Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 37 och 95 samt artikel 152.4 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)	Foder och livsmedel bör vara säkra och hälsosamma. Gemenskapslagstiftningen innehåller en uppsättning bestämmelser som skall garantera att detta mål uppnås. Dessa bestämmelser omfattar även produktion och utsläppande på marknaden av både foder och livsmedel.

(2)

De grundläggande bestämmelserna om foder och livsmedel finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet ( 4 ).

(3)

Utöver dessa grundläggande bestämmelser finns det mer specifika foder- och livsmedelsbestämmelser på olika områden såsom fodermedel, inklusive foder innehållande läkemedel, foder- och livsmedelshygien, zoonoser, animaliska biprodukter, restsubstanser och främmande ämnen, kontroll och utrotning av djursjukdomar som inverkar på folkhälsan, märkning av foder och livsmedel, bekämpningsmedel, foder- och livsmedelstillsatser, vitaminer, mineralsalter, spårämnen och andra tillsatser, material som kommer i kontakt med livsmedel, krav på kvalitet och sammansättning, dricksvatten, joniserande strålning, nya livsmedel och genetiskt modifierade organismer.

(4)

Gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning bygger på principen att foder- och livsmedelsföretagare på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan i de företag som de kontrollerar har ansvar för att se till att foder och livsmedel uppfyller de krav i foder- och livsmedelslagstiftningen som är tillämpliga för deras verksamhet.

(5)

Djurhälsa och djurskydd är viktiga faktorer som bidrar till livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet och till en human behandling av djur och som förhindrar att djursjukdomar sprids. Bestämmelser om dessa förhållanden har fastställts i flera rättsakter. I dessa rättsakter anges det vilka skyldigheter fysiska eller juridiska personer har när det gäller djurhälsa och djurskydd samt de behöriga myndigheternas uppgifter.

(6)

Medlemsstaterna bör se till att foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd efterlevs samt övervaka och kontrollera att företagarna uppfyller de relevanta kraven i dessa på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Offentliga kontroller bör företas i samband med detta.

(7)

Det är därför lämpligt att på gemenskapsnivå utarbeta ett harmoniserat ramverk av allmänna bestämmelser om organisationen av dessa kontroller. Det är lämpligt att mot bakgrund av vunna erfarenheter bedöma om ett sådant generellt ramverk fungerar väl, särskilt på djurhälso- och djurskyddsområdet. Kommissionen bör därför lägga fram en rapport med eventuella nödvändiga förslag.

(8)

Generellt sett bör detta gemenskapsramverk inte omfatta offentliga kontroller av skadegörare på växter eller växtprodukter eftersom dessa kontroller redan omfattas av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen ( 5 ). Vissa aspekter av denna förordning bör dock även gälla på växtskyddsområdet och särskilt de aspekter som gäller upprättandet av fleråriga nationella kontrollplaner och gemenskapens inspektioner i medlemsstaterna och i tredjeländer. Direktiv 2000/29/EG bör därför ändras i enlighet därmed.

(9)

Rådets förordningar (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel ( 6 ), (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel ( 7 ) och (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel ( 8 ) innehåller särskilda bestämmelser för kontroll av efterlevnaden av de krav som omfattas av förordningarna. Bestämmelserna i den här förordningen bör vara så flexibla att de tar hänsyn till de specifika dragen på dessa områden.

(10)

Det finns redan ett väletablerat och särskilt kontrollsystem för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter (jordbruksgrödor, vin, olivolja, frukt och grönsaker, humle, mjölk och mjölkprodukter, nöt- och kalvkött, får- och getkött och honung). Denna förordning bör därför inte gälla dessa områden, i synnerhet som förordningens mål skiljer sig från målen för de kontroller som gäller för den gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter.

(11)

De myndigheter som är behöriga att utföra offentlig kontroll bör uppfylla ett antal verksamhetskriterier som garanterar deras opartiskhet och effektivitet. De bör ha tillgång till tillräckligt stor, för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal, och lämpliga utrymmen och lämplig utrustning för att kunna utföra sina uppgifter ordentligt.

(12)

Offentlig kontroll bör genomföras med lämpliga metoder som är utvecklade för detta ändamål, bl.a. rutinövervakning och mer ingående kontroller såsom inspektioner, verifieringar, revisioner, provtagning och analys av prover. För att metoderna skall kunna användas på ett riktigt sätt måste den personal som utför offentliga kontroller få lämplig utbildning. Utbildning behövs även för att garantera att de behöriga myndigheterna fattar enhetliga beslut, särskilt vad gäller tillämpningen av HACCP-principerna (faroanalys och kritiska styrpunkter).

(13)

De offentliga kontrollerna bör utföras regelbundet, och kontrollfrekvensen bör stå i proportion till risken, med hänsyn till resultaten av foder- och livsmedelsföretagens egenkontroller enligt kontrollprogram som baseras på HACCP eller kvalitetssäkringsprogram, när sådana program är utformade för att uppfylla de krav som foder- och livsmedelslagstiftningen samt föreskrifterna om djurhälsa och djurskydd ställer. Särskilda kontroller bör utföras vid misstanke om bristande efterlevnad. Särskilda kontroller kan också utföras när som helst utan någon misstanke om bristande efterlevnad.

(14)	Offentlig kontroll bör utföras enligt dokumenterade förfaranden för att säkerställa enhetlighet och hög kvalitet på utförandet.

(15)	När olika kontrollenheter är inblandade i den offentliga kontrollen bör de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna se till att lämpliga samordningsrutiner upprättas och tillämpas på ett effektivt sätt.

(16)	Om befogenheten att utföra offentlig kontroll har delegerats från central nivå till regional eller lokal nivå, bör den behöriga myndigheten även se till att det finns en effektiv och ändamålsenlig samordning mellan den centrala nivån och den regionala eller lokala nivån.

(17)

De laboratorier som deltar i analysen av offentliga prover bör arbeta enligt internationellt godkända förfaranden eller kriteriebaserade resultatstandarder och använda analysmetoder som så långt som möjligt är validerade. Sådana laboratorier bör särskilt ha utrustning som gör det möjligt att fastställa normer på ett riktigt sätt, t.ex. de gränsvärden för högsta tillåtna restmängder som fastställts genom gemenskapslagstiftningen.

(18)

Utnämningen av referenslaboratorier på gemenskapsnivå och nationell nivå bör leda till analysresultat som präglas av hög kvalitet och enhetlighet. Målet kan uppnås genom att använda validerade analysmetoder, skapa tillgång till referensmaterial, genomföra jämförande tester och utbilda laboratoriepersonal.

(19)	Referenslaboratoriernas verksamhet bör omfatta alla områden av foder- och livsmedelslagstiftningen och djurhälsa, särskilt de områden där det finns behov av exakta analys- och diagnosresultat.

(20)

För ett antal verksamheter i samband med offentlig kontroll har Europeiska standardiseringskommittén (CEN) utvecklat europeiska standarder (EN) som är lämpliga för syftena i denna förordning. Dessa EN-standarder gäller främst provningslaboratoriers verksamhet och bedömningen av dem samt ackreditering av kontrollorgan och verksamheten vid dessa. Även Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och Internationella kemiunionen (IUPAC) har utarbetat internationella standarder. Dessa standarder kan i vissa, närmare definierade fall vara relevanta för den här förordningen, eftersom resultatkriterier fastställs i foder- och livsmedelslagstiftningen för att säkerställa flexibilitet och kostnadseffektivitet.

(21)	Det bör finnas bestämmelser om den behöriga myndighetens villkor för och befogenhet att delegera särskilda kontrolluppgifter till ett kontrollorgan.

(22)

Lämpliga rutiner bör finnas för de behöriga myndigheternas samarbete inom och mellan medlemsstaterna, särskilt om det vid den offentliga kontrollen framgår att foder- och livsmedelsproblemen inte begränsas enbart till en enda medlemsstat. För att underlätta samarbetet bör medlemsstaterna utse ett eller flera förbindelseorgan med uppdrag att samordna översändandet och mottagandet av begäran om stöd.

(23)	I enlighet med artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om det finns uppgifter om att ett livsmedel eller ett foder innebär en allvarlig direkt eller indirekt risk för människors hälsa.

(24)

Det är viktigt att skapa enhetliga rutiner för kontroll av foder och livsmedel från tredjeländer som förs in till gemenskapens territorium med beaktande av att harmoniserade importförfaranden redan har fastställts för livsmedel av animaliskt ursprung genom rådets direktiv 97/78/EG ( 9 ) och för levande djur genom rådets direktiv 91/496/EEG ( 10 ).

Dessa existerande förfaranden fungerar väl och bör bibehållas.

(25)

Den kontroll av foder och livsmedel från tredjeländer som avses i direktiv 97/78/EG berör endast veterinära aspekter. Det är nödvändigt att komplettera denna kontroll med offentlig kontroll av aspekter som inte omfattas av veterinärkontrollen, såsom tillsatser, märkning, spårbarhet och, bestrålning av livsmedel och material som kommer i kontakt med livsmedel.

(26)

Gemenskapslagstiftningen innehåller även förfaranden för kontrollen av importerat foder enligt rådets direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet ( 11 ). Detta direktiv innehåller principer och förfaranden som medlemsstaterna skall tillämpa när importerat foder övergår till fri omsättning.

(27)

Det bör införas gemenskapsbestämmelser för att säkerställa att foder och livsmedel från tredjeländer genomgår offentlig kontroll innan de övergår till fri omsättning i gemenskapen. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid importkontroll av foder och livsmedel där det kan finnas en högre risk för kontaminering.

(28)

Det bör även vidtas åtgärder för anordnandet av offentlig kontroll av foder och livsmedel som förs in i gemenskapens territorium under andra tullförfaranden än fri omsättning, särskilt varor som införs enligt de tullförfaranden som anges i artikel 4.16 b-4.16 f i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ( 12 ), samt varornas införsel i frizoner och frilager. Detta innefattar införsel av foder och livsmedel från tredjeländer genom passagerare på transportmedel i internationell trafik och genom postförsändelser.

(29)

I samband med offentlig foder- och livsmedelskontroll är det nödvändigt att definiera det gemenskapsterritorium där bestämmelserna gäller, för att säkerställa att foder och livsmedel som förs in i detta territorium genomgår den kontroll som fastställs i den här förordningen. Detta territorium är inte nödvändigtvis detsamma som i artikel 299 i fördraget, eller detsamma som definieras i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92.

(30)

För att säkerställa en effektivare organisation av de offentliga kontrollerna av foder och livsmedel från tredjeländer och för att underlätta handelsflödena kan det vara nödvändigt att utse särskilda platser där foder och livsmedel från tredjeländer förs in i gemenskapens territorium. Det kan likaså bli nödvändigt att kräva att varors ankomst till gemenskapens territorium anmäls i förväg. Det bör säkerställas att varje införselställe har tillgång till lämpliga anordningar för att utföra kontroller inom rimliga tidsgränser.

(31)

När det beslutas om bestämmelser för den offentliga kontrollen av foder och livsmedel från tredjeländer bör det säkerställas att de behöriga myndigheterna och tullen samarbetar, med hänsyn till att det redan finns bestämmelser om detta i rådets förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med reglerna för produktsäkerhet ( 13 ).

(32)

Det bör finnas tillräckliga finansiella medel för att organisera den offentliga kontrollen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör därför få ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för de offentliga kontrollerna. I detta sammanhang kommer medlemsstaternas behöriga myndigheter att ha rätt att fastställa schablonbelopp för avgifter och pålagor på grundval av de verkliga kostnaderna och med beaktande av anläggningarnas särskilda situation. Om företagarna åläggs avgifter, bör gemensamma principer gälla. Det bör därför fastställas kriterier för att bestämma avgiftsnivån. Vad gäller importkontrollavgifterna bör beloppen för de varor som huvudsakligen importeras fastställas direkt för att garantera en enhetlig tillämpning och undvika snedvridning av handeln.

(33)

I gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning föreskrivs att vissa foder- och livsmedelsföretag skall registreras eller godkännas av den behöriga myndigheten. Detta gäller framför allt i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien ( 14 ), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (14) och rådets direktiv 95/69/EG av den 22 december 1995 om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn ( 15 ) och den kommande förordningen om livsmedelshygien.

Det bör införas förfaranden för att se till att registreringen och godkännandet av foder- och livsmedelsföretagen sker på ett effektivt och öppet sätt.

(34)

För att uppnå en samlad och enhetlig strategi för den offentliga kontrollen bör medlemsstaterna utarbeta och tillämpa fleråriga nationella kontrollplaner i enlighet med de allmänna anvisningar som har utarbetats på gemenskapsnivå. En sådan vägledning bör främja enhetliga och nationella strategier samt klarlägga riskbaserade prioriteringar och de effektivaste kontrollförfarandena. En gemenskapsstrategi bör anlägga ett övergripande, integrerat perspektiv på kontrollverksamheten. Med tanke på att vissa av de tekniska riktlinjerna inte är tvingande är det lämpligt att vägledningen fastställs genom förfarandet med rådgivande kommitté.

(35)	De fleråriga nationella kontrollplanerna bör omfatta foder- och livsmedelslagstiftningen och lagstiftningen avseende djurhälsa och djurskydd.

(36)

De fleråriga nationella kontrollplanerna bör utgöra en fast grund för den kontroll som kommissionens inspektörer utför i medlemsstaterna. Genom dessa kontrollplaner bör kommissionens inspektörer kunna kontrollera huruvida medlemsstaternas offentliga kontroll har genomförts i enlighet med kriterierna i denna förordning. Alltefter behov bör utförliga inspektioner och revisioner utföras, särskilt om revisionen av medlemsstaternas fleråriga nationella kontrollplaner visar på svagheter eller felaktigheter.

(37)

Medlemsstaterna bör lämna årliga rapporter till kommissionen med uppgifter om hur de fleråriga nationella kontrollplanerna har genomförts. Rapporten bör innehålla resultaten av de offentliga kontroller och revisioner som har utförts under föregående år och vid behov en aktualisering av den ursprungliga kontrollplanen med hänsyn till dessa resultat.

(38)	Gemenskapskontrollerna i medlemsstaterna bör ge kommissionens kontrollenheter möjlighet att kontrollera om foder- och livsmedelslagstiftningen, samt djurhälso- och djurskyddslagstiftningen, tillämpas enhetligt och korrekt i hela gemenskapen.

(39)

Gemenskapskontroller i tredjeländer krävs för att kontrollera efterlevnaden av gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning samt lagstiftningen om djurhälsa och, i förekommande fall, djurskydd. Tredjeländer får även avkrävas information om sina kontrollsystem. Utifrån denna information, som bör upprättas på grundval av gemenskapsriktlinjer, bör kommissionen senare utföra sektorsövergripande kontroller inom de viktigaste av de sektorer som exporterar till gemenskapen. Denna utveckling bör möjliggöra en förenkling av den nuvarande ordningen, stärka ett effektivt kontrollsamarbete och därmed underlätta handelsflödena.

(40)	För att kunna säkerställa att importerade varor överensstämmer eller är likvärdiga med kraven i gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning är det nödvändigt att införa förfaranden för att kunna besluta om importvillkor och certifieringskrav, när så är lämpligt.

(41)

Överträdelser av foder- och livsmedelslagstiftningen och av föreskrifterna om djurhälsa och djurskydd kan utgöra ett hot mot människors hälsa och mot djurhälsa och djurskydd. Sådana överträdelser bör därför beläggas med effektiva, avskräckande och proportionella åtgärder på nationell nivå i hela gemenskapen.

(42)	Sådana åtgärder bör omfatta administrativa åtgärder som företas av den behöriga myndigheten i medlemsstaten, som bör förfoga över förfaranden för detta. Fördelen med sådana förfaranden är att snabba åtgärder kan vidtas för att återställa ordningen.

(43)	Företagare bör ha rätt att överklaga de beslut som de behöriga myndigheterna fattar som en följd av den offentliga kontrollen, och de bör upplysas om denna rättighet.

(44)

Hänsyn bör tas till utvecklingsländernas särskilda behov, särskilt till de minst utvecklade ländernas, och det bör beslutas om åtgärder för detta. Kommissionen bör åta sig att stödja utvecklingsländer när det gäller foder- och livsmedelssäkerhet, som är ett viktigt inslag i utvecklingen av folkhälsa och handel. Detta stöd bör organiseras inom ramen för gemenskapens politik för utvecklingssamarbete.

(45)

Bestämmelserna i denna förordning förstärker den samlade och övergripande strategi som är nödvändig för att tillämpa en sammanhängande kontrollpolitik i fråga om foder- och livsmedelssäkerhet samt djurhälsa och djurskydd. Det bör dock finnas utrymme för att vid behov utarbeta särskilda kontrollbestämmelser, till exempel när det gäller att fastställa högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen på gemenskapsnivå. Likaså bör befintliga, mer specifika bestämmelser behållas i fråga om foder- och livsmedelskontroll samt djurhälso- och djurskyddskontroll.

Dessa omfattar i synnerhet följande rättsakter: direktiv 96/22/EG ( 16 ), direktiv 96/23/EG ( 17 ), förordning (EG) nr 854/2004 ( 18 ), förordning (EG) nr 999/2001 ( 19 ), förordning (EG) nr 2160/2003 ( 20 ), direktiv 86/362/EEG ( 21 ), direktiv 90/642/EEG ( 22 ) och tillämpningsföreskrifterna till detta, direktiv 92/1/EEG ( 23 ), direktiv 92/2/EEG ( 24 ) samt rättsakter om bekämpning av djursjukdomar som mul- och klövsjuka, svinpest osv. och krav på offentlig kontroll av djurskydd.

(46)

Denna förordning omfattar områden som redan täcks av vissa rättsakter som för närvarande är i kraft. Det är därför befogat att upphäva särskilt följande rättsakter om foder- och livsmedelskontroll och att ersätta dem med bestämmelserna i denna förordning: direktiv 70/373/EEG ( 25 ), direktiv 85/591/EEG ( 26 ), direktiv 89/397/EEG ( 27 ), direktiv 93/99/EEG ( 28 ), beslut 93/383/EEG ( 29 ), direktiv 95/53/EG, direktiv 96/43/EG ( 30 ), beslut 98/728/EG ( 31 ) samt beslut 1999/313/EG ( 32 ).

(47)	Med anledning av denna förordning bör direktiv 96/23/EG, direktiv 97/78/EG och direktiv 2000/29/EG ändras.

(48)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en harmoniserad strategi för offentlig kontroll, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av sin komplexitet, sin gränsöverskridande karaktär och, vad gäller foder- och livsmedelsimporter, sin internationella karaktär, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(49)	De bestämmelser som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 33 ).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1. ►C2 I denna förordning fastställs allmänna bestämmelser för offentlig kontroll som utförs för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelser som särskilt syftar till att: ◄

2. Denna förordning skall inte tillämpas på offentlig kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna om gemensamma organisationer av marknaden för jordbruksprodukter.

3. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av särskilda gemenskapsbestämmelser om offentlig kontroll.

4. Genomförandet av offentlig kontroll enligt denna förordning skall inte påverka foder- och livsmedelsföretagares primära juridiska ansvar för att garantera foder- och livsmedelssäkerhet enligt förordning (EG) nr 178/2002, och det civilrättsliga och straffrättsliga ansvar som kan bli följden om de underlåter att uppfylla sina skyldigheter påverkas inte heller.

I den här förordningen skall de definitioner gälla som fastställs i artiklarna 2 och 3 i förordning (EG) nr 178/2002.

1. Medlemsstaterna skall se till att riskbaserad offentlig kontroll genomförs regelbundet och så ofta som är lämpligt för att uppnå målen i denna förordning med hänsyn till följande:

2. Offentlig kontroll skall genomföras utan förvarning, utom i samband med revision och liknande fall då det krävs att foder- eller livsmedelsföretagaren underrättas i förväg. Offentlig kontroll får också genomföras på ad hoc-basis.

3. Offentlig kontroll skall genomföras i alla led i produktionen, bearbetningen och distributionen av foder eller livsmedel samt av djur och animaliska produkter. Den skall även inbegripa sådana kontroller av foder- och livsmedelsföretag, användningen av foder och livsmedel, lagringen av foder och livsmedel, processer, material, ämnen och verksamheter, inklusive transporter, som rör foder eller livsmedel och levande djur som krävs för att målen i denna förordning skall uppnås.

4. Den offentliga kontrollen skall, med samma noggrannhet, tillämpas på export från gemenskapen, utsläppande på gemenskapsmarknaden samt införsel från tredjeländer på de territorier som avses i bilaga I.

5. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att produkter avsedda för leverans till andra medlemsstater kontrolleras med samma noggrannhet som produkter avsedda att släppas ut på marknaden på deras eget territorium.

6. Den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten får kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen genom icke-diskriminerande kontroller. I den utsträckning som är absolut nödvändig för genomförandet av den offentliga kontrollen får medlemsstaterna begära att de företagare som har levererat varor till dem från en annan medlemsstat rapporterar om att sådana varor har tagits emot.

7. Om en medlemsstat vid en kontroll på destinationsorten, under lagringen eller under transporten konstaterar bristande efterlevnad skall den vidta lämpliga åtgärder, vilka kan inbegripa återsändning till ursprungsmedlemsstaten.

1. Medlemsstaterna skall utse de behöriga myndigheter som ansvarar för de mål och den offentliga kontroll som anges i denna förordning.

3. När en medlemsstat ger en annan myndighet eller andra myndigheter än den centrala behöriga myndigheten behörighet att utföra offentlig kontroll, i synnerhet myndigheter på regional eller lokal nivå, skall en effektiv och ändamålsenlig samordning mellan alla berörda behöriga myndigheter säkerställas, inbegripet, i förekommande fall, på miljö- och hälsoskyddsområdet.

4. De behöriga myndigheterna skall säkerställa den offentliga kontrollens opartiskhet, kvalitet och enhetlighet på alla nivåer. De kriterier som är förtecknade i punkt 2 måste fullt ut respekteras av varje myndighet som tilldelats befogenhet att genomföra offentliga kontroller.

5. När det inom en behörig myndighet finns mer än en enhet med behörighet att utföra offentlig kontroll, skall en effektiv och ändamålsenlig samordning och ett effektivt och ändamålsenligt samarbete mellan dessa olika enheter säkerställas.

6. De behöriga myndigheterna skall utföra interna revisioner eller låta utföra externa revisioner och skall med beaktande av resultaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller målen i denna förordning. Dessa revisioner skall bli föremål för oberoende granskning och genomföras på ett sätt som tillåter insyn.

7. Detaljerade föreskrifter för tillämpningen av denna artikel får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

1. Den behöriga myndigheten får delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen till ett eller flera kontrollorgan i enlighet med punkterna 2, 3 och 4.

En förteckning över de uppgifter som får eller inte får delegeras får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

2. Den behöriga myndigheten får delegera vissa uppgifter till ett särskilt kontrollorgan, endast om:

3. De behöriga myndigheter som delegerar särskilda uppgifter till kontrollorgan skall vid behov genomföra revisioner eller inspektioner av kontrollorganen. Om det vid revisionen eller inspektionen framgår att sådana organ inte utför de uppgifter som har delegerats till dem på korrekt sätt, får den delegerande behöriga myndigheten återkalla delegeringen. Den skall återkalla delegeringen utan dröjsmål, om kontrollorganet inte snabbt vidtar lämpliga korrigerande åtgärder.

4. Medlemsstater som önskar delegera särskilda kontrolluppgifter till ett kontrollorgan skall meddela kommissionen. Meddelandet skall innehålla utförliga uppgifter om:

Den behöriga myndigheten skall se till att samtlig personal som utför offentlig kontroll:

1. Den behöriga myndigheten skall säkerställa en hög grad av insyn när den bedriver sin verksamhet. För detta ändamål skall relevant information som innehas av myndigheten göras tillgänglig för allmänheten snarast möjligt.

2. Den behöriga myndigheten skall på lämpligt sätt säkerställa att dess personal inte lämnar ut information som den fått del av i samband med utövandet av arbetet med offentliga kontroller och som är av den arten att den i vederbörligen motiverade fall omfattas av sekretess. Sekretesskyddet får inte hindra spridning via behöriga myndigheter av den information som avses i punkt 1 b. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 34 ) skall inte påverkas.

1. De behöriga myndigheterna skall utföra offentliga kontroller i enlighet med dokumenterade förfaranden. Dessa förfaranden skall inbegripa information och instruktioner till den personal som genomför offentlig kontroll på bl.a. de områden som avses i bilaga II kapitel II.

2. Medlemsstaterna skall se till att det finns rättsliga förfaranden för att säkerställa att personalen vid de behöriga myndigheterna har tillträde till foder- och livsmedelsföretagarnas lokaler och tillgång till deras dokumentation, så att de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt.

4. Kommissionen får utarbeta vägledningar för den offentliga kontrollen i enlighet med förfarandet i artikel 62.2.

Dessa vägledningar får i synnerhet innehålla rekommendationer om offentlig kontroll av:

1. Den behöriga myndigheten skall upprätta rapporter om den offentliga kontrollen som den har utfört.

2. Rapporterna skall innehålla en beskrivning av syftet med den offentliga kontrollen, den kontrollmetod som tillämpats, resultaten av den offentliga kontrollen och i förekommande fall de åtgärder som skall vidtas av den berörda företagaren.

3. Åtminstone vid bristande efterlevnad skall den behöriga myndigheten lämna en kopia av den rapport som avses i punkt 2 till den berörda företagaren.

1. Uppgifter i samband med offentlig kontroll skall i allmänhet utföras med användning av lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker såsom kartläggning, övervakning, verifiering, revision, inspektion, provtagning och analys.

2. Offentlig kontroll av foder och livsmedel skall bl.a. inbegripa följande verksamhet:

1. De provtagnings- och analysmetoder som används i den offentliga kontrollen skall överensstämma med relevanta gemenskapsföreskrifter eller:

2. Om punkt 1 inte är tillämplig, får analysmetoderna valideras vid ett enda laboratorium enligt ett internationellt erkänt protokoll.

3. Analysmetoderna skall om möjligt kännetecknas av de relevanta kriterierna i bilaga III.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

5. De behöriga myndigheterna skall inrätta lämpliga förfaranden för att säkerställa rätten för de foder- och livsmedelsföretagare vars produkter är föremål för provtagning och analys att begära ett kompletterande expertutlåtande, utan att det påverkar de behöriga myndigheternas skyldighet att i nödsituationer omedelbart vidta åtgärder.

6. De skall särskilt se till att foder- och livsmedelsföretagarna i detta syfte kan få tillräckligt antal prov för ett kompletterande expertutlåtande, utom när detta är omöjligt när det rör sig om mycket lättfördärvliga produkter eller endast en mycket liten mängd substrat finns att tillgå.

7. Proverna skall hanteras och märkas så att både deras rättsliga och deras analytiska giltighet säkerställs.

1. Den behöriga myndigheten skall utse laboratorier som får analysera prover som tagits vid offentlig kontroll.

2. Den behöriga myndigheten får dock endast utse laboratorier som bedriver verksamhet, och är bedömda och ackrediterade i enlighet med följande europeiska standarder:

Hänsyn skall därvid tas till de kriterier för olika analysmetoder som fastställs i gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning.

3. Ackrediteringen och bedömningen av de provningslaboratorier som avses i punkt 2 får avse enskilda metoder eller grupper av metoder.

4. Den behöriga myndigheten får återkalla den utnämning som avses i punkt 1 när villkoren i punkt 2 inte längre är uppfyllda.

1. För tillämpningen av den allmänna plan för krishantering som avses i artikel 55 i förordning (EG) nr 178/2002 skall medlemsstaterna upprätta beredskapsplaner för åtgärder som omedelbart skall vidtas om foder eller livsmedel visar sig utgöra en allvarlig risk för människor eller djur, antingen direkt eller via miljön.

3. Medlemsstaterna skall alltefter behov se över dessa beredskapsplaner, särskilt i samband med organisationsändringar inom den behöriga myndigheten och/eller som en följd av praktiska erfarenheter, bl.a. från simuleringsövningar.

4. Vid behov kan genomförandeåtgärder antas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3. Sådana åtgärder skall fastställa harmoniserade bestämmelser avseende beredskapsplaner i den omfattning som är nödvändig för att säkerställa att beredskapsplanerna är förenliga med den allmänna plan för krishantering som avses i artikel 55 i förordning (EG) nr 178/2002. Av åtgärderna skall det vidare framgå hur berörda parter skall medverka i utarbetandet och verkställandet av beredskapsplanerna.

1. Denna förordning skall inte påverka de krav på veterinärkontroller av foder och livsmedel av animaliskt ursprung som föreskrivs i direktiv 97/78/EG. Den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med direktiv 97/78/EG skall dessutom utföra offentliga kontroller för att i förekommande fall kontrollera efterlevnaden av de aspekter av foder- och livsmedelslagstiftningen som inte omfattas av direktivet, inklusive de aspekter som avses i avdelning VI kapitel II i denna förordning.

2. De allmänna bestämmelserna i artiklarna 18–25 i denna förordning skall även gälla för offentliga kontroller av allt foder och alla livsmedel, även foder och livsmedel av animaliskt ursprung.

1. Den behöriga myndigheten skall regelbundet genomföra offentliga kontroller av foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som inte omfattas av direktiv 97/78/EG och som importeras till de territorier som anges i bilaga I. Myndigheten skall genomföra denna kontroll på grundval av den fleråriga nationella kontrollplan som upprättats i enlighet med artiklarna 41–43 och mot bakgrund av potentiella risker. Kontrollerna skall omfatta alla aspekter av foder- och livsmedelslagstiftningen.

2. Dessa kontroller skall genomföras på en lämplig plats, inbegripet platsen för införsel av varor till ett av de i bilaga I angivna territorierna, på platsen för övergången till fri omsättning, i lager, i de importerande foder- och livsmedelsföretagarnas lokaler eller i andra led av foder- och livsmedelskedjan.

4. Tillfredsställande resultat vid de kontroller som avses i punkt 3 skall varken påverka foder- och livsmedelsföretagarnas skyldighet att se till att foder och livsmedel följer foder- och livsmedelslagstiftningen från och med tidpunkten då de övergår till fri omsättning, eller hindra att ytterligare offentlig kontroll av berört foder eller livsmedel utförs.

5. En förteckning över sådant foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som på grundval av kända eller oförutsedda risker skall underkastas strängare offentliga kontroller på platsen för införsel till de territorier som avses i bilaga I skall upprättas och uppdateras i enlighet med förfarandet i artikel 62.3. Frekvensen och typen av dessa kontroller skall fastställas enligt samma förfarande. Det får samtidigt fastställas avgifter för dessa kontroller i enlighet med samma förfarande.

1. Den offentliga kontroll som avses i artikel 15.1 skall innefatta åtminstone en systematisk dokumentkontroll, stickprovsundersökningar av identiteten och, vid behov, en fysisk kontroll.

3. Medlemsstaterna skall se till att fysiska kontroller genomförs under lämpliga betingelser och på en plats med tillgång till lämpliga anordningar för kontroll, där undersökningar kan utföras ordentligt, ett antal till riskhanteringen anpassade prover tas och foder och livsmedel hanteras på ett hygieniskt sätt. Proverna skall hanteras så att både deras rättsliga och deras analytiska giltighet säkerställs. Medlemsstaterna skall se till att utrustning och metoder lämpar sig för kontroll av de gränsvärden som fastställts i gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning.

1. Medlemsstaterna skall, för genomförandet av den offentliga kontroll som avses i artikel 15.5:

Medlemsstaterna får tillämpa samma bestämmelser för annat foder av icke-animaliskt ursprung.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om alla åtgärder de vidtar enligt punkt 1.

De skall utforma dessa åtgärder på ett sådant sätt att onödiga avbrott i handeln undviks.

Vid misstanke om bristande efterlevnad eller om det föreligger tveksamhet om sändningens identitet eller faktiska destination, eller i fråga om överensstämmelsen mellan sändningen och garantier som intygats, skall den behöriga myndigheten utföra offentliga kontroller för att bekräfta eller undanröja misstankar eller tveksamheter. Den behöriga myndigheten skall omhänderta den berörda sändningen tills den erhållit resultaten av den offentliga kontrollen.

1. Den behöriga myndigheten skall omhänderta livsmedel eller foder från tredjeländer som inte överensstämmer med bestämmelserna i foder- eller livsmedelslagstiftningen, och efter att ha hört de foder- eller livsmedelsföretagare som ansvarar för sändningen skall den vidta följande åtgärder i fråga om sådant foder eller livsmedel:

3. Om foder och livsmedel nekas införsel skall den behöriga myndigheten informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om sakförhållandet och om de aktuella produkternas identitet i enlighet med det förfarande som anges i artikel 50.3 i förordning (EG) nr 178/2002 samt underrätta tullen om sitt beslut och samtidigt informera om sändningens slutliga destination.

4. Beslut avseende sändningar skall omfattas av rätten att överklaga enligt artikel 54.3.

2. Den behöriga myndigheten ska se till att den särskilda behandlingen utförs på anläggningar under myndighetens eller en annan medlemsstats kontroll och i enlighet med de villkor som fastställts av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4. Om kommissionen inte fastställt några villkor ska den särskilda behandlingen utföras i enlighet med nationella regler.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av de nationella bestämmelser som gäller i fråga om tidsfrister för att begära in kompletterande expertutlåtanden skall återsändningen, om resultaten av den offentliga kontrollen inte hindrar detta, som regel ske senast 60 dagar efter den dag då den behöriga myndigheten beslutat om sändningens destination förutom i de fall rättsliga åtgärder vidtagits. Om sändningen inte har återsänts inom 60 dagar skall sändningen destrueras om inget giltigt skäl till förseningen föreligger.

3. I väntan på återsändning eller på bekräftelse av skälen till att de har avvisats, skall den behöriga myndigheten omhänderta sändningarna.

4. Den behöriga myndigheten skall underrätta kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med förfarandet i artikel 50.3 i förordning (EG) nr 178/2002, samt underrätta tullmyndigheterna om sitt beslut. De behöriga myndigheterna skall samarbeta i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV för att vidta ytterligare åtgärder som krävs för att förhindra att de avvisade sändningarna återinförs till gemenskapen.

Den foder- eller livsmedelsföretagare som ansvarar för sändningen eller dennes ombud skall bära de behöriga myndigheternas kostnader för verksamheter som avses i artiklarna 18, 19, 20 och 21.

1. Särskilda kontroller före export som ett tredjeland utför på foder och livsmedel omedelbart före export till gemenskapen för att kontrollera att de exporterade produkterna uppfyller gemenskapens krav, får godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3. Godkännandet får endast gälla foder och livsmedel som härstammar från det berörda tredjelandet och får beviljas för en eller flera produkter.

2. När ett sådant godkännande har beviljats får frekvensen av importkontroller av foder och livsmedel minskas som en följd därav. Medlemsstaterna skall dock genomföra offentlig kontroll av foder och livsmedel som importerats i enlighet med godkännandet i punkt 1 för att se till att de kontroller som utförts i tredjelandet före export förblir effektiva.

4. I det godkännande som avses i punkt 1 skall den behöriga myndighet i tredjelandet som ansvarar för genomförandet av kontroller före export anges, och i förekommande fall även kontrollorgan till vilket den behöriga myndigheten får delegera vissa uppgifter. En sådan delegering får endast godkännas om kriterierna i artikel 5, eller likvärdiga villkor, uppfylls.

5. Den behöriga myndigheten och de kontrollorgan som anges i godkännandet skall ansvara för kontakterna med gemenskapen.

6. Den behöriga myndigheten eller kontrollorganet i tredjelandet skall säkerställa officiell certifiering av varje sändning som kontrollerats innan den förs in till ett av de territorier som förtecknas i bilaga I. I det godkännande som avses i punkt 1 skall en förlaga till sådan certifiering anges.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 50.3 i förordning (EG) nr 178/2002 skall medlemsstaterna, om den offentliga importkontrollen som omfattas av förfarandet i punkt 2 visar att bestämmelserna i betydande utsträckning inte följs, omedelbart anmäla detta till kommissionen, övriga medlemsstater och berörda företagare i enlighet med det förfarande som anges i avdelning IV i den här förordningen; medlemsstaterna skall öka antalet sändningar som kontrolleras och förvara ett lämpligt antal prov under lämpliga lagringsförhållanden om så krävs för en vederbörlig undersökning.

8. Om det konstateras att varorna i ett betydande antal sändningar inte överensstämmer med uppgifterna i de intyg som utfärdats av tredjelandets behöriga myndighet eller kontrollorgan, skall den reducerade frekvens som avses i punkt 2 inte längre tillämpas.

1. De behöriga myndigheterna och tullen skall ha ett nära samarbete i genomförandet av den offentliga kontroll som behandlas i detta kapitel.

2. Tullen skall i fråga om sändningar av foder och livsmedel av animaliskt ursprung och av foder och livsmedel som avses i artikel 15.5 inte tillåta införsel eller hantering i frizoner eller frilager utan den behöriga myndighetens medgivande.

3. Om provtagning sker skall den behöriga myndigheten informera tullen och de berörda företagarna om detta och uppge om varorna kan släppas innan resultaten från analysen av proverna föreligger, förutsatt att sändningens spårbarhet säkerställs.

4. Vid övergång till fri omsättning skall de behöriga myndigheterna och tullen samarbeta i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 2–6 i förordning (EEG) nr 339/93.

1. Nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den offentliga kontrollen vid införseln av foder och livsmedel genomförs på ett enhetligt sätt skall fastställas enligt förfarandet i artikel 62.3.

Medlemsstaterna skall se till att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla nödvändig personal och andra resurser för offentlig kontroll genom den finansieringsform som anses lämplig, exempelvis allmän beskattning, avgifter eller pålagor.

1. Medlemsstaterna får ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll.

2. Medlemsstaterna skall dock beträffande de verksamheter som avses i bilaga IV, avsnitt A och i bilaga V, avsnitt A se till att en avgift tas ut.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4 och 6 skall de avgifter som uttagits för de särskilda verksamheter som anges i bilaga IV, avsnitt A och bilaga V, avsnitt A inte understiga den minimisats som anges i bilaga IV, avsnitt B och bilaga V, avsnitt B. När det gäller de verksamheter som avses i bilaga IV, avsnitt A får medlemsstaterna dock under en övergångsperiod fram till den 1 januari 2008 fortsätta att använda de belopp som för närvarande tillämpas enligt direktiv 85/73/EEG.

Beloppen i bilaga IV avsnitt B och i bilaga V avsnitt B ska uppdateras av kommissionen minst vartannat år, i synnerhet för att beakta inflationen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

4. Avgifter som uttagits för offentlig kontroll i enlighet med punkt 1 eller 2:

6. När medlemsstaterna, med anledning av foder- och livsmedelsföretagens system för egenkontroll och spårning och graden av efterlevnad som konstateras vid offentlig kontroll för en viss typ av foder eller livsmedel, eller verksamhet, väljer att genomföra offentlig kontroll vid färre tillfällen eller för att beakta kriterierna i punkt 5 b-5 d, får de fastställa en lägre avgift för offentlig kontroll än minimibeloppet i punkt 4 b, förutsatt att den berörda medlemsstaten till kommissionen redovisar:

7. Om den behöriga myndigheten genomför flera typer av offentliga kontroller av foder och livsmedel samtidigt på en enda anläggning skall den betrakta dessa kontroller som en enda aktivitet och ta ut en enda avgift.

8. Avgifter som avser importkontroller skall betalas av företagaren eller dennes företrädare till den behöriga myndighet som ansvarar för importkontrollen.

9. Avgifter får inte återbetalas direkt eller indirekt, förutom i de fall de har uttagits felaktigt.

10. Utan att det påverkar de kostnader som härrör från de utgifter som avses i artikel 28 får medlemsstaterna inte ta ut andra avgifter än de som anges i denna artikel för genomförandet av den här förordningen.

11. Företagare eller andra berörda företag eller deras företrädare skall få ett kvitto på att avgifterna har betalats.

12. Medlemsstaterna skall offentliggöra metoden för beräkning av avgifterna och informera kommissionen om denna. Kommissionen skall undersöka om avgifterna uppfyller kraven i denna förordning.

Om påvisandet av bristande efterlevnad medför offentlig kontroll som går utöver den behöriga myndighetens normala kontrollverksamhet, skall den behöriga myndigheten debitera den företagare som har ansvaret för den bristande efterlevnaden eller får den behöriga myndigheten debitera den företagare som äger eller innehar produkterna vid den tid då den extra offentliga kontrollen genomförs för de kostnader som dessa extra offentliga kontroller medför. Med normal kontrollverksamhet avses den rutinkontrollverksamhet som krävs i gemenskapens lagstiftning eller i nationell lagstiftning, och särskilt den som beskrivs i den plan som avses i artikel 41. Verksamhet utöver normal kontrollverksamhet omfattar provtagning och analys av prover samt andra kontroller som är nödvändiga för att undersöka problemets omfattning, att kontrollera om korrigeringsåtgärder har vidtagits eller för att upptäcka och/eller bekräfta bristande efterlevnad.

Vid fastställandet av nivån för den kostnad som avses i artikel 28 skall hänsyn tas till principerna i artikel 27.

Utan att det påverkar tillämpningen av krav på officiell certifiering som antagits av djurhälso- eller djurskyddsskäl får kommissionen anta krav avseende följande:

Åtgärderna i led a, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

Åtgärderna i led b–g ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 62.3.

3. I ett standardintyg skall, där det är relevant, krav på officiell certifiering av foder och livsmedel kombineras med andra krav på officiell certifiering.

1. Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel i bilaga VII skall ha ansvaret för att:

2. Gemenskapens referenslaboratorier inom djurhälsosektorn skall ansvara för att:

3. Artikel 12.2 och 12.3 skall tillämpas på gemenskapens referenslaboratorier.

5. Kommissionen får besluta att i bilaga VII föra in andra referenslaboratorier på gemenskapsnivå, som är relevanta för de områden som anges i artikel 1. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4. Enligt samma förfarande får bilaga VII uppdateras.

6. Ytterligare ansvarsområden och uppgifter för gemenskapens referenslaboratorier får fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

7. Gemenskapens referenslaboratorier får erhålla finansiellt gemenskapsstöd i enlighet med artikel 28 i rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet ( 36 ).

8. Gemenskapens referenslaboratorier får bli föremål för gemenskapens kontroller för att kontrollera efterlevnaden av kraven i denna förordning. Om det av dessa kontroller framgår att ett laboratorium inte uppfyller de krav eller fullgör de uppgifter som de utsetts för, får erforderliga åtgärder vidtas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

9. Punkterna 1-7 är tillämpliga utan att det påverkar tillämpningen av närmare bestämmelser och då i synnerhet i kapitel VI i förordning (EG) nr 999/2001 och artikel 14 i direktiv 96/23/EG.

1. Medlemsstaterna skall se till att minst ett nationellt referenslaboratorium utses för varje referenslaboratorium på gemenskapsnivå som avses i artikel 32. En medlemsstat får utse ett laboratorium beläget i en annan medlemsstat eller i en medlem i Europeiska frihandelssammanslutningen Efta, och ett laboratorium får utgöra nationellt referenslaboratorium för mer än en medlemsstat.

4. Medlemsstaterna skall lämna uppgift om namn och adress för varje nationellt referenslaboratorium till kommissionen, berörda referenslaboratorier på gemenskapsnivå och övriga medlemsstater.

5. Medlemsstater som har mer än ett nationellt referenslaboratorium för ett referenslaboratorium på gemenskapsnivå skall säkerställa ett nära samarbete mellan dessa laboratorier så att samordningen mellan dem, med andra nationella laboratorier och med gemenskapens referenslaboratorium är effektiv.

6. Ytterligare ansvarsområden och uppgifter för nationella referenslaboratorier får fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

7. Punkterna 1-5 är tillämpliga utan att det påverkar tillämpningen av närmare bestämmelser och då i synnerhet i kapitel VI i förordning (EG) nr 999/2001 och artikel 14 i direktiv 96/23/EG.

1. Om resultatet av den offentliga kontrollen av foder och livsmedel kräver åtgärder i mer än en medlemsstat skall behöriga myndigheter i berörda medlemsstater ge varandra administrativt stöd.

2. Behöriga myndigheter skall ge administrativt stöd efter begäran eller på eget initiativ om det visar sig behövas under undersökningarnas gång. Det administrativa stödet får eventuellt omfatta deltagande i kontroller på platsen som genomförs av en annan medlemsstats behöriga myndighet.

3. Artiklarna 35-40 skall inte åsidosätta nationella bestämmelser om tillgång till handlingar som är föremål för eller har anknytning till ett domstolsförfarande, eller bestämmelser som syftar till att skydda fysiska eller juridiska personers affärsintressen.

1. Varje medlemsstat skall utse ett eller flera förbindelseorgan som vid behov skall utgöra länk till förbindelseorganen i andra medlemsstater. Förbindelseorganens roll skall vara att stödja och samordna kommunikationen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt översändande och mottagande av begäran om stöd.

2. Medlemsstaterna skall lämna alla relevanta uppgifter om de utsedda förbindelseorganen och eventuella ändringar i dessa uppgifter till kommissionen och övriga medlemsstater.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall utnämnandet av förbindelseorgan inte hindra att personalen vid de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater har direkta kontakter, utbyter information eller samarbetar med varandra.

4. De behöriga myndigheter som omfattas av rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor ( 37 ) skall vid behov utgöra länk till de myndigheter som är verksamma enligt denna avdelning.

1. Som svar på en motiverad begäran om stöd skall den anmodade behöriga myndigheten se till att den begärande behöriga myndigheten får alla uppgifter och handlingar som krävs för att den senare skall kunna kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftning som faller under myndighetens ansvarsområde. Den anmodade behöriga myndigheten skall därför se till att alla administrativa undersökningar som krävs för att få fram sådana uppgifter och handlingar utförs.

2. Uppgifter och handlingar som lämnas i enlighet med punkt 1 skall översändas utan onödigt dröjsmål. Handlingar får översändas i original eller kopia.

3. Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten får personal som utsetts av den begärande myndigheten närvara vid administrativa undersökningar.

Sådana undersökningar skall alltid genomföras av personal vid den anmodade myndigheten.

Personal från den begärande myndigheten får inte på eget initiativ utöva de befogenheter som tilldelats tjänstemännen vid den anmodade myndigheten. De skall dock genom den anmodade myndighetens förmedling ges tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som dessa tjänstemän, och endast för ändamål som avser den pågående administrativa undersökningen.

4. Personal från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 3 skall alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt med uppgifter om sin identitet och officiella behörighet.

1. När en behörig myndighet får kännedom om bristande efterlevnad och denna kan få konsekvenser för en annan medlemsstat eller andra medlemsstater, skall den andra medlemsstaten eller de övriga medlemsstaterna underrättas utan dröjsmål.

2. Den medlemsstat som får sådan information skall undersöka saken och underrätta den medlemsstat som lämnade informationen om resultatet av undersökningen och, i tillämpliga fall, om vilka åtgärder som vidtagits.

1. Om den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten under en offentlig kontroll på varornas destinationsort eller under transporten av varorna fastställer att varorna inte uppfyller kraven i foder- eller livsmedelslagstiftningen och därmed medför en risk för människors eller djurs hälsa eller utgör en allvarlig överträdelse av foder- eller livsmedelslagstiftningen, skall den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten utan dröjsmål kontakta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten.

2. Den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten skall undersöka saken, vidta alla nödvändiga åtgärder och underrätta den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten om vilka undersökningar och vilken offentlig kontroll som utförts samt vilka beslut som fattats och skälen till dessa.

3. Om den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten har skäl att anta att dessa åtgärder är otillräckliga, skall de båda medlemsstaternas behöriga myndigheter gemensamt försöka finna lämpliga lösningar för att råda bot på situationen, om så är lämpligt bl.a. genom en i enlighet med artikel 36.3 och 36.4 genomförd gemensam inspektion på platsen. De skall underrätta kommissionen om de inte kan enas om lämpliga åtgärder.

1. När en behörig myndighet mottar uppgifter från tredjeländer om bristande efterlevnad och/eller en risk för människors eller djurs hälsa skall myndigheten vidarebefordra uppgifterna till behöriga myndigheter i andra medlemsstater om den anser att dessa myndigheter kan ha intresse av uppgifterna, eller om de begär att få dem. Den skall även vidarebefordra sådana uppgifter till kommissionen, om de är av intresse på gemenskapsnivå.

2. Om tredjelandet juridiskt förbundit sig att ge det stöd som är nödvändigt för att inhämta uppgifter om att en transaktion strider eller verkar strida mot den tillämpliga foder- och livsmedelslagstiftningen, får uppgifter som erhållits med tillämpning av den här förordningen vidarebefordras till detta tredjeland, med medgivande från de behöriga myndigheter som lämnat uppgifterna och med iakttagande av lagar om överföring av personuppgifter till tredjeländer.

1. Kommissionen skall utan dröjsmål samordna de åtgärder som medlemsstaterna vidtar, om den genom uppgifter från medlemsstaterna eller från andra källor får vetskap om verksamheter som strider eller verkar strida mot foder- eller livsmedelslagstiftningen och är av särskilt intresse inom gemenskapen, särskilt när:

2. När offentlig kontroll vid destinationsorten visar upprepade fall av bristande efterlevnad eller att det föreligger andra risker för människor, växter eller djur från foder eller livsmedel, antingen direkt eller via miljön, skall den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna.

4. Om åtgärderna i punkterna 2 och 3 vidtas med anledning av att ett foder- eller livsmedelsföretag brustit i efterlevnaden vid upprepade tillfällen, skall den behöriga myndigheten debitera det berörda företaget för eventuella kostnader för åtgärderna.

För att säkerställa att artikel 17.2 i förordning (EG) nr 178/2002, bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, och artikel 45 i den här förordningen genomförs effektivt, skall varje medlemsstat utforma en samlad flerårig nationell kontrollplan.

2. Varje flerårig nationell kontrollplan skall innehålla allmän information om uppbyggnad och organisation av systemen för foder- och livsmedelskontroll och för kontroll av djurhälsa och djurskydd i den berörda medlemsstaten, särskilt om följande:

3. De fleråriga nationella kontrollplanerna får anpassas under genomförandet. Ändringar får göras på grund av eller med hänsyn till följande:

1. De fleråriga nationella kontrollplaner som avses i artikel 41 skall beakta den vägledning som kommissionen skall utarbeta i enlighet med förfarandet i artikel 62.2. Denna vägledning skall särskilt:

2. Vid behov skall riktlinjerna anpassas mot bakgrund av analysen av de årliga rapporter som medlemsstaterna lämnar in i enlighet med artikel 44, eller de gemenskapskontroller som utförs i enlighet med artikel 45.

1. Ett år efter det att genomförandet av fleråriga nationella kontrollplaner inletts, och därefter årligen, skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna en rapport som skall innehålla följande:

2. För att främja en enhetlig utformning av rapporten, särskilt av resultaten av den offentliga kontrollen, skall de uppgifter som anges i punkt 1 beakta den vägledning som kommissionen skall utarbeta i enlighet med förfarandet i artikel 62.2.

3. Medlemsstaterna skall färdigställa sina rapporter och överlämna dem till kommissionen inom sex månader från slutet av det år rapporten avser.

4. Kommissionen skall sammanställa en årlig rapport som grundar sig på rapporterna i punkt 1, resultatet av gemenskapens kontroller som genomförts i enlighet med artikel 45 och annan relevant information om hur den offentliga kontrollen i medlemsstaterna fungerar. Rapporten kan i tillämpliga fall innehålla rekommendationer om:

5. De fleråriga nationella kontrollplanerna och den därmed sammanhängande vägledningen skall vid behov anpassas på grundval av slutsatserna och rekommendationerna i kommissionens rapport.

6. Kommissionen skall lägga fram sin rapport för Europaparlamentet och rådet och göra den tillgänglig för allmänheten.

1. Kommissionens experter skall utföra allmänna och särskilda revisioner i medlemsstaterna. Kommissionen får utse experter från medlemsstaterna som skall bistå kommissionens egna experter. Allmänna och särskilda revisioner skall anordnas i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter. Dessa revisioner skall utföras regelbundet. Huvudsyftet skall vara att kontrollera att allmän offentlig kontroll genomförs i medlemsstaterna i överensstämmelse med de fleråriga nationella kontrollplaner som avses i artikel 41 och i enlighet med gemenskapslagstiftningen. För detta ändamål och för att revisionerna skall kunna utföras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt får kommissionen, innan den utför sådana revisioner, begära att medlemsstaterna snarast möjligt tillhandahåller aktuella nationella kontrollplaner.

2. Särskilda revisioner och inspektioner på ett eller flera särskilda områden får komplettera de allmänna revisionerna. De särskilda revisionerna och inspektionerna skall främst syfta till att:

3. Kommissionen skall rapportera om resultatet av varje genomförd kontroll. Dess rapport skall i tillämpliga fall innehålla rekommendationer till medlemsstaterna om bättre efterlevnad av foder- och livsmedelslagstiftningen och bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Kommissionen skall offentliggöra rapporterna. I fråga om rapporter om kontroller som genomförts i en medlemsstat skall kommissionen förse den berörda behöriga myndigheten med ett utkast till rapport för kommentarer, beakta dessa kommentarer vid utarbetandet av den slutliga rapporten och offentliggöra den behöriga myndighetens kommentarer tillsammans med den slutliga rapporten.

4. Kommissionen skall fastställa ett årligt kontrollprogram, sända det till medlemsstaterna i förväg och rapportera om resultaten av detta. Kommissionen får ändra programmet för att ta hänsyn till utvecklingen på områdena foder- och livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd samt växtskydd.

6. Närmare bestämmelser om gemenskapskontroller i medlemsstaterna får fastställas eller ändras i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

1. Kommissionens experter får utföra offentlig kontroll i tredjeländer för att på grundval av de uppgifter som avses i artikel 47.1 kontrollera att lagstiftningen och systemen i tredjeländer överensstämmer med eller är likvärdiga med gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning och gemenskapens djurhälsolagstiftning. Kommissionen får utse experter från medlemsstaterna som skall bistå deras egna experter. Vid sådan offentlig kontroll skall särskild hänsyn tas till följande:

2. För att kontrollerna i tredjeländerna skall kunna utföras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt får kommissionen, innan den utför sådana kontroller, begära att det berörda tredjelandet lämnar in uppgifter som avses i artikel 47.1 och, vid behov, den skriftliga dokumentationen om genomförandet av sådana kontroller.

3. Frekvensen av gemenskapens kontroller i tredjeländerna skall bestämmas utifrån följande:

Kriterierna för att bestämma risken i enlighet med den riskvärdering som avses i led a ska fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

4. Förfarandet och närmare bestämmelser för kontroller i tredjeländer får fastställas eller ändras i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

Enligt samma förfarande får debiteringar för ovannämnda kontroller fastställas inbördes.

5. Om en allvarlig risk för människors eller djurs hälsa fastställs vid en gemenskapskontroll skall kommissionen omedelbart vidta alla erforderliga nödåtgärder i enlighet med artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 eller skyddsbestämmelserna i annan tillämplig gemenskapslagstiftning.

6. Kommissionen skall rapportera om resultatet av varje genomförd gemenskapskontroll. Rapporten skall om så är lämpligt innehålla rekommendationer. Kommissionen skall offentliggöra rapporterna.

7. Kommissionen skall i förväg sända sitt program för kontroller i tredjeländer till medlemsstaterna och avge rapport om resultatet. Den får ändra programmet för att ta hänsyn till utvecklingen på områdena foder- och livsmedelssäkerhet, djurhälsa och växtskydd.

1. Kommissionen skall kräva att tredjeländer som avser att exportera varor till gemenskapen lämnar följande korrekta och aktuella uppgifter om den allmänna organisationen och förvaltningen av hälsokontrollsystem:

2. De uppgifter som avses i punkt 1 skall vara proportionella i förhållande till varornas beskaffenhet och får ta hänsyn till de särskilda omständigheterna och strukturen i tredjelandet och beskaffenheten hos de produkter som exporteras till gemenskapen. Uppgifterna skall omfatta åtminstone de varor som är avsedda för export till gemenskapen.

4. Om ett tredjeland inte lämnar sådana uppgifter eller om sådana uppgifter är ofullständiga, får särskilda importvillkor fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3, från fall till fall och endast tillfälligt, efter samråd med det berörda tredjelandet.

5. En vägledning för hur de uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 skall sammanställas och läggas fram för kommissionen samt övergångsåtgärder som ger tredjeländerna tid att sammanställa uppgifterna skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.2.

1. I den mån som de villkor och närmare förfaranden som ska iakttas vid import av varor från tredjeländer eller regioner i dessa inte föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, särskilt i förordning (EG) nr 854/2004, ska de vid behov fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

2. De villkor och närmare förfaranden som avses i punkt 1 får omfatta följande:

3. Tredjeländer skall upptas i de förteckningar som avses i punkt 2 a endast om deras behöriga myndigheter lämnar vederbörliga garantier för att gemenskapens foder- och livsmedelslagstiftning och bestämmelserna om djurhälsa eller likvärdiga bestämmelser efterlevs.

4. Vid upprättande eller uppdatering av förteckningarna skall följande kriterier särskilt beaktas:

5. När de särskilda importvillkoren i punkt 2 c antas skall hänsyn tas till uppgifter som det berörda tredjelandet lämnat och, vid behov, resultatet av gemenskapskontroller som genomförts i ett sådant tredjeland. Särskilda importvillkor får fastställas för en enstaka produkt eller en varugrupp. De får tillämpas på ett enstaka tredjeland, regioner i ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer.

1. Efter genomförandet av ett likvärdighetsavtal eller efter en tillfredsställande revision får beslut fattas, i enlighet med förfarandet i artikel 62.3, om erkännande av att åtgärder som tillämpas av tredjeländer eller dess regioner på vissa områden garanterar likvärdighet med de åtgärder som tillämpas inom gemenskapen, om tredjeländerna tillhandahåller objektiva bevis på att så är fallet.

2. I det beslut som avses i punkt 1 skall det fastställas vilka villkor som gäller för import från detta tredjeland eller denna region i ett tredjeland.

3. Det beslut som avses i punkt 1 skall utan dröjsmål upphävas i enlighet med samma förfarande om något av de villkor för erkännande av likvärdighet som fastställdes när beslutet fattades inte längre uppfylls.

1. I enlighet med förfarandet i artikel 62.3 får följande åtgärder vidtas och upprätthållas så länge de har en påvisbar effekt när det gäller att säkerställa att utvecklingsländerna kan följa bestämmelserna i den här förordningen:

2. Kommissionen skall inom ramen för gemenskapens politik för utvecklingssamarbete främja stödet till utvecklingsländer med avseende på foder- och livsmedelssäkerhet i allmänhet och i överensstämmelse med foder- och livsmedelsstandarder i synnerhet, för att bygga upp den institutionella kapacitet som krävs för att kraven enligt artiklarna 5, 12, 47 och 48 skall kunna uppfyllas.

1. Kommissionen får anordna kurser för den personal vid medlemsstaternas behöriga myndigheter som ansvarar för den offentliga kontroll som avses i den här förordningen. Kurserna skall syfta till att få till stånd en harmoniserad strategi för offentlig kontroll i medlemsstaterna. De får särskilt omfatta utbildning i följande:

2. De kurser som avses i punkt 1 får stå öppna för deltagare från tredjeländer, särskilt utvecklingsländer.

3. Närmare bestämmelser för organisationen av kurser får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 62.3.

1. Kommissionens experter får på begäran av, och i samarbete med, medlemsstaternas behöriga myndigheter bistå medlemsstaterna vid kontroller som ett tredjeland utför.

2. I sådana fall skall de medlemsstater där ett tredjeland skall utföra en kontroll underrätta kommissionen om planering, omfattning, dokumentation och andra relevanta omständigheter så att kommissionen verksamt kan delta i kontrollen.

Kommissionen får rekommendera samordnade planer i enlighet med förfarandet i artikel 62.2. Planerna skall:

1. Om den behöriga myndigheten konstaterar bristande efterlevnad, skall den vidta åtgärder för att se till att företagaren avhjälper situationen. När den behöriga myndigheten beslutar vilken åtgärd som skall vidtas skall den ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art och om företagaren tidigare visat prov på bristande efterlevnad.

3. Den behöriga myndigheten skall till den berörda företagaren eller dennes företrädare överlämna:

4. I tillämpliga fall skall den behöriga myndigheten även underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om sitt beslut.

5. Samtliga utgifter som uppkommer enligt denna artikel skall bäras av den ansvarige foder-eller livsmedelsföretagaren.

1. Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av foder- och livsmedelslagstiftningen liksom andra gemenskapsbestämmelser om djurskydd och djurhälsa och skall vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att dessa tillämpas. De sanktioner som föreskrivs skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

2. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål delge kommissionen de bestämmelser som är tillämpliga vid överträdelser av foder- och livsmedelslagstiftningen och eventuella ändringar av dessa.

1. Åtgärder i enlighet med förfarandena i artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 skall vidtas om:

I detta direktiv och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21 i detta skall artiklarna 41-46 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ( 43 ) vara tillämpliga.

1. Direktiven 70/373/EEG, 85/591/EEG, 89/397/EEG, 93/99/EEG och 95/53/EG och besluten 93/383/EG, 98/728/EG och 1999/313/EG skall upphöra att gälla den 1 januari 2006. Direktiv 85/73/EEG skall upphöra att gälla den 1 januari 2008.

2. De tillämpningsföreskrifter som har antagits på grundval av dessa rättsakter, särskilt de som avses i bilaga VIII, skall emellertid, under förutsättning att de inte strider mot bestämmelserna i den här förordningen, fortsätta att gälla i avvaktan på att nödvändiga bestämmelser antagits på grundval av den här förordningen.

3. Hänvisningar till de upphävda rättsakterna skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats genom artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002, eller, när det gäller frågor som framför allt rör växtskydd, av Ständiga kommittén för växtskydd som inrättats genom rådets beslut 76/894/EEG ( 45 ).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

1. Övergångsbestämmelser med en allmän räckvidd, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, i synnerhet

och ytterligare specifikationer av de krav som fastställs i bestämmelserna i denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

Andra övergångs- och genomförandebestämmelser som krävs för att säkerställa att den här förordningen tillämpas på ett enhetligt sätt kan fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 62.3. Detta gäller särskilt

2. För att kunna ta hänsyn till den särskilda karaktären hos förordningarna (EEG) nr 2092/91, (EEG) nr 2081/92 och (EEG) nr 2082/92 får det i särskilda bestämmelser som ska antas av kommissionen föreskrivas om nödvändiga undantag från bestämmelserna i den här förordningen och om anpassning av dessa. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4.

Följande åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 62.4:

1. Kommissionen skall senast den 20 maj 2007 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet.

2. Rapporten skall i synnerhet innehålla en genomgång av erfarenheterna från tillämpningen av förordningen och särskilt beakta följande:

3. Kommissionen skall i lämpliga fall låta rapporten åtföljas av relevanta förslag.

1. Nödvändiga anslag skall inom ramen för budgetförfarandet årligen beviljas för:

2. Åtgärderna i punkt 1 c skall särskilt omfatta anordnande av konferenser, inrättande av databaser, publicering av information, organisering av undersökningar och anordnande av möten för att förbereda möten i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

3. Gemenskapen får bevilja tekniskt och finansiellt stöd för organiseringen av den verksamhet som avses i artikel 50 inom ramen för kommissionens personella och finansiella resurser.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

KAPITEL I: ÄMNESOMRÅDEN FÖR UTBILDNING AV PERSONAL SOM UTFÖR OFFENTLIG KONTROLL

VERKSAMHETER OCH MINIMINIVÅER FÖR AVGIFTER ELLER PÅLAGOR I SAMBAND MED DEN OFFENTLIGA KONTROLLEN AV ANLÄGGNINGAR INOM GEMENSKAPEN

Medlemsstaterna skall ta ut minst följande minimiavgifter eller minimipålagor i samband med kontroller när det gäller motsvarande förteckning över produkter.

Miniminivåer för avgifter eller pålagor för kontroll av styckningsanläggningar

Miniminivåer för avgifter eller pålagor för bearbetningsanläggningar för vilt

Miniminivåer för avgifter eller pålagor för produktion och utsläppande på marknaden av fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter

De avgifter som tas ut för de arter som anges i bilaga II till kommissionens förordning (EEG) nr 3703/85 får inte överstiga 50 euro per sändning.

Medlemsstaterna skall ta ut 0,5 euro/ton för bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

VERKSAMHETER OCH MINIMINIVÅER FÖR AVGIFTER ELLER PÅLAGOR FÖR OFFENTLIG KONTROLL AV VAROR OCH LEVANDE DJUR SOM INFÖRS I GEMENSKAPEN

Verksamheter som omfattas av direktiven 97/78/EG och 91/496/EEG och för vilka medlemsstaterna för närvarande tar ut avgifter enligt direktiv 85/73/EEG.

Avgifter eller pålagor för köttprodukter, kött av fjäderfä, viltkött, kaninkött, kött från hägnat vilt, biprodukter och foder av animaliskt ursprung

Avgifter vid transitering av sändningar av varor och levande djur genom gemenskapen

Avgiften eller pålagan för offentlig kontroll av transiteringen av varor och levande djur genom gemenskapen skall fastställas till minst 30 euro, varvid beloppet skall ökas med 20 euro per kvarts timme för varje tjänsteman som medverkar vid kontrollerna.

2. EU:s referenslaboratorium för analys och testning avseende zoonoser (salmonella)

4. EU:s referenslaboratorium för kontroll av viral och bakteriell kontamination av musslor

The laboratory of the Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science (Cefas)

6. EU:s referenslaboratorium för koagulaspositiva stafylokocker, inklusive Staphylococccus aureus

7. EU:s referenslaboratorium för Escherichia coli, inklusive verotoxinproducerande E. coli (VTEC)

9. EU:s referenslaboratorium för parasiter (särskilt Trichinella, Echinococcus och Anisakis)

12. EU:s referenslaboratorier för restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel och främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung

13. EU:s referenslaboratorium för transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE)

Det laboratorium som avses i kapitel B i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001

Det laboratorium som avses i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser ( 46 )

Det laboratorium som avses i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder ( 47 )

16. EU:s referenslaboratorium för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2001/89/EG av den 23 oktober 2001 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest ( 48 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 92/35/EEG av den 29 april 1992 om kontrollregler och åtgärder för bekämpning av afrikansk hästpest ( 49 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG ( 50 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 92/66/EEG av den 14 juli 1992 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av Newcastlesjukan ( 51 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 92/119/EEG av den 17 december 1992 om införande av allmänna gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda åtgärder mot vesikulär svinsjuka ( 52 )

8. EU:s referenslaboratorium för övervakning av rabiesvaccineringens effektivitet

Det laboratorium som avses i rådets beslut 2000/258/EG av den 20 mars 2000 om att utse ett särskilt institut med ansvar för att fastställa de kriterier som behövs för att standardisera serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet ( 53 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2000/75/EG av den 20 november 2000 om fastställande av särskilda bestämmelser om åtgärder för bekämpning och utrotning av bluetongue ( 54 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2002/60/EG av den 27 juni 2002 om särskilda bestämmelser för bekämpning av afrikansk svinpest och om ändring av direktiv 92/119/EEG beträffande Teschensjuka och afrikansk svinpest ( 55 )

Det laboratorium som avses i rådets beslut 96/463/EG av den 23 juli 1996 om att utse ett referensorgan som skall ansvara för samarbetet vid harmoniseringen av provningsmetoderna och bedömningen av resultaten hos renrasiga avelsdjur av nötkreatur ( 56 )

Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2003/85/EG av den 29 september 2003 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka, om upphävande av direktiv 85/511/EEG och besluten 89/531/EEG och 91/665/EEG samt om ändring av direktiv 92/46/EEG ( 57 )

Visavet – Laboratorio de vigilancia veterinaria, Facultad de Veterinaria, Universidad Complutense de Madrid

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 9 mars 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 26 april 2004.

( 4 ) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

( 5 ) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/31/EG (EUT L 85, 23.3.2004, s. 18).

( 6 ) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 392/2004 (EUT L 65, 3.3.2004, s. 1).

( 7 ) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

( 8 ) EGT L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003.

( 9 ) Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (EGT L 24, 30.1.1998, s. 9).

( 10 ) Rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land (EGT L 268, 24.9.1991, s. 56). Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/43/EG (EGT L 162, 1.7.1996, s. 1).

( 11 ) EGT L 265, 8.11.1995, s. 17. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/46/EG (EGT L 234, 1.9.2001, s. 55).

( 12 ) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 (EGT L 311, 12.12.2000, s. 17).

( 13 ) EGT L 40, 17.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003.

( 15 ) EGT L 332, 30.12.1995, s. 15. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003.

( 16 ) Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion (EGT L 125, 23.5.1996, s. 3). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/74/EG (EUT L 262, 14.10.2003, s. 17).

( 17 ) Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10). Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003.

( 18 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004, s. 206).

( 19 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2245/2003 (EUT L 333, 20.12.2003, s. 28).

( 20 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (EUT L 325, 12.12.2003, s. 1).

( 21 ) Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål (EGT L 221, 7.8.1986, s. 37). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/2/EG (EUT L 14, 21.1.2004, s. 10).

( 22 ) Rådets direktiv 90/642/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker (EGT L 350, 14.12.1990, s. 71). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/2/EG.

( 23 ) Kommissionens direktiv 92/1/EEG av den 13 januari 1992 om temperaturkontroll i utrymmen i transportfordon, fryshus och frysrum innehållande djupfrysta livsmedel (EGT L 34, 11.2.1992, s. 28).

( 24 ) Kommissionens direktiv 92/2/EEG av den 13 januari 1992 om fastställande av stickprovsförfarande och gemenskapens analysmetod för den offentliga kontrollen av djupfrysta livsmedels temperatur (EGT L 34, 11.2.1992, s. 30).

( 25 ) Rådets direktiv 70/373/EEG av den 20 juli 1970 om införande av gemenskapsmetoder för provtagning och analys vid den officiella foderkontrollen (EGT L 170, 3.8.1970, s. 2). Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

( 26 ) Rådets direktiv 85/591/EEG av den 20 december 1985 om införande av provtagnings- och analysmetoder vid kontroll av livsmedel inom gemenskapen (EGT L 372, 31.12.1985, s. 50). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

( 27 ) Rådets direktiv 89/397/EEG av den 14 juni 1989 om offentlig kontroll av livsmedel (EGT L 186, 30.6.1989, s. 23).

( 28 ) Rådets direktiv 93/99/EEG av den 29 oktober 1993 om ytterligare åtgärder för offentlig kontroll av livsmedel (EGT L 290, 24.11.1993, s. 14). Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

( 29 ) Rådets beslut 93/383/EEG av den 14 juni 1993 om referenslaboratorier för kontroll av marina biotoxiner (EGT L 166, 8.7.1993, s. 31). Beslutet ändrat genom beslut 1999/312/EG (EGT L 120, 8.5.1999, s. 37).

( 30 ) Rådets direktiv 96/43/EG av den 26 juni 1996 om ändring och kodifiering av direktiv 85/73/EEG om finansieringen av veterinära besiktningar och kontroller av levande djur och vissa animaliska produkter (EGT L 162, 1.7.1996, s. 1).

( 31 ) Rådets beslut 98/728/EG av den 14 december 1998 om ett gemenskapssystem för avgifter inom fodersektorn (EGT L 346, 22.12.1998, s. 51).

( 32 ) Rådets beslut 1999/313/EG av den 29 april 1999 om referenslaboratorier för kontroll av bakteriell och viral kontamination av tvåskaliga blötdjur (EGT L 120, 8.5.1999, s. 40).

( 34 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

( 36 ) EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003.

( 40 ) EGT L 273, 10.10.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 808/2003 (EUT L 117, 13.5.2003, s. 1).

( 58 ) EGT L 155, 12.7.1971, s. 13. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 1999/27/EG (EGT L 118, 6.5.1999, s. 36).

( 59 ) EGT L 279, 20.12.1971, s. 7. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/64/EG (EGT L 257, 19.9.1998, s. 14).

( 60 ) EGT L 123, 29.5.1972, s. 6. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 1999/79/EG (EGT L 209, 7.8.1999, s. 23).

( 61 ) EGT L 83, 30.3.1973, s. 21. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 1999/27/EG.

( 63 ) EGT L 102, 15.4.1976, s. 8. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 94/14/EG (EGT L 94, 13.4.1994, s. 30).

( 64 ) EGT L 206, 29.7.1978, s. 43. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 84/4/EEG (EGT L 15, 18.1.1984, s. 28).

		Officiella tidningen
		No	page	date
M1	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 776/2006 av den 23 maj 2006	L 136	3	24.5.2006
M2	RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006	L 363	1	20.12.2006
M3	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 180/2008 av den 28 februari 2008	L 56	4	29.2.2008
M4	RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 301/2008 av den 17 mars 2008	L 97	85	9.4.2008
M5	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 737/2008 av den 28 juli 2008	L 201	29	30.7.2008
►M6	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1029/2008 av den 20 oktober 2008	L 278	6	21.10.2008
►M7	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 596/2009 av den 18 juni 2009	L 188	14	18.7.2009
M8	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 87/2011 av den 2 februari 2011	L 29	1	3.2.2011
►M9	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 208/2011 av den 2 mars 2011	L 58	29	3.3.2011
►M11	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 563/2012 av den 27 juni 2012	L 168	24	28.6.2012
►M12	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013	L 158	1	10.6.2013

►C1	Rättelse, EGT L 191, 28.5.2004, s. 1 (882/2004)
►C2	Rättelse, EGT L 326, 12.12.2007, s. 40 (882/2004)
►C3	Rättelse, EGT L 252, 24.9.2013, s. 51 (882/2004)

a) Nötkött
– vuxna nötkreatur:	5 euro/djur
– unga nötkreatur:	2 euro/djur
b) Hovdjur/hästdjur:	3 euro/djur
c) Griskött: djur med en slaktvikt som
– understiger 25 kg:	0,5 euro/djur
– överstiger eller är lika med 25 kg:	1 euro/djur
d) Får- och getkött: djur med en slaktvikt som
– understiger 12 kg:	0,15 euro/djur
– överstiger eller är lika med 12 kg:	0,25 euro/djur
e) Kött av fjäderfä
– fjäderfä av släktet Gallus och pärlhöns:	0,005 euro/djur
– ankor och gäss:	0,01 euro/djur
– kalkoner:	0,025 euro/djur
– kött av uppfödda kaniner:	0,005 euro/djur

– nötkött, kalvkött, griskött, hästkött, får- och getkött:	2 euro
– fjäderfä och kött av uppfödda kaniner:	1,5 euro
– kött från hägnat vilt samt kött av vilt:
– småvilt (fåglar och marklevande vilt):	1,5 euro
– kött från ratiter (struts, emu, nandufågel):	3 euro
– vildsvin och idisslare:	2 euro

a) Småvilt (fågel):	0,005 euro/djur
b) Småvilt (marklevande):	0,01 euro/djur
c) Ratiter:	0,5 euro/djur
d) Landdäggdjur:
— vildsvin:	1,5 euro/djur
— idisslare:	0,5 euro/djur