Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om ändring av bilaga X till den förordningen

I denna förordning fastställs bestämmelser som kompletterar vissa icke väsentliga delar av förordning (EU) nr 1307/2013 i fråga om följande:

1. Medlemsstaterna ska genomföra denna förordning i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukarna säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks, och ska samtidigt främja hållbar förvaltning av naturresurserna och klimatåtgärder.

2. Medlemsstaterna ska se till att alla villkor för stöd som genomförs enligt denna förordning kan verifieras och kontrolleras.

Minskningar till följd av finansiell disciplin enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska tillämpas på summan av de stöd från de olika stödordningar som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 1307/2013, till vilka varje jordbrukare har rätt efter tillämpning av indragningar och administrativa påföljder avseende direktstöd i enlighet med avdelning II kapitel IV i delegerad förordning (EU) nr 640/2014 och före tillämpning av administrativa påföljder avseende tvärvillkor i enlighet med avdelning IV kapitel II i den delegerade förordningen.

Ram för kriterier för att hålla en jordbruksareal i ett skick som gör den lämplig för bete eller odling

1. Vid tillämpning av artikel 4.1 c ii i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaterna fastställa de kriterier som jordbrukare ska iaktta för att uppfylla skyldigheten att hålla jordbruksarealen i ett skick som gör den lämplig för bete eller odling utan några särskilda förberedande åtgärder utöver sedvanliga jordbruksmetoder och jordbruksmaskiner, antingen på något av eller på båda följande sätt:

2. Vid fastställandet av de kriterier som avses i punkt 1 får medlemsstaterna göra skillnad mellan olika typer av jordbruksarealer.

Ram för minimiverksamhet på jordbruksarealer som naturligt hålls i ett skick som lämpar sig för bete eller odling

Vid tillämpning av artikel 4.1 c iii i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den minimiverksamhet som definieras av medlemsstaterna och som ska genomföras på jordbruksarealer som naturligt hålls i ett skick som lämpar sig för bete eller odling vara minst en årlig verksamhet som ska genomföras av en jordbrukare. Om det är motiverat av miljöskäl får medlemsstaterna besluta att även erkänna verksamhet som bara genomförs vartannat år.

Gräs och annat örtartat foder som dominerande växtlighet när det gäller permanent gräsmark

Vid tillämpning av artikel 4.1 h i förordning (EU) nr 1307/2013 ska gräs och annat örtartat foder anses utgöra den dominerande växtligheten när de täcker mer än 50 % av den stödberättigande arealen på nivån för jordbruksskiftet enligt definitionen i artikel 67.4 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

Vid tillämpningen av artikel 4.1 h i förordning (EU) nr 1307/2013 ska etablerade lokala sedvänjor vara något eller en kombination av följande:

Vid tillämpning av artikel 32.5 i förordning (EU) nr 1307/2013 får medlemsstaterna, för permanent gräsmark som kan betas och som utgör en del av etablerade lokala sedvänjor där gräs och annat örtartat foder traditionellt inte utgör den dominerande växtligheten på betesmarkan, skilja mellan olika kategorier av arealer i syfte att tillämpa olika nedsättningskoefficienter för sådana kategorier.

1. Vid tillämpning av artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska stödberättigandet för arealer som används för produktion av hampa förutsätta användning av utsäde av de sorter som förtecknas i Gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter, i den version som är giltig den 15 mars det år då stödet beviljas och som har offentliggjorts i enlighet med artikel 17 i rådets direktiv 2002/53/EG ( 3 ). Utsädet ska vara certifierat enligt rådets direktiv 2002/57/EG ( 4 ) eller i enlighet med artikel 10 i kommissionens direktiv 2008/62/EG ( 5 ) när det gäller bevarandesorter.

2. Medlemsstaterna ska fastställa ett system för bestämning av halten av Δ9-tetrahydrokannabinol (nedan kallad THC-halt) i hampsorter, som tillåter dem att tillämpa den metod som fastställs i bilaga III.

3. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska föra ett register över resultaten av kontrollerna av THC-halten. Registret ska, som ett minimikrav, för varje sort innehålla uppgifter om resultatet av analysen av tetrahydrokannabinolhalten, uttryckt med två decimaler, samt uppgifter om den metod som har använts, om hur många analyser som har gjorts, om vid vilken tidpunkt provet togs och om de åtgärder som har vidtagits på nationell nivå.

4. Om ett genomsnitt av alla prov avseende en viss sort överskrider det gränsvärde för THC-halten som anges i artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaten tillämpa det förfarande B som beskrivs i bilaga III till den här förordningen avseende den berörda sorten under nästa ansökningsår. Det förfarandet ska också tillämpas under de efterföljande ansökningsåren utom om samtliga analysresultat för den aktuella sorten visar en THC-halt som är lägre än det gränsvärde som anges i artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013.

5. Om ett genomsnitt av alla prov avseende en viss sort för andra året i följd överskrider det gränsvärde för THC-halten som anges i artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaten till kommissionen anmäla begäran om tillstånd att förbjuda saluföringen av sorten i enlighet med artikel 18 i direktiv 2002/53/EG. En sådan anmälan ska skickas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 ( 6 ) senast den 15 januari det påföljande ansökningsåret. Från och med det ansökningsåret ska den sort som omfattas av begäran inte kunna berättiga till direktstöd i den berörda medlemsstaten.

6. Vid tillämpning av den här förordningen ska ”hampa som odlas som fånggröda” avse hampa som såtts efter den 30 juni ett visst år.

7. För att möjliggöra de kontroller som krävs för tillämpningen av denna artikel ska hampodlingar bibehållas under normala odlingsförhållanden enligt lokal praxis under minst tio dagar efter det att blomningen har upphört. Hampa som odlas som fånggröda ska bibehållas under normala odlingsförhållanden enligt lokal praxis minst fram till slutet av vegetationsperioden.

Medlemsstaten får dock tillåta att hampa skördas från det att blomningen har börjat fram till utgången av perioden på tio dagar efter det att blomningen har upphört, på villkor att inspektörerna för varje berört skifte markerar representativa delar som ska bibehållas i åtminstone tio dagar efter det att blomningen upphör för att kunna kontrolleras i enlighet med den metod som fastställs i bilaga III.

Fall där jordbruksarealer huvudsakligen utgörs av arealer som naturligt hålls i ett skick som lämpar sig för bete eller odling

1. Vid tillämpning av artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska en fysisk eller juridisk person, eller en grupp av fysiska eller juridiska personer, anses ha jordbruksarealer som huvudsakligen utgörs av arealer som naturligt hålls i ett skick som lämpar sig för bete eller odling när dessa arealer utgör mer än 50 % av den totala jordbruksareal som deklarerats i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

2. Artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska inte tillämpas på en fysisk eller juridisk person, eller en grupp av fysiska eller juridiska personer, som på arealer som naturligt hålls i ett skick som lämpar sig för bete eller odling bedriver jordbruksverksamhet i den mening som avses i artikel 4.1 c i) i förordning (EU) nr 1307/2013.

1. Vid tillämpning av artikel 9.2 tredje stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013 och, i tillämpliga fall, artikel 13.2 i den här förordningen, ska intäkter från jordbruksverksamhet vara de intäkter en jordbrukare får från jordbruksverksamhet enligt definitionen i artikel 4.1 c i den förordningen på sitt jordbruksföretag, inklusive unionsstödet från Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt alla nationella stöd som beviljas för jordbruksverksamhet, utom kompletterande nationella direktstöd enligt artiklarna 18 och 19 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Jordbruksföretagets intäkter från bearbetning av jordbruksprodukter enligt definitionen i artikel 4.1 d i förordning (EU) nr 1307/2013 ska betraktas som intäkter från jordbruksverksamhet under förutsättning att äganderätten till de bearbetade produkterna förblir jordbrukarens och att bearbetningen resulterar i en annan jordbruksprodukt enligt definitionen i artikel 4.1 d i förordning (EU) nr 1307/2013.

Alla andra intäkter ska anses vara intäkter från annan verksamhet än jordbruksverksamhet.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska med intäkter avses bruttointäkter före avdrag för relaterade kostnader och skatter.

Direktstödsbelopp enligt artikel 9.2 och 9.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 och enligt artikel 13.2 i den här förordningen

1. Det årliga direktstödet till en jordbrukare enligt artikel 9.2 tredje stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013 och i tillämpliga fall enligt artikel 13.2 i den här förordningen, ska vara det totala direktstödsbelopp som jordbrukaren hade rätt till i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 för det senaste räkenskapsår för vilket bevis på intäkter från annan verksamhet än jordbruksverksamhet föreligger. Detta belopp ska beräknas utan beaktande av tillämpningen av artiklarna 63 och 91.1 i förordning (EU) nr 1306/2013.

Om det senaste räkenskapsåret enligt första stycket är 2014 eller tidigare ska det årliga direktstödsbeloppet vara det totala direktstödsbelopp som jordbrukaren hade rätt till i enlighet med förordning (EG) nr 73/2009 före de minskningar och utslutningar som föreskrivs i artiklarna 21 och 23 i den förordningen.

2. Om en jordbrukare inte lämnade in någon ansökan om direktstöd i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 under det senaste räkenskapsåret enligt punkt 1 första stycket, ska medlemsstaterna fastställa det totala direktstödsbelopp som avses i punkt 1 första stycket genom att det antal stödberättigande hektar som deklarerats av den jordbrukaren det år då stödansökan lämnades in i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013 multipliceras med det genomsnittliga nationella direktstödet per hektar för det år som avses i punkt 1 första stycket.

Det genomsnittliga nationella direktstödet per hektar enligt första stycket ska fastställas genom att det nationella tak som anges i bilaga II till förordning (EU) 1307/2013 för det året divideras med det totala antalet stödberättigande hektar som deklarerats i medlemsstaten för det året i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

Om det år som aves i punkt 1 första stycket är 2014 eller tidigare, ska det genomsnittliga nationella direktstödet per hektar enligt den här punkten första stycket fastställas genom att det nationella tak som anges i bilaga VIII till förordning (EG) 73/2009 för det året divideras med det totala antalet stödberättigande hektar som deklarerats i medlemsstaten för det året i enlighet med artikel 19.1 a i förordning (EG) nr 73/2009.

3. Direktstödsbeloppet för en jordbrukare enligt artikel 9.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska vara det totala direktstödsbelopp som jordbrukaren hade rätt till i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 före tillämpningen av artiklarna 63 och 91.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 för det föregående året.

Om det år som avses i första stycket är 2014 ska direktstödsbeloppet vara det totala direktstödsbelopp för 2014 som jordbrukaren hade rätt till enligt förordning (EG) nr 73/2009 före de minskningar och utslutningar som föreskrivs i artiklarna 21 och 23 i den förordningen.

4. Om en jordbrukare inte lämnade in någon ansökan om direktstöd i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 för det föregående året enligt punkt 3 första stycket, ska medlemsstaterna fastställa det totala direktstödsbelopp som avses i punkt 3 första stycket genom att det antal stödberättigande hektar som deklarerats av den jordbrukaren det år då stödansökan lämnades in i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013 multipliceras med det genomsnittliga nationella direktstödet per hektar för det föregående året.

Det genomsnittliga nationella direktstöd per hektar som avses i första stycket ska fastställas genom att det nationella tak som anges i bilaga II till förordning (EU) 1307/2013 för det året divideras med det totala antalet stödberättigande hektar som deklarerats i medlemsstaten för det året i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

När det föregående året enligt punkt 3 första stycket är 2014 ska medlemsstaterna fastställa det årliga direktstödsbeloppet för den jordbrukaren genom att det antal stödberättigande hektar som deklarerats av den jordbrukaren för år 2015 i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013 multipliceras med det genomsnittliga nationella direktstödet per hektar för år 2014.

Det genomsnittliga nationella direktstödet per hektar för år 2014 ska fastställas genom att det nationella tak för år 2014 som anges i bilaga VIII till förordning (EG) nr 73/2009 divideras med det totala antalet stödberättigande hektar som deklarerats i medlemsstaten för år 2014 i enlighet med artikel 19.1 a i den förordningen.

5. Det totala direktstödsbelopp som avses i punkterna 1 och 2 ska beräknas enligt följande:

Kriterier för att bevisa att jordbruksverksamheten inte är obetydlig och att det huvudsakliga målet med verksamheten eller företaget är att utöva jordbruksverksamhet

1. Vid tillämpning av artikel 9.2 tredje stycket b i förordning (EU) nr 1307/2013 ska jordbruksverksamheten inte betraktas som obetydlig om de totala intäkterna från jordbruksverksamhet i den mening som avses i artikel 11 i denna förordning under det senaste räkenskapsår för vilket sådana uppgifter föreligger utgör minst en tredjedel av de totala intäkterna under det senaste räkenskapsår för vilka sådana uppgifter föreligger.

Medlemsstaterna får besluta att fastställa gränsen för de totala intäkterna från jordbruksverksamhet lägre än till en tredjedel, under förutsättning att en lägre gräns inte gör det möjligt för fysiska och juridiska personer med marginell jordbruksverksamhet att betraktas som aktiva jordbrukare.

Genom undantag från första och andra stycket får medlemsstaterna fastställa alternativa kriterier som möjliggör för ett företag att visa att dess jordbruksverksamhet inte är obetydlig i enlighet med artikel 9.2 tredje stycket b i förordning (EU) nr 1307/2013.

2. Vid tillämpning av artikel 9.3 a i förordning (EU) nr 1307/2013 får medlemsstaterna besluta att jordbruksverksamhet endast utgör en obetydlig del av den samlade ekonomiska verksamhet som bedrivs av en fysisk eller juridisk person eller en grupp av fysiska eller juridiska personer, på följande sätt:

Genom undantag från första stycket kan medlemsstaterna fastställa alternativa kriterier enligt vilka jordbruksverksamhet ska betraktas som obetydlig i enlighet med artikel 9.3 a i förordning (EU) nr 1307/2013.

3. Vid tillämpning av artikel 9.2 tredje stycket c i förordning (EU) nr 1307/2013 och, i tillämpliga fall, artikel 9.3 b i samma förordning, ska jordbruksverksamhet anses vara det huvudsakliga målet för en juridisk persons verksamhet eller företag om det registrerats som huvudsakligt mål för verksamheten eller företaget i det officiella företagsregistret eller på annat sätt med likvärdigt officiellt bevisvärde i en medlemsstat. I fråga om fysiska personer ska likvärdiga bevis krävas.

Om inga sådana register förekommer ska medlemsstaterna tillämpa likvärdiga bevis.

Genom undantag från första och andra styckena får medlemsstaterna fastställa alternativa kriterier enligt vilka jordbruksverksamhet ska anses vara det huvudsakliga målet med en fysisk eller juridisk persons verksamhet eller företag i enlighet med artikel 9.2 tredje stycket c och, i tillämpliga fall, artikel 9.3 b i den förordningen.

Regler för genomförandet av ordningen för grundstöd enligt avdelning III kapitel 1 avsnitt 1, 2, 3 och 5 i förordning (EU) nr 1307/2013

Arv, ändrad rättslig ställning eller laglig benämning och sammanslagningar och uppdelningar

1. Om en jordbrukare har fått jordbruksföretaget, eller en del av jordbruksföretaget, genom faktiskt eller förtida arv, ska han eller hon ha rätt att, i sitt eget namn, göra anspråk på det antal och det värde på stödrätter som ska tilldelas för det jordbruksföretag han eller hon erhållit, eller en del av jordbruksföretaget, på samma villkor som den jordbrukare som ursprungligen drev jordbruksföretaget.

När det gäller förtida arv som kan återkallas ska stödrätter tilldelas endast den utnämnde arvtagare som betecknas som sådan det datum som avses i artikel 24.1 eller 39.1 i förordning (EU) nr 1307/2013.

2. En ändrad laglig benämning ska inte ha någon inverkan på antalet och värdet på stödrätter som ska tilldelas.

En ändring av den rättsliga ställningen ska inte ha någon inverkan på antalet och värdet på stödrätter som ska tilldelas om den jordbrukare som utövade ledningen över det ursprungliga företaget när det gäller administration, ersättningar och ekonomiska risker också driver det nya företaget.

3. En sammanslagning eller uppdelning ska inte ha någon inverkan på det totala antalet och värdet på stödrätter som ska tilldelas företaget eller företagen.

Vid uppdelning och om en medlemsstat tillämpar artikel 24.4 eller 24.5 i förordning (EU) nr 1307/2013, ska det antal stödrätter som ska tilldelas varje företag till följd av uppdelningen fastställas genom att antalet stödberättigande hektar som står till det berörda nya företagets förfogande multipliceras med den genomsnittliga minskningen i antalet stödrätter som det ursprungliga företaget skulle ha omfattats av i enlighet med artikel 24.4 eller 24.5 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Fastställande av stödberättigande hektar för tillämpningen av artiklarna 24.2 och 39.2 i förordning (EU) nr 1307/2013

1. För fastställandet av antalet stödrätter som ska tilldelas enligt artiklarna 24.2 och 39.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 i fall där ingen force majeure och inga exceptionella omständigheter erkänns ska endast de stödberättigande hektar beaktas som fastställs enligt artikel 2.1 andra stycket punkt 23 a i delegerad förordning (EU) nr 640/2014.

2. Om ett stödberättigande hektar som avses i punkt 1 omfattas av en ansökan om tilldelning av stödrätter från två eller flera sökande ska beslutet om vem som ska tilldelas stödrätten baseras på vem som har beslutsbefogenhet avseende jordbruksverksamhet som bedrivs på detta hektar och vem som har ansvaret för ersättningar och ekonomiska risker som är förknippade med denna verksamhet.

1. Eventuella minskningar enligt artikel 24.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 får inte överstiga 85 % av det antal stödrätter som motsvarar de stödberättigande hektar som utgörs av permanent gräsmark belägen i områden med svåra klimatförhållanden.

2. Vid tillämpningen av den nedsättningskoefficient som anges i punkt 1 får medlemsstaterna, på grundval av de naturliga begränsningar som avses i artikel 24.6 i förordning (EU) nr 1307/2013, göra åtskillnad mellan kategorier av områden med svåra klimatförhållanden för att tillämpa olika nedsättningskoefficienter för sådana kategorier.

Fastställande av värdet på stödrätter enligt artiklarna 26 och 40 i förordning (EU) nr 1307/2013

1. Vid fastställandet av de relevanta direktstöden eller värdet på stödrätter avseende år 2014 enligt artikel 26 i förordning (EU) nr 1307/2013, ska hänsyn tas endast till de stöd som betalats ut till eller till värdet på de stödrätter som innehas av jordbrukare som är berättigade att beviljas direktstöd i enlighet med artiklarna 9 och 24.9 i förordning (EU) nr 1307/2013 under år 2015.

Vid fastställandet av de relevanta direktstöden för året före genomförandet av ordningen för grundstöd enligt artikel 40.3 i förordning (EU) nr 1307/2013, ska hänsyn tas endast till betalningarna till de jordbrukare som är berättigade att beviljas direktstöd i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013 under det första år som ordningen för grundstöd genomförs.

2. Vid tillämpning av artikel 26.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska följande regler gälla:

Vid tillämpning av denna punkt ska medlemsstaterna inte äventyra den frikopplade karaktären hos det stöd som beviljas i enlighet med artikel 68.1 c och artiklarna 126, 127 och 129 i förordning (EG) nr 73/2009.

3. Vid tillämpning av artikel 26.6 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 ska det stöd som beviljas för kalenderåret 2014 enligt artiklarna 72a och 125a i förordning (EG) nr 73/2009 beräknas utan hänsyn till vare sig minskningar eller uteslutningar som anges i avdelning II kapitel 4 i förordning (EG) nr 73/2009.

4. Hänvisningen i artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 till stödrätter som innehas av en jordbrukare ska också inkludera de stödrätter som hyrs ut av jordbrukaren till en annan jordbrukare på dagen för inlämning av jordbrukarens ansökan för 2014.

Om den information till jordbrukarna som avses i artikel 25.10 eller i artikel 40.4 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 grundas på preliminära uppgifter, ska stödrätters definitiva värde och antal fastställas och meddelas dem efter det att alla nödvändiga kontroller enligt artikel 74 i förordning (EU) nr 1306/2013 har genomförts, dock senast den 1 april året efter det första år då ordningen för grundstöd tillämpas av den berörda medlemsstaten.

1. Om ett eller flera av de direktstöd som avses i artikel 26 eller 40.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 för 2014 eller året före genomförandet av ordningen för grundstöd är lägre än motsvarande belopp året före de år som påverkades av force majeure eller exceptionella omständigheter, ska ingångsenhetsvärdet fastställas på grundval av de belopp som erhållits av den jordbrukaren året före de år som påverkades av force majeure eller exceptionella omständigheter.

2. Medlemsstaterna får besluta att begränsa tillämpningen av punkt 1 till fall där direktstöden för 2014 respektive för året före genomförandet av ordningen för grundstöd är lägre än en viss procentsats av de motsvarande beloppen för det år som föregår det år som berörs av force majeure eller exceptionella omständigheter. Denna procentsats får inte vara lägre än 85 %.

1. Medlemsstaterna får besluta att jordbrukare, vid försäljning av ett jordbruksföretag eller en del av det, genom kontrakt som undertecknats före den sista dag för inlämning av ansökningen om tilldelning av stödrätter som kommissionen har fastställt på grundval av artikel 78 b i förordning (EU) 1306/2013, tillsammans med företaget eller en del av det, får överlåta de motsvarande stödrätter som ska tilldelas. I sådant fall ska stödrätterna tilldelas säljaren och överföras direkt till köparen som kommer att ha rätt att, i tillämpliga fall, använda det stöd som säljaren erhållit för 2014 eller värdet på de stödrätter som säljaren innehade under 2014 enligt artikel 26 i förordning (EU) nr 1307/2013 som referens för fastställande av ingångsenhetsvärdet på dessa stödrätter.

En sådan överlåtelse ska kräva att säljaren uppfyller kraven i artikel 24.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 och att köparen uppfyller kraven i artikel 9 i den förordningen.

En sådan försäljning ska inte betraktas som en överlåtelse utan mark i den mening som avses i artikel 34.4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

2. Punkt 1 ska gälla i tillämpliga delar för medlemsstater som tillämpar avdelning III kapitel 1 avsnitt 5 i förordning (EU) nr 1307/2013.

1. Medlemsstaterna får besluta att jordbrukare, vid utarrendering av ett jordbruksföretag eller en del av det, genom kontrakt som undertecknats före den dag som avses i artikel 20.1 första stycket, tillsammans med företaget eller en del av det, får hyra ut de motsvarande stödrätter som ska tilldelas. I sådant fall ska stödrätterna tilldelas utarrenderaren och direkt hyras ut till arrendatorn som kommer att ha rätt att, i tillämpliga fall, använda det stöd som utarrenderaren erhållit för 2014 eller värdet på de stödrätter som denne innehade under 2014 enligt artikel i 26 förordning (EU) nr 1307/2013 som referens för fastställande av ingångsenhetsvärdet på dessa stödrätter.

En sådan överlåtelse ska kräva att utarrenderaren uppfyller kraven i artikel 24.1 i förordning (EU) nr 1307/2013, att arrendatorn uppfyller kraven i artikel 9 i den förordningen och att arrendekontraktet löper ut efter sista dagen för inlämnande av en ansökan inom ramen för ordningen för grundstöd.

Ett sådant arrende ska inte betraktas som en överlåtelse utan mark i den mening som avses i artikel 34.4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

2. Punkt 1 ska gälla i tillämpliga delar för medlemsstater som tillämpar avdelning III kapitel 1 avsnitt 5 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Vid tillämpning av artikel 24.1 tredje stycket a i) första strecksatsen i förordning (EU) nr 1307/2013 ska ”matpotatis” och ”utsädespotatis” avse annan potatis enligt KN-nummer 0701 än sådan som är avsedd för framställning av potatisstärkelse.

1. Stödrätter ska i ett första steg beräknas upp till tre decimaler och i ett andra steg avrundas upp eller ner till närmaste andra decimal. Om beräkningen ger ett resultat där den tredje decimalen är 5 ska den andra decimalen avrundas uppåt.

2. Om en jordbrukare överlåter en delrätt ska värdet på denna del beräknas proportionellt för varje återstående aktuellt år enligt artikel 25 eller 40 i förordning (EU) nr 1307/2013.

3. Medlemsstaterna får ändra stödrätter genom att slå samman delrätter som ägs av en jordbrukare. Värdet på de sammanslagna rätterna ska bestämmas för varje återstående aktuellt år enligt artiklarna 25 eller 40 i förordning (EU) nr 1307/2013 genom att delarnas värde adderas.

1. Stödrätter får endast deklareras för utbetalning en gång per år av den jordbrukare som innehar dem (äger eller hyr) sista dagen för inlämning av en samlad ansökan.

Om en jordbrukare utnyttjar möjligheten att ändra en samlad ansökan enligt de regler som kommissionen har fastställt på grundval av artikel 78 b i förordning (EU) nr 1306/2013, får han eller hon emellertid också för utbetalning av stöd deklarera stödrätter som han eller hon innehar (äger eller hyr) den dag då han eller hon anmäler ändringarna till den behöriga myndigheten, förutsatt att de berörda stödrätterna inte har deklarerats för utbetalning av en annan jordbrukare för samma år.

Om jordbrukaren har förvärvat stödrätter genom en överlåtelse från en annan jordbrukare och om den jordbrukaren redan har deklarerat stödrätterna för utbetalning av stöd, får ytterligare deklaration av de stödrätterna göras av den övertagande parten endast om den som överlåter rätterna redan har underrättat den behöriga myndigheten om överlåtelsen i enlighet med de regler som kommissionen har fastställt på grundval av artikel 34.5 i förordning (EU) nr 1307/2013, och drar av stödrätterna från sin egen samlade ansökan inom de tidsfrister för ändring av den samlade ansökan som fastställts av kommissionen på grundval av artikel 78 b i förordning (EU) nr 1306/2013.

2. Om en jordbrukare deklarerar ett antal stödrätter som överstiger dennes totala stödberättigande areal deklarerad enligt artikel 33.1 i förordning (EU) nr 1307/2013, ska den stödrätt eller delrätt som delvis överskrider denna stödberättigande areal betraktas som fullt aktiverad vid tillämpning av artikel 31.1 b i den förordningen. Stödet ska dock beräknas på grundval av den motsvarande delen av ett stödberättigande hektar.

2. Om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som anges i artikel 34.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den definiera de regioner som det hänvisas till i den bestämmelsen under det första tillämpningsåret för artikel 34.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 och senast en månad före det datum som fastställts av medlemsstaten enligt artikel 33.1 i den förordningen.

Återföring till den nationella eller regionala reserven på grund av kvarhållande efter överlåtelse av stödrätter

Om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som anges i artikel 34.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 får den, i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare garanteras och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks, besluta att till den nationella eller regionala reserven återföra upp till 30 % av de årliga enhetsvärdena för varje stödrätt som överlåts utan motsvarande stödberättigande hektar i den mening som avses i artikel 32.2 i förordning (EU) nr 1307/2013, eller motsvarande belopp uttryckt i antal stödrätter.

Genom undantag från första stycket får medlemsstaterna föreskriva en återföring av upp till 50 % av det årliga enhetsvärdet för varje stödrätt eller av motsvarande belopp uttryckt i antal stödrätter enligt första stycket under de första tre år då ordningen för grundstöd tillämpas.

Vid tillämpning av artiklarna 28 och 40.5 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den ökning av värdet på stödrätter som avses i dessa bestämmelser fastställas genom att man jämför värdet på de av jordbrukarens stödrätter som är en följd av tillämpningen av artikel 25.4 och artikel 26 respektive artikel 40.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 efter sådan försäljning eller sådant arrende som avses i artikel 28 eller 40.5 i den förordningen, med det värde på jordbrukarens stödrätter som skulle bli resultatet utan försäljningen eller arrendet.

Fastställande av stödrätter från den nationella eller regionala reserven enligt artikel 30.6 i förordning (EU) nr 1307/2013

1. Vid tillämpning av artikel 30.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 gäller att när en ung jordbrukare eller en jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet ansöker om stödrätter från den nationella eller regionala reserven samtidigt som han eller hon inte innehar några stödrätter (ägda eller hyrda), ska han eller hon erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över (ägda eller hyrda) den sista dag för inlämning av ansökan om tilldelning eller ökning av värdet av stödrätter som kommissionen har fastställt på grundval av artikel 78 b i förordning (EU) nr 1306/2013.

2. När en ung jordbrukare eller en jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet ansöker om stödrätter från den nationella eller regionala reserven samtidigt som han eller hon redan innehar stödrätter (ägda eller hyrda), ska han eller hon erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över (ägda eller hyrda) den sista dag för inlämning av ansökan som avses i punkt 1 och för vilka han eller hon inte innehar några stödrätter (ägda eller hyrda).

Om värdet av de stödrätter som jordbrukaren redan innehar (ägda eller hyrda) ligger under det nationella eller regionala medelvärde som avses i artikel 30.8 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013, får de årliga enhetsvärdena för dessa stödrätter ökas upp till det nationella eller regionala medelvärdet i enlighet med artikel 30.10 i den förordningen.

I medlemsstater som vid tillämpning av artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 genomför den ökning som avses i artikel 30.10 i den förordningen, ska emellertid den ökning som avses i denna punkt andra stycket vara obligatorisk. En sådan ökning bör ligga på en nivå som motsvarar den högsta ökning som genomförts vid tillämpning av artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013.

3. I medlemsstater som tillämpar artikel 24.6 eller 24.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 får de begränsningar i tilldelningen av stödrätter som fastställs i dessa bestämmelser, i tillämpliga delar, tillämpas för tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 30.6 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Medlemsstaterna får dock besluta att i de fall då tillämpningen av en eller flera begränsningar enligt första stycket leder till att det totala antal stödrätter som jordbrukaren redan innehar och som ska tilldelas på nytt från reserven begränsas till mindre än en fast procentsats av jordbrukarens stödberättigande hektar under det år då denne ansöker om tilldelning av stödrätter från reserven, ska jordbrukaren tilldelas ett extra antal stödrätter som motsvarar en andel av det totala antalet stödberättigande hektar som denne deklarerat i sin ansökan för det aktuella året i enlighet med artikel 72.1 i förordning (EU) nr 1306/2013.

Den fasta procentsats som avses i andra stycket ska beräknas i enlighet med den metod som anges i artikel 31.2 andra stycket i denna förordning.

Den andel av jordbrukarens totala antal stödberättigande hektar som avses i andra stycket ska beräknas som hälften av skillnaden i procentenheter mellan den fasta procentsats som avses i tredje stycket och den andel stödrätter som ingår i de stödberättigande hektar som jordbrukaren deklarerat i enlighet med artikel 72.1 i förordning 1306/2013 i sin ansökan för det år som avses i andra stycket. Vid tillämpning av detta stycke avses med stödrätter som ingår sådana stödrätter som redan innehas av jordbrukaren och som på nytt ska tilldelas från reserven.

Vid beräkningen av antalet stödberättigande hektar enligt andra, tredje och fjärde styckena får medlemsstaterna besluta att inte inbegripa några arealer som upptas av permanenta grödor, permanent gräsmark belägen i områden med svåra klimatförhållanden enligt artikel 24.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 eller arealer som anses utgöra permanent gräsmark i enlighet med artikel 4.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013.

Medlemsstater som utnyttjar möjligheten enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1307/2013 att tillämpa ordningen för grundstöd på regional nivå, kan basera den beräkningsmetod som avses i denna punkt andra stycket på det totala antal som tilldelas/deklareras under 2015 i den aktuella regionen.

Vid fastställandet av tröskelvärdet enligt andra stycket ska mark som förvärvats eller arrenderats av jordbrukaren efter den 19 oktober 2011 inte beaktas.

4. Vid tillämpning av denna artikel ska, bland de jordbrukare som etablerat jordbruksverksamhet, endast de jordbrukare beaktas som etablerade sin jordbruksverksamhet under kalenderåret 2013 eller under ett år därefter och som lämnar in en ansökan om grundstöd senast två år efter det kalenderår då de etablerade sin jordbruksverksamhet.

Fastställande av stödrätter från den nationella eller regionala reserven enligt artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013

1. Vid tillämpning av artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska nya stödrätter som tilldelas enligt artikel 30.10 i den förordningen, tilldelas i enlighet med de villkor som fastställs i denna artikel och i enlighet med de objektiva kriterier som fastställts av den berörda medlemsstaten.

2. En jordbrukare som inte innehar några stödrätter (ägda eller hyrda) men som har rätt att erhålla stödrätter från den nationella eller regionala reserven i enlighet med artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 och ansöker om detta, ska erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över (ägda eller hyrda) den sista dag för inlämning av ansökan som avses i artikel 28.1.

3. En jordbrukare som innehar stödrätter (ägda eller hyrda) men som har rätt att erhålla stödrätter från den nationella eller regionala reserven i enlighet med artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 och ansöker om detta, ska erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över (ägda eller hyrda) den sista dag för inlämning av ansökan som avses i artikel 28.1 och för vilka han eller hon inte innehar några stödrätter (ägda eller hyrda).

4. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaterna inte fastställa kriterier gällande produktion eller några andra sektorsspecifika uppgifter för en period efter det datum som fastställts av medlemsstaten i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1122/2009 för ansökningsåret 2013.

Ytterligare regler om fastställande av stödrätter från den nationella eller regionala reserven

1. Vid ökning av det årliga enhetsvärdet för stödrätter i enlighet med artikel 30.10 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaterna öka enhetsvärdet på de stödrätter som jordbrukaren redan innehar (ägda eller hyrda) på dagen för ansökan om tilldelning av stödrätter från den nationella eller regionala reserven i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare kan garanteras och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaterna inte fastställa kriterier gällande produktion eller några andra sektorsspecifika uppgifter för en period efter det datum som fastställts av medlemsstaten i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1122/2009 för ansökningsåret 2013.

1. En jordbrukare som på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter var förhindrad att göra en ansökan om tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24.1 eller 39.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 och som ansöker om stödrätter från den nationella eller regionala reserven, ska tilldelas stödrätter i enlighet med artikel 30.7 c i den förordningen. Medlemsstaterna ska fastställa det årliga enhetsvärdet på de stödrätter som ska tilldelas i enlighet med artikel 25 respektive 40 i förordning (EU) nr 1307/2013 samt de beslut som medlemsstaterna fattar vad gäller de möjligheter som anges i de artiklarna.

2. Medlemsstaterna får besluta att en jordbrukare ska anses omfattas av specifika nackdelar enligt artikel 30.7 b i förordning (EU) nr 1307/2013 under förutsättning att tillämpningen av en eller flera begränsningar i tilldelningen av stödrätter i enlighet med artikel 24.3–24.7 i samma förordning leder till att antalet stödrätter som tilldelas en jordbrukare begränsas till mindre än en fast procentsats av dennes stödberättigande hektar, och förutsatt att jordbrukaren ansöker om stödrätter från den nationella eller regionala reserven. I detta fall ska jordbrukaren tilldelas ett antal stödrätter i enlighet med artikel 30.7 b i förordning (EU) nr 1307/2013 motsvarande en andel av det totala antal stödberättigande hektar som denne deklarerat i sin ansökan för 2015 i enlighet med artikel 72.1 i förordning (EU) nr 1306/2013.

Den fasta procentsats som avses i första stycket ska beräknas som det totala antalet stödrätter som tilldelades i medlemsstaten under 2015 efter tillämpning av de begränsningar som föreskrivs i artikel 24.3–24.7 i förordning (EU) nr 1307/2013, dividerat med det totala antal stödberättigande hektar som deklarerades i medlemsstaten under 2015 i enlighet med artikel 72.1 i förordning 1306/2013.

Den andel av jordbrukarens totala antal stödberättigande hektar som avses i första styckena ska beräknas som hälften av skillnaden i procentenheter mellan den fasta procentsats som avses i första och andra stycket och den andel stödrätter som ingår i de stödberättigande hektar som jordbrukaren deklarerade under 2015 i enlighet med artikel 72.1 a i förordning (EU) nr 1306/2013.

Vid beräkningen av antalet stödberättigande hektar enligt första, andra och tredje styckena får medlemsstaterna besluta att inte inbegripa några arealer som upptas av permanenta grödor, permanent gräsmark belägen i områden med svåra klimatförhållanden enligt artikel 24.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 eller arealer som anses utgöra permanent gräsmark i enlighet med artikel 4.2 andra stycket i samma förordning.

Medlemsstater som utnyttjar möjligheten enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1307/2013 att tillämpa ordningen för grundstöd på regional nivå, kan basera den beräkningsmetod som avses i andra stycket på det totala antal som tilldelas/deklareras under 2015 i den aktuella regionen.

Vid fastställandet av tröskelvärdet i första stycket ska mark som förvärvats eller arrenderats av jordbrukaren efter den 19 oktober 2011 inte beaktas.

Genomförande i medlemsstater som tillämpar artikel 21.3 i förordning (EU) nr 1307/2013

Om inte annat anges i detta underavsnitt, ska bestämmelserna i detta avsnitt tillämpas på medlemsstater som tillämpar artikel 21.3 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Vid fastställandet av vilka stödrätter som ska upphöra att gälla i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska sådana stödrätter som har det lägsta värdet prioriteras.

Om stödrätterna har samma värde ska antalet ägda stödrätter och antalet hyrda stödrätter minskas i samma grad.

Medlemsstaterna får besluta att tillämpa första och andra styckena på regional nivå.

Fastställande av värdet på stödrätter enligt artikel 26 i förordning (EU) nr 1307/2013 för medlemsstater som tillämpar artikel 21.3 i den förordningen

För att fastställa ingångsenhetsvärdet på stödrätter får medlemsstater som tillämpar artikel 21.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 justera stödbeloppet för 2014 enligt vad som avses i artikel 26.5 i den förordningen genom att, före minskningar och uteslutningar, dra av det belopp som följer av stödrätter som har upphört att gälla enligt artikel 21.4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Stödberättigande hektar i medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning

Vid tillämpning av systemet för enhetlig arealersättning enligt avdelning III kapitel 1 avsnitt 4 i förordning (EU) nr 1307/2013, inklusive alla hänvisningar i förordning (EU) nr 1307/2013 till stödberättigande hektar som deklarerats inom ramen för det systemet, ska endast de stödberättigande hektar beaktas som fastställts enligt artikel 2.1 andra stycket punkt 23 a i delegerad förordning (EU) nr 640/2014.

1. Vid tillämpning av differentiering av enhetlig arealersättning i enlighet med artikel 36.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska följande regler gälla:

En sådan differentiering ska vara tillgänglig för jordbrukare som under 2014 mottog det stöd som avses i artikel 36.3 andra, tredje eller fjärde styckena i förordning (EU) nr 1307/2013. Beloppet per hektar ska fastställas varje år genom att det belopp som används för att differentiera det stöd enligt systemet för enhetlig arealsersättning som är tillgängligt för varje jordbrukare divideras med det antal stödberättigande hektar som deklarerats av jordbrukaren i enlighet med artikel 72.1 första stycket led a i förordning (EU) nr 1306/2013.

2. Om stödbeloppet inom ramen för en eller flera av stödordningarna enligt artikel 36.3 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 avseende kalenderåret 2014 är lägre än motsvarande belopp under det år som föregår det år som påverkas av force majeure eller exceptionella omständigheter, ska medlemsstaten beakta stöd som beviljats inom ramen för de berörda stödordningarna det år som föregår de år som påverkas av force majeure eller exceptionella omständigheter.

Medlemsstaterna får besluta att begränsa tillämpningen av första stycket till fall där direktstöden för 2014 är lägre än en viss procentsats av de motsvarande beloppen för det år som föregår det år som berörs av force majeure eller exceptionella omständigheter. Denna procentsats får inte vara lägre än 85 %.

3. Medlemsstaterna får besluta att det vid faktiskt eller förtida arv ska vara möjligt för den jordbrukare som ärvde företaget att tillämpa differentiering av stödet enligt systemet för enhetlig arealersättning, på villkor att jordbrukaren är berättigad till stöd enligt det systemet.

Artikel 9 ska gälla i tillämpliga delar avseende systemet för enhetlig arealersättning.

1. De medlemsstater som beslutar att genomföra likvärdiga metoder enligt artikel 43.3 b i förordning (EU) nr 1307/2013 ska utnämna en eller flera offentliga eller privata certifieringsmyndigheter, som ska intyga att jordbrukare använder metoder på sina jordbruksföretag som är förenliga med artikel 43.3 i den förordningen.

2. Offentliga eller privata certifieringsmyndigheter ska uppfylla följande villkor:

Privata certifieringsmyndigheter ska ackrediteras i enlighet med EN ISO/IEC 17021 (Krav på organ som reviderar och certifierar ledningssystem) eller EN ISO/IEC 17065 (Bedömning av överensstämmelse – Krav för organ som certifierar produkter, processer och tjänster) inom sektorn för jordbruksproduktion. Ackreditering ska bara få utföras av ett nationellt ackrediteringsorgan i en medlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ( 7 ).

3. Utnämningen av en offentlig eller privat certifieringsmyndighet ska återkallas när denna inte längre uppfyller villkoren för sin utnämning enligt punkt 2.

Beräkning av det belopp som avses i artikel 28.6 i förordning (EU) nr 1305/2013

1. För de jordbrukare som beslutar att som likvärdiga metoder enligt artikel 43.3 a i förordning (EU) nr 1307/2013 använda de metoder som avses i avsnitt I punkterna 3 och 4 och avsnitt III punkt 7 i bilaga IX till samma förordning och alla ytterligare likvärdiga metoder som läggs till i den bilagan, för vilka en separat beräkning behövs för att undvika dubbelfinansiering, ska medlemsstaterna från stödbeloppet per hektar beräknat enligt artikel 28.6 i förordning (EU) nr 1305/2013 dra av ett belopp motsvarande en tredjedel av det genomsnittliga miljöanpassningsstödet per hektar i den berörda medlemsstaten eller regionen för varje miljöanpassningsmetod som den använda metoden är likvärdig med.

Det genomsnittliga miljöanpassningsstödet per hektar i den berörda medlemsstaten eller regionen ska beräknas på grundval av en procentandel enligt artikel 47.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 av genomsnittet av de nationella tak för åren 2015–2019 som anges i bilaga II till den förordningen och det antal stödberättigande hektar som deklareras under 2015 i enlighet med artikel 33 eller 36 i förordning (EU) nr 1307/2013. De medlemsstater som beslutar att genomföra de metoder som avses i första stycket redan under 2015 får, i enlighet med artikel 34.2 i förordning (EG) nr 73/2009, uppskatta det antal stödberättigande hektar som deklareras under 2015 på grundval av de deklarationer som lämnats in 2014.

2. Genom undantag från punkt 1 får de medlemsstater som beslutar att tillämpa artikel 43.9 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 göra det avdrag som avses i punkt 1 i den här artikeln på individuell basis med ett belopp motsvarande en tredjedel av det genomsnittliga miljöanpassningsstödet per hektar till den berörda jordbrukaren.

Det genomsnittliga miljöanpassningsstödet till jordbrukaren ska beräknas på grundval av genomsnittet av det individuella stöd som beräknas i enlighet med artikel 43.9 tredje och fjärde stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 för åren 2015–2019 och det antal stödberättigande hektar som under 2015 deklareras av jordbrukaren i enlighet med artikel 33 i den förordningen.

1. Vid beräkningen av andelarna olika grödor enligt artikel 44.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den tidsperiod som ska beaktas vara den mest relevanta delen av odlingsperioden, med beaktande av traditionella odlingsmetoder i ett nationellt sammanhang. ►M3 Den tidsperioden får fastställas på nationell, regional eller lämplig subregional nivå. ◄

Medlemsstaterna ska informera jordbrukare om den perioden i god tid. Varje hektar inom jordbruksföretagets totala åkermark ska beaktas endast en gång under ett ansökningsår vid beräkningen av andelarna olika grödor.

2. Vid beräkningen av andelarna olika grödor får den areal som täcks av en gröda inkludera landskapselement som ingår i den stödberättigande arealen i enlighet med artikel 9 i delgerad förordning (EU) nr 640/2014.

3. På en areal där blandad vegetabilieproduktion tillämpas genom samtidig odling av minst två olika grödor i skilda rader ska varje gröda räknas som en skild gröda om den täcker minst 25 % av den arealen. Den areal som täcks av skilda grödor ska beräknas genom att arealen med blandad vegetabilieproduktion divideras med det antal grödor som täcker minst 25 % av den arealen, oavsett den faktiska andelen för en gröda på den arealen.

På arealer där blandad vegetabilieproduktion tillämpas genom odling av en huvudgröda som är insådd med en andra gröda ska arealen betraktas som täckt med endast huvudgrödan.

Arealer där en fröblandning sås ska, oberoende av de specifika grödor som ingår i blandningen, betraktas som täckta med en enda gröda. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44.4 d i förordning (EU) nr 1307/2013 ska en sådan enda gröda benämnas blandad gröda. När det kan fastställas att de arter som ingår i olika fröblandningar skiljer sig från varandra får medlemsstaterna betrakta dessa olika fröblandningar som olika enda grödor, förutsatt att dessa olika fröblandningar inte används för den gröda som avses i artikel 44.4 d i förordning (EU) nr 1307/2013.

Arealer på vilka olika grödor odlas intill varandra, där varje enskild gröda täcker en areal som är mindre än den minsta areal som fastställts av medlemsstaten och som avses i artikel 72.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 får av den medlemsstaten anses som täckt av en ”blandad gröda” enligt tredje stycket i den här punkten.

Ram för att utse ytterligare miljömässigt känsliga områden som utgörs av permanent gräsmark utanför Natura 2000-områden

Miljömässigt känsliga områden som utgörs av permanent gräsmark enligt artikel 45.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 och som är belägna utanför de områden som omfattas av direktiv 92/43/EEG eller direktiv 2009/147/EG ska utses på grundval av ett eller flera av följande kriterier:

Medlemsstaterna får varje år besluta att lägga till nya utsedda områden och ska informera de berörda jordbrukarna om det beslutet i god tid.

Återställning om skyldigheten avseende miljömässigt känsliga områden som utgörs av permanent gräsmark inte fullgörs

Om en jordbrukare har ställt om eller plöjt permanent gräsmark som omfattas av skyldigheten i artikel 45.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den berörda medlemsstaten, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG ( 8 ), föreskriva en skyldighet att återställa arealen till permanent gräsmark och får, från fall till fall, utfärda exakta instruktioner till den berörda jordbrukaren om hur den orsakade miljöskadan ska avhjälpas för att återställa den miljömässigt känsliga statusen.

När det har fastställts att skyldigheten inte har fullgjorts ska jordbrukaren utan dröjsmål informeras om återställningsskyldigheten och om den dag före vilken skyldigheten ska vara fullgjord. Dagen får inte infalla senare än sista dag för inlämning av den samlade ansökan för det påföljande året eller, i fråga om Sverige och Finland, den 30 juni påföljande år.

Genom undantag från artikel 4.1 h i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den återställda marken betraktas som permanent gräsmark från och med återställningens första dag och vara föremål för den skyldighet som avses i artikel 45.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013.

1. Arealer som deklareras av jordbrukare som deltar i ordningen för småbrukare enligt avdelning V i förordning (EU) nr 1307/2013 samt de enheter inom ett jordbruksföretag som används för ekologisk produktion i enlighet med artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 ( 9 ) ska inte ingå i den andel arealer som utgörs av permanent gräsmark i förhållande till den totala jordbruksarealen och den referensandel som avses i artikel 45.2 i förordning (EU) nr 1307/2013.

2. Arealer som en jordbrukare deklarerat under 2012 som permanent betesmark som har ställts om till mark med annan användning får dras av vid beräkningen av arealer som utgörs av permanent gräsmark i enlighet med artikel 45.2 andra stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013, upp till det antal hektar permanent betesmark eller permanent gräsmark som jordbrukaren etablerat efter 2012 och deklarerat under 2015 på nationell, regional eller subregional nivå eller jordbruksföretagsnivå, förutsatt att de befintliga regler för bibehållande av permanent betesmark som anges i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 73/2009 och i artikel 93.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 har iakttagits.

Vid beräkningen av det antal hektar permanent betesmark eller permanent gräsmark etablerad efter 2012 som avses i första stycket ska bara de hektar permanent betesmark eller permanent gräsmark på en jordbruksareal som deklarerats under 2012, 2013 eller 2014 i enlighet med artikel 34.2 i förordning (EG) nr 73/2009 beaktas.

3. Medlemsstaterna ska anpassa referensandelen om de bedömer att det finns en betydande inverkan på andelens utveckling till följd av i synnerhet en förändring av arealen under ekologisk produktion eller av populationen av deltagare i ordningen för småbrukare, eller när en medlemsstat fattar ett beslut enligt artikel 4.2 tredje stycket a, b eller c i förordning (EU) nr 1307/2013. I dessa fall ska medlemsstaterna informera kommissionen utan dröjsmål om den anpassning som gjorts och motiveringen till denna.

1. Medlemsstaterna får föreskriva en individuell skyldighet för jordbrukare att inte ställa om, och när de tillämpar artikel 4.2 tredje stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013, även att inte plöja, arealer som utgörs av permanent gräsmark utan ett individuellt förhandstillstånd. De berörda jordbrukarna ska informeras om den skyldigheten utan dröjsmål och under alla omständigheter före den 15 november det år då den berörda medlemsstaten fastställer skyldigheten. Denna skyldighet ska endast gälla jordbrukare som är föremål för skyldigheterna enligt avdelning III kapitel 3 i förordning (EU) nr 1307/2013 när det gäller arealer som utgörs av permanent gräsmark som inte omfattas av artikel 45.1 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Vid utfärdandet av tillstånd får objektiva och icke-diskriminerande kriterier tillämpas, inbegripet miljömässiga kriterier. Om tillståndet enligt första stycket är förenat med villkoret att en annan areal med motsvarande antal hektar etableras som permanent gräsmark, eller om en medlemsstat tillämpar artikel 4.2 tredje stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013, på villkoret att en annan eller samma areal är etablerad som permanent gräsmark, ska den arealen, genom undantag från artikel 4.1 h i förordning (EU) nr 1307/2013, betraktas som permanent gräsmark från och med den första dagen efter omställningen, inbegripet plöjningen. Sådana arealer ska användas för odling av gräs eller annat örtartat foder under minst fem på varandra följande år från dagen för omställningen, inbegripet plöjningen. Om medlemsstaten så beslutar och om jordbrukarna ställer om arealer som redan används till att odla gräs och annat örtartat foder till arealer som utgörs av permanent gräsmark, ska sådana arealer användas för odling av gräs eller annat örtartat foder under de återstående antal år som krävs för att uppnå de fem på varandra följande åren.

2. Om det fastställs att den andel som avses i artikel 45.2 första stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 har minskat med mer än 5 % i förhållande till referensandelen i samma artikel, ska den berörda medlemsstaten föreskriva en skyldighet att återställa arealer till arealer som utgörs av permanent gräsmark och regler för undvikande av ny omställning av arealer som utgörs av permanent gräsmark.

Medlemsstaterna ska besluta vilka jordbrukare som ska vara föremål för återställningsskyldigheten bland jordbrukare som

Om de perioder som avses i andra stycket b inbegriper kalenderår före 2015, ska skyldigheten att återställa också gälla för arealer som ställdes om till arealer med annan användning från permanent betesmark som var föremål för den skyldighet som avses i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 73/2009 eller artikel 93.3 i förordning (EU) nr 1306/2013.

När medlemsstaterna fastställer vilka jordbrukare som ska återställa arealer till arealer som utgörs av permanent gräsmark ska de först fastställa den skyldigheten för jordbrukare som förfogar över en areal som ställts om från en areal som utgörs av permanent gräsmark eller permanent betesmark till en areal med annan användning i strid med kravet på tillstånd, i tillämpliga fall, enligt punkt 1 i denna artikel eller artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1122/2009. Dessa jordbrukare ska återställa hela den omställda arealen.

3. Om tillämpningen av punkt 2 fjärde stycket inte leder till en ökning av den andel som avses i artikel 45.2 första stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 över tröskeln på 5 % ska medlemsstaterna föreskriva att jordbrukare som förfogar över en areal som ställts om från en areal som utgörs av permanent gräsmark eller permanent betesmark till en areal med annan användning under de perioder som avses i punkt 2 andra stycket b i denna artikel även ska återställa en procentandel av den omställda arealen till arealer som utgörs av permanent gräsmark eller etablera en annan areal som motsvarar denna procentsats som areal som utgörs av permanent gräsmark. Procentandelen ska beräknas på grundval av den areal som jordbrukaren ställde om under de perioder som avses i punkt 2 andra stycket b i denna artikel och den areal som krävs för att öka den andel som avses i artikel 45.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 över tröskeln på 5 %.

Vid beräkningen av den procentandel som avses i första stycket får medlemsstaterna från den areal som jordbrukaren ställt om utesluta de arealer som blivit permanent gräsmark efter den 31 december 2015, förutsatt att de utför administrativa korskontroller av de arealer permanent gräsmark som årligen deklarerats i den geospatiala stödansökan med hjälp av ett geografiskt snitt med den areal som under 2015 deklarerats som permanent betesmark och som registrerats i identifieringssystemet för jordbruksskiften och förutsatt att dessa arealer som utgörs av permanent gräsmark inte etablerats till följd av en skyldighet att återställa eller etablera en areal som utgörs av permanent gräsmark enligt punkt 2 eller denna punkt. Om en sådan uteslutning inte gör det möjligt att öka den andel som avses i artikel 45.2 första stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 till en nivå över tröskeln på 5 % får dock medlemsstaterna inte utesluta de arealerna.

Arealer som utgörs av permanent gräsmark eller permanent betesmark och som jordbrukare anlägger inom ramen för åtaganden i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1698/2005 ( 10 ) och förordning (EU) nr 1305/2013 ska inte beaktas i den areal som jordbrukaren ställer om vid beräkningen av procentandelen enligt första stycket.

Jordbrukarna ska utan dröjsmål informeras om den individuella återställningsskyldigheten och reglerna för undvikande av ny omställning av arealer som utgörs av permanent gräsmark, och under alla omständigheter före den 31 december det år då minskningen på mer än 5 % fastställs. Återställningsskyldigheten ska vara fullgjord senast sista dagen för inlämning av den samlade ansökan för det påföljande året eller, i fråga om Sverige och Finland, den 30 juni påföljande år.

Genom undantag från artikel 4.1 h i förordning (EU) nr 1307/2013 ska arealer som återställs till eller som etableras som arealer som utgörs av permanent gräsmark betraktas som permanent gräsmark från och med återställningens eller etableringens första dag. Sådana arealer ska användas för odling av gräs eller annat örtartat foder under minst fem på varandra följande år från omställningsdagen eller, om medlemsstaten så beslutar och om jordbrukarna ställer om arealer som redan används till att odla gräs och annat örtartat foder till arealer som utgörs av permanent gräsmark, under de återstående antal år som krävs för att uppnå de fem på varandra följande åren.

1. Vid bedömning av huruvida de typer av arealer som förtecknas i artikel 46.2 första stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 kan betecknas som arealer med ekologiskt fokus ska punkterna 2–11 i den här artikeln tillämpas.

2. På mark som ligger i träda och på mark som ligger i träda med dragväxter (bestående av pollen- och nektarrika arter) ska det inte förekomma någon jordbruksproduktion. Medlemsstaterna ska fastställa en period under vilken marken måste ligga i träda under ett visst kalenderår. Den perioden får inte vara kortare än sex månader. Vad gäller områden med mark som ligger i träda med dragväxter ska medlemsstaterna upprätta en förteckning över pollen- och nektarrika arter att använda. Invasiva främmande växtarter i den mening som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 ( 11 ) får inte förekomma i förteckningen. Dessa områden ska inte inbegripa områden under grödor som normalt sås för skörd. Medlemsstaterna kan fastställa ytterligare krav. Dessa områden kan inbegripa örtartade växter förutsatt att dragväxterna förblir dominerande. Utan att det påverkar kravet att ingen jordbruksproduktion får förekomma som fastställs i punkt 10a får bikupor ställas ut på arealer med mark som ligger i träda med dragväxter (pollen- och nektarrika arter).

Genom undantag från artikel 4.1 h i förordning (EU) nr 1307/2013 ska mark som ligger i träda och mark som ligger i träda med dragväxter (pollen- och nektarrika arter) under mer än fem år för att uppfylla kravet avseende arealer med ekologiskt fokus förbli åkermark.

3. Terrasser ska utgöras av terrasser som skyddas enligt GAEC 7 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013 samt andra terrasser. Medlemsstaterna får besluta att enbart terrasser som skyddas enligt GAEC 7 ska betraktas som arealer med ekologiskt fokus. De medlemsstater som beslutar att även andra typer av terrasser ska betraktas som arealer med ekologiskt fokus ska fastställa kriterier för dessa terrasser, däribland deras minimihöjd, på grundval av nationella eller regionala särdrag.

4. Landskapselement ska vara sådana element som jordbrukare förfogar över och kan vara de som skyddas enligt GAEC 7, SMR 2 eller SMR 3 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013 och/eller ett eller flera av följande element:

Medlemsstaterna får besluta att begränsa urvalet av landskapselement till de element som skyddas enligt GAEC 7, SMR 2 eller SMR 3 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013 och/eller till ett eller flera av leden a–f i första stycket.

För häckar, skogsremsor och träd i rad samt diken som avses i första stycket a respektive e, ska den areal som får räknas som areal med ekologiskt fokus beräknas upp till en bredd av högst 10 meter.

För skogsdungar och dammar som avses i leden c respektive d i första stycket, ska den areal som får räknas som areal med ekologiskt fokus beräknas upp till en storlek av högst 0,3 hektar.

För tillämpning av första stycket g får medlemsstaterna fastställa en minimistorlek för dammar. När det finns en remsa med strandnära växtlighet längs vattnet ska en motsvarande areal inkluderas vid beräkningen av arealen med ekologiskt fokus. Medlemsstaterna får fastställa kriterier för att säkerställa att dammar har ett naturvärde, där den roll som naturliga dammar spelar för bevarandet av habitat och arter beaktas.

För tillämpning av första stycket f ska medlemsstaterna fastställa minimikriterier utifrån nationella eller regionala särdrag, inbegripet gränser för höjd- och breddmått.

”5. Buffertområden och åkerrenar kan vara vilka buffertområden eller åkerrenar som helst, inklusive sådana buffertområden längs vattendrag som krävs enligt GAEC 1, SMR 1 eller SMR 10 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013 eller åkerrenar som skyddas enligt GAEC 7, SMR 2 eller SMR 3 i enlighet med den bilagan.

Medlemsstaterna ska inte begränsa valet av buffertområden eller åkerrenar till dem som krävs enligt de tvärvillkor som avses i första stycket.

Medlemsstaterna ska fastställa minimibredden för buffertområden och åkerrenar, vilken inte får underskrida 1 meter för arealer med ekologiskt fokus. Längs vattendrag ska strandnära växtlighet inkluderas vid beräkningen av arealen med ekologiskt fokus. På buffertområden och åkerrenar får ingen jordbruksproduktion förekomma.

För andra buffertområden och åkerrenar än de som krävs eller skyddas enligt GAEC 1, GAEC 7, SMR 1, SMR 2, SMR 3 eller SMR 10 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013 ska den areal som får räknas som areal med ekologiskt fokus beräknas upp till en bredd av högst 20 meter.”

5a. För tillämpning av andra meningen i artikel 46.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1307/2013 ska arealer som avses i punkterna 4 och 5 i den här artikeln betraktas som angränsande arealer eller landskapselement när de gränsar till ett område med ekologiskt fokus som direkt gränsar till jordbruksföretagets åkermark.

6. Trädjordbrukshektar ska betraktas som åkermark som berättigar till stöd enligt den ordning för grundstöd eller det system för enhetlig arealersättning som avses i avdelning III kapitel 1 i förordning (EU) nr 1307/2013 och som uppfyller de villkor enligt vilka stöd enligt artikel 44 i förordning (EG) nr 1698/2005 eller artikel 23 i förordning (EU) nr 1305/2013 beviljas eller har beviljats.

7. När det gäller remsor med stödberättigande hektar längs skogsbryn kan medlemsstaterna besluta antingen att tillåta jordbruksproduktion eller uppställa ett krav på att ingen jordbruksproduktion får förekomma, eller föreskriva båda möjligheterna för jordbrukarna. Medlemsstaterna ska fastställa en minimibredd för dessa remsor, vilken inte får underskrida 1 meter.

Den areal som ska betraktas som areal med ekologiskt fokus ska beräknas upp till en bredd av högst 10 meter när medlemsstaterna beslutar att tillåta jordbruksproduktion och 20 meter när medlemsstaterna beslutar att inte tillåta jordbruksproduktion.

”8. När det gäller arealer med skottskog med kort omloppstid där inga mineralgödselmedel eller växtskyddsmedel används ska medlemsstaterna fastställa en förteckning över arter som får användas för detta ändamål, genom att ur den förteckning som upprättats enligt artikel 4.2 c i förordning (EU) nr 1307/2013 välja ut de arter som är mest lämpliga ur ett ekologiskt perspektiv och därigenom utesluta arter som uppenbart inte är inhemska. Medlemsstaterna ska också fastställa kraven angående användning av mineralgödselmedel och/eller växtskyddsmedel om medlemsstaterna tillåter denna användning, mot bakgrund av målet för arealer med ekologiskt fokus, särskilt för att skydda och förbättra den biologiska mångfalden.”

8a. På arealer med miskantus (Miscanthus) och skålört (Silphium perfoliatum) ska medlemsstaterna förbjuda användningen av växtskyddsmedel förutom under det första året då de två arterna etableras av en jordbrukare. Medlemsstaterna ska förbjuda eller fastställa krav angående användning av mineralgödselmedel på dessa arealer mot bakgrund av målet för arealer med ekologiskt fokus, särskilt för att skydda och förbättra den biologiska mångfalden.

”9. Arealer med fånggrödor eller växttäcke ska innefatta sådana arealer som etablerats enligt kraven i SMR 1 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013 och andra arealer med fånggrödor eller växttäcke, förutsatt att de etablerats genom sådd av en blandning av arter av grödor eller genom insådd av gräs eller baljväxter i huvudgrödan.

Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över blandningar av arter av grödor som får användas och fastställa den period, på nationell, regional, subregional nivå eller gårdsnivå, under vilken arealer måste vara besådda med fånggrödor eller växttäcke när dessa etablerats genom sådd av en blandning av arter. Denna period får inte vara kortare än åtta veckor. Medlemsstaterna kan fastställa ytterligare villkor i synnerhet vad gäller produktionsmetoder.

Arealer med fånggrödor eller växttäcke ska inte innefatta arealer under vintergrödor som normalt sås på hösten för skörd eller bete. De ska inte heller innefatta de arealer som täcks av likvärdiga metoder enligt avsnitt I punkterna 3 och 4 i bilaga IX till förordning (EU) nr 1307/2013.”

”10. På arealer med kvävefixerande grödor ska jordbrukare odla sådana kvävefixerande grödor som är upptagna i en av medlemsstaten fastställd förteckning. Denna förteckning ska innehålla de kvävefixerande grödor som enligt medlemsstaternas bedömning bidrar till målet att förbättra den biologiska mångfalden och får inkludera blandningar av kvävefixerande grödor med andra grödor förutsatt att blandningen till övervägande del utgöras av arter av kvävefixerande grödor. Dessa grödor ska föreligga under växtodlingssäsongen. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare villkor, bland annat vad gäller produktionsmetod, i synnerhet i syfte att beakta behovet att uppnå målen med direktiven 91/676/EEG och 2000/60/EG och med tanke på de kvävefixerande grödornas potential att höja risken för utlakning under hösten.

Arealer med kvävefixerande grödor ska inte innefatta de arealer som täcks av likvärdiga metoder enligt avsnitt I punkterna 3 och 4 i bilaga IX till förordning (EU) nr 1307/2013.”

10a. För tillämpning av punkterna 2, 5 och 7 ska ”ingen jordbruksproduktion” betyda frånvaro av jordbruksverksamhet enligt definitionen i artikel 4.1 c i i förordning (EU) nr 1307/2013, utan att det påverkar de krav som definieras under GAEC 4 i enlighet med bilaga II till förordning (EU) nr 1306/2013. Åtgärder i syfte att upprätta en grön marktäckning för att främja biologisk mångfald, inbegripet såddblandningar av ängsfröer, ska vara tillåtna.

Genom undantag från kravet om att ingen jordbruksproduktion får förekomma, får medlemsstaterna, för tillämpningen av punkterna 5 och 7, tillåta avslagning eller bete på buffertområden och åkerrenar samt på remsor av stödberättigande hektar längs skogsbryn utan produktion, under förutsättning att området eller remsan går att urskilja från angränsande jordbruksmark.

10b. Användning av växtskyddsmedel ska vara förbjuden på alla arealer som avses i punkterna 2, 9 och 10 samt på arealer med jordbruksproduktion som avses i punkt 7.

10c. På arealer som avses i punkt 9 och som etablerats genom insådd av gräs eller baljväxter i huvudgrödan ska detta förbud gälla från och med tidpunkten för skörd av huvudgrödan i minst åtta veckor eller fram till sådden av nästa huvudgröda.

11. En jordbrukare kan endast deklarera samma areal eller landskapselement en gång under ett ansökningsår med avseende på syftet att uppfylla kravet gällande arealer med ekologiskt fokus.

1. De medlemsstater som väljer ett regionalt genomförande enligt artikel 46.5 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska fastställa regioner för detta. Regionerna ska utgöras av samlade och enhetliga geografiska områden med liknande jordbruks- och miljöförutsättningar. För detta ändamål ska enhetlighet avse jordmånstyp, höjd och förekomst av naturområden och delvis orörda naturområden.

2. Inom de på detta sätt fastställda regionerna ska medlemsstaterna utse de arealer där upp till hälften av procentandelarna för kraven på arealer med ekologiskt fokus måste genomföras.

3. För de på detta sätt fastställda arealerna ska medlemsstaterna föreskriva särskilda skyldigheter för deltagande jordbrukare eller grupper av jordbrukare. Dessa skyldigheter ska säkerställa att arealerna med ekologiskt fokus blir sammanhängande och gränsar till varandra. Skyldigheterna för deltagande jordbrukare eller jordbrukargrupper ska innefatta ett krav på att för varje deltagande jordbrukare ska minst 50 % av den areal som omfattas av skyldigheten enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 vara belägen på dennes jordbruksföretags mark inom regionen och i enlighet med artikel 46.2 andra stycket i den förordningen.

4. Skyldigheterna för deltagande jordbrukare eller jordbrukargrupper ska säkerställa att de sammanhängande arealer med ekologiskt fokus som avses i punkt 3 består av en eller flera av de arealer som avses i artikel 46.2 första stycket a, c, d och h i förordning (EU) nr 1307/2013.

5. När medlemsstaterna utser arealer och föreskriver skyldigheter enligt punkterna 2 och 3 ska de i tillämpliga fall beakta befintliga nationella eller regionala strategier för biologisk mångfald och/eller strategier avseende begränsning av samt anpassning till klimatförändringar, förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt eller behov som identifierats i syfte att garantera att Natura 2000-nätet enligt artikel 10 i direktiv 92/43/EEG är ekologiskt sammanhängande eller för att bidra till genomförandet av strategin för grön infrastruktur.

6. Innan de föreskriver skyldigheter för jordbrukare ska medlemsstaterna samråda med berörda jordbrukare eller jordbrukargrupper och andra relevanta intressenter. Efter detta samråd ska medlemsstaterna fastställa en slutlig detaljerad plan för det regionala genomförandet och informera de intressenter som deltog i samrådet och berörda jordbrukare eller jordbrukargrupper om denna plan, inbegripet vilka arealer som utsetts, skyldigheterna för deltagande jordbrukare eller jordbrukargrupper och särskilt den exakta procentandel som varje individuell jordbrukare måste genomföra på sitt eget jordbruksföretag. Medlemsstaterna ska skicka dessa uppgifter till jordbrukarna senast den 30 juni året före det år då det regionala genomförandet kommer att tillämpas eller, för det första år då denna förordning tillämpas, i god tid så att jordbrukarna kan skicka en relevant ansökan.

Utan att det påverkar det stöd till jordbrukare som avses i artikel 43.9 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaterna se till att arrangemang ingås i fråga om ekonomiska ersättningar mellan jordbrukare och om administrativa sanktioner när kravet avseende sammanhängande arealer med ekologiskt fokus inte efterlevs.

Regler för gemensamt genomförande och de kriterier som jordbruksföretag ska uppfylla för att anses ligga nära varandra

1. De medlemsstater som beslutar att tillåta ett gemensamt genomförande enligt artikel 46.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska fastställa de kriterier som ska uppfyllas av jordbruksföretag som ska anses ligga nära varandra, på grundval av ett av följande krav:

2. De medlemsstater som väljer att utse de arealer där ett gemensamt genomförande är möjligt och väljer att införa skyldigheter för deltagande jordbrukare eller jordbrukargrupper ska beakta befintliga nationella eller regionala strategier för biologiska mångfald och/eller strategier avseende begränsning av samt anpassning till klimatförändringar, förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt eller behov som identifierats i syfte att garantera att Natura 2000-nätet enligt artikel 10 i direktiv 92/43/EEG är ekologiskt sammanhängande eller för att bidra till främjandet av grön infrastruktur.

3. Skyldigheterna för deltagande jordbrukare eller jordbrukargrupper enligt punkt 2 ska innefatta villkoret att de sammanhängande arealerna med ekologiskt fokus består av en eller flera av de arealer som avses i artikel 46.2 andra stycket a, c, d och h i förordning (EU) nr 1307/2013.

4. Jordbrukare som deltar i ett gemensamt genomförande ska ingå ett skriftligt avtal som innehåller uppgifter om interna arrangemang för ekonomisk ersättning och om administrativa sanktioner vid bristande efterlevnad av villkoren för den gemensamma arealen med ekologiskt fokus.

1. De medlemsstater som beslutar att genomföra artikel 46.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska fastställa den procentandel skog i förhållande till den totala markytan som avses i första stycket i den punkten på grundval av tillgängliga uppgifter från Eurostat. Uppgifter om skog ska bygga på den definition som används av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och ska utesluta annan trädbevuxen mark. Den totala markytan ska inte innefatta det område som täcks av inlandsvatten, inbegripet floder och sjöar.

2. Storleksförhållandet mellan skogsmark och jordbruksmark enligt artikel 46.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska beräknas på grundval av tillgängliga uppgifter från Eurostat. Om det inte finns några sådana tillgängliga uppgifter från Eurostat angående skogtäckt areal och jordbruksmark på den erforderliga skalan för att kunna bedöma andelen skog på en områdesnivå motsvarande LAU2-nivå eller en annan tydligt avgränsad enhet som omfattar ett samlat, tydligt och sammanhängande geografiskt område med likartade jordbruksförutsättningar, får andra uppgiftskällor användas.

Medlemsstaterna ska visa att de har använt aktuella och konsekventa uppgifter om skogtäckt areal och jordbruksmark som i möjligaste mån avspeglar den aktuella situationen.

3. De uppgifter och beräkningar som avses i punkterna 1 och 2 ska gälla i tre år. Efter denna treårsperiod ska de medlemsstater som beslutar att fortsätta att tillämpa undantaget enligt artikel 46.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 och att förlänga den treårsperioden göra en ny beräkning av storleksförhållandena enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln på grundval av senast tillgängliga uppgifter.

Om administrativa gränser ändras och detta påverkar storleksförhållandet enligt punkt 2 ska uppgifterna och beräkningarna bedömas på nytt och alla ändringar när det gäller tillämpningen av undantaget anmälas till kommissionen.

1. Det årliga stöd till unga jordbrukare som avses i artikel 50.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska beviljas en juridisk person, oberoende av juridisk form, om följande villkor är uppfyllda:

Om en annan juridisk person helt eller tillsammans med andra kontrollerar en juridisk person ska villkoren i första stycket b tillämpas på varje fysisk person som har kontroll över denna andra juridiska person.

1a. Genom undantag från punkt 1 första stycket led b får medlemsstaterna besluta att den unga jordbrukaren från och med kalenderåret 2016 eller 2017 ensam ska utöva den faktiska och varaktiga kontroll som avses i den punkten. Ett sådant beslut ska fattas före ingången av ansökningsperioden för det första år för vilket beslutet ska gälla, och får endast fattas en gång. Inget sådant beslut ska vara möjligt efter den dag då ansökningsperioden för kalenderår 2017 inleds.

Om medlemsstaterna tillämpar det undantag som föreskrivs i första stycket, ska den period då den unga jordbrukaren i enlighet med punkt b i första stycket i punkt 1 i denna artikel utövade gemensam kontroll med andra jordbrukare under det kalenderår som föregår de kalenderår då undantaget tillämpas beaktas för att fastställa det startdatum som avses i artikel 50.2 a och 50.5 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Om medlemsstaterna tillämpar detta undantag ska de besluta huruvida de vill kräva att unga jordbrukare utövar ensam kontroll över de juridiska personer eller sammanslutningar av fysiska personer som redan har mottagit stöd enligt ordningen för unga jordbrukare under de(t) år som föregår det år för vilket undantaget tillämpas och där en eller flera unga jordbrukare utövade gemensam kontroll med jordbrukare som inte var unga jordbrukare.

2. Det stöd som avses i artikel 50.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska inte längre beviljas om ingen av de unga jordbrukare som uppfyller kriterierna i punkt 1 första stycket b och, i tillämpliga fall, punkt 1 första stycket c längre har kontroll över den juridiska personen.

En ung jordbrukare som utövar faktisk och varaktig kontroll över en juridisk person i den mening som avses i punkt 1 första stycket led b i denna artikel ska, vid tillämpning av artikel 50.2 b i förordning (EU) nr 1307/2013, inte vara äldre än 40 år det år då den första ansökan enligt ordningen för grundstöd eller systemet med enhetlig arealersättning lämnas in av den juridiska personen, över vilken en ung jordbrukare utövar kontroll.

4. Om flera unga jordbrukare enligt punkt 1 första stycket b har förvärvat kontroll över den juridiska personen vid olika tillfällen, ska det tidigaste förvärvet av kontroll anses vara den tidpunkt för etablering som avses i artikel 50.5 andra meningen i förordning (EU) nr 1307/2013.

Tillträde för en grupp fysiska personer till stödordningen för unga jordbrukare

Artikel 49 ska i tillämpliga delar gälla i fråga om en grupp fysiska personer enligt artikel 4.1 a i förordning (EU) nr 1307/2013 för vilka kraven i artikel 49.1 a i den här förordningen är uppfyllda på gruppnivå.

I detta avsnitt ska med kopplade stödåtgärder avses åtgärder för att genomföra det frivilliga kopplade stöd som avses i artikel 52.1 i förordning (EU) nr 1307/2013.

1. De regioner som avses i artikel 52.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska anges av medlemsstaterna i enlighet med objektiva och icke-diskriminerande kriterier, t.ex. jordbruksmässiga och socioekonomiska särdrag och regional jordbrukspotential eller institutionell eller administrativ struktur. Sådana regioner kan skilja sig från de regioner som fastställs inom ramen för andra stödordningar enligt förordning (EU) nr 1307/2013.

2. När medlemsstaterna anger de särskilda typer av jordbruk eller särskilda jordbrukssektorer som avses i artikel 52.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska de i synnerhet beakta relevanta produktionsstrukturer och produktionsvillkor i den berörda regionen eller sektorn.

1. Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för stödberättigande när det gäller kopplade stödåtgärder i överensstämmelse med regelverket i förordning (EU) nr 1307/2013 och villkoren i denna förordning.

2. De arealer, avkastningar och antal djur som avses i artikel 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska fastställas av medlemsstaterna på regional nivå eller sektorsnivå. De ska avspegla den högsta avkastning eller odlingsareal eller det högsta antal djur som uppnåtts i den berörda regionen eller sektorn under minst ett år av den femårsperiod som föregår året för det beslut som avses i artikel 53.1 i den förordningen.

Det årliga stödet ska uttryckas som stödbelopp per enhet. Det får vara något av nedanstående belopp eller, när arealen eller antalet djur som berättigar till stödet inte överskrider den areal eller det antal djur som fastställs i enlighet med första stycket i denna punkt, ett belopp mellan dessa belopp:

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 får medlemsstaterna för de stödbelopp per enhet som avses i andra stycket i denna punkt besluta att tillämpa differentierade belopp per enhet för vissa kategorier av jordbrukare eller på gårdsnivå, i syfte att ta hänsyn till stordriftsfördelar till följd av produktionsstrukturernas storlek i de berörda specifika typerna av jordbruk eller specifika jordbrukssektorerna, eller, om åtgärden är riktad till en region eller en hel sektor, i den berörda regionen eller sektorn. Artikel 67.1 i denna förordning ska i tillämpliga delar gälla för anmälan av sådana beslut.

3. Om de kopplade stödåtgärderna avser sådana oljeväxter som avses i bilagan till samförståndsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna om oljeväxter inom ramen för Gatt, får summan av de maximala arealer som omfattas av stöd och som anmälts av medlemsstaterna inte överstiga den maximala areal för hela unionen som fastställts för efterlevnad av unionens internationella åtaganden.

Om den maximala areal som anges i första stycket överskrids ska de berörda medlemsstaterna anpassa den areal som anmälts genom att tillämpa en nedsättningskoefficient som grundar sig på förhållandet mellan den tillåtna maximala arealen och den totala areal som anmälts för stöd till sådana oljeväxter enligt första stycket.

Kommissionen ska fastställa den nedsättningskoefficient som avses i andra stycket med hjälp av genomförandeakter som antas utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 71.2 eller 71.3 i förordning (EU) nr 1307/2013.

4. Om de kopplade stödåtgärderna avser nötkreatur och/eller får och getter ska medlemsstaterna, som ett villkor för stödberättigande, ange de krav på identifiering och registrering av djur som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 ( 12 ) respektive rådets förordning (EG) nr 21/2004 ( 13 ).

Utan att det påverkar andra villkor för stödberättigande ska ett djur dock även anses vara stödberättigande om de krav på identifiering och registrering som avses i första stycket är uppfyllda senast ett av medlemsstaten fastställt datum, vilket inte ska vara senare än

Medlemsstaterna ska senast den 15 september 2015 underrätta kommissionen om de datum som avses i andra stycket.

5. Medlemsstaterna får inte bevilja arealbaserat kopplat stöd till områden som inte är stödberättigande arealer enligt artikel 32.2, 32.3 och 32.4 i förordning (EU) nr 1307/2013. Om medlemsstaterna beviljar kopplat stöd till hampa, ska villkoret i artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 och artikel 9 i den här förordningen tillämpas.

1. Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt 4 kapitel 1 i förordning (EU) nr 1307/2013 får medlemsstaterna för samma ansökningsår besluta att använda de belopp som anmälts i enlighet med punkt 3 i i bilaga I till denna förordning för finansiering av en eller flera andra stödåtgärder enligt avsnitt 4 kapitel 1 i förordning (EU) nr 1307/2013.

En överföring av medel mellan stödåtgärder får inte resultera i att en stödåtgärd som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 54 i förordning (EU) nr 1307/2013 och artikel 67.1 och 67.2 i denna förordning blir ogiltig.

2. Om den areal eller det antal djur som berättigar till stöd inom ramen för frivilligt kopplat stöd under det berörda ansökningsåret motsvarar eller överstiger den areal eller det antal djur som avses i artikel 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 och som anmälts i enlighet med punkt 3 j i bilaga I till denna förordning, får inga överföringar av medel från andra stödåtgärder utnyttjas inom den stödåtgärden.

3. Om den areal eller det antal djur som berättigar till stöd inom ramen för frivilligt kopplat stöd under det berörda ansökningsåret är lägre jämfört med den areal eller det antal djur som avses i artikel 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 och som anmälts i enlighet med punkt 3 j i bilaga I till denna förordning, ska en överföring av medel inte resultera i ett lägre belopp per enhet än förhållandet mellan det belopp som fastställts för finansieringen enligt punkt 3 i i den bilagan och den areal eller det antal djur som avses i artikel 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013.

4. Om medlemsstaterna beviljar kopplat stöd för proteingrödor samtidigt som man utnyttjar den möjlighet som föreskrivs i artikel 53.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska överföringen av medel inte leda till att stödet för proteingrödor blir mindre än 2 % av det årliga nationella tak som fastställs i bilaga II till den förordningen.

5. Ett beslut om att överföra medel mellan olika stödåtgärder ska fattas före dagen för den första utbetalningen eller förskottsutbetalningen av frivilligt kopplat stöd till jordbrukare. När det gäller överföringar från och till åtgärder för vilka inga utbetalningar ännu gjorts kan sådana beslut fattas efter den dagen, men senast

6. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har för avsikt att fatta ett beslut om att överföra medel mellan olika stödåtgärder ska informera jordbrukarna om alla eventuella överföringar före ansökningsperiodens start.

1. Vid tillämpning av artikel 52.8 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska de åtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr 1305/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 ( 14 ) betraktas som ”andra unionsåtgärder och annan unionspolitik”.

Medlemsstaterna ska säkerställa att kopplade stödåtgärder inte hindrar andra åtgärder enligt första stycket från att fungera väl.

3. Om stöd enligt en viss kopplad stödåtgärd också kan beviljas enligt en annan kopplad stödåtgärd, eller enligt en åtgärd som genomförs enligt andra unionsåtgärder och annan unionspolitik, ska medlemsstaterna säkerställa att jordbrukaren kan få stöd för att uppnå det mål som avses i artikel 52.5 i förordning (EU) nr 1307/2013 endast inom ramen för en av dessa åtgärder per sektor, region, specifik typ av jordbruk eller specifik jordbrukssektor som avses enligt artikel 52.3 i den förordningen.

1. Vid tillämpning av artikel 55.1 a i förordning (EU) nr 1307/2013 ska en brist på alternativ anses föreligga om

2. Vid tillämpning av artikel 55.1 b i förordning (EU) nr 1307/2013 ska det anses vara nödvändigt att förse den lokala bearbetningsindustrin med stabila leveranser när ett tillfälligt stopp i eller en minskning av produktionen i den berörda regionen eller sektorn väntas ha en negativ inverkan på verksamheten och därmed lönsamheten eller sysselsättningen i företag som befinner sig i ett senare led i förädlingskedjan och som till stor del är beroende av en sådan produktion, till exempel företag som bearbetar råvaror, slakterier eller företag inom livsmedelsindustrin. Sådana företag i senare led måste vara belägna i respektive region eller vara ytterst beroende av sektorn för sin fortsatta verksamhet.

3. Vid tillämpning av artikel 55.1 c i förordning (EU) nr 1307/2013 ska kontinuerliga störningar på den berörda marknaden anses föreligga när jordbrukare i den berörda regionen eller sektorn drabbas av ekonomiska förluster till följd av framför allt förorening, kontaminering eller kvalitetsförsämring av miljön kopplad till en specifik händelse med begränsad geografisk utsträckning.

4. Vid bedömningen av den stödnivå för kopplat stöd som kommer att följa av åtgärder som ska godkännas och som anmälts av medlemsstaten ska kommissionen ta hänsyn till nivån på de kopplade direktstöd som beviljats under minst ett år inom referensperioden 2010–2014 enligt artikel 53.4 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Medlemsstaterna ska fastställa objektiva kriterier för godkännande av jordbruksmark i enlighet med artikel 57.2 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Vid tillämpning av artikel 57.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaterna godkänna de sorter som registrerats i den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter, antagen genom direktiv 2002/53/EG, och som är anpassade till marknadsbehoven.

Sådd på de arealer som avses i artikel 57.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska ske enligt en lägsta planteringstäthet, som ska fastställas av den berörda medlemsstaten på grundval av jordmåns- och klimatförhållandena och, i tillämpliga fall, regionala särdrag.

Medlemsstaterna får fastställa särskilda bestämmelser för sådana jordbruksmetoder som krävs för att upprätthålla och skörda grödor under normala odlingsbetingelser.

1. Varje år ska medlemsstaterna, för en period av ett år med start senast den 1 mars, godkänna en branschorganisation enligt artikel 59.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 som ansöker om att bli en sådan godkänd organisation och som

2. Om det konstateras att en godkänd branschorganisation inte uppfyller kriterierna för godkännande enligt punkt 1 ska medlemsstaten återkalla godkännandet, såvida inte åtgärder vidtas för att iaktta kriterierna. Medlemsstaten ska meddela branschorganisationen om den har planer på att återkalla godkännandet och samtidigt motivera varför. Medlemsstaten ska ge branschorganisationen möjlighet att lämna synpunkter under en angiven tidsperiod.

En jordbrukare som är medlem i en godkänd branschorganisation vars godkännande återkallas i enlighet med första stycket ska förlora rätten till det ökade stöd som anges i artikel 60.2 i förordning (EU) nr 1307/2013.

1. En producent får inte vara medlem i mer än en godkänd branschorganisation som avses i artikel 59.1 i förordning (EU) nr 1307/2013.

2. En producent som är medlem i en godkänd branschorganisation ska endast leverera sin bomull till ett rensningsföretag som tillhör samma organisation.

3. Producenternas medlemskap i en godkänd branschorganisation ska vara frivilligt.

Medlemsstaterna ska senast den 31 januari 2015 till kommissionen anmäla alla beslut som fattas i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1307/2013. Anmälan ska innehålla närmare uppgifter om besluten, motiveringen till besluten och de objektiva kriterier på grundval av vilka besluten har fattats.

Anmälningar rörande nedsättningskoefficienten enligt artikel 32.5 i förordning (EU) nr 1307/2013

Medlemsstaterna ska senast den 31 januari 2015 till kommissionen anmäla alla beslut som fattas enligt artikel 8. Anmälan ska innehålla närmare uppgifter om besluten, motiveringen till besluten och de objektiva kriterier på grundval av vilka besluten har fattats.

1. Om en medlemsstat till kommissionen anmäler sina beslut enligt artiklarna 22.2, 22.3, 24.10, 29 och 40.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska anmälan innehålla närmare uppgifter om besluten. För beslut enligt artiklarna 24.10, 29 och 40.4 i den förordningen ska det i tillämpliga fall dessutom ingå en motivering.

Om en medlemsstat till kommissionen anmäler sina beslut enligt artikel 23.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska anmälan innehålla närmare uppgifter om besluten, motiveringen till besluten och de objektiva kriterier på grundval av vilka besluten har fattats, i synnerhet de kriterier som använts för fastställande av regioner enligt artikel 23.1 i förordningen, de kriterier som använts för fördelning av de nationella taken mellan regioner enligt artikel 23.2 i förordningen och de kriterier som använts för årliga successiva ändringar enligt artikel 23.3 i förordningen.

2. Om en medlemsstat beslutar att utnyttja de möjligheter som föreskrivs i artiklarna 30.7, 30.11 b, 32.3 b, 32.5 och 36.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den, senast den 31 januari under det första tillämpningsåret för ett sådant beslut, till kommissionen anmäla närmare uppgifter om besluten samt motiveringen till besluten och, i tillämpliga fall, de objektiva kriterier på grundval av vilka besluten har fattats.

Om det beslut som avses i artikel 30.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 blir föremål för en översyn ska de uppgifter som avses i första stycket i den här punkten anmälas till kommissionen senast den 31 januari under det första tillämpningsåret för ett sådant beslut som setts över.

3. Om en medlemsstat beslutar att utnyttja den möjlighet som avses i artikel 34.3 och 34.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den anmäla sitt beslut till kommissionen senast den 31 januari under det första tillämpningsåret för beslutet.

4. Om en medlemsstat beslutar att utnyttja de möjligheter som föreskrivs i artiklarna 39.1 andra stycket, 40.2 och 40.5 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den, senast den 31 juli året före det första tillämpningsåret för ett sådant beslut, till kommissionen anmäla närmare uppgifter om samt motiveringen till besluten och, i tillämpliga fall, de objektiva kriterier på grundval av vilka besluten har fattats.

2. De anmälningar till kommissionen som medlemsstaterna ska göra senast den 1 augusti 2014 enligt artikel 46.8 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska innehålla uppgifter om följande:

3. De anmälningar till kommissionen som medlemsstaterna ska göra senast den 1 augusti året före den första tillämpningen av det berörda beslutet enligt artikel 46.8 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska innehålla uppgifter om följande:

4. I de anmälningar som medlemsstaterna ska göra senast den 1 augusti året före den första tillämpningen av det berörda beslutet enligt artikel 46.8 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska de medlemsstater som uppfyller villkoret i artikel 46.7 i den förordningen och som beslutar att tillämpa det undantag som föreskrivs i den bestämmelsen anmäla närmare uppgifter om det beslutet till kommissionen, inbegripet uppgifter och beräkningar som visar att samtliga villkor för undantaget enligt artikel 46.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 är uppfyllda.

Det första stycket ska i tillämpliga delar gälla beslut om att fortsätta att tillämpa undantaget enligt artikel 46.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 och förlänga den treårsperiod som avses i artikel 48.3 i den här förordningen.

Medlemsstaterna ska omedelbart till kommissionen anmäla alla förändringar av hur undantaget enligt artikel 46.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 tillämpas.

1. Om en medlemsstat beslutar att tillämpa artikel 50.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 för beräkning av stöd till unga jordbrukare ska den senast den 31 januari 2015 till kommissionen anmäla vilken metod som valts för att beräkna stödet och den övre gräns som fastställts i enlighet med artikel 50.9 i den förordningen.

2. Om en medlemsstat beslutar att fastställa kriterier för stödberättigande i enlighet med artikel 50.3 i förordning (EU) nr 1307/2013 eller att tillämpa den beräkningsmetod som avses i artikel 50.10 i samma förordning ska den senast den 31 januari 2015 anmäla detta beslut till kommissionen.

3. Om en medlemsstat beslutar att använda sig av möjligheten att räkna om det fasta antalet hektar i enlighet med artikel 50.10 tredje stycket i förordning (EU) nr 1307/2013, ska den senast den 1 augusti det år då en sådan omräkning avses tillämpas anmäla detta beslut till kommissionen och ange en motivering samt de objektiva kriterier på grundval av vilka beslutet fattas.

4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla beslut som fattas i enlighet med artikel 49.1a senast 15 dagar efter den dag då beslutet fattades.

1. De anmälningar som avses i artikel 54.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I till denna förordning.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla beslut som fattas enligt artikel 53a.1 senast den första dagen i den månad som följer på den månad då den första utbetalningen eller förskottsutbetalningen av frivilligt kopplat stöd till jordbrukare har gjorts. Om betalning emellertid skett under perioden 16–31 oktober ska anmälan göras senast den 1 december. Denna anmälan ska inbegripa följande:

Medlemsstaterna ska senast den 1 augusti 2014 till kommissionen anmäla de beslut som fattas i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Om en medlemsstat beslutar att bevilja ett omfördelningsstöd i enlighet med avdelning III kapitel 2 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den anmälan som avses i artikel 41.1 andra stycket i den förordningen innehålla närmare uppgifter om beslutet, inklusive närmare uppgifter om och motivering till beräkningen av omfördelningsstödet och, i tillämpliga fall, uppgifter om tillämpning på regional nivå enligt artikel 41.2 i den förordningen samt om gradering inom antalet hektar enligt artikel 41.5 i den förordningen.

Om en medlemsstat beslutar att bevilja stöd till områden med naturliga begränsningar i enlighet med avdelning III kapitel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den senast den 1 augusti 2014 till kommissionen anmäla de beslut som fattas i enlighet med artikel 48 i förordning (EU) nr 1307/2013. En sådan anmälan ska innehålla närmare uppgifter om beslutet inklusive, i tillämpliga fall, information om begränsning av stödet till vissa områden enligt artikel 48.2 i förordning (EU) nr 1307/2013, om tillämpning av de övre gränser som avses i artikel 48.4 i den förordningen och om tillämpning på regional nivå enligt artikel 48.5 i den förordningen.

Om en medlemsstat beslutar att tillämpa ordningen för småbrukare enligt avdelning V i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den senast den 1 augusti 2014 till kommissionen anmäla de beslut som fattas i enlighet med den avdelningen.

En sådan anmälan ska innehålla närmare uppgifter om beslutet, däribland huruvida jordbrukare automatiskt kan inkluderas enligt artikel 62.2 i förordning (EU) nr 1307/2013 och om beräkningen av stödet enligt artikel 63 i den förordningen.

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om de beslut om finansiering som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) nr 1307/2013, dock senast den 1 december det kalenderår som stödet avser.

Tillämpning av artiklarna 8.1, 41.4 eller 52.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 på medlemmar av juridiska personer eller grupper

Om en medlemsstat beslutar att tillämpa artiklarna 8.4, 41.8 eller 52.7 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den senast den 1 augusti 2014 till kommissionen anmäla närmare uppgifter om dessa beslut.

Vid tillämpning av linjära minskningar enligt artiklarna 7.1 andra stycket, 51.2 eller 65.2 c i förordning (EU) nr 1307/2013 ska medlemsstaterna utan dröjsmål underrätta kommissionen om den minskningsprocentsats som tillämpats, dock senast den 30 juni året efter det kalenderår under vilket det ansöktes om linjärt minskat direktstöd.

Om det krävs för att garantera en korrekt tillämpning av bestämmelserna i förordning (EU) nr 1307/2013 eller i den här förordningen, får kommissionen anmoda medlemsstater att lämna in närmare uppgifter om de åtgärder som har vidtagits för att genomföra förordning (EU) nr 1307/2013 eller de regler som antagits av kommissionen på grundval av den förordningen.

1. Om Bulgarien och Rumänien beslutar sig för att bevilja kompletterande nationellt direktstöd i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska de lämna in en rapport till kommissionen senast den 30 juni 2016. För varje kompletterande nationellt direktstöd ska rapporten innehålla uppgift om antalet stödmottagare, totalbeloppet för beviljat kompletterande nationellt direktstöd, det antal hektar för vilka stödet har beviljats och stödnivån i tillämpliga fall.

2. Om en medlemsstat beslutar att bevilja nationellt övergångsstöd enligt artikel 37.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska den lämna in en årlig rapport till kommissionen senast den 15 september året efter genomförandet av det nationella övergångsstödet. Rapporten ska för varje sektor innehålla uppgift om antalet stödmottagare, beloppet för beviljat nationellt övergångsstöd, de hektar och det antal djur eller andra enheter för vilka stödet har beviljats och stödnivån i tillämpliga fall.

Om ett beslut som anmälts till kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 eller denna förordning får ses över ska ett beslut till följd av denna översyn anmälas till kommissionen inom fyra veckor efter det att ett sådant beslut har fattats, om inte en annan tidsfrist för en sådan anmälan anges i förordning (EU) nr 1307/2013.

Anmälan ska innehålla närmare uppgifter om beslutet och, i tillämpliga fall, den motivering och de objektiva kriterier på grundval av vilka beslutet har fattats.

Bilaga X till förordning (EU) nr 1307/2013 ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.

Förordningarna (EG) nr 1120/2009 och (EG) nr 1121/2009 ska upphöra att gälla.

För stödansökningar avseende kalenderår före 2015 ska de dock fortsätta att gälla.

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas för stödansökningar avseende kalenderår som följer på kalenderåret 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Element			Omvandlingsfaktor (m/träd till m2)	Vägningsfaktor	Arealer med ekologiskt fokus (om båda faktorer tillämpas)
Mark i träda (per 1 m2)			Ej tillämpligt	1	1 m2
Terrasser (per m)			2	1	2 m2
Landskapselement:
	Häckar/trädbevuxen band (per m)		5	2	10 m2
	Isolerade träd (per träd)		20	1,5	30 m2
	Träd på rad (per m)		5	2	10 m2
	Träd i grupp/Skogsdungar (per m2)		Ej tillämpligt	1,5	1,5 m2
	Åkerrenar (per m)		6	1,5	9 m2
	Dammar (per 1 m2)		Ej tillämpligt	1,5	1,5 m2
	Diken (per m)		3	2	6 m2
	Traditionella stenmurar (per m)		1	1	1 m2
	Andra landskapselement som inte anges ovan, men skyddas enligt GAEC 7, SMR 2 eller SMR 3 (per 1 m2)		Ej tillämpligt	1	1 m2
Buffertområden (per m)			6	1,5	9 m2
Trädjordbrukshektar (per 1 m2)			Ej tillämpligt	1	1 m2
Områden med stödberättigande hektar längs skogsbryn (per m)
		Utan produktion Med produktion	6 6	1,5 0,3	9 m2 1,8 m2
Arealer med skottskog med kort omloppstid (per 1 m2)			Ej tillämpligt	0,3	0,3 m2
Beskogade områden som avses i artikel 32.2 b ii (per m2)			Ej tillämpligt	1	1 m2
Arealer med fånggrödor eller växttäcke (per 1 m2)			Ej tillämpligt	0,3	0,3 m2
Arealer med kvävefixerande grödor (per 1 m2)			Ej tillämpligt	0,3	0,3 m2

Unionsmetod för kvantitativ bestämning av halten av Δ9-tetrahydrokannabinol i vissa hampsorter

Den metod som fastställs i denna bilaga används för att bestämma halten av Δ9-tetrahydrokannabinol (nedan kallad THC) i olika hampsorter (Cannabis sativa L.) Beroende på omständigheterna används antingen förfarande A eller B, vilka beskrivs i denna bilaga.

Metoden baseras på kvantitativ bestämning av THC-halten med gaskromatografi efter extraktion med lämpligt lösningsmedel.

Förfarande A används för sådana kontroller av produktionen av hampa som avses i artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 och i artikel 30 g i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 ( 15 ).

Förfarande B används för de fall som avses i artikel 36.6 i genomförandeförordning (EU) nr 809/2014.

Proverna ska tas dagtid enligt ett systematiskt tillvägagångssätt, vilket gör att man får ett urval som är representativt för skiftet. Prov får inte tas utefter fältkanterna.

Varje prov placeras, utan att pressas samman, i en säck av tyg eller papper och sänds till analyslaboratoriet.

Medlemsstaten får föreskriva att ett andra prov ska samlas in för eventuell kontrollanalys och bevaras antingen av producenten eller av det organ som ansvarar för analysen.

Torkningen av proverna påbörjas så snart som möjligt, och senast inom 48 timmar, med en metod där temperaturen är lägre än 70 °C.

De torra proven lagras i mörker, utan att pressas samman, vid en temperatur lägre än 25 °C.

De torkade proverna mals till ett halvfint pulver (sikt med maskstorlek på 1 mm).

Pulvret lagras under högst 10 veckor i ett torrt, mörkt utrymme med en temperatur under 25 °C.

Ett prov på 100 mg av pulvret vägs in för analys och placeras i ett centrifugeringsrör. 5 ml av extraktionslösningen med den interna standarden tillsätts.

Provet placeras i ett ultraljudsbad under 20 minuter. Det centrifugeras under 5 minuter med 3 000 varv per minut och sedan avlägsnas supernatanten THC. Lösningen injiceras i gaskromatografen och en kvantitativ analys genomförs.

Kalibreringskurvan ska innehålla minst tre punkter för förfarande A och minst 5 punkter för förfarande B varav två punkter ska motsvara 0,04 respektive 0,50 mg/ml THC i extraktionslösningen.

Resultatet anges med två decimaler i gram THC per 100 g analysprov torkat till konstant vikt. Toleransen är 0,03 g per 100 g.

Om det på detta sätt erhållna resultatet överstiger den gräns som anges i artikel 32.6 i förordning (EU) nr 1307/2013 ska ytterligare en bestämning utföras på analysprovet och resultatet utgöras av medelvärdet av dessa båda bestämningar.

( 1 ) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

( 3 ) Rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (EGT L 193, 20.7.2002, s. 1).

( 4 ) Rådets direktiv 2002/57/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av olje- och spånadsväxter (EGT L 193, 20.7.2002, s. 74).

( 5 ) Kommissionens direktiv 2008/62/EG av den 20 juni 2008 om vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av lantbruksväxter som är naturligt anpassade till lokala och regionala betingelser och som hotas av genetisk utarmning, samt saluföring av utsäde och utsädespotatis av dessa lantsorter och andra sorter (EUT L 162, 21.6.2008, s. 13).

( 6 ) Kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (EUT L 228, 1.9.2009, s. 3).

( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

( 9 ) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).

( 10 ) Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.)

( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).

( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

( 13 ) Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).

( 14 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

( *1 ) Omräknings- och vägningsfaktorerna ska också tillämpas på sådana element i de likvärdiga metoderna enligt förteckningen i bilaga IX avsnitt III som är desamma som de element som förtecknas i denna bilaga och anges i artikel 45 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om ändring av bilaga X till den förordningen (EUT L 181, 20.6.2014, s. 1), när det enbart gäller beräkningen av jordbruksföretagets arealer med ekologiskt fokus enligt artikel 46.1 i denna förordning.”

( 15 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 31.7.2014, s. 69).

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/1383 av den 28 maj 2015	L 214	1	13.8.2015
►M2	KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/141 av den 30 november 2015	L 28	2	4.2.2016
►M3	KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/1155 av den 15 februari 2017	L 167	1	30.6.2017
►M4	KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/707 av den 28 februari 2018	L 119	1	15.5.2018
►M5	KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/1784 av den 9 juli 2018	L 293	1	20.11.2018