02020L0262 — SV — 26.04.2022 — 001.005

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2020/262

av den 19 december 2019

om allmänna regler för punktskatt

(omarbetning)

(EGT L 058 27.2.2020, s. 4)

Ändrat genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2022/543 av den 5 april 2022

  L 107

13

6.4.2022


Rättat genom:

►C1

Rättelse, EGT L 409, 4.12.2020, s.  38 (2020/262)

►C2

Rättelse, EGT L 328, 22.12.2022, s.  171 (2020/262)

►C3

Rättelse, EGT L 188, 27.7.2023, s.  60 ((EU) 2020/262)



▼B

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2020/262

av den 19 december 2019

om allmänna regler för punktskatt

(omarbetning)



Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

1.  

I detta direktiv fastställs allmänna regler för punktskatt som direkt eller indirekt påförs på konsumtion av följande varor (nedan kallade punktskattepliktiga varor):

a) 

Energiprodukter och elektricitet som omfattas av direktiv 2003/96/EG.

b) 

Alkohol och alkoholdrycker som omfattas av direktiven 92/83/EEG och 92/84/EEG.

c) 

Tobaksvaror som omfattas av direktiv 2011/64/EU.

2.  
Medlemsstaterna får påföra andra indirekta skatter på punktskattepliktiga varor för särskilda ändamål, förutsatt att dessa skatter är förenliga med unionens regler om punktskatt eller mervärdesskatt i fråga om bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning, men inte innefattar bestämmelser om undantag från skatteplikt.
3.  

Medlemsstaterna får påföra skatter på

a) 

andra produkter än punktskattepliktiga varor,

b) 

tillhandahållande av tjänster, även sådana som har anknytning till punktskattepliktiga varor, vilka inte kan betecknas som omsättningsskatter.

Påförande av sådana skatter får emellertid inte leda till gränsformaliteter i handeln mellan medlemsstater.

Artikel 2

Tillämpning av unionens tullkodex på punktskattepliktiga varor

1.  
De formaliteter som anges i unionens tullbestämmelser för införsel av varor till unionens tullområde ska i tillämpliga delar gälla vid införsel av punktskattepliktiga varor till unionens territorium från något av de territorier som avses i artikel 4.2.
2.  
De formaliteter som anges i unionens tullbestämmelser för utförsel av varor från unionens tullområde ska i tillämpliga delar gälla vid utförsel av punktskattepliktiga varor från unionens territorium till något av de territorier som avses i artikel 4.2.
3.  
Finland får genom undantag från punkterna 1 och 2 vid flyttningar av punktskattepliktiga varor mellan den medlemsstatens territorium och de territorier som avses i artikel 4.2 c tillämpa samma förfaranden som för sådana flyttningar inom den medlemsstatens territorium.
4.  
Artiklarna 14–46 får inte tillämpas på punktskattepliktiga varor som har tullstatus som icke‐unionsvaror enligt definitionen i artikel 5.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 ( 1 ).

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

1. 

godkänd upplagshavare: en fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att i sin affärsverksamhet tillverka, bearbeta, förvara, lagra, ta emot eller avsända punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande i ett skatteupplag,

2. 

en medlemsstats territorium: territoriet i en medlemsstat där fördragen är tillämpliga i enlighet med artiklarna 349 och 355 i EUF-fördraget, med undantag av tredjeterritorier,

3. 

unionens territorium: medlemsstaternas territorium,

4. 

tredjeterritorium: de territorier som anges i artikel 4.2 och 4.3,

5. 

tredjeländer: varje stat eller territorium där fördragen inte gäller,

6. 

uppskovsförfarande: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, bearbetning, förvaring, lagring eller flyttning av punktskattepliktiga varor och som innebär att punktskatten är vilande,

7. 

import: varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013,

8. 

otillåten införsel: införsel till unionens territorium av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013 och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i den förordningen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tullar,

9. 

registrerad mottagare: en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter fått ett godkännande att i sin affärsverksamhet och på de villkor som dessa myndigheter angett, ta emot punktskattepliktiga varor som flyttas under ett uppskovsförfarande från en annan medlemsstats territorium,

10. 

registrerad avsändare: en fysisk eller juridisk person som av importmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att enbart avsända punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande när de övergått till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013 i sin affärsverksamhet och på de villkor som dessa myndigheter angett,

11. 

skatteupplag: en plats där punktskattepliktiga varor tillverkas, bearbetas, förvaras, lagras, mottas eller avsänds under ett uppskovsförfarande av en godkänd upplagshavare i dennes affärsverksamhet under de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget,

12. 

certifierad avsändare: en fysisk eller juridisk person som är registrerad hos avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter i syfte att i sin affärsverksamhet avsända punktskattepliktiga varor som har frisläppts för konsumtion i en medlemsstats territorium och som därefter flyttats till en annan medlemsstats territorium,

13. 

certifierad mottagare: en fysisk eller juridisk person som är registrerad hos destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter i syfte att i sin affärsverksamhet ta emot punktskattepliktiga varor som har frisläppts för konsumtion i en medlemsstats territorium och som därefter flyttats till en annan medlemsstats territorium,

14. 

destinationsmedlemsstat: den medlemsstat till vilken punktskattepliktiga varor ska levereras eller i vilken punktskattepliktiga varor ska användas i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv,

15. 

eftergift: undantag från skyldigheten att betala ett punktskattebelopp som inte har erlagts,

16. 

återbetalning: återbetalning av ett punktskattebelopp som har erlagts.

Artikel 4

Territoriell tillämpning

1.  
Detta direktiv och direktiven 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG och 2011/64/EU ska tillämpas på unionens territorium.
2.  

Detta direktiv och direktiven 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG och 2011/64/EU ska inte tillämpas på följande territorier, vilka ingår i unionens tullområde:

a) 

Kanarieöarna.

b) 

De franska territorier som avses i artiklarna 349 och 355.1 i EUF-fördraget.

c) 

Åland.

d) 

Kanalöarna.

3.  

Detta direktiv och direktiven 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG och 2011/64/EU ska inte tillämpas på de territorier som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 355.3 i EUF-fördraget och inte heller på följande andra territorier, som inte ingår i unionens tullområde:

a) 

Ön Helgoland.

b) 

Territoriet Büsingen.

c) 

Ceuta.

d) 

Melilla.

e) 

Livigno.

4.  
Spanien får tillkännage att detta direktiv och direktiven 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG och 2011/64/EU ska tillämpas på Kanarieöarna – med förbehåll för åtgärder för att kompensera för deras extremt avlägsna läge – med avseende på alla eller vissa av de punktskattepliktiga varor som avses i artikel 1, från och med första dagen i andra månaden efter tillkännagivandet.
5.  
Frankrike får tillkännage att detta direktiv och direktiven 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG och 2011/64/EU ska tillämpas på de territorier som avses i punkt 2 b, med förbehåll för åtgärder för att kompensera för deras extremt avlägsna läge, med avseende på alla eller vissa av de punktskattepliktiga varor som avses i artikel 1, från och med första dagen i andra månaden efter tillkännagivandet.
6.  
Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra Grekland från att vidmakthålla den särskilda status som garanteras berget Athos genom artikel 105 i den grekiska författningen.

Artikel 5

Särskild territoriell status

1.  
Mot bakgrund av de konventioner och fördrag som ingåtts med Frankrike, Italien, Cypern respektive Förenade kungariket, ska Furstendömet Monaco, San Marino, Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia och Isle of Man inte betraktas som tredjeländer vid tillämpningen av detta direktiv.
2.  

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att flyttningar av punktskattepliktiga varor som utgår från eller är avsedda för

a) 

Furstendömet Monaco behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Frankrike,

b) 

San Marino behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Italien,

c) 

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Cypern,

d) 

Isle of Man behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Förenade kungariket.

3.  
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att flyttningar av punktskattepliktiga varor som utgår från eller är avsedda för Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) behandlas som flyttningar som utgår från eller är avsedda för Tyskland.



Kapitel II

Allmänna förfarandebestämmelser



avsnitt 1

Skattepliktig händelse, skyldighet att betala punktskatt och oegentligheter vid en flyttning under punktskatteuppskov

Artikel 6

Skattepliktig händelse, tidpunkt och plats för skattskyldighets inträde, förstöring och oåterkalleliga förluster

1.  

Punktskattepliktiga varor ska beläggas med punktskatt vid tidpunkten för

a) 

tillverkningen, inklusive, i tillämpliga fall, utvinningen, inom unionens territorium,

b) 

importen eller den otillåtna införseln till unionens territorium.

2.  
Skattskyldighet för punktskatt inträder när varan frisläpps för konsumtion och i den medlemsstat där detta sker.
3.  

Vid tillämpningen av detta direktiv avses med frisläppande för konsumtion något av följande:

a) 

Punktskattepliktiga varors avvikelse, även otillåten, från ett uppskovsförfarande.

b) 

Förvaring eller lagring av punktskattepliktiga varor, även otillåten, utanför ramen för ett uppskovsförfarande för vilka punktskatt ännu inte har uppburits enligt gällande unionsbestämmelser eller nationell lagstiftning.

c) 

Tillverkning, inklusive bearbetning, av punktskattepliktiga varor och otillåten tillverkning eller bearbetning, utanför ramen för ett uppskovsförfarande.

d) 

Import av punktskattepliktiga varor, såvida inte de punktskattepliktiga varorna omedelbart efter importen hänförs till ett uppskovsförfarande, eller otillåten införsel av punktskattepliktiga varor, såvida inte tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i förordning (EU) nr 952/2013. Om tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e i förordning (EU) nr 952/2013 får medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning föreskriva en påföljd med beaktande av beloppet på den punktskatteskuld som skulle ha uppkommit.

4.  

Tidpunkten för avvikelse från ett uppskovsförfarande enligt punkt 3 a ska anses vara

a) 

när den registrerade mottagaren tar emot de punktskattepliktiga varorna, i de situationer som avses i artikel 16.1 a ii,

b) 

när mottagaren tar emot de punktskattepliktiga varorna, i de situationer som avses i artikel 16.1 a iv,

c) 

när de punktskattepliktiga varorna tas emot på den direkta leveransplatsen, i de situationer som avses i artikel 16.4.

5.  
Att de punktskattepliktiga varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade inom ramen för ett uppskovsförfarande på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure eller som en följd av de behöriga myndigheternas i medlemsstaten tillstånd att förstöra varorna, ska inte betraktas som ett frisläppande för konsumtion.
6.  
Vid tillämpningen av detta direktiv ska varor anses vara fullständigt förstörda eller oåterkalleligen ha gått förlorade, om de har gjorts oanvändbara som punktskattepliktiga varor.
7.  
Partiella förluster till följd av varornas beskaffenhet som inträffar vid en flyttning mellan medlemsstaterna under ett uppskovsförfarande ska inte betraktas som ett frisläppande för konsumtion i den utsträckning som förlustens storlek underskrider den gemensamma tröskeln för partiella förluster av sådana punktskattepliktiga varor, om inte en medlemsstat har rimlig anledning att misstänka bedrägeri eller oegentligheter. Den del av en partiell förlust som överskrider den gemensamma tröskeln för partiella förluster av sådana punktskattepliktiga varor ska betraktas som ett frisläppande för konsumtion.
8.  
En medlemsstat får fastställa egna regler för behandling av partiella förluster inom ramen för ett uppskovsförfarande som inte omfattas av punkt 7.
9.  
Att de punktskattepliktiga varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade enligt punkt 5 ska på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade eller, om det inte är möjligt att fastställa var förlusten skett, där den upptäcktes.

Om det fastställs att de punktskattepliktiga varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade ska den garanti som ställts enligt artikel 17 frisläppas helt eller delvis, beroende på vad som är lämpligt, när tillfredsställande bevis uppvisas.

10.  
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 51 om fastställande av de gemensamma trösklar för partiella förluster som avses i punkt 7 i den här artikeln och i artikel 45.2, med beaktande av bland annat varornas beskaffenhet och fysiska och kemiska egenskaper, omgivningstemperaturen under flyttning, avståndet för flyttningen eller den tid som ägnades åt flyttningen, angivande av respektive punktskattepliktig varas gemensamma tröskel för partiella förluster som procentandel av den totala mängden och andra relevanta aspekter avseende transport av varorna.

Om gemensamma trösklar för partiella förluster saknas ska medlemsstaterna fortsätta att tillämpa de nationella bestämmelserna.

Artikel 7

Person som är skyldig att betala punktskatt

1.  

Skyldig att betala punktskatt som förfallit till betalning ska vara

a) 

när det gäller punktskattepliktiga varor som avviker från ett uppskovsförfarande enligt artikel 6.3 a

i) 

den godkände upplagshavaren, den registrerade mottagaren eller någon annan person som frisläpper eller på vars vägnar de punktskattepliktiga varorna frisläpps från uppskovsförfarandet eller, vid en otillåten avvikelse från skatteupplaget, varje annan person som är involverad i denna avvikelse,

ii) 

i händelse av en oegentlighet under flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande i enlighet med vad som fastställs i artikel 9.1, 9.2 och 9.4: den godkända upplagshavaren, den registrerade avsändaren eller varje annan person som ställt garanti för betalningen enligt artikel 17.1 och 17.3 eller varje annan person som medverkat i den otillåtna avvikelsen och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna avvikelse var otillåten,

b) 

när det gäller förvaring eller lagring av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 6.3 b: den person som förvarar eller lagrar de punktskattepliktiga varorna eller varje annan person som är involverad i förvaringen eller lagringen av dem eller varje kombination av sådana personer i enlighet med principen om solidariskt ansvar,

c) 

när det gäller den tillverkning, inklusive bearbetning, av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 6.3 c: den person som tillverkar de punktskattepliktiga varorna och, vid otillåten tillverkning, varje annan person som är involverad i tillverkningen av dem,

d) 

när det gäller den import eller otillåtna införsel av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 6.3 d: deklaranten enligt definitionen i artikel 5.15 i förordning (EU) nr 952/2013 (nedan kallad deklaranten) eller varje annan person enligt artikel 77.3 i den förordningen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln.

2.  
Om flera gäldenärer är betalningsskyldiga för en och samma punktskatt, ska de ha solidariskt betalningsansvar för denna.

Artikel 8

Villkor för skattskyldighet och tillämpliga punktskattesatser

Villkoren för skattskyldighet och den punktskattesats som ska tillämpas ska vara de som är i kraft den dag då skattskyldighet inträder i den medlemsstat där varan frisläpps för konsumtion.

Punktskatt ska påföras och uppbäras och i tillämpliga fall återbetalas eller efterges i enlighet med det förfarande som fastställs av varje medlemsstat. Medlemsstaterna ska tillämpa samma förfaranden för inhemska varor som för varor från andra medlemsstater.

Genom undantag från första stycket kan, om punktskattesatserna ändras, punktskatten för lager av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion vid behov höjas eller sänkas.

Artikel 9

Oegentligheter vid flyttningar av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov

1.  
Om en oegentlighet som ger upphov till frisläppande för konsumtion enligt artikel 6.3 a har begåtts vid flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande, ska frisläppandet för konsumtion ske i territoriet för den medlemsstat där oegentligheten begicks.
2.  
Om en oegentlighet som ger upphov till frisläppande för konsumtion enligt artikel 6.3 a har upptäckts vid flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande, och det inte kan fastställas var oegentligheten har begåtts, ska denna anses ha begåtts på territoriet för den medlemsstat där och vid den tidpunkt då oegentligheten upptäcktes.
3.  
I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där varorna har eller anses ha frisläppts för konsumtion underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.
4.  
Om punktskattepliktiga varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte har anlänt till sin destination och ingen oegentlighet som ger upphov till deras frisläppande för konsumtion enligt artikel 6.3 a har upptäckts under flyttningen, ska en oegentlighet anses ha begåtts i avsändarmedlemsstaten vid den tidpunkt då flyttningen påbörjades, utom i de fall då det, inom fyra månader efter den tidpunkt då flyttningen påbörjades enligt artikel 19.1, på ett tillfredsställande sätt kan visas för de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten att flyttningen har avslutats i enlighet med artikel 19.2, eller på vilken plats oegentlighet har begåtts.

Om den person som har ställt garantin enligt artikel 17 inte har blivit, eller har kunnat bli, informerad om att varorna inte anlänt till sin destination, ska denne beviljas en tidsfrist på en månad från den tidpunkt då denna information lämnas av de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten, för att få möjlighet att bevisa att flyttningen har avslutats i enlighet med artikel 19.2, eller på vilken plats oegentligheten har begåtts.

5.  
Om det i de fall som avses i punkterna 2 och 4, före utgången av en period på tre år från den dag då flyttningen påbörjades enligt artikel 19.1, fastställs i vilken medlemsstat oegentligheten faktiskt begicks, ska punkt 1 tillämpas.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där oegentligheten begicks ska informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där punktskatten har uppburits, varvid dessa ska återbetala eller efterge den så snart som bevis lagts fram på uppbörd av punktskatt i den andra medlemsstaten.

6.  
I denna artikel avses med oegentlighet en händelse, annan än sådan som avses i artikel 6.5 och 6.6, som inträffar under en flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande, genom vilken en flyttning eller en del av en flyttning av punktskattepliktiga varor inte avslutats i enlighet med artikel 19.2.



Avsnitt 2

Återbetalning och eftergift

Artikel 10

Återbetalning och eftergift

Utöver i de fall som avses i artiklarna 37.4, 44.5 och 46.3 samt i de fall som anges i direktiven 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG och 2011/64/EU, kan punktskatt på punktskattepliktiga varor som frisläpps för konsumtion, på begäran av en berörd person, återbetalas eller efterges av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där dessa varor frisläpptes för konsumtion i de situationer som fastställs av medlemsstaten och enligt de villkor som medlemsstaten fastställer för att förhindra eventuellt skatteundandragande eller missbruk.

Denna återbetalning eller eftergift får inte leda till undantag av annat slag än de som avses i artikel 11 eller i direktiv 92/83/EEG, 92/84/EEG, 2003/96/EG eller 2011/64/EU.



Avsnitt 3

Undantag från skatteplikt

Artikel 11

Undantag från betalning av punktskatt

1.  

Punktskattepliktiga varor ska undantas från betalning av punktskatt, om de är avsedda att användas

a) 

i samband med diplomatiska eller konsulära förbindelser,

▼C2

b) 

av internationella organisationer som är erkända som sådana av de offentliga myndigheterna i värdmedlemsstaten samt av medlemmar i sådana organisationer, inom de gränser och på de villkor som fastställts genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organisationer eller genom överenskommelse om säte,

▼B

c) 

av de väpnade styrkorna i varje annan medlemsstat än den medlemsstat inom vilken punktskatt kan tas ut, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

d) 

av de väpnade styrkorna i varje stat som är part i Nordatlantiska fördraget, utom den medlemsstat inom vilken punktskatt kan tas ut, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för mässar och marketenterier,

e) 

av Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade i Cypern i enlighet med fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för mässar och marketenterier,

f) 

för konsumtion enligt ett avtal som ingåtts med tredjeländer eller internationella organisationer, förutsatt att avtalet är tillåtet eller godkänt med hänsyn till undantag från mervärdesskatt.

2.  
Undantag från skatteplikt ska gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten. Medlemsstaterna får bevilja undantag genom återbetalning av punktskatten.

Artikel 12

Intyg om undantag

1.  
Punktskattepliktiga varor som flyttas från en medlemsstats territorium till en annan medlemsstats territorium under ett uppskovsförfarande inom ramen för ett undantag från skatteplikt enligt artikel 11.1 ska åtföljas av ett intyg om undantag. Intyget om undantag ska ange beskaffenheten och kvantiteten av de punktskattepliktiga varor som ska levereras, varornas värde, identiteten hos den mottagare som omfattas av undantaget och den värdmedlemsstat som intygar undantaget.
2.  
Medlemsstaterna får använda det intyg om undantag som avses i punkt 1 för att täcka andra områden av indirekt beskattning och säkerställa att intyget är förenligt med de villkor och begränsningar som gäller för beviljande av undantag i deras nationella rätt.
3.  
Kommissionen ska anta genomförandeakter om fastställande av ett formulär för intyget om undantag. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.
4.  
Förfarandet i artiklarna 20–27 ska inte tillämpas på flyttningar av punktskattepliktiga varor som görs under ett uppskovsförfarande till de väpnade styrkor som avses i artikel 11.1 d, om de omfattas av ett förfarande som direkt grundar sig på Nordatlantiska fördraget.

Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att det förfarande som anges i artiklarna 20–27 ska användas för sådana flyttningar som helt äger rum inom deras territorium eller, genom ett avtal mellan de berörda medlemsstaterna, mellan deras territorier.

Artikel 13

Undantag från betalning av punktskatt för passagerare som reser till tredjeländer eller tredjeterritorier

1.  
Medlemsstaterna får undanta punktskattepliktiga varor som tillhandahålls av skattefria butiker och medtas i det personliga bagaget av resande vid flyg- eller sjöresa till ett tredjeterritorium eller tredjeland från betalning av punktskatt.

▼M1

1a.  
Undantaget i punkt 1 ska även tillämpas på punktskattepliktiga varor som tillhandahålls av skattefria butiker som ligger i den franska terminalen till tunneln under Engelska kanalen i Coquelles till passagerare som har transporthandlingar giltiga for en resa till Förenade kungariket via den fasta förbindelsen under engelska kanalen.

▼B

2.  
Varor som tillhandahålls ombord på ett luftfartyg eller fartyg under flyg- eller sjöresa till ett tredjeterritorium eller tredjeland ska behandlas på samma sätt som varor som tillhandahålls av skattefria butiker.

▼M1

3.  
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de undantag som föreskrivs i punkterna 1, 1a och 2 tillämpas på sådant sätt att skatteflykt, skatteundandragande eller skattemissbruk förebyggs.

▼B

4.  

I denna artikel avses med

a) 

skattefri butik: inrättning belägen inom en flygplats eller hamn vilken uppfyller de villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, särskilt enligt punkt 3,

b) 

resande till ett tredjeterritorium eller tredjeland: passagerare som innehar en färdhandling för flyg- eller sjöresa vilken anger att den slutliga destinationen är en flygplats eller hamn i ett tredjeterritorium eller tredjeland.



Kapitel III

Tillverkning, bearbetning, förvaring och lagring

Artikel 14

Allmänna bestämmelser

1.  
Varje medlemsstat ska fastställa sina egna regler i fråga om tillverkning, bearbetning, förvaring och lagring av punktskattepliktiga varor, om inte annat följer av detta direktiv.
2.  
Tillverkningen, bearbetningen, förvaringen och lagringen av punktskattepliktiga varor för vilka punktskatt inte har betalats ska äga rum i ett skatteupplag.

Artikel 15

Villkor för godkännande som godkänd upplagshavare

1.  
En godkänd upplagshavares öppnande och drift av ett skatteupplag ska godkännas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget.

Godkännandet ska ske på de villkor som myndigheterna har rätt att fastställa för att förhindra eventuellt skatteundandragande eller missbruk.

2.  

En godkänd upplagshavare ska

a) 

vid behov ställa en garanti som täcker risken i samband med tillverkningen, bearbetningen, förvaringen och lagringen av punktskattepliktiga varor,

b) 

rätta sig efter de krav som fastställts av den medlemsstat inom vars territorium skatteupplaget är beläget,

c) 

för varje skatteupplag föra räkenskaper över varulager och flyttningar av punktskattepliktiga varor,

d) 

när en flyttning avslutas föra in alla punktskattepliktiga varor som flyttas under ett uppskovsförfarande i sitt skatteupplag samt registrera dem i sina räkenskaper, utom i de fall där artikel 16.4 tillämpas,

e) 

samtycka till all övervakning och alla varulagerinventeringar.

Villkoren för den garanti som avses i första stycket a ska bestämmas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är godkänt.



Kapitel IV

Flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov



Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 16

Allmänna bestämmelser om avsändnings- och destinationsplatser för en flyttning

1.  

Punktskattepliktiga varor får flyttas under ett uppskovsförfarande mellan följande platser inom unionens territorium, även via ett tredjeland eller ett tredjeterritorium:

a) 

Från ett skatteupplag till

i) 

ett annat skatteupplag,

ii) 

en registrerad mottagare,

iii) 

en plats där de punktskattepliktiga varorna lämnar unionens territorium enligt artikel 25.1,

iv) 

en mottagare som avses i artikel 11.1, om varorna avsänds från en annan medlemsstats territorium,

v) 

ett utförseltullkontor, när detta föreskrivs i artikel 329.5 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447, som samtidigt utgör avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering när detta föreskrivs i artikel 189.4 i delegerad förordning (EU) 2015/2446.

b) 

Från platsen för import till någon av de destinationer som avses i led a, om varorna avsänds av en registrerad avsändare.

I denna artikel avses med platsen för import den plats där varorna övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

2.  

Utom när importen sker inom ett skatteupplag får punktskattepliktiga varor bara flyttas från platsen för import under ett uppskovsförfarande om deklaranten eller varje person som är direkt eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 952/2013 lämnar följande till importmedlemsstatens behöriga myndigheter:

a) 

Det unika punktskattenummer enligt artikel 19.2 a i rådets förordning (EU) nr 389/2012 ( 2 ) som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen.

b) 

Det unika punktskattenummer enligt artikel 19.2 a i förordning (EU) nr 389/2012 som identifierar den mottagare till vilken varorna avsänds.

c) 

I tillämpliga fall, bevis för att avsikten är att de importerade varorna ska avsändas från importmedlemsstatens territorium till en annan medlemsstats territorium.

3.  
Medlemsstaterna får föreskriva att det bevis som avses i punkt 2 c enbart behöver lämnas till de behöriga myndigheterna på begäran.
4.  
Genom undantag från punkt 1 a i och ii och punkt 1 b i denna artikel får destinationsmedlemsstaten på av den angivna villkor tillåta att punktskattepliktiga varor flyttas under ett uppskovsförfarande till en direkt leveransplats på dess territorium, om denna plats har angetts av den godkände upplagshavaren i destinationsmedlemsstaten eller av den registrerade mottagaren, utom registrerade mottagare vars godkännande är begränsat i enlighet med artikel 18.3.

Denne godkände upplagshavare eller denne registrerade mottagare ska ansvara för inlämnandet av den mottagningsrapport som avses i artikel 24.1.

5.  
Punkterna 1, 2 och 4 ska även tillämpas på flyttningar av punktskattepliktiga varor med nollskattesats som inte har frisläppts för konsumtion.

Artikel 17

Garanti

1.  
De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska på av dem angivna villkor kräva att riskerna i samband med flyttning under punktskatteuppskov täcks av en garanti som ställs av den avsändande godkände upplagshavaren eller den registrerade avsändaren.
2.  
För flyttningar av energiprodukter via fasta rörledningar ska det inte krävas någon garanti, utom under vederbörligen motiverade omständigheter.
3.  
Med avvikelse från punkt 1 får avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter på av dem angivna villkor medge att den garanti som anges i punkt 1 ställs av transportören eller fraktföraren, de punktskattepliktiga varornas ägare, mottagaren eller gemensamt av två eller flera av dessa personer och de personer som anges i punkt 1.
4.  
Garantin ska vara giltig i hela unionen.
5.  

Avsändarmedlemsstaten får göra undantag från kravet på garanti för följande flyttningar av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande:

a) 

Flyttningar som sker helt och hållet på dess eget territorium.

b) 

Flyttningar av energiprodukter till sjöss inom unionen, om övriga berörda medlemsstater samtycker till detta.

6.  
Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser om ställande av garantier och deras giltighet.

Artikel 18

Registrerad mottagare

1.  
En registrerad mottagare får inte tillverka, bearbeta, förvara, lagra eller avsända punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande.
2.  

En registrerad mottagare ska uppfylla följande krav:

a) 

Att före avsändandet av de punktskattepliktiga varorna garantera betalning av punktskatt på de villkor som anges av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter.

b) 

Att när flyttningen avslutats registrera de punktskattepliktiga varor som mottagits under ett uppskovsförfarande i sina räkenskaper.

c) 

Att samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter att förvissa sig om att varorna verkligen har tagits emot.

3.  
För en registrerad mottagare som endast mottar punktskattepliktiga varor vid enstaka tillfällen ska det godkännande som avses i artikel 3.9 begränsas till att gälla en viss kvantitet punktskattepliktiga varor, en enda avsändare och en viss tidsperiod. Medlemsstaterna kan begränsa godkännandet till en enda flyttning.

Artikel 19

Påbörjan och avslutande av flyttningar av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov

1.  

Flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande ska anses påbörjas

a) 

i de fall som avses i artikel 16.1 a, när de punktskattepliktiga varorna lämnar skatteupplaget,

b) 

i de fall som avses i artikel 16.1 b, när varorna övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

2.  

Flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande ska anses avslutas

a) 

i de fall som avses i artikel 16.1 a i, ii och iv och 16.1 b, när mottagaren tagit emot leveransen av de punktskattepliktiga varorna,

b) 

i de fall som avses i artikel 16.1 a iii, när varorna har lämnat unionens territorium,

c) 

i de fall som avses i artikel 16.1 a v, när varorna hänförts till förfarandet för extern transitering.



Avsnitt 2

Förfarande som ska följas vid flyttningar av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov

Artikel 20

Elektroniskt administrativt dokument

1.  
En flyttning av punktskattepliktiga varor ska endast anses äga rum under ett uppskovsförfarande om varorna åtföljs av ett elektroniskt administrativt dokument som behandlats i enlighet med punkterna 2 och 3.
2.  
Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel ska avsändaren lämna ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten, med hjälp av det datoriserade system som avses i artikel 1 i beslut (EU) 2020/263 (nedan kallat det datoriserade systemet).
3.  
De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna på det preliminära elektroniska administrativa dokumentet.

Om uppgifterna inte är giltiga, ska avsändaren underrättas om det utan dröjsmål.

Om uppgifterna är giltiga, ska avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter tilldela dokumentet en unik administrativ referenskod och underrätta avsändaren om denna.

4.  
I de fall som avses i artikel 16.1 a i, ii och iv och 16.1 b samt 16.4 ska de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten utan dröjsmål vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, vilka ska vidarebefordra det till mottagaren om denne är en godkänd upplagshavare eller en registrerad mottagare.

Om de punktskattepliktiga varorna är avsedda för en godkänd upplagshavare i avsändarmedlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet direkt till denne.

5.  
Avsändaren ska lämna den unika administrativa referenskoden till den person som medföljer de punktskattepliktiga varorna eller, i de fall ingen person medföljer varorna, transportören eller fraktföraren. Den person som medföljer de punktskattepliktiga varorna, transportören eller fraktföraren ska på begäran lämna denna kod till de behöriga myndigheterna under hela flyttningen under ett uppskovsförfarande. Vid behov kan de behöriga myndigheterna dock begära en utskrift av det elektroniska administrativa dokumentet eller varje annan kommersiell handling.
6.  
Avsändaren kan med hjälp av det datoriserade systemet återkalla det elektroniska administrativa dokumentet så länge som flyttningen inte har påbörjats enligt artikel 19.1.
7.  
Vid en flyttning under ett uppskovsförfarande får avsändaren med hjälp av det datoriserade systemet ändra de punktskattepliktiga varornas destination eller mottagare till någon av de destinationer som avses i artikel 16.1 a i, ii, iii eller v eller, i tillämpliga fall, i artikel 16.4. För detta ändamål ska avsändaren med hjälp av det datoriserade systemet lämna ett preliminärt elektroniskt dokument om destinationsändring till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

Artikel 21

Hantering av det elektroniska administrativa dokumentet för varor som exporteras

1.  
I de fall som avses i artikel 16.1 a iii och v ska de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportdeklarationen har inlämnats i enlighet med artikel 221.2 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (nedan kallad exportmedlemsstaten) om det gäller en annan medlemsstat än avsändarmedlemsstaten.
2.  
Deklaranten ska till exportmedlemsstatens behöriga myndigheter lämna den unika administrativa referenskoden för de punktskattepliktiga varor som avses i exportdeklarationen.
3.  
Exportmedlemsstatens behöriga myndigheter ska innan varorna frigörs för export kontrollera att uppgifterna i det elektroniska administrativa dokumentet stämmer överens med uppgifterna i exportdeklarationen.
4.  
Vid bristande överensstämmelse mellan det elektroniska administrativa dokumentet och exportdeklarationen ska exportmedlemsstatens behöriga myndigheter med hjälp av det datoriserade systemet underrätta avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter.
5.  
Om varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde ska exportmedlemsstatens behöriga myndigheter med hjälp av det datoriserade systemet underrätta avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter om detta så snart som de blir medvetna om att varorna inte längre kommer att föras ut ur unionens tullområde. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren. När underrättelsen har mottagits ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet i enlighet med artikel 20.6 eller ändra varornas destination i enlighet med artikel 20.7.

Artikel 22

Särskilda bestämmelser för flyttningar av energiprodukter

1.  
Vid flyttningar av energiprodukter under ett uppskovsförfarande till sjöss eller på inre vattenvägar till en mottagare som inte är slutgiltigt känd när avsändaren lämnar in det preliminära elektroniska administrativa dokumentet enligt artikel 20.2, kan de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ge avsändaren tillstånd att utelämna uppgifterna om mottagaren i dokumentet.
2.  
Så snart uppgifterna om mottagaren är kända eller senast när flyttningen har avslutats, ska avsändaren sända dem till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten enligt det förfarande som avses i artikel 20.7.
3.  
Denna artikel ska inte tillämpas på flyttningar som avses i artikel 16.1 a iii och v.

Artikel 23

Uppdelning av sändningar

1.  

De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten får, på av den medlemsstaten fastställda villkor, tillåta att avsändaren delar upp en flyttning av energiprodukter under punktskatteuppskov i två eller flera flyttningar, under förutsättning att

a) 

den totala kvantiteten punktskattepliktiga varor inte ändras,

b) 

uppdelningen sker på territoriet hos en medlemsstat som tillåter sådan uppdelning,

c) 

de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat informeras om var uppdelningen sker.

2.  
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om de tillåter uppdelning av flyttningar på sitt territorium och om de villkor som i så fall är tillämpliga. Kommissionen ska översända dessa upplysningar till de andra medlemsstaterna.

Artikel 24

Formaliteter vid destinationen

1.  
Vid mottagande av punktskattepliktiga varor på någon av de destinationer som avses i artikel 16.1 a i, ii eller iv eller 16.4 ska mottagaren utan dröjsmål och senast fem arbetsdagar efter det att flyttningen avslutats, förutom i fall som vederbörligen styrkts på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt, med hjälp av det datoriserade systemet lämna en rapport om att varorna mottagits till destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter.
2.  
De behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska besluta om hur de mottagare som avses i artikel 11.1 ska överlämna rapporten om att varor mottagits.
3.  
De behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i mottagningsrapporten.

Om uppgifterna inte är giltiga, ska mottagaren underrättas om det utan dröjsmål.

Om uppgifterna är giltiga, ska destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter lämna en bekräftelse till mottagaren om registrering av mottagningsrapporten och sända bekräftelsen till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

4.  
De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra mottagningsrapporten till avsändaren. När avsändnings- och destinationsplatserna är belägna i samma medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten vidarebefordra mottagningsrapporten direkt till avsändaren.

Artikel 25

Formaliteter vid avslutandet av en flyttning av varor som exporteras

1.  
I de fall som avses i artikel 16.1 a iii och, i tillämpliga fall, 16.1 b i detta direktiv ska, med hjälp av det datoriserade systemet, en exportrapport fyllas i av de behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten, på grundval av de uppgifter om varornas utförsel som de har mottagit av utförseltullkontoret enligt artikel 329 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 eller av det kontor där formaliteterna för varornas utförsel från tullområdet enligt artikel 2.2 i detta direktiv fullgjorts, med intyg om att de punktskattepliktiga varorna har lämnat unionens territorium.
2.  
I de fall som avses i artikel 16.1 a v ska en exportrapport fyllas i av exportmedlemsstatens behöriga myndigheter på grundval av de uppgifter som de har mottagit av utförseltullkontoret enligt artikel 329.5 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447.
3.  
De behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av de uppgifter på grundval av vilka exportrapporten ska fyllas i, i enlighet med punkterna 1 och 2. Så snart dessa uppgifter kontrollerats och i de fall avsändarmedlemsstaten är en annan än exportmedlemsstaten ska exportmedlemsstatens behöriga myndigheter sända exportrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra exportrapporten till avsändaren.

Artikel 26

Avsaknad av tillgång till det datoriserade systemet

1.  

Med avvikelse från artikel 20.1 får avsändaren, när det datoriserade systemet inte är tillgängligt i avsändarmedlemsstaten, påbörja en flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande, förutsatt att

a) 

varorna åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det preliminära elektroniska administrativa dokument som avses i artikel 20.2,

b) 

avsändaren informerar de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten innan flyttningen påbörjas.

Avsändarmedlemsstaten kan också begära att avsändaren lämnar en kopia av det dokument som avses i första stycket a, att avsändarmedlemsstaten gör en kontroll av uppgifterna i den kopian och, när avsändaren är ansvarig för otillgängligheten hos det datoriserade systemet, relevant information om anledningen till denna otillgänglighet, innan flyttningen påbörjas.

2.  
Så snart som det datoriserade systemet åter blir tillgängligt ska avsändaren lämna ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument enligt artikel 20.2.

Så snart uppgifterna i det preliminära elektroniska administrativa dokumentet har kontrollerats i enlighet med artikel 20.3 och om dessa uppgifter är giltiga, ska detta dokument ersätta det ersättningsdokument som avses i punkt 1 första stycket a i den här artikeln. Artiklarna 20.4, 21.1, 24 och 25 ska gälla i tillämpliga delar.

3.  
En kopia av det ersättningsdokument som avses i punkt 1 första stycket a ska arkiveras av avsändaren i dennes bokföring.
4.  
När det datoriserade systemet inte är tillgängligt i avsändarmedlemsstaten, får avsändaren ändra varornas destination enligt artikel 20.7 eller dela upp en flyttning av energiprodukter enligt artikel 23 och ska då lämna uppgifter om detta till avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter på annat sätt. Avsändaren ska innan en ändring av destinationen eller en uppdelning av flyttningen görs underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Punkterna 2 och 3 i den här artikeln ska gälla i tillämpliga delar.
5.  
När i de fall som avses i artikel 16.1 a iii och v det datoriserade systemet inte är tillgängligt i avsändarmedlemsstaten ska avsändaren lämna en kopia av det ersättningsdokument som avses i punkt 1 första stycket a till deklaranten.

Deklaranten ska till exportmedlemsstatens behöriga myndigheter lämna en kopia av det ersättningsdokumentet, vars uppgifter överensstämmer med de punktskattepliktiga varor som deklarerats i exportdeklarationen, eller ersättningsdokumentets unika identifieringskod.

Artikel 27

Ersättningsdokument vid destinationen eller vid export

1.  
Om i de fall som avses i artikel 16.1 a i, ii och iv, 16.1 b och 16.4 den mottagningsrapport som avses i artikel 24.1 inte kan lämnas in efter avslutandet av en flyttning av punktskattepliktiga varor inom den tidsfrist som anges i den artikeln, antingen på grund av att det datoriserade systemet är otillgängligt i destinationsmedlemsstaten eller på grund av att förfarandena enligt artikel 26.2 i det fall som avses i artikel 26.1 ännu inte fullföljts, ska mottagaren, utom i vederbörligen motiverade fall, till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten lämna ett ersättningsdokument innehållande samma uppgifter som mottagningsrapporten och med en försäkran om att flyttningen har avslutats.

Utom i de fall då mottagningsrapporten med kort varsel kan lämnas in av mottagaren med hjälp av det datoriserade systemet i enlighet med artikel 24.1 eller utom i vederbörligen motiverade fall, ska de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten skicka en kopia av det ersättningsdokument som avses i första stycket till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten, som ska vidarebefordra den till avsändaren eller hålla det tillgängligt för denne. Så snart som det datoriserade systemet åter blir tillgängligt i destinationsmedlemsstaten eller förfarandena i artikel 26.2 fullföljts ska mottagaren lämna en mottagningsrapport i enlighet med artikel 24.1. Artikel 24.3 och 24.4 ska gälla i tillämpliga delar.

2.  
Om i det fall som avses i artikel 16.1 a iii eller v en exportrapport enligt artikel 25.1 och 25.2 eller en underrättelse enligt artikel 21.5 om att varorna inte längre kommer att föras ut ur unionens territorium inte kan fyllas i efter avslutandet av en flyttning av punktskattepliktiga varor, antingen på grund av att det datoriserade systemet är otillgängligt i exportmedlemsstaten eller på grund av att förfarandena enligt artikel 26.2 i det fall som avses i artikel 26.1 ännu inte fullföljts, ska de behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten lämna ett dokument innehållande samma uppgifter som exportrapporten eller underrättelsen och en försäkran om att flyttningen har avslutats eller om att varorna inte kommer att föras ut ur unionens territorium, utom i de fall då en exportrapport eller en underrättelse med kort varsel kan fyllas i med hjälp av det datoriserade systemet, eller i andra vederbörligen motiverade fall.

De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra en kopia av det dokument som avses i första stycket till avsändaren eller hålla det tillgängligt för denne.

Så snart som det datoriserade systemet åter blir tillgängligt i exportmedlemsstaten eller förfarandena i artikel 26.2 fullföljts, ska de behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten lämna en exportrapport i enlighet med artikel 25.1 och 25.2 eller en underrättelse enligt artikel 21.5. Artikel 25.3 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 28

Alternativa bevis för mottagning och bevis för utförsel

1.  
Trots vad som sägs i artikel 27 ska den mottagningsrapport som avses i artikel 24.1 eller den exportrapport som avses i artikel 25.1 och 25.2 utgöra bevis på att flyttningen av punktskattepliktiga varor har avslutats i enlighet med artikel 19.2.
2.  
Om mottagningsrapporten eller exportrapporten saknas av andra anledningar än de som anges i artikel 27 får, med avvikelse från punkt 1, alternativa bevis för att flyttningen av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande avslutats lämnas i enlighet med punkterna 3 och 4.
3.  
I de fall som avses i artikel 16.1 a i, ii och iv, 16.1 b och 16.4 får alternativa bevis för att flyttningen avslutats lämnas i form av en bekräftelse från de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, grundad på tillfredställande bevis, om att de punktskattepliktiga varorna har nått sin destination.

Ett ersättningsdokument som avses artikel 26.1 a ska utgöra tillfredsställande bevis.

4.  

För att i de fall som avses i artikel 16.1 a iii eller v fastställa huruvida de punktskattepliktiga varorna under de omständigheter som beskrivs i punkt 2 har förts ut ur unionens territorium

a) 

ska avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter godkänna en bekräftelse av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utförseltullkontoret är beläget som intygar att de punktskattepliktiga varorna har lämnat unionens territorium eller att de punktskattepliktiga varorna har hänförts till ett förfarande för extern transitering i enlighet med artikel 16.1 a v som tillfredsställande bevis för att varorna har förts ut ur unionens territorium,

b) 

får avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter beakta varje kombination av följande bevis:

i) 

En packsedel.

ii) 

Ett dokument som intygar varornas utförsel och som undertecknats eller bestyrkts av den ekonomiska aktör som har fört ut de punktskattepliktiga varorna ur unionens tullområde.

iii) 

Ett dokument där en medlemsstats eller ett tredjelands tullmyndighet intygar varornas leverans i enlighet med de regler och förfaranden som gäller för ett sådant intygade i den staten eller det landet.

iv) 

Ekonomiska aktörers bokföring av varor som levererats till fartyg, luftfartyg eller offshoreanläggningar.

v) 

Andra bevis som är godtagbara för avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter.

5.  
När detta tillfredsställande bevis har godkänts av de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten, ska dessa avsluta flyttningen i det datoriserade systemet.

Artikel 29

Delegering av befogenheter och tilldelning av genomförandebefogenheter avseende de dokument som ska utbytas under ett uppskovsförfarande

1.  
Kommissionen ska för tillämpning av artiklarna 20–25 och i enlighet med artikel 51 anta delegerade akter för att fastställa form och innehåll för de elektroniska administrativa dokument som utbyts via det datoriserade systemet och för de ersättningsdokument som avses i artiklarna 26 och 27 i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande.
2.  
Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa regler och förfaranden för utbyte av de elektroniska administrativa dokument via det datoriserade systemet i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov och regler och förfaranden för användning av sådana ersättningsdokument som avses i artiklarna 26 och 27. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.
3.  
Varje medlemsstat ska för tillämpningen av och i enlighet med artiklarna 26 och 27 fastställa i vilka fall det datoriserade systemet kan anses vara otillgängligt och de regler och förfaranden som ska gälla i dessa fall.



Avsnitt 3

Förenklade förfaranden

Artikel 30

Förenklade förfaranden i en enda medlemsstat

Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för sådana flyttningar av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande som helt sker på deras territorium, inklusive möjligheten att frångå kravet på elektronisk övervakning av sådana flyttningar.

Artikel 31

Förenklade förfaranden i två eller fler medlemsstater

I samförstånd och enligt villkor som fastställs av samtliga berörda medlemsstater får förenklade förfaranden inrättas för sådana flyttningar av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande som sker ofta och regelbundet mellan två eller flera medlemsstaters territorium.

Denna bestämmelse inbegriper flyttningar via fasta rörledningar.



Kapitel V

Flyttning och beskattning av punktskattepliktiga varor efter frisläppande för konsumtion



Avsnitt 1

Enskilda personers förvärv

Artikel 32

Enskilda personers förvärv

1.  
För punktskattepliktiga varor, som förvärvas av en enskild person för dennes eget bruk, och som transporteras av denne person från en medlemsstats territorium till en annan medlemsstats territorium, ska punktskatten endast tas ut i den medlemsstat där de punktskattepliktiga varorna förvärvas.
2.  

För att avgöra om de punktskattepliktiga varor som avses i punkt 1 är avsedda för den enskilde personens eget bruk ska medlemsstaterna beakta åtminstone följande faktorer:

a) 

Innehavarens kommersiella ställning och dennes skäl för att inneha de punktskattepliktiga varorna.

b) 

Den plats där de punktskattepliktiga varorna finns eller, i tillämpliga fall, det transportsätt som använts.

c) 

Alla handlingar som hänför sig till de punktskattepliktiga varorna.

d) 

De punktskattepliktiga varornas beskaffenhet.

e) 

De punktskattepliktiga varornas kvantitet.

3.  

Vid tillämpning av punkt 2 e kan medlemsstaterna fastställa referensnivåer, enbart till ledning för bevisningen. Dessa referensnivåer får inte understiga följande värden:

a) 

Tobaksvaror

— 
Cigaretter: 800 stycken.
— 
Cigariller (med en vikt av högst 3 gram per styck): 400 stycken.
— 
Cigarrer: 200 stycken.
— 
Röktobak: 1,0 kg.
b) 

Alkoholdrycker

— 
Spritdrycker: 10 liter.
— 
Mellanprodukter: 20 liter.
— 
Vin: 90 liter (varav högst 60 liter mousserande vin).
— 
Öl: 110 liter.
4.  
Medlemsstaterna kan också föreskriva att punktskatt ska tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker vid förvärv av mineraloljor som redan frisläppts för förbrukning i en annan medlemsstat, om dessa produkter transporteras med ovanliga transportsätt av en enskild person eller för dennes räkning.

Vid tillämpningen av denna punkt avses med ovanliga transportsätt transport av bränslen på annat sätt än i fordonstankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av flytande eldningsbränsle på annat sätt än med tankbilar som används för ekonomiska aktörers räkning.



Avsnitt 2

Förfaranden som ska följas i fråga om flyttning av punktskattepliktiga varor som frisläppts för konsumtion på en medlemsstats territorium och som flyttas till en annan medlemsstats territorium för att levereras där i kommersiellt syfte

Artikel 33

Allmänt

1.  
Om punktskattepliktiga varor som frisläppts för konsumtion på en medlemsstats territorium flyttas till en annan medlemsstats territorium för att levereras där i kommersiellt syfte eller användas där, ska de beläggas med punktskatt i destinationsmedlemsstaten.

Inom ramen för reglerna i detta avsnitt får punktskattepliktiga varor bara flyttas från en certifierad avsändare till en certifierad mottagare.

2.  
Vid tillämpning av denna artikel ska punktskattepliktiga varor anses bli levererade i kommersiellt syfte om de har frisläppts för konsumtion på en medlemsstats territorium, har flyttats från den medlemsstaten till en annan medlemsstats territorium och levereras antingen till en annan person än en enskild person eller till en enskild person om flyttningen inte omfattas av artikel 32 eller 44. Punktskattepliktiga varor ska dock inte anses bli levererade i kommersiellt syfte om de transporteras av denna enskilda person för eget bruk när de flyttas från den andra medlemsstatens territorium.
3.  
En flyttning av punktskattepliktiga varor enligt denna artikel ska anses påbörjad när varorna lämnar den certifierade avsändarens lokaler eller en valfri plats i avsändarmedlemsstaten som avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter har underrättats om innan flyttningen påbörjades.
4.  
En flyttning av punktskattepliktiga varor enligt denna artikel ska anses avslutad när den certifierade mottagaren tagit emot varorna i sina lokaler eller på en valfri plats i destinationsmedlemsstaten som destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter har underrättats om innan flyttningen påbörjades.
5.  
Villkoren för skattskyldighet och den skattesats som ska tillämpas ska vara de som är i kraft den dag då skattskyldighet inträder i destinationsmedlemsstaten.

Artikel 34

Skattskyldighetens inträde

1.  
Den certifierade mottagaren ska vara betalningsskyldig för punktskatten och skattskyldigheten för denna ska inträda när varorna har levererats till destinationsmedlemsstaten, utom när en oegentlighet enligt artikel 46 sker under flyttningen.
2.  
Om en eller alla personer som är involverade i flyttningen saknar registrering eller certifiering ska dessa personer också vara betalningsskyldiga för punktskatten.
3.  
När punktskattepliktiga varor förvaras ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som reser mellan två medlemsstaters territorium och varorna inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på någon av medlemsstaternas territorium ska de inte omfattas av punktskatt i den medlemsstaten.

Artikel 35

Villkor för flyttning av punktskattepliktiga varor enligt detta avsnitt

1.  
En flyttning av punktskattepliktiga varor ska endast anses vara förenlig med kraven i detta avsnitt om varorna åtföljs av ett elektroniskt förenklat administrativt dokument som behandlats i enlighet med artikel 36.
2.  

Den certifierade mottagaren enligt artikel 34.1 ska iaktta samtliga följande krav:

a) 

Innan varorna avsänds, ställa en garanti som täcker de inneboende riskerna för utebliven betalning av punktskatt, som kan uppstå under flyttningen via de passerade medlemsstaternas territorier och i destinationsmedlemsstaten.

b) 

Betala den tillämpliga punktskatten i destinationsmedlemsstaten i enlighet med det förfarande som fastställts av den medlemsstaten när flyttningen av varorna har avslutats.

c) 

Samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten att förvissa sig om att de punktskattepliktiga varorna faktiskt har mottagits och att den punktskatt som belastar dem har erlagts.

3.  
Med avvikelse från punkt 2 a får destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter på villkor som de fastställt tillåta att garantin ställs av transportören, fraktföraren, ägaren till de punktskattepliktiga varorna, den certifierade avsändaren eller gemensamt av varje kombination av två eller fler av dessa personer med eller utan den certifierade mottagaren.
4.  
Garantin som avses i punkt 2 a ska vara giltig i hela unionen.
5.  
Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser om ställande av garantier och deras giltighet.
6.  
En godkänd upplagshavare eller en registrerad avsändare får agera som certifierad avsändare vid tillämpning av detta avsnitt efter att ha underrättat avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter.
7.  
En godkänd upplagshavare eller en registrerad mottagare får agera som certifierad mottagare vid tillämpning av detta avsnitt efter att ha underrättat destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter.
8.  
För en certifierad avsändare eller certifierad mottagare som endast sänder eller mottar punktskattepliktiga varor vid enstaka tillfällen ska den certifiering som avses i artikel 3.12 och 3.13 begränsas till att gälla en viss kvantitet punktskattepliktiga varor, en enda mottagare eller avsändare och en viss tidsperiod. Medlemsstaterna kan begränsa certifieringen till en enda flyttning. En sådan tillfällig certifiering kan också, trots kraven i artikel 3.12 och 3.13, ges till enskilda personer som agerar som avsändare eller mottagare när punktskattepliktiga varor levereras i kommersiellt syfte i enlighet med artikel 33.2.

Artikel 36

Elektroniskt förenklat administrativt dokument

1.  
När punktskattepliktiga varor ska flyttas enligt detta avsnitt ska den certifierade avsändaren med hjälp av det datoriserade systemet lämna ett preliminärt elektroniskt förenklat administrativt dokument till avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter.
2.  
De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna på det preliminära elektroniska förenklade administrativa dokumentet.

Om uppgifterna inte är giltiga, ska den certifierade avsändaren underrättas om det utan dröjsmål.

Om uppgifterna är giltiga, ska avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter tilldela dokumentet en unik förenklad administrativ referenskod och underrätta den certifierade avsändaren om denna.

3.  
Avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål vidarebefordra det elektroniska förenklade administrativa dokumentet till destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter, som ska vidarebefordra det till den certifierade mottagaren.
4.  
Den certifierade avsändaren ska lämna den unika förenklade administrativa referenskoden till den person som medföljer de punktskattepliktiga varorna eller, i de fall ingen person medföljer varorna, transportören eller fraktföraren. Den person som medföljer de punktskattepliktiga varorna, transportören eller fraktföraren ska på begäran lämna denna kod till de behöriga myndigheterna under flyttningens gång.
5.  
Under en flyttning av punktskattepliktiga varor enligt detta avsnitt får den certifierade avsändaren med hjälp av det datoriserade systemet ändra destinationen till en annan leveransplats i samma medlemsstat som drivs av samma certifierade mottagare, eller till avsändningsplatsen. För detta ändamål ska den certifierade avsändaren med hjälp av det datoriserade systemet lämna ett preliminärt elektroniskt dokument om destinationsändring till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

Artikel 37

Mottagningsrapport

1.  
Vid mottagande av punktskattepliktiga varor ska den certifierade mottagaren utan dröjsmål och senast fem arbetsdagar efter det att flyttningen avslutats, förutom i fall som vederbörligen styrkts på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt, med hjälp av det datoriserade systemet lämna en rapport om att varorna mottagits till destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter.
2.  
De behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i mottagningsrapporten.

Om uppgifterna inte är giltiga, ska den certifierade mottagaren underrättas om det utan dröjsmål.

Om uppgifterna är giltiga, ska destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter lämna en bekräftelse till den certifierade mottagaren omregistreringen av mottagningsrapporten och sända den till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.

Mottagningsrapporten ska anses utgöra ett tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och, i tillämpliga fall och såvida inte de punktskattepliktiga varorna är undantagna från punktskatt, betalat all punktskatt till destinationsmedlemsstaten, eller ett uppskovsförfarande tillämpas i enlighet med kapitel III.

3.  
De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra mottagningsrapporten till den certifierade avsändaren.
4.  
Den punktskatt som betalats i avsändarmedlemsstaten ska på begäran återbetalas på grundval av den mottagningsrapport som avses i punkt 1.

Artikel 38

Ersättningsrutiner och återställning av data vid avsändningsplatsen

1.  

Med avvikelse från artikel 36 får den certifierade avsändaren, när det datoriserade systemet inte är tillgängligt i avsändarmedlemsstaten, påbörja en flyttning av punktskattepliktiga varor, förutsatt att

a) 

varorna åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det preliminära elektroniska förenklade administrativa dokument som avses i artikel 35.1,

b) 

den certifierade avsändaren informerar de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten innan flyttningen påbörjas.

Avsändarmedlemsstaten kan begära att den certifierade avsändaren lämnar en kopia av det dokument som avses i första stycket a, att avsändarmedlemsstaten gör en kontroll av uppgifterna i den kopian och, när den certifierade avsändaren är ansvarig för otillgängligheten hos det datoriserade systemet, relevant information om anledningen till denna otillgänglighet, innan flyttningen påbörjas.

2.  
Så snart som det datoriserade systemet åter blir tillgängligt ska den certifierade avsändaren lämna ett preliminärt elektroniskt förenklat administrativt dokument i enlighet med artikel 36.1.

Så snart uppgifterna i det preliminära elektroniska förenklade administrativa dokumentet har kontrollerats i enlighet med artikel 36.2 och om dessa uppgifter är giltiga, ska detta dokument ersätta det ersättningsdokument som avses i punkt 1 första stycket a i den här artikeln. Artiklarna 36.3 och 37 ska gälla i tillämpliga delar.

3.  
En kopia av det ersättningsdokument som avses i punkt 1 första stycket a ska arkiveras av den certifierade avsändaren i dennes bokföring.
4.  
När det datoriserade systemet inte är tillgängligt i avsändarmedlemsstaten får den certifierade avsändaren ändra varornas destination enligt artikel 36.5 och ska då lämna uppgifter om detta till avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter på annat sätt. Den certifierade avsändaren ska innan en ändring av destinationen görs underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Punkterna 2 och 3 i den här artikeln ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 39

Ersättningsdokument och återställning av data - mottagningsrapport

När punktskattepliktiga varor ska flyttas enligt detta avsnitt och mottagningsrapporten inte kan lämnas efter avslutandet av flyttningen i enlighet med artikel 37.1, antingen på grund av att det datoriserade systemet är otillgängligt i destinationsmedlemsstaten eller på grund av att förfarandena enligt artikel 38.2 ännu inte fullföljts, ska den certifierade mottagaren, utom i vederbörligen motiverade fall, lämna ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som mottagningsrapporten och anger att flyttningen har avslutats till destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Utom i de fall då mottagningsrapporten med kort varsel kan lämnas av den certifierade mottagaren med hjälp av det datoriserade systemet i enlighet med artikel 37.1 eller utom i vederbörligen motiverade fall, ska de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten skicka en kopia av det ersättningsdokument som avses i första stycket till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra kopian till den certifierade avsändaren eller hålla den tillgänglig för denne.

Så snart som det datoriserade systemet åter blir tillgängligt i destinationsmedlemsstaten eller förfarandena i artikel 38.2 fullföljts ska den certifierade mottagaren lämna en mottagningsrapport i enlighet med artikel 37.1. Artikel 37.2 och 37.3 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 40

Alternativa bevis för mottagning

1.  
Trots vad som sägs i artikel 39 ska den mottagningsrapport som krävs enligt artikel 37.1 utgöra ett bevis på att de punktskattepliktiga varorna har levererats till den certifierade mottagaren.
2.  
Om mottagningsrapporten saknas av andra anledningar än de som anges i artikel 39 får, med avvikelse från punkt 1, alternativa bevis för leverans av punktskattepliktiga varor lämnas i form av en bekräftelse av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter, grundad på tillfredsställande bevis, om att de avsända punktskattepliktiga varorna har nått sin destination.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska det ersättningsdokument som avses i artikel 39 första stycket utgöra ett tillfredsställande bevis.

3.  
I de fall bekräftelsen av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter har godtagits av avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter ska den anses utgöra ett tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och betalat all tillämplig punktskatt till destinationsmedlemsstaten.

Artikel 41

Undantag från skyldigheten att använda det datoriserade systemet – förenklade förfaranden i två eller flera medlemsstater

I samförstånd och enligt villkor som fastställs av samtliga berörda medlemsstater får förenklade förfaranden inrättas för flyttningar av punktskattepliktiga varor enligt detta avsnitt som sker mellan två eller flera medlemsstaters territorium.

Artikel 42

Flyttning av varor frisläppta för konsumtion mellan två platser inom en och samma medlemsstats territorium via en annan medlemsstats territorium

1.  

När punktskattepliktiga varor som redan frisläppts för konsumtion i en medlemsstats territorium ska flyttas till en annan destination i samma medlemsstats territorium via en annan medlemsstats territorium gäller följande krav:

a) 

Flyttningen ska ske med stöd av det elektroniska förenklade administrativa dokument som avses i artikel 35.1 och följa en lämplig resväg.

b) 

Den certifierade mottagaren ska intyga mottagandet av varorna i enlighet med de krav som fastställts av de behöriga myndigheterna i destinationsorten.

c) 

Den certifierade avsändaren och den certifierade mottagaren ska samtycka till alla kontroller som gör det möjligt för deras respektive behöriga myndigheter att förvissa sig om att varorna verkligen har mottagits.

2.  
Om punktskattepliktiga varor ofta och regelbundet flyttas på det sätt som avses i punkt 1, kan de berörda medlemsstaterna i samförstånd och på de villkor som de själva bestämmer förenkla kraven i punkt 1.

Artikel 43

Delegering av befogenheter och tilldelning av genomförandebefogenheter avseende flyttning av varor som ska levereras i kommersiellt syfte

1.  
Kommissionen ska för tillämpning av artiklarna 36 och 37 och i enlighet med artikel 51 anta delegerade akter för att fastställa form och innehåll för de elektroniska administrativa dokument som utbyts via det datoriserade systemet ►C1  och för de ersättningsdokument som avses i artiklarna 38, 39 och 40 ◄ i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor enligt detta avsnitt.
2.  
Kommissionen ska för tillämpning av artiklarna 36 och 37 anta genomförandeakter för att fastställa de regler och förfaranden som ska följas vid utbyte av elektroniska administrativa dokumentet via det datoriserade systemet och regler och förfaranden för användning av de ersättningsdokument som avses i artiklarna 38, 39 och 40 i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor enligt detta avsnitt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.



Avsnitt 3

Distansförsäljning

Artikel 44

Distansförsäljning

1.  
Punktskattepliktiga varor vilka redan frisläppts för konsumtion på en medlemsstats territorium och köps av en person som inte är en godkänd upplagshavare, en registrerad mottagare eller en certifierad mottagare, som är etablerad i en annan medlemsstat och som inte bedriver en självständig ekonomisk verksamhet, och vilka avsänds eller transporteras direkt eller indirekt till en annan medlemsstats territorium av en avsändare som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet eller för dennes räkning ska vara punktskattepliktiga i destinationsmedlemsstaten.
2.  
I det fall som avses i punkt 1 inträder skattskyldigheten i destinationsmedlemsstaten när de punktskattepliktiga varorna levereras. De villkor för skattskyldighet och den punktskattesats som ska tillämpas ska vara de som är i kraft den dag då skattskyldighet inträder.

Punktskatten ska betalas enligt det förfarande som fastställts av destinationsmedlemsstaten.

3.  
Den person som är betalningsskyldig för punktskatten i destinationsmedlemsstaten ska vara avsändaren.

Destinationsmedlemsstaten kan emellertid tillåta avsändaren att utse en skatterepresentant som är etablerad i destinationsmedlemsstaten som den person som är betalningsskyldig för punktskatten. Skatterepresentanten ska vara godkänd av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten. Medlemsstaterna får föreskriva att, i de fall avsändaren eller skatterepresentanten inte har iakttagit bestämmelserna i punkt 4 a, den person som är betalningsskyldig för punktskatten ska vara mottagaren av de punktskattepliktiga varorna.

4.  

Avsändaren eller skatterepresentanten ska uppfylla följande krav:

a) 

Registrera sin identitet och ställa garanti för betalning av punktskatten i det behöriga kontor som särskilt anvisats och på de villkor som destinationsmedlemsstaten fastställt innan de punktskattepliktiga varorna avsänds.

b) 

Betala punktskatten i det kontor som avses i led a efter det att de punktskattepliktiga varorna har levererats.

c) 

Föra räkenskaper över leveranserna av punktskattepliktiga varor.

De berörda medlemsstaterna kan på de villkor som de fastställer förenkla dessa krav på grundval av bilaterala eller multilaterala avtal.

5.  
I det fall som avses i punkt 1 ska punktskatten i den första medlemsstaten på begäran av avsändaren återbetalas, om avsändaren eller skatterepresentanten följt de förfaranden som är fastställda i punkt 4.
6.  
Medlemsstaterna får fastställa särskilda regler för tillämpningen av punkterna 1–5 när det gäller punktskattepliktiga varor som omfattas av särskilda nationella distributionsregler.



Avsnitt 4

Förstöring och förlust

Artikel 45

Förstöring och förlust

1.  
När punktskattepliktiga varor blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade under transporten i territoriet för en annan medlemsstat än den medlemsstat där de frisläppts för konsumtion, på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure, eller till följd av denna medlemsstats behöriga myndigheters tillstånd att förstöra varorna, ska punktskatten, i de fall som avses i artiklarna 33.1 och 44.1, inte tas ut i den medlemsstaten.

Vid tillämpningen av detta direktiv ska varor anses vara fullständigt förstörda eller oåterkalleligen ha gått förlorade, om de har gjorts oanvändbara som punktskattepliktiga varor.

2.  
Vid en partiell förlust av varor till följd av deras beskaffenhet som inträffar under deras transport i territoriet för en annan medlemsstat än den medlemsstat där de frisläppts för konsumtion ska skattskyldighet för punktskatt inte inträda i den medlemsstaten när förlustens storlek underskrider den gemensamma tröskel för partiella förluster av sådana punktskattepliktiga varor ►C3  som fastställts i enlighet med artikel 6.10, om inte en medlemsstat har rimlig anledning att misstänka bedrägeri eller oegentligheter. ◄
3.  
Att de punktskattepliktiga varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade enligt punkt 1 ska på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade eller, om det inte är möjligt att fastställa var förlusten skett, där den upptäcktes.

Om det fastställs att de punktskattepliktiga varorna blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått fullständigt eller partiellt förlorade ska den garanti som ställts i enlighet med artikel 35.2 a eller artikel 44.4 a frisläppas helt eller delvis, beroende på vad som är lämpligt, när tillfredsställande bevis uppvisas.



Avsnitt 5

Oegentligheter under flyttning av punktskattepliktiga varor

Artikel 46

Oegentligheter under flyttning av punktskattepliktiga varor

1.  
När en oegentlighet har begåtts i samband med en flyttning av punktskattepliktiga varor i enlighet med artikel 33.1 eller 44.1 i territoriet för en annan medlemsstat än den medlemsstats territorium där varorna frisläppts för konsumtion, ska de vara punktskattepliktiga och punktskatten tas ut i den medlemsstat där oegentligheten begåtts.
2.  
Om en oegentlighet har upptäckts under flyttning av punktskattepliktiga varor i enlighet med artikel 33.1 eller 44.1 i territoriet för en annan medlemsstat än den medlemsstats territorium där de frisläppts för konsumtion och när det inte går att avgöra var oegentligheten begåtts, ska oegentligheten anses ha begåtts och punktskatten tas ut i den medlemsstat där oegentligheten upptäcktes.

Om det, före utgången av en treårsperiod från den dag då de punktskattepliktiga varorna förvärvades, fastställs i vilken medlemsstats territorium som oegentligheten faktiskt begåtts, ska dock bestämmelserna i punkt 1 tillämpas.

3.  
Punktskatten ska betalas av den person som ställt garanti för betalning av skatten enligt artikel 35.2 a eller 44.4 a och av varje person som medverkat i oegentligheten. Om flera gäldenärer är betalningsskyldiga för en och samma punktskatt, ska de ha solidariskt betalningsansvar för denna.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de punktskattepliktiga varorna frisläppts för konsumtion ska på begäran återbetala eller efterge punktskatten när den uppburits i den medlemsstat där oegentligheten begåtts eller upptäckts. De behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska frisläppa den garanti som ställts enligt artikel 35.2 a eller 44.4 a.

4.  
Vid tillämpning av denna artikel avses med oegentlighet ett fall som inträffat under en flyttning av punktskattepliktiga varor enligt artikel 33.1 eller 44.1, som inte omfattas av artikel 45, och på grund av vilket en flyttning eller en del av en flyttning av punktskattepliktiga varor inte avslutats i vederbörlig ordning.
5.  
Varje avsaknad av registrering eller certifiering för en eller alla personer som är involverade i flyttningen i strid med artikel 33.1 eller 44.4 a eller varje fall av bristande respekt för bestämmelserna i artikel 35.1 ska betraktas som en oegentlighet. Punkterna 1 och 4 i den här artikeln ska tillämpas i enlighet med detta, om inte mottagaren är betalningsskyldig för punktskatten i enlighet med artikel 44.3 sista meningen.



Kapitel VI

Övrigt



Avsnitt 1

Märkning

Artikel 47

Märkning

1.  
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.2 får medlemsstaterna kräva att punktskattepliktiga varor bär skattemärken eller nationella identifieringsmärken för fiskala ändamål när de frisläpps för konsumtion på deras territorium eller, i de fall som avses i artiklarna 33.1 och 44.1, när de förs in på deras territorium.
2.  
Varje medlemsstat som kräver användning av sådana skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska göra dem tillgängliga för godkända upplagshavare från övriga medlemsstater. En medlemsstat kan dock föreskriva att dessa görs tillgängliga för de skatterepresentanter som godkänts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.
3.  
Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som de kan komma att införa för att säkra en korrekt tillämpning av denna artikel och för att förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk, se till att de skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 inte skapar hinder för den fria rörligheten för punktskattepliktiga varor.

När sådana märken anbringas på punktskattepliktiga varor ska alla belopp, utom kostnaderna för deras utfärdande, som betalats eller ställts som garanti för erhållandet av sådana märken återbetalas, efterges eller frisläppas av den medlemsstat som utfärdade dem om skattskyldighet för punktskatt har inträtt och punktskatt har uppburits i en annan medlemsstat.

Den medlemsstat som utfärdade dessa skattemärken eller identifieringsmärken får dock ställa som villkor för återbetalningen, eftergiften eller frisläppandet av det belopp som betalats eller ställts som garanti, att det på ett tillfredsställande sätt kan visas för dess behöriga myndigheter att märkena har avlägsnats eller förstörts.

4.  
De skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska vara giltiga i den medlemsstat som utfärdat dem. Medlemsstater kan dock komma överens om ett ömsesidigt erkännande av varandras märken.



Avsnitt 2

Små vinproducenter

Artikel 48

Små vinproducenter

1.  
Medlemsstaterna kan undanta små vinproducenter från kraven i artiklarna 14–31 och från de övriga krav som avser flyttning och övervakning. När sådana små producenter genomför transaktioner inom unionen ska de underrätta berörda myndigheter och iaktta de krav som fastställts i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 ( 3 ).
2.  
När små vinproducenter är undantagna från krav enligt punkt 1 ska mottagaren, genom den handling som krävs enligt delegerad förordning (EU) 2018/273 eller genom en hänvisning till denna, underrätta de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten om de mottagna leveranserna av vin.
3.  
Med liten producent avses i denna artikel en producent som tillverkar i genomsnitt mindre än 1 000 hl vin per vinår, beräknat på den genomsnittliga produktionen per år under minst tre på varandra följande vinår, enligt artikel 2.3 i delegerad förordning (EU) 2018/273.



Avsnitt 3

Furnering för fartyg och luftfartyg

Artikel 49

Furnering för fartyg och luftfartyg

Till dess att rådet har antagit unionsbestämmelser om furnering för fartyg och luftfartyg får medlemsstaterna bibehålla sina nationella bestämmelser avseende undantag för sådan furnering.



Avsnitt 4

Särskilda regler

Artikel 50

Särskilda regler

De medlemsstater som har ingått ett avtal om ansvarsfördelningen när det gäller byggande eller underhåll av en gränsöverskridande bro får anta åtgärder som avviker från bestämmelserna i detta direktiv för att underlätta förfarandet för uppbörd av punktskatt på de punktskattepliktiga varor som används för byggandet och underhållet av den bron.

Vid tillämpningen av dessa åtgärder ska den bro och de byggplatser som avses i avtalet anses utgöra en del av territoriet i den medlemsstat som är ansvarig för byggandet eller underhållet av bron i enlighet med avtalet.

De berörda medlemsstaterna ska anmäla dessa åtgärder till kommissionen, som i sin tur ska informera de övriga medlemsstaterna.



Kapitel VII

Utövande av delegering och kommittéförfarande

Artikel 51

Utövande av delegeringen

1.  
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.10, 29.1 och 43.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 20 februari 2020.
3.  
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.10, 29.1 och 43.1 får när som helst återkallas av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  
Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.  
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.  
En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.10, 29.1 och 43.1 ska träda i kraft endast om rådet inte har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs rådet, eller om rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att det inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på rådets initiativ.

Artikel 52

Kommittéförfarande

1.  
Kommissionen ska biträdas av kommittén för punktskatter. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.  
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.



Kapitel VIII

Rapporterings-, övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 53

Rapportering om genomförandet av detta direktiv

Vart femte år ska kommissionen lämna en rapport om genomförandet av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet. Den första rapporten ska lämnas senast tre år efter detta direktivs tillämpningsdatum.

Framför allt ska man i den första rapporten bedöma tillämpningen och konsekvenserna av nationella bestämmelser som antas och tillämpas i enlighet med artikel 32, med beaktande av relevanta bevis på dessa bestämmelsers konsekvenser i fråga om gränsöverskridande effekter, bedrägeri, undandragande, flykt eller fusk samt deras konsekvenser för en smidigt fungerande inre marknad och för folkhälsan.

På begäran ska medlemsstaterna till kommissionen lämna tillgängliga relevanta uppgifter som behövs för att utarbeta rapporten.

Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagförslag.

Artikel 54

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska tillåta att punktskattepliktiga varor tas emot enligt de formaliteter som anges i artiklarna 33, 34 och 35 i direktiv 2008/118/EG till och med den 31 december 2023.

De underrättelser som avses i artikel 21.5 i detta direktiv får göras på annat sätt än via det datoriserade systemet till och med den 13 februari 2024.

Artikel 55

Införlivande

1.  
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2, 3, 6, 12, 16, 17, 19–22, 25–29, 33–46, 54, 55 och 57. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Om inte annat sägs i artikel 54, ska de tillämpa dessa bestämmelser från och med den 13 februari 2023.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 56

Upphävande

Direktiv 2008/118/EG, i dess lydelse enligt de akter som anges i del A i bilaga I, upphör att gälla med verkan från och med den 13 februari 2023, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 57

Ikraftträdande och tillämpning

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1, 4, 5, 7–11, 13–15, 18, 23, 24, 30–32, 47–53, 56 och 58 ska tillämpas från och med den 13 februari 2023.

Artikel 58

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.



BILAGA I

DEL A

UPPHÄVT DIREKTIV OCH EN FÖRTECKNING ÖVER ÄNDRINGAR AV DETTA

(som det hänvisas till i artikel 56)



Rådets direktiv 2008/118/EG

(EUT L 9, 14.1.2009, s. 12)

Rådets direktiv 2010/12/EU

(EUT L 50, 27.2.2010, s. 1)

Anslutningsfördraget för Kroatien

(EUT L 112, 24.4.2012, s. 10)

Rådets direktiv 2013/61/EU

(EUT L 353, 28.12.2013, s. 5)

Rådets direktiv (EU) 2019/2235

(EUT L 336, 30.12.2019, s. 10)

DEL B

TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE MED NATIONELL RÄTT OCH DATUM FÖR TILLÄMPNING

(som det hänvisas till i artikel 56)



Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

2008/118/EG

1 januari 2010

1 april 2010

2010/12/EU

1 januari 2011

 

2013/61/EU

1 januari 2014

 

(EU) 2019/2235

30 juni 2022

1 juli 2022



BILAGA II

Jämförelsetabell



Direktiv 2008/118/EG

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 6.1

Artikel 3.1, 3.2 och 3.3

Artikel 2.1, 2.2 och 2.3

Artikel 3.4

–

–

Artikel 2.4

Artikel 4, inledning

Artikel 3, inledning

Artikel 4.1–4.5

Artikel 3.1–3.5

Artikel 4.6

–

Artikel 4.7

Artikel 3.6

Artikel 4.8

Artikel 3.7

–

Artikel 3.8

Artikel 4.9–4.11

Artikel 3.9–3.11

–

Artikel 3.12 och 3.13

Artikel 36.1 andra stycket

Artikel 3.14

–

Artikel 3.15 och 3.16

Artikel 5.1 och 5.2

Artikel 4.1 och 4.2

Artikel 5.3, inledning

Artikel 4.3, inledning

Artikel 5.3 a–e

Artikel 4.3 a–e

Artikel 5.3 f och g

–

Artikel 5.4, 5.5 och 5.6

Artikel 4.4, 4.5 och 4.6

Artikel 6

Artikel 5

Artikel 7.1–7.3

Artikel 6.2–6.4

Artikel 7.4 första stycket

Artikel 6.5

Artikel 7.4 andra stycket

Artikel 6.6

Artikel 7.4 tredje stycket

Artikel 6.6 första stycket

Artikel 7.5

–

–

Artikel 6.7

–

Artikel 6.8

–

Artikel 6.9 andra stycket

–

Artikel 6.10

Artikel 8

Artikel 7

Artikel 9

Artikel 8 första och andra styckena

–

Artikel 8 tredje stycket

Artiklarna 10–12

Artiklarna 9–11

Artikel 13.1

Artikel 12.1

Artikel 13.2

–

–

Artikel 12.2 och 12.3

Artikel 13.3

Artikel 12.4

Artikel 14.1, 14.2 och 14.3

Artikel 13.1, 13.2 och 13.3

Artikel 14.4

–

Artikel 14.5

Artikel 13.4

Artiklarna 15 och 16

Artiklarna 14 och 15

Artikel 17.1, inledning

Artikel 16.1, inledning

Artikel 17.1 a, inledning

Artikel 16.1 a, inledning

Artikel 17.1 a i–iv

Artikel 16.1 a i–iv

–

Artikel 16.1 a v

Artikel 17.1 b

Artikel 16.1 b

–

Artikel 16.2 och 16.3

Artikel 17.2

Artikel 16.4

Artikel 17.3

Artikel 16.5

Artikel 18.1

Artikel 17.1

–

Artikel 17.2

Artikel 18.2

Artikel 17.3

Artikel 18.3 första meningen

Artikel 17.4

Artikel 18.4

Artikel 17.5

Artikel 18.3 andra meningen

Artikel 17.6

Artikel 19

Artikel 18

Artikel 20.1

Artikel 19.1

Artikel 20.2

Artikel 19.2 a och b

–

Artikel 19.2 c

Artikel 21.1–21.4

Artikel 20.1–20.4

Artikel 21.5

Artikel 21.1

Artikel 21.6

Artikel 20.5

Artikel 21.7

Artikel 20.6

Artikel 21.8

Artikel 20.7 första meningen

–

Artikel 20.7 andra meningen

–

Artikel 21.2–21.5

Artikel 22

Artikel 22.1 och 22.2

–

Artikel 22.3

Artikel 23 första stycket, inledning

Artikel 23.1, inledning

Artikel 23 första stycket punkt 1

Artikel 23.1 a

Artikel 23 första stycket punkt 2

Artikel 23.1 b

Artikel 23 första stycket punkt 3

Artikel 23.1 c

Artikel 23 andra stycket

Artikel 23.2

Artikel 24

Artikel 24

Artikel 25.1

Artikel 25.1

–

Artikel 25.2

Artikel 25.2

Artikel 25.3 första stycket

Artikel 25.3

Artikel 25.3 andra stycket

Artikel 26.1 och 26.2

Artikel 26.1 och 26.2

Artikel 26.3

–

Artikel 26.4 och 26.5

Artikel 26.3 och 26.4

–

Artikel 26.5

Artikel 27

Artikel 27

Artikel 28.1

Artikel 28.1

Artikel 28.2 första och andra styckena

Artikel 28.2 och 28.3

–

Artikel 28.4

Artikel 28.2 tredje stycket

Artikel 28.5

Artikel 29

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 31

Artikel 32

Artikel 32

Artikel 33.1

Artikel 33.1 och 33.2

–

Artikel 33.3 och 33.4

Artikel 33.2

Artikel 33.5

Artikel 33.3 och 33.4

–

–

Artikel 34.1 och 34.2

Artikel 33.5

Artikel 34.3

Artikel 33.6

Artikel 37.4

Artikel 34.1

Artikel 35.1

Artikel 34.2 a, b och c

Artikel 35.2 a, b och c

Artikel 34.2 andra stycket

–

–

Artikel 35.3–35.8

–

Artiklarna 36–41

Artikel 35

Artikel 42

–

Artikel 43

Artikel 36.1 första stycket

Artikel 44.1

Artikel 36.1 andra stycket

Artikel 3.14

Artikel 36.2–36.6

Artikel 44.2–44.6

Artikel 37.1 första stycket

Artikel 45.1 första stycket

–

Artikel 45.1 andra stycket

–

Artikel 45.2

Artikel 37.1 andra stycket

Artikel 45.3 första stycket

Artikel 37.1 tredje stycket

Artikel 45.3 andra stycket

Artikel 37.2

–

Artikel 38

Artikel 46.1–46.4

–

Artikel 46.3 första stycket andra meningen

–

Artikel 46.5

Artikel 39

Artikel 47

Artikel 40

Artikel 48

Artikel 41

Artikel 49

Artikel 42

Artikel 50

–

Artikel 51

Artikel 43

Artikel 52

Artikel 44

–

–

Artiklarna 53 och 54

Artiklarna 45 och 46

–

Artikel 47

Artikel 56

Artikel 48

Artikel 55

Artikel 49

Artikel 57

Artikel 50

Artikel 58

–

Bilaga I

–

Bilaga II


( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2339 av den 14 december 2016 om ändring av förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, vad gäller varor som tillfälligt lämnar unionens tullområde sjövägen eller med flyg (EUT L 354, 23.12.2016, s. 32).

( 2 ) Rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EUT L 121, 8.5.2012, s. 1).

( 3 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 av den 11 december 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer, anmälningar och offentliggörande av anmäld information, komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller och sanktioner, ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 555/2008, (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560 (EUT L 58, 28.2.2018, s. 1).