DOMSTOLENS DOM

av den 13 september 2017

i mål E-15/16

Yara International ASA mot den norska regeringen

(Etableringsfrihet – Artiklarna 31 och 34 i EES-avtalet – Nödvändighet – Nationella bestämmelser om koncernbidrag – Välavvägd fördelning av beskattningsrätten – Undantag vid slutlig förlust – Risk för skatteflykt – Helt konstlade upplägg – Förbud mot missbruk av rättigheter)

(2018/C 16/04)

Domstolen meddelade den 13 september 2017 dom i mål E-15/16, Yara International ASA mot den norska regeringen. Appellationsdomstolen (Borgarting Lagmannsrett) hade begärt ett yttrande enligt artikel 34 i avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol om tolkningen av artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet när det gäller nationella regler om koncernbidrag. Domstolen var sammansatt av Carl Baudenbacher, president och referent, Per Christiansen och Ása Ólafsdóttir (ad hoc). Domslutet lyder:

Artiklarna 31 och 34 i EES-avtalet utgör inte något hinder för att tillämpa nationella regler om koncernbidrag, t.ex. reglerna i den norska skattelagen, enligt vilka bidraget dras från överförarens skattepliktiga inkomst och läggs till mottagarens skattepliktiga inkomst, oavsett om mottagaren gör en vinst eller en förlust för skatteändamål som omfattar kravet att både överföraren och mottagaren är skyldiga att betala skatt i den berörda EES-staten. Det är ett krav enligt EES-lagstiftningen att de nationella reglerna måste tjäna ett legitimt syfte, såsom behovet att säkerställa en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan EES-staterna eller att bekämpa helt konstlade upplägg som leder till skatteflykt. Kraven i nationell lagstiftning går emellertid utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de syftena om det utländska dotterbolagets förlust är slutlig.