Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 181a,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 1 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ), och

av följande skäl:

(1)	I syfte att effektivisera gemenskapens bistånd till tredjeländer har det utarbetats en ny ram för planering och genomförande av stödinsatser. Det här instrumentet utgör ett av de generella instrument som direkt understöder Europeiska unionens politik för bistånd till tredjeländer.

(2)	I artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen anges att varje europeisk stat som respekterar principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen får ansöka om att bli medlem av unionen.

(3)

Turkiets ansökan om medlemskap i Europeiska unionen godtogs av Europeiska rådet vid dess möte i Helsingfors 1999. Turkiet har sedan 2002 haft tillgång till föranslutningsstöd. Europeiska rådet rekommenderade vid sitt möte i Bryssel den 16-17 december 2004 att anslutningsförhandlingar skulle inledas med Turkiet.

(4)	Vid sitt möte i Santa Maria da Feira den 20 juni 2000 betonade Europeiska rådet att länderna på västra Balkan är potentiella kandidater för medlemskap i Europeiska unionen.

(5)

Vid sitt möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 erinrade Europeiska rådet om sina slutsatser från Köpenhamn i december 2002 och Bryssel i mars 2003 och upprepade sin beslutsamhet att till fullo och effektivt stödja ett europeiskt perspektiv för länderna på västra Balkan, som kommer att bli en integrerad del av EU när de uppfyller de uppställda kriterierna.

(6)	Vid mötet i Thessaloniki 2003 konstaterade Europeiska rådet också att stabiliserings- och associeringsprocessen kommer att utföra den övergripande ramen för den europeiska väg som länderna på västra Balkan skall följa ända fram till anslutningen.

(7)	I sin resolution om Europeiska rådets slutsatser från Thessaloniki erkände Europaparlamentet att vart och ett av länderna på västra Balkan deltar i processen mot EU-medlemskap, men insisterade samtidigt på att varje land bör dömas efter egen förtjänst.

(8)	Alla länder på västra Balkan kan därför betraktas som potentiella kandidatländer. Klar åtskillnad bör dock göras mellan kandidatländer och potentiella kandidatländer.

(9)	Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 17–18 juni 2004 rekommenderades dessutom att anslutningsförhandlingar inleds med Kroatien.

(10)	Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005 beslutades att ge f.d. jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland.

(11)	Dessutom rekommenderades vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 16-17 december 2004 att Europeiska unionen samtidigt med anslutningsförhandlingarna bör inleda en intensiv politisk och kulturell dialog med varje kandidatland.

(12)

För ökad konsekvens och enhetlighet i gemenskapens stöd bör stödet till kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna ges inom en enhetlig ram, med utnyttjande av erfarenheter från tidigare instrument för stöd inför anslutningen och rådets förordning (EG) nr 2666/2000 av den 5 december 2000 om bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ( 3 ). Stödet bör stämma överens med gemenskapens utvecklingspolitik enligt artikel 181a i EG-fördraget.

(13)

Stödet till kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna bör även i fortsättningen ge dem stöd i deras ansträngningar att stärka de demokratiska institutionerna och rättsstaten, reformera den offentliga förvaltningen, genomföra ekonomiska reformer, respektera de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter, främja jämställdhet, stödja utvecklingen av det civila samhället och främja regionalt samarbete samt försoning och återuppbyggnad, och stödet bör bidra till hållbar utveckling och minskad fattigdom i dessa länder och bör därför inriktas på stöd till en rad åtgärder för institutionsuppbyggnad.

(14)	Stödet till kandidatländerna bör dessutom inriktas på antagandet och genomförandet av gemenskapens hela regelverk, och i synnerhet förbereda kandidatländerna för genomförandet av gemenskapens jordbruks- och sammanhållningspolitik.

(15)	Stödet till de potentiella kandidatländerna får inbegripa en viss anpassning till gemenskapens regelverk och stöd till investeringsprojekt, med det särskilda syftet att bygga upp förvaltningskapaciteten inom områdena regional utveckling, utveckling av mänskliga resurser och landsbygdsutveckling.

(16)	Stödet bör tillhandahållas på grundval av en övergripande flerårig strategi som avspeglar prioriteringarna inom stabiliserings- och associeringsprocessen samt föranslutningsprocessens strategiska prioriteringar.

(17)

För att bistå med den finansiella delen av denna strategi, och utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter, bör kommissionen redovisa sina avsikter beträffande förslag till finansiella anslag under de tre kommande åren i form av en flerårig vägledande finansieringsram som ingår som en del i dess årliga utvidgningspaket.

(18)	Delarna övergångsstöd och institutionsuppbyggnad samt gränsöverskridande samarbete bör vara tillgängliga för samtliga stödmottagande länder, så att länderna kan stödjas vid övergången och tillnärmningen till EU och det regionala samarbetet länderna emellan kan främjas.

(19)

Delarna regional utveckling, utveckling av mänskliga resurser och landsbygdsutveckling bör vara tillgängliga enbart för kandidatländer som ackrediterats för att förvalta medel decentraliserat, så att de kan bistås i förberedelserna för tiden efter anslutningen, i synnerhet för genomförandet av gemenskapens sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingspolitik.

(20)

Potentiella kandidatländer och kandidatländer som inte har ackrediterats för att förvalta medel decentraliserat bör dock under delen övergångsstöd och institutionsuppbyggnad omfattas av åtgärder och insatser av en liknande art som de som kommer att vara tillgängliga under delarna regional utveckling, utveckling av mänskliga resurser och landsbygdsutveckling.

(21)

Stödet bör förvaltas i överensstämmelse med de regler för bistånd till tredjeländer som anges i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 4 ), med utnyttjande av strukturer som visat sig värdefulla under föranslutningsprocessen, såsom decentraliserad förvaltning, programmet för partnersamverkan och TAIEX (Instrumentet för tekniskt bistånd och informationsutbyte), men möjlighet bör även ges att använda innovativa tillvägagångssätt, t.ex. genomförande tillsammans med medlemsstaterna i form av gemensam förvaltning när det gäller gränsöverskridande program vid Europeiska unionens yttre gränser. Överföring av kunskap och expertis som rör genomförandet av gemenskapens regelverk från medlemsstater med erfarenhet från detta område till de stödmottagande länder som omfattas av denna förordning bör vara av särskild nytta i sammanhanget.

(22)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning är förvaltningsåtgärder som gäller genomförandet av program med betydande budgetkonsekvenser. De bör därför antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 5 ) genom att de fleråriga vägledande planeringsdokumenten läggs fram för en förvaltningskommitté.

(23)	Ett- eller flerårsprogrammen som är av övergripande karaktär och avser ett enskilt land, för genomförandet av bistånd under delarna övergångsstöd och institutionsuppbyggnad samt gränsöverskridande samarbete, bör även läggas fram för en förvaltningskommitté, i enlighet med beslut 1999/468/EG.

(24)

De fleråriga programmen för genomförandet av delarna regional utveckling, utveckling av mänskliga resurser och landsbygdsutveckling bör också läggas fram för en förvaltningskommitté, i enlighet med beslut 1999/468/EG. Eftersom dessa åtgärder kommer att nära följa praxis för strukturfonderna och landsbygdsutvecklingen bör i möjligaste mån de befintliga kommittéerna för strukturfonderna och landsbygdsutvecklingen utnyttjas.

(25)

När kommissionen genomför denna förordning genom centraliserad förvaltning bör den bemöda sig om att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, särskilt genom att tillämpa bestämmelserna och normerna i gemenskapens regelverk i detta avseende, och när kommissionen genomför denna förordning genom andra typer av förvaltning bör gemenskapens ekonomiska intressen skyddas genom ingående av lämpliga avtal som innehåller tillräckliga garantier i detta avseende.

(26)

Regler om vem som kan komma i fråga för deltagande i anbudsinfordringar och tilldelningar av bidragskontrakt och regler avseende ursprung för varor bör fastställas i överensstämmelse med den utveckling som under senare tid skett inom Europeiska unionen i fråga om övergång till obundet bistånd, men det bör vara tillräckligt flexibelt för att påverkas av kommande ändringar på detta område.

(27)

Om ett stödmottagande land bryter mot de principer på vilka Europeiska unionen bygger, eller inte gör tillträckliga framsteg med avseende på Köpenhamnskriterierna och de prioriteringar som fastställs i de europeiska partnerskapen eller partnerskapen för anslutning, måste rådet på grundval av ett förslag från kommissionen kunna vidta nödvändiga åtgärder. Fullständig och omedelbar information till Europaparlamentet bör säkerställas.

(28)	Bestämmelser bör införas för att göra det möjligt för rådet att genom ett förenklat förfarande ändra denna förordning med avseende på ett stödmottagande lands status enligt denna förordning.

(29)

Länder som är stödmottagare inom ramen för de övriga regionala instrumenten för bistånd till tredjeländer bör på grundval av principen om ömsesidighet kunna delta i insatser som omfattas av denna förordning, om detta tillför ett mervärde på grund av den berörda insatsens regionala, gränsöverskridande, transnationella eller globala karaktär.

(30)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen gradvis anpassning av de stödmottagande länderna till Europeiska unionens normer och politik, inklusive i tillämpliga fall till gemenskapens regelverk, med tanke på ett framtida medlemskap, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EG-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå dessa mål.

(31)

Eftersom det i artikel 181 a i EG-fördraget fastställs att åtgärder avseende ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredje land skall komplettera medlemsstaternas åtgärder är kommissionen och medlemsstaterna förpliktade att säkerställa samordning, konsekvens och komplementaritet i sitt bistånd, i linje med EU:s fastställda riktlinjer från 2001 för att stärka den operativa samordningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna på området för externt bistånd, särskilt genom regelbundet samråd och tätt utbyte av relevant information under biståndscykelns olika faser.

(32)

Ett finansiellt referensbelopp i den mening som avses i punkt 38 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning ( 6 ) har införts i denna förordning för instrumentets hela löptid, utan att det därigenom påverkar budgetmyndighetens befogenheter såsom de anges i EG-fördraget.

(33)

Inrättandet av ett nytt system för gemenskapens föranslutningsstöd gör det nödvändigt att upphäva rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till Ungern och Polen ( 7 ), kommissionens förordning (EG) nr 2760/98 av den 18 december 1998 om genomförande av ett program för gränsöverskridande samarbete inom ramen för Phare-programmet ( 8 ), rådets förordning (EG) nr 1266/1999 av den 21 juni 1999 om samordning av stödet till kandidatländerna inom ramen för föranslutningsstrategin ( 9 ), rådets förordning (EG) nr 1267/1999 av den 21 juni 1999 om upprättande av ett strukturpolitiskt föranslutningsinstrument ( 10 ), rådets förordning (EG) nr 1268/1999 av den 21 juni 1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden ( 11 ), rådets förordning (EG) nr 555/2000 av den 13 mars 2000 om genomförande av åtgärder inom ramen för en föranslutningsstrategi för Republiken Cypern och Republiken Malta ( 12 ), rådets förordning (EG) nr 2500/2001 av den 17 december 2001 om ekonomiskt stöd till Turkiet inför anslutningen ( 13 ) och rådets förordning (EG) nr 2112/2005 av den 21 november 2005 om tillträde till gemenskapens externa bistånd. Denna förordning bör även ersätta rådets förordning (EG) nr 2666/2000, som upphör att gälla den 31 december 2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Gemenskapen skall bistå de i bilagorna I och II förtecknade länderna i deras gradvisa anpassning till Europeiska unionens normer och politik, inklusive i tillämpliga fall till gemenskapens regelverk, med tanke på ett framtida medlemskap.

1. Stödet skall i tillämpliga fall användas i de i bilagorna I och II förtecknade stödmottagande länderna för följande områden:

2. I de länder som förtecknas i bilaga I skall stöd också ges på följande områden:

3. I de länder som förtecknas i bilaga II skall stöd också ges på följande områden:

1. Instrumentet skall bestå av följande delar, på grundval av vilka programplaneringen och genomförandet av stödet skall ske:

2. Kommissionen skall sörja för att det stöd som beviljas inom ramen för instrumentets olika delar är samordnat och enhetligt.

3. Kommissionen skall anta bestämmelser för genomförandet av denna förordning i enlighet med förfarandet i artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG. För detta ändamål skall kommissionen biträdas av den IPA-kommitté som avses i artikel 14.1.

Den tid som fastställs i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

Stöd inom ramen för denna förordning skall ges i enlighet med den allmänna politiska ramen för föranslutningen, definierad i de europeiska partnerskapen och partnerskapen för anslutning, samt med vederbörlig hänsyn till rapporterna och strategidokumentet som ingår i kommissionens årliga utvidgningspaket.

För Island ska stöd ges särskilt på grundval av rapporterna och strategidokumentet som ingår i kommissionens utvidgningspaket.

1. För att stödja den strategiska planering som föreskrivs enligt artikel 6 skall kommissionen årligen för Europaparlamentet och rådet redovisa sina avsikter beträffande förslag till finansiella anslag under de tre kommande åren i form av en flerårig vägledande finansieringsram med beaktande av budgetramen samt de europeiska partnerskapen, partnerskapen för anslutning, rapporterna och strategidokumentet.

2. I denna fleråriga vägledande finansieringsram skall kommissionens avsikter redovisas i fråga om medelstilldelning, uppdelat efter del, land och åtgärder för flera länder. Den skall utarbetas med utgångspunkt i en rad objektiva och genomblickbara kriterier, bland annat behovsbedömning, förmåga att tillgodogöra sig stödet, uppfyllande av villkoren och förvaltningskapacitet. Vederbörlig hänsyn skall också tas till eventuella exceptionella stödåtgärder eller interimsprogram som antagits enligt en förordning om upprättande av ett stabilitetsinstrument.

3. Den fleråriga vägledande finansieringsramen skall ingå i kommissionens årliga utvidgningspaket, varvid det treåriga planeringsperspektivet skall bevaras.

1. Stöd inom ramen för denna förordning skall ges med utgångspunkt i fleråriga vägledande planeringsdokument som fastställs per land i nära samråd med de nationella myndigheterna, för att stödja nationella strategier och se till att det berörda landet medverkar och engagerar sig. Civilsamhället och andra intressenter skall i tillämpliga fall associeras. Hänsyn kommer att tas också till andra program.

2. För de länder som förtecknas i bilaga I skall stödet bygga särskilt på partnerskapen för anslutning. Stödet skall täcka de prioriteringar och den övergripande strategi, som utformats med ledning av regelbunden analys av situationen i varje land, som förberedelserna för anslutningen måste vara koncentrerade på. Stödet skall planeras med tanke på de kriterier som definierades av Europeiska rådet i Köpenhamn i juni 1993 och de framsteg som gjorts i fråga om antagandet och genomförandet av gemenskapens regelverk samt regionalt samarbete.

3. För de länder som förtecknas i bilaga II skall stödet bygga särskilt på de europeiska partnerskapen. Stödet skall täcka de prioriteringar och den övergripande strategi, utformade med ledning av regelbunden analys av situationen i varje land, som förberedelserna för vidare integration med Europeiska unionen måste vara koncentrerade på. Stödet skall planeras med tanke på de kriterier som definierades av Europeiska rådet i Köpenhamn i juni 1993 och de framsteg som gjorts vid genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalen, inklusive regionalt samarbete.

4. Fleråriga vägledande planeringsdokument skall redovisa vägledande anslag för huvudprioriteringarna inom varje del, med beaktande av den vägledande uppdelningen per land och per del som föreslås i den fleråriga vägledande finansieringsramen. Där skall också när så är lämpligt anges eventuell finansiering till program för flera länder och övergripande initiativ.

5. Fleråriga vägledande planeringsdokument skall fastställas enligt ett treårsperspektiv. De skall ses över varje år.

6. Kommissionen skall anta de fleråriga vägledande planeringsdokumenten och årliga revideringar av dessa i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2 a.

1. Stöd inom ramen för denna förordning skall ges genom flerårs- eller ettårsprogram fastställda per land och per del eller, när så befinns lämpligt, per grupp av länder eller tematiskt i enlighet med prioriteringar som fastställts i de fleråriga vägledande planeringsdokumenten.

2. Programmen skall specificera de eftersträvade målen, de aktuella insatsområdena, de förväntade resultaten, förvaltningsförfarandena och det planerade totalbeloppet för finansieringen. En sammanfattande beskrivning av den typ av insatser som skall finansieras, en angivelse av vilka belopp som tilldelats varje typ av insats samt en vägledande tidtabell för genomförandet skall ingå. Resultaten av lärdomar från tidigare stöd skall, om dessa är relevanta, ingå. Målen skall vara specifika, relevanta och mätbara samt ha tidsbestämda riktmärken.

3. Kommissionen skall anta flerårs- och ettårsprogrammen och eventuella årliga revideringar av dessa i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 14.2.

1. Genom den del av instrumentet som avser övergångsstöd och institutionsuppbyggnad skall de länder som förtecknas i bilagorna I och II stödjas så att de kan uppnå de mål som anges i artikel 2.

2. Delen kan bland annat användas för finansiering av kapacitets- och institutionsuppbyggnad samt investeringar om de senare inte omfattas av artiklarna 9–12.

3. Stöd inom ramen för denna del kan även användas till förmån för de i bilagorna I och II förtecknade ländernas deltagande i gemenskapsprogram och gemenskapsorgan. Dessutom kan stöd ges till regionala och övergripande program.

1. Genom den del av instrumentet som avser gränsöverskridande samarbete kan de i bilagorna I och II förtecknade länderna stödjas i fråga om gränsöverskridande och, i tillämpliga fall, transnationellt och interregionalt samarbete länderna emellan samt mellan länderna och medlemsstaterna.

2. Målet för samarbetet skall vara att främja goda grannförbindelser, stabilitet, säkerhet och välstånd i samtliga berörda länders ömsesidiga intresse, samt en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling i dessa länder.

3. Vid gränsöverskridande samarbete med medlemsstater skall reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfondens ekonomiska bidrag och denna förordning vara de tillämpliga bestämmelser som föreskrivs i artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden ( 14 ).

4. Samarbetet kommer att samordnas med övriga gemenskapsinstrument för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. I fråga om gränsöverskridande samarbete med medlemsstater skall regionerna på båda sidorna av den berörda gränsen eller de berörda gränserna, såväl land- som sjögränser, omfattas.

5. I överensstämmelse med målen för denna artikel kan denna del av instrumentet bland annat användas för finansiering av kapacitetsuppbyggnad och institutionsuppbyggnad samt investeringar.

1. Genom den del av instrumentet som avser regional utveckling skall de i bilaga I förtecknade länderna ges stöd för policyutveckling samt förberedelser för genomförandet och förvaltningen av gemenskapens sammanhållningspolitik, särskilt förberedelserna för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden.

2. Denna del kan särskilt bidra till finansieringen av den typ av åtgärder som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden ( 15 ) och rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättandet av en sammanhållningsfond ( 16 ).

1. Genom den del av instrumentet som avser utveckling av mänskliga resurser skall de i bilaga I förtecknade länderna ges stöd för policyutveckling i fråga om och förberedelser för genomförandet och förvaltningen av gemenskapens sammanhållningspolitik, särskilt förberedelserna för Europeiska socialfonden.

2. Denna del kan särskilt bidra till finansieringen av den typ av åtgärder som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden ( 17 ).

1. Genom den del av instrumentet som avser landsbygdsutveckling skall de i bilaga I förtecknade länderna ges stöd för policyutveckling i fråga om och förberedelser för genomförandet och förvaltningen av gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik. Den skall särskilt bidra till en hållbar anpassning av jordbrukssektorn och landsbygdsområdena och kandidatländernas förberedelser för genomförandet av gemenskapens regelverk med avseende på den gemensamma jordbrukspolitiken och närliggande politikområden.

2. Denna del kan särskilt bidra till finansieringen av den typ av åtgärder som anges i förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ( 18 ).

1. Kommissionen skall ansvara för genomförandet av denna förordning, i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 14 och de genomförandebestämmelser som avses i artikel 3.3.

2. Åtgärder inom ramen för denna förordning skall förvaltas, övervakas, utvärderas och avrapporteras i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. Finansieringen från gemenskapen kan särskilt ske inom ramen för finansieringsöverenskommelser mellan kommissionen och det stödmottagande landet, upphandlingskontrakt eller överenskommelser om bidrag med nationella eller internationella offentliga organ eller fysiska eller juridiska personer som ansvarar för genomförandet av åtgärder, eller genom anställningsavtal. För gränsöverskridande program med medlemsstaterna enligt artikel 9 i denna förordning kan genomförandeuppgifterna överlåtas till medlemsstaterna, och genomförandet skall då ske genom gemensam förvaltning i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. Vid gemensam förvaltning skall den förvaltande myndigheten handla i enlighet med de principer och regler som fastställs i förordning (EG) nr 1083/2006.

3. Kommissionen får också ta emot och förvalta medel från andra givare, som behandlas som inkomster som avsatts för särskilda ändamål enligt artikel 18 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, i syfte att tillsammans med dessa givare genomföra åtgärder.

4. Kommissionen får, i vederbörligen motiverade fall, i enlighet med artikel 54 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 besluta att överlåta uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt uppgifter som avser budgetgenomförande, till sådana organ som anges i artikel 54.2 i den förordningen. Uppgifter som omfattar myndighetsutövning får överlåtas till sådana organ som anges i artikel 54.2 c i den förordningen, om organen har erkänd internationell status, tillämpar internationellt erkända förvaltnings- och kontrollsystem och står under offentliga myndigheters övervakning.

5. Om den åtgärd som ett budgetmässigt åtagande skall täcka sträcker sig över mer än ett budgetår får åtagandet delas upp i årliga delåtaganden.

6. Kommissionen skall varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av gemenskapens stöd enligt denna förordning. Rapporten skall innehålla uppgifter om åtgärder som har finansierats under året och om resultatet av övervakningsarbetet samt en bedömning av de resultat som uppnåtts vid genomförandet av stödet.

1. En IPA-kommitté skall inrättas. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. Den skall bistå kommissionen, särskilt i dess uppgift att svara för samordning och överensstämmelse mellan stöd som beviljas enligt de olika delarna i enlighet med artikel 3.2.

3. Kommissionen skall anta finansieringsbeslut när dessa inte täcks av ett flerårs- eller ettårsprogram i enlighet med det förfarande som fastställs i punkt 2 a i denna artikel.

4. Kommissionen skall anta ändringarna av flerårs- och ettårsprogrammen och de beslut som avses i punkt 3 när dessa inte innehåller väsentliga förändringar av de ursprungliga programmens och åtgärdernas art och, beträffande det finansiella inslaget, när de inte överskrider 20 % av det totalbelopp som anslagits för programmet eller åtgärden i fråga, dock högst 4 miljoner EUR. Den kommitté som lämnade ett yttrande om det ursprungliga programmet eller åtgärden skall hållas informerad om alla ändringsbeslut.

5. En observatör från Europeiska investeringsbanken skall delta i kommittéernas överläggningar när frågor som rör banken behandlas.

1. Stöd inom ramen för denna förordning får användas bland annat för finansiering av investeringar, upphandlingar, bidrag, inbegripet räntesubventioner, särskilda lån, lånegarantier och ekonomiskt stöd, budgetstöd och andra särskilda former av ekonomiskt bistånd, och bidrag till internationella finansinstituts eller regionala utvecklingsbankers kapital i den mån den finansiella risken för gemenskapen begränsar sig till det sammanlagda beloppet för dessa medel. Budgetstödet skall vara exceptionellt med noggrant angivna mål och tillhörande riktmärken, och förutsätter att mottagarlandets förvaltning av offentliga finanser är tillräckligt öppen, tillförlitlig och effektiv, och att landet har infört en väldefinierad sektorspolitik eller makroekonomisk politik som i princip godkänts av internationella finansinstitut. Ett villkor för utbetalningen av budgetstöd är att framstegen mot målen i form av effekter och resultat är tillfredsställande.

2. Stödet kan genomföras i form av samarbetsåtgärder på det administrativa området med medverkan av offentligt anställda experter utsända från medlemsstaterna. Sådana projekt skall genomföras enligt de genomföranderegler som fastställts av kommissionen.

3. Stödet får även användas för att täcka utgifter för gemenskapens medverkan i internationella uppdrag, initiativ eller organisationer som verkar i mottagarlandets intresse, inklusive administrationskostnader.

4. Gemenskapsfinansiering skall i princip inte användas för betalning av skatter, tullar eller andra avgifter i de i bilagorna I och II förtecknade stödmottagande länderna.

Stödet får även användas för att täcka utgifter för berednings-, uppföljnings-, kontroll-, revisions- och utvärderingsåtgärder som är direkt nödvändiga för att förvalta programmet och för att förverkliga dess mål, i synnerhet undersökningar, möten, information och offentliggörande, utgifter med anknytning till datornät som används för informationsutbyte samt varje annan utgift för administrativt eller tekniskt biträde som kommissionen kan behöva ta i anspråk för programförvaltningen. Det skall också täcka utgifter för administrativt stöd i fall av decentraliserad programförvaltning vid kommissionens delegationer i tredjeländer.

1. Kommissionen och de stödmottagande länderna skall ingå ramavtal om genomförandet av stödet.

2. Vid behov skall tilläggsavtal om genomförandet av stödet ingås av kommissionen och det stödmottagande landet eller dess genomförande myndigheter.

1. Varje avtal som ingås med stöd av denna förordning skall innehålla bestämmelser om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen, särskilt med avseende på bedrägeri, korruption och andra oegentligheter enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ( 19 ), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2185/1996 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter ( 20 ) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) ( 21 ).

2. Det skall i sådana avtal uttryckligen anges att kommissionen och revisionsrätten skall ha rätt att utföra granskningar av handlingar eller på platsen hos varje kontraktspart eller underentreprenör som mottagit gemenskapsmedel. Det skall i avtalen också uttryckligen anges att kommissionen skall ha rätt att genomföra kontroller och inspektioner på platsen enligt förordning (EG, Euratom) nr 2185/96.

3. I varje kontrakt som sluts som ett led i genomförandet av stödet skall kommissionens och revisionsrättens möjligheter att utöva den rättighet som nämns i punkt 2 garanteras både under och efter kontraktets genomförande.

1. Deltagande vid tilldelning av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall vara öppet för alla fysiska personer som är medborgare i och alla juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat, i ett land som är stödmottagande enligt denna förordning, i ett land som är stödmottagande inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet eller en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

2. Deltagande vid tilldelning av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för denna förordningskall också vara öppet för alla fysiska personer som är medborgare i och juridiska personer som är etablerade i ett annat land än de som avses i punkt 1, i de fall där ömsesidigt tillträde till deras externa bistånd har fastställts.

Ömsesidigt tillträde till gemenskapens externa bistånd skall fastställas genom ett särskilt beslut som avser ett visst land eller en viss regional grupp av länder. Ett sådant beslut skall antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2 a och skall gälla i minst ett år.

Ömsesidigt tillträde till gemenskapens externa bistånd skall beviljas på grundval av en jämförelse mellan gemenskapen och andra givare och den skall avse sektorn eller landet, oberoende av om landet i fråga är ett givar- eller mottagarland. Beslutet att bevilja ett givarland denna ömsesidighet skall ske på grundval av hur öppet och enhetligt givarstödet är och på dess proportionalitet, inbegripet dess kvalitativa och kvantitativa art. Samråd skall ske med stödmottagarländerna inom ramen för det förfarande som beskrivs i denna punkt.

3. Deltagande vid tilldelningen av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall stå öppet för internationella organisationer.

4. Experter som föreslås i samband med förfaranden för tilldelning av kontrakt behöver inte uppfylla de nationalitetsvillkor som anges i punkterna 1 och 2.

5. All utrustning och allt material som köps in med stöd av ett kontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall ha ursprung i gemenskapen eller ett land som har rätt att delta i förfaranden enligt punkterna 1 eller 2. Uttrycket ”ursprung” i denna förordning definieras i den berörda gemenskapslagstiftningen om ursprungsregler för tulländamål.

6. Kommissionen får i vederbörligen motiverade fall tillåta deltagande av fysiska personer som är medborgare i och juridiska personer som är etablerade i andra länder än de som anges i punkterna 1 och 2 eller tillåta inköp av utrustning och material med ett annat ursprung än det som anges i punkt 5. Undantag kan anses vara berättigade om produkterna och tjänsterna inte finns att tillgå på de berörda ländernas marknader, i synnerligen brådskande fall eller om reglerna för stödberättigande skulle göra det omöjligt eller synnerligen svårt att genomföra ett projekt, ett program eller en åtgärd.

7. I enlighet med artikel 114 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 får fysiska personer ta emot bidrag.

8. När gemenskapens finansiering avser en åtgärd som genomförs genom en internationell organisation, skall deltagandet i de tillämpliga kontraktsförfarandena vara öppet för alla fysiska eller juridiska personer som är stödberättigade enligt punkterna 1 och 2 samt för alla fysiska och juridiska personer som är stödberättigade enligt den organisationens regler, och det skall sörjas för att alla givare garanteras en jämlik behandling. Samma regler skall gälla för utrustning, material och experter.

När gemenskapens finansiering avser en åtgärd som samfinansieras med en medlemsstat, med ett tredjeland för vilket ömsesidigheten i punkt 2 gäller, eller med en regional organisation, skall deltagande i de tillämpliga kontraktsförfarandena vara öppet för alla fysiska eller juridiska personer som är stödberättigade enligt punkterna 1, 2 och 3 samt för alla fysiska eller juridiska personer som är stödberättigade enligt regler i den medlemsstaten, det tredjelandet eller den regionala organisationen. Samma regler skall gälla för utrustning, material och experter.

9. Bestämmelserna i punkterna 1–8 ska inte hindra deltagande av vissa kategorier av organisationer som på grund av sin karaktär eller sin lokalisering är berättigade att delta med hänsyn till målen för åtgärden.

1. Program och projekt finansierade under denna förordning skall vara förenliga med EU:s politik. De skall följa de avtal som ingåtts av gemenskapen och dess medlemsstater med stödmottagarländerna och respektera åtagandena enligt de multilaterala avtal i vilka de är parter.

2. Kommissionen och medlemsstaterna skall sörja för enhetligheten mellan det gemenskapsstöd som ges enligt denna förordning och ekonomiskt stöd från gemenskapen och medlemsstaterna genom andra interna och externa finansiella instrument och genom Europeiska investeringsbanken.

3. Kommissionen och medlemsstaterna skall sörja för samordning av sina respektive stödprogram till förmån för ett effektivare och bättre fungerande genomförande av biståndet i linje med de fastställda riktlinjerna för förstärkt operativ samordning inom det externa biståndet och för harmoniseringen av politik och förfaranden. Samordningen skall omfatta regelbundna samråd och regelbundet utbyte av relevant information under biståndscykelns olika faser, särskilt avseende fältet, och skall vara ett centralt moment i medlemsstaternas och gemenskapens programplaneringsprocesser.

4. Kommissionen kommer i samverkan med medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att sörja för samordning, harmonisering och samarbete i lämplig form med multilaterala och regionala organisationer och enheter, såsom internationella finansinstitut och organ, fonder och program inom Förenta nationerna, samt givare utanför EU.

1. Respekt för de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen, samt respekt för de mänskliga rättigheterna, minoriteternas rättigheter och de grundläggande friheterna skall vara en av grundreglerna för tillämpningen av och beviljandet av stöd enligt denna förordning. För gemenskapsstödet till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro samt Serbien, inklusive Kosovo, skall även gälla de villkor som fastställdes av rådet i dess slutsatser av den 29 april 1997, särskilt vad gäller mottagarländernas åtagande att genomföra demokratiska, ekonomiska och institutionella reformer.

2. Om ett stödmottagande land underlåter att respektera dessa principer eller att fullgöra åtagandena i det berörda partnerskapet med EU, eller om framstegen i riktning mot uppfyllande av kriterierna för anslutning är otillräckliga, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen vidta lämpliga åtgärder avseende det stöd som beviljas enligt denna förordning. Europaparlamentet skall omedelbart och till fullo underrättas om alla beslut som fattas inom denna ram.

Kommissionen skall regelbundet utvärdera huruvida politik och program ger resultat och är effektiva samt att programplaneringen fungerar för att på så sätt förvissa sig om att målen uppfylls och kunna formulera rekommendationer för en ytterligare förbättring av framtida insatser. Kommissionen skall sända sina utvärderingsrapporter om detta till de kommittéer som avses i artikel 14 för diskussion. Dessa resultat skall sedan påverka programmens utformning och resurstilldelningen.

Om ett stödmottagande land som förtecknas i bilaga II ges status som kandidatland för anslutning till EU, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen överföra landet från bilaga II till bilaga I.

För att säkerställa att gemenskapens stöd är enhetligt och effektivt kan kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 14.2 a besluta att andra tredjeländer, territorier och regioner kan komma i åtnjutande av åtgärder enligt denna förordning, om det berörda projektet eller programmet är av regional, gränsöverskridande, transnationell eller global karaktär. Kommissionen skall därvid sträva efter att undvika överlappning med andra instrument för externt ekonomiskt bistånd.

1. Förordningarna (EEG) nr 3906/1989, (EG) nr 2760/1998, (EG) nr 1266/1999, (EG) nr 1267/1999, (EG) nr 1268/1999, (EG) nr 555/2000, (EG) nr 2500/2001 samt (EG) nr 2112/2005,skall upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2007.

Dessa förordningar och förordning (EG) nr 2666/2000 ska fortsätta att gälla för rättsakter och åtaganden som avser genomförande av budgetåren före 2007, för genomförandet av artikel 31 i akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen ( 22 ) samt för tillämpningen av artikel 3 enligt rådets förordning (EG) nr 389/2006 av den 27 februari 2006 om införande av en stödordning för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen ( 23 ).

2. Om särskilda åtgärder är nödvändiga för att underlätta övergången från det system som fastställts i förordningarna (EEG) nr 3906/89, (EG) nr 2760/98, (EG) nr 1266/1999, (EG) nr 1267/1999, (EG) nr 1268/1999, (EG) nr 555/2000, (EG) nr 2666/2000 eller (EG) nr 2500/2001 till det system som fastställs i denna förordning, skall sådana åtgärder antas av kommissionen i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 14 i denna förordning.

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning under perioden 2007-2013 skall vara 11 468 miljoner EUR. De årliga anslagen skall godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetramen.

Kommissionen skall till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2010 överlämna en rapport med en utvärdering av genomförandet av denna förordning under de tre första åren, i tillämpliga fall med ett lagstiftningsförslag om införande av nödvändiga ändringar i den här förordningen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det skall tillämpas från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

( 3 ) EGT L 306, 7.12.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2112/2005 (EUT L 344, 27.12.2005, s. 23).

( 7 ) EGT L 375, 23.12.1989, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2257/2004 (EUT L 389, 31.12.2004, s. 1).

( 8 ) EGT L 345, 19.12.1998, s. 49. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1045/2005 (EUT L 172, 5.7.2005, s. 78).

( 10 ) EGT L 161, 26.6.1999, s. 73. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2112/2005.

( 11 ) EGT L 161, 26.6.1999, s. 87. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2112/2005.

( 12 ) EGT L 68, 16.3.2000, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 769/2004 (EUT L 123, 27.4.2004, s. 1).

( 13 ) EGT L 342, 27.12.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2112/2005.

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 540/2010 av den 16 juni 2010	L 158	7	24.6.2010
►M2	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 153/2012 av den 15 februari 2012	L 58	1	29.2.2012