02003L0025 — SV — 26.07.2019 — 003.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
►B
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/25/EG
av den 14 april 2003
om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg
(Text av betydelse för EES)
(EGT L 123 17.5.2003, s. 22)
|
Ändrat genom:
▼B
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/25/EG
av den 14 april 2003
om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg
(Text av betydelse för EES)
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att fastställa en enhetlig nivå för de särskilda stabilitetskraven för ro-ro-passagerarfartyg, vilket kommer att förbättra överlevnadsförmågan för denna fartygstyp efter en kollisionsskada och säkerställa en hög säkerhetsnivå för passagerare och besättning.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a)
ro-ro-passagerarfartyg: ett fartyg som medför fler än tolv passagerare och har ro-ro-lastutrymmen eller lastutrymmen av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/3 i SOLAS-konventionen med senare ändringar.
b)
nytt fartyg: fartyg vars köl har sträckts eller som befinner sig på ett motsvarande byggnadsstadium den 1 oktober 2004 eller senare. Ett motsvarande byggnadsstadium avser det stadium på vilket
i) byggande som kan hänföras till ett visst fartyg har påbörjats, och
ii) sammanfogning av fartyget har påbörjats omfattande minst 50 ton eller 1 % av den beräknade mängden byggnadsmaterial, varvid den lägsta angivelsen skall gälla.
c)
existerande fartyg: ett fartyg som inte är ett nytt fartyg.
d)
passagerare: alla personer med undantag av befälhavaren och medlemmarna av besättningen eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord för fartygets behov med undantag av barn under ett år.
e)
internationella konventioner: 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) och 1966 års internationella lastlinjekonvention samt därtill hörande protokoll och ändringar som är i kraft.
f)
reguljär trafik: en rad överfarter med ro-ro-passagerarfartyg som går i trafik mellan samma två eller flera hamnar, antingen
i) enligt en offentliggjord tidtabell, eller
ii) med så regelbundna eller ofta förekommande överfarter att de utgör en igenkännlig systematisk serie.
g)
Stockholmsöverenskommelsen: den överenskommelse som ingicks i Stockholm den 28 februari 1996 i enlighet med resolution 14 från 1995 års SOLAS-konferens, ”Regionala överenskommelser om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg”, antagen den 29 november 1995.
h)
flaggstatens administration: de behöriga myndigheterna i den stat vars flagg ro-ro-passagerarfartyget har rätt att föra.
i)
värdstat: en medlemsstat till eller från vars hamnar ett ro-ro-passagerarfartyg går i reguljär trafik.
j)
internationell resa: en resa till sjöss från en hamn i en medlemsstat till en hamn utanför den medlemsstaten, eller omvänt.
k)
särskilda stabilitetskrav: de stabilitetskrav som anges i bilaga I.
l)
signifikant våghöjd (hs): den genomsnittliga höjden för den högsta tredjedel våghöjder som har iakttagits under en bestämd period.
m)
restfribord (fr): det minsta avståndet mellan det skadade ro-ro-däcket och flytvattenlinjen efter skada, vid skadans placering på fartyget, utan att den ytterligare effekten av mängden vatten på det skadade ro-ro-däcket tas med i beräkningen.
Artikel 3
Räckvidd
1. Detta direktiv skall tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg, oberoende av flagg, i reguljär trafik till eller från en medlemsstats hamn när de används på internationella resor.
2. Varje medlemsstat skall i egenskap av värdstat säkerställa att ro-ro-passagerarfartyg som för ett tredje lands flagg till fullo uppfyller kraven i detta direktiv innan de får användas på resor till eller från hamnar i den medlemsstaten i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i direktiv 1999/35/EG.
Artikel 4
Signifikanta våghöjder
De signifikanta våghöjderna (hs) skall användas för att bestämma vattennivån på bildäcket då de särskilda stabilitetskraven i bilaga I tillämpas. Värdena på de signifikanta våghöjderna skall vara de som inte överskrids med en sannolikhet på mer än 10 procent på en årlig basis.
Artikel 5
Fartområden
1. Värdstaterna skall senast den 17 maj 2004 upprätta en förteckning över de fartområden som korsas av ro-ro-passagerarfartyg i reguljär trafik till eller från deras hamnar samt motsvarande värden för de signifikanta våghöjderna i dessa områden.
2. Fartområdena och de signifikanta våghöjder som skall tillämpas i dessa områden skall fastställas i samråd mellan de medlemsstater eller, när det är tillämpligt och möjligt, mellan de medlemsstater och tredje länder, där trafikens ändpunkter är belägna. Om fartygets rutt korsar mer än ett fartområde, skall fartyget uppfylla de särskilda stabilitetskraven för den högsta signifikanta våghöjd som fastställts för dessa områden.
3. Förteckningen skall anmälas till kommissionen och offentliggöras i en offentlig databas som skall finnas tillgänglig på den behöriga sjöfartsmyndighetens webbplats. Kommissionen skall underrättas om var denna information finns att tillgå och om eventuella uppdateringar av förteckningen och skälen därtill.
Artikel 6
Särskilda stabilitetskrav
1. Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i regel II-1/B/8 i SOLAS-konventionen (SOLAS 90-kriterier), beträffande vattentäta indelningar och stabilitet i skadat skick, skall alla ro-ro-passagerarfartyg som avses i artikel 3.1 uppfylla de särskilda stabilitetskraven i bilaga I till detta direktiv.
2. För ro-ro-passagerarfartyg som uteslutande går i trafik i fartområden där den signifikanta våghöjden är 1,5 meter eller lägre, skall uppfyllandet av kraven i den regel som avses i punkt 1 anses motsvara uppfyllandet av de särskilda stabilitetskrav som anges i bilaga I.
3. Vid tillämpning av kraven i bilaga I skall medlemsstaterna använda riktlinjerna i bilaga II, i den mån detta är praktiskt möjligt och lämpligt med hänsyn till det berörda fartygets konstruktion.
Artikel 7
Införande av de särskilda stabilitetskraven
1. Nya ro-ro-passagerarfartyg skall uppfylla de särskilda stabilitetskraven i bilaga I.
2. Existerande ro-ro-passagerarfartyg, med undantag av fartyg som omfattas av artikel 6.2, skall uppfylla de särskilda stabilitetskraven i bilaga I senast den 1 oktober 2010.
Existerande ro-ro-passagerarfartyg som den 17 maj 2003 uppfyller kraven i den regel som avses i artikel 6.1 skall uppfylla de särskilda stabilitetskraven enligt bilaga I senast den 1 oktober 2015.
3. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av artikel 4.1 e i direktiv 1999/35/EG.
Artikel 8
Certifikat
1. Alla nya och existerande ro-ro-passagerarfartyg som för en medlemsstats flagg skall inneha ett certifikat som visar att de särskilda stabilitetskrav som anges i artikel 6 och i bilaga I är uppfyllda.
Av detta certifikat, som skall utfärdas av flaggstatens administration och som kan kombineras med andra liknande certifikat, skall det framgå upp till vilken signifikant våghöjd fartyget kan uppfylla de särskilda stabilitetskraven.
Certifikatet skall vara giltigt så länge fartyget går i trafik i ett område med samma eller lägre signifikanta våghöjder.
2. Varje medlemsstat skall i egenskap av värdstat erkänna certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv.
3. Varje medlemsstat skall i egenskap av värdstat godta certifikat som utfärdats av tredje land och som visar att fartyget uppfyller de särskilda stabilitetskrav som fastställts.
Artikel 9
Trafik under vissa delar av året och trafik under kortare tidsperioder
1. Om ett rederi som bedriver reguljär trafik året runt önskar införa ytterligare ro-ro-passagerarfartyg som skall nyttjas i samma trafik under en kortare period, skall det underrätta värdstatens eller värdstaternas behöriga myndigheter om detta senast en månad innan dessa fartyg börjar nyttjas i denna trafik. Om det emellertid på grund av oförutsedda omständigheter är nödvändigt att snabbt sätta in ett ro-ro-passagerarfartyg som ersättning för att säkerställa kontinuitet i trafiken skall direktiv 1999/35/EG tillämpas.
2. Om ett rederi önskar bedriva reguljär säsongstrafik under kortare tidsperioder som inte överstiger sex månader per år, skall det underrätta värdstatens eller värdstaternas behöriga myndighet om detta senast tre månader innan denna trafik börjar bedrivas.
3. Om sådan trafik bedrivs under förhållanden med lägre signifikant våghöjd än den som fastställts för samma fartområde vid trafik året runt, får den behöriga myndigheten, vid tillämpning av de särskilda stabilitetskraven i bilaga I, använda den signifikanta våghöjd som är tillämplig under denna kortare tidsperiod för att bestämma vattennivån på däck. Den signifikanta våghöjd som är tillämplig under denna kortare tidsperiod skall överenskommas mellan de medlemsstater eller, när så är tillämpligt och möjligt, de medlemsstater och tredje länder där trafikens ändpunkter är belägna.
4. När värdstatens eller värdstaternas behöriga myndighet har gett sitt samtycke till sådan trafik som avses i punkterna 1 och 2, skall ro-ro-passagerarfartyg som används i sådan trafik inneha ett certifikat enligt artikel 8.1 vilket visar att det uppfyller kraven i detta direktiv.
▼M3
Artikel 10
Ändring av bilagorna
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på ändringar av bilagorna i syfte att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom IMO, och för att direktivet ska bli mer effektivt mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och den tekniska utvecklingen.
▼M3
Artikel 10a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 26 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( (
1
)).
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
▼M3 —————
▼B
Artikel 12
Påföljder
Medlemsstaterna skall fastställa regler om de påföljder som skall gälla vid överträdelser av de nationella bestämmelser som har antagits enligt detta direktiv och skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att de verkställs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
Artikel 13
Genomförande
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 17 november 2004. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 14
lkraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 15
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA I
SPECIFIKA STABILITETSKRAV FÖR RO-RO-PASSAGERARFARTYG
Enligt artikel 6
|
1.
|
Utöver kraven i regel II-1/B/8 i SOLAS-konventionen, beträffande vattentäta indelningar och stabilitet i skadat skick, skall alla ro-ro-passagerarfartyg som avses i artikel 3.1 uppfylla de specifika stabilitetskraven i denna bilaga.
|
1.1
|
Bestämmelserna i regel II-1/B/8.2.3 skall uppfyllas när hänsyn tas till effekten av den hypotetiska vattenmängd som antas ha samlats på det däck som är beläget närmast ovanför konstruktionsvattenlinjen i det ro-ro-lastutrymme eller utrymme av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/3, som antas vara skadat (nedan kallat ”det skadade ro-ro-däcket”). De andra kraven i regel II-1/B/8 behöver inte uppfyllas vid tillämpningen av stabilitetskriterierna i denna bilaga. Den havsvattenvolym som antas ha samlats skall beräknas med utgångspunkt i den vattenyta som har en bestämd nivå över
a) däckhörnets lägsta punkt i ro-ro-däckets skadade avdelning, eller
b) stillvattenytan om däckhörnet i den aktuella skadade avdelningen ligger under vatten.
Nivån skall vara
0,5 meter om restfribordet (fr) är 0,3 meter eller mindre,
0,0 meter om restfribordet (fr) är 2,0 meter eller mer, och
mellanliggande värden, som bestäms genom linjär interpolation, om restfribordet (fr) är 0,3 meter eller mer men mindre än 2,0 meter
där restfribordet (fr) är det minsta avståndet mellan det skadade ro-ro-däcket och flytvattenlinjen efter skada, vid skadans placering på fartyget, i det aktuella skadefallet, utan att den ytterligare effekten av mängden vatten på det skadade ro-ro-däcket tas med i beräkningen.
|
|
1.2
|
När ett högeffektivt dränerings-/länssystem finns installerat kan flaggstatens myndigheter tillåta en lägre vattennivå.
|
|
1.3
|
För fartyg som trafikerar geografiskt begränsade områden kan flaggstatens myndigheter medge en lägre vattennivå än den enligt punkt 1.1 och ersätta sådan nivå med följande:
1.3.1 0,0 meter om den signifikanta våghöjden (hs) i det aktuella området är 1,5 meter eller lägre,
1.3.2 det värde som erhållits enligt punkt 1.1 om den signifikanta våghöjden (hs) i det aktuella området är 4,0 meter eller högre,
1.3.3 mellanliggande värden som skall bestämmas genom linjär interpolation om den signifikanta våghöjden (hs) är 1,5 meter eller mer men mindre än 4,0 meter,
under förutsättning av följande omständigheter råder:
1.3.4 Flaggstatens myndigheter har godtagit att det för det begränsade området finns en definierad signifikant våghöjd (hs) som inte överskrids med mer än tio procents sannolikhet, och
1.3.5 det trafikområde och, om tillämpligt, den del av året för vilka ett specifikt värde på den signifikanta våghöjden (hs) har bestämts, är angivna på certifikaten.
|
|
1.4
|
Som ett alternativ till kraven i punkt 1.1 eller 1.3 kan flaggstatens myndigheter medge undantag från tillämpningen av kraven i punkt 1.1 eller 1.3 och godta utredning, grundad på modellförsök som utförts för ett enskilt fartyg enligt det förfarande för modellförsök som anges i tillägget, vilken visar att fartyget inte kantrar med den antagna skadeutbredning som angivits i regel II-1/B/8.4 på den minst gynnsamma delen av fartyget, som avses i punkt 1.1, i oregelbunden sjögång, och
|
|
1.5
|
hänvisning till att resultaten från modellförsöken godtagits som likvärdiga med uppfyllandet av kraven i punkt 1.1 eller 1.3 och värdet på den signifikanta våghöjd (hs) som används i modellförsöken skall införas i fartygets certifikat.
|
|
1.6
|
Den information som lämnas till befälhavaren enligt reglerna II-1/B/8.7.1 och II-1/B/8.7.2, såsom de har utformats för att uppfylla reglerna II-1/B/8.2.3 till II-1/B/8.2.3.4, skall gälla utan ändringar för ro-ro-passagerarfartyg som godkänts i överensstämmelse med dessa krav.
|
|
|
2.
|
För bedömning av effekten av den havsvattenvolym som antas ha samlats på det skadade ro-ro-däcket i punkt 1 skall följande villkor råda:
|
2.1
|
Ett tvärskepps-/långskeppsskott skall anses vara intakt om hela skottet är placerat innanför de vertikala ytor på båda sidorna av fartyget, som är belägna på ett avstånd från bordläggningen som är lika stort som en femtedel av fartygets bredd, som den definieras i regel II-1/2, uppmätt i rät vinkel mot centerlinjen i nivå med den djupaste indelningsvattenlinjen.
|
|
2.2
|
I de fall då fartygskonstruktionen är delvis breddad för att uppfylla bestämmelserna i denna bilaga skall den påföljande ökningen av måttet av en femtedel av dess bredd användas genomgående, men skall inte inverka på placeringen av befintliga skottgenomföringar, rörledningsarrangemang m.m., som var godtagbara innan breddningen gjordes.
|
▼M1
|
2.3
|
Tätheten på tvärskepps- eller långskeppsskott, som anses vara effektiva när det gäller att avgränsa den förmodade ansamlingen av havsvatten i den ifrågavarande avdelningen på det skadade ro-ro-däcket, skall stå i proportion till dränerings-/länssystemet och skall kunna motstå hydrostatiska tryck enligt skadeberäkningarnas resultat. Sådana skott skall vara minst 4 m höga såvida inte vattennivån understiger 0,5 m. I så fall får skottets höjd beräknas enligt följande:
Skottets höjd får inte understiga 2,2 m. På fartyg med hängdäck för bilar skall dock skottets lägsta höjd inte vara mindre än avståndet till hängdäckets undersida i nedsänkt läge.
|
▼B
|
2.4
|
För vissa arrangemang, som till exempel hängdäck med full bredd och breda sidotrunkar (casings), kan andra skotthöjder, på grundval av detaljerade modellförsök, godtas.
|
|
2.5
|
Effekten av den förmodade samlade havsvattenvolymen behöver inte tas med i beräkningen under förutsättning att den skadade avdelningen har länsportar på var sida om ro-ro-däcket, jämnt fördelade längs avdelningens sidor, som uppfyller följande krav:
där A är länsportarnas sammanlagda area på var sida om däcket uttryckt i m2, och l är avdelningens längd uttryckt i meter.
2.5.2 Fartyget skall ha ett restfribord på minst 1,0 meter i det svåraste skadefallet utan att effekten av den antagna vattenvolymen på det skadade ro-ro-däcket tas med i beräkningen, och
2.5.3 länsportarna skall vara placerade inom 0,6 meter över det skadade ro-ro-däcket och den undre kanten på länsportarna skall vara lägre än 2 centimeter över däck, och
2.5.4 länsportarna skall vara utrustade med stängningsanordningar eller klaffar som hindrar vattenintrång på ro-ro-däcket men samtidigt tillåter dränering av vatten som kan ha samlats på ro-ro-däcket.
|
|
2.6
|
När ett skott, som är beläget ovanför ro-ro-däcket, förmodas vara skadat skall båda de avdelningar som gränsar till skottet förmodas vara vattenfyllda upp till samma nivå, enligt beräkningarna i punkt 1.1 eller 1.3.
|
|
|
3.
|
Vid bestämning av den signifikanta våghöjden skall de våghöjder användas som anges på kartorna eller i de förteckningar över havsområden som medlemsstaterna upprättat i enlighet med artikel 5 i detta direktiv.
|
3.1
|
För fartyg som endast är i trafik under en kortare period skall värdstatens myndigheter i samråd med det andra land som har en hamn längs fartygets rutt, bestämma vilken signifikant våghöjd som skall användas.
|
|
|
4.
|
Modellförsök skall genomföras i enlighet med tillägget.
|
▼M1
Tillägg
Modellförsöksmetod
1. Syfte
Den här reviderade modellförsöksmetoden är en revidering av den metod som finns i tillägget till bilagan till resolution 14 från SOLAS-konferensen 1995. Sedan Stockholmsavtalet trädde i kraft har ett antal modellförsök utförts enligt den metod som gällde tidigare. Vid dessa försök har ett antal förbättringar identifierats. Avsikten är att i den nya modellförsöksmetoden inarbeta dessa förbättringar och att de tillsammans med de nya riktlinjerna skall ge ett mera robust förfarande för bedömning av utsikterna till överlevnad för ett skadat ro-ro-passagerarfartyg vid sjögång. I de försök som avses i punkt 1.4 i de stabilitetskrav som ingår i bilaga I skall fartyget bevisligen kunna motstå en sjögång, definierad i punkt 4 nedan, under sämsta möjliga skadefallsomständigheter.
2. Definitioner
|
LBP
|
är längden mellan perpendiklarna
|
|
HS
|
är den signifikanta våghöjden
|
|
B
|
är fartygets mallade bredd
|
|
TP
|
är vågperioden
|
|
TZ
|
är medelvärdet av nollgenomgångarna
|
3. Fartygsmodell
|
3.1
|
Försöksmodellen skall vara en kopia av det verkliga fartyget både till yttre form och inre arrangemang, och detta gäller i synnerhet alla de skadade avdelningarna, som inverkar på fyllning och tömning av vatten. Djupgående, trim, slagsida och KG-gränskurvor motsvarande sämsta möjliga skadefallsomständigheter skall användas. Vidare skall de modellförsök som görs motsvara det svåraste tänkbara skadefallet enligt regel II-1/8.2.3.2 i konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 90) med avseende på arean under den positiva GZ-kurvan, och mittlinjen i skadeöppningen skall befinna sig inom följande gränser:
|
3.1.1
|
± 35 % av LBP från midskeppspunkten
|
|
3.1.2
|
Ytterligare ett försök krävs för sämsta tänkbara skadefall inom ± 10 % av LBP från midskeppspunkten om den skada som avses i 3.1.1 ligger utanför ± 10 % av LBP från midskeppspunkten.
|
|
|
3.2
|
Modellen skall uppfylla följande krav:
|
3.2.1
|
Längden mellan perpendiklarna skall vara minst 3 m eller en längd som motsvarar en modellskala på 1:40, beroende på vilket som är störst och med en vertikal sträckning upp till minst tre normalhöjder av överbyggnaden över skottdäcket (fribordsdäcket).
|
|
3.2.2
|
Skrovtjockleken i vattenfyllda utrymmen skall inte överstiga 4 mm.
|
|
3.2.3
|
I både intakt och skadat tillstånd skall modellen uppvisa korrekta deplacements- och djupgåendemarkeringar (TA, TM, TF, babord och styrbord) med en maximal tolerans i varje djupgåendemarkering av + 2 mm. Djupgåendemarkeringarna i för och akter skall vara lokaliserade så nära FP och AP som möjligt.
|
|
3.2.4
|
Alla skadade partier och ro-ro-utrymmen skall modelleras med korrekt yt- och volympermeabilitet (faktiska värden och fördelningar) så att det inträngda vattnets massa och massfördelning representeras korrekt.
|
|
3.2.5
|
Rörelsekaraktäristika för det verkliga fartyget skall modelleras noga, med särskild uppmärksamhet på intakta GM-toleranser och tröghetsradier i rullnings- och stampningsrörelserna. Båda radierna skall mätas i luften och ligga inom intervallet 0,35–0,40 B för rullningsrörelserna och 0,20–0,25 LOA för stampningsrörelserna.
|
|
3.2.6
|
Väsentliga konstruktionsegenskaper som vattentäta skott, luftrör m.m. ovan och under skottdäcket som kan resultera i osymmetrisk fyllning skall utformas noga, så långt det är praktiskt möjligt, för att representera de verkliga omständigheterna. Ventilations- och genomströmningsanordningar skall utformas med ett minsta tvärsnitt av 500 mm2.
|
|
3.2.7
|
Skadan skall ha följande utseende och omfång:
1. Trapetsprofil med en sidolutning av 15o i förhållande till lodlinjen och bredd vid konstruktionsvattenlinjen enligt SOLAS-regel II-1/8.4.1.
2. En likbent triangulär profil i det horisontella planet till en höjd som motsvarar B/5 enligt SOLAS-regel II-1/8.4.2. Om sidotrunkar är monterade inom B/5 får skadans längd vid sidotrunkarnas placering inte vara mindre än 25 mm.
3. Oberoende av vad som sägs i bestämmelserna i punkterna 3.2.7.1 och 3.2.7.2 ovan, skall alla utrymmen som anses vara skadade vid beräkningen av sämsta skadefall enligt punkt 3.1 vara flödade i modellförsöket.
|
|
|
3.3
|
Modellen skall i flödat jämviktstillstånd ha en slagsida med en tilläggsvinkel motsvarande den som alstras av slagsidemomentet Mh = max(Mpass; Mlaunch) – Mwind, men inte i något fall skall den slutgiltiga slagsidan vara mindre än 1o i riktning mot skadan. Mpass, Mlaunch och Mwind specificeras i SOLAS-regel II-1/8.2.3.4. För befintliga fartyg får denna vinkel antas vara 1o.
|
4. Experimentförfarande
|
4.1
|
Modellen skall testas i en långkammig oregelbunden sjögång enligt JONSWAP-spektret med en signifikant våghöjd HS, med en förstärkningsfaktor γ = 3,3 och en vågperiod
 HS är den signifikanta våghöjd i trafikområdet för vilken sannolikheten är mindre än 10 % att den överskrids under ett år, som dock uppgår till högst 4 m.
Vidare skall
|
4.1.1
|
bassängbredden vara tillräcklig för att undvika kontakt eller annan interferens från bassängsidorna och rekommenderas vara minst LBP + 2 m,
|
|
4.1.2
|
bassängdjupet vara tillräckligt för korrekt vågmodellering men minst 1 m,
|
|
4.1.3
|
mätningar göras före försöket på tre olika ställen inom avdriftsområdet för att säkerställa en representativ vågrealisering,
|
|
4.1.4
|
vågmätningsproben närmast våggeneratorn placeras i den position som modellen har vid försökets början,
|
|
4.1.5
|
variationerna i HS och TP ligga inom gränserna ± 5 % för de tre positionerna, och
|
|
4.1.6
|
vid försök som syftar till godkännande skall en tolerans tillåtas i HS på + 2,5 %, i TP på ± 2,5 % och i TZ på ± 5 % när det gäller vågmätningsproben närmast våggeneratorn.
|
|
|
4.2
|
Modellen skall få driva fritt och i sidsjö (90 grader) med skadan riktad mot inkommande vågor utan permanent förtöjning av den använda modellen. För att upprätthålla en sidvindsriktning på ungefär 90o under modellförsöket skall följande krav vara uppfyllda:
|
4.2.1
|
Det skall längs mittlinjen mellan för och akter på en nivå som ligger mellan KG och den skadade vattenlinjen finnas symmetriska kontrollinjer för sidvindsvinkeln avsedda för mindre justeringar.
|
|
4.2.2
|
Farten skall vara lika med modellens faktiska avdriftshastighet med justeringar om det blir nödvändigt.
|
|
|
4.3
|
Minst tio försök skall utföras. Försökstiden för varje försök skall vara så lång att ett stationärt tillstånd inträder, dock minst 30 minuters fullskaletid. Varje försök skall utföras med olika vågtåg.
|
5. Överlevnadskriterier
Modellens skall anses ha överlevt om ett stationärt tillstånd inträder vid de successiva försöksserier som krävs enligt punkt 4.3 Modellens skall anses ha kantrat om krängningsvinklar över 30o mot vertikalaxeln uppmäts eller om en (genomsnittlig) slagsida som är större än 20o består under längre tid än tre minuters fullskaletid, även om ett stationärt tillstånd inträder.
6. Dokumentering av försöket
|
6.1
|
Modellförsöksprogrammet skall godkännas av myndigheten i förväg.
|
|
6.2
|
Försöken skall dokumenteras i en rapport och en videoinspelning eller någon annan form av visuell inspelning med all relevant information om modellen och de olika försöksresultaten, och denna dokumentation skall godkännas av myndigheten. Dokumentationen skall minst innehålla teoretiska och uppmätta vågspektra och våghöjdsstatistik (HS, TP, TZ) vid de tre olika positionerna i bassängen för ett representativt genomförande, och för försöken med modellen skall det finnas en redovisning av den viktigaste tidsseriestatistiken över den uppmätta våghöjden närmast våggeneratorn och uppgifter om modellens rullning, hävning och stampning samt om avdriftshastigheten.
|
▼B
BILAGA II
RIKTLINJER FÖR NATIONELLA MYNDIGHETER
enligt artikel 6.3
DEL I
TILLÄMPNING
I enlighet med artikel 6.3 i detta direktiv skall medlemsstaternas nationella myndigheter, vid tillämpning av de specifika stabilitetskrav som anges i bilaga I, använda dessa riktlinjer i den mån detta är praktiskt möjligt och lämpligt med hänsyn till det berörda fartygets konstruktion. Punkternas numrering nedan motsvarar den i bilaga I.
Punkt 1
Som ett första steg skall alla ro-ro-passagerarfartyg som avses i artikel 3.1 i detta direktiv uppfylla SOLAS 90-kriterierna beträffande reststabilitet som gäller för alla passagerarfartyg byggda den 29 april 1990 eller senare. Det är tillämpningen av detta krav som definierar det restfribord (fr) som används i beräkningarna i punkt 1.1.
Punkt 1.1
1. I denna punkt behandlas effekten av en hypotetisk mängd vatten som samlats på ro-ro-däcket (skottdäcket). Vattnet antas ha trängt in på däcket via en öppning som uppkommit genom en skada. Enligt denna punkt skall fartyget utöver samtliga krav i SOLAS 90-kriterierna även uppfylla den del av SOLAS 90-kriterierna som anges i punkt 2.3–2.3.4 i regel II-1/B/8 med en bestämd mängd vatten på däcket. Vid denna beräkning behöver inga andra krav i regel II-1/B/8 beaktas. Fartyget behöver exempelvis inte uppfylla kraven beträffande jämviktsvinklarna eller kravet på att marginallinjen inte får komma under vatten.
2. Den vattenmängd som antas ha samlats läggs till som en vätskelast med en gemensam yta för samtliga utrymmen som antas vara flödade på bildäcket. Vattennivån (hw) på däcket beror på restfribordet (fr) efter skadan och mäts vid skadans placering (se figur 1). Restfribordet (fr) är det minsta avståndet mellan det skadade ro-ro-däcket och flytvattenlinjen (efter eventuell utjämning) vid den förmodade skadans placering sedan alla möjliga skadesituationer har undersökts vid fastställande av överensstämmelse med SOLAS 90-kriterierna i enlighet med punkt 1 i bilaga I. Den hypotetiska vattenmängd som antas ha samlats på det skadade ro-ro-däcket skall inte beaktas vid beräkning av fr.
3. Om fr är 2,0 meter eller mer, antas inget vatten ha samlats på ro-ro-däcket. Om fr är 0,3 meter eller mindre, antas nivån hw vara 0,5 meter. Mellanliggande vattennivåer erhålls genom linjär interpolation (se figur 2).
Punkt 1.2
För att dränerings-/länssystem skall anses vara effektiva måste de ha en sådan kapacitet att de förhindrar att stora mängder vatten samlas på däcket, dvs. en kapacitet på tusentals ton per timme. Detta är betydligt mer än kapaciteten hos de system som fartygen är utrustade med vid tidpunkten för antagande av dessa bestämmelser. Sådana högeffektiva dränerings-/länssystem kan komma att utvecklas och godkännas i framtiden (med utgångspunkt i de riktlinjer som kommer att utarbetas av Internationella sjöfartsorganisationen).
Punkt 1.3
1. För fartyg som trafikerar geografiskt begränsade områden får den mängd vatten som antas ha samlats på däcket minskas utöver vad som sägs i punkt 1.1. Dessa områden fastställs beroende på den signifikanta våghöjden (hs) i området i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 i detta direktiv.
2. Om den signifikanta våghöjden (hs) i det aktuella området är 1,5 meter eller mindre antas inget ytterligare vatten samlas på det skadade ro-ro-däcket. Om den signifikanta våghöjden i det aktuella området är 4,0 meter eller mer, skall mängden vatten som antas samlas beräknas enligt punkt 1.1. Mellanliggande värden bestäms genom linjär interpolation (se figur 3).
3. Nivån (hw) hålls konstant och mängden ytterligare vatten varierar därför beroende på krängningsvinkeln och på huruvida däckhörnet vid en viss krängningsvinkel kommer under vatten eller inte (se figur 4). Det bör uppmärksammas att bildäcksutrymmenas permeabilitet antas vara 90 procent (enligt MSC/Circ.649), medan permeabiliteten hos andra utrymmen som antas vara vattenfyllda är den som föreskrivs i SOLAS-konventionen.
4. Om beräkningarna för att påvisa överensstämmelsen med detta direktiv avser en signifikant våghöjd som understiger 4,0 meter, skall denna signifikanta våghöjd anges på fartygets säkerhetscertifikat.
Punkt 1.4/1.5
I stället för att kräva att fartyget skall uppfylla de nya stabilitetskraven i punkt 1.1 eller 1.3 kan myndigheterna godta ett bevis om överensstämmelse som grundas på modellförsök. De krav som gäller för modellförsök anges i tillägget till bilaga I. Riktlinjer för modellförsök ingår i del II i denna bilaga.
Punkt 1.6
Det är inte säkert att KG- eller GM-gränskurvor enligt SOLAS 90-kriterierna som tagits fram på vanligt sätt fortfarande är tillämpliga i de fall då däcket, i enlighet med detta direktiv, antas stå under vatten, och det kan vara nödvändigt att ta fram reviderade gränskurvor som tar hänsyn till detta tillförda vatten. Man måste därför göra tillräckligt många beräkningar med olika djupgående och trim.
Observera: Reviderade KG/GM-gränskurvor kan erhållas genom iteration, varvid det minsta GM-överskott som en följer av skadestabilitetsberäkningarna med vatten på däck läggs till den KG (eller dras ifrån den GM) som används för att bestämma friborden vid skada (fr), som ligger till grund för vattenmängderna på däck. Detta förfarande upprepas tills GM-överskottet blir försumbart.
Operatörerna förväntas inleda denna iteration med den kombination av största KG/minsta GM som rimligen kan tålas under drift, och torde försöka justera det resulterande skottarrangemanget på däck så att GM-överskottet enligt skadestabilitetsberäkningarna med vatten på däck blir så litet som möjligt.
Punkt 2.1
Liksom i de konventionella skadekriterierna enligt SOLAS anses skotten innanför B/5-linjen vara intakta vid en sidokollisionsskada.
Punkt 2.2
Om fartyget har utrustats med sidosponsoner för att uppfylla kraven i regel II-1/B/8, och fartygets bredd (B) och B/5-avståndet från fartygssidan därigenom ökar, får en sådan ändring inte leda till flyttning av befintliga konstruktionsdetaljer eller genomföringar i de vattentäta huvudtvärskeppsskotten under skottdäcket (se figur 5).
Punkt 2.3
1. Tvärskepps- eller långskeppsskott/barriärer på fartyget som begränsar rörelsen hos det vatten som antas ha samlats på det skadade ro-ro-däcket behöver inte vara helt vattentäta. Mindre läckage kan godtas under förutsättning att dränerings-/länssystemet kan förhindra att vatten samlas på ”andra sidan” av skottet/barriären. Om spygatten slutar fungera beroende på att det inte längre finns någon positiv skillnad i vattennivåerna, måste det finnas andra möjligheter att avleda vattnet.
2. Tvärskepps- och långskeppsskottens/barriärernas höjd (Bh) får inte understiga 8 x hw meter, där hw är det samlade vattnets höjd beräknat utifrån restfribordet och den signifikanta våghöjden (enligt punkterna 1.1 och 1.3). Skottets/barriärens höjd får dock under inga omständigheter understiga
b) avståndet mellan skottdäcket och mellan- eller hängdäckets undersida i nedsänkt läge, om detta avstånd är större. Observera att eventuella mellanrum mellan skottets övre kant och bordläggningens undersida måste ”tätas” i tvärskepps och långskepps riktning, beroende på vilket som är lämpligt (se figur 6).
Skott/barriärer med lägre höjd än den ovan angivna kan godtas om modellförsök genomförs i enlighet med del II i denna bilaga, för att säkerställa att den alternativa konstruktionen ger tillräcklig överlevnadsförmåga. Det är viktigt att skottets/barriärens höjd väljs så att den också är tillräckligt stor för att förhindra progressiv flödning inom den erforderliga stabilitetsvidden. Modellförsöken får inte påverka denna vidd.
Observera: Stabilitetsvidden kan minskas till 10 grader under förutsättning att motsvarande area under kurvan ökas (enligt MSC 64/22).
Punkt 2.5.1
Arean ”A” avser permanenta öppningar. Det bör noteras att länsportar inte är något lämpligt alternativ för fartyg som behöver flytkraften från hela eller delar av överbyggnaden för att uppfylla kriterierna. Länsportarna skall vara försedda med klaffar som hindrar vatten från att komma in, men möjliggör avledning av vatten.
Dessa klaffar måste vara självverkande och det måste visas att de inte begränsar utflödet i någon större utsträckning. Varje betydande effektivitetsminskning måste kompenseras genom att fartyget förses med ytterligare öppningar så att den erforderliga arean bibehålls.
Punkt 2.5.2
För att länsportarna skall anses vara effektiva skall det minsta avståndet från länsportens nedre kant till vattenlinjen i skadat skick vara minst 1,0 meter. Effekten av eventuellt ytterligare vatten på däcket skall inte tas med i beräkningen av detta avstånd (se figur 7).
Punkt 2.5.3
Länsportarna måste vara belägna så långt ned som möjligt på brädgången eller bordläggningen längs fartygssidan. Den nedre kanten på länsportens öppning får inte befinna sig mer än 2 centimeter ovanför skottdäcket och den övre kanten inte mer än 0,6 meter (se figur 8).
Observera: Utrymmen som omfattas av punkt 2.5, dvs. utrymmen som är försedda med länsportar eller liknande öppningar, skall inte tas med som intakta utrymmen vid framtagning av kurvorna för intaktstabilitet och skadestabilitet.
Punkt 2.6
1. Den föreskrivna skadeutbredningen skall gälla för fartygets hela längd. Beroende på fartygets indelning är det möjligt att skadan inte påverkar något skott, eller att den endast påverkar ett skott under skottdäcket, ett skott över skottdäcket eller olika kombinationer av skott.
2. Alla tvärskepps- och långskeppsskott/barriärer som begränsar den mängd vatten som antas ha samlats måste alltid vara på plats och ordentligt fastsatta när fartyget befinner sig till havs.
3. Vid skada på tvärskeppsskott/barriär skall det vatten som samlats på däck ha en gemensam yta på båda sidor om det skadade skottet/barriären vid höjden hw (se figur 9).
▼M1
DEL II
MODELLFÖRSÖK
Syftet med dessa riktlinjer är att säkerställa att enhetliga metoder används vid konstruktion och kontroll av modellen, samt vid genomförande och analys av modellförsöken.
Innehållet i punkterna 1 och 2 i tillägget till bilaga I kräver ingen närmare förklaring.
Punkt 3 – Fartygsmodell
|
3.1
|
Det spelar i sig ingen roll i vilket material modellen tillverkas, men den skall både i intakt och skadat skick vara så pass styv att den har samma hydrostatiska egenskaper som det verkliga fartyget, och skrovbalkens rörelser på grund av vågorna skall vara försumbara.
Det är också viktigt att de skadade avdelningarna utformas så exakt som möjligt, så att vattenvolymen motsvarar de verkliga omständigheterna.
Det är viktigt att förhindra att vatten tränger in i modellens intakta delar, eftersom även små vattenmängder påverkar dess beteende.
I modellförsök med svåraste tänkbara skadefall enligt SOLAS i närheten av fartygets för eller akter har det observerats att tilltagande inströmning av vatten inte var möjlig, eftersom däcksvattnet hade en tendens att ansamlas nära skadeöppningen och rinna ut igen. Eftersom sådana modeller kunde överleva mycket hög sjö men kantrade i mindre kraftig sjö med mindre besvärande skada enligt SOLAS-klassificeringen, och på längre avstånd från för eller akter, infördes gränsen ±35 %.
Den omfattande forskning som bedrivits för att ta fram lämpliga kriterier för nya fartyg har tydligt visat att arean under reststabilitetskurvan är en annan viktig faktor vid sidan av GM och fribord för passagerarfartygs överlevnad. Det svåraste skadefallet enligt SOLAS, som uppfyller kraven i punkt 3.1, skall följaktligen väljas så att minsta möjliga area erhålls under reststabilitetskurvan.
|
|
3.2
|
Modellens egenskaper
|
3.2.1
|
Skaleffekter spelar en viktig roll för modellens beteende under försöken, och det är därför viktigt att så mycket som möjligt försöka begränsa dessa effekter. Modellen bör vara så stor som möjligt, eftersom detaljerna i de skadade utrymmena då är lättare att konstruera, samtidigt som skaleffekterna blir mindre. Det krävs därför att modellens längd inte är mindre än att den motsvarar skalan 1:40 eller uppgår till minst 3 m beroende på vilket som är störst.
Man har vid försök konstaterat att modellens vertikala sträckning kan påverka resultaten vid dynamisk testning. Fartygsmodellen måste därför ha en överbyggnad som är minst tre normalhöjder över skottdäcket (fribordsdäcket), så att de stora vågorna i vågtåget inte bryter över modellen.
|
|
3.2.2
|
För att säkerställa att den inträngda vattenmängden och dess tyngdpunkt är korrekt representerade, skall modellen vara så tunn som möjligt vid de förmodade skadornas placering. Skrovtjockleken skall inte överskrida 4 mm. Det är inte alltid möjligt att konstruera modellens skrov och de primära och sekundära indelningarna vid skadans placering i tillräcklig detalj, och det kan på grund av dessa begränsningar vara omöjligt att exakt beräkna utrymmets permeabilitet.
|
|
3.2.3
|
Det är viktigt att kontrollera modellens djupgående inte bara i intakt skick, utan också i skadat skick för korrelation med de värden på djupgåendet som erhålls vid beräkning av skadestabiliteten. Av praktiska skäl accepteras en tolerans på +2 mm av djupgåendet.
|
|
3.2.4
|
Efter mätning av den skadade modellens djupgående kan det vara nödvändigt att göra justeringar av den skadade avdelningens permeabilitet, antingen genom att sätta in intakta partier eller lägga till vikt. Det är emellertid också viktigt att se till att det inträngda vattnets tyngdpunkt är korrekt representerad. Vid eventuella justeringar måste man i det här fallet ta till en viss säkerhetsmarginal.
Om det är nödvändigt att förse modellen med barriärer på däcket och barriärernas höjd är lägre än den skotthöjd som anges nedan, skall modellen utrustas med CCTV så att det går att övervaka eventuell översköljning och ansamling av vatten på oskadade delar av däcket. I detta fall skall en videoinspelning ingå som en del av försöksprotokollet.
Tvärskepps- eller långskeppsskott som skall anses vara effektiva när det gäller att hålla det ansamlade havsvattnet kvar i den aktuella avdelningen på det skadade ro-ro-däcket skall vara minst 4 m höga såvida inte vattennivån understiger 0,5 m. I det senare fallet får skottets höjd beräknas enligt följande:
Skottets höjd får inte understiga 2,2 m. På fartyg med hängdäck för bilar skall dock skottets lägsta höjd inte vara mindre än avståndet till hängdäckets undersida i nedsänkt läge.
|
|
3.2.5
|
För att säkerställa att modellens rörelsekarakäristika överensstämmer med det verkliga fartygets egenskaper är det viktigt att modellen både lutas och rullas i intakt skick så att den intakta modellens GM och massfördelning kan kontrolleras. Massfördelningen skall mätas i luft. Det verkliga fartygets tvärskepps tröghetsradie skall ligga i intervallet 0,35–0,40 B och dess långskepps tröghetsradie skall ligga i intervallet 0,20–0,25 L.
Observera: Även om lutning och rullning av den skadade modellen kan godtas som ett sätt att kontrollera reststabilitetskurvan, kan sådana försök inte ersätta intaktförsök.
|
|
3.2.6
|
Ventilatorerna i det verkliga fartygets skadade avdelning antas göra det möjligt för vattnet att strömma in och röra sig obehindrat. När man försöker minska ventilsystemets skala kan emellertid oönskade skaleffekter uppkomma i modellen. För att förhindra uppkomsten av sådana skaleffekter rekommenderas att ventilationssystemet konstrueras i en större skala än resten av modellen. Därigenom kan man säkerställa att ventilationssystemet inte påverkar vattenflödet på bildäcket.
|
|
3.2.7
|
Det kan vara lämpligt att anta att skadekonturen utgörs av ett tvärsnitt av någon del av det rammande skeppets stävparti. Femtongradersvinkeln baseras på en studie av tvärsnittet på avståndet B/5 från stäven av ett representativt urval av fartyg av olika typer och storlekar.
Den prismatiska skadeutbredningens likbenta triangulära profil skall motsvara lastvattenlinjen.
Om sidotrunkar med en bredd som understiger B/5 är monterade måste skadans längd vid sidotrunkarnas placering vara minst 25 mm för att man skall kunna undvika eventuella skaleffekter.
|
|
|
3.3
|
I den ursprungliga försöksmetoden enligt resolution 14 från SOLAS-konferensen 1995 beaktades inte den slagsideeffekt som alstras av det maximala slagsidemomentet från passageraransamling, sjösättning av livbåt, vind eller vändning, trots att denna effekt ingick i SOLAS. En undersökning har emellertid visat att det skulle vara bra att för säkerhets skull ta dessa effekter med i beräkningen och räkna med en minsta slagsida av 1° i skadans riktning. Det skall noteras att slagsida på grund av vändning inte ansågs relevant.
|
|
3.4
|
I de fall där det finns en marginal i GM i de faktiska lastningsförhållandena vid jämförelse med GM-gränskurvan (enligt SOLAS 90) får myndigheten godta att denna marginal utnyttjas i modellförsöket. I så fall skall GM-gränskurvan anpassas. Anpassningen kan gå till på följande sätt:
d = dS-0,6 (dS-dLS)
där dS är det för indelningen godkända djupgåendet, och dLS är fartygets egenviktsdjupgående.
Den anpassade kurvan blir en rät linje mellan det GM som används i modellförsöket vid det för indelningen godkända djupgåendet och skärningspunkten mellan den ursprungliga kurvan enligt SOLAS 90 och djupgåendet d.
|
Punkt 4 – Experimentförfarande
4.1 Vågspektra
JONSWAP-spektret skall användas, eftersom det beskriver de vågor som uppkommer då vindens anlöpningssträcka och varaktighet är begränsade och motsvarar de flesta förhållanden världen över. Det är här viktigt att kontrollera vågtågets vågperiod och även att medelvärdet av nollgenomgångarna (zero crossing period) är korrekt.
För varje försök skall ett vågspektrum registreras och dokumenteras. Mätningarna för denna registrering skall göras vid vågmätningsproben närmast våggeneratorn.
Modellen skall också förses med instrument som gör det möjligt att mäta och registrera dess rörelser (rullning, hävning och stampning) och flytläge (slagsida och trim) under försöket.
Det har visat sig att det inte är praktiskt möjligt att fastställa absoluta gränsvärden för den signifikanta våghöjden, vågperioderna eller medelvärdet av nollgenomgångarna för modellens vågspektra. En godtagbar marginal har därför införts.
|
4.2
|
För att undvika att förtöjningsanordningarna interfererar med fartygets rörelser skall den bogseringsanordning (som förtöjningsanordningarna är förtöjda vid) följa modellen med samma avdriftshastighet. Vid sjögång med oregelbundna vågor blir avdriftshastigheten inte konstant. Om bogseringsanordningen håller konstant hastighet skulle detta ge upphov till lågfrekventa oscillationer med stor amplitud i avdriften, vilket kan påverka modellens beteende.
|
|
4.3
|
Ett tillräckligt antal försök med olika vågtåg är nödvändigt för att säkerställa statistisk reliabilitet; dvs. syftet är att med hög konfidensgrad fastställa att ett instabilt fartyg kommer att kantra under de valda förhållandena. En minsta serie om tio försök anses ge rimlig reliabilitet.
|
Punkt 5 – Överlevnadskriterier
Innehållet i denna punkt kräver ingen närmare förklaring.
Punkt 6 – Godkännande av försök
Följande skall ingå i rapporten till myndigheten:
a) Skadestabilitetsberäkningar för svåraste skadefallet enligt SOLAS och svåraste midskepps skada (om dessa skiljer sig åt).
b) Generalarrangemangsritning av modellen med konstruktions- och instrumentdetaljer.
c) Lutningsförsök och mätning av tröghetsradier.
d) Nominella och uppmätta vågspektra (vid de tre olika positionerna i bassängen för ett representativt genomförande och för försöken med modellen från vågmätningsproben närmast våggeneratorn).
e) Representativ registrering av modellens rörelser, flytläge och drift.
f) Relevanta videoinspelningar.
Observera:
Myndigheten skall närvara vid samtliga försök.