30.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/10

Talan väckt mot Konungariket Norge den 16 februari 2015 av Eftas övervakningsmyndighet

(Mål E-6/15)

(2015/C 143/11)

Den 16 februari 2015 väckte Eftas övervakningsmyndighet talan mot Konungariket Norge vid Eftadomstolen. Övervakningsmyndigheten företräds av Xavier Lewis och Clémence Perrin i egenskap av ombud för Eftas övervakningsmyndighet, Rue Belliard 35, 1040 Bryssel, Belgien.

Sökanden yrkar att Eftadomstolen ska

fastställa att Norge, genom att bibehålla avsnitt 20-1, andra paragrafen, och avsnitt 22-3 i planbyggnadslagen, jämförda med avsnitten 9-1 till 9-4 och 11-1 i byggnadsförordningen, som kräver att företag har tillstånd av de lokala myndigheterna innan de påbörjar byggnadsarbeten, har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 16 i den rättsakt det hänvisas till i punkt 1 i bilaga X till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden) eller artikel 36 i EES-avtalet.

2.	förplikta Konungariket Norge att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättsliga och faktiska omständigheter; grunder för talan

—

Detta gäller kravet enligt norsk lag (avsnitt 20-1, andra paragrafen, och avsnitt 22-3 i planbyggnadslagen jämförda med avsnitten 9-1 till 9-4 och 11-1 i byggnadsförordningen) att företag som önskar utföra byggnadsarbeten i Norge måste ha tillstånd av de lokala myndigheterna innan de startar sin verksamhet. Ett sådant tillstånd måste erhållas före varje enskilt byggnadsprojekt.

—

Eftas övervakningsmyndighet hävdar att kravet innebär en inskränkning som inte kan berättigas genom artikel 16.1 och 16.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (nedan kallat tjänstedirektivet) eller innebär en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster i kraft av artikel 36 i EES-avtalet, vilken inte kan berättigas genom artikel 33 i EES-avtalet.

—	Norge hävdar att ett sådant tillståndssystem i princip inte strider mot tjänstedirektivet eftersom det är berättigat i kraft av artikel 16.1 och 16.3 i det direktivet.