(1)

Den 14 mars 2017 mottog myndigheten ett klagomål (1) där det hävdades att Trondheims kommun (nedan kallad kommunen) hade beviljat olagligt stöd till Trondheim Spektrum AS (nedan kallat TS), ett företag som äger och driver Trondheim Spektrum, en multiarena i Trondheim i Norge. Genom en skrivelse av den 27 mars 2017 uppmanade myndigheten de norska myndigheterna att inkomma med synpunkter på klagomålet (2). De norska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 2 juni 2017 (3).

(2)

Den 27 juli 2017 mottog myndigheten ett andra klagomål (4), där det också hävdades att kommunen hade beviljat olagligt statligt stöd till TS. Genom en skrivelse av den 24 augusti 2017 uppmanade myndigheten de norska myndigheterna att inkomma med synpunkter (5). I samma skrivelse begärde myndigheten ytterligare upplysningar från de norska myndigheterna beträffande deras synpunkter på det första klagomålet. Genom en skrivelse av den 1 september 2017 översände myndigheten ytterligare upplysningar från det andra klagomålet till de norska myndigheterna (6).

(3)

Genom en skrivelse av den 20 september 2017 inkom de norska myndigheterna med sina synpunkter på det andra klagomålet och lämnade de upplysningar som myndigheten hade begärt i fråga om det första klagomålet (7). Den 29 september 2017 diskuterades ärendet ytterligare under det årliga paketmötet i Oslo. Diskussionen sammanfattades därefter i en uppföljningsskrivelse (8).

(4)

Den 20 oktober 2017 sände myndigheten en begäran om upplysningar till de norska myndigheterna (9). Den 22 november 2017 höll de norska myndigheterna och myndigheten en videokonferens för att diskutera begäran om upplysningar. De norska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 8 december 2017 (10).

(5)

Den 19 september 2017 lämnade den andra klaganden ytterligare upplysningar (11). Den 6 november 2017 lämnade den andra klaganden kompletterande upplysningar (12). Den 9 november 2017 informerade myndigheten de norska myndigheterna om att ytterligare upplysningar hade inkommit från en av de klagande (13). Den 22 november och den 13 december 2017 diskuterade de norska myndigheterna och myndigheten ärendet via videokonferenser. Den 1 december 2017 inkom de norska myndigheterna med ytterligare upplysningar till myndigheten (14).

(6)

Den 26 oktober 2018 lämnade den andra klaganden återigen ytterligare upplysningar (15).

(7)

Den 16 januari 2018 skickade myndigheten en begäran om upplysningar till de norska myndigheterna (16), vilken de besvarade genom skrivelser av den 1 och 5 februari 2018 (17).

(8)

Den 29 november 2018 (18) anmälde de norska myndigheterna ett hyresavtal (nedan kallat 2019 års hyresavtal), som planeras träda i kraft den 1 december 2019. Genom en skrivelse av den 28 januari 2019 begärde myndigheten ytterligare upplysningar från de norska myndigheterna. De norska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 21 februari 2019 (19).

(9)

Den 13 mars 2019 diskuterade de norska myndigheterna och myndigheten ärendet via en videokonferens. Efter mötet inkom de norska myndigheterna med ytterligare upplysningar (20). Den 18 mars 2019 inkom de norska myndigheterna med ytterligare upplysningar (21). Den 11 juni, 15 juli och 18 oktober 2019 diskuterade de norska myndigheterna och myndigheten ärendet via videokonferenser.

(10)

Den 10 december 2018 inkom de norska myndigheterna med ett informationsblad (22) enligt den allmänna gruppundantagsförordningen (23) rörande ett stöd för särskilda ändamål till TS i form av en kapitalökning på 55 miljoner norska kronor (omkring 5,68 miljoner euro). De hävdade att denna åtgärd omfattades av gruppundantaget.

(11)

Myndigheten inledde det formella granskningsförfarandet genom beslut nr 32/19/KOL (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet). Genom en skrivelse av den 2 maj 2019 (24) begärde de norska myndigheterna en förlängning av tidsfristen den 20 maj 2019 för att inkomma med synpunkter och tillhandahålla alla handlingar, upplysningar och uppgifter som behövdes för bedömningen av åtgärderna. Genom en skrivelse av den 10 maj 2019 (25) godkände myndigheten en förlängning av tidsfristen till den 20 juni 2019. Den 19 juni 2019 begärde de norska myndigheterna en ytterligare förlängning av tidsfristen till den 30 augusti 2019, vilket myndigheten godkände den 20 juni 2019 (26).

(12)

De norska myndigheterna besvarade beslutet att inleda förfarandet genom en skrivelse av den 30 augusti 2019 (27).

(13)

Den 23 maj 2019 offentliggjordes beslutet att inleda förfarandet i Europeiska unionens officiella tidning och i EES-supplementet till denna (28). Myndigheten fick in synpunkter från en berörd part, nämligen en av de klagande. Genom en skrivelse av den 27 juni 2019 (29) vidarebefordrade myndigheten synpunkterna till de norska myndigheterna och gav dem tillfälle att bemöta dem. Genom en skrivelse av den 30 augusti 2019 (30) inkom de norska myndigheterna med synpunkter på den berörda partens synpunkter.

(14)

Kommunens målsättning är att kunna erbjuda Trondheims invånare lokaler för idrotts- och fritidsaktiviteter. Trondheim Spektrum anordnar små och stora idrottsevenemang samt andra evenemang som konserter, mässor och kongresser. Trondheim Spektrum kommer exempelvis att anordna handbolls-EM för damer och herrar 2020.

(15)

År 2004 fastställde kommunen formellt en princip om kostnadsfria anläggningar till förmån för kommunens idrottsklubbar. Detta gör att det blir enklare för barn och ungdomar att delta i idrottsverksamheter, oavsett enskilda familjers inkomstnivå.

(16)

För att kunna uppnå målet att tillhandahålla idrottsanläggningar för invånarna äger och driver kommunen ett antal idrottsanläggningar, men hyr även anläggningar som ägs och drivs av tredje parter. Kommunen köper kapacitet från TS, idrottsklubbar med egna lokaler, andra statliga myndigheter (i byggnader som gymnasier) och i mycket begränsad omfattning från privata anläggningar.

(17)

Kommunen hyr kapacitet på sådana anläggningar enligt särskilda hyresavtal, och den gemensamma kapaciteten fördelas kostnadsfritt mellan idrottsklubbarna. Det lokala idrottsrådet (Idrettsrådet) har fått i uppgift att fördela kapaciteten. Det ingår i sin tur i det norska idrottsförbundets (Norges idrettsforbund) organisationsstruktur.

(18)

Den totala tillgängliga kapaciteten ställs till det lokala idrottsrådets förfogande. Idrottsrådet har inrättat en kommitté som har till uppgift att fördela den kapacitet som görs tillgänglig av kommunen. Kommittén fördelar tillgängliga timmar enligt riktlinjer som har fastställts av idrottsrådet.

(19)

TS äger och driver Trondheim Spektrum, en multiarena i centrala Trondheim. Anläggningen består av åtta multihallar. Hallarna används av lokala idrottsklubbar vid träning, små och stora idrottsevenemang samt andra evenemang som konserter, mässor och kongresser.

(20)

TS historia går tillbaka till företaget Nidarøhallen som inrättades 1961 för att anlägga och driva en idrotts- och utställningshall i Trondheim. Den 5 juni 2002 ändrades företagets namn till Trondheim Spektrum AS.

(21)

Kommunen har varit, och är för närvarande, majoritetsägare i TS. Kommunen innehar för närvarande 99,68 % av aktierna (31).

(22)

Den första delen av anläggningen färdigställdes 1963 (hallarna A och B). Anläggningen har byggts ut fyra gånger: 1971 (hall C), 1980 (hall G), 1988 (hallarna D och E/H) samt 2000 (hall F).

(23)

Sedan sommaren 2017 har Trondheim Spektrum genomgått en betydande renovering och utbyggnad.

(24)

Kommunen hyr kapacitet från TS som görs tillgänglig för idrottsrådet. Enligt hyresavtalet reserveras Trondheim Spektrum främst för ungdomsidrottsverksamheter från september till maj (32). Den återstående kapaciteten under perioden september–maj och den totala kapaciteten under resten av året hyrs ut av TS för andra idrottsverksamheter, mässor och konserter osv. TS står värd för ett antal mässor, bland annat fiskenäringens årliga mässa. Trondheim Spektrum genererar även inkomster från driften av en kiosk, ett kafé och en restaurang.

(25)

Enligt sin affärsplan siktar TS på att nå en liknande och ungefär samma andel av inkomsten från dessa hyresavtal med kommunen och från andra verksamheter, vilket har varit fallet historiskt sett (33).

(26)

Beslutet att inleda förfarandet rörde flera påstådda stödåtgärder som beviljats TS. I beslutet bedömde myndigheten inte karaktären hos de åtgärder som, om de skulle utgöra stöd, i så fall skulle utgöra befintligt stöd i den mening som avses i artikel 1 b i del II av protokoll 3 till övervakningsavtalet (nedan kallat protokoll 3 till övervakningsavtalet). Dessa åtgärder omfattas därför inte av detta beslut. Dessa åtgärder rör följande: i) kommunalt lån (åtgärd 1), ii) kommunal garanti (åtgärd 2), iii) arrendeavtal (åtgärd 3) och iv) spelmedel från det statliga spelbolaget (åtgärd 8) (34).

(27)

Såsom anges i punkt 120 i beslutet att inleda förfarandet omfattade den formella undersökningen följande åtgärder:

(28)

För en mer detaljerad beskrivning av åtgärden hänvisar myndigheten till avsnitt 4 i beslutet att inleda förfarandet.

(29)

Merparten av Trondheim Spektrums kapacitet har traditionellt använts av idrottsklubbar enligt hyresavtal som ingåtts mellan TS och kommunen. Kommunen har hyrt anläggningen sedan den öppnade 1963. Kommunen hyrde lokalerna av TS för omkring 12 miljoner norska kronor per år från 1990 till 2002.

(30)

De klagande har hävdat att hyran överstiger marknadshyran, det vill säga att den utgår från vilka behov TS har och inte från vilken kapacitet som kommunen behöver. De klagande hävdar att hyresavgiften aldrig har baserats på fullständigt marknadsmässiga och affärsmässiga villkor, utan att den beslutades ensidigt av kommunstyrelsen.

(31)

Enligt de norska myndigheterna har den hyra som kommunen betalat till TS varit marknadsmässig och den medför följaktligen inte statligt stöd. Om myndigheten skulle dra en annan slutsats hävdar de norska myndigheterna att ett eventuellt nytt stöd i alla händelser skulle vara förenligt med EES-avtalets funktion.

(32)

Under förfarandet som ledde fram till beslutet att inleda förfarandet hävdade de norska myndigheterna att hyresavtalen ingår i en befintlig stödordning. I beslutet att inleda förfarandet gör myndigheten den preliminära bedömningen att de hyresavtal som ingicks från 1999 till 2017 inte utgör en stödordning. De norska myndigheterna har i sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet inte invänt mot myndighetens preliminära bedömning i detta avseende.

(33)

I enlighet med artikel 15.1 i del II av protokoll 3 till övervakningsavtalet gäller en preskriptionstid på tio år för myndighetens befogenhet att återkräva stöd. Preskriptionstiden ska börja den dag då det olagliga stödet beviljas mottagaren antingen som individuellt stöd eller på grundval av en stödordning. Alla enskilda åtgärder som vidtas av myndigheten när det gäller det olagliga stödet ska avbryta preskriptionstiden (35).

(34)

I beslutet att inleda förfarandet begränsade myndigheten sin bedömning till de hyresavtal för vilka preskriptionstiden inte har löpt ut (36). Myndigheten ansåg att preskriptionstiden avbröts den 27 mars 2017 (37).

(35)

De hyresavtal för vilka preskriptionstiden inte har löpt ut förefaller därför vara följande:

(36)

Detta beror på att enligt de upplysningar som lämnats av de norska myndigheterna förefaller hyresavtalet ha trätt i kraft den 1 januari 2008 (38). Om ingenting tyder på motsatsen bör detta datum därför anses vara den dag då eventuellt stöd beviljades enligt överenskommelsen.

(37)

I beslutet att inleda förfarandet förklarade myndigheten dock att den saknade information om det hyresavtal som var i kraft under 2007, eftersom det hyresavtal som enligt de norska myndigheterna föregick hyresavtalet 2007–2008 löpte ut den 31 december 2006. Myndigheten hade inte heller några uppgifter om när hyresavtalet 2007–2008 undertecknades, och om dagen för undertecknandet skulle kunna vara den dag då eventuellt stöd beviljades enligt avtalet.

(38)

De norska myndigheterna uppgav i sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet att de inte kunde lämna in det gällande hyresavtalet för 2007, eftersom det verkade som om inget skriftligt avtal hade ingåtts. De norska myndigheterna förklarade att eftersom hyran betalades enligt hyresavtalet för den föregående perioden skulle det tyda på att avtalet förlängdes automatiskt enligt norsk avtalsrätt. I de upplysningar som lämnats av de norska myndigheterna anges dock hur mycket hyra som kommunen betalade för en viss mängd kapacitet.

(39)

Myndigheten begärde inga ytterligare upplysningar i detta avseende eftersom de norska myndigheterna inte hade några invändningar mot myndighetens bedömning av preskriptionstiden och de norska myndigheterna hade lämnat upplysningar om det belopp som betalats enligt hyresavtalet. Avsaknaden av dokumentation påverkar därför inte myndighetens bedömning av åtgärden i detta beslut.

(40)

Såsom anges i skäl 8 anmälde de norska myndigheterna hyresavtalet för 2019. TS och kommunen har ingått ett nytt hyresavtal, som ska träda i kraft den 1 december 2019 (39). Avtalet löper ut den 30 april 2035.

(41)

De norska myndigheterna har förklarat att detta hyresavtal baserar sig på de principer som ligger till grund för de föregående hyresavtalen. De norska myndigheterna har vidare förklarat att det nya hyresavtalet innebär en betydande ökning av den kapacitet som görs tillgänglig för idrottsklubbarna. Sammanlagt 16 848 timmar per år hyrs ut enligt det nya hyresavtalet, jämfört med 12 500 timmar tidigare år. Det nya hyresavtalet innebär en höjning av hyran per timme från cirka 1 200 till 1 700 norska kronor (från cirka 124 till 176 euro). Det finns två skäl till höjningen. För det första fastställdes den ränta som kommunen tidigare betalat utifrån den hyra som avtalades 1989 och 1990 och hade inte anpassats sedan dess. För det andra leder byggkostnaderna i samband med åtgärderna för att skapa flexibilitet och göra lokalerna multifunktionella till att driftskostnaderna per kvadratmeter långt överstiger kvadratmeterkostnaden för den befintliga arenan.

(42)

Båda de klagande har hävdat att hyran enligt det nya hyresavtalet ligger över marknadshyra på grund av att den utgår från vilka behov TS har och inte från vilken kapacitet som kommunen behöver. De klagande hävdar att hyresavgiften inte baseras på fullständigt marknadsmässiga och affärsmässiga villkor, utan att den har satts så att den täcker kostnaderna för utbyggnaden av Trondheim Spektrum.

(43)

En av de klagande hävdar dessutom att de största kostnadsposterna för utbyggnads- och renoveringsprojektet rör andra verksamhetsbehov än de verksamheter som omfattas av hyresavtalen, såsom konserter, professionella idrottsevenemang och mässor. En av de klagande hävdar att kostnadsuppdelningen mellan de olika verksamheterna därför är felaktig, eftersom idrottsklubbarnas behov kunde ha tillgodosetts till en lägre kostnad.

(44)

Enligt de norska myndigheterna är den hyra som kommunen betalar till TS enligt det nya hyresavtalet marknadsmässig och medför följaktligen inte statligt stöd. Om myndigheten inte skulle kunna utesluta förekomsten av statligt stöd i det nya hyresavtalet har de norska myndigheterna anmält dessa hyresavtal som förenligt stöd enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(45)

Såsom anges i skäl 10 lämnade de norska myndigheterna den 10 december 2018 in ett informationsblad enligt den allmänna gruppundantagsförordningen (40) rörande stöd för särskilda ändamål till TS till ett belopp av 55 miljoner norska kronor (omkring 5,68 miljoner euro) i form av en kapitalhöjning. De norska myndigheterna har tillhandahållit TS kapitalökningen enligt artikel 55 i den allmänna gruppundantagsförordningen.

(46)

Budgeten ökades från 536 till 591 miljoner norska kronor (omkring 61,05 miljoner euro), vilket särskilt berodde på en ändring i projektets omfattning 2018 (41). De norska myndigheterna har förklarat att TS inte kan täcka merkostnaderna via sina befintliga medel eller ytterligare marknadsfinansiering. Företaget ansökte därför om en kapitalökning den 6 juli 2018. Kapitaltillskottet beviljades den 5 december 2018.

(47)

Enligt de norska myndigheterna kan merkostnaderna på 55 miljoner norska kronor fördelas enligt följande:

(48)

De norska myndigheterna har förklarat att eftersom TS redan var högt belånat föredrog man att skjuta till nytt kapital i stället för ytterligare lån för att täcka de utgifter som tillkommit. Det skulle följaktligen ha varit svårt att erhålla finansiering (i form av ett ytterligare lån) på marknaden. TS vände sig därför till sina ägare för att få den nödvändiga finansieringen.

(49)

Vid den tidpunkten var kommunen majoritetsägare av TS (omkring 78 %). De andra ägarna visade inget intresse för att delta i kapitalökningen (42). Kommunen ställdes således inför ett val: antingen att skjuta till de medel som saknades så att projektet kunde slutföras eller acceptera att TS inte skulle kunna slutföra projektet enligt de ändrade slutliga planer som hade fastställts efter det att arbetet med det ursprungliga projektet hade inletts.

(50)

Enligt de norska myndigheterna fanns det ett antal överväganden som innebar att kapitalökningen var fördelaktig för TS majoritetsägare, kommunen.

(51)

Tack vare utbyggnaden av hallen med 3 200 sittplatser kommer TS att kunna anordna större evenemang, vilket gör arenan mer attraktiv för evenemangsarrangörer. TS räknar med att kunna anordna fyra till sex större evenemang per år. Förutom hyran genererar stora evenemang ökade inkomster i form av inkomster från VIP-evenemang, catering och garderober. Detta innebar att utbyggnaden sannolikt skulle ge TS en betydlig inkomstökning.

(52)

De norska myndigheterna har uppgett att renoveringsarbetet hade inletts före TS begäran om en kapitalökning. Arbetet inleddes innan några detaljerade planer för projektets genomförande hade slutförts. Anledningen till brådskan med att inleda byggarbetet var att TS ville försäkra sig om att projektet skulle slutföras i tid för att TS skulle kunna anordna EM i handboll för damer och herrar 2020.

(53)

TS har inte bara hyresinkomster, utan får en stor del av sina inkomster från biljettintäkter. De extra 3 200 sittplatserna skulle därför sannolikt ge ökade biljettintäkter, särskilt eftersom utbyggnaden gjorde det möjligt för TS att anordna evenemang som ”Disney On Ice”.

(54)

Alternativet till en utbyggnad var att installera tillfälliga sittplatser för handbolls-EM och andra stora evenemang. Installationen och demonteringen av tillfälliga sittplatser skulle ta omkring elva dagar, då TS skulle tvingas stänga hallen för alla idrottsverksamheter. Användningen av tillfälliga platser skulle följaktligen ha inneburit minskade inkomster för TS.

(55)

Ökad hiss- och lagerkapacitet ger lägre kostnader och ökar effektiviteten. Ökad hisskapacitet innebär att utrustning kan transporteras säkert och effektivt till anläggningens olika områden. Effektivitetsvinsterna i sig sparar sannolikt kostnader för TS i den dagliga driften. Alternativet var att transportera utrustningen manuellt runt i arenan med bil. Detta ansågs vara en kostsam och ineffektiv lösning, särskilt med tanke på det kommande mästerskapet.

(56)

Lagerlokalerna var nödvändiga för att säkerställa bra logistik och effektivt genomförande av stora evenemang, inbegripet handbolls-EM. Styrelsen ansåg dessutom att lagerlokalerna kunde hyras ut, exempelvis mellan stora evenemang, vilket gav ännu en säker inkomstmöjlighet för TS.

(57)

Situationen gjorde det möjligt för kommunen att i praktiken bli ensamägare till TS. Till följd av kapitalökningen, som beviljades den 5 december 2018, ökades kommunens andel nämligen till 99,68 % (43). Kommunens aktieinnehav på över 99 % av alla aktier gör att den kan köpa de återstående aktierna även utan medgivande från dagens minoritetsaktieägare. Kommunens egenskap som ensamägare ger den en gynnsam ställning enligt den norska aktiebolagslagen (44), eftersom den ensidigt kan besluta hur TS bör drivas i framtiden.

(58)

Detta innebär att kommunen kunde besluta att ändra bolagsordningen så att TS kunde fatta beslut utan minoritetsaktieägarnas godkännande. Kapitaltillskottet ger därför kommunen möjlighet att få god avkastning på sin investering på lång sikt, eller alternativt vara ensamägare till en kommersiellt attraktiv och modern multifunktionell infrastruktur (45).

(59)

Det kontrafaktiska scenariot till den situationen skulle vara att kommunen förblev ensamägare i ett företag med kommersiellt mindre attraktiva tillgångar och sämre infrastruktur, och därmed mindre positiva framtidsutsikter (46).

(60)

En av de klagande hävdade att kapitalhöjningen inte är förenlig med villkoren i kapitel I gruppundantagsförordningen.

(61)

Den 14 mars 2017 antog stadsfullmäktige en zonplan för det område där Trondheim Spektrum ligger och det omgivande parkområdet. Förfarandet inleddes av TS i syfte att bygga ut anläggningen till en multifunktionsanläggning med möjlighet att anordna konserter och stora idrottsevenemang, och med ökad kapacitet för idrottsklubbar, mässor och kongresser.

(62)

De norska myndigheterna har förklarat att zonplaner utgör underlag för projekt såsom utbyggnaden av Trondheim Spektrum (47). Zonplanen samt procedurkraven (48) (på norska rekkefølgekrav) innebär inga ekonomiska skyldigheter för byggherren, men godkänner användning av det område där projektet ska genomföras och anger vilken (offentlig) infrastruktur som måste finnas på plats innan projektet genomförs (49).

(63)

De norska myndigheterna har förklarat att avtal om bygg- och anläggningsarbeten, såsom det avtal som ingicks mellan kommunen och TS i det aktuella ärendet, fungerar som ett hjälpmedel för byggherren och kommunen för att säkerställa att zonplanens krav och procedurkraven (rekkefølgekrav) uppfylls, även för allmänna infrastrukturåtgärder.

(64)

Avtal om bygg- och anläggningsarbeten kan, men behöver inte nödvändigtvis, innehålla bestämmelser om att en del av den ekonomiska bördan för de allmänna infrastrukturåtgärderna ska bäras av byggherren. Det är viktigt att notera att avtal om bygg- och anläggningsarbeten är resultatet av förhandlingar mellan kommunen och byggherren (50).

(65)

De norska myndigheterna har förklarat att de allmänna infrastrukturåtgärderna inte är byggherrens utan kommunernas ansvar. Dessutom är det inte heller obligatoriskt att ingå avtal om bygg- och anläggningsarbeten, varken för kommunen eller byggherren (51).

(66)

Om ett sådant avtal ingås fastställs dock begränsningar för vilka kostnader som kan påföras byggherren i den relevanta lagstiftningen. Skälet till det är att befogenheterna för att förhandla om och ingå bygg- och anläggningsarbeten är ojämnt fördelade och gynnar kommunen.

(67)

Stadsfullmäktige införde en princip om fullständig överföring av utgifter 1993, vilken innebär att byggprojekt måste bära alla infrastrukturkostnader som uppstår till följd av projektet. När kommunen tillämpar denna princip måste den emellertid beakta § 17-3 tredje stycket i plan- och bygglagen, som reglerar innehållet i avtal om bygg- och anläggningsarbeten (52).

(68)

En av de klagande hävdar att kommunen har befriat TS från infrastrukturkostnader som en byggherre normalt skulle behöva bära vid den här typen av anläggningsarbeten, och att kommunen därmed har beviljat TS en fördel.

(69)

De infrastrukturkostnader som (delvis) bärs av kommunen rör följande element:

(70)

Den 11 december 2017 ingick TS ett låneavtal värt 490 miljoner norska kronor med Nordea (53). Nordea tillhandahåller arbetskapitalet under byggperioden. De norska myndigheterna har förklarat att kommunen inte är part i avtalet och att det inte heller finns några avtalsenliga skyldigheter om att kommunen ska tillhandahålla TS finansiering eller kapital (54).

(71)

Låneavtalet innehåller dock följande förklaringar (55):

(72)

Dessa förklaringar rör en klausul i avsnittet ”Andra villkor” i låneavtalet (56):

(73)

Följande anges i nästa klausul under samma rubrik (57):

(74)

Under rubriken ”Ändrat ägarskap – obligatorisk förtida återbetalning” (58) anges slutligen följande (59):

(75)

TS och Nordea hade tidigare ingått ett låneavtal den 27 juli 2017. Avtalet föreskrev ett villkor om att eventuella extra byggkostnader under byggperioden skulle täckas av antingen TS eller kommunen. Låneavtalet undertecknades även av stadens finansdirektör. Detta avtal innehöll därför klausuler om kommunens ansvar för eventuella kostnadsöverskridanden för projektet och skyldigheter i samband med hyresavtalet, som vid det tillfället inte hade slutförts (60).

(76)

Det faktum att även stadens finansstyrelse hade undertecknat låneavtalet betraktades senare som en kommunal garanti enligt § 51 i kommunlagen (61). Staden ansåg att garantin måste godkännas av staten för att vara giltig. Garantin skulle av olika skäl antagligen inte godkännas, och kommundirektören rekommenderades därför att snabbt informera Nordea om att kommunen inte kunde vara en part i låneavtalet. Detta avtal är ogiltigt. TS och Nordea undertecknade därför det gällande låneavtalet utan kommunens officiella deltagande.

(77)

Den 12 juni 2019 fick myndigheten in synpunkter från en berörd part, nämligen en av de klagande i ärendet. Synpunkterna rörde det pris som kommunen hade betalat till en annan idrottsanläggning och styrkte de tidigare inlämnade påståendena om överprissättning av hyresavtalet.

(78)

De norska myndigheterna förklarade att den anläggning som den tredje parten avsåg i sina synpunkter är en del av en skolbyggnad, som är helägd av den fylkeskommun där byggnaden är belägen. Kommunen köpte fler timmar där under 2018 och 2019 som en tillfällig lösning för att tillhandahålla tillräcklig hallkapacitet för idrottsklubbarna, eftersom en del av Trondheim Spektrums kapacitet inte var tillgänglig på grund av de pågående byggarbetena. Efter den perioden har kommunen varken behov av eller ekonomisk möjlighet att fortsätta avtalet med denna anläggning.

(79)

De norska myndigheterna anser inte att det tillfälliga arrangemanget är jämförbart med hyresavtalet. Som ägare av anläggningen var fylkeskommunen beredd att tillhandahålla viss hallkapacitet under marknadspriser medan utbyggnaden av Trondheim Spektrum genomförs. Detta arrangemang var inte avsett att vara och var inte heller marknadsmässigt, och kan inte anses vara en indikation på att kommunens hyresavtal med Trondheim Spektrum inte är marknadsmässigt.

(80)

I artikel 61.1 i EES-avtalet fastställs följande:

(81)

För att en åtgärd ska klassificeras som stöd i den mening som avses i denna bestämmelse måste därför följande kumulativa villkor vara uppfyllda: i) Åtgärden ska beviljas av staten eller genom statliga medel, ii) måste ge företaget en fördel, iii) gynna vissa företag (selektivitet) och iv) hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln.

(82)

För att utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet måste åtgärden ge en fördel till ett företag. Företag är enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras (62). Frågan om huruvida enheten ska betecknas som ”företag” i den mening som avses i lagstiftningen om statligt stöd påverkas därför inte av om enheten är offentlig eller privat eller delvis eller helt ägs av staten (63).

(83)

Ekonomisk verksamhet är all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en marknad (64). Omvänt kan man säga att enheter som inte bedriver kommersiell verksamhet, i den meningen att de inte erbjuder varor eller tjänster på en viss marknad, inte är företag. Generellt sett utgör både byggande och drift av infrastruktur en ekonomisk verksamhet i sig (och omfattas således av reglerna om statligt stöd) om infrastrukturen används eller kommer att användas för att tillhandahålla varor eller tjänster på marknaden (65). Statligt stöd kan beviljas på flera nivåer: för byggande, drift och användning av infrastrukturen (66).

(84)

Trondheim Spektrum är en multifunktionell anläggning som bland annat anordnar konserter, stora idrottsevenemang, mässor och kongresser. TS planerar dessutom att anordna handbolls-EM för damer och herrar 2020. TS bedriver därför ekonomiska verksamheter.

(85)

TS hyr också ut lokaler till kommunen, som i sin tur gör dem tillgängliga för idrottsklubbarna. Det faktum att kommunen erbjuder den kapacitet som den hyr från TS som kostnadsfria lokaler för kommunens idrottsklubbar påverkar inte karaktären hos transaktionen mellan TS och kommunen, vilken är en ekonomisk verksamhet. TS är därför ett företag i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet.

(86)

För att utgöra statligt stöd måste en åtgärd beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel.

(87)

Överföringen av statliga medel kan ske på många olika sätt, till exempel i form av direkta bidrag, lån, garantier, direkta kapitalinvesteringar i företag och naturaförmåner. Statliga medel omfattar alla den offentliga sektorns medel, inbegripet kommuner (67).

(88)

Om hyresavtalen mellan kommunen och TS (åtgärderna 4 och 5) innehåller inslag av statligt stöd skulle en sådan stödåtgärd anses ha beviljats av staten och med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet, eftersom medlen skulle komma direkt från kommunen.

(89)

Kapitalökningen (åtgärd 6) betalas direkt av kommunen till TS och utgör därför statliga medel i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(90)

Kommunens finansiering av infrastrukturkostnader, vilka normalt bärs av byggherren, skulle betalas direkt av kommunen och utgör därför statliga medel i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(91)

Den 11 december 2017 ingick TS ett låneavtal värt 490 miljoner norska kronor (omkring 50,67 miljoner euro) med Nordea (68). Nordea tillhandahåller arbetskapitalet under byggperioden (69).

(92)

Såsom beskrivs i avsnitt 3.7 innehåller låneavtalet klausuler där det anges att TS avser att vidta åtgärder så att kommunen, utan att agera i strid med lagen, om nödvändigt kan ställa en garanti till Nordea för risken för eventuella kostnadsöverskridanden under byggperioden (70).

(93)

Låneavtalet innehåller även en klausul om att hyresavtalet mellan TS och kommunen inte får ändras utan Nordeas föregående skriftliga medgivande (71). Det innehåller dessutom ett villkor om att kommunen ska äga minst 77,93 % av TS (72).

(94)

De norska myndigheterna hävdar att det avsnitt i låneavtalet där det anges att hyresavtalet med kommunen inte får ändras utan Nordeas föregående skriftliga medgivande inte är bindande för kommunen. Om hyresavtalet skulle ändras är det TS skyldighet att säkerställa att man inhämtar långivarens medgivande, dvs. Nordea.

(95)

Vad gäller villkoret att kommunen ska äga minst 77,93 % av TS för att bevilja och upprätthålla byggkrediten erinrar de norska myndigheterna om att TS styrelse, som ingick låneavtalet, inte har befogenhet att binda sina aktieägare, och därmed kommunen, även i fråga om en eventuell framtida aktieförsäljning. Låneavtalet visar att Nordea är väl medveten om att kommunen inte kan bindas av avtalet, eftersom det anges i det andra avsnittet att ändringar av ägarförhållandena utan medgivande utgör en avtalsöverträdelse från TS sida (73).

(96)

De norska myndigheterna har inkommit med ytterligare upplysningar om låneavtalet, där det betonas att kommunen inte är part i låneavtalet och att TS styrelse inte på något sätt kan binda kommunen, som är företagets majoritetsägare. Klausulerna om att TS är skyldigt att göra eventuella strukturella förändringar i företaget och vidta åtgärder för att kommunen om nödvändigt ska kunna ställa en garanti, utgör inte en fast och konkret rättslig förpliktelse som kan binda kommunen.

(97)

De norska myndigheterna har hänvisat till en skrivelse från kommunen till fylkets landshövding (på norska Fylkesmannen). Skrivelsen skickades med anledning av de händelser som ledde till att det föregående hyresavtalet ansågs vara ogiltigt efter en rättslig bedömning där det angavs att kommunen inte kunde vara part i låneavtalet och inte kunde ställa någon garanti.

(98)

I skrivelsen informerar kommunen Fylkesmannen om att ”TS och Nordea arbetar med andra finansiella lösningar utan kommunens deltagande” (74).

(99)

De norska myndigheterna har vidare påpekat att om kommunen skulle ha varit skyldig att ingripa skulle TS inte ha behövt ansöka om en kapitalökning (75), och kommunen skulle inte ha kunnat besluta för eller mot den åtgärden.

(100)

De norska myndigheterna hävdar därför att låneavtalet inte medför en avtalsenlig skyldighet för kommunen som utgör ett fast och konkret åtagande att göra statliga medel tillgängliga.

(101)

Överföringen av statliga medel kan ske på många olika sätt, till exempel i form av direkta bidrag, lån, garantier, direkta kapitalinvesteringar i företag och naturaförmåner. Ett fast och konkret åtagande om att göra statliga medel tillgängliga vid en senare tidpunkt anses också vara en överföring av statliga medel (76). Skapandet av en konkret risk för en ytterligare börda för staten i framtiden, genom en garanti eller ett anbud, är tillräckligt enligt artikel 61.1 i EES-avtalet (77). Eftersom statliga åtgärder kan anta olika former och ska bedömas i förhållande till de följder de får, kan det inte uteslutas att en statlig garanti kan medföra en ytterligare börda för staten (78).

(102)

Myndigheten har bedömt karaktären hos de beskrivna bestämmelserna i låneavtalet mot bakgrund av de upplysningar som lämnats av de norska myndigheterna.

(103)

De norska myndigheterna har visat att kommunen inte formellt är part i det gällande avtalet (79). Bestämmelserna i låneavtalet avser kommunstyrelsens beslut av den 25 juli 2015, där kommunstyrelsen förklarar att den är beredd att ta på sig det nödvändiga finansiella ansvaret till följd av renoveringen och utvecklingen av Trondheim Spektrum. De norska myndigheterna har dock lämnat dokumentation som visar att kommundirektören 2016 förklarade att kommunen inte kommer att finansiera byggarbetet, utan endast hyra kapacitet (80).

(104)

Stadens ekonomiansvariga var visserligen medundertecknare i det första lånet, men eftersom den norska lagstiftningen kräver statligt godkännande av sådana typer av garantier förklarades undertecknandet ogiltigt och parterna informerades om detta.

(105)

Enligt den norska lagstiftningens krav skulle även eventuella bestämmelser i det gällande lånet som hänvisar till kommunen därför inte vara verkställbara inför nationella domstolar.

(106)

Mot bakgrund av ovanstående måste eventuella förklaringar i låneavtalet som hänvisar till vad Nordea har lagt vikt vid i sin bedömning av om man skulle bevilja ett lån till TS anses utgöra ett ensidigt övervägande från Nordeas sida.

(107)

Bestämmelserna i låneavtalet om att hyresavtalet inte kan ändras utan Nordeas godkännande och bestämmelsen om att det är ett villkor för lånet att kommunen äger minst 77,93 % av TS kan inte, utan bevis som visar på kommunens formella deltagande, anses utgöra ett fast och konkret åtagande om statliga medel. TS är ett aktiebolag (81) som inte har några ytterligare rättigheter jämfört med andra företag enligt norsk lag på grund av att det är kommunägt.

(108)

I avsaknad av andra upplysningar som fastställer ett fast och konkret åtagande från kommunens sida är det inte möjligt att visa att dessa bestämmelser i låneavtalet innebär ett åtagande om statliga medel.

(109)

I beslutet att inleda förfarandet hyser myndigheten inga tvivel om några andra bestämmelser i låneavtalet, och med tanke på att Nordea är en privat marknadsaktör anser myndigheten att låneavtalet mellan TS och Nordea inte medför statligt stöd. Denna åtgärd kommer följaktligen inte att bedömas vidare i detta beslut.

(110)

Åtgärden måste ge TS en fördel som befriar det från kostnader som normalt belastar mottagarens budget

(111)

Under förfarandet som ledde fram till beslutet att inleda förfarandet hävdade de norska myndigheterna att hyresavtalen ingår i en befintlig stödordning. I beslutet att inleda förfarandet gör myndigheten den preliminära bedömningen att de hyresavtal som ingicks från 1999 till 2017 inte utgör en stödordning. De norska myndigheterna har i sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet inte invänt mot myndighetens preliminära bedömning i detta avseende. Mot bakgrund av ovanstående och med hänvisning till myndighetens bedömning i avsnitt 5.1 i beslutet att inleda förfarandet, anser myndigheten att det hyresavtal som ingicks från 1999 till 2017 inte utgör en stödordning.

(112)

De norska myndigheterna har hävdat att de hyresavtal som ingicks från 2007 till 2017 samt hyresavtalet från 2019 är marknadsmässiga och därför inte medför en fördel i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(113)

EES rättsordning är neutral vad gäller egendomsordningen och fråntar på inget sätt EES-staterna deras rätt att agera som ekonomiska aktörer. När offentliga myndigheter direkt eller indirekt genomför ekonomiska transaktioner i någon form omfattas de emellertid av EES-områdets regler om statligt stöd. Ekonomiska transaktioner som genomförs av offentliga organ (även offentliga företag) ger inte deras motparter någon fördel och utgör därför inte stöd, om de genomförs enligt normala marknadsvillkor (82).

(114)

De norska myndigheterna har påpekat att det med tanke på skillnader i storlek, utrustning, utformning och plats för andra anläggningar i Norge inte är möjligt att hitta en anläggning som fullständigt motsvarar Trondheim Spektrum i Norge (83). De norska myndigheterna har dock lämnat upplysningar om andra anläggningar som hyrs ut för liknande ändamål som kommunen hyr kapacitet av TS för och om andra anläggningar i Norge för att styrka sitt argument att hyresavtalen har varit marknadsmässiga.

(115)

Kommunen har lämnat upplysningar med jämförelser mellan TS prissättning till tredje parter och andra anläggningars prissättning samt information om priser för hyra av hallkapacitet för idrotts- och fritidsändamål på andra anläggningar.

(116)

De norska myndigheterna har förklarat att Trondheim Spektrum förfogar över två hallar som är större än 2 000 kvadratmeter (hall D och hall F), vilka är särskilt väl lämpade för större mässor, konserter, konferenser och liknande evenemang. Beroende på typ av evenemang tar TS ut omkring 70 000–85 000 norska kronor per dag för den större hall D (omkring 7 230–8 780 euro), och 59 000–70 000 norska kronor för den något mindre hall F (omkring 6 100–7 230 euro).

(117)

De norska myndigheterna gjorde en jämförelse när det gäller kostnaden för att hyra sådana lokaler i andra anläggningar i Trondheim. Frimurarlogen i Trondheim tar exempelvis ut en daglig avgift på endast 15 000–18 000 norska kronor (omkring 1 550–1 860 euro). Detta är en något mindre anläggning som kan rymma upp till 600 personer, medan hall F i Trondheim Spektrum har en kapacitet på över 1 000 personer.

(118)

Enligt de norska myndigheterna tar anläggningar i norska städer av jämförbar storlek ut liknande avgifter. I Stavanger kostar det strax över 200 000 norska kronor att hyra kapacitet som liknar hall F för fyra dagar, medan Grieghallen i Bergen tar ut omkring 300 000 norska kronor för fyra dagar (omkring 20 100 respektive 31 000 euro). TS priser ligger precis under priserna i Bergen (84).

(119)

De norska myndigheterna har dessutom hänvisat till Sotra Arena, som ligger i kommunen Fjell, 25 minuters bilresa från Bergen, och är en arena med 12 000 kvadratmeter inomhuskapacitet. Under 2016 användes denna anläggning för mässor till en kostnad på omkring 100 000–125 000 norska kronor för tre dagar (omkring 10 300–12 900 euro), vilket omfattade en yta på omkring 5 000–7 000 kvadratmeter.

(120)

Med hänvisning till denna jämförelse påpekar de norska myndigheterna att TS priser för hallkapacitet när den hyrs ut till tredje parter förefaller ligga i linje med marknadspriserna.

(121)

Kommunen köper kapacitet från TS, idrottsklubbar med egna lokaler, andra statliga myndigheter (i byggnader som gymnasier) och i en mycket begränsad omfattning från privata anläggningar.

(122)

Kommunen betalar en avgift på 350–2 046 norska kronor per timme (omkring 36–211 euro). Den timavgift som betalas till TS uppgår till 1 174 norska kronor (omkring 121 euro). Enligt det nya hyresavtalet uppgår timavgiften till 1 700 norska kronor. De norska myndigheterna påpekar att prisskillnaden kan förklaras av ett antal faktorer. Dessutom har flera av dessa anläggningar finansierats (delvis) av staten, och de är bundna genom avtal att tillhandahålla (viss) kapacitet till fasta priser.

(123)

Andra faktorer som kan förklara de förhållandevis stora prisskillnaderna är att alla dagtider inte är lika mycket värda och att alla anläggningar inte är så moderna, välutrustade och centralt belägna som Trondheim Spektrum är. De norska myndigheterna förklarar att samtliga ovanstående överväganden utgör skälen till att en del av den kapacitet som kommunen köper från andra anläggningar hyrs till jämförelsevis lägre priser (85).

(124)

De norska myndigheterna har lämnat exempel på avgifter som tas ut av Vestlandshallen, ett idrottscentrum i Bergen. Enligt de norska myndigheterna tar denna anläggning ut ungefär samma pris av användare (som inte är idrottsklubbar) som kommunen betalar till TS. Detta argument grundar sig på en beräkning där en av TS ”halltimmar” avser en yta på 800 kvadratmeter som hyrs i 60 minuter. En ”kvartshall” i Vestlandshallen skulle ha en yta på ungefär 440 kvadratmeter och kosta 940 norska kronor för 90 minuter (omkring 97 euro). Detta ger ett teoretiskt pris på omkring 626 norska kronor för 60 minuter och följaktligen 1 252 norska kronor för en något större yta än den motsvarande hallen i Trondheim Spektrum (omkring 65 respektive 129 euro).

(125)

De norska myndigheterna hävdar dessutom att staden Bergen för icke-förmånsanvändare tar ut 1 150 norska kronor för en timme i Haukelandshallen, en anläggning som är jämförbar med Trondheim Spektrum (omkring 119 euro). Staden Tromsö tar dessutom upp till 1 940 norska kronor för en timme för en liknande yta i Tromsøhallen (omkring 200 euro).

(126)

Vad beträffar hyresavtalet från 2019 har de norska myndigheterna förklarat att det nya hyresavtalet motsvarar en hyreshöjning på omkring 50 % per timme, från omkring 1 200 till 1 700 norska kronor (från omkring 124 till 176 euro) (86). De norska myndigheterna är medvetna om att detta belopp ligger i det högre intervallet av de timavgifter som de har lämnat (timavgifterna från ett urval av idrottsanläggningar ligger på omkring 350–2 046 norska kronor (omkring 36–211 euro) (87).

(127)

Enligt de norska myndigheterna kommer Trondheim Spektrum efter uppgraderingen att vara en modern och mycket centralt belägen anläggning i en av Norges största och snabbast växande städer. De norska myndigheterna anser vidare att för att myndigheten ska dra slutsatsen att hyresavtalet medför en fördel måste timavgiften ligga långt över de priser som kan observeras på marknaden (88).

(128)

De norska myndigheterna påpekar dessutom att timavgiften för kommersiella användare av Trondheim Spektrum tidigare var högre (1 000–1 800 norska kronor, omkring 103–186 euro) jämfört med det kommunala hyresavtalet (1 200 norska kronor, omkring 124 euro). Så förväntas det också bli i framtiden, med en timavgift på omkring 1 700 norska kronor enligt det nya hyresavtalet (omkring 176 euro) och motsvarande högre timavgift för kommersiella användare.

(129)

Om myndigheten skulle dra slutsatsen att kommunen betalade ett pris över marknadsnivåer anser de norska myndigheterna att detta nödvändigtvis skulle innebära att även TS kommersiella användare gör detta. Enligt de norska myndigheternas åsikt finns det inget skäl att anta att kommersiella användare skulle betala ett pris över marknadsnivån för hyra av hallutrymme i Trondheim Spektrum (89).

(130)

Enligt de norska myndigheternas åsikt kan myndigheten endast dra slutsatsen att hyresavtalen är fria från stöd. För att hjälpa myndigheten att dra den slutsatsen har de norska myndigheterna hittills lämnat följande upplysningar:

(131)

För att fastställa om en transaktion har genomförts på marknadsmässiga villkor kan den bedömas mot bakgrund av de villkor på vilka jämförbara transaktioner som genomförts av jämförbara privata aktörer har ägt rum i jämförbara situationer (91).

(132)

Det är inte säkert att en jämförande analys är en lämplig metod för att fastställa marknadspriser om de tillgängliga riktmärkena inte har fastställts på grundval av marknadshänsyn eller om de gällande priserna snedvridits väsentligt av de offentliga ingripandena (92).

(133)

Såsom de norska myndigheterna har påpekat finns det stora skillnader när man jämför dessa anläggningar, exempelvis i hyrtiden (93), antal hyrda timmar, lokalernas kvalitet och anläggningarnas placering i (eller utanför) städerna.

(134)

Myndigheten anser att de riktmärken som lämnats av de norska myndigheterna varken är tillräckligt jämförbara eller lämpliga för att fastställa ett marknadspris som möjliggör en direkt jämförelse mot den hyra som betalas enligt hyresavtalet, se skälen 142–152.

(135)

För att myndigheten ska dra slutsatsen att hyresavtalen har inslag av statligt stöd och därmed gynnar TS i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet måste den konstatera att det pris som betalats enligt hyresavtalen avviker väsentligt från marknadspriset (94).

(136)

Såsom beskrivs ovan är det i det aktuella ärendet inte möjligt att fastställa ett exakt marknadspris med de traditionella riktmärkesmetoderna, eftersom inga jämförbara och lämpliga riktmärken har identifierats.

(137)

Att fastställa ett pris med hänvisning till kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna enligt hyresavtalet förefaller inte heller vara lämpligt i detta fall, eftersom det är svårt att på ett meningsfullt sätt fastställa den andel av investeringskostnaden som bör hänföras till hyresavtalet eller hur stora dessa kostnader skulle ha varit utan de andra verksamheter som TS bedriver.

(138)

De norska myndigheterna har förklarat att renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum delvis föranleddes av att kommunen saknade lämpliga lokaler för att hysa in större idrotts- och kulturevenemang. I detta sammanhang har de norska myndigheterna nämnt att Trondheim år 2020 kommer att anordna EM i handboll för både kvinnor och män. Ett syfte med uppgraderingen har därför varit att den renoverade anläggningen ska uppfylla det europeiska handbollsförbundets krav och ha plats för ett stort antal åskådare.

(139)

Enligt myndighetens åsikt kan det antas att en privat aktör som hyr kapacitet för att tillhandahålla hallutrymme för ungdomsidrottsklubbar inte skulle godta ett pris som skulle innefatta betydande kostnader för renovering och utbyggnad som inte är proportionerliga till aktörens behov enligt hyresavtalet. Om ett sådant antagande är godtagbart skulle det möjliggöra en mekanism varigenom kommunen kunde betala ett pris för att hyra lokalerna i syfte att tillhandahålla hallutrymme för ungdomsidrottsändamål som motsvarar det ekonomiska behovet av att uppgradera anläggningen generellt, utan att anmäla bidraget som statligt stöd (95).

(140)

Byggande av anläggningar för idrott och andra offentliga evenemang och stöd till olika verksamheter som kommer allmänheten till godo kan anses vara ett statligt ansvar. Under sådana omständigheter skulle staten inte agera som en marknadsaktör, utan som en offentlig myndighet. Staten kan därför under vissa omständigheter finansiera sådana verksamheter genom att bevilja statligt stöd. En sådan åtgärd måste dock uppfylla alla relevanta kriterier i gruppundantagsförordningen (96) för att omfattas av gruppundantag, eller alternativt anmälas och godkännas som förenligt stöd enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(141)

Mot bakgrund av ovanstående måste myndigheten förlita sig till andra metoder för att bedöma huruvida hyresavtalen har inslag av statligt stöd. Även om de riktmärken som har lämnats av de norska myndigheterna inte är direkt tillämpliga anser myndigheten att de kan vara till hjälp för att fastställa ett intervall för de rådande marknadspriserna i syfte att bedöma om det pris som betalas enligt hyresavtalen ligger långt från de priser som tas ut på marknaden för en liknande tjänst.

(142)

De norska myndigheterna har försett myndigheten med en översikt av de priser som kommunen betalar till andra anläggningar för hyra av hallkapacitet för samma ändamål som kommunen köper hallkapacitet från TS för (97). Enligt myndighetens åsikt är dessa priser mest jämförbara med de hyresavtal som bedöms i det här beslutet.

(143)

Myndigheten anser att dessa anläggningar är lämpligare som en jämförelse med den hallkapacitet som kommunen hyr än exemplen på priser som tas ut av anläggningar i andra städer (98). De timpriser som har angetts för andra anläggningar förefaller röra situationer där anläggningen hyrs ut för en begränsad tid och för olika evenemang. Dessa anläggningar är även annorlunda när det gäller lokalerna.

(144)

De riktmärken som lämnats av de norska myndigheterna i fråga om kommunens hyra av hallkapacitet rör också arrangemang där ett större timantal hyrs för samma typ av tjänster, även om inga av dessa arrangemang kommer upp i det timantal som hyrs enligt hyresavtalet mellan kommunen och TS. Dessa anläggningar är också belägna i Trondheim (99).

(145)

De norska myndigheterna hävdar att priset varierar mellan 350 och 2 046 norska kronor per timme. De norska myndigheterna har uppgett att de timpriser som kommunen betalar enligt många av dessa hyresavtal är lägre än marknadspriserna och att de därför inte är fullständigt jämförbara eftersom ett antal av anläggningarna delvis har finansierats av staten och är bundna enligt avtal att tillhandahålla viss kapacitet till fasta priser, förutom att avtalen kan röra dag-/veckotider av varierande värde (100).

(146)

Av de elva hyresavtal som det lämnats prisuppgifter för kommer dessutom endast två anläggningar, Heimdal och Utleira, nära det pris som kommunen betalar till TS (101). De norska myndigheterna har bekräftat att priserna för dessa två anläggningar är högre än de priser som betalas till de andra anläggningar som det lämnas uppgifter om. De norska myndigheterna har förklarat att priserna kanske inte motsvarar marknadspriset eftersom kommunen när den fastställer hyrpriset även beaktar kommunens intresse av att stödja ideella medlemsbaserade idrottsklubbars verksamheter. Marknadspriset för dessa anläggningar kan därför vara något lägre än det pris som angetts (102).

(147)

Allmänt tillgänglig information på Heimdals webbplats visar att timpriserna varierar från 275 till 550 norska kronor beroende på typ av avtal. Det pris som anläggningen tar ut på marknaden förefaller därför vara betydligt lägre än vad kommunen betalar enligt det hyresavtalet.

(148)

Enligt de återstående nio hyresavtalen tar anläggningarna ut ett pris som ligger mellan 77 och 242 % (103) lägre än vad kommunen betalade till TS enligt de gamla hyresavtalen och 154–385 % lägre än det pris som kommunen betalar till TS enligt hyresavtalet från 2019.

(149)

Av de elva anläggningar som det lämnats prisuppgifter för hyrs fyra från privata aktörer (104). Priserna för dessa fyra anläggningar varierar mellan 425 och 677 norska kronor.

(150)

Myndigheten anser därför att de riktmärken som lämnats av de norska myndigheterna snarare visar att det pris som kommunen betalat enligt hyresavtalen har varit betydligt högre än de priser som betalats till och tagits ut av andra anläggningar, både i fråga om de tidigare avtalen och i synnerhet efter prishöjningen för hyra av hallkapacitet enligt hyresavtalet från 2019.

(151)

Enligt myndighetens åsikt kan dessa skillnader mellan timpriserna för de nämnda anläggningarna och det timpris som kommunen betalar enligt hyresavtalet med TS, med tanke på att alla anläggningar hyrs av kommunen för samma ändamål, inte förklaras helt av det faktum att en del av anläggningarna kan ha finansierats delvis av staten eller ha åtagit sig att tillhandahålla viss kapacitet till fasta priser. Den omständigheten att avtalen kan avse dag- eller veckotider som varierar i värde gäller i samma grad för alla anläggningar som de norska myndigheterna har angett som möjliga riktmärken.

(152)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden kan myndigheten inte utesluta att hyresavtalen från 2007 till 2017 och hyresavtalet från 2019 har gynnat TS. Med tanke på att sådant stöd skulle vara förenligt med EES-avtalet i enlighet med artikel 61.3 c i detta avtal är det emellertid inte nödvändigt att dra en slutgiltig slutsats om förekomsten av stöd (105).

(153)

De norska myndigheterna beviljade TS en kapitalökning till ett belopp av 55 miljoner norska kronor (omkring 5,68 miljoner euro) enligt artikel 55 i allmänna gruppundantagsförordningen. De norska myndigheterna har förklarat att TS inte kan täcka dessa merkostnader via sina befintliga medel eller ytterligare marknadsfinansiering.

(154)

De norska myndigheterna hävdar att kapitalhöjningen inte gynnar TS. Enligt de norska myndigheterna fanns det ett antal överväganden som innebar att kapitalökningen var fördelaktig för kommunen i dess egenskap av ägare av TS.

(155)

De norska myndigheterna har uppgett att ändringarna på det hela taget väsentligt skulle påverka TS lönsamhet, särskilt i en jämförelse med det kontrafaktiska scenariot, dvs. om enskilda ändringar av sittplatser, hissar och lagerlokaler inte skulle ha gjorts. Samtliga åtgärder skulle ha lett till ökad inkomst/lägre kostnader, medan alternativen skulle ha lett till det motsatta (106).

(156)

De norska myndigheterna har dessutom förklarat att kapitalökningen innebar att kommunen i praktiken blev ensamägare av TS, vilket ger den möjlighet att köpa de återstående aktierna även utan medgivande från dagens minoritetsaktieägare. Kommunens egenskap som ensamägare ger den en gynnsam ställning enligt den norska aktiebolagslagen (107), eftersom den ensidigt kan besluta hur TS bör drivas i framtiden.

(157)

Enligt de norska myndigheterna skulle en marknadsekonomisk aktör som ställdes inför ett val mellan dessa två scenarier sannolikt ha agerat som kommunen gjorde. De norska myndigheterna anser i alla händelser att det inte finns tillräckliga indikationer för att dra slutsatsen att kriteriet avseende en marknadsekonomisk aktör inte är uppfyllt (108).

(158)

De norska myndigheterna hävdar att värdet på aktierna i TS – som är nära knutet till den infrastruktur som TS äger – kommer att bli högre om det kopplas till ett slutfört Trondheim Spektrum än det hade varit om renoveringsprojektet hade avbrutits. De ändringar som finansierades av kapitalökningen kommer att bidra till att öka TS lönsamhet, spara kostnader och öka intäkterna från infrastrukturen.

(159)

Kommunen har dessutom ökat sitt innehav i TS betydligt. Detta innebär först och främst att värdet på kommunens innehav ökar. I praktiken köpte kommunen ett innehav på 18 % för 55 miljoner norska kronor i ett företag som äger en infrastruktur vars utbyggnad bara den kostar 600 miljoner norska kronor. Kommunens ställning som ensamägare av TS (i praktiken) kommer dessutom att innebära att kommunen kan utöva ett mer direkt och omedelbart inflytande över företagets drift och framtida verksamhet.

(160)

De norska myndigheterna påpekar att Trondheim Spektrum på medellång till lång sikt mycket väl kan säljas till ett pris som ger en godtagbar avkastning på investeringen för kapitaltillskottet. Om Trondheim Spektrum inte säljs kommer ägandevärdet med största sannolikhet att öka betydligt när utbyggnaden avslutas och en allt större del av inkomsten enligt företagets affärsplan och strategi kommer att härröra från kommersiella verksamheter.

(161)

Om en stat gör gällande att den agerat som en marknadsekonomisk aktör måste den, om det råder tvivel, lägga fram bevis som visar att beslutet att genomföra transaktionen fattades på grundval av ekonomiska bedömningar som är jämförbara med de som en rationell marknadsekonomisk aktör (med liknande egenskaper som det berörda offentliga organet) under liknande förhållanden skulle ha utfört för att fastställa transaktionens lönsamhet eller ekonomiska fördel (109).

(162)

Exaktheten av en sådan förhandsbedömning kan variera beroende på den berörda transaktionens komplexitet och värdet på de berörda tillgångarna, varorna eller tjänsterna. Normalt sett bör sådana förhandsbedömningar utföras med stöd av experter som har lämpliga kunskaper och lämplig erfarenhet. Sådana bedömningar bör alltid baseras på objektiva kriterier och bör inte påverkas av policyhänsyn. Bedömningar som genomförs av oberoende experter kan ge ytterligare stöd för bedömningens trovärdighet.

(163)

För att fastställa att en åtgärd ger en ekonomisk fördel måste man bedöma om en privat aktör i en marknadsekonomi, med en storlek som kan jämföras med storleken på det berörda företaget, under liknande förhållanden hade anslagit lika mycket kapital, framför allt med tanke på de uppgifter som var tillgängliga och den planerade utvecklingen efter denna investering.

(164)

Principen om en privat aktör i en marknadsekonomi har utformats med avseende på olika ekonomiska transaktioner. EES-domstolen har utarbetat principen om en privat investerare i en marknadsekonomi för att identifiera förekomsten av statligt stöd i fall av offentliga investeringar (i synnerhet kapitaltillskott). För att utifrån denna princip fastställa om ett offentligt organs investeringar utgör statligt stöd är det nödvändigt att utvärdera om, under liknande förhållanden, en privat investerare av jämförbar storlek som bedriver verksamhet under normala förhållanden i en marknadsekonomi skulle ha drivits till att göra den aktuella investeringen (110).

(165)

Överensstämmelsen med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi kan bevisas genom en verksamhetsplan som upprättats på förhand, på grundval av vilken investeringsbeslutet fattades (111). En stat får bara åberopa de objektiva och kontrollerbara uppgifter som denna tagit hänsyn till, på förhand eller samtidigt som investeringsbeslutet fattades.

(166)

Det måste visas att detta beslut baseras på ekonomiska utvärderingar som kan jämföras med de som en privat, rationell investerare, i en jämförbar situation, skulle ha utfört innan en sådan investering gjordes för att fastställa investeringens framtida lönsamhet.

(167)

Ekonomiska utvärderingar som gjorts efter beviljandet av ovannämnda (eventuella) fördel, den retrospektiva rapporten om den faktiska lönsamheten med avseende på den genomförda investeringen eller senare motiveringar till varför man valde att använda ett visst förfarande räcker inte för att fastställa att en stat har fattat investeringsbeslutet som en privat investerare i en marknadsekonomi (112).

(168)

Det kapitaltillskott som man påstår är nödvändigt för att bedriva företagsverksamheten eller för en lämplig kapitalisering av verksamheten, i enlighet med försiktighetsreglerna eller en uppskattning av riskexponeringen, gör det nämligen inte möjligt att se det som att kriteriet med en privat investerare i en marknadsekonomi uppfylls.

(169)

En privat investerare skulle under normala marknadsvillkor bara ha skjutit till ett sådant kapital om den förväntade lönsamheten var tillräckligt hög, vid detta tillskott, med tanke på de uppgifter som var tillgängliga och den förväntade utvecklingen vid denna exakta tidpunkt.

(170)

Vid tillämpningen av principen om en privat aktör i en marknadsekonomi förutsätts det att en privat investerare kommer att försöka att maximera sina vinster (113). Såsom tribunalen slår fast i målet Westdeutsche Landesbank Girozentrale mot kommissionen nöjer sig ”en privat investerare i normala fall inte (…) med att en investering inte är förlustbringande eller ger begränsade vinster, utan söker uppnå en rimlig maximering av avkastningen på sin investering i förhållande till omständigheterna och till hans intressen på kort, medellång och lång sikt, även vid placeringar i företag i vilka investeraren redan innehar andelar” (114).

(171)

De norska myndigheterna har uppgett att kommunen bedömde huruvida den, i egenskap av ensamägare i Trondheim Spektrum och på grundval av objektiva kriterier, borde göra ytterligare investeringar i form av en kapitalökning. Dessutom hade kommunen goda marknadsekonomiska skäl för att genomföra kapitalökningen, i synnerhet mot bakgrund av den kontrafaktiska situationen (115).

(172)

Enligt de upplysningar som har lämnats av de norska myndigheterna verkar kommunen inte ha upprättat en ekonomisk bedömning på förhand innan den beslutade att bevilja kapitaltillskottet. Det kan inte anses tillräckligt att en ekonomisk aktör som ställs inför valet mellan att slutföra renoveringen och alternativet till detta sannolikt skulle ha agerat som kommunen gjorde (116) utan en konkret bedömning av investeringens förväntade lönsamhet.

(173)

De förklaringar som lämnats av de norska myndigheterna visar inte att investeringen var tillräckligt lönsam för en marknadsinvesterare (117). Detta gäller både de nya kostnaderna och kostnadsöverskridandena. Bedömningen kan inte baseras på sådana allmänna förklaringar som de förklaringar som har lämnats av de norska myndigheterna. Kommunen har exempelvis inte lämnat några uppskattningar av förväntade intäktsökningar till följd av de ytterligare sittplatserna eller de förväntade effektivitetsvinsterna från de större hissarna och lagerlokalerna.

(174)

Myndigheten har gett de norska myndigheterna möjlighet att lämna in sådana dokument avseende transaktionen. De norska myndigheterna har inte lämnat några ekonomiska utvärderingar som kan jämföras med de som en privat, rationell investerare, i en jämförbar situation, skulle ha utfört innan en sådan investering gjordes för att fastställa investeringens framtida lönsamhet. De norska myndigheterna har därför inte lämnat bevis som visar att investeringens förväntade framtida lönsamhet var tillfredsställande ur en privat investerares synvinkel (118). Vid den tidpunkt då TS begärde det ytterligare kapitalet ägde kommunen 78 % av aktierna i TS. De andra ägarna av TS visade inget intresse för att delta i kapitalhöjningen. Tvärtom, flera mindre aktieägare gick med på att överföra sina aktier till kommunen för 1 norsk krona.

(175)

Det faktum att de andra aktieägarna inte var villiga att delta i kapitalökningen och i själva verket överförde sina aktier till kommunen för 1 norsk krona, kan ses som en indikation på att marknadsaktörerna inte ansåg att transaktionen var lönsam.

(176)

Sammanfattningsvis konstaterar myndigheten att kapitalökningen utgör en fördel för TS motsvarande hela beloppet för kapitalökningen.

(177)

De specifika formerna för åtgärden är irrelevanta för bedömningen av huruvida åtgärden ger företaget en ekonomisk fördel. Det är inte bara beviljandet av positiva ekonomiska fördelar som är relevant för begreppet statligt stöd, utan befrielse från ekonomiska bördor kan också utgöra en fördel. Det sistnämnda är en bred kategori som omfattar all minskning av de kostnader som normalt ingår i ett företags budget. Detta omfattar alla situationer där ekonomiska aktörer befrias från de kostnader som hör ihop med deras ekonomiska verksamhet (119).

(178)

Begreppet fördel täcker också situationer där aktörer inte behöver bära kostnader som andra jämförbara aktörer normalt gör inom ramen för en viss rättsordning, oavsett den icke-ekonomiska arten av den verksamhet som kostnaderna avser (120).

(179)

Byggande av infrastruktur som används för verksamhet som staten driver i samband med myndighetsutövning och som inte drivs kommersiellt är i princip undantagen från tillämpningen av reglerna om statligt stöd (121).

(180)

Sådan infrastruktur som bedöms i detta ärende, vilken finansieras via statliga medel och inte drivs kommersiellt, kan ändå anses utgöra en selektiv fördel i följande fall:

(181)

De norska myndigheterna hävdar att den berörda infrastrukturen är allmän offentlig infrastruktur och att TS inte har betalat mindre än vad som krävs enligt lag. Finansieringen av infrastrukturen rör följande tre åtgärder:

(182)

För det första bron som ansluter Nidarø-halvön till fastlandet där Ilen-kyrkan är belägen. Enligt de norska myndigheterna är den nuvarande bron föråldrad. Den finansieras helt av kommunen. Bron kommer att ansluta centrala delar av staden och de viktiga rekreations- och parkområdena med varandra, och därför gynna alla invånare och besökare i Trondheim.

(183)

För det andra avser arbetena på Klostergata ett vatten- och avloppssystem som kommunen ändå var tvungen att byta ut. Detta byggarbete sammanfaller med arbetet med Trondheim Spektrum. Enligt huvudplanen för avloppssystem och vattenmiljön 2013–2024, huvudplanen för vattenförsörjning 2004–2012 och kommunens delplan för vattenförsörjning 2017–2028 ska kommunen separera spillvatten från hushåll och ytvatten samt förnya gamla vattenledningar. Det rekommenderas att dessa åtgärder utförs inom tio år (från 2014). Kommunen strävar efter att samordna sitt arbete med andra aktörers arbete. Vattenledningarna på Klostergata installerades under perioden 1895–1915. De norska myndigheterna har förklarat att kommunen alltid byter ut sådana ledningar när annat arbete utförs i och längs vägen. TS kommer att betala en andel på 20 miljoner norska kronor (123).

(184)

De norska myndigheterna har förklarat att syftet med grönområdena och den allmänna parken är att säkerställa att det finns attraktiva områden för allmänhetens aktiviteter och rekreation. Kommunen planerar att plantera växtlighet nära älven för att skapa en gynnsam miljö för växt- och djurlivet. De norska myndigheterna har förklarat att den gröna infrastrukturen och den offentliga parken inte är nödvändiga för projektet, utan snarare är infrastruktur som kommer att gynna alla invånare och besökare i Trondheim (124).

(185)

I bedömningen av huruvida en åtgärd utgör statligt stöd ska myndigheten undersöka de konkreta verkningarna av åtgärden, inte de mål som eftersträvas. Även om infrastrukturplanen antogs i samband med planerna för det ifrågavarande byggprojektet måste myndigheten ändå bedöma huruvida infrastrukturen gynnar hela samhället eller om den bara gynnar den berörda anläggningen. Om infrastrukturen endast gynnar anläggningen bör den finansieras av byggherren, som inte har rätt till stöd (125).

(186)

De norska myndigheterna har förklarat att de åtgärder som (delvis) finansieras av kommunen inte har ett direkt och faktiskt samband med byggprojektet, utan är följden av kommunens policy att tillhandahålla denna typ av allmänt tillgänglig infrastruktur och offentliga detaljplaner för gröna infrastrukturer (126). Detta område i detaljplanen ingår i ett stort rekreationsområde längs älven Nidelvas stränder, med ett mycket rikt växt- och djurliv. Nidarø ingår i ett nät av gångvägar och är populär bland stadens invånare för rekreation och utomhusliv (127).

(187)

Mot bakgrund av de upplysningar som lämnats av de norska myndigheterna anser myndigheten att infrastrukturåtgärderna i fråga är avsedda att användas av och komma allmänheten i Trondheim till del. Även om utvecklingen kan leda till vissa trafikökningar i området gynnar det utförda arbetet alla boende (128).

(188)

Såsom beskrivs ovan ingick kommunen och TS ett bygg- och anläggningsavtal i samband med byggprojektet (129). De norska myndigheterna har förklarat att varken kommunen eller byggherren är skyldiga att ingå ett sådant bygg- och anläggningsavtal.

(189)

Bygg- och anläggningsavtal fungerar som ett hjälpmedel för byggherren och kommunen för att säkerställa att zonplanens krav och procedurkraven uppfylls, även för allmänna infrastrukturåtgärder. De kan, men behöver inte nödvändigtvis, innehålla bestämmelser om att en del av den ekonomiska bördan för de allmänna infrastrukturåtgärderna ska bäras av byggherren. Det är viktigt att notera att avtal om bygg- och anläggningsarbeten är resultatet av förhandlingar mellan kommunen och byggherren.

(190)

Det finns inga lagliga bestämmelser som kräver att kommunerna ska påföra byggherren sådana kostnader. Om ett bygg- och anläggningsavtal ingås mellan kommunen och byggherren fastställs dock begränsningar för vilka kostnader som kan påföras byggherren i den relevanta lagstiftningen. Skälet till det är att befogenheterna att förhandla om och ingå bygg- och anläggningsarbeten är ojämnt fördelade och gynnar kommunen.

(191)

De norska myndigheterna hänvisar i detta avseende till en dom som nyligen utfärdats av Oslos tingsrätt, där domstolen slog fast att ”bakgrunden till § 17-3 i plan- och bygglagen var bland annat att sätta begränsningar för vad kommunen får ingå avtal om, då kommunen i kraft av sin befogenhet att ge eller avslå tillstånd för projekt har en stark maktposition. Bestämmelsen innehåller därför både ett krav om nödvändighet, lämplighet och proportionalitet” (130).

(192)

De norska myndigheterna har förklarat att kommunens manöverutrymme således begränsas av den rättsliga ramen och ovannämnd rättspraxis vad gäller kontrollen av nödvändighet och proportionalitet. Trots detta försöker kommunen lägga så många kostnader som möjligt på byggherrarna. Kommunen har infört en princip om fullständig kostnadsöverföring, men den principen urholkas något i praktiken på grund av begränsningarna i den nationella rättsliga ramen.

(193)

Det finns ingen formel eller fast beräkning för kostnadsfördelningen mellan kommunen och byggherren i ett byggentreprenadavtal. Enligt de norska myndigheterna skulle sådana lagstadgade beräkningar inte heller vara användbara i praktiken. Det finns för stora skillnader mellan projekten, byggherrarna och den ekonomiska kapaciteten för att det ska vara möjligt att tillämpa matematiska modeller.

(194)

Kommunen bedömer byggherrarnas förslag. För att se till att kostnadsfördelningen är proportionerlig jämförs de sammanlagda kostnader som byggherren måste bära mot andra projekt och ordinarie praxis (kostnaden för bidraget till offentlig infrastruktur per kvadratmeter bruksarea (dvs. den yta som kan brukas)). För ett typiskt bygge av ett bostadsområde, som vanligen är ett mycket lönsamt projekt, ligger den godtagbara utgiften per kvadratmeter bruksarea på omkring 2 000 norska kronor eller lägre. Enligt de norska myndigheterna tenderar lönsamheten att vara lägre för kommersiella eller allmännyttiga projekt, vilket i sin tur innebär att kostnaden per kvadratmeter bruksyta vanligen är lägre.

(195)

I byggentreprenadavtalet med TS, som ingicks enligt denna praxis, är kostnaden för TS 2 226 norska kronor per kvadratmeter bruksarea.

(196)

På myndighetens begäran har de norska myndigheterna lämnat ytterligare upplysningar rörande byggentreprenadavtal om relativt stora byggprojekt som nyligen genomförts i Trondheim. Inget av projekten har en väsentligt högre kostnad per kvadratmeter bruksarea än TS-projektet. Det rör sig om projekt för byggande av bostadshus och kommersiella/allmännyttiga projekt. Vissa av projekten hör till en av dessa kategorier och andra är blandade.

(197)

De kostnader som påförs TS enligt byggentreprenadavtalet är högre än i de flesta av de exempel som lämnats. De norska myndigheterna påpekar att även mycket lönsamma kommersiella projekt, exempelvis utbyggnaden av ett hotell och anläggandet av ett köpcentrum, har lägre eller endast marginellt högre kostnader än TS kostnader per kvadratmeter bruksarea.

(198)

Som svar på myndighetens förfrågan hävdar de norska myndigheterna att det så vitt de vet inte finns någon landsomfattande statistik eller specifik statistik för Trondheim om kostnader per kvadratmeter bruksarea. Det finns dock allmänt tillgängliga dokument som visar att de kostnader som TS måste bära ligger i det övre intervallet jämfört med vad andra byggprojekt bidrar med. Enligt en rapport från Norsk Eiendom från augusti 2018 ligger kostnaden per kvadratmeter bruksarea för ett urval av stora byggprojekt i Oslo på 975–2 167 norska kronor. Många projekt bidrar med omkring 1 400–1 500 norska kronor (131).

(199)

De norska myndigheterna uppger att de inlämnade riktmärkena för kostnaden per kvadratmeter byggarea är jämförbara. Enligt den norska rättsordningen är kostnadsfördelningens ekonomiska hållbarhet en aspekt som måste beaktas särskilt i proportionalitetsbedömningen. Bostadshusbyggen kan användas som riktmärke för att fastställa om TS byggentreprenadavtal skiljer sig från normal praxis. Sådana projekt kan dock i regel bära större kostnader än projekt som TS-projektet. I alla händelser har även byggentreprenadavtal om kommersiella/allmännyttiga projekt som ingås av kommunerna en lägre kostnad per kvadratmeter bruksarea än TS-projektet.

(200)

Dessutom anges det tydligt i den berörda lagstiftningen (som kräver en proportionalitetsbedömning) och i rättspraxis från norska domstolar (132) att kommunen inte kunde ha lagt över mer kostnader på TS utan att agera rättsstridigt (133).

(201)

De norska myndigheterna har lämnat upplysningar om praxis i förhandlingar om byggentreprenadavtal i Trondheim samt en förklaring av kravet i den berörda nationella lagstiftningen. De upplysningar som har lämnats av de norska myndigheterna visar inte att kommunen I TS fall har avvikit från allmän praxis för förhandlingar om kostnadsfördelning. De riktmärken som har lämnats avser visserligen en annan typ av projekt, men visar inte att TS har betalat mindre än vad som vanligen krävs när det gäller bidrag till offentlig infrastruktur i samband med byggprojekt i Trondheim.

(202)

Myndigheten kan således inte visa att det aktuella ärendet avviker från normal praxis för kostnadsfördelning i offentliga infrastrukturprojekt.

(203)

Efter att ha bedömt de upplysningar som lämnats av de norska myndigheterna kan myndigheten därför inte dra slutsatsen att fördelningen av infrastrukturkostnaderna för renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum medför en selektiv fördel för TS. Åtgärden anses följaktligen inte utgöra stöd och kommer inte att prövas vidare i detta beslut.

(204)

För att en åtgärd ska utgöra statligt stöd ska den vara selektiv genom att gynna ”vissa företag eller viss produktion”.

(205)

De aktuella åtgärderna är enskilda åtgärder som endast riktas till TS. De är därför selektiva i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

(206)

En stödåtgärd måste snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet.

(207)

Bara det faktum att en åtgärd stärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom EES anses vara tillräckligt för att dra slutsatsen att åtgärden påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna och snedvrider konkurrensen mellan företag som är etablerade i andra EES-stater (134).

(208)

Kapitaltillskottet har gett TS en fördel som förstärker företagets ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom EES. Detsamma gäller för eventuella fördelar för TS till följd av det eventuella stödinslaget i hyresavtalen.

(209)

Myndigheten måste dessutom bedöma om åtgärderna kan påverka handeln mellan EES-staterna. I detta avseende har EU-domstolen slagit fast att ”[o]m ett statligt finansiellt stöd förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom [unionen] ska denna handel anses påverkas av detta stöd” (135).

(210)

Trondheim Spektrum har kapacitet att anordna medelstora och stora internationella evenemang, som även kan hållas utanför regionen (136).

(211)

Myndigheten konstaterar att påverkan på handeln inte får vara enbart hypotetisk eller förmodad. Det måste fastställas varför åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och kan påverka handeln mellan EES-staterna, grundat på förutsebara effekter av åtgärden (137).

(212)

Myndigheten och kommissionen har i ett antal beslut, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i de berörda ärendena, ansett att vissa verksamheter och åtgärder har haft en rent lokal verkan och därför inte påverkat handeln mellan EES-staterna. I dessa ärenden har myndigheten och kommissionen särskilt konstaterat att mottagaren levererade tjänster till ett begränsat område inom en EES-stat och sannolikt inte lockade kunder från andra EES-stater, och att det inte kunde förutses att åtgärden skulle ha mer än en marginell verkan på villkoren för gränsöverskridande investeringar eller etableringar. En del av dessa beslut rörde idrotts- och rekreationsanläggningar som till övervägande del betjänar en lokal publik och sannolikt inte lockar kunder eller investeringar från andra EES-stater (138).

(213)

I det aktuella ärendet har några av de verksamheter som TS bedriver en lokal karaktär, men företaget anordnar även evenemang som mässor och andra internationella evenemang, som lockar utländska kunder. TS kommer dessutom att anordna handbolls-EM 2020, som kan förmodas locka utländska kunder.

(214)

Marknaden för anordnande av internationella evenemang är öppen för konkurrens mellan de som tillhandahåller platsen och mellan arrangörer, vilket i allmänhet innebär verksamhet som är föremål för handel mellan EES-staterna (139).

(215)

Mot bakgrund av ovanstående anser myndigheten att de ifrågavarande åtgärderna hotar att snedvrida konkurrensen och kan påverka handeln mellan EES-staterna.

(216)

Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten följande slutsats:

(217)

Följande anges i artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet: ”Eftas övervakningsmyndighet underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. […] Staten i fråga får inte genomföra åtgärderna förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.”

(218)

De norska myndigheterna hävdar att en förutsättning för det nya hyresavtalet är att det ska motsvara marknadsvillkor (140). Avtalet medger uttryckligen anpassningar så att villkoren motsvarar marknadsvillkor om myndigheten kräver det. Mot bakgrund av detta anser myndigheten att de norska myndigheterna har iakttagit kravet i artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet med avseende på hyresavtalet från 2019 under förutsättning att det har inslag av stöd.

(219)

De norska myndigheterna anmälde inte de hyresavtal som ingåtts mellan 2007 och 2017 till myndigheten. Myndigheten slår därför fast att myndigheterna inte har iakttagit sina skyldigheter i enlighet med artikel 1.3 i del I i protokoll 3 med avseende på den åtgärden under förutsättning att hyresavtalen har inslag av stöd.

(220)

Enligt artikel 3 i allmänna gruppundantagsförordningen ska stödordningar, individuellt stöd som beviljas enligt stödordningar och stöd för särskilda ändamål vara förenliga med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet och ska undantas från anmälningsskyldigheten i artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet under förutsättning att sådant stöd uppfyller samtliga villkor i kapitel I i allmänna gruppundantagsförordningen och de särskilda villkor för den relevanta stödkategorin som anges i kapitel III i den förordningen.

(221)

Enligt artikel 6.1 i allmänna gruppundantagsförordningen ska förordningen endast vara tillämplig på stöd som har en stimulanseffekt. Följande anges i artikel 6.2 i allmänna gruppundantagsförordningen: ”Stöd ska anses ha en stimulanseffekt om stödmottagaren har lämnat in en skriftlig ansökan om stöd till den berörda medlemsstaten innan arbetet med projektet eller verksamheten inleds. Stödansökan ska minst omfatta följande uppgifter: a) Företagets namn och storlek. b) Beskrivning av projektet, inklusive start- och slutdatum. c) Plats för projektet. d) Förteckning över projektkostnader. e) Typ av stöd (bidrag, lån, garanti, förskott med återbetalningsskyldighet, kapitaltillskott eller annat) och det offentliga finansieringsbelopp som behövs för projektet.”

(222)

De norska myndigheterna anser att det inte är klart hur artikel 6.2 i allmänna gruppundantagsförordningen bör tillämpas på pågående projekt som ändras eller utökas eller vars slutdatum är osäkert. De norska myndigheterna påpekar att det förefaller logiskt att formuleringen ”arbetet med projektet inleds” i artikel 6.2 i förordningen inte nödvändigtvis behöver motsvara startdatumet för projektet i sin helhet, utan även kan avse en senare tidpunkt, särskilt i situationer där ”projektet” eller ”verksamheten” i själva verket är en ändring, en utökning eller liknande, och att formuleringen bör tolkas som att den även omfattar situationer där en ny ”beslutspunkt” uppstår.

(223)

De norska myndigheterna påpekar vidare att projektändringar inte är ovanliga eller att budgetuppskattningar visar sig vara otillräckliga. När det gäller infrastrukturprojekt är detta snarare regel än undantag.

(224)

En sådan tolkning kan leda till oavsiktlig diskriminering mellan uppgradering av befintlig infrastruktur och infrastruktur som är under uppförande. Det kan vara nödvändigt att avbryta eller betydligt skära ned projekt som redan har förbrukat stora belopp av offentliga medel halvvägs i genomförandet.

(225)

De norska myndigheterna påpekar dessutom att en sådan tolkning kan få oavsiktliga och oönskade följder i form av försiktig budgetplanering, som i sin tur kan leda till beviljande av högre stödbelopp.

(226)

De norska myndigheterna påpekar slutligen att myndigheten i ett antal ärenden har godkänt stödansökningar efter det att projektet i fråga har inletts. De norska myndigheterna anser att artikel 6 i allmänna gruppundantagsförordningen kan tolkas på ett sätt som gör att även denna situation kan omfattas (141).).

(227)

De norska myndigheterna har uppgett att renoveringsarbetet i Trondheim Spektrum redan hade inletts när TS ansökte om en kapitalökning från kommunen. EU-domstolen har intagit en strikt hållning i tolkningen av allmänna gruppundantagsförordningen. Domstolen har slagit fast att åtgärder som inte uppfyller villkoren i allmänna gruppundantagsförordningen inte heller ska vara undantagna från anmälningsskyldigheten (142).

(228)

Vad gäller ett eventuellt senare startdatum för projektet påpekar myndigheten att en ytterligare byggkostnad som finansieras av kapitaltillskottet inte kan anses utgöra ett separat projekt i förhållande till renoveringen och utbyggnaden av infrastrukturen. Dessa ytterligare byggarbeten utgör en fortsättning av det ursprungliga renoverings- och utbyggnadsarbetet av Trondheim Spektrum, och skulle inte ha genomförts utan det ursprungliga projektet. Att bedöma det ytterligare byggarbetet som en ”ny beslutspunkt” skulle enligt myndigheten innebära att det skulle anses utgöra ett nytt ”projekt”. En sådan konstgjord uppdelning av ett infrastrukturprojekt skulle riskera att urholka det strikta kriteriet om stimulanseffekt i artikel 6 i allmänna gruppundantagsförordningen och skulle strida mot förordningens mål.

(229)

Mot bakgrund av ovanstående drar myndigheten slutsatsen att kapitaltillskottet inte beviljades i linje med allmänna gruppundantagsförordningen. Statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet och som inte omfattas av allmänna gruppundantagsförordningen är föremål för anmälningsskyldigheten. De norska myndigheterna anmälde inte kapitaltillskottet till myndigheten. Myndigheten drar därför slutsatsen att de norska myndigheterna inte har iakttagit sina skyldigheter enligt artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet. Det stöd som beviljades den 5 december 2018 var därför olagligt. I det följande kommer myndigheten att bedöma åtgärdens förenlighet direkt enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(230)

Myndigheten kan förklara stöd förenligt med EES-avtalet i enlighet med artikel 61.3 c i detta avtal under förutsättning att vissa förenlighetsvillkor är uppfyllda.

(231)

Dessa förenlighetsvillkor anges i myndighetens riktlinjer om statligt stöd och täcker de flesta fallen. Vad gäller detta ärende finns det dock inga befintliga riktlinjer för statligt stöd som är tillämpliga på den aktuella åtgärden. Myndigheten kommer därför att bedöma hyresavtalen (åtgärderna 4 och 5) och kapitaltillskottet (åtgärd 6) direkt enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(232)

Myndighetens bedömning grundar sig på de gemensamma bedömningsprinciperna:

(233)

Statligt stöd måste ha ett klart definierat mål av allmänt intresse som har erkänts av de avtalsslutande parterna.

(234)

Främjande av idrott nämns inte uttryckligen i EES-avtalet som ett mål av allmänt intresse. Emellertid kan främjandet av idrott betraktas som en del av främjandet av utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor samt socialpolitik. Närmare samarbete på dessa områden anses vara ett mål för EES, vilket framför allt fastställs i artiklarna 1 och 78 i EES-avtalet. Formerna för det närmare samarbetet definieras ytterligare i protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden vid sidan om de fyra friheterna. Artikel 4 i detta protokoll har rubriken Education, training, youth and sport (utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott) och där anges till exempel att de avtalsslutande parterna ska delta i det europeiska året för utbildning genom idrott 2004.

(235)

Detta visar på den nära kopplingen mellan främjandet av idrott och de mål som anges i EES-avtalet. Främjande av idrott, inklusive genom finansiering av idrottsinfrastruktur, har erkänts av myndigheten som ett mål av allmänt intresse (143).

(236)

Förutom idrottsevenemang kommer anläggningen även att användas för kulturevenemang, och kommer på så sätt att bidra till främjandet av kulturell mångfald. I EES-avtalet finns det ingen bestämmelse som motsvarar artikel 107.3 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Myndigheten medger dock att statliga stödåtgärder av kulturella skäl kan godkännas på grundval av artikel 61.3 c i EES-avtalet (144).

(237)

Kommissionen har godkänt ett antal stödåtgärder för idrotts- och multianläggningar. Kommissionen har bekräftat att uppförande och drift av lokaler för idrott och andra offentliga evenemang som är till nytta för allmänheten kan betraktas som ett statligt ansvar (145).

(238)

Eftersom Trondheim Spektrum kommer att säkerställa allmänhetens tillträde till och möjligheter att utöva idrott, kultur och rekreation, särskilt med tanke på arenans multifunktionella karaktär och avsaknaden av kapacitet och lämplig infrastruktur för olika evenemang i Trondheim, uppfyller kommunen sitt ansvar gentemot allmänheten genom att tillhandahålla en sådan anläggning. Att Trondheim Spektrum förverkligas måste därför betraktas som ett politiskt mål av gemensamt intresse.

(239)

Finansiering av idrottsinfrastruktur och multifunktionell infrastruktur skulle även kunna omfattas av artikel 55 i allmänna gruppundantagsförordningen om vissa villkor i den förordningen skulle vara uppfyllda. Detta är ytterligare ett bevis för att statligt stöd till sådan infrastruktur kan anses utgöra ett mål av allmänt intresse.

(240)

De två ifrågavarande åtgärderna syftar följaktligen till ett mål av allmänt intresse.

(241)

För att bedöma om statligt stöd är effektivt för att uppnå det fastställda målet av allmänt intresse är det först nödvändigt att undersöka och definiera själva problemet. Statligt stöd måste vara inriktat på situationer där stödet kan åstadkomma en konkret förbättring som marknaden inte klarar att åstadkomma på egen hand, exempelvis att åtgärda ett marknadsmisslyckande eller att lösa ett rättvise- eller sammanhållningsproblem.

(242)

De norska myndigheterna har förklarat att kommunen saknar lämpliga lokaler för att hysa större idrotts- och kulturevenemang. Trondheim Spektrum kommer att ge kommunen möjlighet att anordna andra typer av evenemang, exempelvis EM i handboll 2020 för kvinnor och män. Det mål av allmänt intresse som eftersträvas skulle inte kunna uppfyllas utan de ifrågavarande åtgärderna.

(243)

Det lokala idrottsrådet har dessutom påpekat att det råder stor brist på kapacitet för ungdomsidrott i Trondheim. Detta påstående styrks av kommunens uppskattningar om att det behövs mellan 8 och 22 hallar före 2030 respektive 2050 (146). Behovet av inomhusidrottshallar ökar i kommunen eftersom allt fler barn- och ungdomsverksamheter utvecklas till åretruntverksamheter jämfört med hur det var tidigare, då verksamheterna var mer säsongsbetonade (147).

(244)

De norska myndigheterna hävdar att det är ett känt faktum att det råder en allmän brist på investeringar i infrastrukturer som Trondheim Spektrum. De behov som anläggningen täcker kan inte tillgodoses av privata aktörer eftersom det med tanke på projektets ekonomiska förutsättningar är osannolikt att en privat investerare skulle investera i projekt som tillgodoser samma behov i Trondheim (148). TS försökte söka finansiering från andra aktieägare än kommunen, utan framgång.

(245)

Kommunen har infört en princip om kostnadsfria anläggningar till förmån för kommunens ungdomsidrottsklubbar. Tanken bakom detta är att göra det enklare att delta i idrottsverksamheter oavsett enskilda familjers inkomstnivå.

(246)

Tack vare att kommunen köper hallkapacitet från TS enligt hyresavtalen och därefter fördelar kapaciteten mellan ungdomsidrottsklubbarna kan dessa klubbar erbjuda invånarna kostnadsfria idrottsverksamheter. Eftersom dessa klubbar inte har finansiell kapacitet att finansiera utbudet med egna medel skulle slutanvändarna, det vill säga kommunens invånare, ha fått bära kostnaden för att hyra hallkapacitet.

(247)

Utan det eventuella stöd som har beviljats enligt dessa hyresavtal skulle utbudet därför minskas betydligt, vilket i sin tur skulle kunna leda till att människor med begränsade ekonomiska medel utesluts från amatöridrotter. Samma nivå av idrottsverksamheter i Trondheim skulle därför inte kunna uppnås av enbart marknadskrafterna.

(248)

Enligt de norska myndigheterna bidrar stödet, både i form av hyresavtalen (åtgärderna 4 och 5) och kapitaltillskottet (åtgärd 6), till att undanröja ett marknadsmisslyckande. Kommunen har för avsikt att ge sina invånare tillträde till sådan infrastruktur som tillgodoser behoven hos invånarna i Trondheim (149).

(249)

De norska myndigheterna har förklarat att TS inte kommer att gå runt utan hyresavtalen med kommunen. Hyresavtalen är därför av avgörande betydelse för driften av TS. Utan kapitaltillskottet skulle renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum dessutom inte ha kunnat slutföras som planerat.

(250)

Det föreligger således ett påvisat behov av de ifrågavarande åtgärderna och av statligt ingripande.

(251)

Statligt stöd måste vara ett lämpligt instrument för att uppnå det fastställda målet av allmänt intresse. En stödåtgärd är inte förenlig med EES-avtalet om samma positiva bidrag till det gemensamma målet kan uppnås med andra, mindre snedvridande politiska instrument eller andra, mindre snedvridande stödinstrument.

(252)

Genom hyresavtalen och kapitaltillskottet kan kommunen ge tillgång till hallkapacitet för ungdomsidrottsklubbar i Trondheim enligt sitt beslut att ge fritt tillträde till idrottsinfrastruktur för alla ungdomsidrottsklubbar. Detsamma gäller generellt sett för allmänhetens tillträde till en multifunktionell infrastruktur i Trondheim, som är lämplig för att anordna olika typer av idrotts- och kulturevenemang. De norska myndigheterna hävdar att det inte finns något annat politiskt instrument som skulle ha varit lika lämpligt för att uppnå målet av allmänt intresse samtidigt som det var mindre snedvridande.

(253)

De norska myndigheterna har visat att det finns behov av ny hallkapacitet i Trondheim och att hyresavtalen knappt får TS att gå runt. Renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum skulle inte heller ha kunnat slutföras utan kapitaltillskottet. Myndigheten konstaterar dessutom att den största delen av kostnaderna för uppgraderingen av infrastrukturen finansieras genom ett privat lån.

(254)

De norska myndigheterna påpekar att investeringsstöd generellt sett visserligen anses vara mindre snedvridande än driftstöd, men att det inte skulle ha varit lämpligt att bevilja investeringsstöd för att köpa hallkapacitet. Att hyra kapacitet till ett pris nära marknadspris var och förblir det lämpligaste, mest ekonomiska och minst snedvridande realistiska alternativet för att uppnå målet.

(255)

Myndigheten konstaterar att investeringsstöd i allmänhet är att föredra och är mindre snedvridande än driftstöd. Driftstöd kan dock under vissa omständigheter vara nödvändigt som ett verktyg för att eftersträva ett mål av allmänt intresse (150).

(256)

Inslag av stöd i hyresavtalen kan klassificeras som driftstöd. Såsom de norska myndigheterna påpekar är det dock inte möjligt att med säkerhet klassificera ett stöd som endast driftstöd. Detta beror på att inkomsten från hyresavtalen även kan omfatta kostnader i samband med finansieringen av uppgraderingen av Trondheim Spektrum (avskrivningar, ränta och handpenning för lån) (151).

(257)

Även om det eventuella stödet formellt sett skulle kunna klassificeras som driftstöd anser myndigheten att det faktiskt stöder investeringen i renoveringen och utbyggnaden av infrastrukturen. Åtgärden gör det möjligt för TS att investera i dessa byggarbeten. I den bemärkelsen har effekten av det potentiella stödinslaget i hyresavtalen karaktär av investeringsstöd (152).

(258)

Mot bakgrund av ovanstående anser myndigheten att sådant stöd, under de omständigheter som råder i detta ärende, är lämpligt för att uppnå ett mål av allmänt intresse. Dessutom förefaller målet av allmänt intresse – att säkerställa att allmänheten har tillträde till och kan utöva idrott, kultur och rekreation – inte kunna uppnås i samma utsträckning med andra politiska instrument eller stödtyper. Myndigheten drar därför slutsatsen att åtgärderna utgör lämpliga instrument för att uppnå det fastställda målet av allmänt intresse.

(259)

Statligt stöd är endast förenligt med EES-avtalet om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt uppstår om stödet förmår stödmottagaren att ändra sitt beteende genom att främja det fastställda målet av gemensamt intresse, och stödmottagaren inte skulle ha ändrat sitt beteende utan stödet.

(260)

De norska myndigheterna hävdar att utan hyresavtalen skulle ungdomsidrottsklubbarna inte kunna erbjuda sina medlemmar samma urval, bredd och spektrum av verksamheter under samma förhållanden i linje med det allmänna mål som eftersträvas med åtgärden. Även en lägre hyra enligt avtalet skulle sannolikt ge samma resultat, eftersom det skulle kunna riskera hela driften av TS.

(261)

De norska myndigheterna har dessutom visat att TS inte kunde finansiera renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum utan intäktsflödet från det nya hyresavtalet från 2019 (153). På grundval av ovanstående anser myndigheten därför att kravet på stimulanseffekt är uppfyllt för eventuella inslag av stöd i hyresavtalen.

(262)

Vad gäller frågan om investeringsstöd konstaterar myndigheten att kapitaltillskottet, som TS ansökte om den 6 juli 2018, beviljades efter det att renoverings- och utbyggnadsarbetet hade inletts sommaren 2017. De norska myndigheterna har förklarat att Trondheim Spektrum inte hade kunnat byggas ut och renoveras utan kapitaltillskottet, åtminstone inte enligt den då gällande planen och omfattningen. Det förelåg således en klar och bevisbar kontrafaktisk situation som visar att beviljandet av stöd har haft en stimulanseffekt.

(263)

Eftersom kapitaltillskottet beviljades efter det att arbetet med projektet hade inletts kan myndigheten inte påvisa förekomsten av en stimulanseffekt för stöd som begärdes innan arbetena inleddes (154). Myndigheten har under vissa omständigheter godkänt stöd för projekt där byggarbetet redan hade inletts, vilket den gjort efter en grundlig bedömning av omständigheterna (155).

(264)

Myndigheten utesluter inte stimulanseffekten av stöd till ett projekt som har inletts när stödet beviljas och stödet otvetydigt säkerställer slutförandet av projekt som annars inte skulle ha kunnat slutföras. Vid bedömningen av stödets stimulanseffekt mot bakgrund av detta måste den kontrafaktiska situationen undersökas noggrant, det vill säga man måste undersöka vad företaget skulle göra om inget stöd betalas ut (156).

(265)

De norska myndigheterna har förklarat att avsikten var att renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum helt skulle finansieras genom skulder som erhållits på marknaden. Detta tillvägagångssätt ledde till en kritiskt hög långfristig skuldsättningsgrad i TS balansräkning. Risken med den höga skuldsättningsgraden i sig ansågs dock motverkas av den säkra och långsiktiga inkomsten från hyresavtalet.

(266)

De merkostnader som täcktes av kapitaltillskottet kunde inte betalas genom ytterligare skuldsättning, eftersom en ökad skuldsättningsgrad för TS skulle vara ekonomiskt obefogad baserat på beräknade framtida inkomster. TS långivare Nordea hade dessutom begärt en förnyad kreditvärdering av TS mot bakgrund av den utvecklingen, och föreföll inte vara villig att tillhandahålla ytterligare finansiering.

(267)

Till följd av detta begärde TS styrelse ytterligare kapital från sina ägare eftersom det inte fanns några andra alternativ för att erhålla den nödvändiga finansieringen och TS stod inför en situation där man inte kunde slutföra renoveringen och utbyggnaden.

(268)

De norska myndigheterna hävdar att en stimulanseffekt föreligger om det projekt som investeringen rör inte kan förverkligas i önskad omfattning eller form utan ett kapitaltillskott.

(269)

I detta avseende erinrar de norska myndigheterna om att TS har en liten, om någon, finansiell marginal – företaget kan nätt och jämnt finansiera uppgraderingen och gå runt med tiden. Minskade inkomster, exempelvis från hyresavtalet, eller kostnadsökningar – även på grund av att företaget skulle ta på sig en större andel av infrastrukturkostnaderna – skulle ha försatt TS i en situation där företaget inte kunde täcka sina kostnader. Uppgraderingen av Trondheim Spektrum skulle således inte ha kunnat förverkligas utan dessa åtgärder.

(270)

De norska myndigheterna påpekar att utan kapitaltillskottet som täckte nya och oväntade kostnader skulle TS ha tvingats avbryta uppgraderingen eller slutföra projektet i en mindre tillfredsställande och oönskad form, vilket skulle ha inneburit att målet av allmänt intresse inte kunde uppfyllas, bland annat behoven hos olika typer av amatöridrotter eller kommunens mål att anordna evenemang som handbolls-EM. Enligt de norska myndigheternas åsikt är detta tillräckligt för att visa att åtgärden hade en stimulanseffekt (157).

(271)

På grundval av de upplysningar som lämnats av de norska myndigheterna anser myndigheten att TS inte skulle ha kunnat slutföra uppgraderingen av Trondheim Spektrum utan kapitaltillskottet. Enligt de norska myndigheterna kunde inte TS öka finansieringen av projektet, vilket innebar att man skulle bli tvungen att avbryta byggarbetet. Den kontrafaktiska situationen i detta ärende skulle därmed ha varit att överge renoveringen och utbyggnaden av infrastrukturen. Det var dessa omständigheter som gjorde att de norska myndigheterna ansåg att kapitaltillskottet var nödvändigt.

(272)

Mot bakgrund av detta anser myndigheten att det har visats att kapitaltillskottet ledde till en förändring av TS beteende i det att företaget inledde ytterligare verksamhet – slutförandet av uppgraderingen av Trondheim Spektrum – vilket företaget inte skulle ha kunnat göra utan stödet (158).

(273)

De ifrågavarande åtgärderna uppfyller således kravet på stimulanseffekt.

(274)

Statligt stöd är proportionerligt om stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det fastställda målet av allmänt intresse.

(275)

Såsom anges i skäl 216 kan det inte uteslutas att hyresavtalen från 2007 till 2017 och hyresavtalet från 2019 har gett TS en fördel. För att bedöma förenligheten i dessa åtgärder måste myndigheten kvantifiera åtgärdernas stödinslag i tillräcklig utsträckning för att kunna avgöra om de är proportionerliga.

(276)

De norska myndigheterna hävdar att eventuella inslag av stöd i hyresavtalen är små och därmed proportionerliga. Den hyra som kommunen betalar till TS enligt avtalen är nätt och jämnt tillräcklig för att företaget ska gå runt. Utan hyresbetalningarna skulle inte TS kunna fortsätta sin verksamhet.

(277)

De norska myndigheterna hävdar dessutom att de har lämnat in bevisning som visar att ingen korssubventionering av TS kommersiella verksamheter förekommer. TS har infört särredovisning i verksamheten, vilket garanterar att stödet är proportionerligt och används för att uppnå målet av allmänt intresse (159).

(278)

Enligt de norska myndigheterna täcker de aktuella åtgärderna (hyresavtalen och kapitaltillskottet) likviditetsgapet kumulativt, dvs. TS rörelseförluster. Endast på den grundvalen är åtgärderna lämpliga och proportionerliga. Denna slutsats styrks av det faktum att omkring hälften av Trondheim Spektrums kapacitet används av amatörer, medan professionella användare betalar marknadspriser för att få använda kapaciteten.

(279)

De norska myndigheterna hävdar dessutom att även om de riktmärken som lämnats inte skulle vara lämpliga för att utesluta stöd i detta ärende, visar de att priserna i hyresavtalen håller sig inom vad som är normalt på denna marknad i Norge.

(280)

Hyran i hyresavtalet baseras på en fast årlig kapacitet på 16 848 timmar och en timavgift på 1 700 norska kronor. Enligt det tidigare hyresavtalet var timavgiften 1 200 norska kronor för i genomsnitt 12 000 timmar per år.

(281)

Det hyresbelopp som kommunen betalar till TS per år uppgår till 30 miljoner norska kronor. Det högsta stödbelopp som TS skulle ha kunnat få enligt det nya hyresavtalet skulle följaktligen vara 30 miljoner norska kronor. Detta skulle dock förutsätta att marknadspriset för timhyran var 0 norska kronor. Beräkningen av beloppet för inslaget av stöd i det nya hyresavtalet skulle motsvara skillnaden mellan 30 miljoner norska kronor och marknadspriset.

(282)

Även om de riktmärken som lämnats av de norska myndigheterna inte är tillräckligt jämförbara för att utesluta förekomsten av stöd kan de användas för att göra en ungefärlig beräkning av beloppet för stödinslaget i hyresavtalen (160).

(283)

Enligt de upplysningar som har lämnats av de norska myndigheterna uppgår den genomsnittliga timhyra som kommunen betalar enligt de elva hyresavtal som lämnats som riktmärken till omkring 688 norska kronor. Den kapacitet som hyrs enligt avtalen varierar dock, så ett vägt genomsnitt på omkring 908 norska kronor är lämpligare för detta ändamål (161). Denna siffra ligger i linje med myndighetens egna beräkningar.

(284)

Den genomsnittliga avgiften kan användas för att göra en ungefärlig beräkning av det högsta stödbelopp som hyresavtalen skulle kunna medföra. För det gamla hyresavtalet skulle denna metod ge ett stödinslag per timme på 1 200 - 908 = 292 norska kronor. Det årliga stödbeloppet skulle då bli omkring 3,6 miljoner norska kronor (162). För det nya hyresavtalet skulle stödinslaget per timme uppgå till 1 700 - 908 = 792 norska kronor. Det årliga stödbeloppet skulle då bli omkring 17 miljoner norska kronor.

(285)

Enligt upplysningar från de norska myndigheterna uppgår TS årliga kostnader och utgifter till omkring 60 miljoner norska kronor 2020. Detta skulle leda till en driftstödnivå på ungefär 28 %.

(286)

Det årliga driftstödet gör att TS kan täcka sina rörelseförluster. En minskning av stödinslaget i hyresavtalet skulle ha lett till att TS inte skulle ha gått runt, varken nu eller tidigare.

(287)

De norska myndigheterna hävdar att inkomsten från hyresavtalen delvis finansierar TS byggarbeten. De norska myndigheterna kan inte hänföra en exakt andel till en specifik utgiftskategori, men anser att hela stödinslaget enligt hyresavtalet kan tillskrivas TS finansiella utgifter, som främst rör bygglånet från Nordea. De finansiella utgifterna beräknas uppgå till mellan 19,8 och 15,3 miljoner norska kronor under perioden 2020–2026, vilket innebär att de nästan helt absorberar eventuella inslag av stöd i det nya hyresavtalet (163).

(288)

Såsom anges i skäl 216 konstaterar myndigheten att kapitaltillskottet utgör en fördel för TS motsvarande hela beloppet för kapitalökningen. TS har dessutom beviljats 27,5 miljoner norska kronor i investeringsstöd i form av spelmedel från det statliga spelbolaget (164). Det sammanlagda beloppet av investeringsstöd som beviljats TS uppgår därför till 82,5 miljoner norska kronor.

(289)

Enligt upplysningar från de norska myndigheterna skulle renoveringen och utbyggnaden av Trondheim Spektrum inte ha kunnat slutföras utan kapitaltillskottet. Myndigheten konstaterar dessutom att den största delen av kostnaderna för uppgraderingen av infrastrukturen finansieras genom ett privat lån.

(290)

Myndigheten konstaterar att enligt artikel 55 i allmänna gruppundantagsförordningen anses stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur vara förenligt med EES-avtalet och är undantaget från anmälningsskyldigheten om alla relevanta villkor i förordningen är uppfyllda. Såsom anges i avsnitt 8.1.1 är allmänna gruppundantagsförordningen dock inte tillämplig på detta ärende.

(291)

De tillåtna stödnivåerna enligt artikel 55 i allmänna gruppundantagsförordningen kan dock ge viss vägledning till stöd för myndighetens bedömning av proportionaliteten hos de åtgärder som bedöms i detta beslut.

(292)

Enligt artikel 55 i allmänna gruppundantagsförordningen kan både idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur beviljas investeringsstöd upp till 30 miljoner euro (omkring 315 miljoner norska kronor), och idrottsinfrastruktur får beviljas 2 miljoner euro (omkring 21 miljoner norska kronor) per år i driftstöd. För stöd som inte överstiger detta belopp får det högsta stödbeloppet fastställas till 80 % av de stödberättigande kostnaderna (165).

(293)

Det investeringsstöd på 82,5 miljoner norska kronor som beviljats TS skulle därför ligga inom tillåtna gränser för multifunktionell infrastruktur enligt allmänna gruppundantagsförordningen.

(294)

Trondheim Spektrum anses vara en multifunktionell rekreationsinfrastruktur och skulle därför inte vara berättigad till driftstöd enligt allmänna gruppundantagsförordningen. Såsom anges ovan kan det högsta stödbeloppet och stödnivåerna enligt den förordningen dock vara till hjälp i en proportionalitetsbedömning direkt enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

(295)

Uppskattningen av eventuella inslag av stöd i hyresavtalen skulle ligga inom gränserna för driftstöd som kan beviljas idrottsinfrastrukturer enligt artikel 55 i allmänna gruppundantagsförordningen och skulle täcka mindre än 80 % av de stödberättigande kostnaderna (166). Detsamma skulle gälla för nya och tidigare hyresavtal.

(296)

Myndigheten anser följaktligen att de bedömda åtgärderna – kapitaltillskottet (åtgärd 6) och eventuella inslag av stöd i hyresavtalen (åtgärderna 4 och 5) – begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det fastställda målet av allmänt intresse och följaktligen är proportionerliga.

(297)

För att statligt stöd ska vara förenligt med EES-avtalet måste de negativa effekterna av stödåtgärden när det gäller snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan avtalsparterna vara begränsade och uppvägas av de positiva effekterna i form av bidrag till målet av gemensamt intresse.

(298)

De norska myndigheterna hävdar att Trondheim Spektrum i sin nuvarande form utgör en hörnsten i utbudet av idrotts- och kulturverksamheter i Trondheim, i synnerhet vad gäller kostnadsfria amatöridrottsverksamheter, vilket kommunen tillhandahåller genom att ge ungdomsidrottsklubbar kostnadsfri hallkapacitet.

(299)

De norska myndigheterna har dessutom lämnat rapporter som genom särredovisning av verksamheterna enligt hyresavtalen och andra kommersiella verksamheter visar att eventuellt stöd används för att finansiera verksamheter av lokal karaktär.

(300)

De norska myndigheterna påpekar att privata investeringar i anläggningar som Trondheim Spektrum är sällsynta och i alla händelser otillräckliga, och att stödet därför inte skulle kunna tränga ut privata investeringar. De norska myndigheterna har dessutom lämnat upplysningar som visar att TS inte tar ut för låga avgifter av sina kommersiella användare (167).

(301)

Trondheim Spektrum har kapacitet att anordna medelstora och stora internationella evenemang, som även kan hållas utanför regionen (168).

(302)

Myndigheten konstaterar dock att åtgärderna begränsas till att täcka det aktuella likviditetsgapet. Stora delar av infrastrukturens kapacitet ägnas dessutom till att ge ungdomsidrottsklubbar fritt tillträde till anläggningar, vilket uppmuntrar barns och ungdomars deltagande i idrottsverksamheter, oavsett enskilda familjers inkomstnivå (169).

(303)

Trondheim Spektrum kommer att säkerställa att allmänheten får ökat tillträde till och ökade möjligheter att utöva idrott och kultur, särskilt med tanke på infrastrukturens multifunktionella karaktär och bristen på kapacitet och lämpliga alternativa anläggningar för idrotts- och kulturevenemang i Trondheim. Kommunen kommer att fullgöra sitt ansvar gentemot allmänheten genom att möjliggöra infrastrukturprojektet och därmed locka ytterligare kultur-, musik- och idrottsevenemang till Trondheim.

(304)

Mot bakgrund av ovanstående anser myndigheten att åtgärderna inte har några oberättigade negativa effekter på konkurrensen och handeln.

(305)

De norska myndigheterna kommer att offentliggöra nödvändig information om åtgärderna i det norska stödregistret. https://data.brreg.no/rofs/eng. Transparenskravet är således uppfyllt.

(306)

På grundval av ovanstående bedömning anser myndigheten att det kapitaltillskott som beviljades den 5 december 2018 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Detta stöd är förenligt med EES-avtalet i enlighet med artikel 61.3 c i detta avtal.

(307)

På grundval av ovanstående bedömning anser myndigheten att de hyresavtal som ingicks mellan 2007 och 2017 och det nya hyresavtalet från 2019 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Sådant stöd är emellertid förenligt med EES-avtalet i enlighet med artikel 61.3 c i detta avtal.