning och som kan vridas i en vinkel som inte överstiger 20° på grund av friktionen mot marken.

1.9  lyftbar axel: axel enligt definitionen i bilaga XIII del 2 avsnitt A punkt 1.34.

1.10  olastat fordon: fordon i körklart skick enligt bilaga XIII del 2 avsnitt A punkt 1.3.

1.11  slitbana: del av däcket som definieras i punkt 2.8 i FN-föreskrift nr 30 ( 13 ) eller FN-föreskrift nr 54 ( 14 ), beroende på vad som är tillämpligt.

2.1 Allmänna bestämmelser

2.2 Provning som ska utföras

2.3 Följande ska överlämnas till den tekniska tjänst som har ansvaret för att utföra provningarna för typgodkännande:

2.4 Märkningar

2.5 Godkännandemärket ska också innehålla symbolen ”A” för anordningar av energiabsorberande typ eller symbolen ”S” för anordningar av luft/vattenseparerande typ, i enlighet med del 3 avsnitt C.

3.1  Provningar av stänkskyddsanordningar av energiabsorberande typ

3.1.1 Princip

3.1.2 Utrustning

3.1.3 Provningsförhållanden

3.1.3.1 Provningarna ska utföras i ett slutet rum med stillastående luft.

3.1.3.2 Omgivningstemperaturen och provdelarnas temperatur ska vara 21 (± 3) °C.

3.1.3.3 Avjoniserat vatten ska användas.

3.1.3.4 Provdelarna ska vätas före varje provning.

3.1.4 Förfarande

3.1.4.1 Ett 500 (+ 0/– 5) mm brett och 750 mm högt provexemplar av den utrustning som ska provas ska fästas vid provutrustningens lodräta platta, varvid det ska säkerställas att provexemplaret gott och väl ligger inom uppsamlarens begränsningslinjer och att inget hinder kan avleda vattnet, varken före eller efter det att vattnet träffar anordningen.

3.1.4.2 Vattenflödet ska ställas in på 0,675 (± 0,01) l/s och minst 90 l, högst 120 l, ska sprutas vågrätt mot provet från ett horisontellt avstånd på 500 (± 2) mm (figur 8 i tillägget).

3.1.4.3 Vattnet ska tillåtas rinna av provexemplaret till uppsamlaren. Procentandelen vatten som samlas upp i förhållande till den sprutade mängden vatten ska beräknas.

3.1.4.4 Provningen ska utföras fem gånger på provexemplaret i enlighet med punkterna 3.1.4.2 och 3.1.4.3. Den genomsnittliga procentandelen för serien med fem provningar ska beräknas.

3.1.5 Resultat

3.1.5.1 Den genomsnittliga procentandelen enligt punkt 3.1.4.4 ska vara 70 %. eller högre.

3.1.5.2 Om, inom serien med fem provningar, den högsta och lägsta procentandelen uppsamlat vatten avviker med mer än 5 % från genomsnittet ska serien med fem provningar upprepas.

3.1.5.3 Det ska kontrolleras om anordningens placering i höjdled påverkar resultaten. Om så är fallet ska det förfarande som beskrivs i punkterna 3.1.4.1–3.1.4.4 upprepas i de positioner som ger den högsta och lägsta procentandelen insamlat vatten, varvid kraven i punkt 3.1.5.2 ska gälla.

3.2 Provning av stänkskyddsanordningar av luft/vattenseparerande typ

3.2.1 Princip

3.2.2 Utrustning

3.2.3 Provningsförhållanden

3.2.3.1 Provningarna ska utföras i ett slutet rum med stillastående luft.

3.2.3.2 Omgivningstemperaturen och provdelarnas temperatur ska vara 21 (± 3) °C.

3.2.3.3 Avjoniserat vatten ska användas.

3.2.3.4 Provdelarna ska vätas före varje provning.

3.2.4 Förfarande

3.2.4.1 Ett provexemplar med måtten 305 × 100 mm ska fästas lodrätt vid provningsutrustningen. Det ska kontrolleras att det inte finns något utrymme mellan provexemplaret och den övre böjda plattan och att uppsamlingskärlet sitter i rätt läge. Sprutan ska vara fylld med 1 ± 0,005 l vatten och placeras enligt figuren.

3.2.4.2 Sprutan ska ställas in enligt följande:

3.2.4.3 Vattnet ska sprutas tills vattendimman upphör och den tid det tar ska registreras. Vattnet ska tillåtas rinna från provexemplaret ner i uppsamlingskärlet under 60 s och volymen uppsamlat vatten ska mätas. Den vattenmängd som återstår i sprutan ska mätas. Procentandelen av volymen vatten som samlas upp i förhållande till den sprutade volymen vatten ska beräknas.

3.2.4.4 Provningen ska utföras fem gånger och den genomsnittliga procentandelen insamlad volym ska beräknas. Före varje provning ska det kontrolleras att uppsamlingskärlet, sprutan och mätkärlet är torra.

3.2.5 Resultat

3.2.5.1 Den genomsnittliga procentandelen beräknad i enlighet med punkt 3.2.4.4 ska vara 85 % eller högre

3.2.5.2 Om, inom serien med fem provningar, den högsta och lägsta procentandelen uppsamlat vatten avviker med mer än 5 % från genomsnittet ska serien med fem provningar upprepas. Om, inom den andra serien med fem provningar, den högsta och lägsta procentandelen uppsamlat vatten återigen avviker med mer än 5 % från genomsnittet och det lägre värdet inte uppfyller kraven i punkt 3.2.5.1, ska typgodkännande ej beviljas.

3.2.5.3 Om resultaten påverkas av anordningens placering i höjdled ska det förfarande som beskrivs i punkterna 3.2.4.1–3.2.4.4 upprepas i de lägen som ger högst och lägst procentandel uppsamlat vatten, varvid kraven i punkt 3.2.5.2 ska gälla.

4.1 Fordon av kategorierna N och O, med undantag av terränggående fordon enligt definitionen i bilaga I till förordning (EU) 2018/858, ska vara konstruerade och/eller försedda med stänkskyddssystem så att de uppfyller kraven i denna bilaga. För fordon med chassi med hytt är det tillåtet att endast tillämpa dessa krav på de hjul som täcks av hytten.

4.2 Kraven i denna bilaga rörande stänkskyddsanordningar enligt definitionen i artikel 2.19 är inte obligatoriska för fordon av kategorierna N, O1 och O2 vars högsta tillåtna lastade vikt är 7,5 ton, fordon med chassi med hytt, fordon utan kaross eller fordon där förekomsten av stänkskyddsanordningar inte skulle gå att förena med fordonets användning. Om stänkskyddsanordningar monteras på sådana fordon måste de emellertid uppfylla kraven i denna förordning.

4.3 Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas, och med monterat stänkskyddssystem, ska tillhandahållas den tekniska tjänst som utför godkännandeprovningen.

4.4 Axlar

4.4.1 Lyftbara axlar

4.4.2  Medspårande axlar

4.5  Skärmkantens läge

4.6  Fordonets skick

4.7  Stänkskyddssystem

4.7.1 Stänkskyddssystemet ska uppfylla kraven i punkt 4.8 eller 4.10.

4.7.2 Stänkskyddssystemet för icke-styrda eller självstyrande hjul som täcks av karossens golv eller av nederdelen på lastplanet ska antingen uppfylla kraven i punkt 4.8 eller 4.10, eller kraven i punkt 4.9.

4.8  Krav avseende energiabsorberande stänkskyddssystem för axlar med styrda eller självstyrande eller icke-styrda hjul

4.8.1 Stänkskärmar

4.8.1.1 Stänkskärmarna ska täcka området omedelbart ovanför, framför och bakom däcket eller däcken på följande sätt:

4.8.1.2 Framsidan på stänkskärmens bakre del ska vara försedd med en stänkreducerande anordning som uppfyller kraven i punkt 3.1. Anordningen ska täcka insidan av stänkskärmen upp till en höjd som bestäms av en rät linje från hjulets mittpunkt i en vinkel på minst 30° mot horisontalplanet (figur 3 i tillägget).

4.8.1.3 Om stänkskärmarna är sammansatta av flera komponenter får de när de är monterade inte ha någon öppning där stänk kan komma ut när fordonet är i rörelse. Detta krav anses vara uppfyllt om radiella strålar som stänker utåt från hjulets centrum över hela bredden av däckets hela löpyta och inom det område som täcks av stänkskärmen alltid träffar en del av stänkskyddssystemet, oberoende av om fordonet är lastat eller olastat.

4.8.2 Skärmkanter

4.8.2.1 För enkelaxlar får skärmkantens nederkant inte vara belägen på mer än följande avstånd och radier mätta från hjulets centrum, utom vid eventuellt rundade lägsta ytterkanter (se figur 2 i tillägget).

4.8.2.2 För axelkombinationer ska kraven i punkt 4.8.2.1 inte gälla mellan de lodräta transversala plan som går genom de första och de sista axlarnas centrum, där skärmkanten får vara rak för att säkerställa stänkskyddssystemets kontinuitet (figur 4 i tillägget).

4.8.2.3 Avståndet mellan stänkskyddssystemets högsta och lägsta punkt (stänkskärm och skärmkant) uppmätt i varje tvärsnitt som är vinkelrätt mot stänkskärmen (figurerna 1b och 2 i tillägget) ska uppgå till minst 45 mm vid alla punkter bakom en lodrät linje som går genom mittpunkten av hjulet eller av det första hjulet i en axelkombination. Detta mått får gradvis avta framför denna linje.

4.8.2.4 Öppningar där stänk kan komma igenom när fordonet är i rörelse får inte förekomma i skärmkanterna eller mellan skärmkanterna och övriga delar av stänkskärmarna.

4.8.2.5 Kraven i punkterna 4.8.2.3 och 4.8.2.4 får frångås lokalt om skärmkanten består av olika delar som är rörliga i förhållande till varandra.

4.8.2.6 Dragfordon för påhängsvagnar med låg kaross, dvs. sådana där vändskivans höjd (enligt definitionen i punkt 6.20 i standarden ISO 612:1978) är högst 1 100  mm, får utformas på sådant sätt att de undantas från kraven i punkterna 4.8.1.1 a, 4.8.1.3 och 4.8.2.4. I sådana fall får stänkskärmar och skärmkanter inte täcka området omedelbart ovanför bakaxlarnas däck när dessa dragfordon är kopplade till en påhängsvagn, för att undvika skador på stänkskyddssystemet. Stänkskärmar och skärmkanter hos dessa fordon ska dock uppfylla kraven i punkterna 4.8.1.1 a, 4.8.1.3 och 4.8.2.4 i sektorer som befinner sig mer än 60o från den lodräta linje som går genom hjulets mittpunkt, framför och bakom däcken.

4.8.3 Stänkskydd

4.8.3.1 Stänkskyddets bredd ska uppfylla kraven för q i punkt 4.8.1.1 c, utom för en del av stänkskyddet som ligger innanför stänkskärmarna. Denna del av stänkskyddet ska i så fall vara minst lika bred som däckets slitbana.

4.8.3.2 Stänkskyddet ska i huvudsak sitta lodrätt.

4.8.3.3 Nederkantens högsta höjd får inte överstiga 200 mm (figur 3 i tillägget).

4.8.3.4 Stänkskyddet får inte sitta mer än 300 mm från bakersta kanten på däcket mätt i vågrät riktning.

4.8.3.5 För en axelkombination där avståndet d mellan däcken på närliggande axlar är mindre än 250 mm ska bara de bakersta hjulen förses med stänkskydd. Det ska finnas ett stänkskydd bakom varje hjul om avståndet d mellan däcken på närliggande axlar är minst 250 mm (figur 4 i tillägget).

4.8.3.6 Stänkskydd får inte böjas mer än 100 mm bakåt om de utsätts för en kraft på 3 N per 100 mm stänkskyddsbredd mot en punkt 50 mm över stänkskyddets nederkant.

4.8.3.7 Hela framsidan av den del av stänkskyddet som har de minimimått som krävs ska vara försedd med en stänkskyddsanordning som uppfyller kraven i punkt 3.1.

4.8.3.8 Öppningar där stänk kan komma igenom får inte förekomma mellan stänkskärmens nedre bakkant och stänkskydden.

4.8.3.9 Om stänkskyddsanordningen uppfyller kraven för stänkskydd i punkt 4.8.3 krävs inget ytterligare stänkskydd.

4.9  Krav på stänkskyddssystem med energiabsorberande stänkskyddsanordningar för vissa axlar med icke-styrda eller självstyrande hjul (punkt 5.2)

4.9.1 Stänkskärmar

4.9.1.1 Stänkskärmarna ska täcka området omedelbart ovanför däcket eller däcken. Deras fram- och bakkanter ska åtminstone nå ner till det vågräta plan som tangerar däckets eller däckens övre kant (figur 5 i tillägget). Bakkanten får dock ersättas av ett stänkskydd, som då ska nå upp till stänkskärmens överdel (eller motsvarande komponent).

4.9.1.2 Hela bakre insidan av stänkskärmen ska vara försedd med en stänkskyddsanordning som uppfyller kraven i punkt 3.1.

4.9.2 Skärmkanter

4.9.2.1 För en enkelaxel eller en axelkombination där avståndet mellan närliggande däck är minst 250 mm ska skärmkanten täcka ytan som sträcker sig från stänkskärmens nederkant till dess överdel och upp till en rät linje som utgör tangenten till däcket eller däckens övre kant och som ligger mellan det lodräta plan som bildas av tangenten i däckets framkant och stänkskärmen eller stänkskyddet bakom hjulet eller hjulen (figur 5b i tillägget).

4.9.2.2 Öppningar där stänk kan komma igenom får inte förekomma mellan skärmkanten och den inre delen av stänkskärmen.

4.9.2.3 Om stänkskydd inte monteras bakom varje hjul (punkt 4.8.3.5) ska skärmkanten vara obruten mellan stänkskyddets ytterkant och det vertikala plan som utgör tangenten till den punkt som ligger längst framför hjulet (figur 5a i tillägget) på den främsta axeln.

4.9.2.4 Hela insidan av skärmkanten, vars höjd inte får understiga 100 mm, ska vara försedd med en energiabsorberande stänkskyddsanordning som uppfyller kraven i punkt 3.1.

4.9.3 Stänkskydden ska nå upp till stänkskärmens nedre del och uppfylla kraven i punkterna 4.8.3.1–4.8.3.9.

4.10  Krav på stänkskyddssystem med luft/vattenseparerande stänkskyddsanordningar för axlar med styrda och icke-styrda hjul

4.10.1 Stänkskärmar

4.10.1.1 Stänkskärmar ska uppfylla kraven i punkt 4.8.1.1 c.

4.10.1.2 Stänkskärmar för en enkelaxel eller en axelkombination där avståndet mellan däcken på närliggande axlar överstiger 300 mm ska även uppfylla kraven i punkt 4.8.1.1 a.

4.10.1.3 För en axelkombination där avståndet mellan däcken på närliggande axlar inte överstiger 300 mm ska stänkskärmarna även överensstämma med den mall som visas i figur 7.

4.10.2 Skärmkanter

4.10.2.1 Nederkanten på skärmkanterna ska vara försedda med luft/vattenseparerande stänkskyddsanordningar som uppfyller kraven i denna bilaga.

4.10.2.2 För en enkelaxel eller en axelkombination där avståndet mellan däcken på närliggande axlar överstiger 300 mm ska nederkanten på stänkskyddsanordningen monterad på skärmkanten ha följande högsta mått och radier mätta från hjulets mittpunkt (figurerna 6 och 7 i tillägget):

4.10.2.3 För en axelkombination där avståndet mellan däcken på närliggande axlar inte överstiger 300 mm ska skärmkanterna i utrymmet mellan axlarna följa den kontur som anges i punkt 4.10.1.3 och nå neråt så att de inte ligger mer än 100 mm över en vågrät linje genom hjulens mittpunkter (figur 7 i tillägget).

4.10.2.4 Djupet på skärmkanten ska vara minst 45 mm överallt bakom en lodrät linje genom hjulets mittpunkt. Djupet får gradvis avta framför denna linje.

4.10.2.5 Öppningar där stänk kan komma igenom får inte förekomma i skärmkanterna eller mellan skärmkanterna och stänkskärmarna.

4.10.3 Stänkskydd

4.10.3.1 Stänkskydd ska uppfylla någon av följande kravuppsättningar:

4.10.3.2 De stänkskydd som avses i punkt 4.10.3.1 b ska vara försedda med stänkskyddsanordningar som överensstämmer med kraven i punkt 4 i tillägget, åtminstone längs hela kanten.

4.10.3.2.1 Stänkskyddsanordningens nederkant får inte ligga mer än 200 mm över marken. Den högsta tillåtna höjden för stänkskyddets nederkant i förhållande till marken får ökas till 300 mm om tillverkaren bedömer detta vara tekniskt lämpligt med tanke på fjädringsegenskaperna.

4.10.3.2.2 Djupet på stänkskyddsanordningen ska vara minst 100 mm.

4.10.3.2.3 Utöver nederdelen, som inbegriper stänkskyddsanordningen, får det stänkskydd som avses i punkt 4.10.3.1 b inte böjas mer än 100 mm bakåt om det utsätts för en kraft på 3 N per 100 mm stänkskyddsbredd, mätt i skarven mellan stänkskyddet och stänkskyddsanordningen i arbetsläge, mot en punkt 50 mm över stänkskyddets nederkant.

4.10.3.3 Stänkskyddet får inte sitta mer än 200 mm från bakersta kanten på däcket mätt i vågrät riktning.

4.11 För en axelkombination behöver stänkskyddssystemet för en axel, förutom den bakersta axeln, inte täcka hela däckmönstret om det finns risk för att stänkskyddssystemet och axlarna eller underredet eller fjädringen vidrör varandra.

Anm.: Siffrorna avser motsvarande punkt 4.8.1.1 c i del 2 i denna bilaga.

1. De angivna siffrorna hänför sig till punkterna 4.8.2, 4.8.2.3, 4.8.1.1 och 4.8.1.1 a i del 2 i denna bilaga.

2. T: stänkskärmens utsträckning.

Anm.:  De angivna siffrorna hänför sig till punkterna 4.8.1.2, 4.8.3 och 4.8.3.3 i del 2 i denna bilaga.

a) Axelkombinationer där avståndet mellan däcken är mindre än 250 mm.

b) Enkelaxlar eller axelkombinationer där avståndet mellan däcken är minst 250 mm.

1. Siffrorna avser motsvarande punkter i del 2 i denna bilaga.

2. T: stänkskärmens utsträckning.

1. Siffrorna avser motsvarande punkter i del 2 i denna bilaga.

2. T: stänkskärmens utsträckning.

1. Övriga uppgifter

1.1 Egenskaper hos stänkskyddsanordningen (typ, kort beskrivning, varumärke eller handelsnamn, typgodkännandenummer):

5. Eventuella anmärkningar:

1. Övriga uppgifter

1.1. Anordningens funktionsprincip: energiabsorberande / luft / vattenseparerande (2):

1.2. Stänkskyddsanordningarnas egenskaper (kort beskrivning, varumärke eller handelsnamn, antal):

5. Eventuella anmärkningar:

1. EU-typgodkännandemärket för separata tekniska enheter som avses i artikel 38.2 i förordning (EU) 2018/858 ska bestå av följande:

1.1 En rektangel som omger den gemena bokstaven e följd av det särskiljande numret för den medlemsstat som har beviljat EU-typgodkännandet av komponenten eller den separata tekniska enheten enligt följande:

1.2 I närheten av rektangeln, två siffror som anger den ändringsserie som fastställer de krav som denna separata tekniska enhet uppfyller, för närvarande 00, följt av ett mellanslag och det femsiffriga nummer som avses i punkt 2.4 i bilaga IV till förordning (EU) 2018/858.

2. EU-typgodkännandemärket för separata tekniska enheter ska fästas på stänkskyddsanordningen på ett sådant sätt att det är outplånligt och tydligt läsbart även efter det att anordningen monterats på ett fordon.

3. Ett exempel på ett EU-typgodkännandemärke för en separat teknisk enhet ges i figur 1.

Förklaringar EU-typgodkännandet för en separat teknisk enhet utfärdades av Nederländerna med nummer 00406. De två första siffrorna (00) anger att den separata tekniska enheten godkänts i enlighet med denna förordning. Symbolen ”A” visar att det rör sig om en energiabsorberande anordning.

1.1.  manuell växellåda: växellåda som kan användas på ett sätt där utväxlingen helt eller delvis alltid sker som direkt följd av en åtgärd av föraren, oavsett utformning och tillvägagångssätt. Denna definition omfattar inte system där föraren endast kan välja en viss växlingsstrategi eller begränsa antalet utväxlingar som kan användas under drift men där den faktiska utväxlingen sker oberoende av föraren i enlighet med vissa körningsmönster.

1.2.  fordonets driftsläge: fordonets tillstånd när växling mellan minst två växlar framåt kan ske.

1.3.  manuellt läge: fordonets driftsläge när växling mellan alla eller några av växlarna alltid är en direkt följd av förarens handling.

1.4.  utsläpp från avgasrör: utsläpp från avgasrör enligt definitionen i artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007.

2.1. Kraven i denna del gäller motorfordon av kategori M1 som uppfyller följande krav:

2.2. De krav som avses i punkt 2.1 ska inte tillämpas på fordon konstruerade för att uppfylla särskilda samhälleliga behov enligt definitionen i artikel 3.2 c i förordning (EG) nr 715/2007.

2.3. Vid ansökan om EU-typgodkännande av ett fordon som är utrustat med växlingsindikator ska tillverkaren antingen

4.1. Rekommendationen att byta växel ska bestå av en tydlig visuell indikation, till exempel ett tydligt tecken att växla upp eller upp/ner eller en symbol som visar vilken växel som bör användas. Den synliga indikationen kan kompletteras med andra indikationer, såsom ljud, under förutsättning att sådana indikationer inte äventyrar säkerheten.

4.2. Växlingsindikatorn får inte störa eller dölja några andra manöverorgan, kontrollampor eller visare som är föreskrivna eller stöder säkert framförande av fordonet. Trots kraven i punkt 4.3 ska signalen utformas så att den inte avleder förarens uppmärksamhet och så att den inte stör ett lämpligt och säkert framförande av fordonet.

4.3. Växlingsindikatorn ska placeras i överensstämmelse med punkt 5.1.2 i FN-föreskrift nr 121 ( 18 ). Den ska utformas så att den inte kan förväxlas med några andra manöverorgan, kontrollampor eller visare som finns i fordonet.

4.4. Ett teckenfönster kan användas för att visa växlingsindikationerna under förutsättning att de skiljer sig tillräckligt mycket åt från andra indikationer så att föraren ser dem tydligt och kan identifiera dem.

4.5. I undantagsfall får växlingsindikatorn tillfälligt kringgås eller avaktiveras automatiskt. Situationer när fordonets driftsäkerhet eller integritet äventyras utgör sådana undantagsfall, t.ex. vid aktivering av antispinn- eller stabilitetskontrollsystem, tillfälliga meddelanden från förarstödsystem eller händelser i samband med tekniska fel i fordonet. När undantagsfallet upphört ska växlingsindikatorn åter igen fungera normalt inom tio sekunder eller efter mer än tio sekunder om det är motiverat av särskilda tekniska eller beteendemässiga orsaker.

5.1. Växlingsindikatorn ska rekommendera föraren att byta växel när bränsleförbrukningen skattas vara lägre vid den föreslagna växeln än vid den växel som används, med beaktande av kraven i punkterna 5.2 och 5.3.

5.2. Växlingsindikatorn ska vara utformad så att den uppmuntrar en optimerad bränslesnål körstil under körförhållanden som rimligen kan förutses. Det främsta syftet med växlingsindikatorn ska vara att minimera fordonets bränsleförbrukning när föraren följer dess indikationer. De reglerade utsläppen från avgasröret får dock inte öka oproportionerligt mycket i förhållande till det initiala läget när föraren följer rekommendationen från växlingsindikatorn. Att föraren följer växlingsindikatorns rekommendationer ska underlätta för utsläppsbegränsande anordningar, såsom katalysatorer, att fungera i tid efter en kallstart, genom att deras uppvärmningstid minimeras. I detta syfte ska fordonstillverkarna lämna teknisk dokumentation till typgodkännandemyndigheten som beskriver hur växlingsindikatorns strategi påverkar fordonets reglerade utsläpp från avgasröret under åtminstone konstant fordonshastighet och förkortningen av uppvärmningstiden för efterbehandling vid kallstart.

5.3. Fordonets driftsäkerhet får inte äventyras av att föraren följer växlingsindikatorns rekommendationer, t.ex. förhindra att motorn stannar, att motorbromsen inte är tillräcklig eller att motorns vridmoment inte är tillräckligt vid hög motoreffekt.

6.1. Tillverkaren ska lämna upplysningar till typgodkännandemyndigheten i följande två delar:

6.1.1. Den formella dokumentationen ska innehålla följande upplysningar:

6.1.2. Den utökade dokumentationen ska innehålla växlingsindikatorns konstruktionskoncept, särskilt dess funktionella egenskaper.

6.1.3. Trots bestämmelserna i artikel 13 i denna förordning ska den utökade dokumentationen förbli strikt konfidentiell mellan typgodkännandemyndigheten och tillverkaren. Dokumentationen får förvaras hos typgodkännandemyndigheten eller om typgodkännandemyndigheten så väljer behållas av tillverkaren. Om tillverkaren behåller den utökade dokumentationen ska typgodkännandemyndigheten först granska och godkänna den och därefter fastställa och datera den. Godkännandemyndigheten ska kunna inspektera dokumentationen när godkännandet ges eller när som helst under godkännandets giltighet.

7.1. Bestämning av fordonshastigheter vid vilka växlingsindikatorn rekommenderar att föraren ska växla upp.

7.2. Normala växlingspunkter

7.3. Hastighetskurvor för bränsleförbrukning

7.4. Fordonets hastighetsfördelning

7.5 Bestämning av bränsleförbrukning enligt modellen

7.6 Registrering av data

8. Beskrivning av den fordonshastighetsprofil som avses i punkt 7.1.