Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

1. Denna förordning skall tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, när en domstol i en medlemsstat enligt sin nationella lagstiftning

a) anmodar den behöriga domstolen i en annan medlemsstat att ta upp bevis, eller

b) begär att få ta upp bevis direkt i en annan medlemsstat.

2. Bevisupptagning skall inte begäras om bevisningen inte är avsedd att användas i ett inlett eller planerat rättsligt förfarande.

3. I denna förordning avses med termen ”medlemsstat” samtliga medlemsstater med undantag av Danmark.

1. En framställning enligt artikel 1.1 a, nedan kallad framställning, skall översändas av den domstol, där förfarandet har inletts eller planeras, nedan kallad ansökande domstol, direkt till den behöriga domstolen i en annan medlemsstat, nedan kallad anmodad domstol, för bevisupptagning.

2. Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning över de domstolar som är behöriga att ta upp bevis enligt denna förordning. På denna förteckning skall även dessa domstolars territoriella behörighetsområden och, i förekommande fall, även deras särskilda behörighetsområden anges.

a) ge information till domstolarna,

b) söka lösningar på svårigheter som kan uppstå i fråga om en framställning,

c) i undantagsfall och på begäran av en ansökande domstol, vidarebefordra en framställning till den behöriga domstolen,

2. Federala stater, stater där flera rättssystem tillämpas eller stater med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse flera centrala organ.

3. Varje medlemsstat skall också utse det centrala organ som avses i punkt 1 eller en eller flera behöriga myndigheter med ansvar för att fatta beslut i fråga om framställningar enligt artikel 17.

1. Framställningen skall göras med användande av formulär A eller, i förekommande fall, formulär I i bilagan. Den skall innehålla uppgifter om

a) den ansökande och, i förekommande fall, den anmodade domstolen,

b) parternas och, i förekommande fall, deras ombuds namn och adress,

c) vilken typ av mål det rör sig om, sakfrågan och en kort redogörelse för fakta i målet,

d) en beskrivning av den begärda bevisupptagningen,

e) om framställningen avser hörande av en person

— namn på och adress till de personer som skall höras,

— de frågor som skall ställas till de personer som skall höras eller det sakförhållande som de skall höras om,

— i förekommande fall en hänvisning till en rätt att vägra avge vittnesmål enligt lagstiftningen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen,

— varje begäran om att hörandet skall ske under ed eller sanningsförsäkran och eventuellt vilket formulär som då skall användas,

— i förekommande fall andra uppgifter som den ansökande domstolen anser vara nödvändiga.

f) vid begäran om annan bevisupptagning, handlingar eller andra föremål som skall undersökas,

g) i förekommande fall en begäran enligt artikel 10.3 och 10.4 samt artiklarna 11 och 12 samt all övrig information som är nödvändig för att dessa bestämmelser skall kunna tillämpas.

2. Framställningen och de handlingar som bifogas framställningen behöver varken bestyrkas eller förses med någon likvärdig formalitet.

3. De handlingar som den ansökande domstolen anser det nödvändigt att bifoga för verkställighet av framställningen skall översättas till det språk på vilket framställningen görs.

Framställningar och meddelanden enligt denna förordning skall göras på den anmodade medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, på det officiella språket eller ett av de officiella språken på den ort där den begärda bevisupptagningen skall ske, eller på ett annat språk som den anmodade medlemsstaten har godkänt. Varje medlemsstat skall ange det eller de officiella språk vid Europeiska gemenskapens organ som den godkänner, förutom sitt eget eller sina egna, för ifyllandet av formulären.

Framställningar och meddelanden enligt denna förordning skall översändas på det snabbast möjliga sätt som den anmodade medlemsstaten har angett att den kan godta. Översändandet kan ske på alla sätt som är lämpliga om den mottagna handlingen innehållsmässigt överensstämmer exakt med den översända handlingen och alla uppgifter däri är läsliga.

1. Den anmodade behöriga domstolen skall inom sju dagar från det att framställningen inkommit sända ett kvitto till den ansökande domstolen och därvid använda formulär B i bilagan. Om framställningen inte uppfyller villkoren i artiklarna 5 och 6, skall den anmodade domstolen göra en anmärkning om detta på kvittot.

2. Om verkställighet av en framställning som är gjord med användande av formulär A och som uppfyller villkoren i artikel 5 ligger utanför behörigheten för den domstol till vilken den har översänts, skall denna domstol vidarebefordra framställningen till den behöriga domstolen i den medlemsstat där den är belägen och underrätta den ansökande domstolen om detta med användande av formulär A i bilagan.

1. Om en framställning inte kan verkställas på grund av att den inte innehåller alla nödvändiga uppgifter enligt artikel 4 skall den anmodade domstolen utan dröjsmål och senast inom 30 dagar efter det att framställningen inkommit underrätta den ansökande domstolen om detta med användande av formulär C i bilagan och uppmana den att lämna de uppgifter som saknas, varvid dessa skall anges så exakt som möjligt.

2. Om en framställning inte kan verkställas på grund av att säkerhet eller förskott är nödvändigt enligt artikel 18.3, skall den anmodade domstolen underrätta den ansökande domstolen om detta utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att den med användande av formulär C i bilagan gjorda framställning kommit in och underrätta den ansökande domstolen om på vilket sätt säkerhet skall ställas eller förskott utges. Den anmodade domstolen skall utan dröjsmål och senast inom 10 dagar efter det att den mottagit säkerheten eller förskottet med användande av formulär D bekräfta att den mottagit säkerheten eller förskottet.

1. Om den anmodade domstolen enligt artikel 7.1 på kvittot angett att framställningen inte uppfyller villkoren i artiklarna 5 och 6 eller om den har informerat den ansökande domstolen enligt artikel 8 om att framställningen inte kan verkställas på grund av att den inte innehåller alla nödvändiga uppgifter enligt artikel 4, skall tidsfristen enligt artikel 10.1 börja löpa när den anmodade domstolen mottar den vederbörligen färdigställda framställningen.

2. Om den anmodade domstolen har begärt säkerhet eller förskott i enlighet med artikel 18.3, skall denna tidsfrist börja löpa när säkerheten ställs eller förskottet utges.

1. Den anmodade domstolen skall verkställa framställningen utan dröjsmål och senast inom 90 dagar från det att framställningen kommit in.

2. Den anmodade domstolen skall verkställa framställningen enligt lagstiftningen i den medlemsstat där domstolen är belägen.

3. Den ansökande domstolen kan, med användande av formulär A i bilagan, begära att framställningen verkställs i enlighet med ett särskilt förfarande som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där den domstolen är belägen. Den anmodade domstolen skall tillmötesgå en sådan begäran, såvida detta förfarande inte är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstaten eller innebär betydande praktiska svårigheter. Om den anmodade domstolen av något av ovannämnda skäl inte tillmötesgår begäran, skall den informera den ansökande domstolen om detta med användande av formulär E i bilagan.

4. Den ansökande domstolen får begära att den anmodade domstolen använder kommunikationsteknik vid bevisupptagningen, särskilt video- och telefonkonferenser.

Den anmodade domstolen skall tillmötesgå en sådan begäran, såvida detta inte är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen eller innebär betydande praktiska svårigheter.

Om den anmodade domstolen av något av ovannämnda skäl inte tillmötesgår en sådan begäran, skall den informera den ansökande domstolen om detta med användande av formulär E i bilagan.

Om den anmodade eller ansökande domstolen inte har tillgång till ovannämnda tekniska hjälpmedel skall domstolarna kunna få tillgång till dessa genom ömsesidig överenskommelse.

1. Om det föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen skall parterna och i förekommande fall deras ombud ha rätt att närvara när den anmodade domstolen verkställer den begärda bevisupptagningen.

2. Den ansökande domstolen skall i sin framställning, med användande av formulär A i bilagan, informera den anmodade domstolen om att parterna och i förekommande fall deras ombud kommer att närvara och i förekommande fall att de begär att få delta. Denna information kan även lämnas vid annat lämpligt tillfälle.

3. Om parterna och i förekommande fall deras ombud begär att få delta vid bevisupptagningen, skall den anmodade domstolen i enlighet med artikel 10 fastställa villkoren för deras deltagande.

4. Den anmodade domstolen skall med användande av formulär F i bilagan underrätta parterna och i förekommande fall deras ombud om var och när förhandlingarna skall äga rum och, i förekommande fall, om villkoren för deras deltagande.

5. Punkterna 1–4 påverkar inte möjligheten för den anmodade domstolen att begära att parterna och i förekommande fall deras ombud närvarar eller deltar vid bevisupptagningen om den möjligheten föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där domstolen är belägen.

Verkställighet med närvaro och deltagande av företrädare för den ansökande domstolen

1. Om det är förenligt med lagstiftningen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen, skall företrädare för den ansökande domstolen ha rätt att närvara när den anmodade domstolen tar upp bevisen.

2. Ordet ”företrädare” skall i denna artikel omfatta ledamöter av den rättsliga personalen som har utsetts av den ansökande domstolen i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där domstolen är belägen. Den ansökande domstolen kan också, i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den är belägen, utse någon annan person, till exempel en expert.

3. Den ansökande domstolen skall i sin framställning med användande av formulär A i bilagan informera den anmodade domstolen om att dess företrädare kommer att närvara och, i förekommande fall, att de begär att få delta.

4. Om den ansökande domstolen begär att dess företrädare skall få delta vid bevisupptagningen skall den anmodade domstolen i enlighet med artikel 10 fastställa villkoren för deras deltagande.

5. Den anmodade domstolen skall med användande av formulär F i bilagan underrätta den ansökande domstolen om var och när förhandlingarna kommer att äga rum och, i förekommande fall, villkoren för ombudens deltagande.

Om det är nödvändigt skall den anmodade domstolen när den verkställer en framställning tillämpa lämpliga tvångsåtgärder i de fall och i den omfattning som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen för verkställighet av en framställning som görs i samma syfte av en nationell myndighet eller en av de berörda parterna.

1. En framställning om hörande av en person skall inte verkställas om den berörda personen åberopar en rätt att vägra eller ett förbud att avlägga vittnesmål

a) som följer av lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen, eller

b) som följer av lagstiftningen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen och som har angetts i framställningen eller vid behov bekräftats av den ansökande domstolen på den anmodade domstolens begäran.

2. Verkställighet av en framställning kan, utöver de skäl som anges i punkt 1, endast vägras om

a) framställningen inte ligger inom denna förordnings tillämpningsområde enligt artikel 1, eller

b) verkställighet av en framställning enligt lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen inte omfattas av domstolens behörighet, eller

c) den ansökande domstolen inte följer den anmodade domstolens uppmaning att komplettera framställningen enligt artikel 8 inom 30 dagar efter det att den anmodade domstolen begärde detta, eller

d) säkerhet eller förskott som begärts enligt artikel 18.3 inte ställs respektive utges inom 60 dagar från det att den anmodade domstolen begärde säkerheten eller förskottet.

3. Verkställighet får inte vägras endast av det skälet att den anmodade domstolen enligt lagstiftningen i den medlemsstat där den är belägen gör anspråk på exklusiv behörighet i saken för en domstol i den egna medlemsstaten eller hävdar att lagstiftningen i den medlemsstaten inte medger rättslig prövning av saken.

4. Om verkställighet av framställningen vägras av något av de skäl som anges i punkt 2 skall den anmodade domstolen med hjälp av formulär H i bilagan informera den ansökande domstolen om detta inom 60 dagar efter det att framställningen inkommit till den anmodade domstolen.

Om den anmodade domstolen inte är i stånd att verkställa framställningen inom 90 dagar efter det att den inkommit, skall den ansökande domstolen informeras om detta med användande av formulär G i bilagan. Därvid skall skälen till dröjsmålet anges, liksom den tid som den anmodade domstolen förväntar sig behöva för att verkställa framställningen.

Den anmodade domstolen skall utan dröjsmål till den ansökande domstolen översända de ►C1 handlingar av vilka framgår att framställningen har verkställts ◄ och i förekommande fall återsända de handlingar som mottagits från den ansökande domstolen. En bekräftelse på verkställighet bör bifogas handlingarna med hjälp av formulär H i bilagan.

1. I fall då en domstol begär att direkt få ta upp bevis i en annan medlemsstat, skall den med användande av formulär I i bilagan översända en framställning till det centrala organ eller den behöriga myndighet i den staten som avses i artikel 3.3.

2. Direkt bevisupptagning får endast ske om den kan genomföras på frivillig grund utan att tvångsåtgärder behövs.

I fall då direkt bevisupptagning innebär att en person skall höras, skall den ansökande domstolen informera den berörda personen om att bevisupptagningen skall ske på frivillig grund.

3. Bevisupptagningen skall verkställas av en medlem av den rättsliga personalen eller annan person till exempel en expert, som skall utses i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen.

4. Inom 30 dagar efter det att en framställning inkommit skall det centrala organet eller den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten, med användande av formulär J, meddela den ansökande domstolen huruvida framställningen har godtagits och, i erforderliga fall, på vilka villkor enligt lagstiftningen i den egna medlemsstaten bevisupptagningen skall ske.

Det centrala organet eller den behöriga myndigheten får till exempel utse en domstol i sin medlemsstat att delta vid bevisupptagningen för att säkerställa att denna artikel och de villkor som är fastställda tillämpas korrekt.

Det centrala organet eller den behöriga myndigheten skall uppmuntra användningen av kommunikationsteknik, t.ex. video- och telefonkonferenser.

5. Det centrala organ eller den behöriga myndigheten kan vägra direkt bevisupptagning endast om

a) framställningen inte ligger inom denna förordnings tillämpningsområde enligt artikel 1,

b) framställningen inte innehåller alla nödvändiga uppgifter enligt artikel 4, eller

c) den direkta bevisupptagning som begärts strider mot grundläggande rättsprinciper i den egna medlemsstaten.

6. Utan att det påverkar de villkor som fastställts i enlighet med punkt 4, skall den ansökande domstolen verkställa framställningen i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstaten där den är belägen.

1. För verkställighet av en framställning enligt artikel 10, får inte ersättning för avgifter och kostnader begäras.

2. Om den anmodade domstolen begär det skall dock den ansökande domstolen utan dröjsmål säkerställa att följande kostnader ersätts:

— De arvoden som betalats ut till experter och tolkar.

— De kostnader som har uppstått genom tillämpning av artikel 10.3 och 10.4.

Parternas skyldighet att bära dessa arvoden eller kostnader regleras av lagen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen.

3. Om ett yttrande av expert begärs, får den anmodade domstolen innan den verkställer framställningen begära att den ansökande domstolen ställer lämplig säkerhet eller utger lämpligt förskott för de begärda kostnaderna. I andra fall skall säkerhet eller förskott inte vara ett villkor för verkställighet av en framställning.

Säkerheten skall ställas eller förskottet utges av parterna om detta föreskrivs i lagen i den medlemsstat där den ansökande domstolen är belägen.

1. Kommissionen skall utarbeta och regelbundet uppdatera en handbok, som också skall finnas tillgänglig i elektronisk form, med de uppgifter som medlemsstaterna skall lämna enligt artikel 22 och gällande avtal eller överenskommelser enligt artikel 21.

2. Uppdatering eller teknisk anpassning av formulären i bilagan ska göras av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 20.2.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Förhållandet till gällande eller kommande avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna

1. Denna förordning skall inom sitt tillämpningsområde ha företräde framför bestämmelserna i de bilaterala eller multilaterala avtal och överenskommelser som ingåtts av medlemsstaterna, särskilt Haagkonventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen och Haagkonventionen av den 18 mars 1970 om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, i förbindelserna mellan de medlemsstater som är parter i konventionerna.

2. Denna förordning skall inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller ingå avtal eller överenskommelser mellan två eller flera medlemsstater för att ytterligare underlätta och förenkla bevisupptagning, så länge dessa är förenliga med denna förordning.

a) en kopia av de avtal eller överenskommelser som bibehålls mellan medlemsstaterna enligt punkt 2 senast den 1 juli 2003,

b) en kopia av de avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan medlemsstaterna enligt punkt 2 och utkast till avtal eller överenskommelser som de avser att ingå, samt

c) uppgift om hävande eller ändring av dessa avtal eller överenskommelser.

a) överlämna förteckningen enligt artikel 2.2 med uppgift även om domstolarnas territoriella och i förekommande fall, särskilda behörighetsområde,

b) meddela namn på och adress till centrala organ och behöriga myndigheter enligt artikel 3 samt deras territoriella behörighetsområde,

c) meddela de tekniska hjälpmedel som de domstolar som ingår i förteckningen enligt artikel 2.2 förfogar över för att motta framställningar,

d) meddela de språk som godkänns för de framställningar som avses i artikel 5.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen alla senare ändringar av dessa uppgifter.

Senast den 1 januari 2007 och därefter vart femte år skall kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén och särskilt övervaka den praktiska tillämpningen av artikel 3.1c, artikel 3.3 samt artiklarna 17 och 18.

2. Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 2004 med undantag för artiklarna 19, 21 och 22 som skall tillämpas från och med den 1 juli 2001.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1103/2008 av den 22 oktober 2008	L 304	80	14.11.2008