2003R1228 — SV — 01.12.2006 — 002.001


Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1228/2003

av den 26 juni 2003

om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 176, 15.7.2003, p.1)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  No

page

date

►M1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1223/2004 av den 28 juni 2004

  L 233

3

2.7.2004

►M2

KOMMISSIONENS BESLUT av den 9 november 2006

  L 312

59

11.11.2006




▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1228/2003

av den 26 juni 2003

om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel

(Text av betydelse för EES)



EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el ( 4 ) utgör ett viktigt steg på vägen mot fullbordandet av den inre elmarknaden.

(2)

Vid sitt möte i Lissabon den 2324 mars 2000 efterlyste Europeiska rådet snabba åtgärder för att fullborda den inre marknaden för såväl el som gassektorn och för att påskynda liberaliseringen inom dessa sektorer i syfte att uppnå en fullt fungerande inre marknad på dessa områden.

(3)

Skapandet av en verklig inre elmarknad bör främjas genom intensivare handel inom elsektorn, där handeln i dag är underutvecklad jämfört med andra sektorer av näringslivet.

(4)

Rättvisa, kostnadsreflekterande, öppna och direkt tillämpliga regler som beaktar en jämförelse mellan effektiva nätoperatörer från strukturellt jämförbara områden och som kompletterar bestämmelserna i direktiv 96/92/EG bör införas för gränsöverskridande tariffsystem och för tilldelning av tillgänglig sammanlänkningskapacitet, i syfte att garantera effektivt tillträde till överföringssystem för gränsöverskridande handel.

(5)

Rådet (energi) uppmanade i sina slutsatser av den 30 maj 2000 kommissionen, medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna och förvaltningarna att se till att det snarast genomförs åtgärder för att hantera överbelastningar och, tillsammans med den europeiska organisationen för systemansvariga (ETSO), att det snabbt införs ett stabilt tariffsystem på längre sikt som innebär att marknadsaktörerna får lämpliga signaler när det gäller kostnadsfördelningen.

(6)

I sin resolution av den 6 juli 2000 om kommissionens andra rapport avseende liberaliseringen av energimarknaderna efterlyste Europaparlamentet villkor för användning av nät i medlemsstaterna som inte hindrar gränsöverskridande elhandel, och uppmanade kommissionen att lägga fram konkreta förslag som syftar till att undanröja befintliga hinder för handeln inom gemenskapen.

(7)

Det är viktigt att tredje land som ingår i det europeiska elsystemet iakttar bestämmelserna i denna förordning och de riktlinjer som antas i enlighet med denna förordning för att den inre marknaden skall fungera effektivare.

(8)

I denna förordning bör de grundläggande principerna för tariffsystem och tilldelning av kapacitet fastställas, samtidigt som den bör möjliggöra antagande av riktlinjer för ytterligare relevanta principer och metoder för att främja en snabb anpassning till förändrade förhållanden.

(9)

På en öppen, konkurrensutsatt marknad bör systemansvariga som via sina nät överför elektricitet över gränserna kompenseras för kostnader i samband med detta av dem som är systemansvariga för de överföringssystem från vilka de gränsöverskridande flödena härstammar och för de system dessa flöden överförs till.

(10)

Betalningar och intäkter som uppstår genom kompensationsbetalningar mellan systemansvariga bör beaktas när de nationella nättarifferna fastställs.

(11)

Det faktiska belopp som betalas för gränsöverskridande tillträde till systemet kan variera avsevärt, beroende på vilka systemansvariga för överföringssystemen som berörs och till följd av strukturella skillnader i de tariffsystem som tillämpas i medlemsstaterna. En viss grad av harmonisering är därför nödvändig för att undvika snedvridning av handeln.

(12)

Ett ordentligt system med långsiktiga lokaliseringssignaler är nödvändigt och bör grundas på principen att nivån på avgifterna för nättillträde bör återspegla den balans mellan produktion och konsumtion i det berörda området som skapas på grundval av en differentiering av producenternas och/eller konsumenternas nättillträdesavgifter.

(13)

Det skulle vara olämpligt att tillämpa avståndsrelaterade tariffer eller förutsatt att det finns lämpliga lokaliseringssignaler särskilda tariffer som endast betalas av exportörer eller importörer utöver den allmänna avgiften för tillträde till det nationella nätet.

(14)

En fungerande konkurrens på den inre marknaden förutsätter icke diskriminerande och tydliga avgifter för användningen av nät och de sammanlänkande ledningarna i överföringssystemet. Den tillgängliga kapaciteten för dessa förbindelser bör vara den största möjliga som är förenlig med säkerhetsstandarderna för säker nätdrift.

(15)

Det är viktigt att undvika att de olika säkerhets-, drifts- och planeringsstandarder som används av de systemansvariga i medlemsstaterna leder till snedvridning av konkurrensen. Dessutom bör marknadsaktörerna ha insyn vad gäller tillgänglig överföringskapacitet och de säkerhets, planerings och driftsstandarder som påverkar den tillgängliga överföringskapaciteten.

(16)

Det bör finnas regler för användningen av intäkter som härrör från hanteringen av överbelastning, såvida inte sammanlänkningens särdrag motiverar ett undantag från dessa regler.

(17)

Det bör vara möjligt att lösa problemen med överbelastning på olika sätt, förutsatt att de metoder som används ger korrekta ekonomiska signaler till de systemansvariga för överföringssystemen och till marknadsaktörerna och att de grundas på marknadsmekanismer.

(18)

För att garantera att den inre marknaden fungerar väl bör det införas förfaranden som ger kommissionen möjlighet att anta beslut och riktlinjer om bl.a. tariffsystem och kapacitetstilldelning, och som samtidigt säkerställer att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter är delaktiga i denna process, i förekommande fall genom sin europeiska sammanslutning. Tillsynsmyndigheterna har, tillsammans med övriga berörda myndigheter i medlemsstaterna, en viktig uppgift när det gäller att bidra till att den inre marknaden för el fungerar väl.

(19)

Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndigheterna bör åläggas att förse kommissionen med relevant information. Kommissionen bör behandla denna information konfidentiellt. Vid behov bör kommissionen kunna begära in relevant information direkt från de berörda företagen, under förutsättning att de behöriga nationella myndigheterna underrättas.

(20)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att bestämmelserna i denna förordning och riktlinjerna som antas med stöd av denna förordning följs.

(21)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de tillämpas. Påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(22)

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att upprätta en harmoniserad ram för gränsöverskridande elhandel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(23)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. ( 5 )

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.



Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Denna förordning syftar till att fastställa rättvisa regler för gränsöverskridande elhandel, och därmed stärka konkurrensen på den inre marknaden för el, med beaktande av de nationella och regionala marknadernas särdrag. Detta kommer att omfatta upprättandet av en kompensationsmekanism för gränsöverskridande flöden av el och införandet av harmoniserade principer för avgifter för gränsöverskridande överföring och för tilldelning av tillgänglig kapacitet för sammanlänkningar mellan de nationella överföringssystemen.

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning skall de definitioner som omfattas av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG ( 6 ) tillämpas, med undantag av definitionen av ”sammanlänkning” som skall ersättas med följande definition

sammanlänkning : en överföringsledning som passerar eller sträcker sig över en gräns mellan två medlemsstater och som kopplar samman medlemsstaternas nationella överföringssystem.

2.  Dessutom avses i detta direktiv med

a)

tillsynsmyndigheter : de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 23.1 i direktiv 2003/54/EG.

b)

gränsöverskridande flöde : ett fysiskt elflöde i en medlemsstats överföringsnät som uppkommer genom påverkan av producent och/eller konsumentverksamhet utanför medlemsstaten i fråga på dess överföringsnät. Om två eller flera medlemsstaters överföringsnät helt eller delvis ingår i en enda kontrollenhet skall, dock endast beträffande de kompensationsmekanismer mellan systemansvariga för överföringsnäten som avses i artikel 3, hela kontrollenheten anses ingå i en av de berörda medlemsstaternas överföringsnät, för att undvika att flöden inom kontrollenheter anses som gränsöverskridande flöden och ger anledning till kompensationsbetalning enligt artikel 3. De berörda medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får besluta till vilken av de berörda medlemsstaterna kontrollenheten som helhet skall anses höra.

c)

överbelastning : en situation där en sammanlänkning mellan nationella nät för överföring på grund av kapacitetsbrist i berörda sammanlänkningar och/eller nationella överföringssystem inte kan ta emot alla de fysiska flöden, uppkomna genom internationell handel, som marknadsdeltagarna begär.

d)

deklarerad export : avsändande av el från en medlemsstat på grundval av det bakomliggande kontraktsvillkoret att ett samtidigt motsvarande mottagande (”deklarerad import”) kommer att ske i en annan medlemsstat eller tredje land.

e)

deklarerad transitering : situation då ”deklarerad export” av el äger rum och den utsedda transportvägen för transaktionen går genom ett land där varken avsändandet eller samtidigt motsvarande mottagande av elen kommer att ske.

f)

deklarerad import : mottagande av el i en medlemsstat eller ett tredje land som sker samtidigt som avsändande av el (”deklarerad export”) i en annan medlemsstat.

g)

ny sammanlänkning : en sammanlänkning som inte är färdig den dag då förordning träder i kraft.

Artikel 3

Kompensationsmekanism mellan systemansvariga för överföringsnäten

1.  De systemansvariga för överföringsnäten skall få kompensation för kostnader som uppstår till följd av att de överför gränsöverskridande flöden av el via sina nät.

2.  Den kompensation som avses i punkt 1 skall betalas av systemansvariga för de nationella överföringssystem från vilka det gränsöverskridande flödet härstammar och de system för vilka flödet är avsett.

3.  Kompensationsbetalningar skall göras regelbundet för en viss period i förfluten tid. Vid behov skall kompensationsbetalningarna justeras i efterhand för att avspegla de kostnader som faktiskt uppkommit.

Den första tidsperiod för vilken kompensationsbetalningar skall göras skall bestämmas i de riktlinjer som avses i artikel 8.

4.  Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 fastställa de belopp som skall betalas i kompensation.

5.  Omfattningen av gränsöverskridande flöden som överförts och omfattningen av gränsöverskridande flöden som enligt sin beteckning härstammar från och/eller är avsedda för nationella överföringssystem skall fastställas på grundval av det faktiskt uppmätta fysiska elflödet under en viss tidsperiod.

6.  De kostnader som uppstår till följd av överföring av gränsöverskridande flöden skall fastställas på grundval av en långsiktig uppskattning av framtida genomsnittliga faktiska kostnader med beaktande av förluster, investeringar i ny infrastruktur och en lämplig andel av kostnaderna för befintlig infrastruktur, om infrastrukturen används för överföring av gränsöverskridande flöden, varvid särskild hänsyn skall tas till behovet att försörjningstryggheten garanteras. Vid beräkningen av de kostnader som uppkommit skall erkända metoder för kostnadsberäkning användas. De fördelar som uppkommer för nätet på grund av överföring av gränsöverskridande flöden skall beaktas för att minska den erhållna kompensationen.

Artikel 4

Avgifter för tillträde till nät

1.  De avgifter som tas ut av nätoperatörer för tillträde till nät skall medge insyn, beakta behovet av nätsäkerhet och spegla de faktiska kostnaderna - i den utsträckning som dessa kostnader motsvaras av dem som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har - samt tillämpas på ett icke diskriminerande sätt. Dessa avgifter får inte vara avståndsrelaterade.

2.  Avgift för tillträde till nät kan tas ut av producenter och konsumenter (belastning). Den andel av de sammanlagda nätavgifterna som bärs av producenterna skall, med förbehåll för behovet att tillhandahålla lämpliga och effektiva platsindikerande signaler, vara mindre än den andel som bärs av konsumenterna. Vid behov skall den tariffnivå som tillämpas för producenter och/eller konsumenter tillhandahålla platsindikerande signaler på europeisk nivå och beakta de nätförluster och överbelastningar som orsakats, liksom investeringskostnader för infrastruktur. Detta skall inte hindra medlemsstaterna från att tillhandahålla platsindikerande signaler på sitt territorium eller från att tillämpa mekanismer för att garantera att avgifter för tillträde till nät som betalas av konsumenter (belastning) är enhetliga inom hela deras territorium.

3.  När avgifterna för nättillträde fastställs, skall följande beaktas:

 Betalningar och intäkter som uppstår på grund av kompensationsmekanismen mellan de systemansvariga för överföringsnäten.

 Både faktiska betalningar som gjorts och mottagits, och betalningar som förväntas för kommande tidsperioder och som beräknas på grundval av tidigare perioder.

4.  Under förutsättning att lämpliga och effektiva platsindikerande signaler är installerade, i enlighet med punkt 2, skall avgifter som tas ut av producenter och konsumenter för tillträde till nät tillämpas oberoende av elens destinations respektive ursprungsländer på det sätt som dessa anges i det bakomliggande handelsavtalet. Detta får inte påverka de avgifter för deklarerad export och deklarerad import som uppkommer från den hantering av överkapacitet som avses i artikel 6.

5.  Det får inte tas ut någon särskild nätavgift för enskild deklarerad eltransit.

Artikel 5

Tillhandahållande av upplysningar om sammanlänkningskapacitet

1.  De systemansvariga för överföringsnäten skall upprätta mekanismer för samordning och utbyte av information i syfte att garantera nätens säkerhet i samband med hantering av överbelastning.

2.  De normer för säkerhet, drift och planering som används av de systemansvariga för överföringsnäten skall offentliggöras. De offentliggjorda upplysningarna skall omfatta en allmän plan för beräkning av den sammanlagda överföringskapaciteten och säkerhetsmarginalen för överföringen, som baseras på nätets elektriska och fysikaliska egenskaper. Sådana planer skall godkännas av tillsynsmyndigheterna.

3.  De systemansvariga för överföringsnäten skall offentliggöra beräkningar av tillgänglig överföringskapacitet för varje dag och ange om tillgänglig överföringskapacitet redan reserverats. Dessa offentliggöranden skall ske på bestämda tidpunkter före själva överföringsdagen, och skall under alla omständigheter omfatta beräkningar av kapaciteten för den kommande veckan och den kommande månaden samt en kvantitativ beskrivning av den tillgängliga kapacitetens förväntade tillförlitlighet.

Artikel 6

Allmänna principer om hantering av överbelastning

1.  Problem med överbelastning i näten skall åtgärdas med icke diskriminerande, marknadsbaserade lösningar som ger effektiva ekonomiska signaler till de berörda marknadsdeltagarna och de berörda systemansvariga. Problem med överbelastning i näten skall företrädesvis lösas med metoder som inte bygger på transaktioner, dvs. metoder som inte innefattar ett val mellan de enskilda marknadsaktörernas kontrakt.

2.  Förfaranden för att begränsa handel skall endast tillämpas i nödfall när den systemansvarige för överföringsnäten tvingas vidta omedelbara åtgärder och omdirigering eller motköp inte är möjliga. Alla sådana förfaranden skall tillämpas på ett icke diskriminerande sätt.

Utom vid force majeure skall marknadsdeltagare som fått sig tilldelad kapacitet kompenseras om denna skulle begränsas.

3.  Den maximala kapaciteten hos sammanlänkningarna och/eller de överföringsnät som påverkar gränsöverskridande flöden skall ställas till marknadsdeltagarnas förfogande och uppfylla säkerhetsnormerna för säker nätdrift.

4.  Marknadsdeltagarna skall i god tid före den relevanta operativa perioden informera de berörda systemansvariga för överföringsnäten huruvida de har för avsikt att använda tilldelad kapacitet. Tilldelad kapacitet som inte utnyttjas skall återföras till marknaden på ett öppet, tydligt och icke diskriminerande sätt.

5.  De systemansvariga för överföringsnäten skall, i den utsträckning det är tekniskt möjligt, dirigera kapacitetsbehoven för energiflöden i motsatt riktning genom överbelastade sammanlänkningsförbindelser för att maximalt utnyttja denna förbindelses kapacitet. Handel som minskar överbelastning får aldrig nekas, men samtidigt skall nätsäkerheten respekteras till fullo.

6.  Inkomster från tilldelning av sammanlänkning skall användas för ett eller flera av följande ändamål:

a) För att garantera den faktiska tillgängligheten hos den tilldelade kapaciteten.

b) Till nätverksinvesteringar som bevarar eller ökar sammanlänkningskapaciteten.

c) Som en inkomst som skall beaktas av tillsynsmyndigheterna när dessa godkänner metoderna för beräkning av tariffer och/eller för att bedöma huruvida tariffer bör ändras.

Artikel 7

Nya sammanlänkningar

1.  Nya likströmslänkar får på begäran undantas från bestämmelserna i artikel 6.6. i denna förordning och i artikel 20 och artikel 23.223.4 i direktiv 2003/54/EG, i enlighet med följande villkor:

a) Investeringen måste stärka konkurrensen vad gäller elförsörjning.

b) Den risknivå som är förenad med investeringen är sådan att investeringen inte skulle bli av om inte undantag beviljades.

c) Sammanlänkningen måste ägas av en fysisk eller juridisk person som åtminstone till juridisk form är skild från de systemansvariga inom vilkas system infrastrukturen kommer att byggas upp.

d) Avgifter tas ut från sammanlänkningens användare.

e) Sedan marknaden delvis har öppnats i enlighet med artikel 19 i direktiv 96/92/EG har inget kapital och inga driftskostnader för sammanlänkningen återvunnits ur någon del av avgifterna för användningen av de överförings eller distributionssystem som sammanbinds av sammanlänkningen.

f) Undantaget kommer inte att skada konkurrensen eller en effektivt fungerande inre marknad för el eller hindra det reglerade system till vilket sammanlänkningen är kopplad från att fungera effektivt.

2.  Punkt 1 skall i undantagsfall även tillämpas på växelströmslänkar, förutsatt att kostnaderna och riskerna för investeringarna i fråga är synnerligen höga i jämförelse med de kostnader och risker som normalt är förknippade med en sammanlänkning av de nationella överföringssystemen i två grannländer via en växelströmslänk.

3.  Punkt 1 skall även tillämpas på väsentliga kapacitetsökningar i befintliga sammanlänkningar.

4.  

a) Tillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta om det undantag som avses i punkterna 1 och 2. Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att tillsynsmyndigheterna skall överlämna ett yttrande till den berörda myndigheten i medlemsstaten, när ett formellt beslut skall fattas vid en begäran om undantag. Yttrandet skall offentliggöras tillsammans med beslutet.

b) 

i) Undantaget får gälla hela eller delar av den nya sammanlänkningens kapacitet eller den befintliga sammanlänkningen med väsentligt ökad kapacitet.

ii) När beslut fattas om att bevilja undantag, skall det i varje enskilt fall övervägas om villkor måste anges för undantagets varaktighet och för icke diskriminerande tillträde till sammanlänkningen.

iii) När beslut fattas om villkoren i leden i och ii skall särskild hänsyn tas till den ytterligare kapacitet som skall byggas upp, till projektets förväntade tidsplan och till de nationella förhållandena.

c) I samband med att ett undantag beviljas får den behöriga myndigheten godkänna eller fastställa reglerna och/eller mekanismerna för hantering och tilldelning av kapacitet.

d) Beslut om undantag, inklusive villkoren enligt b, skall motiveras och offentliggöras i vederbörlig ordning.

e) Beslut om undantag skall alltid fattas i samråd med övriga berörda medlemsstater eller tillsynsmyndigheter.

5.  Beslutet om undantag skall omedelbart anmälas till kommissionen av den behöriga myndigheten tillsammans med alla relevanta upplysningar om beslutet. Dessa upplysningar får överlämnas till kommissionen i samlad form, vilket gör det möjligt för kommissionen att fatta ett välgrundat beslut.

I synnerhet skall upplysningarna innehålla följande:

 Detaljerade skäl på grundval av vilka tillsynsmyndigheten eller medlemsstaten har beviljat undantaget, inklusive de ekonomiska upplysningar som motiverar behovet av undantaget.

 Den analys som genomförts av effekten på konkurrensen och den inre elmarknadens effektiva funktion som ett resultat av undantagets beviljande.

 Skälen till tidsperioden och delen av den totala kapaciteten hos sammanlänkningen i fråga för vilken undantaget har beviljats.

 Resultatet av samrådet med de berörda medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna.

Senast två månader efter mottagandet av en anmälan får kommissionen kräva att den berörda tillsynsmyndigheten eller medlemsstaten ändrar eller återkallar beslutet att bevilja ett undantag. Tvåmånadersperioden kan förlängas med ytterligare en månad under vilken kommissionen inskaffar ytterligare upplysningar.

Om den berörda tillsynsmyndigheten eller medlemsstaten inte uppfyller begäran inom fyra veckor, skall ett slutligt beslut fattas i enlighet med förfarandet i artikel 13.3.

Kommissionen skall inte lämna ut någon kommersiellt känslig konfidentiell information.

Artikel 8

Riktlinjer

1.  Kommissionen skall vid behov, i enlighet med förfarandet i artikel 13.2, anta och ändra riktlinjer om de frågor som förtecknas i punkt 2 och 3 och som rör kompensationsmekanismen mellan de systemansvariga för överföringsnäten, i överensstämmelse med principerna i artiklarna 3 och 4. När dessa riktlinjer antas första gången, skall kommissionen säkerställa att de i ett enda utkast till åtgärd täcker åtminstone de frågor som avses i punkt 2 a och 2 d samt punkt 3.

2.  Riktlinjerna skall ange följande:

a) Detaljerna för förfarandet för att fastställa vilka systemansvariga för överföringsnät som är skyldiga att betala kompensation för gränsöverskridande flöden, inbegripet när det gäller uppdelningen mellan systemansvariga för nationella överföringssystem från vilka de gränsöverskridande flödena härstammar och de system som dessa flöden är avsedda för, i enlighet med artikel 3.2.

b) Detaljerna för det betalningsförfarande som skall tillämpas, inbegripet fastställande av den första tidsperioden för vilken kompensation skall betalas, i enlighet med artikel 3.3 andra stycket.

c) Detaljerna för de metoder som skall användas för att bestämma de gränsöverskridande flöden som överförts och för vilka ersättning skall betalas enligt artikel 3, både i form av kvantitet och typ av flöden, och beteckningen på omfattningen av sådana flöden som härstammar från och/eller slutar i enskilda medlemsstaters överföringssystem, i enlighet med artikel 3.5.

d) Detaljerna för de metoder som skall användas för att fastställa vilka kostnader och fördelar som uppkommit till följd av överföring av gränsöverskridande flöden, i enlighet med artikel 3.6.

e) Detaljerna för behandlingen i samband med ersättningstransaktioner mellan systemansvariga för elflöden som har sitt ursprung i eller slutar i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

f) Nationella systems delaktighet, när dessa är sammanlänkade genom likströmsledningar, i enlighet med artikel 3.

3.  I riktlinjerna skall det också bestämmas hur de bakomliggande principerna för fastställande av avgifter för producenter och konsumenter (belastning) som tillämpas inom ramen för nationella tariffsystem stegvis skall harmoniseras, inklusive beaktandet av kompensationsmekanismen mellan systemansvariga i de nationella nätavgifterna och tillhandahållandet av lämpliga och effektiva platsindikerande signaler, i enlighet med de principer som anges i artikel 4.

Riktlinjerna skall sörja för lämpliga och effektiva harmoniserade platsindikerande signaler på europeisk nivå.

En eventuell harmonisering i detta avseende skall inte hindra att medlemsstaterna tillämpar mekanismer för att garantera att avgifter för tillträde till nät som betalas av konsumenter (belastning) är jämförbara inom hela deras territorium.

4.  Kommissionen skall vid behov, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13.2, ändra de riktlinjer om förvaltningoch tilldelning av tillgänglig transferkapacitet i sammanlänkningar mellan nationella system som anges i bilagan, i överensstämmelse med principerna i artiklarna 5 och 6, särskilt för att inkludera detaljerade riktlinjer för alla kapacitetstilldelningsmetoder som tillämpas i praktiken och se till att mekanismerna för hantering av överbelastning utvecklas på ett sätt som är förenligt med målen för den inre marknaden. I samband med sådana ändringar skall man vid behov fastställa sådana allmänna regler om minimikrav på säkerhet och driftsnormer för användning och drift av nätet som avses i artikel 5.2.

När kommissionen antar eller ändrar riktlinjer, skall den säkerställa att de tillhandahåller den minimala harmoniseringsgrad som krävs för att målen i denna förordning skall uppnås och att de inte går utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

När kommissionen antar eller ändrar riktlinjer, skall den ange vilka åtgärder den har vidtagit för att bestämmelserna i de tredje länder som ingår i det europeiska elsystemet skall överensstämma med riktlinjerna i fråga.

Artikel 9

Tillsynsmyndigheter

När tillsynsmyndigheterna utför sina åligganden skall de säkerställa att denna förordning och de riktlinjer som antagits med stöd av artikel 8 uppfylls. För att fylla syftena med denna förordning skall de vid behov samarbeta med varandra och med kommissionen.

Artikel 10

Tillhandahållande av information samt sekretess

1.  Medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna skall på begäran förse kommissionen med all information som behövs för det ändamål som avses i artikel 3.4 och artikel 8.

Tillsynsmyndigheterna skall, särskilt för det ändamål som avses i artikel 3.4 och 3.6, regelbundet lämna information om de kostnader som faktiskt uppkommit för nationella systemansvariga för överföringsnäten samt lämna uppgifter och all relevant information som hör samman med de verkliga flödena i näten hos de systemansvariga för överföringsnäten och kostnaderna för nätet.

Kommissionen skall fastställa en rimlig tidsfrist inom vilken informationen skall lämnas med hänsyn till hur sammansatt och brådskande den begärda informationen är.

2.  Om den berörda medlemsstaten eller tillsynsmyndigheten inte lämnar denna information inom den givna tidsfrist som fastställts i enlighet med punkt 1 får kommissionen begära all information som behövs för de ändamål som avses i artikel 3.4 och artikel 8 direkt från de berörda företagen.

Om kommissionen skickar en begäran om information till ett företag, skall kommissionen samtidigt skicka en kopia av begäran till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där företaget har sitt säte.

3.  I sin begäran om information skall kommissionen ange den rättsliga grunden för begäran, den tidsfrist inom vilken informationen skall lämnas, syftet med begäran samt de påföljder som är tillämpliga enligt artikel 12.2 om felaktig, ofullständig eller vilseledande information lämnas. Tidsfristen skall vara rimlig med hänsyn till hur sammansatt och brådskande den begärda informationen är.

4.  Ägarna till företagen eller deras företrädare eller - om det rör sig om juridiska personer - de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller enligt deras bolagsordning, skall lämna den information som begärs. Advokater som är bemyndigade att agera får tillhandahålla informationen på sina klienters vägnar, i vilket fall klienten skall bära det fulla ansvaret om informationen är felaktig, ofullständig eller vilseledande.

5.  Om ett företag inte tillhandahåller den begärda informationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, eller tillhandahåller ofullständig information, får kommissionen genom ett beslut kräva att informationen tillhandahålls. I beslutet skall anges vilken information som krävs och en lämplig tidsfrist fastställas inom vilken den skall tillhandahållas. I beslutet skall de påföljder som fastställs i artikel 12.2 anges. I beslutet skall även rätten att få beslutet granskat av Europeiska gemenskapernas domstol anges.

Kommissionen skall samtidigt skicka en kopia av sitt beslut till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där personen har sin hemvist eller företaget sitt säte.

6.  Information som inhämtats med stöd av denna förordning skall endast användas för de ändamål som avses i artiklarna 3.4 och 8.

Kommissionen får inte röja information som erhållits med stöd av denna förordning och som omfattas av tystnadsplikt.

Artikel 11

Medlemsstaternas rätt att besluta om mer detaljerade åtgärder

Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas rätt att behålla eller införa åtgärder som innehåller mer detaljerade bestämmelser än de som anges i denna förordning och i de riktlinjer som avses i artikel 8.

Artikel 12

Påföljder

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 skall medlemsstaterna fastställa reglerna för påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna följs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa bestämmelser senast den 1 juli 2004 och skall utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som påverkar bestämmelserna.

2.  Kommissionen kan genom beslut ålägga företag böter upp till högst 1 % av företagets totala omsättning under det föregående verksamhetsåret, om företaget uppsåtligen eller av vårdslöshet har lämnat felaktig, ofullständig eller vilseledande information som svar på en begäran som gjorts enligt artikel 10.3 eller om företaget inte lämnar information inom den tidsfrist som fastställts genom ett beslut som antagits med stöd av artikel 10.5 första stycket.

Bötesbeloppets storlek skall fastställas med hänsyn till allvaret i underlåtelsen att uppfylla kraven i första stycket.

3.  Påföljder enligt punkt 1 och beslut som fattas med stöd av punkt 2 skall inte betraktas som straffrättsliga.

Artikel 13

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 14

Kommissionens rapport

Kommissionen skall se över genomförandet av förordningen. Inom tre år efter det att förordningen har trätt i kraft skall kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om de erfarenheter som gjorts vid dess tillämpning. I rapporten skall det i synnerhet undersökas i vilken utsträckning det genom förordningen har kunnat uppnås att villkoren för tillträde till nät för gränsöverskridande utbyte av el är icke diskriminerande och återspeglar kostnaderna samt bidrar till kundernas valfrihet på en väl fungerande inre marknad och till långsiktig försörjningstrygghet, och även i vilken utsträckning effektiva platsindikerande signaler har inrättats. Vid behov skall rapporten åtföljas av lämpliga förslag och/eller rekommendationer.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2004.

▼M1

När det gäller sammanlänkningar mellan Slovenien och angränsande medlemsstater skall artikel 6.1 samt bestämmelserna 1–4 i kapitlet ”Allmänt” i bilagan tillämpas från och med den 1 juli 2007. Detta stycke skall tillämpas endast på den sammanlänkningskapacitet som tilldelas av den slovenska systemansvariga för överföringssystemen och endast i den mån denna kapacitet inte överstiger hälften av den totala tillgängliga sammanlänkningskapaciteten.

▼B

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

▼M2




BILAGA

Riktlinjer för hantering och tilldelning av tillgänglig överföringskapacitet mellan nationella system

1.   Allmänna bestämmelser

1.1 De systemansvariga för överföringsnäten (nedan kallade systemansvariga) skall sträva efter att godta alla kommersiella transaktioner, inklusive sådana som inbegriper gränsöverskridande handel.

1.2 Om det inte finns någon överbelastning får det inte finnas någon begränsning av tillträdet till sammanlänkningen. Där det ofta finns överbelastning behöver det inte finnas något permanent allmänt tilldelningsförfarande för tillträde till en gränsöverskridande överföringstjänst.

1.3 Om schemalagda kommersiella transaktioner inte är förenliga med en säker nätdrift skall de systemansvariga minska belastningen i enlighet med kraven på driftsäkerhet för elnätet samtidigt som de skall sträva efter att alla därmed sammanhängande kostnader hålls på en ekonomiskt effektiv nivå. Korrigerande omdirigering eller motköp skall användas om lågkostnadsåtgärder inte kan tillämpas.

1.4 Om strukturell överbelastning uppträder skall de systemansvariga omedelbart tillämpa i förväg fastställda och överenskomna lämpliga regler och arrangemang för hantering av överbelastning. Metoderna för hantering av överbelastning skall säkerställa att de fysiska kraftflöden som är förbundna med all tilldelad överföringskapacitet är förenliga med nätsäkerhetsstandarderna.

1.5 De metoder som är fastställda för hantering av överbelastning skall ge effektiva ekonomiska signaler till marknadsaktörer och systemansvariga, främja konkurrensen och vara lämpade för regional tillämpning och tillämpning i hela gemenskapen.

1.6 Vid hantering av överbelastning får det inte göras någon transaktionsbaserad åtskillnad. En särskild begäran om en överföringstjänst får endast avslås om följande villkor gemensamt uppfylls:

a) de inkrementella fysiska kraftflöden som följer av godtagandet av denna begäran innebär att en säker drift av elsystemet inte längre kan garanteras, och

b) det penningvärde som bifogas denna begäran om förfaranden för hantering av överbelastning är lägre än varje annan begäran som är avsedd att godtas för samma tjänst och på samma villkor.

1.7 Vid fastställande av lämpliga nätområden i och mellan vilka hantering av överbelastning skall gälla, skall de systemansvariga vägledas av principerna om kostnadseffektivitet och minimering av negativ inverkan på den inre elmarknaden. De systemansvariga får inte begränsa sammanlänkningskapaciteten för att lösa överbelastning inom sitt eget kontrollområde, förutom av ovannämnda skäl och skäl som har med driftssäkerhet ( 7 ) att göra. Om en sådan situation inträffar skall de systemansvariga beskriva och på ett öppet sätt presentera den för alla användare. En sådan situation får bara godtas till dess att en långsiktig lösning hittas. De systemansvariga skall för alla användare beskriva och på ett öppet sätt presentera den metod och de projekt som skall möjliggöra en långsiktig lösning.

1.8 När nätet balanseras innanför kontrollområdet med hjälp av driftsåtgärder och omdirigering skall den systemansvarige ta hänsyn till effekten av dessa åtgärder på de angränsande kontrollområdena.

1.9 Senast den 1 januari 2008 skall mekanismer för hantering av överbelastning av sammanlänkningskapaciteten flera gånger dagligen (intradag-hantering) inrättas på ett samordnat sätt och i enlighet med säkra driftsvillkor för att maximera handelsmöjligheterna och för att tillhandahålla gränsöverskridande balansering.

1.10 De nationella tillsynsmyndigheterna skall regelbundet utvärdera metoderna för hantering av överbelastning, och särskilt uppmärksamma att de principer och regler som inrättats i nuvarande förordning och riktlinjer uppfylls i enlighet med de villkor som fastställs av tillsynsmyndigheterna själva i enlighet med dessa principer och regler. En sådan utvärdering skall inbegripa samråd med alla marknadsaktörer och särskilda undersökningar.

2.   Metoder för hantering av överbelastning

2.1 För att underlätta en effektiv gränsöverskridande handel skall metoderna för hantering av överbelastning vara marknadsbaserade. I detta syfte skall kapaciteten endast tilldelas genom explicita (kapacitet) eller implicita (kapacitet och energi) auktioner. Båda metoderna kan samexistera för samma sammanlänkning. För intradaglig handel kan kontinuerlig handel användas.

2.2 Beroende på konkurrensvillkoren kan det vara nödvändigt att mekanismerna för hantering av överbelastning tillåter tilldelning av överföringskapacitet både på lång och kort sikt.

2.3 Vid varje kapacitetstilldelningsförfarande skall man tilldela en förutbestämd del av den tillgängliga överföringskapaciteten plus eventuell återstående kapacitet som inte tidigare tilldelats och eventuell kapacitet som frigjorts av kapacitetsinnehavare från tidigare tilldelningar.

2.4 För att underlätta en effektiv konkurrens skall de systemansvariga optimera kapacitetens stabilitetsgrad, med beaktande av de berörda systemansvarigas och marknadsaktörernas skyldigheter och rättigheter. En rimlig del av kapaciteten får erbjudas marknaden med en lägre stabilitetsgrad, men de exakta villkoren för gränsöverskridande transporter skall ständigt vara tillgängliga för marknadsaktörerna.

2.5 Tillträdesrättigheterna för tilldelning på lång och medellång sikt skall vara rättigheter för stabil överföringskapacitet. Då rättigheterna nomineras skall omfattas av principen om att outnyttjad kapacitet går förlorad och principen om att outnyttjad kapacitet måste säljas.

2.6 De systemansvariga skall definiera en lämplig struktur för tilldelning av kapacitet mellan olika tidsramar. Detta kan inkludera ett alternativ för att reservera en minsta procentsats sammanlänkningskapacitet för daglig tilldelning eller intradagtilldelning. Denna tilldelningsstruktur skall granskas av respektive tillsynsmyndigheter. Då de utarbetar sina förslag skall de systemansvariga beakta

a) marknadernas egenskaper,

b) driftsvillkoren, t.ex. följderna av en nettoberäkning av fast angivna scheman,

c) harmoniseringsnivån för de procentsatser och tidsramar som antagits för de olika mekanismer för kapacitetstilldelning som införts.

2.7 Kapacitetstilldelningen får inte innebära diskriminering mellan marknadsaktörer som vill använda sina rättigheter för att utnyttja bilaterala leveranskontrakt eller lämna bud på elbörser. De högsta buden under en given tidsram skall vinna, oavsett om de är implicita eller explicita.

2.8 I regioner där de finansiella terminselektricitetsmarknaderna är välutvecklade och har visat sig vara effektiva, kan all sammanlänkningskapacitet tilldelas genom implicita auktioner.

2.9 Utom för nya sammanlänkningar som omfattas av ett undantag enligt artikel 7 i förordningen, är det inte tillåtet att fastställa reservationspriser inom ramen för kapacitetstilldelningsmetoderna.

2.10 Alla potentiella marknadsaktörer skall i princip tillåtas att utan hinder delta i tilldelningsförfarandet. För att undvika att skapa eller förvärra problem som beror på att en eller flera marknadsaktörer eventuellt kan använda sig av sin dominerande ställning, får de berörda tillsyns- och/eller konkurrensmyndigheterna i lämpliga fall införa allmänna begränsningar eller begränsningar för ett enskilt företag på grund av dess marknadsdominans.

2.11 Marknadsaktörerna skall tydligt ange sin användning av kapaciteten till de systemansvariga senast vid en fastställd tidsfrist för varje tidsram. Tidsfristen skall fastställas på ett sådant sätt att de systemansvariga på nytt skall kunna tilldela oanvänd kapacitet under nästa berörda tidsram – inbegripet intradagliga sessioner.

2.12 Kapaciteten skall kunna handlas fritt på sekundär basis, under förutsättning att den systemansvarige informeras tillräckligt lång tid i förväg. Om en systemansvarig vägrar genomföra en sekundär handel (transaktion) måste detta på ett tydligt och öppet sätt meddelas och förklaras för alla marknadsaktörer av den systemansvarige och meddelas tillsynsmyndigheten.

2.13 De finansiella konsekvenserna av att de skyldigheter som är förbundna med kapacitetstilldelning inte uppfylls skall bäras av dem som är ansvariga för denna underlåtelse. Om marknadsdeltagarna inte använder den kapacitet som de har åtagit sig att använda eller, när det gäller kapacitet som utauktionerats explicit, inte handlar på sekundär basis eller ger tillbaka kapaciteten i tid, skall de förlora rättigheterna till denna kapacitet och betala en avgift som avspeglar kostnaderna. Alla avgifter som avspeglar kostnaderna för outnyttjad kapacitet skall vara motiverade och proportionerliga. Dessutom skall en systemansvarig som inte uppfyller sina skyldigheter vara skyldig att kompensera marknadsaktören för dennes förlust av kapacitetsrättigheter. Inga följdskador skall beaktas i detta hänseende. De viktigaste begreppen och metoderna för att fastställa ansvar vid bristande uppfyllnad av åtagandena skall fastställas i förväg med hänsyn till de finansiella följderna och skall granskas av den berörda nationella tillsynsmyndigheten eller de berörda nationella tillsynsmyndigheterna.

3.   Samordning

3.1 Kapacitetstilldelningen vid en sammanlänkning skall samordnas och genomföras genom att de berörda systemansvariga använder gemensamma tilldelningsförfaranden. Om de kommersiella utbytena mellan två länder (systemansvariga) avsevärt förväntas påverka villkoren för de fysiska kraftflödena i ett tredje land (systemansvarig), skall metoderna för hantering av överbelastningar samordnas genom ett gemensamt förfarande för hantering av överbelastningar mellan alla berörda systemansvariga. De nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga skall säkerställa att det inte sker någon ensidig utformning av förfaranden för hantering av överbelastningar som avsevärt påverkar de fysiska kraftflödena i något av de andra näten.

3.2 Senast den 1 januari 2007 skall en gemensam samordnad metod för hantering av överbelastning och ett gemensamt samordnat förfarande för kapacitetstilldelning till marknaden tillämpas minst varje år, månad och för påföljande dag mellan länderna i följande regioner:

a) Norra Europa (dvs. Danmark, Sverige, Finland, Tyskland och Polen),

b) Nordvästra Europa (dvs. Benelux, Tyskland och Frankrike),

c) Italien (dvs. Italien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Slovenien och Grekland),

d) Centrala Östeuropa (dvs. Tyskland, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Österrike och Slovenien),

e) Sydvästra Europa (dvs. Spanien, Portugal och Frankrike),

f) Storbritannien, Irland och Frankrike,

g) De Baltiska staterna (dvs. Estland, Lettland och Litauen).

Vid en sammanlänkning som berör länder som tillhör fler än en region kan den metod som tillämpas för hantering av överbelastning vara annorlunda för att säkerställa att den är kompatibel med de metoder som tillämpas i de andra regioner som dessa länder tillhör. I detta fall skall de berörda systemansvariga föreslå vilken metod som skall granskas av de behöriga tillsynsmyndigheterna.

3.3 De regioner som avses i 2.8 får tilldela all sammanlänkningskapacitet genom tilldelning för påföljande dag.

3.4 I alla dessa sju regioner skall det fastställas kompatibla förfaranden för hantering av överbelastningar i syfte att skapa en fullständigt integrerad europeisk elmarknad. Marknadsaktörerna skall inte konfronteras med inkompatibla regionala system.

3.5 I syfte att främja en rättvis och effektiv konkurrens och gränsöverskridande handel skall samordningen mellan de systemansvariga inom de regioner som anges i 3.2 ovan inkludera alla steg från kapacitetsberäkning och optimering av tilldelningen till en säker drift av nätet, med tydlig ansvarsfördelning. I denna samordning skall särskilt följande ingå:

a) Användning av en gemensam överföringsmodell som på ett effektivt sätt hanterar de av varandra beroende fysiska ”loop-flows” och som tar hänsyn till avvikelserna mellan de fysiska och kommersiella flödena.

b) Tilldelning och nominering av kapacitet för att på ett effektivt sätt hantera de av varandra beroende fysiska ”loop-flows”.

c) Identiska skyldigheter för kapacitetsinnehavare att tillhandahålla information om deras avsedda användning av kapaciteten, dvs. nominering av kapacitet (för explicita auktioner).

d) Identiska tidsramar och stängningstider.

e) Identisk struktur för tilldelning av kapacitet mellan olika tidsramar (t.ex. en dag, tre timmar, en vecka etc.) och i fråga om sålda kapacitetsenheter (mängd kraft i MW, MWh, etc.).

f) Konsekvent kontraktsram för marknadsaktörerna.

g) Kontroll av att flödena är förenliga med säkerhetskraven för nätet vad gäller driftsplanering och realtidsdrift.

h) Redovisning och fastställande av åtgärder för hantering av överbelastningar.

3.6 Samordningen skall även omfatta informationsutbyte mellan de systemansvariga. Karaktär, tidpunkter och frekvens för informationsutbytet skall vara förenliga med verksamheten i 3.5 och med elmarknadernas funktionssätt. Detta informationsutbyte skall särskilt göra det möjligt för de systemansvariga att ställa en så bra prognos som möjligt om läget i det globala elnätet för att de skall kunna utvärdera flödena i sina nät och de tillgängliga sammanlänkningskapaciteterna. Varje systemansvarig som samlar in information på andra systemansvarigas vägnar skall tillhandahålla de deltagande systemansvariga resultaten av denna insamling.

4.   Tidsplan för marknadstransaktioner

4.1 Tilldelningen av den tillgängliga överföringskapaciteten skall ske i god tid i förväg. Före varje tilldelning skall de berörda systemansvariga gemensamt offentliggöra den kapacitet som skall tilldelas med beaktande där så är lämpligt av den kapacitet som frigjorts från eventuella stabila överföringsrättigheter och, om så är relevant, därmed förbundna nettoberäknade nomineringar tillsammans med de tidsperioder under vilka kapaciteten kommer att minskas eller inte vara tillgänglig (t.ex. på grund av underhåll).

4.2 Med full hänsyn till nätsäkerheten skall nominering av överföringsrättigheter ske tillräckligt lång tid i förväg, före sessionerna för påföljande dag för alla relevanta organiserade marknader och före offentliggörandet av den kapacitet som skall tilldelas enligt mekanismen för tilldelning påföljande dag eller intradagtilldelning. Nomineringarna av överföringsrättigheter i motsatt riktning skall vara nettoberäknade för att få en så effektiv användning av sammanlänkningen som möjligt.

4.3 På varandra följande intradagtilldelningar av tillgänglig överföringskapacitet för dag D skall äga rum under dagarna D-1 och D, efter utfärdandet av angivna produktionsscheman eller faktiska produktionsscheman för påföljande dag.

4.4 Då de systemansvariga förbereder elnätsdriften för påföljande dag skall de utbyta information med systemansvariga för angränsande nät. Denna skall inkludera information om deras planerade elnätstopologi, tillgängligheten och den beräknade tillverkningen av produktionsenheter och belastningsflöden. Syftet är att optimera användningen av hela nätet genom driftsåtgärder som är förenliga med reglerna för säker elnätsdrift.

5.   Öppenhet och insyn

5.1. De systemansvariga skall offentliggöra alla relevanta uppgifter som avser tillgängligheten och användningen av nätet och tillträdet till det, inbegripet en rapport om var och varför överbelastningarna finns, de metoder som används för att hantera överbelastningarna och planerna för den framtida hanteringen av dem.

5.2 De systemansvariga skall offentliggöra dels en allmän beskrivning av den metod för hantering av överbelastningar som tillämpas under olika förhållanden för att maximera den kapacitet som är tillgänglig för marknaden dels en allmän beskrivning av hur den totala överföringskapaciteten beräknas för de olika tidsramarna med nätets elektriska och fysiska karaktäristika som underlag. Beskrivningen skall bli förmål för granskning av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

5.3 De förfaranden som används för hantering av överbelastningar och kapacitetstilldelning, tillsammans med tiderna och förfarandena för ansökan om kapacitet, en beskrivning av de produkter som erbjuds och skyldigheterna och rättigheterna för både de systemansvariga och den part som skall erhålla kapaciteten (inbegripet skyldigheter vid bristande uppfyllnad av åtagandena), skall beskrivas i detalj och på ett tydligt och öppet sätt göras tillgängliga av de systemansvariga för alla potentiella nätanvändare.

5.4 Säkerhetsstandarder för drift och planering skall ingå i den information som de systemansvariga skall offentliggöra i ett öppet och offentligt dokument. Detta dokument skall också skickas till de nationella tillsynsmyndigheterna för granskning.

5.5 De systemansvariga skall offentliggöra alla relevanta uppgifter om gränsöverskridande handel på grundval av den bästa möjliga prognosen. För att uppfylla denna skyldighet skall de berörda marknadsaktörerna tillhandahålla de systemansvariga relevanta uppgifter. Det sätt som sådan information offentliggörs på måste granskas av tillsynsmyndigheterna. De systemansvariga skall åtminstone offentliggöra följande:

a) En gång per år: information om den långsiktiga utvecklingen av överföringsinfrastrukturen och dess inverkan på den gränsöverskridande överföringskapaciteten.

b) En gång per månad: månads- och årsprognoser över den överföringskapacitet som är tillgänglig för marknaden, med beaktande av all relevant information som är tillgänglig för de systemansvariga vid beräkningen av prognoserna (t.ex. den inverkan som sommar- och vintersäsongerna har på ledningarnas kapacitet, underhåll av elnätet, tillgängligheten av produktionsenheter, etc.).

c) En gång per vecka: veckoprognoser över den överföringskapacitet som är tillgänglig för marknaden, med beaktande av all relevant information som är tillgänglig för de systemansvariga vid beräkningen av prognosen, t.ex. väderprognosen, planerade underhållsarbeten på elnätet, tillgängligheten av produktionsenheter, etc.

d) Dagligen: den överföringskapacitet som är tillgänglig för marknaden för påföljande dag och intradag för varje tidsenhet på marknaden, med beaktande av alla nettoberäknade nomineringar, produktionsscheman för påföljande dag, efterfrågeprognoser och planerade underhållsarbeten på elnätet.

e) Total kapacitet som redan har tilldelats, per tidsenhet på marknaden, och alla relevanta villkor enligt vilka denna kapacitet får användas (t.ex. det pris som uppnåtts på auktionen, skyldigheter i fråga om hur kapaciteten skall användas etc.), för att identifiera eventuell återstående kapacitet.

f) Tilldelad kapacitet så snart som möjligt efter varje tilldelning, samt en indikation på de priser som betalats.

g) Total kapacitet som används, per tidsenhet på marknaden, omedelbart efter nomineringen.

h) Så nära realtid som möjligt: sammanlagda realiserade kommersiella och fysiska flöden, per tidsenhet på marknaden, inklusive en beskrivning av effekterna av eventuella korrigeringsåtgärder vidtagna av de systemansvariga (t.ex. begränsning) för att lösa nät- eller systemproblem.

i) Förhandsinformation om planerade avbrott och information i efterhand för den föregående dagen om planerade och oplanerade avbrott för produktionsenheter som är större än 100 MW.

5.6 All relevant information skall vara tillgänglig på marknaden i god tid före förhandlingen av alla transaktioner (t.ex. tidpunkten för förhandling av årliga leveranskontrakt för industrikunder eller tidpunkten när buden måste lämnas på de organiserade marknaderna).

5.7 Den systemansvarige skall offentliggöra relevant information om prognoserna för efterfrågan och produktion enligt de tidsramar som anges i 5.5 och 5.6. Den systemansvarige skall också offentliggöra relevant information som är nödvändig för den gränsöverskridande balansmarknaden.

5.8 När prognoserna offentliggörs skall efterhandsvärdena för prognosen också offentliggöras under den tidsperiod efter vilken prognosen gäller eller senast följande dag (D+1).

5.9 All information som offentliggörs av de systemansvariga skall vara tillgänglig gratis och på ett lättillgängligt sätt. Alla uppgifter skall också vara tillgängliga genom ett lämpligt och standardiserat informationsutbyte som skall definieras i nära samarbete med marknadsparterna. Uppgifterna skall inbegripa information om tidigare tidsperioder (minst två år), så att nya marknadsaktörer även får tillgång till sådana uppgifter.

5.10 De systemansvariga skall ha ett regelbundet utbyte av tillräckligt exakta uppgifter om nätet och belastningsflöden för att göra det möjligt för varje systemansvarig att beräkna belastningsflödena i sitt berörda område. Samma uppsättning uppgifter skall på begäran göras tillgängliga för tillsynsmyndigheterna och Europeiska kommissionen. Tillsynsmyndigheterna och Europeiska kommissionen skall säkerställa att denna uppsättning uppgifter behandlas konfidentiellt, både av dem själva och av alla konsulter som utför analysarbete för dem på grundval av dessa uppgifter.

6.   Användning av intäkter vid överbelastning

6.1 Förfaranden för hantering av överbelastning för en i förväg angiven tidsram får generera intäkter endast vid överbelastning som uppstår under den tidsramen, utom då det handlar om nya sammanlänkningar som befriats från ett undantag i enlighet med artikel 7 i förordningen. Förfarandet för fördelningen av dessa intäkter skall granskas av tillsynsmyndigheterna och det får vare sig snedvrida tilldelningsförfarandet till förmån för en part som begär kapacitet eller energi eller utgöra hinder för minskad överbelastning.

6.2 De nationella tillsynsmyndigheterna skall öppet redovisa hur de använder intäkterna från tilldelningen av överföringskapacitet.

6.3 Intäkterna från överbelastning skall delas mellan de berörda systemansvariga i enlighet med kriterier som de berörda systemansvariga kommer överens om och som granskas av respektive tilldelningsmyndighet.

6.4 De systemansvariga skall i förväg tydligt fastställa hur de skall använda eventuella intäkter från överbelastning som de kan komma att erhålla och rapportera om den faktiska användningen av dessa intäkter. Tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att denna användning är förenlig med nuvarande förordning och riktlinjer och att de samlade intäkterna från överbelastning som följer av tilldelningen av överföringskapaciteten används för ett eller flera av de tre ändamål som beskrivs i artikel 6.6 i förordningen.

6.5 Senast den 31 juli varje år skall tillsynsmyndigheterna offentliggöra en rapport i vilken beloppet av de intäkter som samlats in under tolvmånadersperioden fram till och med den 30 juni samma år fastställs. I denna rapport skall det även finnas med en beskrivning av hur dessa intäkter används samt en bekräftelse av att denna användning är förenlig med den nuvarande förordningen och riktlinjerna, och att de samlade intäkterna från överbelastning används för ett eller flera av de tre föreskrivna ändamålen.

6.6 Intäkter från överbelastning för investeringar i syfte att bibehålla eller öka överföringskapaciteten skall helst användas för specifika fördefinierade projekt som bidrar till att lindra den föreliggande överbelastningen och som även kan genomföras inom en rimlig tid, särskilt vad gäller bemyndigandeförfarandet.



( 1 ) EGT C 240 E, 28.8.2001, s. 72 och EGT C 227 E, 24.9.2002, s. 440.

( 2 ) EGT C 36, 8.2.2002, s. 10.

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 13 mars 2002 (EUT C 47 E, 27.2.2003, s. 379), rådets gemensamma ståndpunkt av den 3 februari 2003 (EUT C 50 E, 4.3.2003, s. 1) och Europaparlamentets beslut av den 4 juni 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

( 4 ) EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.

( 5 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

( 6 ) Se s. 37 i detta nummer av EGT.

( 7 ) Med driftssäkerhet menas ”att överföringssystemet ligger inom överenskomna säkerhetsgränser”.