◄ där02018L2001 — SV — 07.06.2022 — 001.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning) (EGT L 328 21.12.2018, s. 82) |
Ändrat genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2022/759 av den 14 december 2021 |
L 139 |
1 |
18.5.2022 |
|
Rättat genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/2001
av den 11 december 2018
om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv upprättas en gemensam ram för främjande av energi från förnybara energikällor. Det anger ett bindande unionsmål för den totala andelen energi från förnybara energikällor av unionens slutliga energianvändning (brutto) år 2030. Det innehåller också bestämmelser om ekonomiskt stöd till el från förnybara energikällor, om egenanvändning av sådan el och användning av energi från förnybara energikällor inom värme- och kylsektorn och transportsektorn, om regionalt samarbete mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer, om ursprungsgarantier, om administrativa förfaranden och om information och utbildning. I direktivet fastställs dessutom hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller de relevanta definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG ( 1 ).
Dessutom gäller följande definitioner:
energi från förnybara energikällor eller förnybar energi: energi från förnybara, icke-fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi (termisk solenergi och fotovoltaisk solenergi) och geotermisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.
omgivningsenergi: naturligt förekommande värmeenergi och energi som ackumulerats inom ett avgränsat område, som kan lagras i omgivningsluften, dock inte i frånluft, eller i yt- eller avloppsvatten.
geotermisk energi: energi lagrad i form av värme under den fasta jordytan.
slutlig energianvändning (brutto): energiprodukter som för energiändamål levereras till industrin, transportsektorn, hushållen, servicesektorn, inklusive offentliga tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen, användning av el och värme inom energisektorn i samband med produktion av el, värme och drivmedel, samt förluster av el och värme vid distribution och överföring.
stödsystem: varje instrument, system eller mekanism som en medlemsstat eller en grupp av medlemsstater tillämpar och som främjar användning av energi från förnybara energikällor genom att minska kostnaden för denna energi, öka försäljningspriset eller öka försäljningsvolymen av sådan köpt energi, genom införande av kvoter för energi från förnybara energikällor, inklusive, men inte begränsat till, investeringsstöd, skattebefrielser eller skattelättnader, skatteåterbetalningar, stödsystem med kvoter för energi från förnybara energikällor, inklusive system med gröna certifikat, samt system med direkt prisstöd, inklusive inmatningspriser och utbetalningar i form av rörliga (sliding) eller fasta stödutbetalningar.
kvoter för energi från förnybara energikällor: ett stödsystem där krav ställs på att energiproducenterna låter en viss andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi de producerar, eller att energileverantörerna låter en viss andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi de levererar, eller att energikonsumenterna låter en viss andel energi från förnybara energikällor ingå i den energi de konsumerar, inklusive system där sådana krav kan uppfyllas genom användning av gröna certifikat.
finansieringsinstrument: finansieringsinstrument enligt definitionen i artikel 2.29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 ( 2 ).
små och medelstora företag: mikroföretag, små eller medelstora företag enligt definitionen i artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG ( 3 ).
spillvärme och spillkyla: oundviklig värme eller kyla som genereras som biprodukt i industrianläggningar eller anläggningar för kraftproduktion, eller inom tjänstesektorn, och som skulle förflyktigas oanvända i luft eller vatten om det inte fanns tillgång till ett fjärrvärme- eller kylsystem, detta om en kraftvärmeprocess har använts eller kommer att användas eller om kraftvärmeproduktion inte är möjlig.
uppgradering: uppgradering av kraftverk som producerar förnybar energi, inklusive helt eller delvist utbyte av anläggningar eller driftsystem och driftsutrustning, i syfte att ersätta kapacitet eller att öka anläggningens effektivitet eller kapacitet.
systemansvarig för distributionssystemet: en systemansvarig enligt definitionen i artikel 2.6 i direktiv 2009/72/EG och i artikel 2.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG ( 4 ).
ursprungsgaranti: ett elektroniskt dokument som har som enda uppgift att utgöra bevis för slutkunden på att en viss andel eller mängd energi producerats från förnybara energikällor.
kvarstående energimix: den totala årliga energimixen för en medlemsstat, exklusive den del som omfattas av annullerade ursprungsgarantier.
egenanvändare av förnybar energi: en slutkund som är verksam inom den egna fastigheten vilken är belägen på ett avgränsat område, eller, om en medlemsstat tillåter detta, på annan plats, och som producerar förnybar el för egen användning och som får lagra eller sälja egenproducerad förnybar el, förutsatt, för en egenanvändare av förnybar energi som inte är ett hushåll, att denna verksamhet inte är dess primära kommersiella verksamhet eller yrkesverksamhet.
egenanvändare av förnybar energi som agerar gemensamt: en grupp av minst två gemensamt agerande egenanvändare av förnybar energi i enlighet med led 14 som är belägna i samma byggnad eller flerfamiljshus.
gemenskap för förnybar energi: en juridisk person
som i enlighet med tillämplig nationell rätt grundas på öppet och frivilligt deltagande, är oberoende, faktiskt kontrolleras av aktieägare eller medlemmar som finns i närheten av de projekt för förnybar energi som ägs och utvecklas av den juridiska personen,
vars aktieägare eller medlemmar är fysiska personer, små och medelstora företag eller lokala myndigheter, inklusive kommuner,
vars främsta syfte är att ge sina aktieägare eller medlemmar eller de lokala områden där den är verksam miljömässiga, ekonomiska eller sociala samhällsfördelar, snarare än ekonomisk vinst.
avtal om köp av förnybar el: ett avtal enligt vilket en fysisk eller juridisk person avtalar om att köpa förnybar el direkt från en elproducent.
handel mellan aktörer (peer-to-peer) med förnybar energi avser försäljning av förnybar energi mellan marknadsaktörer genom ett avtal med på förhand fastställda villkor som styr det automatiserade utförandet och avräkningen av transaktionen, antingen direkt mellan marknadsaktörerna eller indirekt via en certifierad tredjepartsmarknadsaktör såsom en aggregator. Rätten att bedriva handel mellan aktörer ska inte påverka de deltagande parternas rättigheter och skyldigheter som slutkunder, producenter, leverantörer eller aggregatorer.
fjärrvärme eller fjärrkyla: distribution av värmeenergi i form av ånga, hetvatten eller kylda vätskor från centrala eller decentraliserade produktionskällor, via ett nät, till flera byggnader eller anläggningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller processer.
effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla: effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla enligt definitionen i artikel 2.41 i direktiv 2012/27/EU.
högeffektiv kraftvärme: högeffektiv kraftvärme enligt definitionen i artikel 2.34 i direktiv 2012/27/EU.
energicertifikat: energicertifikat enligt definitionen i artikel 2.12 i direktiv 2010/31/EU.
avfall: avfall i enlighet med definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG, med undantag av ämnen som avsiktligt manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla definitionen.
biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung, av skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av avfall, inklusive industriavfall och kommunalt avfall av biologiskt ursprung.
agrobiomassa: biomassa som produceras inom jordbruket.
skogsbiomassa: biomassa som produceras inom skogsbruket.
biomassabränslen: gasformiga och fasta bränslen som framställs av biomassa.
biogas: gasformiga bränslen som framställs av biomassa.
bioavfall: ►C1 bioavfall ◄ enligt definitionen i artikel 3.4 i direktiv 2008/98/EG.
ursprungsområde: det geografiskt avgränsade område där bränsleråvaran för skogsbiomassan tas, om vilket det finns tillförlitlig och oberoende information och där förhållandena är tillräckligt homogena för att riskerna i fråga om skogsbiomassans hållbarhet och lagenlighet ska kunna bedömas.
skogsföryngring: att ett skogsbestånd återställs på naturlig eller konstgjord väg efter avlägsnande av det tidigare beståndet genom avverkning eller av naturliga orsaker, inklusive brand eller storm.
flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än för transportändamål, inklusive el, uppvärmning och kylning, som framställs av biomassa.
biodrivmedel: vätskeformiga bränslen som framställs av biomassa och som används för transportändamål.
avancerade biodrivmedel: biodrivmedel som produceras från bränsleråvaror som förtecknas i del A i bilaga IX.
återvunna kolbaserade bränslen: flytande och gasformiga bränslen som produceras från flöden av flytande eller fast avfall av icke-förnybart ursprung som inte lämpar sig för materialåtervinning i enlighet med artikel 4 i direktiv 2008/98/EG eller från gaser från avfallshantering och avgaser av icke-förnybart ursprung som framställs som en oundviklig och oavsiktlig följd av produktionsprocessen i industrianläggningar.
förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung: flytande eller gasformiga bränslen av annat slag än biodrivmedel eller biogas, vilkas energiinnehåll hämtas från andra förnybara energikällor än biomassa och som används inom transportsektorn.
biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som innebär låga risker för indirekt ändring av markanvändning: biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen vars bränsleråvaror för framställningen har producerats inom system i vilka man undviker omflyttningseffekter för biodrivmedel från foder- och livsmedelsgrödor, flytande biobränslen och biomassabränslen genom förbättrade jordbruksmetoder samt genom odling av grödor på områden som tidigare inte användes för odling av grödor, och som producerats i överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen i artikel 29.
bränsleleverantör: en enhet som levererar bränsle till marknaden och som ansvarar för överföring av bränsle genom en punkt för punktskatteuppbörd eller, för el, om ingen punktskatt ska uppbäras eller om det är vederbörligen motiverat, annan relevant enhet som utsetts av en medlemsstat.
stärkelserika grödor: grödor, framför allt spannmål, oberoende av om det enbart är sädeskornen eller hela växten, till exempel vad gäller majs, som används, rotfrukter, till exempel potatis, jordärtskocka, sötpotatis, maniok och jams och stamknölar, till exempel taro.
livsmedels- och fodergrödor: stärkelserika grödor, sockergrödor eller oljegrödor som produceras på jordbruksmark som huvudgröda exklusive restprodukter, avfall eller material som innehåller både cellulosa och lignin och mellangrödor, såsom fånggrödor och täckgrödor, förutsatt att användningen av sådana mellangrödor inte medför krav på ytterligare land.
material som innehåller både cellulosa och lignin: material som består av lignin, cellulosa och hemicellulosa, såsom biomassa från skog, vedartade energigrödor samt restprodukter och avfall från skogsindustri,
cellulosa från icke-livsmedel: bränsleråvaror som främst består av cellulosa och hemicellulosa och har ett lägre lignininnehåll än material som innehåller både cellulosa och lignin, inklusive rester från livsmedels- och fodergrödor, till exempel halm, stjälkar, agnar och skal; gräsartade energigrödor med lågt stärkelseinnehåll, till exempel rajgräs, jungfruhirs, miskantus, italienskt rör; täckgrödor före och efter huvudgrödor; vallgrödor; industriella restprodukter, inklusive från livsmedels- och fodergrödor efter att vegetabiliska oljor, socker, stärkelse och protein har utvunnits; samt material från ►C1 bioavfall ◄ , där med vallgrödor och täckgrödor avses tillfällig och kortvarig sådd på betesmark av en blandning av gräs och baljväxter med låg halt av stärkelse för att få foder för boskap och förbättra jordens bördighet i syfte att få högre avkastning av huvudsakliga jordbruksgrödor.
restprodukt: ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som produktionsprocessen direkt är avsedd att producera; den är inte huvudsyftet med produktionsprocessen och processen har inte avsiktligt ändrats för att producera den.
restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk: restprodukter som direkt genereras inom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk och som inte inbegriper restprodukter från relaterad industri eller bearbetning.
faktiskt värde: minskningen av växthusgasutsläpp för några eller alla steg i en specifik produktionsprocess för biodrivmedel, flytande biobränslen eller biomassabränslen beräknad enligt den metod som fastställs i del C i bilaga V eller del B i bilaga VI.
typiskt värde: en beräkning av växthusgasutsläppen och minskningen av växthusgasutsläpp för en särskild produktionskedja för biodrivmedel, flytande biobränslen eller biomassabränslen, som är representativ för användningen i unionen.
normalvärde: ett värde som härleds från ett typiskt värde med tillämpning av på förhand fastställda faktorer, vilket på de villkor som fastställs i detta direktiv får användas i stället för ett faktiskt värde.
Artikel 3
Bindande övergripande unionsmål för 2030
Om kommissionen, baserat på utvärderingen av de utkast till integrerade nationella energi- och klimatplaner som lagts fram enligt artikel 9 i förordning (EU) 2018/1999 konstaterar att medlemsstaternas nationella bidrag är otillräckliga för att gemensamt uppnå det bindande övergripande unionsmålet, ska den följa det förfarande som fastställs i artiklarna 9 och 31 i den förordningen.
Kommissionen ska stödja medlemsstaternas höga ambitionsnivå genom ett möjliggörande ramverk för ökad användning av unionsmedel, inklusive ytterligare medel för att underlätta en rättvis övergång för kolintensiva regioner till en ökad andel förnybar energi, i synnerhet finansieringsinstrument, särskilt i följande syften:
Minskad kapitalkostnad för projekt för förnybar energi.
Utveckling av projekt och program för integrering av förnybara energikällor i energisystemet, för ökad flexibilitet i energisystemet, för upprätthållande av nätstabilitet och för hantering av överbelastningar i nätet.
Utveckling av infrastruktur för överförings- och distributionsnät, intelligenta nät, lagringsanläggningar och sammanlänkningar, med syftet att uppnå ett elsammanlänkningsmål på 15 % senast år 2030, för att öka den tekniskt möjliga och ekonomiskt överkomliga nivån av förnybar energi i elsystemet.
Stärkande av regionalt samarbete mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeländer genom gemensamma projekt, gemensamma stödsystem och öppnandet av stödsystem för förnybar el för producenter belägna i andra medlemsstater.
Artikel 4
Stödsystem till energi från förnybara energikällor
I det syftet ska stöd, i fråga om system för direkt prisstöd, beviljas i form av en marknadspremie som bland annat kan vara rörlig (sliding) eller fast.
Medlemsstaterna får bevilja undantag från denna punkt för småskaliga anläggningar och demonstrationsprojekt, utan att detta påverkar tillämplig unionsrätt avseende den inre marknaden för el.
Medlemsstaterna får bevilja undantag från anbudsförfaranden för småskaliga anläggningar och demonstrationsprojekt.
Medlemsstaterna får även överväga att inrätta mekanismer för att säkerställa regional diversifiering av utbyggnaden av förnybar el, i synnerhet för att säkerställa kostnadseffektiv systemintegrering.
Medlemsstaterna får begränsa anbudsförfaranden till särskild teknik om öppning av stödsystem till alla producenter av el från förnybara energikällor skulle leda till otillfredsställande resultat med avseende på följande:
En viss tekniks långsiktiga potential.
Behovet av diversifiering.
Kostnader för nätintegrering.
Nätbegränsningar och nätstabilitet.
För biomassa, behovet av att undvika störningar på råvarumarknaderna.
Om stöd till el från förnybara energikällor beviljas genom ett anbudsförfarande ska medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att en hög andel av projekten faktiskt genomförs,
upprätta och offentliggöra icke-diskriminerande och transparenta kvalifikationskriterier för anbudsförfarandet samt fastställa tydliga datum och regler för leverans av projektet,
offentliggöra information om tidigare anbudsförfaranden samt den andel av projekten som faktiskt genomförts.
Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om resultatet av det stöd för el från förnybara energikällor som har beviljats genom anbudsförfaranden i unionen och i synnerhet analysera om anbudsförfarandena leder till
kostnadsminskningar,
tekniska förbättringar,
en hög andel genomförda projekt,
deltagande på icke-diskriminerande villkor från små aktörers och lokala myndigheters sida,
en begränsning av miljöpåverkan,
säkerställande av lokal acceptans,
säkerställande av försörjningstrygghet och nätintegrering.
Artikel 5
Öppnande av stödsystem för el från förnybara energikällor
När medlemsstaterna öppnar för deltagande i stödsystem för el från förnybara energikällor, får de föreskriva att stöd för en vägledande andel av stöd till kapacitet som nyligen tilldelats stöd, eller av den budget som avsatts till detta, varje år är öppen för producenter belägna i andra medlemsstater.
Sådana vägledande andelar får varje år uppgå till minst 5 % från 2023 till 2026, och till minst 10 % från 2027 till 2030, eller, om lägre, den berörda medlemsstatens sammanlänkningsnivå under ett visst år.
För att förvärva ytterligare erfarenhet av genomförande får medlemsstaterna anordna ett eller flera pilotprojekt där stöd är öppet för producenter i andra medlemsstater.
Artikel 6
Det ekonomiska stödets stabilitet
Artikel 7
Beräkning av andelen energi från förnybara energikällor
Den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara energikällor i varje medlemsstat ska beräknas som summan av
den slutliga elanvändningen (brutto) från förnybara energikällor,
den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara energikällor inom värme- och kylsektorn, och
den slutliga energianvändningen från förnybara energikällor inom transportsektorn.
Avseende första stycket led a, b eller c ska gas, el och vätgas från förnybara energikällor bara räknas med i ett av alternativen vid beräkningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara energikällor.
Om inte annat föreskrivs i artikel 29.1 andra stycket ska biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som inte uppfyller hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp i artikel 29.2–29.7 och 29.10 inte tas med i beräkningen.
I flerbränsleanläggningar som använder både förnybara och icke-förnybara energikällor, ska bara den andel el som producerats från förnybara energikällor tas med i beräkningen. Vid denna beräkning ska bidraget från varje energikälla beräknas baserat på dess energiinnehåll.
El från vattenkraft och vindkraft ska redovisas i enlighet med normaliseringsreglerna som fastställs i bilaga II.
I flerbränsleanläggningar som använder både förnybara och icke-förnybara energikällor ska bara den andel värme och kyla som producerats från förnybara energikällor tas med i beräkningen. Vid denna beräkning ska bidraget från varje energikälla beräknas baserat på dess energiinnehåll.
Omgivningsenergi och geotermisk energi som används för uppvärmning och kylning med hjälp av värmepumpar och system för fjärrkyla ska beaktas vid tillämpning av punkt 1 första stycket b, under förutsättning att den slutliga nyttiggjorda mängden energi betydligt överskrider den mängd insatt primärenergi som krävs för att driva värmepumparna. Mängden värme eller kyla som ska anses utgöra energi från förnybara energikällor enligt detta direktiv ska beräknas i enlighet med den metod som anges i bilaga VII och hänsyn ska tas till energianvändningen i alla slutanvändningssektorer.
Vid tillämpning av punkt 1 första stycket b ska värmeenergi från passiva energisystem, där lägre energianvändning uppnås passivt genom byggnaders utformning eller genom värme från icke-förnybara energikällor, inte tas med i beräkningen.
Senast den 31 december 2021 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa en metod för beräkningen av den mängd förnybar energi som används för kylning och fjärrkyla samt för att ändra bilaga VII.
Den metoden ska omfatta lägsta årsvärmefaktor för värmepumpar med omvänd verkan.
Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket c ska följande bestämmelser gälla:
Den slutliga energianvändningen från förnybara energikällor inom transportsektorn beräknas som summan av alla biodrivmedel, biomassabränslen och förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som används inom transportsektorn. Förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung som produceras från förnybar el ska dock endast anses ingå i beräkningen enligt punkt 1 första stycket a vid beräkning av den mängd el som produceras i en medlemsstat från förnybara energikällor.
Vid beräkningen av den slutliga energianvändningen inom transportsektorn ska de värden för energiinnehåll i drivmedel som anges i bilaga III användas. För bestämning av energiinnehållet i drivmedel som inte ingår i bilaga III ska medlemsstaterna använda relevanta standarder från den europeiska standardiseringsorganisationen (ESO) för att bestämma värmevärden för bränslen. Om inga ESO-standarder har antagits i detta syfte ska medlemsstaterna använda Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) relevanta standarder.
Vid tillämpningen av första stycket i denna punkt ska den summa som avses i punkt 1 första stycket i denna artikel justeras i enlighet med artiklarna 8, 10, 12 och 13.
Vid beräkning av en medlemsstats slutliga energianvändning (brutto) för mätning av om medlemsstaten följer målen och det vägledande förloppet i detta direktiv ska den energimängd som används inom luftfarten anses uppgå till högst 6,18 % av medlemsstatens slutliga energianvändning (brutto). För Cypern och Malta ska den energimängd som används inom luftfarten, i förhållande till de medlemsstaternas respektive slutliga energianvändning (brutto), anses uppgå till högst 4,12 %.
Medlemsstaterna ska säkerställa samstämmigheten i de statistikuppgifter som används vid beräkningen av dessa sektoriella och övergripande andelar samt de statistikuppgifter som lämnas till kommissionen enligt den förordningen.
Artikel 8
Unionsplattform för utveckling av förnybar energi och statistiska överföringar mellan medlemsstaterna
Medlemsstaterna får enas om statistiska överföringar från en medlemsstat till en annan av bestämda mängder energi från förnybara energikällor. Den överförda mängden ska vid tillämpningen av detta direktiv
dras från den mängd energi från förnybara energikällor som beaktas vid beräkningen av andelen förnybar energi hos den medlemsstat som genomför överföringen, och
läggas till den mängd energi från förnybara energikällor som beaktas vid beräkningen av andelen förnybar energi hos den medlemsstat som tar emot överföringen.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att komplettera detta direktiv genom att inrätta utvecklingsplattformen och fastställa de villkor för fullgörande av de överföringar som avses i punkt 5 i denna artikel.
Artikel 9
Gemensamma projekt mellan medlemsstaterna
Den anmälan som avses i punkt 2 ska
beskriva den föreslagna anläggningen eller identifiera den renoverade anläggningen,
specificera den andel eller mängd el, värme eller kyla som produceras i anläggningen och som ska medräknas med avseende på andelen förnybar energi i den andra medlemsstaten,
ange den medlemsstat till vars förmån anmälan görs, och
specificera den tid, i hela kalenderår, under vilken den el, värme eller kyla som produceras i anläggningen från förnybara energikällor ska medräknas med avseende på andelen förnybar energi i den andra medlemsstaten.
Artikel 10
Resultaten av gemensamma projekt mellan medlemsstaterna
Inom tre månader från utgången av varje år som omfattas av den tid som avses i artikel 9.3 d, ska den medlemsstat som gjort anmälan enligt artikel 9 upprätta en skriftlig anmälan som anger
den totala mängden el, värme eller kyla som under året producerats från förnybara energikällor i den anläggning som var föremål för anmälan enligt artikel 9, och
den mängd el, värme eller kyla som under året producerats från förnybara energikällor i anläggningen och som ska medräknas med avseende på den nationella övergripande andelen förnybar energi i en annan medlemsstat i enlighet med villkoren i anmälan.
Vid tillämpningen av detta direktiv ska den mängd el, värme eller kyla från förnybara energikällor som anmälts i enlighet med punkt 1 b
dras från den mängd el, värme eller kyla från förnybara energikällor som beaktas vid beräkningen av andelen förnybar energi för den medlemsstat som utfärdar meddelandet enligt punkt 1, och
läggas till den mängd el, värme eller kyla från förnybara energikällor som beaktas vid beräkningen av andelen förnybar energi för den medlemsstat som tar emot meddelandet enligt punkt 2.
Artikel 11
Gemensamma projekt mellan medlemsstater och tredjeländer
El från förnybara energikällor som produceras i ett tredjeland ska beaktas endast vid beräkningen av medlemsstaternas andelar förnybar energi om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Elen används i unionen, vilket anses vara uppfyllt när
en bestämd mängd el motsvarande den redovisade mängden el tydligt har avsatts för den tilldelade överföringskapaciteten av alla berörda systemansvariga för överföringssystem i ursprungslandet, destinationslandet och, i förekommande fall, varje tredjeland som är transitland,
en bestämd mängd el motsvarande den redovisade mängden el tydligt har registrerats i balansförteckningen av den berörda systemansvariga för överföringssystem på unionssidan av en sammanlänkning, och
den avsatta kapaciteten och produktionen av el från förnybara energikällor i den anläggning som avses i led b hänför sig till samma tidsperiod,
elen produceras i en anläggning som tagits i drift efter den 25 juni 2009 eller genom ökad kapacitet i en anläggning som renoverats efter detta datum, inom ramen för ett gemensamt projekt enligt punkt 1,
den producerade och exporterade mängden el inte har erhållit något annat stöd från ett stödsystem i ett tredjeland än investeringsstöd som beviljats anläggningen, och
elen har producerats i enlighet med internationell rätt, i ett tredjeland som har undertecknat Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller andra internationella konventioner eller fördrag om de mänskliga rättigheterna.
Vid tillämpningen av punkt 4 får medlemsstaterna hos kommissionen ansöka om att el från förnybara energikällor, vilken producerats och använts i ett tredjeland, får beaktas i samband med att uppförandet av en sammanlänkning med mycket lång ledtid mellan en medlemsstat och ett tredjeland, under förutsättning att samtliga följande villkor uppfylls:
Uppförandet av sammanlänkningen inleds senast den 31 december 2026.
Sammanlänkningen kan inte tas i drift före den 31 december 2030.
Sammanlänkningen kan tas i drift senast den 31 december 2032.
Sammanlänkningen kommer, efter att den tagits i drift, att i enlighet med punkt 2 användas för export till unionen av el från förnybara energikällor.
Ansökan gäller ett gemensamt projekt som uppfyller kriterierna som anges i punkt 2 b och c och som kommer att använda sammanlänkningen, efter att den tagits i drift, och en mängd el som inte överstiger den mängd som kommer att exporteras till unionen efter det att sammanlänkningen tagits i drift.
Den anmälan som avses i punkt 4 ska
beskriva den föreslagna anläggningen eller identifiera den renoverade anläggningen,
specificera den andel eller mängd el som produceras i anläggningen som ska medräknas i en medlemsstats andel förnybar energi samt motsvarande finansiella arrangemang, med förbehåll för kraven på konfidentialitet,
ange den period, i hela kalenderår, under vilken elen ska anses ingå i beräkningen av medlemsstatens andel förnybar energi, och
innehålla en skriftlig bekräftelse beträffande b och c från det tredjeland inom vars territorium anläggningen ska tas i drift och uppgift om andelen eller mängden el som produceras av den anläggning som kommer att användas inom det tredje landet.
Artikel 12
Effekter av gemensamma projekt mellan medlemsstater och tredjeländer
Inom tolv månader från utgången av varje år under den period som avses i artikel 11.5 c ska den anmälande medlemsstaten utfärda en skriftlig anmälan, i vilken följande ska anges, nämligen
den totala mängden el producerad från förnybara energikällor under det året i den anläggning som omfattas av anmälan enligt artikel 11,
den mängd el som producerades från förnybara energikällor under det året i den anläggning som ska tas med i beräkningen av landets andel förnybar energi i enlighet med villkoren i anmälan enligt artikel 11, och
bevis för uppfyllande av villkoren i artikel 11.2.
Artikel 13
Gemensamma stödsystem
Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 5, får två eller fler medlemsstater på frivillig basis besluta att slå samman eller delvis samordna sina nationella stödsystem. Då kan en viss mängd energi från förnybara energikällor som produceras inom territoriet för en deltagande medlemsstat beaktas vid beräkning av andelen förnybar energi för en annan deltagande medlemsstat, förutsatt att de berörda medlemsstaterna
gör en statistisk överföring av de angivna mängderna energi från förnybara energikällor från en medlemsstat till en annan medlemsstat i enlighet med artikel 8, eller
fastställer en fördelningsnyckel som godkänts av de deltagande medlemsstaterna och som fördelar mängder av energi från förnybara energikällor mellan de deltagande medlemsstaterna.
Den fördelningsnyckel som avses i första stycket b ska anmälas till kommissionen senast tre månader från utgången av det första året dåden använts.
Artikel 14
Kapacitetsökningar
I enlighet med artiklarna 9.2 och 11.2 b ska de enheter energi från förnybara energikällor, som kan tillskrivas ökad kapacitet i en anläggning, behandlas som om de producerades i en separat anläggning som togs i drift vid den tidpunkt då kapacitetsökningen skedde.
Artikel 15
Administrativa förfaranden, regler och normer
Medlemsstaterna ska särskilt vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att
administrativa förfaranden förenklas så långt det är möjligt och genomförs på lämplig administrativ nivå och att förutsebara tidsramar fastställs för de förfaranden som avses i första stycket,
reglerna för godkännande, certifiering och licensiering är objektiva, transparenta och proportionella, inte diskriminerar mellan sökandena och är utformade så att de tar fullständig hänsyn till särdragen hos olika teknikslag för energi från förnybara energikällor,
de administrativa kostnader som ska betalas av konsumenter, planerare, arkitekter, byggare, montörer av utrustning och system samt leverantörer är transparenta och kopplade till faktiska kostnader, och
förenklade och mindre arbetskrävande godkännandeförfaranden, inklusive ett förfarande med enkel anmälan fastställs för decentraliserade enheter, och för produktion och lagring av energi från förnybara energikällor.
Vid fastställandet av sådana åtgärder eller i sina stödsystem får medlemsstaterna, i tillämpliga fall, beakta nationella åtgärder till förmån för avsevärt ökad egenanvändning av förnybar energi, för lokal energilagring och för energieffektivitet, till förmån för kraftvärme samt till förmån för passiva byggnader eller byggnader med lågt eller inget behov av energitillförsel.
I sina byggregler och byggnormer eller på andra sätt som har motsvarande verkan ska medlemsstaterna kräva att miniminivåer av energi från förnybara energikällor används i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår betydande renoveringar i den utsträckning detta är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart, och återspeglar resultaten av den kostnadsoptimeringsberäkning som utförts i enlighet med artikel 5.2 i direktiv 2010/31/EU och i den mån detta inte inverkar negativt på inomhusluftens kvalitet. Medlemsstaterna ska tillåta att dessa miniminivåer uppnås, bland annat genom effektiv fjärrvärme och fjärrkyla som produceras med hjälp av en avsevärd andel förnybara energikällor och spillvärme och spillkyla.
Kraven i det första stycket ska gälla väpnade styrkor endast i den utsträckning som tillämpningen av dem inte strider mot karaktären av och huvudsyftet med de väpnade styrkornas verksamhet, och med undantag för materiel som används endast för militära ändamål.
Medlemsstaterna ska beskriva åtgärder och styrmedel för att underlätta en mer utbredd användning av avtal om köp av förnybar el i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner och lägesrapporter enligt förordning (EU) 2018/1999.
Artikel 16
Tillståndsförfarandets varaktighet och organisation
Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande lätt har tillgång till enkla förfaranden för tvistlösning avseende tillståndsförfarandet och utfärdandet av tillstånd att uppföra och driva anläggningar för produktion av förnybar energi, inklusive i tillämpliga fall alternativa tvistlösningsmekanismer.
När det är vederbörligen motiverat på grund av exceptionella omständigheter, såsom tvingande säkerhetsrelaterade skäl där uppgraderingsprojektet inverkar påtagligt på elnätet eller anläggningens ursprungliga kapacitet, storlek eller prestanda, kan perioden på ett år förlängas med ett år.
Om den relevanta myndigheten beslutar att en anmälan är tillräcklig ska den automatiskt bevilja tillståndet. Om den myndigheten beslutar att anmälan inte är tillräckligt ska en ny ansökan om tillstånd krävas och de tidsfristerna som avses i punkt 6 ska tillämpas.
Artikel 17
Förfarande för nätanslutning efter enkel anmälan
Den systemansvarige för distributionssystemet får, inom en begränsad period efter anmälan, avslå den begärda nätanslutningen eller föreslå en alternativ nätanslutningspunkt av motiverade skäl rörande säkerhet eller systemkomponenternas tekniska inkompatibilitet. Vid tillstyrkan från den systemansvarige för distributionssystemet, eller i avsaknad av ett beslut från denne inom en månad efter anmälan, får anläggningen eller enheten för aggregerad produktion anslutas.
Artikel 18
Information och utbildning
Artikel 19
Ursprungsgarantier för energi från förnybara energikällor
Medlemsstaterna ska säkerställa att samma energienhet från förnybara energikällor beaktas endast en gång.
När en producent erhåller ekonomiskt stöd från ett stödsystem ska medlemsstaterna säkerställa att ursprungsgarantins marknadsvärde för samma produktion beaktas på lämpligt sätt i det relevanta stödsystemet.
Det ska antas att ursprungsgarantins marknadsvärde har beaktats på lämpligt sätt i följande fall:
Det ekonomiska stödet beviljas genom ett upphandlingsförfarande eller ett stödsystem som bygger på omsättningsbara certifikat.
Ursprungsgarantiernas marknadsvärde beaktas administrativt vid beräkningen av nivån på det ekonomiska stödet.
Ursprungsgarantierna utfärdas inte direkt till producenten, utan till en leverantör eller konsument som köper energin från förnybara energikällor antingen i ett konkurrensutsatt förfarande eller med stöd av ett långfristigt avtal om köp av förnybar el.
För att ta hänsyn till ursprungsgarantiernas marknadsvärde får medlemsstaterna bland annat besluta att utfärda en ursprungsgaranti till producenten och omedelbart annullera den.
Ursprungsgarantin ska inte ha någon funktion med avseende på en medlemsstats efterlevnad av artikel 3. Överföring av ursprungsgarantier, separat eller tillsammans med den fysiska överföringen av energi, ska inte påverka medlemsstatens beslut att använda statistiska överföringar, gemensamma projekt eller gemensamma stödsystem för att efterleva artikel 3 eller beräkningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara energikällor i enlighet med artikel 7.
En ursprungsgaranti ska innehålla uppgifter om åtminstone
den energikälla energin produceras från samt produktionens start- och slutdatum,
om garantin avser
el,
gas, inklusive vätgas, eller
kyla eller värme,
namnet på den anläggning där energin produceras, var den är belägen, vilken typ av anläggning det rör sig om och dess kapacitet,
huruvida anläggningen har åtnjutit investeringsstöd och huruvida energienheten i någon form har fått något annat stöd genom ett nationellt stödsystem, och typen av stödsystem,
datum då anläggningen togs i drift, och
datum och land för utfärdande samt ett unikt identifieringsnummer.
Förenklad information kan specificeras på ursprungsgarantier från anläggningar på mindre än 50 kW.
När en elleverantör ska visa hur stor andel eller mängd energi från förnybara energikällor som ingår i dennes energimix vid tillämpningen av artikel 3.9 a i direktiv 2009/72/EG ska leverantören göra detta genom ursprungsgarantier, utom
för den andel av energimixen som motsvarar kommersiella erbjudanden som inte kan spåras, i förekommande fall, för vilken leverantören får använda den kvarstående energimixen, eller
i fall där medlemsstaterna beslutar att inte utfärda ursprungsgarantier till en producent som erhåller ekonomiskt stöd från ett stödsystem.
Om medlemsstaterna har inrättat ursprungsgarantier för andra energiformer ska leverantörerna vid offentliggörandet använda den typ av ursprungsgaranti som motsvarar den levererade energiformen. På samma sätt får ursprungsgarantier som skapas enligt artikel 14.10 i direktiv 2012/27/EU användas som underlag för eventuella krav att visa mängden el som produceras från högeffektiv kraftvärme. Vid tillämpningen av punkt 2 i den här artikeln får, för el som produceras från högeffektiv kraftvärme med förnybara energikällor, endast en ursprungsgaranti utfärdas som anger båda formerna.
Artikel 20
Åtkomst till och drift av näten
Artikel 21
Egenanvändare av förnybar energi
Medlemsstaterna ska säkerställa att egenanvändare av förnybar energi, enskilt eller genom aggregatorer, har rätt att
producera förnybar energi, inklusive för egen förbrukning, lagra och sälja sin överskottsproduktion av sådan el, bl.a. genom avtal om köp av förnybar el, elleverantörer och arrangemang för handel mellan aktörer (peer-to-peer),
utan att, avseende den el de förbrukar från eller matar in i elnätet, omfattas av diskriminerande eller oproportionella förfaranden samt avgifter och nätavgifter som inte är kostnadsrelaterade,
utan att, avseende egenproducerad el från förnybara energikällor som förblir inom deras fastighet, omfattas av diskriminerande eller oproportionella förfaranden, och av eventuella avgifter,
installera och driva ellagringssystem som är kombinerade med anläggningar som producerar förnybar el för egenanvändning utan att åläggas dubbla avgifter, inklusive nätavgifter för lagrad el som förblir inom deras fastigheter,
behålla sina rättigheter och skyldigheter som slutkonsumenter,
få ersättning, i förekommande fall genom stödsystem, för egenproducerad förnybar el som de matar in i nätet som motsvarar marknadsvärdet på den elen och eventuellt återspeglar dess långsiktiga värde för nätet, miljön och samhället.
Medlemsstaterna får ålägga egenanvändare av förnybar energi icke-diskriminerande och proportionella avgifter för egenproducerad förnybar el som förblir inom deras fastighet i ett eller flera av följande fall:
Den egenproducerade elen får stöd genom stödsystem, endast i en sådan utsträckning att projektets ekonomiska bärkraft eller stödets stimulansverkan inte undergrävs.
Om anläggningar för egenanvändning, från den 1 december 2026, sammanlagt står för över 8 % av en medlemsstats totala installerade elkapacitet och om det visats, genom en kostnads-nyttoanalys utförd av den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten, som genomförts genom ett öppet, transparent och deltagandebaserat förfarande, att bestämmelsen i punkt 2 a ii antingen medför en betydande oproportionell börda för elsystemets långsiktiga finansiella hållbarhet, eller skapar ett incitament som överstiger vad som objektivt behövs för att uppnå en kostnadseffektiv utbyggnad av förnybar energi, och denna börda eller detta incitament inte kan minimeras genom andra rimliga åtgärder.
Den egenproducerade förnybara elen produceras vid anläggningar med en total installerad elkapacitet som överstiger 30 kW.
Medlemsstaterna ska inrätta ett möjliggörande ramverk för att främja och underlätta utvecklingen av egenanvändning av förnybar energi baserat på en bedömning av befintliga omotiverade hinder och potentialen för egenanvändning av förnybar energi på det egna territoriet och i de egna energinäten. Det möjliggörande ramverket ska bland annat
behandla tillgängligheten till egenanvändning av förnybar energi för alla slutkonsumenter, även utsatta konsumenter eller konsumenter med låg inkomst,
behandla omotiverade hinder för finansiering av projekt på marknaden och åtgärder för att underlätta tillgången till finansiering,
behandla andra omotiverade regleringsmässiga hinder för egenanvändning av förnybar energi, även för hyresgäster,
skapa incitament för fastighetsägare att skapa möjligheter till egenanvändning av förnybar energi, även för hyresgäster,
bevilja egenanvändare av förnybar energi icke-diskriminerande tillgång till relevanta befintliga stödsystem och till alla segment av elmarknaden för den egenproducerade förnybara el som de matar in i nätet,
säkerställa att egenanvändare av förnybar energi på ett lämpligt och balanserat sätt bidrar till den övergripande kostnadsfördelningen i systemet när el matas in i nätet.
Medlemsstaterna ska i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner och lägesrapporter i enlighet med förordning (EU) 2018/1999 ta med en sammanfattning av åtgärder och styrmedel inom det möjliggörande ramverket respektive en bedömning av genomförandet av dessa.
Artikel 22
Gemenskaper för förnybar energi
Medlemsstaterna ska säkerställa att gemenskaper för förnybar energi har rätt att:
producera, konsumera, lagra och sälja förnybar energi, bl.a. genom avtal om köp av förnybar el,
inom gemenskapen för förnybar energi fördela den förnybara energi som producerats av de produktionsenheter som gemenskapen för förnybar energi äger, med förbehåll för de övriga kraven i denna artikel och med bibehållande av medlemmarnas rättigheter och skyldigheter i egenskap av kunder,
på ett icke-diskriminerande sätt få tillträde till alla lämpliga energimarknader, antingen direkt eller genom aggregering.
Medlemsstaterna ska tillhandahålla ett möjliggörande ramverk för att främja och underlätta utveckling av gemenskaper för förnybar energi. Ramen ska bland annat säkerställa att
omotiverade rättsliga och administrativa hinder för gemenskaper för förnybar energi undanröjs,
gemenskaper för förnybar energi som levererar energi eller tillhandahåller aggregering eller andra kommersiella energitjänster omfattas av de bestämmelser som avser sådan verksamhet,
den berörda systemansvariga för distributionssystemet samarbetar med gemenskaper för förnybar energi för att underlätta energiöverföringar i sådana gemenskaper,
gemenskaper för förnybar energi omfattas av rättvisa, proportionella och transparenta förfaranden, inklusive registrerings- och licensieringsförfaranden, och kostnadsrelaterade nätavgifter samt relevanta avgifter och skatter, vilket säkerställer att de bidrar på ett lämpligt, rättvist och balanserat sätt till den övergripande kostnadsfördelningen i systemet, i linje med en transparent kostnads-nyttoanalys av distribuerade energikällor som tagits fram av nationella behöriga myndigheter,
gemenskaper för förnybar energi inte behandlas på ett diskriminerande sätt med avseende på deras verksamhet samt deras rättigheter och skyldigheter som slutkunder, producenter, leverantörer, systemansvariga för distributionssystem eller andra marknadsaktörer,
alla konsumenter, även utsatta konsumenter och konsumenter med låg inkomst, kan delta i gemenskaper för förnybar energi,
det finns verktyg för att underlätta tillgången till finansiering och information,
offentliga myndigheter får stöd i fråga om reglering och kapacitetsuppbyggnad i arbetet med att möjliggöra och bygga upp gemenskaper för förnybar energi, och att de får hjälp att delta direkt,
det finns regler för att säkerställa att konsumenter som deltar i gemenskaper för förnybar energi behandlas lika och utan diskriminering.
Artikel 23
Integrering av förnybar energi i värme- och kylanläggningar
Med avseende på tillämpningen av punkt 1 gäller följande vid beräkningen av andelen förnybar energi inom värme- och kylsektorn och den genomsnittliga årliga ökning som avses i den punkten:
Medlemsstaterna får inkludera spillvärme och spillkyla upp till högst 40 % av den genomsnittliga årliga ökningen.
Om medlemsstatens andel förnybar energi inom värme- och kylsektorn överstiger 60 % får den räkna eventuella sådana andelar som fullgörande av den genomsnittliga årliga ökningen.
Om medlemsstatens andel förnybar energi inom värme- och kylsektorn är över 50 % och upp till 60 % får den räkna eventuella sådana andelar som fullgörande av hälften av den genomsnittliga årliga ökningen.
När medlemsstaterna beslutar vilka åtgärder som ska antas för att bygga ut energi från förnybara energikällor inom värme- och kylsektorn, får de beakta kostnadseffektivitet knuten till strukturella hinder orsakade av hög andel naturgas eller kylning eller av glesbygd med låg befolkningstäthet.
Om dessa åtgärder skulle leda till en lägre genomsnittlig årlig ökning än den som avses i punkt 1 i den här artikeln ska medlemsstaterna offentliggöra detta, t.ex. i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner och lägesrapporter enligt artikel 20 i förordning (EU) 2018/1999, och informera kommissionen om skälen till detta och om sitt val av åtgärder som avses i andra stycket i den här punkten.
Medlemsstaterna får genomföra den genomsnittliga årliga ökning som avses i punkt 1 bland annat genom ett eller flera av följandealternativ:
Fysisk inblandning av förnybar energi eller spillvärme och spillkyla i den energi och det bränsle som levereras för värme och kyla.
Direkta åtgärder, såsom installering av högeffektiva system för förnybar värme och kyla i byggnader eller användning av förnybar energi eller av spillvärme och spillkyla i industriella uppvärmnings- och kylningsprocesser.
Indirekta åtgärder som omfattas av säljbara certifikat som styrker efterlevnaden av skyldigheten i punkt 1 genom stöd till indirekta åtgärder, som genomförs av en annan ekonomisk aktör såsom en självständig installatör av förnybar teknik eller ett energitjänsteföretag som tillhandahåller installationstjänster på området förnybar energi.
Andra politiska åtgärder, med likvärdig verkan, för att nå den genomsnittliga årliga ökning som avses i punkt 1, däribland skatteåtgärder eller andra ekonomiska incitament.
Vid antagande och genomförande av de åtgärder som avses i första stycket ska medlemsstaterna sträva efter att säkerställa att åtgärderna är tillgängliga för alla konsumenter, särskilt utsatta konsumenter med låg inkomst, som annars inte skulle ha tillräckligt startkapital för att kunna dra nytta av dem.
Om enheter har utsetts enligt punkt 3 ska medlemsstaterna säkerställa att bidraget från dessa utsedda enheter är mätbart och kontrollerbart och att de utsedda enheterna årligen rapporterar om
den totala mängd energi som levererats för värme och kyla,
den totala mängd förnybar energi som levererats för värme och kyla,
mängden spillvärme och spillkyla som levererats för värme och kyla,
andelen förnybar energi och spillvärme och spillkyla av den totala mängd energi som levererats för värme och kyla, och
typen av förnybar energikälla.
Artikel 24
Fjärrvärme och fjärrkyla
Om uppsägning av ett avtal är knutet till fysisk bortkoppling får en sådan uppsägning underställas krav på ersättning för kostnader som direkt orsakas av den fysiska bortkopplingen samt för den del av de tillgångar som krävs för att leverera värme och kyla till den kunden, som ej är avskriven.
Medlemsstaterna ska fastställa nödvändiga åtgärder för att säkerställa att system för fjärrvärme och fjärrkyla bidrar till den ökning som avses i artikel 23.1 i detta direktiv genom att genomföra åtminstone ett av följande två alternativ:
Eftersträva att öka andelen energi från förnybara energikällor och från spillvärme och spillkyla inom fjärrvärme och fjärrkyla med minst en procentenhet som ett årligt genomsnitt beräknat för perioden 2021–2025 och för perioden 2026–2030, med början på andelen energi från förnybara energikällor och från spillvärme och spillkyla inom fjärrvärme och fjärrkyla 2020, uttryckt i andel av slutlig energianvändning inom fjärrvärme och fjärrkyla, genom åtgärder som kan förväntas leda till den genomsnittliga årliga ökningen under år med normala klimatförhållanden.
Medlemsstater med en andel energi från förnybara energikällor och från spillvärme och spillkyla inom fjärrvärme och fjärrkyla som överstiger 60 % får räkna eventuella sådana andelar som fullgörande av den genomsnittliga årliga ökning som avses i första stycket i denna punkt.
Medlemsstaterna ska fastställa nödvändiga åtgärder för att genomföra den genomsnittliga årliga ökning som avses i första stycket i denna punkt i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner enligt bilaga I till förordning (EU) 2018/1999.
Säkerställa att systemansvariga för system för fjärrvärme eller fjärrkyla är skyldiga att ansluta leverantörer av energi från förnybara energikällor och från spillvärme och spillkyla eller är skyldiga att erbjuda att ansluta och att köpa värme eller kyla som produceras från förnybara energikällor och från spillvärme och spillkyla från tredjepartsleverantörer baserat på icke-diskriminerande kriterier som fastställs av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten när de behöver genomföra ett eller flera av följande alternativ:
Tillgodose efterfrågan från nya kunder.
Ersätta befintlig produktionskapacitet för värme eller kyla.
Utöka befintlig produktionskapacitet för värme eller kyla.
Om en medlemsstat använder det alternativ som avses i punkt 4 b får en systemansvarig för ett system för fjärrvärme eller fjärrkyla vägra att ansluta och att köpa värme eller kyla från tredjepartsleverantörer om
systemet saknar nödvändig kapacitet på grund av andra leveranser av spillvärme och spillkyla, av värme eller kyla från förnybara energikällor eller av värme eller kyla som produceras genom högeffektiv kraftvärme,
den värme eller kyla som levereras av tredjepartsleverantören inte uppfyller de tekniska parametrar som krävs för anslutning och för att säkerställa en tillförlitlig och säker drift av fjärrvärme- och fjärrkylsystemet, eller
den systemansvarige kan visa att tillträdet skulle leda till alltför stora kostnadsökningar för värme eller kyla till slutkunderna jämfört med kostnaden för att använda den huvudsakliga lokala värme- eller kylförsörjning som den förnybara energikällan eller spillvärmen och spillkylan skulle konkurrera med.
Medlemsstaterna ska, när en systemansvarig för ett fjärrvärme- eller fjärrkylsystem vägrar att ansluta en leverantör av värme eller kyla enligt första stycket, säkerställa att information om skälen för vägran, samt om de villkor som skulle behöva uppfyllas och de åtgärder som skulle behöva vidtas i systemet för att möjliggöra anslutning, lämnas av den systemansvarige till den behöriga myndigheten i enlighet med punkt 9.
Om en medlemsstat använder det alternativ som avses i punkt 4 b, får den undanta systemansvariga från följande system för fjärrvärme och fjärrkyla från tillämpningen av den punkten:
Effektiv fjärrvärme och fjärrkyla.
Effektiv fjärrvärme och fjärrkyla som använder högeffektiv kraftvärme.
Fjärrvärme och fjärrkyla som, baserat på en plan som godkänts av den behöriga myndigheten, är effektiv fjärrvärme och fjärrkyla senast den 31 december 2025.
Fjärrvärme och fjärrkyla med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mindre än 20 MW.
En medlemsstat ska inte vara skyldig att tillämpa punkterna 2–9 i denna artikel om
dess andel fjärrvärme och fjärrkyla den 24 december 2018 utgör mindre än eller lika med 2 % av den totala konsumtionen av energi inom värme och kyla,
dess andel fjärrvärme och fjärrkyla ökar till över 2 % genom att utveckla ny fjärrvärme och fjärrkyla baserat på dess integrerade nationella energi- och klimatplaner enligt bilaga I till förordning (EU) 2018/1999 eller den bedömning som avses i artikel 15.7 i detta direktiv, eller
dess andel av system som avses i punkt 6 i denna artikel utgör över 90 % av den totala försäljningen av dess fjärrvärme och fjärrkyla.
Artikel 25
Integrering av förnybar energi i transportsektorn
Medlemsstaterna får undanta, eller göra skillnad mellan, olika bränsleleverantörer och olika energibärare när de fastställer skyldigheten för bränsleleverantörer, och därigenom säkerställa att olika teknikers skiftande mognadsgrad och kostnaderna för dessa tas i beaktande.
Vid beräkningen av den minimiandel som avses i första stycket
ska medlemsstaterna beakta förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung också när de används som mellanprodukter för framställning av konventionella bränslen, och
får medlemsstaterna beakta återvunna kolbaserade bränslen.
Inom den minimiandel som avses i första stycket ska bidraget från avancerade biodrivmedel och biogas som produceras från bränsleråvaror som förtecknas i del A i bilaga IX som andel av den slutliga energianvändningen vara minst 0,2 % år 2022, minst 1 % år 2025 och minst 3,5 % senast år 2030.
Medlemsstaterna får undanta bränsleleverantörer som levererar bränsle i form av el eller förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung från skyldigheten uppfylla minimiandelen avancerade biodrivmedel och biogas som produceras från de bränsleråvaror som förtecknas i del A i bilaga IX, med avseende på dessa bränslen.
Medlemsstaterna får, när de fastställer den skyldighet som avses i första och fjärde styckena, för att säkerställa att den andel som avses där uppnås, bl.a. anta åtgärder inriktade på volymer, energiinnehåll eller utsläpp av växthusgaser, förutsatt att det visas att den minimiandel som avses i första och fjärde styckena uppnås.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2021 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 35 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa lämpliga minimitröskelvärden för minskningen av växthusgasutsläpp från återvunna kolbaserade bränslen genom en livscykelbedömning som tar hänsyn till särdragen för varje bränsle.
Artikel 26
Särskilda regler för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs ur livsmedels- och fodergrödor
Om den andelen är lägre än 1 % i en medlemsstat får den ökas till maximalt 2 % av den slutliga energianvändningen inom väg- och järnvägstransportsektorerna.
Medlemsstaterna får fastställa ett lägre gränsvärde och får, vid tillämpningen av artikel 29.1, skilja mellan olika biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs ur livsmedels- och fodergrödor, med beaktande av bästa tillgängliga information om inverkan på indirekt ändring av markanvändning. Medlemsstaterna får exempelvis fastställa ett lägre gränsvärde för andelen biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställs ur oljegrödor.
Om andelen biodrivmedel och flytande biobränslen samt av biomassabränslen som konsumeras inom transportsektorn och som framställs ur livsmedels- och fodergrödor i en medlemsstat begränsas till en andel som är lägre än 7 % eller en medlemsstat beslutar att begränsa andelen ytterligare, får den medlemsstaten minska den minimiandel som avses artikel 25.1 i första stycket med högst 7 procentenheter.
Från den 31 december 2023 till senast den 31 december 2030 ska den gränsen successivt sänkas till 0 %.
Kommissionen ska senast den 1 februari 2019 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om status för utvidgningen av produktionen av relevanta livsmedels- och fodergrödor över hela världen.
Kommissionen ska senast den 1 februari 2019 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 35 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa kriterier för certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg risk för indirekt ändrad markanvändning och för fastställande av bränsleråvaror med hög risk för indirekt ändring av markanvändning för vilka en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager observeras. Rapporten och den åtföljande delegerade akten ska baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga data.
Kommissionen ska senast den 1 september 2023 se över de kriterier som fastställs i den delegerade akt som avses i fjärde stycket baserat på bästa tillgängliga vetenskapliga data och ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 35 om ändring av dessa kriterier, när så är lämpligt, och inbegripa en utvecklingsbana mot en gradvis minskning av bidraget till de unionsmål som fastställs i artikel 3.1 och den minimiandel som avses i artikel 25.1 första stycket, av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med hög risk för indirekt ändring av markanvändning som produceras från råvaror för vilka en betydande utvidgning av produktionen till mark med stora kollager observeras.
Artikel 27
Beräkningsregler avseende minimiandelarna förnybar energi inom transportsektorn
Vid beräkningen av den minimiandel som avses i artikel 25.1 första och fjärde styckena ska följande bestämmelser gälla:
Vid beräkningen av nämnaren, dvs. energiinnehållet i drivmedel för väg- och järnvägstransporter som levereras för konsumtion eller användning på marknaden, ska bensin, diesel, naturgas, biodrivmedel, biogas, förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, återvunna kolbaserade bränslen och el som levereras till väg- och järnvägstransportsektorerna beaktas.
Vid beräkningen av täljaren, dvs. mängden energi från förnybara energikällor som konsumeras inom transportsektorn för de ändamål som anges i artikel 25.1 första stycket, ska energiinnehållet i alla typer av energi från förnybara energikällor som levereras till alla transportsektorer, inklusive förnybar el som levereras till väg- och järnvägstransportsektorerna beaktas. Medlemsstaterna får även beakta återvunna kolbaserade bränslen.
Vid beräkningen av täljaren ska andelen biodrivmedel och biogas som produceras från bränsleråvaror som förtecknas i del B i bilaga IX, med undantag för i fråga om Cypern och Malta, begränsas till 1,7 % av energiinnehållet i drivmedel som levereras för konsumtion eller användning på marknaden. Medlemsstaterna får, om detta är motiverat, ändra det gränsvärdet med beaktande av tillgången på råvaror. Sådana ändringar ska underställas kommissionens godkännande.
Vid beräkningen av såväl täljaren som nämnaren ska de värden för energiinnehållet i drivmedel som anges i bilaga III användas. För bestämning av energiinnehållet i drivmedel som inte ingår i bilaga III ska medlemsstaterna använda de europeiska standardiseringsorganisationernas relevanta standarder för bestämning av värmevärden för bränslen. Om ingen sådan standard har antagits i detta syfte ska relevanta ISO-standarder användas. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att ändra detta direktiv genom att anpassa energiinnehållet i de drivmedel som anges i bilaga III i enlighet med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
I syfte att visa överensstämmelse med de minimiandelar som avses i artikel 25.1
får andelen biodrivmedel och biogas för transport som produceras från bränsleråvaror som förtecknas i del A i bilaga IX anses vara två gånger så stort som sitt energiinnehåll,
ska andelen förnybar el anses vara fyra gånger sitt energiinnehåll när den levereras till fordon i vägtrafik och får anses vara 1,5 gånger så stort som sitt energiinnehåll när den levereras till järnvägstransport,
ska andelen drivmedel som tillhandahålls inom luftfarts- och sjöfartssektorn anses vara 1,2 gånger så stort som deras energiinnehåll, med undantag för bränslen som framställs ur livsmedels- och fodergrödor.
För fastställandet av andelen el vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska genom undantag från första stycket i denna punkt el som fås genom direkt anslutning till en anläggning som producerar förnybar el och som levereras till fordon i vägtrafik fullt ut räknas som förnybar.
För att säkerställa att den förväntade ökningen av efterfrågan på el i transportsektorn utöver det nuvarande referensscenariot tillgodoses genom ytterligare förnybar kapacitet ska kommissionen utarbeta en ram för additionalitet inom transportsektorn och ska utveckla olika alternativ för att fastställa medlemsstaternas referensscenario och för att mäta additionalitet.
Vid tillämpningen av denna punkt får den genomsnittliga andelen el från förnybara energikällor i produktionslandet, uppmätt två år före året i fråga, användas för att fastställa andelen förnybar energi, när el används för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, antingen direkt eller för produktion av mellanprodukter ska den genomsnittliga andelen el från förnybara energikällor i produktionslandet, uppmätt två år före året i fråga, användas för att fastställa andelen förnybar energi.
El som fås genom direkt anslutning till en anläggning som producerar förnybar el som dock fullt ut räknas som förnybar el när den används för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, förutsatt att anläggningen:
tas i drift efter eller samtidigt som anläggningen för produktion av förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, och
inte är ansluten till elnätet eller är ansluten till elnätet, men bevis kan tillhandahållas att den berörda elen har levererats utan att el har tagits från nätet.
El som har tagits från nätet får räknas som helt förnybar förutsatt att elen har producerats uteslutande från förnybara energikällor och de förnybara egenskaperna och andra lämpliga kriterier har visats, för att säkerställa att anspråk på denna els förnybara egenskaper endast görs en gång och endast i en slutanvändningssektor.
Kommissionen ska senast den 31 december 2021 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 35 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa en unionsmetod med närmare regler genom vilka ekonomiska aktörer ska uppfylla de krav som fastställs i femte och sjätte styckena i denna punkt.
Artikel 28
Övriga bestämmelser om förnybar energi inom transportsektorn
Bränsleleverantörer ska föra in den information som krävs för att kontrollera att de krav som anges i artikel 25.1 första och fjärde styckena uppfylls i den relevanta databasen.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att ändra förteckningen över bränsleråvaror i delarna A och B i bilaga IX för att lägga till, men inte avföra, bränsleråvaror. Bränsleråvaror som endast kan bearbetas med avancerad teknik ska läggas till i del A i bilaga IX. Råvaror som kan bearbetas till biodrivmedel, eller biogas för transport, med beprövad teknik ska läggas till i del B i bilaga IX.
En sådan delegerad akt ska baseras på en analys av råvarans potential som bränsleråvara för framställning av biodrivmedel och biogas för transport med beaktande av samtliga följande aspekter:
Principerna för den cirkulära ekonomin och för avfallshierarkin som fastställs i direktiv 2008/98/EG.
Unionens hållbarhetskriterier som fastställs i artikel 29.2–29.7.
Behovet av att undvika betydande snedvridande effekter på marknaderna för (bi)produkter, avfall eller restprodukter.
Potentialen för en betydande minskning av växthusgasutsläpp jämfört med fossila bränslen baserat på en livscykelbedömning av utsläpp.
Behovet av att undvika negativa effekter på miljön och den biologiska mångfalden.
Behovet av att undvika att skapa ytterligare efterfrågan på mark.
Kommissionen ska, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag om ändring av den skyldighet avseende avancerade biodrivmedel avseende avancerade biodrivmedel och biogas som producerats av råvaror som förtecknas i del A i bilaga IX som föreskrivs i artikel 25.1 fjärde stycket.
Artikel 29
Hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen
Energi från biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen ska beaktas för de syften som avses i leden a, b och c i detta stycke endast om de uppfyller hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp enligt punkterna 2–7 och 10:
Bidrag till det unionsmål som fastställs i artikel 3.1 och medlemsstaternas andel energi från förnybara energikällor.
Mätning av hur skyldigheter avseende förnybar energi, inklusive den skyldighet som fastställs i artikel 25, uppfylls.
Möjlighet att få finansiellt stöd för användning av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.
Biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som framställts av avfall och restprodukter, utom restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, behöver emellertid endast uppfylla kriterierna för minskade växthusgasutsläpp i punkt 10 för att beaktas för de syften som avses i första stycket a, b och c. Detta stycke ska också tillämpas på avfall och restprodukter som först bearbetas till en produkt innan den bearbetas ytterligare till biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.
El, värme och kyla som produceras från fast kommunalt avfall ska inte omfattas av de kriterier för minskade växthusgasutsläpp som anges i punkt 10.
Biomassabränslen ska uppfylla de hållbarhetskriterier och de kriterier för minskade växthusgasutsläpp som fastställs i punkterna 2–7 och 10 om de används i anläggningar som producerar el, värme eller kyla eller bränslen med en sammanlagd installerad tillförd effekt som uppgår till eller överskrider 20 MW när det gäller fasta biomassabränslen och med en sammanlagd installerad tillförd effekt som uppgår till eller överskrider 2 MW i fråga om gasformiga biomassabränslen. Medlemsstaterna får tillämpa hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp på anläggningar med lägre sammanlagd installerad tillförd effekt.
De hållbarhetskriterier och de kriterier för minskade växthusgasutsläpp som fastställs i punkterna 2–7 och 10 ska gälla oberoende av biomassans geografiska ursprung.
Biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen producerade från agrobiomassa som beaktas för de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c får inte produceras från råvaror från mark som har stort värde för den biologiska mångfalden, dvs. mark vars status i januari 2008 eller därefter utgjordes av något av följande, oberoende av om marken fortfarande har denna status:
Naturskog och annan trädbevuxen mark, dvs. skog och annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning.
Skogar och annan trädbevuxen mark med stor biologisk mångfald som är rik på arter och inte skadad eller som den relevanta behöriga myndigheten har konstaterat ha stor biologisk mångfald, om det inte finns belägg för att råvaruproduktionen varit oskadlig ur naturskyddssynvinkel.
Områden som utsetts
i lag eller av den relevanta behöriga myndigheten för naturskyddssyften, eller
för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter som är erkända i internationella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen, förutsatt att de erkänts i enlighet med artikel 30.4 första stycket,
om det inte finns belägg för att produktionen av råvarorna inte påverkar dessa naturskyddssyften.
Gräsmark med stor biologisk mångfald, omfattande mer än en hektar, som är
naturlig, dvs. gräsmark som skulle förbli gräsmark i avsaknad av mänsklig verksamhet och som bibehåller den naturliga artsammansättningen och ekologiska särdrag och processer, eller
icke naturlig, dvs. gräsmark som skulle upphöra att vara gräsmark i avsaknad av mänsklig verksamhet och som är rik på arter och inte skadad och som den relevanta behöriga myndigheten har konstaterat ha stor biologisk mångfald, om det inte finns belägg för att skörd av råvaran är nödvändig för att bevara markens status som gräsmark med stor biologisk mångfald.
Kommissionen får anta genomförandeakter för att närmare specificera kriterier för att avgöra vilken gräsmark som ska omfattas av första stycket d i denna punkt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 34.3.
Biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen producerade från agrobiomassa som beaktas för de syften som anges i punkt 1 första stycket a, b och c ska inte produceras från råvaror från mark med stora kollager, dvs. mark vars status i januari 2008 utgjordes av något av följande, men som inte längre gör det:
Våtmarker, dvs. mark som under hela året, eller en betydande del av året, är täckt eller genomdränkt av vatten.
Kontinuerligt skogsklädda områden, dvs. mark som omfattar mer än en hektar med träd som är högre än fem meter och trädkronor som täcker mer än 30 % av ytan, eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden.
Mark som omfattar mer än en hektar med träd som är högre än fem meter och trädkronor som täcker mellan 10 % och 30 % av ytan eller med befintliga träd som kan uppnå dessa värden, om det inte kan visas att kollagret i området före och efter omställning är sådant att, när den metod som anges i del C i bilaga V tillämpas, villkoren i punkt 10 i denna artikel skulle uppfyllas.
Denna punkt är inte tillämplig om marken, vid tidpunkten då råvarorna anskaffades, hade samma status som i januari 2008.
Biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som produceras från skogsbiomassa, beaktade för de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c, ska uppfylla följande kriterier för att minimera risken för användning av skogsbiomassa som erhållits från ohållbar produktion.
Det land där skogsbiomassan skördades har en nationell eller regional lagstiftning som är tillämplig inom skördeområdet samt övervaknings- och kontrollsystem som säkerställer att
skördeverksamheten sker på ett lagenligt sätt,
skogsföryngring sker på skördade arealer,
arealer som enligt internationell eller nationell rätt eller av relevant behörig myndighet utsetts för naturskyddsändamål, inklusive sådana arealer på våtmarker och torvmarker, skyddas,
det vid skörden tas hänsyn till att jordbeskaffenhet och biologisk mångfald ska bevaras, så att skadeverkningarna minimeras, och
skörden upprätthåller eller förbättrar skogens produktionskapacitet på lång sikt.
När bevis som avses i led a i denna punkt inte finns tillgängliga ska biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som produceras från skogsbiomassa beaktas för de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c om det på nivå för försörjningsområde för skogsråvara finns förvaltningssystem för att säkerställa att
skördeverksamheten sker på ett lagenligt sätt,
skogsföryngring sker på skördade arealer,
arealer som enligt internationell eller nationell rätt eller av relevant behörig myndighet avsatts för naturskyddsändamål, inklusive sådana arealer på våtmarker och torvmarker, är skyddade, såvida inte bevis kan tillhandahållas för att skörd av råvarorna inte inverkar negativt på dessa naturskyddssyften,
det vid skörden tas hänsyn till att markens beskaffenhet och biologisk mångfald ska bevaras, i syfte att minimera skadeverkningarna, och
skörden upprätthåller eller förbättrar skogens produktionskapacitet på lång sikt.
Biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som produceras från skogsbiomassa och som beaktas för de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c ska uppfylla följande krav som gäller markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk:
Det land eller den regionala organisation för ekonomisk integration där skogsbiomassan har sitt ursprung är part i Parisavtalet och
det eller den har lagt fram ett nationellt fastställt bidrag (NDC) för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som omfattar utsläpp från och upptag inom jordbruk, skogsbruk och markanvändning som säkerställer att förändringar i kollager i samband med skörd av biomassa tillgodoräknas landets åtagande att minska eller begränsa utsläppen av växthusgaser i enlighet med det nationellt fastställda bidraget, eller
det eller den har nationell eller regional lagstiftning i enlighet med artikel 5 i Parisavtalet som är tillämplig när det gäller utvinning för att bevara och stärka kollager och kolsänkor, och tillhandahåller bevis för att rapporterade utsläpp från sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inte överstiger upptaget.
När bevis som avses i led a i denna punkt inte finns tillgängliga ska biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som produceras från skogsbiomassa beaktas för de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c, om det på nivå för försörjningsområde för skogsråvara finns förvaltningssystem för att säkerställa att kollager och kolsänkor i skogen bibehålls eller förbättras på lång sikt.
Kommissionen ska vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av de kriterier som föreskrivs i punkterna 6 och 7 för perioden efter 2030.
De minskade växthusgasutsläppen genom användningen av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen för de syften som avses i punkt 1 ska vara
minst 50 % för biodrivmedel, biogas som konsumeras inom transportsektorn och flytande biobränslen som produceras i anläggningar som var i drift den 5 oktober 2015 eller tidigare,
minst 60 % för biodrivmedel, biogas som konsumeras inom transportsektorn och flytande biobränslen som produceras i anläggningar där driften inleddes från den 6 oktober 2015 till den 31 december 2020,
minst 65 % för biodrivmedel, biogas som konsumeras inom transportsektorn och flytande biobränslen som produceras i anläggningar där driften inleds från den 1 januari 2021,
minst 70 % för produktion av el, värme och kyla från biomassabränslen som används i anläggningar där driften inleds från den 1 januari 2021 till den 31 december 2025, och 80 % för anläggningar där driften inleds från den 1 januari 2026.
En anläggning ska anses vara i drift när den fysiska produktionen av biodrivmedel, biogas som konsumeras inom transportsektorn och flytande biobränslen och den fysiska produktionen av värme och kyla samt el från biomassabränslen har inletts.
Den minskning av växthusgasutsläpp som uppnås genom användning av biodrivmedel, biogas som konsumeras inom transportsektorn, flytande biobränslen och biomassabränslen i anläggningar som producerar värme, kyla och el ska beräknas i enlighet med artikel 31.1.
El från biomassabränslen ska beaktas för de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c endast om den uppfyller ett eller flera av följande krav:
Elen produceras i anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mindre än 50 MW.
För anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt från 50 till 100 MW, produceras el genom tillämpning av högeffektiv kraftvärmeteknik, eller för anläggningar som enbart produceras el genom uppfyllande av verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) enligt definitionen i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442 ( 5 ).
För anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på över 100 MW produceras el antingen genom tillämpning av högeffektiv kraftvärmeteknik, eller, för anläggningar som enbart producerar el, genom uppnående av en elverkningsgrad netto på 36 %.
Elen produceras genom tillämpning av avskiljning och lagring av koldioxid genom användning av biomassa.
För de syften som avses i punkt 1 första stycket a, b och c i denna artikel ska anläggningar som enbart producerar el endast tas i beaktande om de inte använder fossila bränslen som huvudsakligt bränsle och om det inte finns en kostnadseffektiv potential för tillämpning av högeffektiv kraftvärme enligt den bedömning som gjorts i enlighet med artikel 14 i direktiv 2012/27/EU.
Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket a och b i denna artikel ska denna punkt endast gälla anläggningar som tas i drift eller ställs om till användning av biomassabränslen efter den 25 december 2021. Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket c i denna artikel ska denna punkt inte påverka offentligt stöd beviljat enligt stödsystem i enlighet med artikel 4 som godkänns senast den 25 december 2021.
Medlemsstaterna får tillämpa högre energieffektivitetskrav än de som avses i första stycket för anläggningar med lägre en installerad tillförd effekt.
Första stycket ska inte tillämpas på el från anläggningar som är föremål för en särskild underrättelse från en medlemsstat till kommissionen baserad på att det på goda grunder anses föreligga ett hot mot en trygg elförsörjning. Vid bedömningen av underrättelsen ska kommissionen anta ett beslut där den tar hänsyn till de element som ingår i underrättelsen.
För det syfte som avses i punkt 1 första stycket c i denna artikel får medlemsstaterna under en begränsad tid avvika från de kriterier som anges i punkterna 2–7 och 10 i denna artikel genom att anta andra kriterier för
anläggningar belägna i ett av de yttersta randområdena enligt artikel 349 i EUF-fördraget i den mån sådana anläggningar producerar el, värme eller kyla från biomassabränslen, och
biomassabränslen som används i de anläggningar som avses i led a i detta stycke, oberoende av denna biomassas ursprungsort, förutsatt att dessa kriterier är objektivt motiverade på grund av att de syftar till att, för detta yttersta randområde, säkerställa en smidig infasning av de kriterier som fastställs i punkterna 2–7, 10 och 11 i denna artikel och därigenom ge incitament för övergången från fossila bränslen till hållbara biomassabränslen.
De andra kriterier som avses i denna punkt ska vara föremål för en särskild anmälan från medlemsstaten till kommissionen.
Kommissionen ska senast den 31 december 2026 bedöma effekten av sådana ytterligare kriterier på den inre marknaden, vid behov åtföljt av ett lagstiftningsförslag för att säkerställa harmonisering av dem.
Artikel 30
Kontroll av efterlevnaden av hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp
I de fall biodrivmedel, flytande biobränslen, biomassabränslen eller andra drivmedel som kan medräknas i den täljare som avses i artikel 27.1 b ska beaktas för de syften som avses i artiklarna 23 och 25 och artikel 29.1 första stycket a, b och c, ska medlemsstaterna kräva att de ekonomiska aktörerna visar att de hållbarhetskriterier och kriterier för minskade utsläpp av växthusgaser som fastställs i artikel 29.2–29.7 och 29.10 har uppfyllts. För dessa syften ska de kräva att de ekonomiska aktörerna använder ett massbalanssystem som
medger att partier med råvaror eller drivmedel med olika hållbarhetsegenskaper och egenskaper vad gäller utsläpp av växthusgaser kan blandas t.ex. i en behållare eller i en bearbetnings- eller logistikanläggning eller en infrastruktur eller plats för överföring och distribution,
medger att partier med råvaror med olika energiinnehåll blandas för ytterligare bearbetning, under förutsättning att partiernas storlek anpassas i förhållande till deras energiinnehåll,
kräver att information om hållbarhetsegenskaper och egenskaper vad gäller minskade utsläpp av växthusgaser hos och storleken på de partier som avses i led a förblir kopplad till blandningen, och
fastställer att summan av alla partier som tas från blandningen ska beskrivas ha samma hållbarhetsegenskaper, i samma mängder, som summan av alla partier som har tillförts blandningen och kräver att denna balans ska uppnås under en lämplig tidsperiod.
Massbalanssystemet ska säkerställa att varje parti endast räknas i ett av alternativen i artikel 7.1 första stycket a, b eller c vid beräkningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara energikällor och ska innehålla information om huruvida stöd har tillhandahållits till produktionen av det partiet samt i så fall om typen av stödsystem.
Om ett parti bearbetas ska informationen om hållbarhetsegenskaperna och egenskaperna vad gäller minskade utsläpp av växthusgaser anpassas och tilldelas produkterna i enlighet med följande regler:
När bearbetningen av ett råvaruparti endast ger en produkt som är avsedd för framställning av biodrivmedel, flytande biobränslen eller biomassabränslen, förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung eller återvunna kolbaserade bränslen, ska partiets storlek och de berörda kvantiteterna av hållbarhetsegenskaper och egenskaper som gäller minskade utsläpp av växthusgaser anpassas genom tillämpning av en omräkningsfaktor som anger förhållandet mellan massan av den produkt som är avsedd för sådan framställning och massan av den råvara som kommer in i processen.
När bearbetningen av ett råvaruparti ger mer än en produkt som är avsedd för framställning av biodrivmedel, flytande biobränslen eller biomassabränslen, förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung eller återvunna kolbaserade bränslen, ska för varje produkt en separat omräkningsfaktor tillämpas och en separat massbalans användas.
De skyldigheter som fastställs i denna punkt ska gälla oberoende av om biodrivmedlen, de flytande biobränslena, och biomassabränslena, de förnybara flytande eller gasformiga drivmedlen av icke-biologiskt ursprung eller de återvunna kolbaserade bränslena produceras inom unionen eller importeras. Information om geografiskt ursprung och typ av bränsleråvara när det gäller biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen per bränsleleverantör ska göras tillgänglig för konsumenter på operatörers, leverantörers eller berörda behöriga myndigheters webbplatser och ska uppdateras årligen.
Medlemsstaterna ska i aggregerad form överlämna den information som avses i första stycket i denna punkt för kommissionen. Kommissionen ska offentliggöra denna information på den plattform för e-rapportering som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2018/1999 i sammanfattad form, med respekt för konfidentialiteten hos kommersiellt känsliga uppgifter.
Kommissionen får besluta att dessa system innehåller information om åtgärder som vidtagits för skydd av mark, vatten och luft, för återställande av skadad mark, för undvikande av överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt för certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg risk för indirekt ändring av markanvändning.
Kommissionen ska kräva att varje frivilligt system, för vilket ett beslut har antagits enligt punkt 4 årligen senast den 30 april lägger fram en rapport för kommissionen som omfattar var och en av de punkter ►C2 som anges i bilaga XI till förordning (EU) 2018/1999. ◄ Rapporten ska omfatta det föregående kalenderåret. Kravet på framläggande av rapport ska endast gälla frivilliga system som har varit i drift under minst 12 månader.
Kommissionen ska göra de rapporter som upprättats inom de frivilliga systemen tillgängliga, i samlad form eller om så är lämpligt i sin helhet, på den plattform för e-rapportering som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2018/1999.
En medlemsstat får anmäla sitt nationella system till kommissionen. Kommissionen ska prioritera bedömningen av ett sådant system för att underlätta ömsesidigt bilateralt eller multilateralt erkännande av kontrollsystem som säkerställer att hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen och de tröskelvärden för minskade växthusgasutsläpp för andra bränslen. som kan medräknas i den täljare som avses i artikel 27.1 b. Kommissionen får genom genomförandeakter besluta om ett på så sätt anmält nationellt system uppfyller de villkor som fastställs i detta direktiv. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 34.3.
Om beslutet är positivt får system som inrättats i enlighet med denna artikel inte vägra att ömsesidigt erkänna den medlemsstatens system när det gäller kontrollen av att de hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp som fastställs i artikel 29.2–29.7 och 29.10 och de tröskelvärden för minskade växthusgasutsläpp som anges i, och antagits enligt, artikel 25.2.
De frivilliga system som avses i punkt 4 ska regelbundet och minst en gång om året offentliggöra en förteckning över de certifieringsorgan som de använder för oberoende granskning och för varje certifieringsorgan ange av vilken enhet eller nationell myndighet det har erkänts och vilken enhet eller nationell myndighet som utövar tillsyn över det.
I dessa genomförandeakter ska kommissionen särskilt uppmärksamma behovet av att minimera den administrativa bördan. Genomförandeakterna ska ange en tidsram inom vilken frivilliga system är skyldiga att tillämpa dessa normer. Kommissionen får upphäva beslut om godkännande av frivilliga system enligt punkt 4 om dessa system inte tillämpar dessa normer inom föreskriven tid. Om en medlemsstat uttrycker oro för huruvida ett frivilligt system drivs i enlighet med de normer för tillförlitlighet, öppenhet och oberoende granskning som utgör grunden för beslut enligt punkt 4 ska kommissionen undersöka saken och vidta lämpliga åtgärder.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska övervaka den verksamhet som bedrivs av certifieringsorgan som utför oberoende granskning inom ramen för ett frivilligt system. Certifieringsorgan ska på begäran av behöriga myndigheter lämna all relevant information som krävs för att övervaka verksamheten, inklusive exakt datum, tidpunkt och plats för granskningarna. Om medlemsstaterna upptäcker problem med bristande överensstämmelse ska de skyndsamt informera det frivilliga systemet.
Inom sex månader från mottagandet av en sådan begäran och i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 34.3 ska kommissionen genom genomförandeakter besluta om den berörda medlemsstaten antingen får
beakta biodrivmedel, flytande biobränslen, biomassabränslen och andra bränslen som kan medräknas i den täljare som avses i artikel 27.1 b, från den källan med avseende på de syften som anges i artikel 29.1 första stycket a, b och c, eller
genom undantag från punkt 9 i den här artikeln, kräva att leverantörer av biodrivmedel, flytande biobränslen eller biomassabränslen och andra bränslen som kan medräknas i den täljare som avses i artikel 27.1 b tillhandahåller ytterligare bevis på överensstämmelse med hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp och tröskelvärdena för minskade växthusgasutsläpp.
Artikel 31
Beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen
Med avseende på tillämpningen av artikel 29.10 ska de minskade växthusgasutsläppen genom användningen av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen beräknas på ett av följande sätt:
genom att använda normalvärdet när ett normalvärde för minskningen av växthusgasutsläppen för en produktionskedja fastställs i del A eller B i bilaga V för biodrivmedel och flytande biobränslen och i del A i bilaga VI för biomassabränslen, när el-värdet för dessa biodrivmedel eller flytande biobränslen, som beräknas i enlighet med del C punkt 7 i bilaga V och för de biomassabränslen som beräknas i enlighet med del B punkt 7 i bilaga VI, är lika med eller mindre än noll,
genom att använda ett faktiskt värde som beräknas i enlighet med den metod som fastställs i del C i bilaga V för biodrivmedel och flytande biobränslen och i del B i bilaga VI för biomassabränslen,
genom att använda ett värde beräknat som summan av faktorerna i de formler som avses i del C punkt 1 i bilaga V, varvid de disaggregerade normalvärdena i del D eller E i bilaga V får användas för vissa faktorer, och faktiska värden beräknade i enlighet med den metod som fastställs i del C i bilaga V för alla övriga faktorer, eller
genom att använda ett värde beräknat som summan av faktorerna i de formler som avses i del B punkt 1 i bilaga VI, varvid de disaggregerade normalvärdena i del C i bilaga VI får användas för vissa faktorer, och faktiska värden beräknade i enlighet med den metod som fastställs i del B i bilaga VI för alla övriga faktorer.
Dessa uppgifter kan, enligt sådana beslut, användas i stället för de disaggregerade normalvärden för odling som anges i del D eller E i bilaga V för biodrivmedel och flytande biobränslen och i del C i bilaga VI för biomassabränslen.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att, när det är lämpligt, ändra bilagorna V och VI genom att lägga till, eller ändra, normalvärden eller ändra metoden.
I händelse av eventuella ändringar av, eller tillägg till, förteckningen över normalvärden i bilagorna V och VI gäller följande:
Om bidraget till de totala utsläppen från en faktor är litet, om avvikelsen är begränsad eller om det är mycket dyrt eller besvärligt att fastställa de faktiska värdena, ska normalvärdena vara typiska för normala produktionsprocesser.
I alla övriga fall ska normalvärdena vara konservativa jämfört med normala produktionsprocesser.
Artikel 32
Genomförandeakter
De genomförandeakter som avses i artiklarna 29.3 andra stycket, 29.8, 30.5 första stycket, 30.6 andra stycket, 30.8 första stycket, 31.4 första stycket och 31.6 i detta direktiv, ska fullt ut beakta bestämmelserna avseende minskade växthusgasutsläpp i enlighet med artikel 7a i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG ( 7 ).
Artikel 33
Kommissionens övervakning
I detta förslag ska hänsyn tas till de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av detta direktiv, inklusive dess hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp, samt den tekniska utvecklingen inom området energi från förnybara energikällor.
Artikel 34
Kommittéförfarande
Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
Artikel 35
Utövande av delegeringen
Artikel 36
Införlivande
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur denna uppgift ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 37
Upphävande
Direktiv 2009/28/EG, ändrat genom de direktiv som anges i del A i bilaga X ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 juli 2021, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter avseende tidsfristerna för införlivande i den nationella lagstiftningen av de direktiv som anges i del B i bilaga X och utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter för år 2020 som fastställs i artikel 3.1 och del A i bilaga I till direktiv 2009/28/EG.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XI.
Artikel 38
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 39
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA I
NATIONELLA ÖVERGRIPANDE MÅL FÖR ANDELEN ENERGI FRÅN FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR AV DEN SLUTLIGA ENERGIANVÄNDNINGEN (BRUTTO) 2020 ( 8 )
A. Nationella övergripande mål
|
|
Andel energi från förnybara energikällor i den slutliga energianvändningen (brutto) 2005 (S2005) |
Mål beträffande andelen energi från förnybara energikällor i den slutliga energianvändningen (brutto) 2020 (S2020) |
|
Belgien |
2,2 % |
13 % |
|
Bulgarien |
9,4 % |
16 % |
|
Tjeckien |
6,1 % |
13 % |
|
Danmark |
17,0 % |
30 % |
|
Tyskland |
5,8 % |
18 % |
|
Estland |
18,0 % |
25 % |
|
Irland |
3,1 % |
16 % |
|
Grekland |
6,9 % |
18 % |
|
Spanien |
8,7 % |
20 % |
|
Frankrike |
10,3 % |
23 % |
|
Kroatien |
12,6 % |
20 % |
|
Italien |
5,2 % |
17 % |
|
Cypern |
2,9 % |
13 % |
|
Lettland |
32,6 % |
40 % |
|
Litauen |
15,0 % |
23 % |
|
Luxemburg |
0,9 % |
11 % |
|
Ungern |
4,3 % |
13 % |
|
Malta |
0,0 % |
10 % |
|
Nederländerna |
2,4 % |
14 % |
|
Österrike |
23,3 % |
34 % |
|
Polen |
7,2 % |
15 % |
|
Portugal |
20,5 % |
31 % |
|
Rumänien |
17,8 % |
24 % |
|
Slovenien |
16,0 % |
25 % |
|
Slovakien |
6,7 % |
14 % |
|
Finland |
28,5 % |
38 % |
|
Sverige |
39,8 % |
49 % |
|
Förenade kungariket |
1,3 % |
15 % |
BILAGA II
NORMALISERINGSREGEL FÖR ATT REDOVISA EL FRÅN VATTENKRAFT OCH VINDKRAFT
Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från vattenkraft i en medlemsstat:
►C2
◄ där
|
N |
= |
referensår, |
|
QN(norm) |
= |
normaliserad el som producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisningsändamål, |
|
Qi |
= |
mängden el som faktiskt producerats i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh, med undantag för den produktion i pumpkraftverk som kommer från vatten som tidigare pumpats upp, |
|
Ci |
= |
den totala installerade kapaciteten, exklusive pumpad lagring, i samtliga vattenkraftverk i medlemsstaten vid slutet av år i, mätt i MW. |
Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från landbaserad vindkraft i en medlemsstat:
►C2
◄ där
|
N |
= |
referensår, |
|
QN(norm) |
= |
normaliserad el som producerats i samtliga landbaserade vindkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisningsändamål, |
|
Qi |
= |
mängden el som faktiskt producerats i samtliga landbaserade vindkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh, |
|
Cj |
= |
den totala installerade kapaciteten i samtliga landbaserade vindkraftverk i medlemsstaten vid slutet av år j, mätt i MW, |
|
n |
= |
4 eller det antal år som föregår år N och för vilka uppgifter om kapacitet och produktion finns tillgängliga för medlemsstaten i fråga, beroende på vilket som är lägst. |
Följande regel ska tillämpas vid redovisningen av el från havsbaserad vindkraft i en medlemsstat:
►C2
◄ där
|
N |
= |
referensår, |
|
QN(norm) |
= |
normaliserad el som producerats i samtliga havsbaserade vindkraftverk i medlemsstaten under år N, för redovisningsändamål, |
|
Qi |
= |
mängden el som faktiskt producerats i samtliga havsbaserade vindkraftverk i medlemsstaten under år i, mätt i GWh, |
|
Cj |
= |
den totala installerade kapaciteten i samtliga havsbaserade vindkraftverk i medlemsstaten vid slutet av år j, mätt i MW, |
|
n |
= |
4 eller det antal år som föregår år N och för vilka uppgifter om kapacitet och produktion finns tillgängliga för medlemsstaten i fråga, beroende på vilket som är lägst. |
BILAGA III
ENERGIINNEHÅLL I BRÄNSLEN
|
Bränsle |
Energiinnehåll per viktenhet (effektivt värmevärde, MJ/kg) |
Energiinnehåll per volymenhet (effektivt värmevärde, MJ/liter) |
|
BRÄNSLEN FRÅN BIOMASSA OCH/ELLER BEARBETNING AV BIOMASSA |
||
|
Biopropan |
46 |
24 |
|
Ren vegetabilisk olja (olja som framställs av oljeväxter genom pressning, extraktion eller liknande metoder, oraffinerad eller raffinerad men kemiskt oförändrad) |
37 |
34 |
|
Biodiesel – fettsyrametylester (FAME) (metylester som framställs från olja med biomassa som ursprung) |
37 |
33 |
|
Biodiesel – fettsyraetylester (FAEE) (etylester som framställs från olja med biomassa som ursprung) |
38 |
34 |
|
Biogas som kan renas till naturgaskvalitet |
50 |
— |
|
Vätebehandlad olja (termokemiskt behandlad med väte) med biomassa som ursprung, att användas som ersättning för diesel |
44 |
34 |
|
Vätebehandlad olja (termokemiskt behandlad med väte) med biomassa som ursprung, att användas som ersättning för bensin |
45 |
30 |
|
Vätebehandlad olja (termokemiskt behandlad med väte) med biomassa som ursprung, att användas som ersättning för flygbränsle |
44 |
34 |
|
Vätebehandlad olja (termokemiskt behandlad med väte) med biomassa som ursprung, att användas som ersättning för gasol (LPG) |
46 |
24 |
|
Samprocessad olja (behandlad i ett raffinaderi, samtidigt med fossila bränslen) med biomassa eller pyrolyserad biomassa som ursprung, att användas som ersättning för diesel |
43 |
36 |
|
Samprocessad olja (behandlad i ett raffinaderi, samtidigt med fossila bränslen) med biomassa eller pyrolyserad biomassa som ursprung, att användas som ersättning för bensin |
44 |
32 |
|
Samprocessad olja (behandlad i ett raffinaderi, samtidigt med fossila bränslen) med biomassa eller pyrolyserad biomassa som ursprung, att användas som ersättning för flygbränsle |
43 |
33 |
|
Samprocessad olja (behandlad i ett raffinaderi, samtidigt med fossila bränslen) med biomassa eller pyrolyserad biomassa som ursprung, att användas som ersättning för gasol (LPG) |
46 |
23 |
|
FÖRNYBARA BRÄNSLEN SOM KAN FRAMSTÄLLAS FRÅN OLIKA FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR, INKLUSIVE BIOMASSA |
||
|
Metanol från förnybara energikällor |
20 |
16 |
|
Etanol från förnybara energikällor |
27 |
21 |
|
Propanol från förnybara energikällor |
31 |
25 |
|
Butanol från förnybara energikällor |
33 |
27 |
|
Fischer-Tropsch-diesel (ett syntetiskt kolväte eller en blandning av syntetiska kolväten, att användas som ersättning för diesel) |
44 |
34 |
|
Fischer-Tropsch-bensin (ett syntetiskt kolväte eller en blandning av syntetiska kolväten som framställs från biomassa, att användas som ersättning för bensin) |
44 |
33 |
|
Fischer-Tropsch-flygbränsle (ett syntetiskt kolväte eller en blandning av syntetiska kolväten som framställs från biomassa, att användas som ersättning för flygbränsle) |
44 |
33 |
|
Fischer-Tropsch-motorgas (ett syntetiskt kolväte eller en blandning av syntetiska kolväten, att användas som ersättning för gasol [LPG]) |
46 |
24 |
|
Dimetyleter (DME) |
28 |
19 |
|
Väte från förnybara energikällor |
120 |
— |
|
ETBE (etyltertiärbutyleter som framställs med etanol som råvara) |
36 (varav 37 % från förnybara energikällor) |
27 (varav 37 % från förnybara energikällor) |
|
MTBE (metyltertiärbutyleter som framställs med metanol som råvara) |
35 (varav 22 % från förnybara energikällor) |
26 (varav 22 % från förnybara energikällor) |
|
TAEE (tert-amyletyleter som framställs med etanol som råvara) |
38 (varav 29 % från förnybara energikällor) |
29 (varav 29 % från förnybara energikällor) |
|
TAME (tert-amylmetyleter som framställs med metanol som råvara) |
36 (varav 18 % från förnybara energikällor) |
28 (varav 18 % från förnybara energikällor) |
|
THxEE (tert-hexyletyleter som framställs med etanol som råvara) |
38 (varav 25 % från förnybara energikällor) |
30 (varav 25 % från förnybara energikällor) |
|
THxME (tert-hexylmetyleter som framställs med metanol som råvara) |
38 (varav 14 % från förnybara energikällor) |
30 (varav 14 % från förnybara energikällor) |
|
FOSSILA BRÄNSLEN |
||
|
Bensin |
43 |
32 |
|
Diesel |
43 |
36 |
BILAGA IV
CERTIFIERING AV INSTALLATÖRER
De certifieringssystem eller motsvarande kvalificeringssystem som avses i artikel 18.3 ska grundas på följande kriterier:
Certifierings- eller kvalificeringsprocessen ska vara transparent och tydligt beskriven av medlemsstaten eller av det administrativa organ som medlemsstaten utsett.
Installatörer av energi från biomassa, värmepumpar, ytnära jordvärme och solceller och solfångare ska certifieras genom ett ackrediterat utbildningsprogram eller av en ackrediterad utbildningsleverantör.
Ackrediteringen av utbildningsprogrammet eller utbildningsleverantören ska göras av medlemsstaterna eller av det administrativa organ som dessa utsett. Det ackrediterande organet ska se till att det utbildningsprogram som utbildningsleverantören tillhandahåller har såväl kontinuitet som regional eller nationell täckning. Utbildningsleverantören ska ha lämplig teknisk utrustning för att ge praktisk utbildning, inklusive viss laboratorieutrustning eller liknande. Utbildningsleverantören ska också, förutom den grundläggande utbildningen, tillhandahålla kortare repetitionskurser i aktuella frågor, inklusive ny teknik, för att möjliggöra livslångt lärande om installationsarbete. Utbildningsleverantören kan vara tillverkaren av utrustningen eller systemet, institut eller organisationer.
Utbildningen för att certifiera eller kvalificera en installatör ska innehålla teoretiska och praktiska moment. I slutet av utbildningen ska installatören ha nödvändiga färdigheter för att installera den utrustning och de system som motsvarar kundens behov av prestanda och funktionssäkerhet, uppvisa god yrkesskicklighet samt följa alla gällande normer och standarder, inklusive dem som gäller energi- och miljömärkning.
Utbildningen ska avslutas med ett prov, och de deltagare som klarar provet ska få ett intyg eller en kvalificering. Provet ska innehålla ett praktiskt moment där deltagarna får visa att de kan installera värmepannor eller kaminer som eldas med biomassa, värmepumpar, ytnära jordvärme, solceller eller solfångare.
I de certifieringssystem eller motsvarande kvalifikationssystem som avses i artikel 18.3 ska följande riktlinjer vederbörligen beaktas:
Ackrediterade utbildningsprogram bör erbjudas installatörer med yrkeserfarenhet som har genomgått, eller som håller på att genomgå, någon av följande utbildningar:
För installatörer av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa: utbildning som rörmokare, rörläggare eller värmeingenjör, eller som tekniker med specialisering på sanitets-, värme- eller kylutrustning.
För installatörer av värmepumpar: utbildning som rörmokare eller kylingenjör och med grundläggande färdigheter inom el och rörmokeri (kapning av rör, lödning och limning av rörskarvar, värmeisolering, tätning av kopplingar, läckagetester samt installation av värme- och kylsystem).
När det gäller installatörer av solceller och solfångare: utbildning som rörmokare eller elektriker och med färdigheter inom rörmokeri, el och takläggning, inklusive kunskaper i lödning och limning av rörskarvar, tätning av kopplingar samt läckagetester (rörmokeri), färdigheter när det gäller elinstallation samt kännedom om vanliga takmaterial, stänkbleck o. dyl. samt vanliga tätningsmetoder.
Yrkesutbildning som ger installatören relevanta färdigheter motsvarande 3 års utbildning i de färdigheter som anges i led a, b eller c, inklusive både teoriundervisning och utbildning på en arbetsplats.
Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa bör ge en överblick över marknadsläget för biomassa och täcka ekologiska aspekter, biodrivmedel, logistik, brandskydd och därtill kopplade stöd och subventioner, förbränningsmetoder, eldningssystem, optimala hydrauliska lösningar, kostnads- och lönsamhetskalkyler, samt utformning, installation och underhåll av värmepannor och kaminer som eldas med biomassa. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder för biomassateknik och biodrivmedel, t.ex. pellets, samt om nationell rätt och unionsrätt som gäller biomassa.
Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av värmepumpar bör ge en överblick över marknadsläget för värmepumpar och täcka geotermiska resurser och marktemperaturer i olika regioner, identifiering av jord- och bergarter med avseende på värmeledningsförmåga, bestämmelser om utnyttjande av geotermiska resurser, möjligheter att använda värmepumpar i byggnader och fastställande av vilket värmepumpssystem som är lämpligast, kunskap om deras tekniska krav, säkerhet, luftfiltrering, sammankoppling med värmekällan och systemets utformning. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder för värmepumpar samt om tillämplig nationell rätt och unionsrätt. Installatören bör ha följande nyckelkompetenser:
En grundläggande förståelse av de fysikaliska och operativa principerna för en värmepump, inklusive egenskaperna hos värmepumpens cirkulationssystem, nämligen förhållandet mellan låg temperatur hos värmesänkan, hög temperatur hos värmekällan, och systemets effektivitet, samt bestämning av värmefaktorn och årsvärmefaktorn (SPF).
Förståelse av de olika komponenterna i värmepumpens cirkulationssystem och deras funktion, inklusive kompressor, expansionsventil, förångare, kondensor, fixturer och kopplingar, smörjolja, köldmedium samt möjligheterna till överhettning, underkylning och kylning med värmepumpar.
Förmåga att välja och dimensionera komponenter i typiska installationssituationer, inklusive bestämning av standardvärden för värmelasten i olika byggnader och för varmvattenproduktion baserat på energianvändningen, beräkning av värmepumpens kapacitet utifrån värmelasten för varmvattenproduktion och byggnadens lagringsmassa samt i händelse av diskontinuerlig strömförsörjning, val av komponenter till ackumulatortanken och beräkning av tankens volym samt integrering av ett extra värmesystem.
Den teoretiska delen av utbildningen för installatörer av solceller och solfångare bör ge en överblick över marknadsläget för solenergiprodukter samt kostnads- och lönsamhetskalkyler och täcka ekologiska aspekter, komponenter, egenskaper hos och dimensionering av solenergisystem, val av rätt system och dimensionering av komponenter, beräkning av värmebehovet, brandskydd och därtill kopplade stöd och subventioner samt utformning, installation och underhåll av solceller och solfångare. Utbildningen bör också ge goda kunskaper om samtliga europeiska standarder för teknik och certifiering, t.ex. Solar Keymark, samt om nationell rätt och unionsrätt. Installatören bör ha följande nyckelkompetenser:
Förmåga att arbeta säkert med de redskap och den utrustning som krävs, att följa normer och standarder för säkerhet, och att uppmärksamma sådana risker vid rörmokeri, elarbeten m.m. som är förbundna med solenergiinstallationer.
Förmåga att identifiera sådana system och komponenter som utmärker aktiva och passiva system, inklusive den mekaniska konstruktionen, samt att bestämma komponenternas läge och hela systemets utformning och sammansättning.
Förmåga att avgöra hur stor installationsyta som krävs, riktning och lutning på solceller och solfångare med beaktande av skuggning, solexponering, strukturell integritet, installationens lämplighet för byggnaden och klimatet, val av lämplig installationsmetod för olika typer av tak samt jämvikt för den systemutrustning som krävs för installationen.
När det gäller solcellssystem krävs särskilt förmåga att anpassa den elektriska utformningen, inklusive att bestämma normal belastningsström, välja lämpliga typer av ledare och lämplig märkkapacitet för varje elektrisk krets, bestämma lämplig storlek, märkkapacitet och placering för all ansluten utrustning och alla delsystem samt välja en lämplig sammankopplingspunkt.
Intyget som utfärdas till installatörerna bör vara tidsbegränsat, så att det krävs att man går en repetitionskurs för att få behålla certifieringen.
BILAGA V
BESTÄMMELSER FÖR BERÄKNING AV VÄXTHUSGASPÅVERKAN AV BIODRIVMEDEL, FLYTANDE BIOBRÄNSLEN OCH DERAS FOSSILA MOTSVARIGHETER
A. TYPISKA VÄRDEN OCH NORMALVÄRDEN FÖR BIODRIVMEDEL NÄR DE PRODUCERAS UTAN NÅGRA NETTOUTSLÄPP AV KOLDIOXIDEKVIVALENTER TILL FÖLJD AV FÖRÄNDRAD MARKANVÄNDNING
|
Produktionskedja för biodrivmedel |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
67 % |
59 % |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
77 % |
73 % |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
73 % |
68 % |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
79 % |
76 % |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
58 % |
47 % |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
71 % |
64 % |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
48 % |
40 % |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
55 % |
48 % |
|
Etanol av majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
40 % |
28 % |
|
Etanol av majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
69 % |
68 % |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
47 % |
38 % |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
53 % |
46 % |
|
Etanol av spannmål utom majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) |
37 % |
24 % |
|
Etanol av spannmål utom majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*)) |
67 % |
67 % |
|
Etanol av sockerrör |
70 % |
70 % |
|
ETBE (etyltertiärbutyleter), andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
TAEE (tert-amyletyleter), andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
52 % |
47 % |
|
Biodiesel av solros |
57 % |
52 % |
|
Biodiesel av sojabönor |
55 % |
50 % |
|
Biodiesel av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
33 % |
20 % |
|
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
51 % |
45 % |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
88 % |
84 % |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (**) |
84 % |
78 % |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
51 % |
47 % |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
58 % |
54 % |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
55 % |
51 % |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
34 % |
22 % |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
53 % |
49 % |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
87 % |
83 % |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (**) |
83 % |
77 % |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
59 % |
57 % |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
65 % |
64 % |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
63 % |
61 % |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
40 % |
30 % |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
59 % |
57 % |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
98 % |
98 % |
|
(*) Normalvärden för processer som utnyttjar kraftvärmeproduktion är giltiga endast om all processvärme tillhandahålls av kraftvärmeproduktionen. (**) Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (1), för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
|
(1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1). |
||
B. UPPSKATTADE TYPISKA VÄRDEN RESPEKTIVE NORMALVÄRDEN FÖR FRAMTIDA BIODRIVMEDEL SOM INTE, ELLER BARA I FÖRSUMBAR OMFATTNING, FANNS PÅ MARKNADEN UNDER 2016, NÄR DE PRODUCERAS UTAN NÅGRA NETTOUTSLÄPP AV KOLDIOXIDEKVIVALENTER TILL FÖLJD AV FÖRÄNDRAD MARKANVÄNDNING
|
Produktionskedja för biodrivmedel |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|
Etanol av vetehalm |
85 % |
83 % |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
83 % |
83 % |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
82 % |
82 % |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
83 % |
83 % |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
82 % |
82 % |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
84 % |
84 % |
|
Dimetyleter (DME)av odlad skog i fristående anläggningar |
83 % |
83 % |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
84 % |
84 % |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
83 % |
83 % |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
89 % |
89 % |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
89 % |
89 % |
|
Dimetyleter (DME)av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
89 % |
89 % |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
89 % |
89 % |
|
MTBE (metyltertiärbutyleter), andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
C. METOD
1. Växthusgasutsläppen från produktion och användning av drivmedel, biodrivmedel och flytande biobränslen ska beräknas enligt följande:
Växthusgasutsläppen från produktion och användning av biodrivmedel ska beräknas enligt följande:
E = eec + el + ep + etd + eu – esca – eccs – eccr,
där
|
E |
= |
totala utsläpp från användningen av bränslet, |
|
eec |
= |
utsläpp från utvinning eller odling av råvaror, |
|
el |
= |
på år fördelade utsläpp från förändringar av kollagret till följd av förändrad markanvändning, |
|
ep |
= |
utsläpp från bearbetning, |
|
etd |
= |
utsläpp från transport och distribution, |
|
eu |
= |
utsläpp från bränsle som används, |
|
esca |
= |
utsläppsminskningar genom beständig inlagring av kol i marken genom förbättrade jordbruksmetoder, |
|
eccs |
= |
utsläppsminskningar genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, och |
|
eccr |
= |
utsläppsminskningar genom avskiljning och ersättning av koldioxid. |
Utsläpp från tillverkning av maskiner och utrustning ska inte räknas med.
Utsläppen av växthusgaser från produktion och användning av flytande biobränslen ska beräknas på samma sätt som för biodrivmedel (E), men med det tillägg som krävs för att ta med energiomvandlingen till den el och/eller värme och kyla som produceras, enligt följande:
För energianläggningar som bara tillhandahåller värme:
För energianläggningar som bara tillhandahåller el:
där
|
ECh,el |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från den slutliga energiprodukten, |
|
E |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från det flytande biobränslet före slutomvandling, |
|
ηel |
= |
elektrisk verkningsgrad, definierad som den årligen producerade elen, dividerad med det årligen tillförda flytande biobränslet, baserat på dess energiinnehåll, |
|
ηh |
= |
värmeverkningsgrad, definierad som den årligen avgivna nyttiggjorda värmen, dividerad med det årligen tillförda flytande biobränslet, baserat på dess energiinnehåll. |
För el eller mekanisk energi från energianläggningar som tillhandahåller nyttiggjord värme tillsammans med el och/eller mekanisk energi:
För nyttiggjord värme från energianläggningar som tillhandahåller värme tillsammans med el och/eller mekanisk energi:
där
|
ECh,el |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från den slutliga energiprodukten, |
|
E |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från det flytande biobränslet före slutomvandling, |
|
ηel |
= |
elektrisk verkningsgrad, definierad som den årligen producerade elen, dividerad med det årligen tillförda bränslet, baserat på dess energiinnehåll, |
|
ηh |
= |
värmeverkningsgrad, definierad som den årligen avgivna nyttiggjorda värmen, dividerad med det årligen tillförda bränslet, baserat på dess energiinnehåll. |
|
Cel |
= |
andel exergi i elen, och/eller mekanisk energi, sätts till 100 % (Cel = 1), |
|
Ch |
= |
Carnot-effektivitet (andel exergi i nyttiggjord värme). |
Carnot-effektiviteten Ch för nyttiggjord värme vid olika temperaturer definieras som
där
|
Th |
= |
temperatur, mätt i absolut temperatur (kelvin) för den nyttiggjorda värmen vid leveranspunkten, |
|
T0 |
= |
Omgivningstemperatur, sätts till 273,15 kelvin (motsvarar 0 °C). |
Om överskottsvärmen exporteras för uppvärmning av byggnader får, vid en temperatur lägre än 150 °C (423,15 kelvin), Ch alternativt definieras på följande sätt:
|
Ch |
= |
Carnot-effektivitet i värme på 150 °C (423,15 kelvin), som är 0,3546 |
Vid tillämpningen av denna beräkning gäller följande definitioner:
kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och el och/eller mekanisk energi,
nyttiggjord värme: värme som framställs för att tillgodose en ekonomiskt försvarbar efterfrågan på värme för uppvärmning och kylning,
ekonomiskt försvarbar efterfrågan: en efterfrågan som inte överstiger behovet av värme eller kyla och som annars skulle tillgodoses på marknadsvillkor.
2. Växthusgasutsläpp från biodrivmedel och flytande biobränslen ska uttryckas på följande sätt:
Växthusgasutsläpp från biodrivmedel, E, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ bränsle, g CO2eq/MJ.
Växthusgasutsläpp från flytande biobränslen, EC, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ slutlig energiprodukt (värme eller el), g CO2eq/MJ.
När värme och kyla produceras tillsammans med el ska utsläppen tilldelas värme respektive el (som i punkt 1 b), oavsett om värmen faktiskt utnyttjas för uppvärmningsändamål eller för kylning ( 9 ).
Om utsläppen av växthusgaser från utvinning eller odling av råvaror, eec, uttrycks i gram koldioxidekvivalenter per ton torr bränsleråvara ska omvandlingen till gram koldioxidekvivalenter per MJ bränsle, g CO2eq/MJ beräknas enligt följande ( 10 ):
där
Utsläpp per ton torr bränsleråvara (feedstock) ska beräknas enligt följande:
3. De minskade växthusgasutsläppen från biodrivmedel och flytande biobränslen ska beräknas enligt följande:
Minskade växthusgasutsläpp från biodrivmedel:
UTSLÄPPSMINSKNING = (EF(t) – EB)/EF(t),
där
|
EB |
= |
totala utsläpp från biodrivmedlet, |
|
EF(t) |
= |
totala utsläpp från den fossila motsvarigheten till drivmedlet |
Minskade växthusgasutsläpp från värme och kyla samt el som produceras från flytande biobränslen:
UTSLÄPPSMINSKNING = (ECF(h&c,el) – ECB(h&c,el)/ECF (h&c,el),
där
|
ECB(h&c,el) |
= |
totala utsläpp från värmen eller elen, och |
|
ECF(h&c,el) |
= |
totala utsläpp från den fossila motsvarigheten till nyttiggjord värme eller el. |
4. De växthusgaser som omfattas av punkt 1 är CO2, N2O och CH4. Vid beräkningen av koldioxidekvivalenter ska följande värden användas för dessa gaser:
|
CO2 |
: |
1 |
|
N2O |
: |
298 |
|
CH4 |
: |
25 |
5. Utsläpp från extraktion och odling av råvaror, eec, ska omfatta utsläpp från själva extraktions- och odlingsprocessen, från insamlingen, torkningen och lagringen av råvaror, från avfall och utlakning, och från produktionen av kemikalier eller produkter som används vid uttag eller odling. Avskiljning av koldioxid vid odlingen av råvaror ska inte räknas med. Då man uppskattar utsläppen från odling av biomassa i jordbruket är det tillåtet att, i stället för faktiska värden, utgå från de regionala medelvärden för utsläpp från odling som ingår i de rapporter som avses i artikel 31.4 eller den information om disaggregerade normalvärden för utsläpp från odling som ingår i denna bilaga. I brist på relevant information i dessa rapporter är det tillåtet att beräkna medelvärden baserade på lokala jordbruksmetoder, t.ex. baserat på data från en grupp av gårdar, som ett alternativ till att använda faktiska värden.
6. I den beräkning som avses i punkt 1 a ska minskade växthusgasutsläpp genom förbättrade jordbruksmetoder, esca, såsom övergång till begränsad jordbearbetning eller direkt sådd, förbättrat växelbruk, användning av täckgrödor, inklusive hantering av restprodukter från jordbruk och användning av organiska jordförbättringsmedel (t.ex. kompost och rötrester från fermentering av gödsel), beaktas endast om det tillhandahålls pålitliga och kontrollerbara bevis för att inlagringen av kol i marken har ökat, eller om det är rimligt att förvänta sig att den har ökat under den period då de berörda råvarorna odlades, samtidigt som hänsyn tas till utsläppen om dessa metoder leder till ökad användning av gödningsmedel och bekämpningsmedel ( 11 ).
7. De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, el, ska beräknas genom att de totala utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:
el = (CSR – CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P – eB, ( 12 )
där
|
el |
= |
årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som massan (gram) koldioxidekvivalenter per enhet energi från biodrivmedel eller flytande biobränsle (megajoule)); åkermark (1) och jordbruksmark (2) för fleråriga grödor ska betraktas som en och samma markanvändning, |
|
CSR |
= |
kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet, inklusive både mark och vegetation); referensmarkanvändningen är den användning som marken hade antingen i januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare, |
|
CSA |
= |
kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet, inklusive både mark och vegetation); om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som tilldelas CSA vara det beräknade lagret per ytenhet efter 20 år eller när grödan når mognad, beroende på vilket som inträffar först. |
|
P |
= |
grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel och flytande biobränslen per ytenhet per år), |
|
eB |
= |
bonus på 29 g CO2eq/MJ biodrivmedel eller flytande biobränsle, om biomassa erhålls från återställd skadad mark under de förutsättningar som fastställs i punkt 8. |
|
(1)
Åkermark enligt definitionen i IPCC.
(2)
Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm. |
||
8. Bonusen på 29 g CO2eq/MJ ska beviljas om det kan styrkas att marken
i januari 2008 inte användes för jordbruk eller annan verksamhet, och
utgör allvarligt skadad mark, inklusive mark som tidigare användes för jordbruk.
Bonusen på 29 g CO2eq/MJ ska vara tillämplig upp till 20 år från och med dagen för omställning av marken till jordbruk, om en regelbunden ökning av kollagret och en betydande minskning av erosionen för mark enligt led b säkerställs.
9. Allvarligt skadad mark: mark som under en längre tid antingen har försaltats i betydande omfattning eller vars halt av organiska ämnen varit särskilt låg och som drabbats av kraftig erosion.
10. Kommissionen ska senast den 31 december 2020 se över riktlinjerna för beräkning av kollager i mark ( 13 ) med utgångspunkt i 2006 års IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories – volym 4 och i enlighet med förordning (EU) nr 525/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 ( 14 ). Kommissionens riktlinjer ska ligga till grund för beräkningen av kollager på land vid tillämpningen av detta direktiv.
11. Utsläpp från bearbetning, ep, omfattar utsläpp från själva bearbetningen, från avfall och utlakning, och från produktionen av kemikalier och produkter som används vid bearbetningen, däribland de koldioxidutsläpp som motsvarar halten kol i fossila insatsvaror, oberoende av om dessa faktiskt förbränts vid processen.
När man ska redovisa användningen av sådan el som inte producerats i bränsleproduktionsanläggningen ska växthusgasutsläppen vid produktion och distribution av denna el antas motsvara de genomsnittliga utsläppen vid produktion och distribution av el i en angiven region. Med undantag från denna bestämmelse får producenter använda sig av ett genomsnittsvärde för en enskild anläggning för elproduktion när det gäller el som producerats av den anläggningen, förutsatt att den inte är ansluten till elnätet.
Utsläpp från bearbetning ska inbegripa utsläpp från torkning av mellanliggande produkter och material om detta är relevant.
12. Utsläpp från transporter och distribution, etd, ska omfatta utsläpp från transport av råvaror och halvfabrikat och från lagring och distribution av färdigt material. Utsläpp från transporter och distribution som ska beaktas enligt punkt 5 ska inte omfattas av den här punkten.
13. Utsläpp från bränsle som används, eu, ska antas vara noll för biodrivmedel och flytande biobränslen.
Utsläpp av andra växthusgaser (N2O och CH4) än koldioxid från det bränsle som används ska ingå i faktorn eu för flytande biobränslen.
14. Minskade utsläpp genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, eccs, som inte redan har redovisats i ep, ska begränsas till utsläpp som undviks genom avskiljning och lagring av koldioxid med direkt koppling till utvinning, transport, bearbetning och distribution av bränsle om den lagras i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG ( 15 ).
15. Minskade utsläpp genom avskiljning och ersättning av koldioxid, eccr, ska vara direkt relaterade till den produktion av biodrivmedel eller flytande biobränsle till vilken de tillskrivs och begränsas till utsläpp som undviks genom avskiljning av koldioxid vars kol kommer från biomassa och som används för att ersätta koldioxid av fossilt ursprung vid produktionen av kommersiella varor och tjänster.
16. Om en kraftvärmeenhet – som tillhandahåller värme och/eller el till en bränsleframställningsprocess för vilken utsläpp beräknas – producerar ett överskott av el och/eller nyttiggjord värme ska utsläppen av växthusgaser fördelas mellan elen och den nyttiggjorda värmen i enlighet med temperaturen för den värme som produceras (som återspeglar värmens användbarhet (nytta)). Den del av värmen som nyttiggjorts får man fram genom att multiplicera dess energiinnehåll med Carnot-effektiviteten Ch, vilken beräknas enligt följande:
där
|
Th |
= |
temperatur, mätt i absolut temperatur (kelvin) för den nyttiggjorda värmen vid leveranspunkten, |
|
T0 |
= |
omgivningstemperatur, sätts till 273,15 kelvin (motsvarar 0 °C). |
Om överskottsvärmen exporteras för uppvärmning av byggnader får, vid en temperatur lägre än 150 °C (423,15 kelvin), Ch alternativt definieras på följande sätt:
|
Ch |
= |
Carnot-effektivitet i värme på 150 °C (423,15 kelvin), som är 0,3546. |
I den beräkningen ska de faktiska verkningsgraderna användas, definierade som den årligen producerade mekaniska energin, elen respektive värmen, dividerat med den årligen tillförda energin.
Vid tillämpningen av denna beräkning gäller följande definitioner:
kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och el och/eller mekanisk energi,
nyttiggjord värme: värme som framställs för att tillgodose en ekonomiskt försvarbar efterfrågan på värme för uppvärmning eller kylning,
ekonomiskt försvarbar efterfrågan: en efterfrågan som inte överstiger behovet av värme eller kyla och som annars skulle tillgodoses på marknadsvillkor.
17. Om en bränsleproduktionsprocess både producerar det bränsle för vilket utsläpp beräknas och en eller flera andra produkter (samprodukter), ska växthusgasutsläppen fördelas mellan bränslet (eller dess mellanprodukt) och samprodukterna i förhållande till deras energiinnehåll (fastställt som det lägre värmevärdet när det gäller andra samprodukter än el och värme). Växthusgasintensiteten i överskott av nyttiggjord värme eller el är samma som växthusgasintensiteten i den värme eller el som tillförs bränsleframställningsprocessen och bestäms genom beräkning av växthusgasintensiteten i samtliga tillförda ämnen och i utsläppen, inklusive bränsleråvaran och CH4- och N2O-utsläpp, till och från den kraftvärmeenhet, panna eller annan apparat, som tillhandahåller värme eller el till bränsleframställningsprocessen. När det gäller kraftvärme, dvs. el och värme, utförs beräkningen i enlighet med punkt 16.
18. Vid beräkningen i punkt 17 ska de utsläpp som fördelas bestå av eec + el + esca + de fraktioner av ep, etd, eccs, och eccr som äger rum till och med det processteg där en samprodukt bildas. Om samprodukter redan har fått en sådan tilldelning i samband med ett tidigare processteg i livscykeln, ska i detta syfte fraktionen av de utsläpp som kopplas till det senaste processteget i produktionen av det mellanliggande bränslet användas i stället för de totala utsläppen vid beräkning av utsläpp från drivmedelsproduktionen.
När det gäller biodrivmedel och flytande biobränslen ska alla samprodukter, tas med i denna beräkning. Inga utsläpp ska tilldelas avfall och restprodukter. Samprodukter med negativt energiinnehåll ska anses ha energiinnehållet noll då man gör beräkningen.
Avfall och restprodukter, inklusive trädtoppar och grenar, halm, agnar, kolvar och nötskal, liksom restprodukter från bearbetning, inklusive råglycerin (glycerin som inte är raffinerat) och bagass, ska anses ha värdet noll när det gäller växthusgasutsläppen över en livscykel, fram till dess att dessa material samlas in, oavsett om de bearbetas till mellanliggande produkter innan de omvandlas till slutprodukten.
När det gäller bränslen som produceras i andra raffinaderier än den kombination av bearbetningsanläggningar med pannor eller kraftvärmeenheter som tillhandahåller värme och/eller el till bearbetningsanläggningen, ska den enhet som analyseras för den beräkning som avses i punkt 17 utgöras av raffinaderiet.
19. Vid beräkningen i punkt 3 ska EF(t) för den fossila motsvarigheten till biodrivmedel vara 94 g CO2eq/MJ.
Vid beräkningen i punkt 3 ska ECF(e) för den fossila motsvarigheten till flytande biobränslen som används för elproduktion vara 183 g CO2eq/MJ.
Vid beräkningen i punkt 3 ska ECF(h&c) för den fossila motsvarigheten till flytande biobränslen som används för produktion av nyttiggjord värme, liksom för produktion av värme och/eller kyla vara 80 g CO2eq/MJ.
D. DISAGGREGERADE NORMALVÄRDEN FÖR BIODRIVMEDEL OCH FLYTANDE BIOBRÄNSLEN
Disaggregerade normalvärden för odling: ”eec” enligt definitionen i del C i denna bilaga inklusive N2O-utsläpp från mark
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av sockerbetor |
9,6 |
9,6 |
|
Etanol av majs |
25,5 |
25,5 |
|
Etanol av spannmål utom majs |
27,0 |
27,0 |
|
Etanol av sockerrör |
17,1 |
17,1 |
|
ETBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
TAEE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
32,0 |
32,0 |
|
Biodiesel av solros |
26,1 |
26,1 |
|
Biodiesel av sojabönor |
21,2 |
21,2 |
|
Biodiesel av palmolja |
26,0 |
26,0 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
0 |
0 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
33,4 |
33,4 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
26,9 |
26,9 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
22,1 |
22,1 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja |
27,3 |
27,3 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
0 |
0 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
33,4 |
33,4 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
27,2 |
27,2 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
22,2 |
22,2 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja |
27,1 |
27,1 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
(*1)
Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
Disaggregerade normalvärden för odling: ”eec” – endast för N2O-utsläpp från mark (dessa ingår redan i de disaggregerade värdena för utsläpp från odling i tabellen för ”eec”)
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av sockerbetor |
4,9 |
4,9 |
|
Etanol av majs |
13,7 |
13,7 |
|
Etanol av spannmål utom majs |
14,1 |
14,1 |
|
Etanol av sockerrör |
2,1 |
2,1 |
|
ETBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
TAEE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
17,6 |
17,6 |
|
Biodiesel av solros |
12,2 |
12,2 |
|
Biodiesel av sojabönor |
13,4 |
13,4 |
|
Biodiesel av palmolja |
16,5 |
16,5 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
0 |
0 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
18,0 |
18,0 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
12,5 |
12,5 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
13,7 |
13,7 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja |
16,9 |
16,9 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
0 |
0 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
17,6 |
17,6 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
12,2 |
12,2 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
13,4 |
13,4 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja |
16,5 |
16,5 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
(*1)
Anm.: Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
Disaggregerade normalvärden för bearbetning: ”ep” enligt definitionen i del C i denna bilaga
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
18,8 |
26,3 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
9,7 |
13,6 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
13,2 |
18,5 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
7,6 |
10,6 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
27,4 |
38,3 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
15,7 |
22,0 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
20,8 |
29,1 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
14,8 |
20,8 |
|
Etanol av majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
28,6 |
40,1 |
|
Etanol av majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,8 |
2,6 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
21,0 |
29,3 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
15,1 |
21,1 |
|
Etanol av spannmål utom majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
30,3 |
42,5 |
|
Etanol av spannmål utom majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,5 |
2,2 |
|
Etanol av sockerrör |
1,3 |
1,8 |
|
ETBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
TAEE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
11,7 |
16,3 |
|
Biodiesel av solros |
11,8 |
16,5 |
|
Biodiesel av sojabönor |
12,1 |
16,9 |
|
Biodiesel av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
30,4 |
42,6 |
|
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
13,2 |
18,5 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
9,3 |
13,0 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
13,6 |
19,1 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
10,7 |
15,0 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
10,5 |
14,7 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
10,9 |
15,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
27,8 |
38,9 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
9,7 |
13,6 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
10,2 |
14,3 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
14,5 |
20,3 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
3,7 |
5,2 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
3,8 |
5,4 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
4,2 |
5,9 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
22,6 |
31,7 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
4,7 |
6,5 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
0,6 |
0,8 |
|
(*1)
Normalvärden för processer som utnyttjar kraftvärmeproduktion är giltiga endast om all processvärme tillhandahålls av kraftvärmeproduktionen.
(*2)
Anm.: Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
Disaggregerade normalvärden endast för extraktion av olja (dessa ingår redan i de disaggregerade värden för utsläpp från bearbetning i tabellen för ”ep”)
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Biodiesel av raps |
3,0 |
4,2 |
|
Biodiesel av solros |
2,9 |
4,0 |
|
Biodiesel av sojabönor |
3,2 |
4,4 |
|
Biodiesel av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
20,9 |
29,2 |
|
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
3,7 |
5,1 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
4,3 |
6,1 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
3,1 |
4,4 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
3,0 |
4,1 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
3,3 |
4,6 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
21,9 |
30,7 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
3,8 |
5,4 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
4,3 |
6,0 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
3,1 |
4,4 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
3,0 |
4,2 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
3,4 |
4,7 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
21,8 |
30,5 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
3,8 |
5,3 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
0 |
0 |
|
(*1)
Anm.: Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
Disaggregerade normalvärden för transport och distribution: ”etd” enligt definitionen i del C i denna bilaga
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
2,3 |
2,3 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
2,3 |
2,3 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,3 |
2,3 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,3 |
2,3 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,3 |
2,3 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,3 |
2,3 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av spannmål utom majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av spannmål utom majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
2,2 |
2,2 |
|
Etanol av sockerrör |
9,7 |
9,7 |
|
ETBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
TAEE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
1,8 |
1,8 |
|
Biodiesel av solros |
2,1 |
2,1 |
|
Biodiesel av sojabönor |
8,9 |
8,9 |
|
Biodiesel av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
6,9 |
6,9 |
|
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
6,9 |
6,9 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
1,9 |
1,9 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*1) |
1,6 |
1,6 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
1,7 |
1,7 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
2,0 |
2,0 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
9,2 |
9,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
7,0 |
7,0 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
7,0 |
7,0 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
1,7 |
1,7 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
1,5 |
1,5 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
1,4 |
1,4 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
1,7 |
1,7 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
8,8 |
8,8 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
6,7 |
6,7 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
6,7 |
6,7 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
1,4 |
1,4 |
|
(*1)
Normalvärden för processer som utnyttjar kraftvärmeproduktion är giltiga endast om all processvärme tillhandahålls av kraftvärmeproduktionen.
(*2)
Anm.: Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
Disaggregerade normalvärden endast för transport och distribution av slutligt bränsle. Dessa ingår redan i tabellen över utsläpp från transport och distribution (”etd” enligt definitionen i del C i denna bilaga, men följande värden kan användas om en ekonomisk aktör vill deklarera endast de faktiska utsläppen från transporter av grödor eller olja).
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av spannmål utom majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av spannmål utom majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
1,6 |
1,6 |
|
Etanol av sockerrör |
6,0 |
6,0 |
|
Andelen ETBE (etyltertiärbutyleter) från förnybar etanol |
Kommer att anses vara lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Andelen TAEE (tert-amyletyleter) från förnybar etanol |
Kommer att anses vara lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
1,3 |
1,3 |
|
Biodiesel av solros |
1,3 |
1,3 |
|
Biodiesel av sojabönor |
1,3 |
1,3 |
|
Biodiesel av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
1,3 |
1,3 |
|
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
1,3 |
1,3 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
1,3 |
1,3 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
1,3 |
1,3 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
1,2 |
1,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
1,2 |
1,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
1,2 |
1,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
1,2 |
1,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
1,2 |
1,2 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
1,2 |
1,2 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
1,2 |
1,2 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
0,8 |
0,8 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
0,8 |
0,8 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
0,8 |
0,8 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
0,8 |
0,8 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
0,8 |
0,8 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
0,8 |
0,8 |
|
(*1)
Normalvärden för processer som utnyttjar kraftvärmeproduktion är giltiga endast om all processvärme tillhandahålls av kraftvärmeproduktionen.
(*2)
Anm.: Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
Totalt för odling, bearbetning, transport och distribution
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
30,7 |
38,2 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
21,6 |
25,5 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
25,1 |
30,4 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
19,5 |
22,5 |
|
Etanol av sockerbetor (utan biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
39,3 |
50,2 |
|
Etanol av sockerbetor (med biogas från drank, brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
27,6 |
33,9 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
48,5 |
56,8 |
|
Etanol av majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
42,5 |
48,5 |
|
Etanol av majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
56,3 |
67,8 |
|
Etanol av majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
29,5 |
30,3 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i konventionell panna) |
50,2 |
58,5 |
|
Etanol av spannmål utom majs (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
44,3 |
50,3 |
|
Etanol av spannmål utom majs (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) |
59,5 |
71,7 |
|
Etanol av spannmål utom majs (restprodukter från skogsbruk som processbränsle i kraftvärmeverk (*1)) |
30,7 |
31,4 |
|
Etanol av sockerrör |
28,1 |
28,6 |
|
ETBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
TAEE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används |
|
|
Biodiesel av raps |
45,5 |
50,1 |
|
Biodiesel av solros |
40,0 |
44,7 |
|
Biodiesel av sojabönor |
42,2 |
47,0 |
|
Biodiesel av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
63,3 |
75,5 |
|
Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
46,1 |
51,4 |
|
Biodiesel av avfall i form av matolja |
11,2 |
14,9 |
|
Biodiesel av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
15,2 |
20,7 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps |
45,8 |
50,1 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros |
39,4 |
43,6 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av sojabönor |
42,2 |
46,5 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
62,1 |
73,2 |
|
Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
44,0 |
47,9 |
|
Vätebehandlad olja av avfall i form av matolja |
11,9 |
16,0 |
|
Vätebehandlad olja av animaliska fetter från utsmältning (*2) |
16,0 |
21,8 |
|
Ren vegetabilisk olja av raps |
38,5 |
40,0 |
|
Ren vegetabilisk olja av solros |
32,7 |
34,3 |
|
Ren vegetabilisk olja av sojabönor |
35,2 |
36,9 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (öppen damm för avloppsslam) |
56,4 |
65,5 |
|
Ren vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) |
38,5 |
40,3 |
|
Ren olja av avfall i form av matolja |
2,0 |
2,2 |
|
(*1)
Normalvärden för processer som utnyttjar kraftvärmeproduktion är giltiga endast om all processvärme tillhandahålls av kraftvärmeproduktionen.
(*2)
Anm.: Gäller endast biodrivmedel som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 1- och 2-material i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009, för vilka utsläpp kopplade till desinfektion som en del av utsmältningen inte beaktas. |
||
E. UPPSKATTADE DISAGGREGERADE NORMALVÄRDEN FÖR FRAMTIDA BIODRIVMEDEL OCH FLYTANDE BIOBRÄNSLEN SOM INTE, ELLER BARA I FÖRSUMBAR OMFATTNING, FANNS PÅ MARKNADEN 2016
Disaggregerade normalvärden för odling: ”eec” enligt definitionen i del C i denna bilaga inklusive N2O-utsläpp (inklusive flisning av virkesavfall eller odlad skog)
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av vetehalm |
1,8 |
1,8 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
3,3 |
3,3 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
8,2 |
8,2 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
3,3 |
3,3 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
8,2 |
8,2 |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
3,1 |
3,1 |
|
Dimetyleter (DME) av odlad skog i fristående anläggningar |
7,6 |
7,6 |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
3,1 |
3,1 |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
7,6 |
7,6 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,5 |
2,5 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,5 |
2,5 |
|
Dimetyleter (DME) av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,5 |
2,5 |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,5 |
2,5 |
|
MTBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
Disaggregerade normalvärden för N2O-utsläpp från mark (ingår i disaggregerade normalvärden för utsläpp från odling i tabellen för ”eec”)
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av vetehalm |
0 |
0 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
4,4 |
4,4 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
4,4 |
4,4 |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Dimetyleter (DME) av odlad skog i fristående anläggningar |
4,1 |
4,1 |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
4,1 |
4,1 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
Dimetyleter (DME) av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
MTBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
Disaggregerade normalvärden för bearbetning: ”ep” enligt definitionen i del C i denna bilaga
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av vetehalm |
4,8 |
6,8 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
0,1 |
0,1 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
0,1 |
0,1 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
0,1 |
0,1 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
0,1 |
0,1 |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Dimetyleter (DME) av odlad skog i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
0 |
0 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
Dimetyleter (DME) av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
0 |
0 |
|
MTBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
Disaggregerade normalvärden för transport och distribution: ”etd” enligt definitionen i del C i denna bilaga
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av vetehalm |
7,1 |
7,1 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
12,2 |
12,2 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
8,4 |
8,4 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
12,2 |
12,2 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
8,4 |
8,4 |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
12,1 |
12,1 |
|
Dimetyleter (DME) av odlad skog i fristående anläggningar |
8,6 |
8,6 |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
12,1 |
12,1 |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
8,6 |
8,6 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
7,7 |
7,7 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
7,9 |
7,9 |
|
Dimetyleter (DME) av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
7,7 |
7,7 |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
7,9 |
7,9 |
|
MTBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
Disaggregerade normalvärden endast för transport och distribution av slutligt bränsle. Dessa ingår redan i tabellen över utsläpp från transport och distribution etd enligt definitionen i del C i denna bilaga, men följande värden kan användas om en ekonomisk aktör vill deklarera endast de faktiska utsläppen från transporter av bränsleråvara).
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av vetehalm |
1,6 |
1,6 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
1,2 |
1,2 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
1,2 |
1,2 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
1,2 |
1,2 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
1,2 |
1,2 |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
2,0 |
2,0 |
|
Dimetyleter (DME) av odlad skog i fristående anläggningar |
2,0 |
2,0 |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
2,0 |
2,0 |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
2,0 |
2,0 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,0 |
2,0 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,0 |
2,0 |
|
Dimetyleter (DME) av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,0 |
2,0 |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
2,0 |
2,0 |
|
MTBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
Totalt för odling, bearbetning, transport och distribution
|
Produktionskedja för biodrivmedel och flytande biobränslen |
Typiskt värde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
Normalvärde för växthusgasutsläppen (g CO2eq/MJ) |
|
Etanol av vetehalm |
13,7 |
15,7 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av virkesavfall i fristående anläggningar |
15,6 |
15,6 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av odlad skog i fristående anläggningar |
16,7 |
16,7 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av virkesavfall i fristående anläggningar |
15,6 |
15,6 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av odlad skog i fristående anläggningar |
16,7 |
16,7 |
|
Dimetyleter (DME) av virkesavfall i fristående anläggningar |
15,2 |
15,2 |
|
Dimetyleter (DME) av odlad skog i fristående anläggningar |
16,2 |
16,2 |
|
Metanol av virkesavfall i fristående anläggningar |
15,2 |
15,2 |
|
Metanol av odlad skog i fristående anläggningar |
16,2 |
16,2 |
|
Fischer-Tropsch-diesel av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
10,2 |
10,2 |
|
Fischer-Tropsch-bensin av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
10,4 |
10,4 |
|
Dimetyleter (DME) av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
10,2 |
10,2 |
|
Metanol av svartlutsförgasning integrerad med massafabrik |
10,4 |
10,4 |
|
MTBE, andel från förnybara energikällor |
Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används |
|
BILAGA VI
BESTÄMMELSER FÖR BERÄKNING AV VÄXTHUSGASPÅVERKAN AV BIOMASSABRÄNSLEN OCH DERAS FOSSILA MOTSVARIGHETER
A. Typiska värden och normalvärden för minskningar av växthusgasutsläpp från biomassabränslen när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av förändrad markanvändning
|
TRÄFLIS |
|||||
|
Produktionssystem för biomassabränsle |
Transportsträcka |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
||
|
Värme |
El |
Värme |
El |
||
|
Träflis från restprodukter från skogsbruk |
1–500 km |
93 % |
89 % |
91 % |
87 % |
|
500–2 500 km |
89 % |
84 % |
87 % |
81 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
82 % |
73 % |
78 % |
67 % |
|
|
Över 10 000 km |
67 % |
51 % |
60 % |
41 % |
|
|
Träflis från skottskog med kort omloppstid (eukalyptus) |
2 500 –10 000 km |
77 % |
65 % |
73 % |
60 % |
|
Träflis från skottskog med kort omloppstid (poppel, med gödning) |
1–500 km |
89 % |
83 % |
87 % |
81 % |
|
500–2 500 km |
85 % |
78 % |
84 % |
76 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
78 % |
67 % |
74 % |
62 % |
|
|
Över 10 000 km |
63 % |
45 % |
57 % |
35 % |
|
|
Träflis från skottskog med kort omloppstid (poppel, utan gödning) |
1–500 km |
91 % |
87 % |
90 % |
85 % |
|
500–2 500 km |
88 % |
82 % |
86 % |
79 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
80 % |
70 % |
77 % |
65 % |
|
|
Över 10 000 km |
65 % |
48 % |
59 % |
39 % |
|
|
Träflis från stamved |
1–500 km |
93 % |
89 % |
92 % |
88 % |
|
500–2 500 km |
90 % |
85 % |
88 % |
82 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
82 % |
73 % |
79 % |
68 % |
|
|
Över 10 000 km |
67 % |
51 % |
61 % |
42 % |
|
|
Träflis från industriavfall |
1–500 km |
94 % |
92 % |
93 % |
90 % |
|
500–2 500 km |
91 % |
87 % |
90 % |
85 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
83 % |
75 % |
80 % |
71 % |
|
|
Över 10 000 km |
69 % |
54 % |
63 % |
44 % |
|
|
TRÄPELLETS (*1) |
||||||
|
Produktionssystem för biomassabränsle |
Transportsträcka |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|||
|
Värme |
El |
Värme |
El |
|||
|
Träbriketter eller träpellets av restprodukter från skogsbruk |
Fall 1 |
1–500 km |
58 % |
37 % |
49 % |
24 % |
|
500–2 500 km |
58 % |
37 % |
49 % |
25 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
55 % |
34 % |
47 % |
21 % |
||
|
Över 10 000 km |
50 % |
26 % |
40 % |
11 % |
||
|
Fall 2a |
1–500 km |
77 % |
66 % |
72 % |
59 % |
|
|
500–2 500 km |
77 % |
66 % |
72 % |
59 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
75 % |
62 % |
70 % |
55 % |
||
|
Över 10 000 km |
69 % |
54 % |
63 % |
45 % |
||
|
Fall 3a |
1–500 km |
92 % |
88 % |
90 % |
85 % |
|
|
500–2 500 km |
92 % |
88 % |
90 % |
86 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
90 % |
85 % |
88 % |
81 % |
||
|
Över 10 000 km |
84 % |
76 % |
81 % |
72 % |
||
|
Träbriketter eller träpellets av skottskog med kort omloppstid (eukalyptus) |
Fall 1 |
2 500 –10 000 km |
52 % |
28 % |
43 % |
15 % |
|
Fall 2a |
2 500 –10 000 km |
70 % |
56 % |
66 % |
49 % |
|
|
Fall 3a |
2 500 –10 000 km |
85 % |
78 % |
83 % |
75 % |
|
|
Träbriketter eller träpellets av skottskog med kort omloppstid (poppel, med gödning) |
Fall 1 |
1–500 km |
54 % |
32 % |
46 % |
20 % |
|
500–10 000 km |
52 % |
29 % |
44 % |
16 % |
||
|
Över 10 000 km |
47 % |
21 % |
37 % |
7 % |
||
|
Fall 2a |
1–500 km |
73 % |
60 % |
69 % |
54 % |
|
|
500–10 000 km |
71 % |
57 % |
67 % |
50 % |
||
|
Över 10 000 km |
66 % |
49 % |
60 % |
41 % |
||
|
Fall 3a |
1–500 km |
88 % |
82 % |
87 % |
81 % |
|
|
500–10 000 km |
86 % |
79 % |
84 % |
77 % |
||
|
Över 10 000 km |
80 % |
71 % |
78 % |
67 % |
||
|
Träbriketter eller träpellets av skottskog med kort omloppstid (poppel, utan gödning) |
Fall 1 |
1–500 km |
56 % |
35 % |
48 % |
23 % |
|
500–10 000 km |
54 % |
32 % |
46 % |
20 % |
||
|
Över 10 000 km |
49 % |
24 % |
40 % |
10 % |
||
|
Fall 2a |
1–500 km |
76 % |
64 % |
72 % |
58 % |
|
|
500–10 000 km |
74 % |
61 % |
69 % |
54 % |
||
|
Över 10 000 km |
68 % |
53 % |
63 % |
45 % |
||
|
Fall 3a |
1–500 km |
91 % |
86 % |
90 % |
85 % |
|
|
500–10 000 km |
89 % |
83 % |
87 % |
81 % |
||
|
Över 10 000 km |
83 % |
75 % |
81 % |
71 % |
||
|
Stamved |
Fall 1 |
1–500 km |
57 % |
37 % |
49 % |
24 % |
|
500–2 500 km |
58 % |
37 % |
49 % |
25 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
55 % |
34 % |
47 % |
21 % |
||
|
Över 10 000 km |
50 % |
26 % |
40 % |
11 % |
||
|
Fall 2a |
1–500 km |
77 % |
66 % |
73 % |
60 % |
|
|
500–2 500 km |
77 % |
66 % |
73 % |
60 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
75 % |
63 % |
70 % |
56 % |
||
|
Över 10 000 km |
70 % |
55 % |
64 % |
46 % |
||
|
Fall 3a |
1–500 km |
92 % |
88 % |
91 % |
86 % |
|
|
500–2 500 km |
92 % |
88 % |
91 % |
87 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
90 % |
85 % |
88 % |
83 % |
||
|
Över 10 000 km |
84 % |
77 % |
82 % |
73 % |
||
|
Träbriketter eller träpellets av träindustri-avfall |
Fall 1 |
1–500 km |
75 % |
62 % |
69 % |
55 % |
|
500–2 500 km |
75 % |
62 % |
70 % |
55 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
72 % |
59 % |
67 % |
51 % |
||
|
Över 10 000 km |
67 % |
51 % |
61 % |
42 % |
||
|
Fall 2a |
1–500 km |
87 % |
80 % |
84 % |
76 % |
|
|
500–2 500 km |
87 % |
80 % |
84 % |
77 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
85 % |
77 % |
82 % |
73 % |
||
|
Över 10 000 km |
79 % |
69 % |
75 % |
63 % |
||
|
Fall 3a |
1–500 km |
95 % |
93 % |
94 % |
91 % |
|
|
500–2 500 km |
95 % |
93 % |
94 % |
92 % |
||
|
2 500 –10 000 km |
93 % |
90 % |
92 % |
88 % |
||
|
Över 10 000 km |
88 % |
82 % |
85 % |
78 % |
||
|
(*1)
Fall 1 avser processer där en naturgaspanna används för att tillhandahålla processvärme till pelletpressen. El till pelletpressen tillförs från elnätet. Fall 2a avser processer där en värmepanna för träflis, som matas med förtorkad flis, används för att tillhandahålla processvärme. El till pelletpressen tillförs från elnätet. Fall 3a avser processer där ett kraftvärmeverk, som matas med förtorkad träflis, används för att tillhandahålla el och värme till pelletpressen. |
||||||
|
PRODUKTIONSKEDJOR INOM JORDBRUKET |
|||||
|
Produktionssystem för biomassabränsle |
Transportsträcka |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
||
|
Värme |
El |
Värme |
El |
||
|
Restprodukter från jordbruk med densitet < 0,2 ton/m3 (*1) |
1–500 km |
95 % |
92 % |
93 % |
90 % |
|
500–2 500 km |
89 % |
83 % |
86 % |
80 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
77 % |
66 % |
73 % |
60 % |
|
|
Över 10 000 km |
57 % |
36 % |
48 % |
23 % |
|
|
Restprodukter från jordbruk med densitet > 0,2 ton/m3 (*2) |
1–500 km |
95 % |
92 % |
93 % |
90 % |
|
500–2 500 km |
93 % |
89 % |
92 % |
87 % |
|
|
2 500 –10 000 km |
88 % |
82 % |
85 % |
78 % |
|
|
Över 10 000 km |
78 % |
68 % |
74 % |
61 % |
|
|
Halmpelletar |
1–500 km |
88 % |
82 % |
85 % |
78 % |
|
500–10 000 km |
86 % |
79 % |
83 % |
74 % |
|
|
Över 10 000 km |
80 % |
70 % |
76 % |
64 % |
|
|
Bagassbriketter |
500–10 000 km |
93 % |
89 % |
91 % |
87 % |
|
Över 10 000 km |
87 % |
81 % |
85 % |
77 % |
|
|
Palmkärnmjöl |
Över 10 000 km |
20 % |
-18 % |
11 % |
-33 % |
|
Palmkärnmjöl (utan CH4-utsläpp från oljefabriken) |
Över 10 000 km |
46 % |
20 % |
42 % |
14 % |
|
(*1)
I denna materialgrupp ingår restprodukter från jordbruket med låg bulkdensitet, t.ex. halmbalar, havreskal, risskal och bagassbalar av sockerrör (ej uttömmande förteckning).
(*2)
I gruppen av restprodukter från jordbruket med högre bulkdensitet ingår material såsom majskolvar, nötskal, sojabönskal, palmkärnskal (ej uttömmande förteckning). |
|||||
|
BIOGAS FÖR EL (*1) |
||||
|
Produktions-system för biogas |
Teknik-alternativ |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|
|
Flyt-gödsel (1) |
Fall 1 |
Ej inneslutna rötrester (2) |
146 % |
94 % |
|
Inneslutna rötrester (3) |
246 % |
240 % |
||
|
Fall 2 |
Ej inneslutna rötrester |
136 % |
85 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
227 % |
219 % |
||
|
Fall 3 |
Ej inneslutna rötrester |
142 % |
86 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
243 % |
235 % |
||
|
Majs, hel växt (4) |
Fall 1 |
Ej inneslutna rötrester |
36 % |
21 % |
|
Inneslutna rötrester |
59 % |
53 % |
||
|
Fall 2 |
Ej inneslutna rötrester |
34 % |
18 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
55 % |
47 % |
||
|
Fall 3 |
Ej inneslutna rötrester |
28 % |
10 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
52 % |
43 % |
||
|
Bioavfall |
Fall 1 |
Ej inneslutna rötrester |
47 % |
26 % |
|
Inneslutna rötrester |
84 % |
78 % |
||
|
Fall 2 |
Ej inneslutna rötrester |
43 % |
21 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
77 % |
68 % |
||
|
Fall 3 |
Ej inneslutna rötrester |
38 % |
14 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
76 % |
66 % |
||
|
(*1)
Fall 1 avser produktionskedjor där den el och värme som krävs i processen tillhandahålls av den kraftvärmeproducerande motorn i sig själv. Fall 2 avser produktionskedjor där den el som krävs i processen tas från elnätet och processvärmen tillhandahålls av den kraftvärmeproducerande motorn i sig själv. I vissa medlemsstater får aktörer inte uppge bruttoproduktionen som grund för subventioner och då gäller fall 1 som den mer sannolika konfigurationen. Fall 3 avser produktionskedjor där den el som krävs i processen tas från elnätet och processvärmen tillhandahålls av en biogaspanna. Detta fall gäller för vissa anläggningar där den kraftvärmeproducerande motorn inte finns på platsen och biogasen säljs (utan att uppgraderas till biometan).
(1)
I värdena för produktion av biogas från gödsel ingår negativa utsläpp till följd av utsläppsminskningen i samband med gödselhanteringen. Det värde för esca som används motsvarar – 45 g CO2eq/MJ gödsel som används i anaerob nedbrytning.
(2)
Öppen lagring av rötrester står för ytterligare utsläpp av metan (CH4) och dikväveoxid (N2O). Storleken på dessa utsläpp beror på omgivningsförhållanden, substrattyper och nedbrytningens effektivitet.
(3)
Innesluten lagring innebär att rötresterna som kommer från nedbrytningen lagras i en gastät tank och ett antagande att den ytterligare biogas som släpps ut under lagringen återvinns för produktion av ytterligare el eller biometan. Inga utsläpp av växthusgaser ingår i denna process.
(4)
”Majs, hel växt” avser majs som skördas för foderändamål och bevaras genom ensilering. |
||||
|
BIOGAS FÖR EL – BLANDNINGAR AV GÖDSEL OCH MAJS |
||||
|
Produktionssystem för biogas |
Teknikalternativ |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|
|
Gödsel – majs 80 % – 20 % |
Fall 1 |
Ej inneslutna rötrester |
72 % |
45 % |
|
Inneslutna rötrester |
120 % |
114 % |
||
|
Fall 2 |
Ej inneslutna rötrester |
67 % |
40 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
111 % |
103 % |
||
|
Fall 3 |
Ej inneslutna rötrester |
65 % |
35 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
114 % |
106 % |
||
|
Gödsel – majs 70 % – 30 % |
Fall 1 |
Ej inneslutna rötrester |
60 % |
37 % |
|
Inneslutna rötrester |
100 % |
94 % |
||
|
Fall 2 |
Ej inneslutna rötrester |
57 % |
32 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
93 % |
85 % |
||
|
Fall 3 |
Ej inneslutna rötrester |
53 % |
27 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
94 % |
85 % |
||
|
Gödsel – majs 60 % – 40 % |
Fall 1 |
Ej inneslutna rötrester |
53 % |
32 % |
|
Inneslutna rötrester |
88 % |
82 % |
||
|
Fall 2 |
Ej inneslutna rötrester |
50 % |
28 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
82 % |
73 % |
||
|
Fall 3 |
Ej inneslutna rötrester |
46 % |
22 % |
|
|
Inneslutna rötrester |
81 % |
72 % |
||
|
BIOMETAN SOM DRIVMEDEL (*1) |
|||
|
Produktionssystem för biometan |
Teknikalternativ |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|
Flytgödsel |
Ej inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
117 % |
72 % |
|
Ej inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
133 % |
94 % |
|
|
Inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
190 % |
179 % |
|
|
Inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
206 % |
202 % |
|
|
Majs, hel växt |
Ej inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
35 % |
17 % |
|
Ej inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
51 % |
39 % |
|
|
Inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
52 % |
41 % |
|
|
Inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
68 % |
63 % |
|
|
Bioavfall |
Ej inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
43 % |
20 % |
|
Ej inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
59 % |
42 % |
|
|
Inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
70 % |
58 % |
|
|
Inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
86 % |
80 % |
|
|
(*1)
Minskningarna av växthusgasutsläpp specifikt för biometan avser komprimerad biometan i förhållande till det motsvarande fossila drivmedlet (94 g CO2eq/MJ). |
|||
|
BIOMETAN – BLANDNINGAR AV GÖDSEL OCH MAJS (*1) |
|||
|
Produktionssystem för biometan |
Teknikalternativ |
Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp |
Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp |
|
Gödsel – majs 80 % – 20 % |
Ej inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser (1) |
62 % |
35 % |
|
Ej inneslutna rötrester, förbränning av restgaser (2) |
78 % |
57 % |
|
|
Inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
97 % |
86 % |
|
|
Inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
113 % |
108 % |
|
|
Gödsel – majs 70 % – 30 % |
Ej inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
53 % |
29 % |
|
Ej inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
69 % |
51 % |
|
|
Inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
83 % |
71 % |
|
|
Inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
99 % |
94 % |
|
|
Gödsel – majs 60 % – 40 % |
Ej inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
48 % |
25 % |
|
Ej inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
64 % |
48 % |
|
|
Inneslutna rötrester, ingen förbränning av restgaser |
74 % |
62 % |
|
|
Inneslutna rötrester, förbränning av restgaser |
90 % |
84 % |
|
|
(*1)
Minskningarna av växthusgasutsläpp specifikt för biometan avser komprimerad biometan i förhållande till det motsvarande fossila drivmedlet (94 g CO2eq/MJ).
(1)
Denna kategori omfattar följande teknikformer för uppgradering av biogas till biometan: PSA (Pressure Swing Adsorption), PWS (Pressure Water Scrubbing), membran, kryogen separering och OPS (Organic Physical Scrubbing). Här ingår ett utsläpp på 0,03 MJ CH4/MJ biometan till följd av metanutsläppen i restgaserna.
(2)
Denna kategori omfattar följande teknikformer för uppgradering av biogas till biometan: PWS (Pressure Water Scrubbing) när vattnet återvinns, PSA (Pressure Swing Adsorption), kemisk skrubber, OPS (Organic Physical Scrubbing), membran och kryogen separering. Inga metanutsläpp beaktas för denna kategori (den metan som eventuellt finns i restgaserna förbränns). |
|||
B. METOD
1. Växthusgasutsläppen från produktion och användning av biomassabränslen ska beräknas enligt följande:
Växthusgasutsläppen från produktion och användning av biomassabränslen före omvandling till el, värme och kyla ska beräknas enligt följande:
E = eec + el + ep + etd + eu – esca – eccs – eccr,
där
|
E |
= |
totala utsläpp från produktionen av bränslet före energiomvandlingen, |
|
eec |
= |
utsläpp från utvinning eller odling av råvaror, |
|
el |
= |
årliga utsläpp från förändringar av kollagret till följd av förändrad markanvändning, |
|
ep |
= |
utsläpp från bearbetning, |
|
etd |
= |
utsläpp från transport och distribution, |
|
eu |
= |
utsläpp från bränsle som används, |
|
esca |
= |
utsläppsminskningar genom ackumulering av kol i marken till följd av bättre jordbruksmetoder, |
|
eccs |
= |
utsläppsminskningar genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, och |
|
eccr |
= |
utsläppsminskningar genom avskiljning och ersättning av koldioxid. |
Utsläpp från tillverkning av maskiner och utrustning ska inte räknas med.
Vid samrötning av olika substrat i en biogasanläggning för produktion av biogas eller biometan ska de typiska värdena och normalvärdena för utsläpp av växthusgaser beräknas enligt följande:
där
|
E |
= |
utsläpp av växthusgaser per MJ biogas eller biometan som produceras genom samrötning av den definierade substratblandningen, |
|
Sn |
= |
andel av energiinnehållet från bränsleråvara n, |
|
En |
= |
utsläpp i gCO2/MJ för produktionskedja n i enlighet med del D i denna bilaga (*). |
där
|
Pn |
= |
energiutbyte [MJ] per kg tillförd våt bränsleråvara n (**), |
|
Wn |
= |
viktningsfaktor för substrat n, definierad enligt följande: |
där
|
In |
= |
årlig tillförsel till rötkammaren av substrat n [ton färskt material], |
|
AMn |
= |
årsgenomsnitt för fukthalten för substrat n [kg vatten/kg färskt material], |
|
SMn |
= |
standardfukthalt för substrat n (***). |
(*) För substrat i form av stallgödsel tillförs en bonus på g CO2eq/MJ gödsel (– 54 kg CO2eq per ton färskt material) till följd av förbättrade jordbruksmetoder och förbättrad gödselhantering.
(**) Följande värden för Pn ska användas för att beräkna typiska värden och normalvärden:
(***) Följande värden för substratets standardfukthalt SMn ska användas:
Vid samrötning av n substrat i en biogasanläggning för produktion av el eller biometan ska faktiska utsläpp av växthusgaser från biogas och biometan beräknas enligt följande:
där
|
E |
= |
totala utsläpp från produktionen av biogas eller biometan före energiomvandlingen, |
|
Sn |
= |
andelen av bränsleråvara n i det material som tillförs rötkammaren, |
|
eec,n |
= |
utsläpp från utvinning eller odling av bränsleråvara n, |
|
etd,bränsleråvara,n |
= |
utsläpp från transport av bränsleråvara n till rötkammaren, |
|
el,n |
= |
årliga utsläpp från förändringar av kollagret till följd av förändrad markanvändning avseende bränsleråvara n, |
|
esca |
= |
utsläppsminskningar genom förbättrade jordbruksmetoder avseende bränsleråvara n (*), |
|
ep |
= |
utsläpp från bearbetning, |
|
etd,produkt |
= |
utsläpp från transport och distribution av biogas och/eller biometan, |
|
eu |
= |
utsläpp från bränslet som används, dvs. växthusgaser utsläppta vid förbränning, |
|
eccs |
= |
utsläppsminskningar genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, och |
|
eccr |
= |
utsläppsminskningar genom avskiljning och ersättning av koldioxid. |
(*) För esca ska en bonus på 45 g CO2eq/MJ gödsel tilldelas för förbättrade jordbruksmetoder och förbättrad gödselhantering om stallgödsel används som substrat för produktion av biogas och biometan.
Växthusgasutsläpp från användning av biomassabränsle för produktion av el, värme och kyla inklusive energiomvandling till el, värme och kyla ska beräknas enligt följande:
För energianläggningar som bara tillhandahåller värme:
För energianläggningar som bara tillhandahåller el:
där
|
ECh,el |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från den slutliga energiprodukten, |
|
E |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från bränslet före slutomvandling, |
|
ηel |
= |
elektrisk verkningsgrad, definierad som den årligen producerade elen, dividerad med det årligen tillförda bränslet, baserat på dess energiinnehåll, |
|
ηh |
= |
värmeverkningsgrad, definierad som den årligen avgivna nyttiggjorda värmen, dividerad med det årligen tillförda bränslet, baserat på dess energiinnehåll. |
För el eller mekanisk energi från energianläggningar som tillhandahåller nyttiggjord värme tillsammans med el och/eller mekanisk energi:
För nyttiggjord värme från energianläggningar som tillhandahåller värme tillsammans med el och/eller mekanisk energi:
där
|
ECh,el |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från den slutliga energiprodukten, |
|
E |
= |
totala utsläpp av växthusgaser från bränslet före slutomvandling, |
|
ηel |
= |
elektrisk verkningsgrad, definierad som den årligen producerade elen, dividerad med den årligen tillförda energin, baserat på dess energiinnehåll, |
|
ηh |
= |
värmeverkningsgrad, definierad som den årligen avgivna nyttiggjorda värmen, dividerad med den årligen tillförda energin, baserat på dess energiinnehåll, |
|
Cel |
= |
andel exergi i elen, och/eller mekanisk energi, sätts till 100 % (Cel = 1), |
|
Ch |
= |
Carnot-effektivitet (andel exergi i nyttiggjord värme). |
Carnot-effektiviteten Ch för nyttiggjord värme vid olika temperaturer definieras som
där
|
Th |
= |
temperatur, mätt i absolut temperatur (kelvin) för den nyttiggjorda värmen vid leveranspunkten, |
|
T0 |
= |
omgivningstemperatur, sätts till 273,15 kelvin (motsvarar 0 °C); |
Om överskottsvärmen exporteras för uppvärmning av byggnader får, vid en temperatur lägre än 150 °C (423,15 kelvin), Ch alternativt definieras på följande sätt:
|
Ch |
= |
Carnot-effektivitet i värme på 150 °C (423,15 kelvin), som är 0,3546 |
Vid tillämpningen av denna beräkning ska följande definitioner gälla:
kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och el och/eller mekanisk energi,
nyttiggjord värme: värme som framställs för att tillgodose en ekonomiskt försvarbar efterfrågan på värme för uppvärmning eller kylning,
ekonomiskt försvarbar efterfrågan: en efterfrågan som inte överstiger behovet av värme eller kyla och som annars skulle tillgodoses på marknadsvillkor.
2. Växthusgasutsläpp från biomassabränslen ska uttryckas på följande sätt:
Växthusgasutsläpp från biomassabränslen, E, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ biomassabränsle, g CO2eq/MJ.
Växthusgasutsläpp från uppvärmning eller el, producerad från biomassabränslen, EC, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ slutlig energiprodukt (värme eller el), g CO2eq/MJ.
När värme och kyla produceras tillsammans med el ska utsläppen tilldelas värme respektive el (som i punkt 1 d), oavsett om värmen faktiskt utnyttjas för uppvärmningsändamål eller för kylning. ( 16 )
Om utsläppen av växthusgaser från utvinning eller odling av råvaror, eec, uttrycks i gram koldioxidekvivalenter per ton torr bränsleråvara ska omvandlingen till gram koldioxidekvivalenter per MJ bränsle, g CO2eq/MJ beräknas enligt följande ( 17 ):