Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 42 och 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Den gemensamma fiskeripolitikens tillämpningsområde omfattar marknadsåtgärder för fiskeri- och vattenbruksprodukter inom unionen. Den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter (nedan kallad den gemensamma marknadsordningen) är en integrerad del av den gemensamma fiskeripolitiken och bör bidra till att uppnå dess mål. Eftersom den gemensamma fiskeripolitiken håller på att ses över bör den gemensamma marknadsordningen anpassas i enlighet med detta.

(2)	Rådets förordning (EG) nr 104/2000 ( 4 ) behöver ändras för att ta hänsyn till de brister som konstaterats vid genomförandet av nu gällande bestämmelser, den senaste tidens utveckling på unionens marknad och på världsmarknaden och de förändringar som skett inom fisket och vattenbruket.

(3)	Fisket har en särskild viktig betydelse för ekonomin i unionens kustområden, inbegripet de yttersta randområdena. Eftersom fisket ger yrkesfiskarna i dessa områden en utkomst, bör åtgärder vidtas för att främja marknadsstabilitet och minska skillnaden mellan utbud och efterfrågan.

(4)

Den gemensamma marknadsordningens bestämmelser bör genomföras i överensstämmelse med unionens internationella åtaganden, särskilt de som följer av Världshandelsorganisationens bestämmelser. I handeln med fiskeri- och vattenbruksprodukter med tredjeländer bör villkoren för en rättvis konkurrens säkerställas, i synnerhet genom respekt för hållbarhet och genom att tillämpa sociala normer som motsvarar dem som gäller för unionens produkter.

(5)	Det är viktigt att förvaltningen av den gemensamma marknadsordningen bygger på principerna om god förvaltning i den gemensamma fiskeripolitiken.

(6)

För att den gemensamma marknadsordningen ska vara framgångsrik är det synnerligen viktigt att konsumenterna via marknadsförings- och utbildningskampanjer informeras om nyttan med att äta fisk och mångfalden av tillgängliga fiskarter samt om vikten av att förstå den information som finns på märkningen.

(7)

Fiskeriproducentorganisationerna och vattenbruksproducentorganisationerna (nedan kallade producentorganisationerna) har en nyckelroll när det gäller att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken och för den gemensamma marknadsordningen. Det är därför nödvändigt att utöka deras ansvar och tillhandahålla nödvändigt ekonomiskt stöd så att de kan spela en mer betydelsefull roll i den dagliga förvaltningen av fisket, med respekt för den ram som fastställts i målen för den gemensamma fiskeripolitiken. Det är också nödvändigt att säkerställa att deras medlemmar bedriver fiskeri- och vattenbruksverksamhet på ett hållbart sätt, förbättrar utsläppandet av produkter på marknaden, samlar in information om vattenbruket och förbättrar sina inkomster. Vid förverkligandet av dessa mål bör producentorganisationerna ta hänsyn till de olika villkor för fiskeri- och vattenbrukssektorerna som råder inom unionen, inbegripet i de yttersta randområdena, i synnerhet det småskaliga fiskets och det extensiva vattenbrukets särdrag. Det bör vara möjligt för de behöriga nationella myndigheterna att ta ansvar för förverkligandet av dessa mål genom att nära samarbeta med producentorganisationerna när det gäller förvaltningsfrågor och, vid behov, tilldelning av kvoter och förvaltning av fiskeansträngningen, beroende på behoven i varje enskilt fiske.

(8)	Åtgärder bör vidtas för att främja ett lämpligt och representativt deltagande av småskaliga producenter.

(9)	I syfte att stärka producentorganisationernas konkurrenskraft och livskraft bör lämpliga kriterier för deras bildande fastsällas på ett tydligt sätt.

(10)	Branschorganisationer som består av olika kategorier av aktörer i fiske- och vattenbrukssektorerna kan hjälpa till att förbättra samordningen av saluföringen inom distributionskedjan och ta fram åtgärder som är av intresse för hela sektorn.

(11)

Det bör fastställas gemensamma villkor för medlemsstaternas erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer, för utvidgningen av de regler som producentorganisationer och branschorganisationer antar och för fördelningen av de kostnader som uppstår vid en sådan utvidgning. Utvidgning av reglerna bör godkännas av kommissionen.

(12)

Eftersom fiskbestånd är gemensamma resurser kan de i vissa fall nyttjas på ett mer hållbart och effektivt sätt av organisationer med medlemmar från olika medlemsstater och regioner. Det är därför också nödvändigt att främja möjligheten att bilda producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer på nationell och transnationell nivå, vid behov på grundval av biogeografiska regioner. Sådana organisationer bör fungera som partnerskap med syfte att fastställa gemensamma och bindande regler och skapa likvärdiga förutsättningar för samtliga parter som är verksamma inom fiskeindustrin. Då man bildar dessa organisationer bör man säkerställa att de fortsätter att omfattas av konkurrensreglerna som föreskrivs i denna förordning, och att man respekterar behovet att upprätthålla en länk mellan de enskilda kustsamhällena och det fiske och de farvatten dessa traditionellt har nyttjat.

(13)	Kommissionen bör uppmuntra åtgärder för att främja kvinnors deltagande i vattenbruksproducentorganisationerna.

(14)	För att kunna styra sina medlemmar mot en hållbar fiskeri- och vattenbruksverksamhet bör producentorganisationerna utarbeta och till medlemsstaternas behöriga myndigheter överlämna en produktions- och saluföringsplan innehållande de åtgärder som krävs för att de ska kunna uppfylla sina mål.

(15)	För att den gemensamma fiskeripolitikens mål när det gäller utkast av fångst ska kunna nås, är det nödvändigt att åstadkomma en utbredd användning av selektiva fiskeredskap som förhindrar fångster av för liten fisk.

(16)

Eftersom fisket är oförutsägbart bör det inrättas en mekanism för lagring av fiskeriprodukter avsedda att användas som livsmedel i syfte att främja större stabilitet på marknaden och öka produktavkastningen, särskilt genom att skapa mervärde. Den mekanismen bör bidra till stabilisering och konvergens av unionens lokala marknader i syfte att förverkliga målen med den inre marknaden.

(17)	För att ta hänsyn till prisskillnaderna inom unionen bör varje fiskeriproducentorganisation ha rätt att föreslå ett pris som utlöser lagringsmekanismen. Det utlösande priset bör fastställas på ett sådant sätt att rättvis konkurrens upprätthålls mellan aktörerna.

(18)

Fastställandet och tillämpningen av gemensamma handelsnormer bör möjliggöra att marknaden förses med hållbara produkter och att den inre marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter uppnår sin fulla potential, samt bör underlätta saluföring som baseras på rättvis konkurrens, vilket därigenom hjälper till att förbättra produktionens lönsamhet. Därför bör gällande handelsnormer fortsätta att tillämpas.

(19)	Det är nödvändigt att säkerställa att produkter som importeras till unionens marknad uppfyller samma krav och handelsnormer som de som gäller för unionens producenter.

(20)	För att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa bör fiskeri- och vattenbruksprodukter som släpps ut på unionsmarknaden, oberoende av deras ursprung, uppfylla gällande bestämmelser om livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien.

(21)	För att konsumenterna ska kunna göra välunderbyggda val är det nödvändigt att de får tydlig och fullständig information om bland annat produkternas ursprung och produktionsmetod.

(22)

Användning av en miljömärkning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, oavsett om de har sitt ursprung inom eller utanför unionen, gör det möjligt att tillhandahålla tydlig information om sådana produkters ekologiska hållbarhet. Det är därför nödvändigt att kommissionen utreder möjligheten att utarbeta och fastställa minimikriterier för utarbetandet av en miljömärkning av fiskeri- och vattenbruksprodukter på unionsnivå.

(23)	I konsumentskyddssyfte bör de behöriga nationella myndigheterna som ansvarar för att övervaka och kontrollera fullgörandet av de skyldigheter som fastställs i denna förordning fullt utnyttja tillgänglig teknik, inbegripet dna-test, i syfte att avskräcka aktörer från att falskmärka fångster.

(24)

De konkurrensregler för avtal, beslut och förfaranden som avses i artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör gälla för produktion eller saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter i den utsträckning detta inte utgör ett hinder för den gemensamma marknadsordningens funktion eller äventyrar förverkligandet av de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget.

(25)

Det är lämpligt att fastställa konkurrensregler för produktion och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, med beaktande av fiskeri- och vattenbruksnäringens särdrag, bland annat uppdelningen av sektorn, det faktum att fisk är en gemensam resurs och den omfattande importen, som bör omfattas av samma regler som unionens fiskeri- och vattenbruksprodukter. I förenklingssyfte bör tillämpliga bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1184/2006 ( 5 ) införlivas med den här förordningen. Förordning (EG) nr 1184/2006 bör därför inte längre gälla för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

(26)	Det är nödvändigt att förbättra insamling, bearbetning och spridning av ekonomisk information om marknaderna för fiskeri- och vattenbruksprodukter i unionen.

(27)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i den här förordningen om: tidsfrister, förfaranden och formulär för ansökningar om erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer och för återkallelse av sådana erkännanden; format, tidsfrister och förfaranden som tillämpas av medlemsstaterna när det gäller meddelanden till kommissionen om beslut om att bevilja eller återkalla erkännanden; format och förfarande för medlemsstaternas meddelande av bindande regler för producenter och aktörer; format och struktur för produktions och saluföringsplaner, samt förfarande och tidsfrister för inlämnande och godkännande av dem; format för offentliggörande av utlösande priser bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 6 ).

(28)	Förordning (EG) nr 104/2000 bör upphävas. I syfte att säkerställa kontinuitet när det gäller tillhandahållandet av konsumentinformation bör dock artikel 4 i den förordningen fortsätta att gälla till och med den 12 december 2014.

(29)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av att marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter är av gemensam natur, och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar och behovet av gemensamma åtgärder, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(30)	Förordningarna (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 bör därför ändras i enlighet härmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1. Härmed upprättas en gemensam marknadsordning för fiskeri- och vattenbruksprodukter (nedan kallad den gemensamma marknadsordningen).

3. Den gemensamma marknadsordningen ska, när det gäller externa frågor, kompletteras av rådets förordning (EU) nr 1220/2012 ( 7 ) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1026/2012 ( 8 ).

4. Genomförandet av den gemensamma marknadsordningen ska berättiga till mottagande av ekonomiskt stöd från unionen i enlighet med en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för ekonomiskt stöd för havs- och fiskeripolitiken för perioden 2014–2020.

Den gemensamma marknadsordningen ska gälla för de fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till denna förordning och som saluförs i unionen.

Målen för den gemensamma marknadsordningen anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1380/2013 ( 9 ).

Den gemensamma marknadsordningen ska vägledas av principerna om god förvaltning enligt artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

I denna förordning ska definitionerna i artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013, definitionerna i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 ( 10 ), i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 ( 11 ), i artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 ( 12 ) samt i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 ( 13 ) gälla. Dessutom gäller följande definitioner:

Bildande av fiskeriproducentorganisationer och vattenbruksproducentorganisationer

1. Fiskeriproducentorganisationer och vattenbruksproducentorganisationer (nedan kallade producentorganisationer) får bildas på initiativ av producenter av fiskeriprodukter respektive vattenbruksprodukter i en eller flera medlemsstater och erkännas i enlighet med bestämmelserna i avsnitt II.

2. Vid bildandet av producentorganisationer ska, i tillämpliga fall, hänsyn tas till den specifika situation som gäller för småskaliga producenter.

3. En producentorganisation som representerar både fiskeri- och vattenbruksverksamhet får upprättas som en gemensam fiskeri- och vattenbruksproducentorganisation.

3. Producentorganisationer ska utöver målen i punkterna 1 och 2 verka för två eller flera av följande mål:

4. Producentorganisationer får verka för att uppnå andra kompletterande mål.

1. I syfte att uppnå målen i artikel 7 får producentorganisationer vidta bland annat följande åtgärder:

1. På initiativ av producentorganisationer som godkänts i en eller flera medlemsstater får det bildas en sammanslutning av producentorganisationer.

2. Om inte annat föreskrivs, ska bestämmelserna om producentorganisationer i denna förordning gälla även för sammanslutningar av producentorganisationer.

2. Sammanslutningar av producentorganisationer ska vara berättigade till ekonomiskt stöd i enlighet med en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för ekonomiskt stöd för havs- och fiskeripolitiken för perioden 2014–2020.

Branschorganisationer får bildas på initiativ av aktörer som sysslar med fiskeri- och vattenbruksprodukter i en eller flera medlemsstater och som erkänns i enlighet med bestämmelserna i avsnitt II.

Branschorganisationer ska förbättra samordningen av och villkoren för tillhandahållande av fiskeri- och vattenbruksprodukter på unionsmarknaden.

Branschorganisationer kan vidta följande åtgärder för att uppnå de mål som avses i artikel 12:

1. Medlemsstaterna får som producentorganisationer erkänna alla grupper som bildas på initiativ av fiskeri- och vattenbruksproducenter och som ansöker om sådant erkännande, under förutsättning att de

2. Producentorganisationer som har erkänts före den 29 december 2013 ska betraktas som producentorganisationer med avseende på tillämpningen av denna förordning och vara skyldiga att efterleva dess bestämmelser.

Ekonomiskt stöd till producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer

Åtgärder för saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter vilka syftar till att skapa eller omstrukturera producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer kan få ekonomiskt stöd i enlighet med en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för ekonomiskt stöd för havs- och fiskeripolitiken för perioden 2014–2020.

1. Medlemsstaterna får som branschorganisationer erkänna grupper av aktörer som är etablerade på deras territorium och som ansöker om sådant erkännande, under förutsättning att de

2. Organisationer som bildats före den 29 december 2013 får med avseende på tillämpningen av denna förordning erkännas som branschorganisationer, förutsatt att den berörda medlemsstaten anser det styrkt att de uppfyller bestämmelserna beträffande erkännande av branschorganisationer i denna förordning.

3. Branschorganisationer som har erkänts före den 29 december 2013 ska betraktas som branschorganisationer med avseende på tillämpningen av denna förordning och vara skyldiga att efterleva dess bestämmelser.

Det interna funktionssättet hos de producentorganisationer och branschorganisationer som avses i artiklarna 14 och 16 ska bygga på följande principer:

1. Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att producentorganisationerna och branschorganisationerna uppfyller villkoren för erkännande i artiklarna 14 respektive 16. Bristande uppfyllande av dessa villkor kan leda till att erkännandet återkallas.

2. Den medlemsstat som hyser sätet för en producentorganisation eller en branschorganisation med medlemmar från olika medlemsstater eller för en sammanslutning av producentorganisationer som erkänts i olika medlemsstater ska, i samarbete med övriga berörda medlemsstater, utforma det administrativa samarbete som krävs för att kunna kontrollera den berörda producentorganisationens eller sammanslutningens verksamhet.

En producentorganisation vars medlemmar är medborgare i olika medlemsstater eller en sammanslutning av producentorganisationer som har erkänts i olika medlemsstater ska efterleva bestämmelserna om fördelning av fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1380/2013.

1. Kommissionen får utföra kontroller för att säkerställa att villkoren för erkännande av producentorganisationer eller branschorganisationer i artiklarna 14 respektive 16 iakttas och ska, om så är lämpligt, begära att medlemsstaterna återkallar producentorganisationers eller branschorganisationers erkännanden.

2. Medlemsstaterna ska på elektronisk väg meddela kommissionen om alla beslut om att bevilja eller återkalla erkännanden. Kommissionen ska offentliggöra all sådan information.

Genomförandeakter som antas enligt led a ska vid behov anpassas efter de särdrag som småskaligt fiskeri och vattenbruk uppvisar.

2. De genomförandeakter som avses i punkt 1 ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

1. En medlemsstat får göra regler som överenskommits inom en producentorganisation bindande för producenter som inte är medlemmar i organisationen och som saluför någon av produkterna inom det område på vilket producentorganisationen är representativ, under förutsättning att:

2. Vid tillämpning av punkt 1 a ska en fiskeriproducentorganisation anses vara representativ om den stod för minst 55 % av de saluförda kvantiteterna av den berörda produkten under det föregående året inom det område där reglerna föreslås utvidgas.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska en vattenbruksproducentorganisation anses vara representativ om den stod för minst 40 % av de saluförda kvantiteterna av den berörda produkten under det föregående året inom det område där reglerna föreslås utvidgas.

4. De regler som utvidgas till att omfatta icke-medlemmar ska gälla för en period på mellan 60 dagar till tolv månader.

1. En medlemsstat får göra vissa av de avtal, beslut eller samordnade förfaranden som överenskommits inom en branschorganisation bindande inom ett eller flera specifika områden för andra aktörer som inte är anslutna till organisationen, under förutsättning att:

2. Utvidgningen av reglerna får vara bindande i högst tre år, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.4.

När regler utvidgas till icke-medlemmar i enlighet med artiklarna 22 och 23 får den berörda medlemsstaten besluta att icke-medlemmar ska betala producentorganisationen eller branschorganisationen hela eller en del av den kostnad som medlemmarna har betalat till följd av tillämpningen av de regler som utvidgats till att omfatta icke-medlemmar.

1. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de regler som de har för avsikt att göra bindande för alla producenter eller aktörer i ett eller flera specifika områden i enlighet med artiklarna 22 och 23.

2. Kommissionen ska anta ett beslut om godkännande av den utvidgning av reglerna som avses i punkt 1, under förutsättning att

3. Inom en månad efter det att meddelandet mottagits ska kommissionen fatta beslut om att godkänna eller avslå utvidgningen av reglerna och underrätta medlemsstaterna om detta. Om kommissionen inte har fattat något beslut inom en månad efter det att meddelandet har mottagits ska utvidgningen av reglerna anses ha godkänts av kommissionen.

4. En godkänd utvidgning av reglerna får, utan någon uttrycklig förlängning av godkännandet, och även genom tyst medgivande, fortsätta att tillämpas efter det att den inledande tidsperioden har löpt ut, under förutsättning att medlemsstaten i fråga åtminstone en månad före den inledande periodens utgång har meddelat kommissionen den nya tillämpningsperioden, och kommissionen antingen har godkänt en sådan fortsatt tillämpning eller inte har motsatt sig den inom en månad efter mottagandet av meddelandet.

Kommissionen får utföra kontroller och får återkalla godkännandet av utvidgningen av reglerna om den konstaterar att något av villkoren för godkännandet inte är uppfyllt. Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om ett sådant återkallande.

Kommissionen ska anta genomförandeakter om format och förfarande för det meddelande som föreskrivs i artikel 25.1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

1. Varje producentorganisation ska lämna in en produktions- och saluföringsplan för åtminstone sina huvudsakliga saluförda arter till sina behöriga nationella myndigheter för godkännande. Produktions- och saluföringsplanen ska syfta till att målen i artiklarna 3 och 7 uppnås.

3. De behöriga nationella myndigheterna ska godkänna produktions- och saluföringsplanen. När planen godkänts ska producentorganisationen omedelbart genomföra den.

4. Producentorganisationen får ändra produktions- och saluföringsplanen och ska i ett sådant fall översända den till de behöriga nationella myndigheterna för godkännande.

5. Producentorganisationen ska utarbeta en årsrapport om sin verksamhet enligt produktions- och saluföringsplanen och översända den till de behöriga nationella myndigheterna för godkännande.

6. Producentorganisationer kan erhålla ekonomiskt stöd för utarbetande och genomförande av produktions- och saluföringsplaner i enlighet med en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för ekonomiskt stöd för havs- och fiskeripolitiken för perioden 2014–2020.

7. Medlemsstaterna ska kontrollera att varje producentorganisation fullgör de skyldigheter som föreskrivs i denna artikel. Om bristande fullgörande av skyldigheter konstateras kan det leda till att erkännandet återkallas.

2. De genomförandeakter som avses i punkt 1 ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Fiskeriproducentorganisationerna kan erhålla ekonomiskt stöd för lagring av de fiskeriprodukter som förtecknas i bilaga II, under förutsättning att

1. Före årets början får varje enskild fiskeriproducentorganisation föreslå ett pris som ska utlösa den lagringsmekanism som avses i artikel 30 för de fiskeriprodukter som förtecknas i bilaga II.

2. Det utlösande priset får inte överstiga 80 % av det viktade genomsnittspris som noterats för produkten i fråga inom den berörda producentorganisationens verksamhetsområde under de tre åren närmast före det år för vilket det utlösande priset fastställs.

4. Medlemsstaterna ska, efter att ha granskat förslagen från de producentorganisationer som erkänts på deras territorium, fastställa de utlösande priser som ska tillämpas av dessa producentorganisationer. Dessa priser ska fastställas på grundval av kriterierna i punkterna 2 och 3. Priserna ska offentliggöras.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för det format som ska användas vid medlemsstaternas offentliggörande av utlösande priser enligt artikel 31.4. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47 får gemensamma handelsnormer fastställas för de fiskeriprodukter som förtecknas i bilaga I, oberoende av deras ursprung (unionsprodukter eller importerade produkter), och som är avsedda att användas som livsmedel.

2. De handelsnormer som avses i punkt 1 får avse kvalitet, storlek, vikt, förpackning, presentation eller märkning av produkterna, och särskilt

3. Punkterna 1 och 2 ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av följande förordningar:

1. Produkter som är avsedda att användas som livsmedel och för vilka det har fastställts gemensamma handelsnormer får endast tillhandahållas på unionsmarknaden i enlighet med dessa normer.

2. Alla landade fiskeriprodukter, även de som inte överensstämmer med gemensamma handelsnormer, får användas för andra ändamål än direkt konsumtion som livsmedel, bland annat fiskmjöl, fiskolja, sällskapsdjursfoder, livsmedelstillsatser, läkemedel eller kosmetika.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 1169/2011 får fiskeri- och vattenbruksprodukter som avses i leden a, b, c och e i bilaga I till den här förordningen och som saluförs inom unionen, oavsett ursprung eller saluföringsmetod, endast erbjudas till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll om följande anges genom lämplig märkning eller etikettering:

2. När det gäller icke färdigförpackade fiskeri- och vattenbruksprodukter får den obligatoriska informationen i punkt 1 vid försäljning i detaljhandeln tillhandahållas genom informationsmedel som används inom handeln, till exempel anslagstavlor och planscher.

3. Om en blandad produkt som erbjuds till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll består av samma art men har framställts genom olika produktionsmetoder, ska den metod som gäller för varje parti anges. Om en blandad produkt som erbjuds till försäljning till slutkonsumenter eller storhushåll består av samma art men härrör från olika fångstzoner eller olika uppfödningsland ska åtminstone zonen för det parti som kvantitativt är mest representativt anges, och det ska dessutom anges att produkten kommer från olika fångstzoner eller uppfödningszoner.

4. Medlemsstaterna får från de krav som avses i punkt 1 undanta små kvantiteter av produkter som säljs direkt till konsumenterna från fiskefartygen, förutsatt att dessa kvantiteter inte överskrider det värde som avses i artikel 58.8 i förordning (EG) nr 1224/2009.

5. Fiskeri- och vattenbruksprodukter och deras förpackningar som är etiketterade eller märkta före den 13 december 2014 träder i kraft och som inte är förenliga med denna artikel får saluföras till dess att lagren av dessa produkter uttömts.

6. Till och med den 31 december 2021 ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas på produkter i detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenterna på Mayotte i egenskap av yttersta randområde i den mening som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

Efter samråd med medlemsstaterna och intressenter ska kommissionen senast den 1 januari 2015 till Europaparlamentet och rådet överlämna en genomförbarhetsrapport om möjligheterna att införa ett system för miljömärkning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, särskilt om inrättandet av ett sådant system på unionsnivå och om fastställande av de minimikrav som måste uppfyllas för medlemsstaternas användning av ett EU-miljömärke.

1. Med avseende på tillämpningen av artikel 35.1 ska medlemsstaterna upprätta och offentliggöra en förteckning över de handelsbeteckningar som godtas i på deras territorium, åtföljd av de vetenskapliga namnen. Förteckningen ska innehålla följande:

2. Alla fiskarter som utgör en ingrediens i ett annat livsmedel får betecknas som fisk under förutsättning att namnet på och presentationen av detta livsmedel inte hänvisar till en bestämd fiskart.

3. Alla ändringar av förteckningen över handelsbeteckningar som godkänts av en medlemsstat ska omedelbart meddelas kommissionen, som ska underrätta övriga medlemsstater.

1. Uppgifterna om fångst- eller produktionsområde i enlighet med artikel 35.1 c ska innehålla följande:

2. Utöver den information som avses i punkt 1 är det tillåtet att ange ett mer precist fångst- eller produktionsområde.

1. Utöver den obligatoriska information som krävs enligt artikel 35 får även följande information lämnas på frivillig basis, förutsatt att den är klar och otvetydig:

2. En quick response-kod (QR) får användas som anger en del av eller alla de uppgifter som förtecknas i artikel 35.1.

3. Frivillig information ska inte visas på ett sådant sätt att den obligatoriska informationen på märkningen eller etiketteringen inte får tillräckligt utrymme.

Artiklarna 101–106 i EUF-fördraget och deras tillämpningsbestämmelser ska tillämpas på avtal, beslut och förfaranden som avses i artiklarna 101.1 och 102 i EUF-fördraget och som rör produktion eller saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

1. Trots bestämmelserna i artikel 40 i denna förordning ska artikel 101.1 i EUF-fördraget inte tillämpas på de av producentorganisationernas avtal, beslut och förfaranden som avser produktion eller försäljning av fiskeri- och vattenbruksprodukter eller på användningen av gemensamma utrymmen för lagring, behandling eller beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, och som

2. Trots bestämmelserna i artikel 40 i denna förordning ska artikel 101.1 i EUF-fördraget inte tillämpas på branschorganisationernas avtal, beslut och förfaranden som

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

I denna förordning fastställs bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 101–106 och artikel 108.1 och 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) avseende produktion av, eller handel med, de produkter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, med undantag för de produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 ( 20 ) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 ( 21 ).

Förordning (EG) nr 104/2000 ska upphöra att gälla. Artikel 4 ska emellertid gälla fram till och med den 12 december 2014.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga IV.

Bestämmelser om upprättande av gemensamma handelsnormer, särskilt rådets förordning (EEG) nr 2136/89 ( 23 ), rådets förordning (EEG) nr 1536/92 ( 24 ), rådets förordning (EG) nr 2406/96 ( 25 ), liksom andra bestämmelser som antagits för tillämpningen av gemensamma handelsnormer, t.ex. kommissionens förordning (EEG) nr 3703/85 ( 26 ) ska fortsätta att gälla.

Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om resultaten av tillämpningen av denna förordning senast den 31 december 2022.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014, med undantag av kapitel IV och artikel 45 som ska tillämpas från och med den 13 december 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

FISKERI- OCH VATTENBRUKSPRODUKTER SOM OMFATTAS AV DEN GEMENSAMMA MARKNADSORDNINGEN

KN-nummer		Varuslag
a)	0301	Levande fisk
	0302	Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 0304
	0303	Fisk, fryst, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 0304
	0304	Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda eller frysta
b)	0305	Fisk, torkad, saltad eller i saltlake; rökt (även varmrökt) fisk; mjöl och pelletar av fisk, lämpliga som livsmedel
c)	0306	Kräftdjur, även utan skal, levande, färska, kylda, frysta, torkade, saltade eller i saltlake; kräftdjur med skal, ångkokta eller kokta i vatten, även kylda, frysta, torkade, saltade eller i saltlake; mjöl och pelletar av kräftdjur, lämpliga som livsmedel
c)	0307	Blötdjur, även utan skal, levande, färska, kylda, frysta, torkade, saltade eller i saltlake; ryggradslösa vattendjur, andra än kräftdjur och blötdjur, levande, färska, kylda, frysta, torkade, saltade eller i saltlake; mjöl och pelletar av andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur, lämpliga som livsmedel
d)		Animaliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; döda djur enligt kapitlen 1 och 3, olämpliga som livsmedel
		– Övriga
		– – Produkter av fisk eller av kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur; döda djur enligt kapitel 3:
	0511 91 10	– – – Fiskavfall
	0511 91 90	– – Andra slag
e)	1212 20 00	– Sjögräs och andra alger
f)		Fetter och oljor av fisk samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade:
	1504 10	– Fiskleverolja och fraktioner av sådana oljor
	1504 20	– Fiskfetter och fiskoljor (andra än leveroljor) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor
g)	1603 00	Extrakt och safter av kött, fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur
h)	1604	Fisk, beredd eller konserverad; kaviar och kaviarersättning som framställts av fiskrom
i)	1605	Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, beredda eller konserverade
j)		Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne, gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous, även beredd
	1902 20	– Fyllda pastaprodukter; även kokta eller på annat sätt beredda
	1902 20 10	– – Innehållande mer än 20 viktprocent fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur
k)		Mjöl och pelletar av kött eller slaktbiprodukter eller av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur, olämpliga som livsmedel; grevar:
k)	2301 20 00	– Mjöl och pelletar av fisk eller av kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur
l)		Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur
	2309 90	– Andra slag:
	ex230990 10	– – Limvatten (”solubles”) av fisk

FISKERIPRODUKTER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR LAGRINGSMEKANISMEN

KN-nr	Varuslag
0302 22 00	Rödspätta (Pleuronectes platessa)
ex030229 90	Sandskädda (Limanda limanda)
0302 29 10	Glasvar (Lepidorhombus spp.)
ex030229 90	Skrubbskädda (Platichthys flesus)
0302 31 10 och 0302 31 90	Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga)
ex03 02 40	Sill av arten Clupea harengus
0302 50 10	Torsk av arten Gadus morhua
0302 61 10	Sardiner av arten Sardina pilchardus
ex030261 80	Skarpsill (Sprattus sprattus)
0302 62 00	Kolja (Melanogrammus aeglefinus)
0302 63 00	Gråsej (Pollachius virens)
ex03 02 64	Makrill av arterna Scomber scombrus och Scomber japonicus
0302 65 20 och 0302 65 50	Pigghaj och rödhaj (Squalus acanthias och Scyliorhinus spp.)
0302 69 31 och 0302 69 33	Kungsfiskar (Sebastes spp.)
0302 69 41	Vitling (Merlangius merlangus)
0302 69 45	Långa (Molva spp.)
0302 69 55	Ansjovis (Engraulis spp.)
ex030269 68	Kummel av arten Merluccius merluccius
0302 69 81	Marulk (Lophius spp.)
ex030269 99	Guldmakrill (Coryphaena hippurus)
ex030741 10	Tioarmad bläckfisk (Sepia officinalis och Rossia macrosoma)
ex030623 10 ex030623 31 ex030623 39	Räkor av arten Crangon crangon och nordhavsräka (Pandalus borealis)
0302 23 00	Tunga (Solea spp.)
0306 24 30	Krabbor (Cancer pagurus)
0306 29 30	Havskräftor (Nephrops norvegicus)
0303 31 10	Liten helgeflundra (blåkveite) (Reinhardtius hippoglossoides)
0303 78 11 0303 78 12 0303 78 13 0303 78 19 och 0304 29 55 0304 29 56 0304 29 58	Kummel av släktet Merluccius
0303 79 71	Havsruda (Dentex dentex och Pagellus spp.)
0303 61 00 0304 21 00 0304 91 00	Svärdfisk (Xiphias gladius)
0306 13 40 0306 13 50 ex030613 80	Räkor av familjen Penaeidae
0307 49 18 0307 49 01	Tioarmad bläckfisk av arterna Sepia officinalis, Rossia macrosoma och Sepiola rondeletti
0307 49 31 0307 49 33 0307 49 35 och 0307 49 38	Tioarmad bläckfisk (Loligo spp.)
0307 49 51	Tioarmad bläckfisk (Ommastrephes sagittatus)
0307 59 10	Åttaarmad bläckfisk (Octopus spp.)
0307 99 11	Illex spp.
0303 41 10	Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga)
0302 32 10 0303 42 12 0303 42 18 0303 42 42 0303 42 48	Gulfenad tonfisk (Thunnus albacares)
0302 33 10 0303 43 10	Bonit (Katsuwonus pelamis)
0303 45 10	Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus)
0302 39 10 0302 69 21 0303 49 30 0303 79 20	Andra arter av släktena Thunnus och Euthynnus
ex030229 90	Bergtunga (Microstomus kitt)
0302 35 10 och 0302 35 90	Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus)
ex030269 51	Bleka (Pollachius pollachius)
0302 69 75	Havsbraxen (Brama spp.)
ex030269 82	Blåvitling (Micromesistius poutassou)
ex030269 99	Skäggtorsk (Trisopterus luscus) och glyskolja (Trisopterus minutus)
ex030269 99	Oxögonfisk (Boops boops)
ex030269 99	Menolapikarell (Spicara smaris)
ex030269 99	Havsål (Conger conger)
ex030269 99	Knot (Trigla spp.)
ex030269 91 ex030269 99	Taggmakrill (Trachurus spp.)
ex030269 99	Multe (Mugil spp.)
ex030269 99 och ex030419 99	Rocka (Raja spp.)
ex030269 99	Strumpebandsfisk (Lepidopus caudatus) och dolkfisk (Aphanopus carbo)
ex030721 00	Stor kammussla (Pecten maximus)
ex030791 00	Valthornssnäcka (Buccinum undatum)
ex030269 99	Mulle (Mullus surmuletus, Mullus barbatus)
ex030269 99	Havsruda (Spondyliosoma cantharus)

INFORMATION OM' FISKEREDSKAP

Obligatorisk information om kategori av fiskeredskap	Mer detaljerad information om motsvarande redskap och koder, i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 (1) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 (2)
Notar	Landvadar	SB
	Snurrevadar, (förankrat fartyg)	SDN
	Skotska snurrevadar, (dragande fartyg)	SSC
	Parnotar (två fartyg)	SPR
Trålar	Bomtrålar	TBB
	Bottentrålar med trålbord	OTB
	Bottenpartrålar	PTB
	Pelagisk trål (flyttrål med trålbord (enbåtsflyttrål))	OTM
	Pelagiska trålar (parflyttrålar)	PTM
	Dubbeltrålar med trålbord	OTT
Nät/garn	Förankrade (bottensatta) garn	GNS
	Drivgarn	GND
	Insnärjningsgarn / instängningsgarn	GNC
	Grimgarn	GTR
	Kombinerade grimgarn och garn	GTN
Ringnotar och sänkhåvar	Snörpvadar / Ringnotar	PS
	Vad / Lamparanät	LA
	Sänkhåvar som används från båtar	LNB
	Fasta sänkhåvar som används från stranden	LNS
Krokar och linor	Manuellt lin- och spöfiske	LHP
	Mekaniserat lin- och spöfiske	LHM
	Förankrade backor / långrevar	LLS
	Drivande backor / långrevar	LLD
	Dörjlinor	LTL
Skrapor	Skrapor som används från fartyg	DRB
	Handskrapor	DRH
	Mekaniska skrapor, även sugskrapor	HMD
Tinor och fällor	Tinor (fällor)	FPO
(1) Kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 av den 30 december 2003 om registret över gemenskapens fiskeflotta (EUT L 5, 9.1.2004, s. 25). (2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 112, 30.4.2011, s. 1).

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 104/2000	Denna förordning
Artikel 1	Artiklarna 1–5
Artiklarna 2 och 3	Artiklarna 33 och 34
Artikel 4	Artiklarna 35–39
Artikel 5.1	Artiklarna 6, 7, 8
Artiklarna 5.2, 5.3, 5.4 och 6	Artiklarna 14, 18–21
Artikel 7	Artiklarna 22 och 24–27
Artikel 8	—
Artiklarna 9–12	Artiklarna 28, 29
Artikel 13	Artiklarna 11, 12, 13, 16, 18, 20 och 21
Artikel 14	Artikel 41.2
Artikel 15	Artikel 23
Artikel 16	Artiklarna 24–27
Artiklarna 17–27	Artiklarna 30, 31 och 32
Artikel 33	—
Artikel 34	Artiklarna 20.2, 21 och 32
Artikel 35	—
Artikel 36	—
Artikel 37	Artikel 43
Artiklarna 38 och 39	Artikel 43
Artikel 40	—
Artikel 41	Artikel 48
Artikel 42	Artiklarna 44, 45 och 46
Artikel 43	Artikel 49
—	Artikel 40
—	Artikel 41.1
—	Artikel 42

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 september 2012 (ännu ej publicerad i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 17 oktober 2013 (ännu ej publicerad i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 december 2013 (ännu ej publicerad i EUT).

( 4 ) Rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 17, 21.1.2000, s. 22).

( 5 ) Rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med vissa jordbruksvaror (EUT L 214, 4.8.2006, s. 7).

( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

( 7 ) Rådets förordning (EU) nr 1220/2012 av den 3 december 2012 om handelsrelaterade åtgärder för att garantera försörjning med vissa fiskeriprodukter för unionens beredningsindustri 2013–2015 och om ändring av förordningarna (EG) nr 104/2000 och (EU) nr 1344/2011 (EUT L 349, 19.12.2012, s. 4).

( 8 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1026/2012 av den 25 oktober 2012 om vissa åtgärder i syfte att bevara fiskbestånd i fråga om länder som tillåter ohållbart fiske (EUT L 316, 14.11.2012, s. 34).

( 9 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 samt rådets beslut 2004/585/EG (Se sidan 22 i detta nummer av EUT).

( 10 ) Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).

( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

( 13 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16).

( 14 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).

( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).

( 16 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 226, 25.6.2004, s. 83).

( 17 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

( 18 ) Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 (EUT L 286, 29.10.2008, s. 1).

( 19 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 20 ) Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

( 21 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1).”

( 22 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1).”

( 23 ) Rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner och handelsbeteckningar för konserverade sardiner och konserverade produkter av sardintyp (EGT L 212, 22.7.1989, s. 79).

( 24 ) Rådets förordning (EEG) nr 1536/92 av den 9 juni 1992 om gemensamma marknadsnormer för konserverad tonfisk och bonit (EGT L 163, 17.6.1992, s. 1).

( 25 ) Rådets förordning (EG) nr 2406/96 av den 26 november 1996 om fastställande av gemensamma marknadsnormer för saluföring av vissa fiskeriprodukter (EGT L 334, 23.12.1996, s. 1).

( 26 ) Kommissionens förordning (EEG) nr 3703/85 av den 23 december 1985 om närmare bestämmelser för tillämpningen av gemensamma marknadsnormer för viss färsk eller kyld fisk (EGT L 351, 28.12.1985, s. 63).

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1385/2013 av den 17 december 2013	L 354	86	28.12.2013