EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av Fördraget om nya medlemsstaters anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen ( 1 ) som undertecknades i Bryssel den 22 januari 1972, särskilt artikel 1.2 tredje stycket i protokoll nr 3 i den tillhörande rättsakten,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 1.2 i ovannämnda protokoll är samma gemenskapsordning som gäller för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland tillämplig på Kanalöarna och Isle of Man, i det följande kallat ”öarna”, vid import från tredje land av jordbruksprodukter som omfattas av bilaga 2 till Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, samt produkter som omfattas av rådets förordning nr 170/67/EEG av den 27 juni 1967 ( 2 ) om ett gemensamt handelssystem för äggalbumin och mjölkalbumin, ändrad genom förordning (EEG) nr 1081/71 ( 3 ), och av förordning (EEG) nr 1059/69 ( 4 ) av den 28 maj 1969 om en handelsordning tillämplig för vissa varor som framställts genom bearbetning av jordbruksprodukter, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 609/72 ( 5 ). Andra gemenskapsbestämmelser som är nödvändiga för att möjliggöra fri rörlighet och beaktande av allmänna konkurrensvillkor i handeln med dessa produkter är också tilllämpliga. Det är rådets uppgift att, på kommissionens förslag, fastställa villkoren för tillämpningen av ovannämnda bestämmelser i dessa områden.

För att möjliggöra fri rörlighet för ovannämnda produkter bör i regel samma handelsbestämmelser som gäller för Förenade kungariket tillämpas, och Förenade kungariket och öarna bör betraktas som en enda medlemsstat vid tillämpningen av dessa bestämmelser.

De belopp som utkrävs på dessa öar i form av tullar, avgifter, importavgifter eller annat ingår emellertid inte i gemenskapens budget. Gemenskapens finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken är därför inte tillämplig. Exportfrämjande bestämmelser bör inte tillämpas, eftersom de belopp som beviljas av gemenskapen endast utgör en övre gräns för det stödbelopp som kan beviljas av öarna.

Åtgärder bör vidtas för att förhindra att produkter som ursprungligen kommer från dessa öar exporteras till tredje land av en medlemsstat som vill dra nytta av den ersättning som finansieras över gemenskapens budget.

I de gemenskapsbestämmelser som gäller för handeln inom gemenskapen föreskrivs i vissa fall beviljande av belopp för export från Förenade kungariket till andra medlemsstater. Dessa belopp bör utgöra en övre gräns för det stöd som kan beviljas av öarna. När det gäller andra former av stöd än de som beviljas inom handeln kan tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna begränsas till anmälningsordningar och till möjlighet för kommissionen att framföra anmärkningar.

För att undanröja alla hinder för produkternas fria rörlighet bör andra bestämmelser — om veterinär- och växtskyddslagstiftning, saluföring av utsäde och plantor, livsmedels- och foderlagstiftning, kvalitets- och saluföringsnormer — tillämpas, men endast i den mån de berör handeln.

På veterinärområdet liknar situationen på öarna den på Nordirland. Öarna kan därför tillåtas följa den ordning på området som gäller för Nordirland utan att det uppstår svårigheter i handeln.

Den således definierade ordningen förefaller vara tillräcklig för att uppnå de mål som fastställts i ovannämnda protokoll.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

— Veterinärlagstiftning.

— Zooteknisk lagstiftning.

— Växtskyddslagstiftning.

— Saluföring av utsäde och plantor.

— Livsmedelslagstiftning.

— Foderlagstiftning.

— Kvalitets- och saluföringsnormer.