vidarebosättning: den process genom vilken tredjelandsmedborgare på begäran av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och på grundval av deras behov av internationellt skydd överförs från ett tredjeland och etableras i en medlemsstat där de får rätt att uppehålla sig med någon av följande statusar:

►C1  andra program för mottagande på humanitär grund ◄ : en tillfällig process genom vilken en medlemsstat ger ett antal tredjelandsmedborgare rätt att uppehålla sig på dess territorium under en begränsad tidsperiod för att skydda dem från akuta humanitära kriser som beror på händelser såsom den politiska utvecklingen eller konflikter.

internationellt skydd: status som flykting och status som subsidiärt skyddsbehövande i den mening som avses i direktiv 2011/95/EU.

återvändande: en tredjelandsmedborgares återresa, oavsett om den sker frivilligt i överensstämmelse med en skyldighet att återvända eller med tvång, i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG.

tredjelandsmedborgare: person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget. När det hänvisas till tredjelandsmedborgare ska dessa anses omfatta statslösa personer och personer med icke fastställd nationalitet.

avlägsnande: verkställigheten av skyldigheten att återvända, det vill säga den faktiska transporten ut ur medlemsstaten, i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG.

frivillig avresa: fullgörande av skyldigheten att återvända inom den tidsram som fastställts i beslutet om återvändande, i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG.

ensamkommande barn: tredjelandsmedborgare som är yngre än 18 år och som anländer eller har anlänt till en medlemsstats territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten ansvarar för denne, så länge denne inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underårig som lämnas ensam utan medföljande vuxen efter det att denne rest in på en medlemsstats territorium.

utsatt person: tredjelandsmedborgare som motsvarar definitionen enligt den unionsrätt som är relevant för det politiska åtgärdsområde som ska stödjas enligt fonden.

familjemedlem: tredjelandsmedborgare som motsvarar definitionen enligt den unionsrätt som är relevant för det politiska åtgärdsområde som ska stödjas enligt fonden.

nödsituation: en situation som är resultatet av

Tillhandahållandet av materiellt bistånd, däribland hjälp vid gränsen, utbildning, stödtjänster, hälso- och sjukvård och psykologisk vård.

Tillhandahållandet av stödtjänster som översättning och tolkning, utbildning, inbegripet språkutbildning, och andra initiativ som är förenliga med den berörda personens status.

Införande och förbättring av administrativa strukturer, system och utbildning för personal och berörda myndigheter för att säkerställa effektiv tillgång till asylförfaranden för asylsökande samt ändamålsenliga och högkvalitativa asylförfaranden, i synnerhet för att vid behov stödja utvecklingen av unionsregelverket.

Tillhandahållande av socialt bistånd, information eller hjälp med administrativa och/eller rättsliga förfaranden samt information eller rådgivning när det gäller tänkbara utfall av asylförfaranden, inbegripet sådana aspekter som förfaranden för återvändande.

Tillhandahållande av rättsligt bistånd och biträde.

Identifiering av utsatta grupper och särskilt stöd till utsatta personer, framför allt i enlighet med leden a–e.

Införandet, utveckling och förbättring av åtgärder som är alternativ till förvar.

Åtgärder som ökar medlemsstaternas kapacitet – bland annat när det gäller den mekanism för tidig varning, beredskap och krishantering som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 ( 1 ) – att samla in, analysera och sprida kvalitativa och kvantitativa uppgifter och statistik om asylförfaranden, mottagandekapacitet, vidarebosättning och överföringen av personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan.

Åtgärder för att öka medlemsstaternas kapacitet att samla in, analysera och sprida information om ursprungsländer.

Åtgärder som direkt bidrar till en utvärdering av asylpolitiken, t.ex. nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupper och andra berörda parter som är relevanta, samt till utveckling av indikatorer och riktmärken.

Informationspaket och informationskampanjer för ökad medvetenhet och främjande av interkulturell dialog, bland annat genom användarvänlig informations- och kommunikationsteknik och webbplatser.

Bedömningen av kompetens och kvalifikationer samt större öppenhet och kompatibilitet vad gäller kompetens och kvalifikationer i ett tredje land i förhållande till en medlemsstat.

Utbildning för ökad anställbarhet i en medlemsstat.

Övergripande kurser i samhällskunskap och språkundervisning.

Stöd i samband med ansökningar om familjeåterförening i den mening som avses i rådets direktiv 2003/86/EG ( 2 ).

Uppbyggnad av strategier som främjar laglig migration i syfte att underlätta utvecklingen och genomförandet av flexibla inreseförfaranden.

Stöd till samarbete mellan tredjeländer och arbetsförmedlingar, rekryteringsföretag och invandringsmyndigheter i medlemsstaterna, samt stöd till medlemsstaterna i deras genomförande av unionens migrationsrätt, samråd med berörda aktörer, expertrådgivning eller utbyte av information om metoder med inriktning på vissa nationaliteter eller kategorier av tredjelandsmedborgare med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden.

Förstärkning av medlemsstaternas kapacitet att utveckla, genomföra, övervaka och utvärdera sina strategier, sin politik och sina åtgärder när det gäller invandring på olika nivåer och avdelningar inom förvaltningen, framför allt en förstärkning av deras kapacitet att samla in, analysera och sprida ingående och systematiska uppgifter och statistik om migrationsförfaranden och migrationsströmmar och uppehållstillstånd, och utveckling av övervakningsredskap, utvärderingssystem, indikatorer och riktmärken för att mäta resultaten av dessa strategier.

Utbildning av stödberättigade i enlighet med definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 514/2014 och av personal som tillhandahåller offentliga och privata tjänster, inklusive utbildningsinrättningar, och främjande av utbyte av erfarenheter och bästa praxis, samarbete och nätverksbyggande samt förmågan att hantera kontakter med andra kulturer samt förbättring av kvaliteten på de tillhandahållna tjänsterna.

Uppbyggnad av hållbara organisationsstrukturer för integration och mångfaldshantering, särskilt genom samarbete mellan olika berörda aktörer för att tjänstemän på olika nivåer inom de nationella förvaltningarna snabbt ska få information om erfarenheter och bästa praxis på annat håll och om möjligt gemensam användning av resurser av berörda myndigheter samt statliga och icke-statliga organ för att tillhandahålla tredjelandsmedborgare tjänster mer effektivt, bland annat genom gemensamma kontaktpunkter (dvs. centrum för samordnat integrationsstöd).

Bidrag till en dynamisk tvåvägsprocess för ömsesidig interaktion, underliggande integrationsstrategier på lokal och regional nivå genom upprättande av plattformar för samråd med tredjelandsmedborgare, informationsutbyte mellan berörda aktörer samt plattformar för en interkulturell och religiös dialog mellan tredjelandsmedborgares sammanslutningar och/eller mellan dessa sammanslutningar och det mottagande samhället och/eller mellan dessa sammanslutningar och politikutformande och beslutsfattande myndigheter.

Åtgärder för att främja och stärka det praktiska samarbetet mellan medlemsstaternas berörda myndigheter med inriktning på bland annat utbyte av information, bästa praxis och strategier samt utvecklandet och genomförandet av gemensamma åtgärder, inbegripet i syfte att värna om integriteten i medlemsstaternas invandringssystem.

Tredjelandsmedborgare som ännu inte har fått ett slutgiltigt avslag på sin begäran om uppehållstillstånd, sin lagliga bosättning och/eller internationellt skydd i en medlemsstat och som får välja att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande.

Tredjelandsmedborgare som åtnjuter uppehållstillstånd, laglig bosättning och/eller internationellt skydd i den mening som avses i direktiv 2011/95/EU eller tillfälligt skydd i den mening som avses i direktiv 2001/55/EG i en medlemsstat och som har valt att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande.

Tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat och inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och/eller vistelse i en medlemsstat, inbegripet de tredjelandsmedborgare vilkas avlägsnande har skjutits upp i enlighet med artiklarna 9 och 14.1 i direktiv 2008/115/EG.

Införandet, utveckling och förbättring av alternativa åtgärder till förvar.

Tillhandahållandet av socialt bistånd, information eller hjälp med administrativa och/eller juridiska formaliteter samt information eller rådgivning.

Tillhandahållandet av juridiskt och språkligt bistånd.

Särskilt stöd för utsatta personer.

Införandet och förbättring av oberoende och effektiva system för övervakning av påtvingat återvändande i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG.

Inrättandet, underhåll och förbättring av infrastruktur, tjänster och villkor för inkvartering, mottagande och förvar.

Inrättandet av administrativa strukturer och system, inbegripet it-verktyg.

Personalutbildning för att säkerställa smidiga och effektiva förfaranden för återvändande, inbegripet deras förvaltning och genomförande.

Åtgärder som krävs för att förbereda insatser för återvändande, till exempel sådana som leder till att tredjelandsmedborgare identifieras, resehandlingar utfärdas och familjemedlemmar spåras.

Samarbete med konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter i tredjeländer för att erhålla resehandlingar, underlätta återsändande och garantera återtagande.

Stöd till frivilligt återvändande, inklusive läkarundersökningar och bistånd, researrangemang, finansiella bidrag, rådgivning och stöd före och efter återvändandet.

Avlägsnandeåtgärder, inbegripet därtill hörande åtgärder i enlighet med de standarder som anges i unionsrätten, med undantag för utrustning för genomförande av tvångsmedel.

Åtgärder för att påskynda återanpassningen med tanke på den återvändandes personliga utveckling, till exempel ekonomiska incitament, utbildning, anställnings- och sysselsättningsstöd samt startstöd till ekonomisk verksamhet.

Faciliteter och tjänster i tredjeländer som garanterar lämplig tillfällig bostad och mottagande vid ankomst.

Särskilt stöd för utsatta personer.

Åtgärder för att främja, utveckla och förstärka det operativa samarbetet och informationsutbytet mellan de myndigheter som ansvarar för återvändande och andra myndigheter i medlemsstater som berörs vid återvändande, även när det gäller samarbete med konsulära myndigheter och tredje länders invandringsmyndigheter samt gemensamma insatser för återvändande.

Åtgärder för att främja samarbetet mellan tredjeländer och de myndigheter i medlemsstater som ansvarar för återsändandet, inbegripet åtgärder som syftar till att stärka tredjeländernas kapacitet att genomföra återtagande och återanpassning, särskilt inom ramen för återtagandeavtal.

Åtgärder som ökar kapaciteten att utveckla en effektiv och hållbar återvändandepolitik, särskilt genom att utbyta information om situationen i ursprungsländerna, bästa praxis, dela erfarenheter och samla medlemsstaternas resurser.

Insatser som ökar kapaciteten att samla in, analysera och sprida ingående och systematiska uppgifter och statistik om återvändandeförfaranden och återvändandeåtgärder, mottagandekapacitet och kapacitet att hålla i förvar, påtvingat och frivilligt återvändande, övervakning och återanpassning.

Åtgärder som direkt bidrar till utvärderingen av återvändandepolitiken, till exempel nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupperna samt utarbetande av indikatorer och riktmärken.

Informationsåtgärder och kampanjer i tredjeländer som syftar till att öka medvetenheten om lämpliga lagliga vägar för invandring och riskerna med olaglig invandring.

stämmer överens med unionens utrikespolitik, respekterar principen om konsekvens i utvecklingspolitiken och överensstämmer med de strategiska programplaneringsdokumenten för regionen eller landet i fråga,

fokuserar på åtgärder som inte är utvecklingsinriktade,

tjänar unionens intressen när det gäller dess interna politik och överensstämmer med åtgärder som vidtagits inom unionen.

undantas från kravet att de ska vara baserade på statistiska uppgifter eller äldre uppgifter, och

beviljas under förutsättning att den person för vilken schablonbelopp tilldelas de facto har vidarebosatts och/eller överförts i enlighet med denna förordning.

Upprättande och utveckling i unionen av anläggningar för transitering och handläggning av ärenden som rör flyktingar, särskilt för att stödja vidarebosättning i samarbete med UNHCR.

Nya metoder rörande tillgången till asylförfaranden som utarbetas i samarbete med UNHCR och som är inriktade på de viktigaste transitländerna, till exempel skyddsprogram för särskilda grupper eller vissa förfaranden för granskning av asylansökningar.

Gemensamma integrationspolitiska initiativ från medlemsstaternas sida, såsom riktmärkning, ömsesidiga utvärderingar eller provning av europeiska moduler, till exempel om förvärv av språkkunskaper eller organisering av introduktionsprogram och i syfte att förbättra samordningen av politiken mellan medlemsstater, regioner och lokala myndigheter.

Gemensamma initiativ som syftar till att identifiera och genomföra nya metoder rörande förfarandena vid det första mötet, och standarder för skydd av och stöd till ensamkommande barn.

Gemensamma insatser för återvändande, däribland gemensamma åtgärder för genomförandet av unionens återtagandeavtal.

Gemensamma återanpassningsprojekt i ursprungsländerna för att åstadkomma varaktigt återvändande, samt gemensamma åtgärder för att stärka tredjeländernas kapacitet att genomföra unionens återtagandeavtal.

Gemensamma initiativ som syftar till att återskapa familjesammanhållning och återanpassa ensamkommande barn i deras ursprungsländer.

Gemensamma initiativ av medlemsstaterna på området för laglig invandring, inbegripet inrättande av gemensamma migrationscentrum i tredjeländer samt gemensamma projekt för att främja samarbete mellan medlemsstaterna för att uppmuntra användningen av enbart lagliga migrationskanaler och informera om riskerna med olaglig invandring.

I medlemsstater som är utsatta för ett högt eller oproportionerligt migrationstryck, eller båda delar, inrättande, utveckling och drift av lämpliga anläggningar för mottagande, inkvartering och förvar samt motsvarande tjänster för personer som ansöker om internationellt skydd eller tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat och inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa eller vistelse, eller båda delar, i en medlemsstat, liksom stöd till boende för personer som beviljats internationellt skydd.

Det regionala skyddsprogrammet i Östeuropa (Vitryssland, Moldavien och Ukraina).

Det regionala skyddsprogrammet på Afrikas horn (Djibouti, Kenya och Jemen).

Det regionala skyddsprogrammet i Nordafrika (Egypten, Libyen och Tunisien).

Flyktingar i Östafrika/området kring de stora sjöarna.

Irakiska flyktingar i Syrien, Libanon och Jordanien.

Irakiska flyktingar i Turkiet.

Syriska flyktingar i regionen.

Att stärka och utveckla alla aspekter av det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet dess yttre dimension.

Att stödja laglig invandring till medlemsstaterna i enlighet med deras ekonomiska och sociala behov, till exempel arbetsmarknadsbehov och samtidigt minska missbruket av laglig invandring, och främja en effektiv integration av tredjelandsmedborgare.

Att främja rättvisa och effektiva återvändandestrategier i medlemsstaterna som stöder bekämpningen av olaglig invandring, med tonvikt på hållbart återvändande och effektivt återtagande i ursprungs- och transitländerna.

Att öka solidariteten och förbättra ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, särskilt gentemot de medlemsstater som påverkas mest av migrations- och asylströmmar.