”80.

Dessa riktlinjer upphör att gälla den 30 juni 2014”

1.

På grundval av artikel 61.3 c i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), får Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) anse att statligt stöd för att underlätta vissa näringsverksamheter är förenligt med EES-avtalet, när detta stöd inte påverkar handeln negativt i en omfattning som strider mot allmänintresset. Av de skäl som anges i dessa riktlinjer anser myndigheten att en utveckling av riskfinansieringsmarknaden och en ökad tillgång till riskfinansiering för små och medelstora företag, små midcapföretag och innovativa midcapföretag är av stor betydelse för Efta-ekonomierna i stort.

2.

Att främja utvecklingen och utvidgningen av nya företag, särskilt innovativa företag och företag med hög tillväxt, kan ha en stor sysselsättningsskapande potential. Därför är en effektiv riskfinansieringsmarknad för små och medelstora företag avgörande för att dynamiska företag ska kunna få tillgång till den finansiering som krävs i varje utvecklingsfas.

3.

Trots sina tillväxtutsikter kan små och medelstora företag ha svårt att få tillgång till finansiering, särskilt under de tidiga faserna av deras utveckling. Grunden för dessa svårigheter är ett problem som handlar om asymmetrisk information: Små och medelstora företag kan ofta inte, särskilt inte när de är nystartade, bevisa för investerare att de är kreditvärdiga eller att deras affärsplaner är sunda. Under sådana omständigheter kan det vara så att den typ av aktiv granskning som investerare utför inför finansiering av större företag inte är värd att utföra på små och medelstora företag, eftersom granskningskostnaderna är för höga i förhållande till värdet av investeringen. Därför kan de små och medelstora företagen, oberoende av kvaliteten på deras projekt och tillväxtpotential, ofta inte få tillgång till den finansiering som de behöver så länge som de saknar dokumenterad erfarenhet och inte kan ställa tillräckliga säkerheter. Till följd av denna asymmetriska information kan marknader för finansiering av företag misslyckas med att tillhandahålla det kapital eller den skuldfinansiering som nybildade små och medelstora företag med hög tillväxtpotential behöver, vilket leder till ett bestående misslyckande på kapitalmarknaden som innebär att utbudet inte motsvarar efterfrågan till ett för båda parter godtagbart pris, vilket i sin tur påverkar företagens tillväxt negativt. Små midcapföretag och innovativa midcapföretag kan under vissa omständigheter råka ut för samma marknadsmisslyckande.

4.

När företaget inte får tillgång till finansiering, kan konsekvenserna gå långt utöver den enskilda verksamheten, vilket främst beror på externa tillväxtfaktorer. Inom många framgångsrika sektorer sker en produktivitetstillväxt inte därför att företagen på den aktuella marknaden ökar sin produktivitet, utan därför att mer effektiva och tekniskt avancerade företag växer på bekostnad av de företag som är mindre effektiva (eller har föråldrade produkter). Om den här processen störs av att potentiellt framgångsrika företag inte kan få tillgång till finansiering kommer det sannolikt att leda till negativa konsekvenser för produktivitetstillväxten sett i ett större perspektiv. Tillväxten kan följaktligen stimuleras om ett bredare spektrum av företag får möjlighet att komma in på marknaden.

5.

Denna brist på finansiering till små och medelstora företag, små midcapföretag och innovativa midcapföretag kan följaktligen motivera offentliga stödåtgärder, även statligt stöd i vissa väl avgränsade fall. Ett väl riktat statligt stöd med inriktning på riskfinansiering till dessa företag kan vara ett effektivt sätt att åtgärda de marknadsmisslyckanden som konstaterats och få fram privat kapital.

6.

Tillgång till finansiering för små och medelstora företag är ett mål av gemensamt intresse för EES. På både EU- och EES-nivå har flera initiativ tagits för att stödja utvecklingen av små och medelstora företag. Ett av de huvudsakliga målen är att underlätta små och medelstora företags tillgång till finansiering.

7.

Inom ramen för denna strategi framhålls i kommissionens åtgärdsplan från år 2011 för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (2) och den debatt som inleddes 2013 genom Grönboken om långsiktig finansiering för den europeiska ekonomin (3) att unionens framgångar i stor utsträckning beror på tillväxten bland små och medelstora företag, vilka dock ofta har svårt att få tillgång till finansiering. Övervakningsmyndigheten erkänner dessa slutsatser. Målet är därför att göra små och medelstora företag mer synliga och göra de finansiella marknaderna mer attraktiva och tillgängliga för små och medelstora företag.

8.

Nyligen har två initiativ med koppling till investeringsfonder tagits (4): förordningen om riskkapitalfonder i Europa (5) som antogs 2013 och som tillåter att riskkapitalfonder inom unionen marknadsför sina fonder och anskaffar kapital på hela den inre marknaden och förslaget till en förordning om europeiska långsiktiga investeringsfonder (6), vars syfte är att införa ramvillkor för att underlätta förvaltningen av privata investeringsfonder som har långsiktiga åtaganden från sina investerare.

9.

Förutom dessa specifika bestämmelser, återfinns den rättsliga ramen för förvaltning och drift av alternativa investeringsfonder som ägnar sig åt riskfinansiering, exempelvis riskkapitalfonder, i direktivet om förvaltning av alternativa investeringsfonder (7).

10.

År 2012 inledde kommissionen ett offentligt samråd (8) för att samla in information om omfattningen av marknadsmisslyckandet som påverkar tillgången till skuld- och kapitalfinansiering för små och medelstora företag samt ändamålsenligheten av 2006 års riskkapitalriktlinjer (9). Resultaten av det offentliga samrådet visar att riktlinjernas grundläggande principer utgör en sund bas för kanaliseringen av de offentliga medlen till den avsedda målgruppen av små och medelstora företag samtidigt som de begränsar riskerna för utträngning. Det offentliga samrådet visade dock att riktlinjerna för riskkapitalinvesteringar ansågs vara för restriktiva när det gäller stödberättigade företag, finansieringsformer, stödinstrument och finansieringsstrukturer.

11.

Övervakningsmyndigheten delar dessa slutsatser som också i tillämpliga delar kan tillämpas på myndighetens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (10).

12.

I sitt meddelande om modernisering av det statliga stödet (11) lade kommissionen grunden till ett ambitiöst program för en modernisering av det statliga stödet utifrån tre huvudsakliga mål:

13.

Myndigheten har följt kommissionens moderniseringsinitiativ. Följaktligen grundar sig de villkor för förenlighet som fastställs i riktlinjerna på dessa gemensamma mål.

14.

Mot bakgrund av ovanstående har det ansetts lämpligt att genomföra en grundlig översyn av de regler för statligt stöd som är tillämpliga på riskfinansieringsåtgärder, även sådana som omfattas av gruppundantagsförordningen (12), för att främja ett effektivare sätt att förse fler stödberättigade företag med olika former av riskfinansiering. Åtgärder som omfattas av gruppundantagsförordningen kräver ingen anmälan, eftersom de anses åtgärda ett marknadsmisslyckande på ett lämpligt och proportionerligt sätt, samtidigt som de har en stimulanseffekt och begränsar eventuella snedvridningseffekter till ett minimum.

15.

Myndigheten tillämpar principerna i dessa riktlinjer på riskfinansieringsåtgärder som inte uppfyller samtliga villkor i den allmänna gruppundantagsförordningen. Den berörda Eftastaten måste i enlighet med artikel 1.3 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet anmäla denna åtgärd, varpå myndigheten utför en materiell bedömning av åtgärdens förenlighet i enlighet med avsnitt 3 i dessa riktlinjer.

16.

Eftastaterna kan emellertid välja att utforma riskfinansieringsåtgärderna på ett sådant sätt att de inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Detta kan till exempel göras därför att de uppfyller kriterierna för en aktör i en marknadsekonomi eller därför att de uppfyller villkoren i den tillämpliga förordningen om stöd av mindre betydelse (13). Sådana ärenden behöver inte anmälas till myndigheten.

17.

Dessa riktlinjer får inte användas för att ifrågasätta förenligheten när det gäller de statliga stödåtgärder som uppfyller kriterierna i andra riktlinjer, rambestämmelser eller förordningar. Myndigheten kommer att vara särskilt uppmärksam på behovet av att hindra dessa riktlinjer att användas för att uppnå mål som i första hand ska uppnås genom andra rambestämmelser, riktlinjer och förordningar.

18.

Dessa riktlinjer påverkar inte andra typer av finansieringsinstrument än dem som omfattas av riktlinjerna, exempelvis instrument för värdepapperisering av befintliga lån och som ska bedömas enligt berörd rättslig grund för statligt stöd.

19.

Myndigheten kommer endast att tillämpa de principer som anges i de här riktlinjerna på stödordningar för riskfinansiering. De kommer inte att tillämpas på tillfälliga åtgärder för att tillhandahålla riskfinansieringsstöd till enskilda företag, förutom i fråga om åtgärder som är avsedda att stödja en viss alternativ handelsplattform.

20.

Det är viktigt att komma ihåg att riskfinansieringsåtgärder måste vidtas av finansiella intermediärer eller alternativa handelsplattformar, utom när det gäller skattelättnader för direkta investeringar i stödberättigade företag. Därför kan en åtgärd, genom vilken Eftastaten eller ett offentligt organ gör direkta investeringar i företag utan deltagande av sådana intermediärer, inte omfattas av reglerna om statligt riskfinansieringsstöd i den allmänna gruppundantagsförordningen och i dessa riktlinjer.

21.

Mot bakgrund av de stora företagens mer väldokumenterade resultathistorik och säkerheter, anser myndigheten inte att det finns något allmänt marknadsmisslyckande kopplat till tillgången till finansiering för de stora företagen. I undantagsfall kan riskfinansieringsåtgärder inriktas på små midcapföretag i enlighet med avsnitt 3.3.1 a eller på innovativa midcapföretag som bedriver FoU- och innovationsprojekt i enlighet med avsnitt 3.3.1 b.

22.

Riskfinansieringsstöd får inte beviljas till företag som är officiellt noterade på en fondbörs eller reglerad marknad, eftersom det faktum att de är noterade visar att de har förmågan att attrahera privat finansiering.

23.

Riskfinansieringsåtgärder som helt saknar privata investerare kommer inte att förklaras för förenliga. I sådana fall måste Eftastaten överväga alternativa strategier som kan vara lämpligare för att uppnå samma mål och resultat, till exempel sådant regionalt investeringsstöd eller startstöd som förskrivs i gruppundantagsförordningen.

24.

Riskfinansieringsåtgärder där de privata investerarna inte tar någon större risk eller där vinsterna i sin helhet går till privata investerare kommer inte att förklaras för förenliga med den inre marknaden. Att risker och avkastning delas är ett nödvändigt villkor för att begränsa den finansiella exponeringen för staten och säkerställa en rimlig avkastning till denna.

25.

Utan att det påverkar riskfinansieringsstöd i form av ersättningskapital enligt definitionen i den allmänna gruppundantagsförordningen, får riskfinansieringsstöd inte användas för att stödja uppköp.

26.

Riskfinansieringsstöd kommer inte att anses vara förenligt med EES-avtalet om det beviljas till någon av följande typer av företag:

27.

Myndigheten kommer inte att tillämpa dessa riktlinjer på stöd till exportrelaterad verksamhet till tredjeländer eller Eftastater, dvs. stöd som är direkt knutet till exporterade kvantiteter, till inrättande och drift av ett distributionsnät eller till andra löpande kostnader i samband med exportverksamheten, liksom stöd som gynnar användning av inhemska varor i stället för importerade.

28.

Övervakningsmyndigheten kommer inte att tillämpa dessa riktlinjer på åtgärder som i sig och genom de villkor som är förenade med dem eller genom deras finansieringsmetod medför en icke särskiljbar överträdelse av EES-områdets lagstiftning (15). Det gäller bland annat följande åtgärder:

29.

Riskfinansieringsåtgärder inbegriper ofta komplexa strukturer med en grupp av ekonomiska aktörer (investerarna) som stimuleras att erbjuda en annan grupp av aktörer (de stödberättigade företagen) riskfinansiering. Beroende av åtgärdens utformning, och även om myndigheternas avsikt endast varit att gynna den senare gruppen, kan resultatet bli att företag i endera eller bägge grupperna blir mottagare av statligt stöd. Riskfinansieringsåtgärder inbegriper dessutom alltid en eller flera finansiella intermediärer vars ställning kan vara skild från investerarna och de företag som är slutliga mottagare av investeringarna. I sådana fall måste man också överväga om den finansiella intermediären kan betraktas som mottagare av statligt stöd.

30.

I allmänhet ska offentliga ingripanden inte anses utgöra statligt stöd, till exempel därför att det uppfyller villkoren med en aktör i en marknadsekonomi. Enligt villkoret utgör ekonomiska transaktioner som utförs av offentliga organ eller företag enligt normala marknadsvillkor som inte leder till en fördel för motparten, inte något statligt stöd. Utan att det påverkar Eftadomstolens behörighet att fatta beslut om förekomsten av stöd, innehåller detta avsnitt kompletterande vägledning om tillämpningen av villkoret med en aktör i en marknadsekonomi på området för riskfinansiering.

31.

I allmänhet anser myndigheten att en investering uppfyller villkoret om en aktör i en marknadsekonomi och därför inte utgör statligt stöd, om den genomförs på lika villkor för offentliga och privata investerare (16). En investering anses ha genomförts på lika villkor om samma villkor gäller för offentliga och privata investerare när den genomförs, om båda kategorierna aktörer deltar samtidigt och om den privata investerarens insats är av signifikant ekonomisk betydelse.

32.

Transaktionen anses ha skett på lika villkor om offentliga och privata investerare löper samma risker och får lika mycket ersättning och har lika förtursrätt inom en och samma riskklass. Om den offentliga investeraren har en bättre ställning än den privata investeraren, till exempel på grund av att han får en prioriterad avkastning före den privata investeraren, kan åtgärden också anses uppfylla normala marknadsvillkor, så länge som de privata investerarna inte får några särskilda fördelar.

33.

På området riskfinansiering betraktas transaktioner av offentliga och privata investerare som samtidiga, om de privata och offentliga investerarna saminvesterar i de slutliga stödmottagarna genom en och samma investeringstransaktion. Vid investeringar genom offentlig-privata finansiella intermediärer antas investeringar som genomförs av offentliga och privata investerare vara utförda samtidigt.

34.

Ytterligare ett villkor är att den finansiering som tillhandahålls av privata investerare som är oberoende av de företag som de investerar i är av ekonomisk betydelse (17) i förhållande till den samlade investeringsvolymen. Myndigheten anser att när det gäller riskfinansieringsåtgärder kan 30 % av de oberoende privata investeringarna beskrivas som ekonomiskt betydelsefulla.

35.

Om investeringen sker enligt villkoret med en privat aktör i en marknadsekonomi, anser myndigheten att de företag som tar emot investeringen inte är mottagare av statligt stöd, eftersom de investeringar som de tar emot anses ske på marknadsvillkor.

36.

En privat investerare får en fördel om en viss åtgärd möjliggör riskfinansinvesteringar i ett eller flera företag på villkor som är fördelaktigare än dem som gäller offentliga investerare som investerar i samma företag (investeringar som inte görs på samma villkor). En sådan fördel kan ta sig olika uttryck, och exempelvis vara en prioriterad avkastning eller en lägre exponering för förluster, om den underliggande transaktionen ger sämre resultat jämfört med de offentliga investerarna.

37.

I allmänhet anser myndigheten att finansiella intermediärer inte själva är stödmottagare, utan förmedlande verktyg som överför stöd till investerarna eller de företag som är föremål för investeringen, oberoende av om intermediären är en juridisk person eller bara samlade tillgångar som förvaltas av ett oberoende förvaltningsföretag.

38.

Däremot kan åtgärder som inbegriper direkta överföringar till eller en saminvestering från en finansiell intermediär utgöra stöd, om inte överföringarna eller saminvesteringarna görs på villkor som skulle godtas av en normal ekonomisk aktör i en marknadsekonomi.

39.

Om riskfinansieringsåtgärden förvaltas av en enhet med särskilda befogenheter, utan att denna enhet står för samfinansiering tillsammans med Eftastaten, betraktas den enhet som har befogenheterna som ett verktyg för kanalisering av finansiering och inte en stödmottagare, under förutsättning att den inte överkompenseras. Om den enhet som har befogenheterna förser åtgärden med finansiering eller saminvesterar tillsamman med Eftastaten på ett sätt som liknar finansiella intermediärers arbetssätt, kommer myndigheten att tvingas avgöra huruvida den enhet som har befogenheterna erhåller statligt stöd.

40.

Om förvaltaren av den finansiella intermediären eller förvaltningsföretaget (nedan kallat förvaltaren) väljs genom ett öppet, överblickbart, icke-diskriminerande och objektivt urvalsförfarande eller förvaltarens ersättning helt motsvarar en marknadsmässig ersättning i jämförbara situationer, antas det att förvaltaren inte är mottagare av statligt stöd.

41.

Om den finansiella intermediären och dess förvaltare är offentliga organ och inte har valts ut genom ett öppet, överblickbart, icke-diskriminerande och objektivt urvalsförfarande, kommer de inte att betraktas som stödmottagare om deras förvaltningsavgift är begränsad och deras totala ersättning uppfyller normala marknadsvillkor och är kopplad till resultatet. De finansiella intermediärerna ska dessutom förvaltas kommersiellt och deras förvaltare ska fatta investeringsbesluten på ett vinstorienterat sätt utan någon som helst statlig inblandning. Dessutom ska de privata investerarna väljas ut genom ett öppet, överblickbart, icke-diskriminerande och objektivt urvalsförfarande inför varje enskild affär. Det måste finnas en lämplig mekanism för att utesluta all tänkbar statlig inblandning i den dagliga förvaltningen av den offentliga fonden.

42.

Om en statlig investering genom en finansiell intermediär är utformad som lån eller garantier, inbegripet motgarantier, och de villkor som anges i myndighetens regler om referensräntor (18) eller statligt stöd som beviljats i form av garantier (19) är uppfyllda, kommer den finansiella intermediären inte att betraktas som mottagare av statligt stöd.

43.

Finansiella intermediärer kan öka sina tillgångar och deras förvaltare kan öka sin omsättning tack vare sina provisioner, men detta anses bara vara en sekundär ekonomisk effekt av stödåtgärden och inte stöd till de finansiella intermediärerna eller deras förvaltare. Om riskfinansieringsåtgärden är utformad så att den kanaliserar de sekundära effekterna mot individuella, på förhand identifierade, finansiella intermediärer, anses emellertid dessa finansiella intermediärer vara mottagare av indirekt stöd.

44.

Om stöd ges till investerarna, den finansiella intermediären eller dennes förvaltare anser myndigheten i regel att stödet åtminstone delvis förs över till målföretaget. Detta är fallet även om den finansiella intermediärens förvaltare fattar investeringsbesluten på rent affärsmässiga grunder.

45.

När de låne- eller garantiinvesteringar som tillhandahålls inom ramen för en riskfinansieringsåtgärd uppfyller villkoren i myndighetens regler om referensräntan eller statligt stöd i form av garantier, kommer dessa företag inte att betraktas som mottagare av statligt stöd.

46.

Enligt artikel 1.3 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet är Eftastaterna skyldiga att anmäla riskfinansieringsåtgärder som utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet (särskilt om de inte är förenliga med villkoret om en privat aktör i en marknadsekonomi), som faller utanför tillämpningsområdet för förordningen om stöd av mindre betydelse och som inte uppfyller alla villkoren för riskfinansieringsstöd i den allmänna gruppundantagsförordningen. Myndigheten kommer att bedöma åtgärdernas förenlighet med EES-avtalet enligt artikel 61.3 c i det avtalet. Dessa riktlinjer är i första hand inriktade på de riskfinansieringsåtgärder som mest sannolikt kommer anses vara förenliga med artikel 61.3 c i EES-avtalet, förutsatt att de uppfyller ett antal villkor som förklaras mer ingående i avsnitt 3 i de här riktlinjerna. Åtgärderna kan indelas i tre olika kategorier enligt nedan.

47.

Den första kategorin omfattar riskfinansieringsåtgärder riktade till företag som inte uppfyller alla de villkor för stödberättigande som fastställs för riskfinansieringsstöd i den allmänna gruppundantagsförordningen. I fråga om dessa åtgärder kommer myndigheten att kräva att Eftastaten gör en ingående förhandsbedömning, eftersom det inte längre kan förutsättas att det finns ett marknadsmisslyckande som påverkar de stödberättigade företag som omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen. Denna kategori omfattar särskilt åtgärder med inriktning på följande företag:

48.

Den andra kategorin består av de åtgärder som är utformade enligt andra parametrar än de som anges i den allmänna gruppundantagsförordningen, samtidigt som de inriktas på samma stödberättigade företag som definieras däri. För dessa åtgärder behöver förekomsten av ett marknadsmisslyckande bara beläggas i den mån som krävs för att motivera användningen av parametrar som går utöver dem som anges i den allmänna gruppundantagsförordningen Denna kategori omfattar särskilt följande fall:

49.

Den tredje kategorin gäller omfattande stödordningar som även om de uppfyller villkoren i bestämmelsen om riskfinansieringsstöd i den allmänna gruppundantagsförordningen inte omfattas av dess tillämpningsområde på grund av sin omfattande budget, enligt definitionen i förordningen. I samband med denna bedömning kontrollerar myndigheten även om villkoren i den allmänna gruppundantagsförordningen är uppfyllda. Om så är fallet, kommer den att bedöma huruvida utformningen av åtgärden är lämplig mot bakgrund av den förhandsundersökning som ligger till grund för anmälan. Om en omfattande stödordning inte uppfyller de villkor för att vara stödberättigad och proportionerlig som anges i ovannämnda bestämmelser, kommer myndigheten att på lämpligt sätt bedöma de belägg som framkommit i samband med förhandsbedömningen av den möjliga förekomsten av ett specifikt marknadsmisslyckande. Dessutom kommer den att genomföra en fördjupad bedömning av vilka negativa effekter som sådana ordningar skulle kunna ha på de berörda marknaderna.

50.

De olika särdrag som beskrivs i punkterna 47–49 kan, efter lämplig motivering underbyggd av en heltäckande analys av marknadsmisslyckandet, kombineras inom ramen för en och samma riskfinansieringsåtgärd.

51.

Utöver de undantag som uttryckligen är tillåtna enligt nuvarande riktlinjer, ska alla andra proportionalitetsvillkor för riskfinansieringsstöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen vara vägledande för bedömningen av ovannämnda anmälningspliktiga kategorier.

52.

I dessa riktlinjer gäller följande definitioner:

i)    alternativ handelsplattform : multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2004/39/EG (21) där majoriteten av de finansieringsinstrument som tas upp till handel ges ut av små och medelstora företag.

ii)    på normala marknadsmässiga villkor : villkoren för investeringstransaktionen mellan de avtalsslutande parterna skiljer sig inte från de villkor som skulle gälla mellan oberoende företag och innehåller inga inslag av statligt inflytande.

iii)    utköp : köp av åtminstone en kontrollerande andel av ett företags aktiekapital från de nuvarande aktieägarna, i syfte att ta över företagets tillgångar och verksamhet.

iv)    stödberättigade företag : små och medelstora företag, små midcapföretag och innovativa midcapföretag.

v)    enhet som anförtrotts särskilda befogenheter : Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, ett internationellt finansinstitut eller ett finansieringsinstitut som är etablerat i en Eftastat, där en Eftastat är aktieägare med målet att främja allmänintresset under en offentlig myndighets kontroll, ett offentligrättsligt organ eller ett privaträttsligt organ med uppdrag att verka i allmänhetens tjänst. Den enhet som anförtrotts de särskilda befogenheterna kan väljas ut eller utses direkt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (22) eller annan lagstiftning som ersätter detta direktiv helt eller delvis.

vi)    kapitalinvestering : kapital till ett företag som investeras direkt eller indirekt i utbyte mot ägande av en motsvarande aktieandel i företag.

vii)    exit : en finansiell intermediärs eller investerares avveckling av innehav, bland annat utförsäljning, avskrivningar av investeringar, återbetalning av aktier eller lån, försäljning till ett finansinstitut och försäljning genom offentlig emission, inbegripet börsintroduktion.

viii)    rimlig avkastningsnivå : förväntad intern avkastning motsvarande en riskjusterad diskonteringssats som återspeglar investeringens risknivå samt typen och nivån på det kapital som ska investeras av de privata investerarna.

ix)    slutlig stödmottagare : ett stödberättigat företag som har mottagit investeringar inom ramen för en statlig stödåtgärd för riskfinansiering.

x)    finansiell intermediär : ett finansinstitut, oavsett form och ägarskap, som Eftastaten har anförtrott genomförandet av riskfinansieringsåtgärden, inbegripet fondandelsfonder, privata investeringsfonder, offentliga investeringsfonder, banker, mikrofinansinstitut och garantibolag.

xi)    första kommersiella försäljning : ett företags första försäljning på en produkt- eller tjänstemarknad, exklusive begränsad försäljning för att testa marknaden.

xii)    första förlusttranch (first loss piece) : den senaste risktranchen som också bär den högsta förlustrisken, inklusive väntade förluster i målportföljen.

xiii)    uppföljningsinvestering : ytterligare en investering i ett företag efter en eller flera tidigare riskfinansieringsinvesteringar.

xiv)    garanti : ett skriftligt åtagande att ta på sig ansvaret för hela eller en del av en tredje parts nyligen uppkomna riskfinansieringslån, t.ex. skuld- eller leasinginstrument eller hybridkapitalinstrument.

xv)    garantitak : en offentlig investerares maximala exponering uttryckt som andel av de totala investeringarna gjorda i en garantiportfölj.

xvi)    garantinivå : en offentlig investerares förlusttäckningsnivå för varje transaktion som berättigar till statligt stöd enligt den statliga riskfinansieringsåtgärden.

xvii)    oberoende privat investerare : en privat investerare som inte är delägare i det företag i vilket den investerar, inklusive företagsänglar och finansinstitut, oavsett ägarförhållanden, i den mån de står för hela risken i förhållande till sin investering; vid grundandet av ett nytt företag betraktas samtliga privata investerare som oberoende i förhållande till det företaget, inklusive grundarna.

xviii)    innovativt midcapföretag : midcapföretag vars forsknings- och utvecklingskostnader, enligt definitionen i gruppundantagsförordningen, representerar a) minst 15 % av dess totala driftskostnader under åtminstone ett av de tre åren före den första investeringen inom ramen för riskfinansieringsåtgärden med statligt stöd, eller b) minst 10 % om året av dess totala driftskostnader under de tre åren före den första investeringen inom ramen för riskfinansieringsåtgärden med statligt stöd.

xix)    låneinstrument : en överenskommelse som tvingar långivaren att göra ett överenskommet belopp tillgängligt för låntagaren för en överenskommen period och enligt vilken låntagaren är skyldig att återbetala det beloppet inom den överenskomna perioden. Det kan anta formen av ett lån, eller något annat finansieringsinstrument, t.ex. leasing, som ger lånegivaren ett övervägande element i form av minimiavkastning.

xx)    midcap : i dessa riktlinjer ett företag som har högst 1500 anställda beräknat i enlighet med artiklarna 3, 4 och 5 i bilaga I till den allmänna gruppundantagsförordningen. Vid tillämpningen av dessa riktlinjer ska flera enheter betraktas som ett enda företag, om något av de villkor som anges i artikel 3.3 i bilaga I till den allmänna gruppundantagsförordningen är uppfyllt. Denna definition påverkar inte andra definitioner som används för utveckling av finansieringsinstrument inom EU/EES-program som inte inbegriper något statligt stöd.

xxi)    fysisk person : en annan person än en juridisk som inte är ett företag i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

xxii)    nytt lån : ett nyligen inlett låneinstrument utformat för att finansiera nya investeringar eller rörelsekapital, men inte omfinansiering av befintliga lån.

xxiii)    ersättningskapital : köp av befintliga aktier i ett företag från en tidigare investerare eller aktieägare.

xxiv)    riskfinansieringsinvestering : tillhandahållande av kapitalinvesteringar och investeringar i form av hybridkapital, lån inbegripet leasing, garantier eller en kombination av dessa till stödberättigade företag.

xxv)    investering i form av hybridkapital : typ av finansiering som befinner sig mellan eget kapital och lån, med högre risk än en prioriterad skuld och lägre risk än primärkapital och som ger innehavaren en avkastning som i huvudsak grundar sig på vinster eller förluster i det underliggande målföretaget och för vilken det saknas säkerhet i händelse av betalningsförsummelse. Hybridkapitalinstrument kan vara strukturerade som en fordran, osäkrad och underordnad, också blandad fordran, och i vissa fall konvertibel till aktier, eller som preferensaktier.

xxvi)    små och medelstora företag : företag enligt definitionen i bilaga I till den allmänna gruppundantagsförordningen.

xxvii)    litet midcapföretag : ett företag som har högst 499 anställda, beräknat enligt artiklarna 3–5 i bilaga I till den allmänna gruppundantagsförordningen, en årsomsättning som inte överstiger 100 miljoner euro eller en årlig balansräkning som inte överstiger 86 miljoner euro. Vid tillämpningen av dessa riktlinjer ska flera enheter betraktas som ett enda företag, om något av de villkor som anges i artikel 3.3 i bilaga I till den allmänna gruppundantagsförordningen är uppfyllt. Denna definition påverkar inte andra definitioner som används för utveckling av finansieringsinstrument inom EU/EES-program som inte inbegriper något statligt stöd.

xxviii)    total finansiering : maximalt sammanlagt belopp för investering som gjorts i ett stödberättigat företag genom en eller flera riskfinansieringsinvesteringar, inbegripet uppföljningsinvesteringar, inom ramen för statligt riskfinansieringsstöd, med uteslutande av helt privata investeringar som tillhandahålls på marknadsvillkor och utanför statliga riskfinansieringsåtgärder.

xxix)    icke börsnoterade företag : företag som inte är officiellt noterade på en fondbörs, med undantag för alternativa handelsplattformar.

53.

För att bedöma om en anmäld stödåtgärd kan anses förenlig med EES-avtalet gör myndigheten i allmänhet en analys av om stödåtgärdens utformning säkerställer att stödets positiva effekter på ett mål av gemensamt intresse överväger dess potentiella negativa effekter på handeln mellan de avtalsslutande parterna i EES-avtalet (nedan kallade de avtalsslutande parterna), och på konkurrensen.

54.

Enligt meddelandet om modernisering av det statliga stödet av den 8 maj 2012 bör gemensamma principer för bedömning av förenligheten hos alla stödåtgärder identifieras och definieras. Med hänsyn till detta anser myndigheten att en stödåtgärd är förenlig med EES-avtalet endast om den uppfyller vart och ett av följande kriterier:

55.

Vid den samlade avvägningen mellan vissa kategorier av stödordningar kan det dessutom ställas krav på utvärdering i efterhand enligt beskrivningen i avsnitt 4 nedan. I sådana fall kan myndigheten komma att begränsa stödordningarnas varaktighet, med möjlighet att inkomma med en anmälan om förlängning av dem.

56.

När det gäller att bedöma förenligheten av individuellt stöd med den inre marknaden kommer myndigheten att ta hänsyn till förfaranden rörande överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet som kan gälla stödmottagaren och som kan vara relevanta för myndighetens bedömning enligt artikel 61.3 i EES-avtalet (23).

57.

Statligt stöd måste bidra till att ett eller flera av de mål av gemensamt intresse i den mening som avses i artikel 61.3 i EES-avtalet uppnås. För riskfinansieringsstöd är det allmänna strategiska målet att förbättra tillgången till finansiering för lönsamma små och medelstora företag från och med den tidiga utvecklingsfasen till tillväxtfasen, och under vissa omständigheter för små midcapföretag och innovativa midcapföretag, för att på längre sikt utveckla en konkurrenskraftig finansieringsmarknad inom EES-området och därmed kunna bidra till en övergripande ekonomisk tillväxt.

58.

Åtgärden måste omfatta specifikt definierade strategiska mål med beaktande av de allmänna strategiska mål som anges i punkt 57 ovan. I detta syfte måste Eftastaten göra en förhandsbedömning för att identifiera de strategiska målen och definiera de relevanta resultatindikatorerna. Åtgärden ska ha lämplig omfattning och varaktighet i förhållande till de strategiska målen. Resultatindikatorerna kan innehålla uppgifter om följande:

59.

De indikatorer som avses i punkt 58 är relevanta både för att utvärdera åtgärdens effektivitet och bedöma styrkan i de investeringsstrategier som utarbetats av den finansiella intermediären i urvalsprocessen.

60.

För att säkerställa att de finansiella intermediärer som deltar i riskfinansieringsåtgärden uppnår de relevanta strategiska målen, måste de uppfylla de villkor som anges i punkterna 61 och 62.

61.

Den finansiella intermediärens investeringsstrategi måste anpassas till de strategiska målen för åtgärden. Som en del i urvalsförfarandet måste finansiella intermediärer visa hur deras föreslagna investeringsstrategi kan bidra till att de strategiska målen uppnås.

62.

Eftastaten måste se till att intermediärernas investeringsstrategi alltid ligger i linje med de överenskomna strategiska målen, till exempel genom lämpliga kontroll- och rapporteringsmekanismer samt deltagande av representanter för de offentliga investerarna i den finansiella intermediärens representationsorgan för investerare, exempelvis det styrande organet eller det rådgivande organet. En lämplig styrelsestruktur ska säkerställa att konkreta ändringar av investeringsstrategin kräver samtycke på förhand från Eftastaten. För att undvika att tvivel uppstår får Eftastaten inte delta direkt i enskilda beslut om investeringar och avyttringar.

63.

Statligt stöd kan bara motiveras om det är inriktat på specifika marknadsmisslyckanden som påverkar möjligheterna att uppnå det gemensamma målet. Myndigheten anser att det inte finns något allmänt marknadsmisslyckande när det gäller små och medelstora företags tillgång till finansiering. Det handlar i stället om ett misslyckande som gäller vissa grupper av små och medelstora företag, beroende på den specifika ekonomiska situationen i den berörda Eftastaten. Detta gäller särskilt, men inte uteslutande, små och medelstora företag som befinner sig i den tidiga fas där de, trots sina tillväxtutsikter, inte kan bevisa för investerare att de är kreditvärdiga eller att deras affärsplaner är sunda. Omfattningen av ett sådant marknadsmisslyckande kan, både i fråga om de berörda företagen och deras kapitalbehov, variera beroende på vilken sektor de är verksamma i. På grund av informationsasymmetrier är det svårt för marknaden att bedöma risk-/avkastningsprofilen hos sådana företag och deras förmåga att skapa riskjusterade intäkter. Dessa små och medelstora företags erfarenheter av svårigheterna med att dela med sig av information om kvaliteten på sina projekt, samt den risk och svaga kreditvärdighet som de förmodas vara förknippade med, leder till höga transaktions- och förmedlingskostnader och kan öka investerarnas riskaversion. Små midcap-företag och innovativa midcapföretag kan under vissa omständigheter råka ut för liknande svårigheter och därför råka ut för samma marknadsmisslyckande.

64.

Riskfinansieringsåtgärden måste därför inrättas utifrån en förhandsbedömning som visar att det finns en brist på finansiering till stödberättigade företag i den berörda utvecklingsfasen, det geografiska området, och i tillämpliga fall, den ekonomiska sektorn. Riskfinansieringsåtgärden måste vara utformad på ett sådant sätt att den åtgärdar de marknadsmisslyckanden som bevisats i förhandsbedömningen.

65.

En analys måste göras av både de strukturella och konjunkturbundna (dvs. krisrelaterade) problem som leder till att privata finansieringar inte når upp till optimala nivåer. Bedömningen måste bland annat innehålla en heltäckande analys av vilka finansieringskällor som de stödberättigade företagen har tillgång till, med beaktande av antalet befintliga finansiella intermediärer i det geografiska målområdet, om de är offentliga eller privata, de investeringsvolymer som riktas till det relevanta marknadssegmentet, antalet potentiellt stödberättigade företag och genomsnittliga värden på enskilda transaktioner. Denna analys bör grundas på uppgifter som täcker de fem åren närmast före anmälan av riskfinansieringsåtgärden och innehålla en uppskattning av finansieringsbristens karaktär och omfattning, dvs. hur stor del av efterfrågan på finansiering från stödberättigade företag som inte är tillgodosedd.

66.

Förhandsbedömningen bör helst utföras av ett oberoende organ och ska baseras på objektiva och aktuella uppgifter. Eftastaterna får även lämna in befintliga bedömningar, förutsatt att de utförts mindre än tre år före anmälan av riskfinansieringsåtgärden. Övervakningsmyndigheten förbehåller sig rätten att i sin granskning av resultatet av förhandsbedömningen ifrågasätta giltigheten i uppgifterna med hänsyn till tillgängliga bevis.

67.

För att säkerställa att de finansiella intermediärer som deltar i åtgärden inriktar sig på de marknadsmisslyckanden som identifierats, måste en due diligence-granskning genomföras för att säkerställa en kommersiellt sund investeringsstrategi som är inriktad på det identifierade politiska målet och uppfyller de krav för stödberättigande och begränsningar för finansiering som fastställts. Eftastaterna måste bland annat välja finansiella intermediärer som kan visa att deras föreslagna investeringsstrategi är kommersiellt sund och inbegriper en strategi för lämplig riskspridning som syftar till att uppnå ekonomisk lönsamhet och effektiv volym i fråga om investeringarnas storlek och territoriella räckvidd.

68.

Dessutom ska förhandsbedömningen omfatta en bedömning av de specifika marknadsmisslyckanden som de stödberättigade målföretagen står inför. Bedömningen ska grundas på den ytterligare vägledning som ges i punkterna 69–88.

69.

Den allmänna gruppundantagsförordningen gäller endast stödberättigade små och medelstora företag. Vissa företag som inte uppfyller definitionen av små och medelstora företag i fråga om antalet anställda och finansiella trösklar kan också ställas inför liknande finansieringsproblem.

70.

Utvidgningen av vilka företag som har rätt till stöd inom ramen för en riskfinansieringsåtgärd till att också inbegripa små midcapföretag, kan motiveras om det stimulerar privata investerare till att investera i en mer varierad portfölj med större möjlighet att gå in i och ut ur företagen. Om små midcapföretag tas med i portföljen, kommer det sannolikt att minska riskerna med portföljen och därigenom höja avkastningen på investeringarna. Därför kan detta vara ett särskilt effektivt sätt att attrahera institutionella investerare till de mer riskfyllda nyetablerade företagen.

71.

Mot bakgrund av ovanstående och förutsatt att förhandsbedömningen innehåller lämpliga ekonomiska belägg för detta, kan det vara motiverat att stödja små midcapföretag. Vid bedömningen beaktar myndigheten arbetskrafts- och kapitalintensiteten i målföretagen, samt andra kriterier rörande specifika finansieringshinder som påverkar små midcapföretag (till exempel otillräcklig säkerhet för ett stort lån).

72.

Midcapföretag kan under vissa omständigheter också stå inför finansieringshinder som är jämförbara med dem som drabbar små och medelstora företag. Detta kan gälla midcapföretag som bedriver FoU- och innovationsverksamhet parallellt med inledande investeringar i produktionsanläggningar, inklusive marknadsintroduktion, och vars resultathistorik inte är sådan att potentiella investerare kan göra relevanta antaganden om de framtida marknadsutsikterna för den verksamheten. I sådana fall kan tillgång till riskfinansiering vara nödvändig för att dessa innovativa midcap-företag ska kunna öka sin produktionskapacitet till en hållbar nivå, där de på egen hand kan attrahera privat finansiering. Som konstateras i punkt 3.3.1 a kan placeringen av sådana innovativa midcapföretag i investeringsportföljen vara ett effektivt sätt för en finansiell intermediär att erbjuda ett mer varierat investeringsutbud, som tilltalar ett bredare spektrum av tänkbara investerare.

73.

Den allmänna gruppundantagsförordningen gäller små och medelstora företag som erhåller den inledande investeringen inom ramen för riskfinansieringsåtgärden före sin första kommersiella försäljning på en viss marknad eller inom sju år efter den första kommersiella försäljningen. Efter denna sjuårsperiod omfattar den allmänna gruppundantagsförordningen endast uppföljningsinvesteringar. Vissa typer av företag kan dock anses fortfarande befinna sig i sin expansionsfas eller tidiga tillväxtfas om de, även efter denna sjuårsperiod, ännu inte i tillräcklig utsträckning har bevisat sin potential att generera avkastning eller inte har en tillräckligt stabil resultathistorik och säkerhet. Detta kan vara fallet inom högrisksektorer, t.ex. bioteknik, kulturella och kreativa industrier, och mer generellt för innovativa små och medelstora företag (24). Dessutom kan företag som har tillräckligt internt kapital för att finansiera sin ursprungliga verksamhet kräva extern finansiering först i ett senare skede, till exempel för att öka sin kapacitet från småskalig till storskalig verksamhet. Detta kan kräva högre investeringar än de kan klara av med sina egna resurser.

74.

Därför är det ibland möjligt att tillåta åtgärder där den inledande investeringen görs senare än sju år efter målföretagets första kommersiella försäljning. Under sådana omständigheter kan myndigheten begära att man i åtgärden tydligt definierar de stödberättigade företagen mot bakgrund av de belägg som framkommit i förhandsbedömningen av förekomsten av ett specifikt marknadsmisslyckande som påverkar sådana företag.

75.

I den allmänna gruppundatagsförordningen fastställs ett totalt belopp i riskfinansiering per stödberättigat företag, inbegripet uppföljningsinvesteringar. Inom vissa sektorer där förhandskostnaderna för forskning eller investeringar är relativt höga, exempelvis inom biovetenskap, grön teknik eller energi, kan dock detta belopp vara för lågt för att uppnå alla de investeringsomgångar som krävs för att företaget ska få en hållbar tillväxtkurva. Det kan därför vara motiverat att under vissa omständigheter tillåta ett högre belopp på den totala investeringen för stödberättigade företag.

76.

Riskfinansieringsåtgärder kan följaktligen stödja riskfinansiering som överstiger ett sådant totalt belopp, förutsatt att det planerade finansieringsbeloppet motsvarar omfattningen och karaktären av det finansieringsbehov med avseende på målsektorer eller målterritorier som identifierats i förhandsbedömningen. I sådana fall kommer myndigheten att beakta den kapitalintensiva karaktären hos målsektorerna eller de högre investeringskostnaderna inom vissa geografiska områden.

77.

Myndigheten är medveten om att alternativa handelsplattformar är en viktig del av finansieringsmarknaden för små och medelstora företag, eftersom de attraherar nytt kapital till små och medelstora företag samtidigt som de gör det lättare för tidigare investerare att avveckla sitt engagemang (25). I den allmänna gruppundantagsförordningen erkänns deras betydelse genom att deras verksamhet underlättas antingen genom skattelättnader riktade till fysiska personer som investerar i företag som är noterade på dessa plattformar, eller genom att startstöd till dem som driver plattformarna tillåts, på villkor att de uppfyller kraven på småföretag och ligger under vissa tröskelvärden.

78.

Operatörer av alternativa handelsplattformar behöver dock inte nödvändigtvis vara småföretag när de etableras. På samma sätt kan det högsta tillåtna stödbeloppet för startstöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen vara otillräckligt för att stödja upprättande av plattformens verksamhet. För att attrahera tillräckliga resurser för etablering och utveckling av nya plattformar, kan det vidare vara nödvändigt att ge investeringsföretag skattelättnader. Slutligen kan det vara så att plattformen inte bara noterar små och medelstora företag, utan även företag som överskrider de tröskelvärden som anges i den definitionen.

79.

Det kan därför vara motiverat att under vissa omständigheter ge investeringsföretag skattelättnader, för att stödja handelsplattformar som inte är små eller medelstora företag, eller tillåta investeringar för att möjliggöra ett högre investeringsbelopp för inrättandet av sådana plattformar än det som föreskrivs i den allmänna gruppundantagsförordningen, eller att tillåta stöd till alternativa handelsplattformar som huvudsakligen handlar med aktier i små och medelstora företag. Detta ligger i linje med det strategiska målet att stödja små och medelstora företags tillgång till finansiering genom en sammanhängande finansieringskedja. Förhandsbedömningen måste därför visa att det rör sig om ett specifikt marknadsmisslyckande som påverkar sådana plattformar på den relevanta geografiska marknaden.

80.

De marknadsmisslyckanden som påverkar företag i särskilda regioner eller Eftastater kan vara mer uttalade på grund av den relativt underutvecklade finansieringsmarknaden för små och medelstora företag i sådana områden jämfört med andra regioner i samma Eftastat eller andra Eftastater. Detta gäller särskilt i Eftastater där det inte finns någon väletablerad närvaro av formella riskkapitalinvesterare eller affärsänglar. Uppmuntran till att utveckla en effektiv finansieringsmarknad i dessa regioner och övervinna de strukturella hinder som kan innebära att små och medelstora företag inte får effektiv tillgång till riskfinansiering är ett mål som kan motivera att myndigheten ser mer gynnsamt på åtgärder som medger ett deltagande från privata investerare under de tröskelvärden som anges i den allmänna gruppundantagsförordningen.

81.

Myndigheten kan vidare ställa sig positiv till åtgärder med ett lägre deltagande från privata investerare än de tröskelvärden som anges i den allmänna gruppundantagsförordningen, i synnerhet om de är särskilt inriktade på små och medelstora företag före deras första kommersiella försäljning eller i koncepttestfasen, dvs. företag som drabbats av ett mer uttalat marknadsmisslyckande, förutsatt att en del av investeringsriskerna faktiskt bärs av den privata investerare som deltar.

82.

Fördelen med den allmänna gruppundantagsförordningen är förbehållen åtgärder med en asymmetrisk förlustdelning mellan offentliga och privata investerare som är utformad så att den begränsar den första förlusten för den offentliga investeraren. Också i fråga om garantier begränsar gruppundantaget garantinivån och de totala förlusterna för den offentliga investeraren.

83.

Under vissa omständigheter kan dock offentlig finansiering, genom att inta en finansieringsposition med högre risk, göra att privata investerare eller långivare kan tillhandahålla ytterligare finansiering. Vid bedömningen av åtgärder som är utformade enligt finansiella parametrar som överskrider de tröskelvärden som fastställs i den allmänna gruppundantagsförordningen kommer myndigheten att beakta ett antal faktorer som beskrivs i avsnitt 3.4.2 i dessa riktlinjer.

84.

I enlighet med den allmänna gruppundantagsförordningen måste valet av såväl finansiella intermediärer som investerare och deras förvaltare väljas ut genom en öppen, överblickbar och icke-diskriminerande ansökningsomgång, med tydligt angivande av åtgärdens strategiska mål och vilken typ av finansiella parametrar som används för att uppnå dessa mål. Detta innebär att de finansiella intermediärerna och deras förvaltare ska väljas genom ett förfarande som är förenligt med direktiv 2004/18/EG (26) eller annan lagstiftning som ersätter detta direktiv. Om det direktivet inte är tillämpligt, måste urvalsförfarandet vara sådant att det garanterar bredast möjliga urval bland kvalificerade intermediärer eller förvaltare. Genom ett sådant förfarande ska den berörda Eftastaten särskilt ges möjlighet att jämföra de villkor och bestämmelser som förhandlats fram mellan de finansiella intermediärerna eller förvaltarna och potentiella privata investerare, så att den kan attrahera investerare med minsta möjliga statliga stöd, eller minsta möjliga avvikelse från principen om lika villkor, inom ramen för en realistisk investeringsstrategi.

85.

Enligt den allmänna gruppundantagsförordningen ska de tillämpliga kriterierna för urval av förvaltare innehålla ett krav som ska gälla andra instrument än garantier och genom vilket ”asymmetrisk vinstdelning ska ges företräde framför skydd för förlustrisk”, för att begränsa en snedvridning mot alltför stort risktagande av den förvaltare som väljer ut de företag som ska bli föremål för investeringar. Syftet med detta är att, oavsett vilken form av finansieringsinstrument som åtgärden avser, all förmånsbehandling av privata investerare eller långivare ska vägas mot allmänintresset att garantera den löpande karaktären av det offentliga kapital som satsats och åtgärdens långsiktiga finansiella hållbarhet.

86.

I vissa fall kan det dock bli nödvändigt att prioritera skydd för förlustrisk, nämligen när åtgärden är riktad till vissa sektorer där andelen betalningsförsummelser bland nystartade små och medelstora företag är hög. Detta kan till exempel gälla åtgärder med inriktning på små och medelstora företag före deras första kommersiella försäljning eller i koncepttestfasen, sektorer där det finns betydande tekniska hinder, eller sektorer där företagen är starkt beroende av enskilda projekt som kräver stora initiala investeringar och är förenade med hög riskexponering, exempelvis de kulturella och kreativa sektorerna. En prioritering av skydd mot förlustrisker kan även vara motiverad för åtgärder som verkar via en fondandelsfond och syftar till att attrahera privata investerare på den nivån.

87.

Den allmänna gruppundantagsförordningen gäller skattelättnader som beviljas oberoende privata investerare, vilka är fysiska personer som direkt eller indirekt förser stödberättigade små och medelstora företag med riskfinansiering, medan Eftastaterna kan anse det lämpligt att inrätta åtgärder som tillämpar liknande incitament på investeringsföretag. Skillnaden ligger i det faktum att investeringsföretag är företag i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet. Åtgärden måste därför omfattas av särskilda begränsningar för att säkerställa att stöd till investeringsföretag förblir proportionerligt och har en effektiv stimulanseffekt.

88.

Finansiella intermediärer och deras förvaltare kan beviljas skattelättnader enbart i den mån de agerar saminvesterare eller samlångivare. Inga skattelättnader kan beviljas med avseende på de tjänster som tillhandahålls av finansiella intermediärer eller deras förvaltare för åtgärdens genomförande.

89.

För att åtgärda de identifierade marknadsmisslyckandena och bidra till att åtgärdens strategiska mål uppnås, måste den föreslagna riskfinansieringsåtgärden vara ett lämpligt instrument, samtidigt som den är det instrument som i minst utsträckning leder till en snedvridning av konkurrensen. Valet av en specifik form av riskfinansieringsåtgärd måste vara vederbörligen motiverat genom förhandsbedömningen.

90.

Som ett första steg bedömer myndigheten om och i vilken utsträckning riskfinansieringsåtgärden kan anses vara ett lämpligt instrument, jämfört med andra strategiska instrument som syftar till att uppmuntra att stödberättigade företag blir föremål för riskfinansieringsinvesteringar. Statligt stöd är inte det enda strategiska instrumentet som är tillgängligt för Eftastaterna för att underlätta förmedlingen av riskfinansiering till stödberättigade företag. De kan använda andra kompletterande strategiska verktyg på både utbuds- och efterfrågesidan, exempelvis regleringsåtgärder för att underlätta finansmarknadernas funktion, åtgärder för att förbättra näringslivsmiljön, rådgivningstjänster för investeringsberedskap eller offentliga investeringar som uppfyller kraven i villkoret om en privat investerare i en marknadsekonomi.

91.

Förhandsbedömningen måste innehålla en analys av befintliga och, om möjligt, planerade strategiska åtgärder på nationell nivå eller EES-nivå som är inriktade på samma identifierade marknadsmisslyckanden, med beaktande av effektiviteten och ändamålsenligheten hos andra strategiska verktyg. Resultatet av förhandsbedömningen måste visa att de identifierade marknadsmisslyckandena inte kan åtgärdas på ett tillfredsställande sätt med hjälp av andra strategiska verktyg som inte inbegriper statligt stöd. Den föreslagna riskfinansieringsåtgärden måste dessutom stämma överens med den berörda Eftastatens övergripande strategi för små och medelstora företags tillgång till finansiering och utgöra ett komplement till andra strategiska instrument som syftar till att tillgodose samma marknadsbehov.

92.

Som ett andra steg bedömer myndigheten om den föreslagna åtgärden är lämpligare än alternativa statliga stödinstrument som syftar till att åtgärda samma marknadsmisslyckande. I detta avseende antas det generellt att finansieringsinstrument är mindre snedvridande än direkta bidrag och att de därför utgör ett lämpligare instrument. Statligt stöd för att underlätta tillgången till riskfinansiering kan dock beviljas i olika former, exempelvis selektiva skatteinstrument eller finansieringsinstrument på förmånliga villkor, bl.a. en rad egetkapital- eller skuldinstrument och garantier med olika egenskaper i fråga om risk och avkastning, flera sätt att tillhandahålla kapitalet och olika finansieringsstrukturer. Vilka som är lämpligast beror på karaktären hos det finansieringsbehov som ska tillgodoses. Därför kommer myndigheten att bedöma om åtgärdens utformning, med hänsyn till fondens investeringsstrategi, ger en tillräckligt effektiv finansieringsstruktur för att säkerställa förmågan att säkerställa en hållbar verksamhet.

93.

I det avseendet kommer myndigheten att vara positiv till åtgärder som inbegriper tillräckligt stora fonder med avseende på portföljstorleken, den geografiska omfattningen, särskilt om de är verksamma i flera Eftastater, och variationen i portföljen, eftersom sådana fonder kan vara effektivare och därför attraktivare för privata investerare, jämfört med mindre fonder. Vissa fondandelsfonder kan uppfylla dessa krav, förutsatt att de totala förvaltningskostnaderna till följd av antalet finansiella intermediärer kompenseras av väsentliga effektivitetsvinster.

94.

För finansieringsinstrument som faller utanför den allmänna gruppundantagsförordningen kommer myndigheten att beakta de aspekter som anges i punkterna 95–119.

95.

För det första måste åtgärden mobilisera ytterligare kapital från marknadens aktörer. Minimiandelar privata investeringar som ligger under dem som fastställs i den allmänna gruppundantagsförordningen kan endast motiveras med hänsyn till mer uttalade marknadsmisslyckanden som fastställts i förhandsbedömningen. I detta avseende måste det i förhandsbedömningen göras en rimlig uppskattning av den eftersträvade nivån på privatinvesteringar med hänsyn till det marknadsmisslyckande som påverkar den specifika grupp stödberättigade företag som åtgärden är inriktad på, dvs. en uppskattning av potentialen att i varje enskild portfölj eller investering skaffa fram ytterligare privata investeringar. Dessutom måste det i stället påvisas att åtgärden drar till sig ytterligare privat finansiering som annars inte skulle ha tillhandahållits eller som skulle ha tillhandahållits i andra former eller belopp eller enligt andra villkor.

96.

När det gäller riskfinansieringsåtgärder som är specifikt inriktade på små och medelstora företag före deras första kommersiella försäljning, kan myndigheten godta att andelen privat deltagande är lägre än de föreskrivna andelarna. För sådana investeringsmål kan myndigheten alternativt godta att det privat deltagandet är av icke-oavhängig natur, dvs. att det tillhandahålls av till exempel ägaren till det stödmottagande företaget. I motiverade fall kan myndigheten godta att det privata deltagandet ligger under det som fastslås i den allmänna gruppundantagsförordningen, också med avseende på stödberättigade företag som har varit verksamma på en marknad i mindre än sju år efter deras första kommersiella försäljning mot bakgrund av de ekonomiska belägg som framkommit i förhandsbedömningen av marknadsmisslyckandet i fråga.

97.

En riskfinansieringsåtgärd med inriktning på stödberättigade företag som har varit verksamma på en marknad i mindre än sju år efter deras första kommersiella försäljning vid tidpunkten för den första riskfinansieringsåtgärden, måste innehålla lämpliga begränsningar, antingen tidsbegränsningar (exempelvis tio år i stället för sju) eller andra objektiva kriterier av kvalitativt slag med avseende på de berörda företagens utvecklingsstadium. För sådana investeringsmål skulle myndigheten vanligen kräva ett lägsta privat deltagande på 60 %.

98.

Tillsammans med den föreslagna nivån på det privata deltagandet kommer myndigheten också att beakta balansen mellan risker och vinster mellan offentliga och privata investerare. I detta avseende kommer myndigheten att se positivt på åtgärder som innebär att de delas på lika villkor mellan investerarna, och privata investerare bara får vinstincitament. I princip är det så att ju närmare fördelningen mellan risker och vinster ligger faktisk kommersiell praxis, desto mer troligt är det att myndigheten kommer att godta en lägre andel privat deltagande.

99.

För det tredje är det viktigt vilken nivå i finansieringsstrukturen åtgärden syftar till med hänsyn till mobilisering av privata investeringar. På nivån för fondandelsfonder kan förmågan att attrahera privat finansiering vara beroende av en mer omfattande användning av riskskyddsmekanismer. Omvänt kan ett alltför stort beroende av sådana mekanismer komma att snedvrida urvalet av stödberättigade företag och leda till ineffektiva resultat i de fall där privata investerare deltar på nivån för investeringar i företaget och på grundval av enskilda transaktioner.

100.

Övervakningsmyndigheten kan vid sin bedömning av behovet av en specifik utformning av åtgärden komma att beakta omfattningen av den kvarstående risk som behållits av de utvalda privata investerarna med avseende på de väntade och oväntade förluster som den offentliga investeraren tagit på sig, samt avvägningen av förväntade intäkter mellan de offentliga och de privata investerarna. Härigenom kan en annorlunda risk- och avkastningsprofil godtas, om detta maximerar andelen privata investeringar utan att urholka investeringsbeslutens genuint vinstdrivna karaktär.

101.

Incitamentens exakta karaktär måste för det fjärde avgöras genom ett öppet och icke-diskriminerande förfarande för urval av finansiella intermediärer, förvaltare eller investerare. Enligt samma synsätt bör förvaltare av fondandelsfonder förmås att inom ramen för sitt investeringsuppdrag rättsligt förbinda sig att fastställa de förmånsvillkor i ett konkurrensförfarande som på delfondsnivå skulle kunna gälla för att välja ut stödberättigade intermediärer, förvaltare och investerare.

102.

Det kan ställas krav på att Eftastaterna, för att bevisa behovet av de specifika finansiella villkoren kopplade till åtgärdens utformning, ska lägga fram bevis för att alla deltagare i förfarandet för att välja ut privata investerare sökte villkor som gick utöver dem som omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen, eller att ansökningsomgången inte gav något resultat.

103.

Slutligen kan den finansiella intermediären eller förvaltaren, tillsammans med Eftastaten, saminvestera ett belopp, förutsatt att eventuella intressekonflikter kan undvikas. Den finansiella intermediären måste ta på sig minst 10 % av den första förlusttranchen. En sådan saminvestering skulle kunna bidra till att investeringsbesluten anpassas till de relevanta strategiska målen. Förvaltarens förmåga att tillhandahålla investeringar med egna medel kan utgöra ett av urvalskriterierna.

104.

De riskfinansieringsåtgärder som använder sig av skuldinstrument måste slutligen tillhandahålla en mekanism som säkerställer att den finansiella intermediären överför hela den statliga förmånen till de företag som utgör slutliga stödmottagare, exempelvis i form av lägre räntenivåer, lägre krav på säkerheter eller en kombination av bådadera. Den finansiella intermediären får också överföra förmånen genom att investera i företag vilka, trots att de är potentiellt livskraftiga, enligt den finansiella intermediärens interna kriterier skulle befinna sig i en riskklass där intermediären inte skulle investera utan riskfinansieringsåtgärden. Överföringsmekanismen måste inbegripa både lämpliga kontrollarrangemang och former för återkrav.

105.

Eftastaterna kan utnyttja en rad olika finansieringsinstrument som en del av en riskfinansieringsåtgärd, exempelvis egetkapital- eller hybridkapitalinstrument, låneinstrument eller garantier enligt asymmetriska villkor. I punkterna 106–119 fastställs de element som myndigheten kommer att beakta i sin bedömning av sådana specifika finansieringsinstrument.

106.

Instrument för kapitalinvesteringar kan ha formen av egetkapital- eller hybridkapitalinstrument för investeringar i ett företag genom vilka investeraren köper (en del av) ägarskapet av det företaget.

107.

Egetkapitalinstrument kan ha olika asymmetriska egenskaper som ger upphov till en differentierad behandling av investerarna, eftersom en del av dem kan delta i en större del av riskerna eller vinsterna än andra. För att minska privata investerares risker kan åtgärden erbjuda skydd för vinster (varvid den offentliga investeraren avstår från en del av avkastningen) eller skydd mot en del av förlusterna (varvid förlusterna för den privata investeraren begränsas), eller en kombination av dessa två.

108.

Myndigheten anser att värdeökningsincitament är bättre för att jämka samman offentliga och privata investerares intressen. Skydd för förlustrisk som innebär att den offentliga investeraren kan exponeras för risken för dåliga resultat kan däremot leda till att intressena inte stämmer överens och till ett ogynnsamt urval av finansiella intermediärer eller investerare.

109.

Myndigheten anser att instrument med egetkapital, med utjämnad avkastning (27), köpoption (28) och asymmetrisk likvid intäktsfördelning (29) ger goda incitament, särskilt i situationer som utmärks av mindre allvarliga marknadsmisslyckanden.

110.

Instrument med eget kapital med ojämlika förlustdelningsegenskaper som överskrider gränserna i den allmänna gruppundantagsförordningen kan bara motiveras för åtgärder som rör allvarliga marknadsmisslyckanden som identifierats i förhandsbedömningen, såsom åtgärder som huvudsakligen riktar sig till små och medelstora företag före deras första försäljning eller i koncepttestningsfasen. För att förhindra omfattande skydd för förlustrisker måste ett tak fastställas för den första förlustranch som den offentliga investeraren bär.

111.

En riskfinansieringsåtgärd kan omfatta lån antingen till de finansiella intermediärerna eller till de slutliga stödmottagarna.

112.

Finansierade skuldinstrument kan ta olika form, exempelvis förlagslån och riskdelningslån. Förlagslån kan beviljas finansiella intermediärer för att stärka deras kapitalstruktur, i syfte att förse stödberättigade företag med ytterligare finansiering. Riskdelningslån är utformade för att ge lån till finansiella intermediärer som åtar sig att samfinansiera en portfölj med nya lån eller leasinginstrument till stödberättigade företag upp till en viss samfinansieringsnivå i kombination med en delning av portföljens kreditrisk på varje enskilt lån (eller varje enskilt leasing-arrangemang). I båda fallen fungerar den finansiella intermediären som en saminvesterare i de stödberättigade företagen, men åtnjuter förmånsbehandling jämfört med den offentliga investeraren/långivaren eftersom instrumentet minskar intermediärens egen exponering för de kreditrisker som den underliggande låneportföljen för med sig.

113.

Om instrumentets riskreducerande egenskaper leder till att den offentliga investeraren eller långivaren, i förhållande till den underliggande låneportföljen, intar en första förlustposition som överstiger det tak som fastställs i den allmänna gruppundantagsförordningen, kan åtgärden i regel bara motiveras vid ett allvarligt marknadsmisslyckande som måste vara tydligt identifierat i förhandsbedömningen. Myndigheten kommer att se positivt på åtgärder som föreskriver ett uttryckligt tak för de första förlustdelar som den offentliga investeraren tar på sig, särskilt om taket inte överstiger 35 %.

114.

Instrument för portföljer med riskdelningslån bör garantera en väsentlig saminvesteringsnivå från de finansiella intermediärer som valts ut. Detta kan antas vara fallet om nivån motsvarar minst 30 % av den underliggande låneportföljens värde.

115.

Om finansierade skuldinstrument används för att lägga om befintliga lån, anses de inte ha någon stimulanseffekt, och inslag av statligt stöd i sådana instrument kan inte anses förenligt med EES-avtalet enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet.

116.

Genom en riskfinansieringsåtgärd kan de finansiella intermediärerna eller de slutliga stödmottagarna få garantier eller motgarantier. Stödberättigade transaktioner som omfattas av garantin måste vara nyligen uppkomna transaktioner, inbegripet såväl leasing-instrument som hybridkapitalinstrument, men inte egetkapitalinstrument.

117.

Garantier bör tillhandahållas på portföljbasis. Finansiella intermediärer kan välja vilka transaktioner de vill inkludera i den portfölj som omfattas av garantin, förutsatt att de transaktioner som omfattas uppfyller kriterierna för stödberättigande enligt definitionen i riskfinansieringsåtgärden. Garantier bör erbjudas till en nivå som säkerställer en lämplig grad av risk- och vinstdelning med de finansiella intermediärerna. Särskilt i vederbörligen motiverade fall och med förbehåll för resultaten av förhandsbedömningen, får garantinivån vara högre än den högsta nivå som föreskrivs i den allmänna gruppundantagsförordningen, men den får inte överstiga 90 %. Detta kan till exempel vara fallet vid garantier för lån eller investeringar i form av hybridkapital till små och medelstora företag före deras första kommersiella försäljning.

118.

När det gäller begränsade garantier, bör garantisatsen i princip endast omfatta de förväntade förlusterna. En garantinivå som även täcker oförutsedda förluster bör prissättas för att avspegla den ytterligare risktäckningen. Den högsta garantisatsen bör i allmänhet inte överstiga 35 %. Obegränsade garantier (garantier med en garantinivå men ingen garantisats) får lämnas i vederbörligen motiverade fall och ska vara prissatt för att avspegla den ytterligare risktäckning som följer av garantin.

119.

Garantins varaktighet bör normalt sett vara begränsad till högst 10 år. Detta påverkar emellertid inte enskilda skuldinstrument som omfattas av garantin och deras löptid, vilken kan vara längre. Garantin ska minskas om den finansiella intermediären inte inkluderar ett minimibelopp för investeringen i portföljen under en viss period. Avgifter på garantiåtagandena ska tas ut för outnyttjade belopp. Metoder såsom avgifter på garantiåtaganden, avgörande händelser eller milstolpar kan användas för att stimulera intermediärerna att uppnå de överenskomna volymerna.

120.

Som redan påpekats i avsnitt 3.3.2 d är tillämpningsområdet för den allmänna gruppundantagsförordningen begränsat till skattelättnader riktade till investerare som är fysiska personer. Åtgärder som inbegriper skattelättnader för att uppmuntra investeringsföretag att förse stödberättigade företag med finansiering, antingen direkt eller indirekt genom förvärv av aktier i särskilda fonder eller andra typer av investeringsinstrument som investerar i sådana företag, ska därför anmälas till myndigheten.

121.

Eftastaterna måste i allmänhet basera sina skatteåtgärder på ett konstaterat marknadsmisslyckande i förhandsbedömningen och därför inrikta sina instrument på en väldefinierad kategori av stödberättigade företag.

122.

Skattelättnader för investeringsföretag kan ha formen av inkomstskattelättnader eller skattelättnader som avser kapitalvinst och utdelningar, inklusive avräkningar och uppskov. Myndigheten har i enlighet med sin tidigare beslutspraxis vanligtvis ansett att förenlighet råder mellan inkomstskattelättnader som är utformade så att de innehåller specifika gränser för den högsta andel av det investerade beloppet som investeraren kan åberopa för skattelättnaden liksom ett högsta belopp för den skattelättnad som kan dras av från investerarens skatteskyldighet. Skatteskyldighet som avser kapitalvinster vid avyttring av aktier kan också skjutas upp om de återinvesteras i stödberättigande investeringar inom en viss tid, medan förluster på grund av avyttring av sådana aktier får dras av från de vinster som följer av andra aktier som omfattas av samma skatt.

123.

Myndigheten anser i allmänhet att sådana typer av skatteåtgärder är lämpliga och att de därför har en stimulanseffekt om Eftastaten kan visa att urvalet av stödberättigade företag bygger på en välstrukturerad uppsättning investeringskrav, som offentliggjorts på lämpligt sätt, och om egenskaperna hos de stödberättigade företag som är föremål för ett påvisat marknadsmisslyckande fastställs.

124.

Utan att det påverkar möjligheten att förlänga en åtgärd, får skatteordningar inte vara längre än 10 år. Om ordningen förlängs efter tio år, måste Eftastaten göra en ny förhandsbedömning tillsammans med en utvärdering av åtgärdens effektivitet under genomförandet.

125.

I sin bedömning kommer myndigheten att ta hänsyn till de särskilda kännetecknen hos det berörda nationella skattesystemet och de skattemässiga incitament som redan finns i Eftastaten, samt samspelet mellan dessa incitament som är ägnade att bekämpa skattebedrägerier och skatteflykt. Det bör också säkerställas att reglerna om utbyte av information mellan skatteförvaltningar i syfte att förebygga skatteundandragande tillämpas på lämpligt sätt.

126.

Skattefördelen måste vara öppen för alla investerare som uppfyller de uppställda kriterierna, utan diskriminering rörande deras etableringsort och förutsatt att den berörda Eftastaten uppfyller miniminormer för god förvaltning i skattefrågor. Eftastaterna bör därför offentligöra lämplig information om åtgärdens tillämpningsområde och tekniska parametrar. Denna information bör inkludera de nödvändiga tak och satser som fastställts för den högsta fördel som varje enskild investerare kan dra av åtgärden, samt det högsta belopp som kan investeras i enskilda stödberättigade företag.

127.

När det gäller stödåtgärder till förmån för alternativa handelsplattformar utöver vad som tillåts enligt begränsningarna i den allmänna gruppundantagsförordningen, måste plattformens operatör lämna in en affärsplan som visar att plattformen kan bli självförsörjande inom tio år. Rimliga kontrafaktiska scenarier måste dessutom lämnas i anmälan med en jämförelse av de situationer som de noterade företagen skulle ha befunnit sig i om plattformen inte hade funnits, när det gäller tillgången till den finansiering som krävs.

128.

Myndigheten kommer därför att se positivt på alternativa handelsplattformar som inrättas av flera Eftastater tillsammans, eftersom de kan vara särskilt effektiva och attraktiva för privata investerare, särskilt för institutionella investerare.

129.

För befintliga plattformar måste den föreslagna affärsstrategin visa att den berörda plattformen, på grund av en ihållande brist på noteringar och en därmed sammanhängande brist på likviditet, behöver stöd på kort sikt, trots att de är långsiktigt lönsamma. Myndigheten kommer att se positivt på stöd till inrättandet av en alternativ handelsplattform i en Eftastat där ingen sådan plattform redan finns. Om den alternativa plattform som ska få stöd är en associerad plattform eller ett dotterföretag till en befintlig fondbörs, kommer myndigheten att rikta särskild uppmärksamhet på bedömningen av den brist på finansiering som en sådan associerad plattform skulle drabbas av.

130.

Statligt stöd kan bara anses förenligt med EES-avtalet om det ger en stimulanseffekt som får stödmottagaren att ändra sitt beteendemönster så att denne börjar bedriva verksamhet som den inte skulle ha bedrivit utan stödet, eller skulle ha bedrivit på ett mer begränsat sätt på grund av förekomsten av ett marknadsmisslyckande. I fråga om de stödberättigade företagen finns det en stimulanseffekt när slutmottagaren kan skaffa fram finansiering som i annat fall inte hade varit tillgänglig med avseende på form, belopp eller val av tidpunkt.

131.

Riskfinansieringsåtgärder ska stimulera marknadsinvesterare att förse potentiellt lönsamma stödberättigade företag med finansiering som ligger över nuvarande nivåer eller att ta på sig en större risk. En riskfinansieringsåtgärd anses ha en stimulanseffekt om den mobiliserar investeringar från källor på marknaden, så att den totala finansiering som beviljas de stödberättigade företagen överstiger åtgärdens budget. En huvudfaktor i urvalet av finansiella intermediärer och fondförvaltare bör följaktligen vara deras förmåga att mobilisera ytterligare privata investeringar.

132.

Bedömningen av förekomsten av en stimulanseffekt är nära kopplad till den bedömning av marknadsmisslyckandet som diskuteras i avsnitt 3.3. Åtgärdens lämplighet att uppnå hävstångseffekten beror dessutom ytterst på hur den är utformad när det gäller avvägningen av risker och avkastning mellan offentliga och privata finansiärer, vilket också har ett nära samband med frågan om huruvida utformningen av den statliga riskfinansieringsåtgärden är lämplig (se avsnitt 3.4). Så snart marknadsmisslyckandet har blivit korrekt identifierat och åtgärden har utformats på lämpligt sätt, kan det därför antas att det finns en stimulanseffekt.

133.

Det statliga stödet måste stå i proportion till det marknadsmisslyckande som ska åtgärdas, för att de strategiska målen ska kunna uppnås. Det måste vara utformat på ett kostnadseffektivt sätt, i linje med principerna för sund ekonomisk förvaltning. För att en stödåtgärd ska anses vara proportionerlig, måste stödet vara begränsat till vad som är strikt nödvändigt för att attrahera sådan finansiering från marknaden som kan tillgodose det identifierade finansieringsbehovet utan att ge upphov till onödiga fördelar.

134.

I allmänhet anses riskfinansieringsstöd till slutmottagarna vara proportionerligt om totalbeloppet för den sammanlagda finansiering (offentlig och privat) som beviljas inom ramen för riskfinansieringsåtgärden är begränsat till det finansieringsbehov som identifierats i förhandsbedömningen. På investerarnivå måste stödet vara begränsat till det som är absolut nödvändigt för att attrahera privat kapital i syfte att uppnå en lägsta hävstångseffekt och täcka finansieringsbehovet.

135.

Åtgärden måste säkerställa jämvikt mellan de förmånsvillkor som erbjuds genom ett finansieringsinstrument för att maximera hävstångseffekten och samtidigt åtgärda både det identifierade marknadsmisslyckandet och uppfylla villkoret att instrumentet ger tillräcklig finansiell avkastning för att förbli operativt lönsamt.

136.

Incitamentens exakta karaktär måste avgöras genom ett öppet och icke-diskriminerande urvalsförfarande, i vilket finansiella intermediärer, förvaltare eller investerare uppmanas att lägga konkurrerande anbud. Om asymmetriska modeller för riskanpassad avkastning eller förlustdelning inrättas genom ett sådant förfarande, ska de enligt myndigheten betraktas som proportionerliga och överensstämmande med en rimlig kapitalavkastningsnivå. Om förvaltarna väljs ut genom ett öppet, överblickbart och icke-diskriminerande urvalsförfarande, i vilket ansökandena ska presentera sin investerarbas som en del av urvalsförfarandet, antas det att de privata investerarna har valts ut på ett korrekt sätt.

137.

Om en offentlig fond saminvesterar med privata investerare som fattar beslut om deltagande inför varje enskild affär, bör de sistnämnda väljas ut genom ett separat konkurrensförfarande inför vare transaktion, vilket är det bästa sättet att upprätta en rimlig kapitalavkastningsnivå.

138.

Om privata investerare inte väljs ut genom ett sådant ansökningsförfarande (exempelvis därför att urvalsförfarandet har visat sig vara ineffektivt eller icke-inkluderande), måste en rimlig kapitalavkastningsnivå på lämpligt sätt fastställas av en oberoende expert utifrån en analys av marknadsriktmärken och marknadsrisker där värderingsmetoden för diskonterat betalningsflöde används för att undvika överkompensation av investerare. På grundval därav måste den oberoende experten beräkna en lägsta kapitalavkastningsnivå med en lämplig marginal för att återspegla riskerna.

139.

I ett sådant fall måste där finnas lämpliga bestämmelser om hur oberoende experter utses. Experten måste åtminstone vara auktoriserad för sådan rådgivning, vara registrerad i relevanta yrkesorganisationer, följa dessa organisationers yrkesetiska skyldigheter och regler samt kunna ställas till svars för riktigheten i sina bedömningar. Oberoende experter ska i princip väljas ut genom ett öppet, överblickbart och icke-diskriminerande urvalsförfarande. Samma oberoende expert får inte anlitas två gånger inom en period på tre år.

140.

Mot bakgrund av ovanstående kan åtgärdens utformning omfatta olika asymmetriska vinstdelningsvillkor eller tidsbestämda asymmetriska offentliga och privata investeringar, förutsatt att den förväntade riskanpassade avkastningen för de privata investerarna är begränsad till en rimlig kapitalavkastningsnivå.

141.

Som en allmän princip anser myndigheten att sammanfallande ekonomiska intressen mellan Eftastaten och de finansiella intermediärerna, eller i förekommande fall deras förvaltare, kan minimera stödet. Intressena i fråga måste sammanfalla både när det gäller att uppnå de strategiska målen och när det gäller de finansiella resultaten för den offentliga investeringen i instrumentet.

142.

Den finansiella intermediären eller fondförvaltaren kan parallellt med Eftastaten saminvestera ett belopp, förutsatt att villkoren och bestämmelserna för saminvesteringen gör att eventuella intressekonflikter kan undvikas. En sådan saminvestering kan stimulera förvaltaren att avväga sina investeringsbeslut mot de strategiska mål som fastställts. Förvaltarens förmåga att tillhandahålla investeringar med egna medel kan utgöra ett av urvalskriterierna.

143.

Den finansiella intermediärens eller förvaltarens ersättning måste, beroende på typ av riskfinansieringsåtgärd, omfatta både en årlig förvaltningsavgift och resultatorienterade incitament såsom prestationsbaserad ersättning.

144.

Det resultatorienterade inslaget i ersättningen måste vara betydande och utformat för att belöna både det finansiella resultatet och specifika strategiska mål som uppställts på förhand. Strategiska incitament måste vägas mot de finansiella resultatincitament som är nödvändiga för att säkerställa ett effektivt urval av stödberättigade företag som blir föremål för investeringar. Myndigheten kommer dessutom att beakta eventuella viten som föreskrivs i finansieringsavtalet mellan Eftastaten och den finansiella intermediären, vilka ska gälla om de uppställda strategiska målen inte uppnås.

145.

Nivån på det resultatorienterade inslaget i ersättningen bör motiveras utifrån rådande marknadspraxis. Förvaltare måste få en ersättning inte bara för framgångsrika placeringar (utbetalning) och mängden privat kapital som anskaffats, utan även för god avkastning på investeringar, såsom inflöden och kapitalinkomster över en viss lägsta avkastningsnivå eller kapitalkostnad.

146.

De sammanlagda förvaltningsavgifterna får inte överstiga de drifts- och förvaltningskostnader som är nödvändiga för att genomföra det berörda finansieringsinstrumentet, plus en rimlig vinst i linje med marknadspraxis. Avgifterna får inte inbegripa investeringskostnader.

147.

Finansiella intermediärer eller, i förekommande fall, deras förvaltare, måste väljas ut genom ett öppet, överblickbart och icke-diskriminerande ansökningsförfarande. Den övergripande avgiftsstrukturen kan sedan utvärderas som en del av poängsättningen i urvalsförfarandet och en högsta ersättning kan fastställas som ett resultat av ett sådant urval.

148.

Om en enhet som anförtrotts särskilda befogenheter utses direkt, anser myndigheten att den årliga förvaltningsavgiften i princip inte ska överstiga 3 % av det kapital som enheten förses med, de resultatorienterade incitamenten ej medräknade.

149.

Den totala investeringen för varje stödmottagande företag får inte överstiga det maximibelopp som fastställs i bestämmelserna om riskfinansiering i den allmänna gruppundantagsförordningen.

150.

Oavsett typen av skattelättnad måste stödberättigande aktier vara nyligen emitterade, ordinarie högriskaktier i slutliga stödmottagare som anges i förhandsbedömningen, och de måste ha innehafts i minst tre år. Investerare som inte är oberoende av det företag som investeringen gäller kan inte få skattelättnader.

151.

När det gäller inkomstskattelättnader, kan investerare som förser stödberättigade företag med finansiering få skattelättnader motsvarande en rimlig andel av det belopp som investeras i godkända företag, förutsatt att taket för investerarens preliminära inkomstskatteskyldighet, såsom det fastställts före skatteåtgärden, inte överskrids. Myndigheten anser att det är rimligt att begränsa skattelättnaden till 30 % av det investerade beloppet. Förluster i samband med avyttring av aktier får jämkas mot inkomstskatt.

152.

När det gäller skattelättnader vid aktieutdelning får all utdelning som uppfyller villkoren helt undantas från inkomstskatt. Samma sak gäller skattelättnader vid kapitalvinster, där all vinst från försäljningen av godkända aktier helt får undantas från skatt på kapitalvinst. Skyldigheten att betala skatt för kapitalvinster vid avyttring av aktier som uppfyller villkoren kan dessutom bli föremål för uppskov om de inom ett år återinvesteras i nya aktier som uppfyller villkoren.

153.

För att en korrekt analys av proportionaliteten i stödet till den alternativa handelsplattformen ska vara möjlig, kan statligt stöd beviljas för att täcka upp till 50 % av de investeringskostnader som inrättandet av en sådan plattform medför.

154.

I de fall investeringsföretag kan få skattelättnader, kommer myndigheten att bedöma åtgärden mot bakgrund av de villkor som fastslås för skatteinstrument i dessa riktlinjer.

155.

Det statliga stödet måste vara utformat på ett sätt som begränsar snedvridning av konkurrensen inom EES. De negativa effekterna måste vägas mot åtgärdens övergripande positiva effekter. När det gäller riskfinansieringsåtgärder måste de möjliga negativa effekterna bedömas på varje nivå där stöd kan förekomma: investerarna, investeringsintermediärerna och deras förvaltare samt de slutliga stödmottagarna.

156.

För att myndigheten ska kunna bedöma de sannolika negativa effekterna, får Eftastaten, som en del av förhandsbedömningen, översända eventuella studier i frågan och efterhandsutvärderingar som genomförts av liknande program, särskilt material med inriktning på stödberättigade företag, finansieringsstrukturer, utformningsparametrar och geografiska områden.

157.

För det första kan statligt stöd på den marknad där riskfinansieringen tillhandahålls leda till en utträngning av privata investerare. Detta kan minska incitamenten för privata investerare att förse stödberättigade företag med finansiering och uppmuntra dem att vänta tills staten tillhandahåller stöd åt sådana investeringar. Denna risk ökar ju högre det totala finansieringsbeloppet till slutmottagarna är, ju större de stödmottagande företagen är och ju längre de nått i sin utveckling, eftersom privat finansiering gradvis blir mer tillgänglig under sådana omständigheter. Statligt stöd bör heller inte ersätta den affärsrisk med investeringar som investerarna normalt skulle ha tagit även utan statligt stöd. I den mån marknadsmisslyckandet är korrekt definierat är det dock mindre sannolikt att riskfinansieringsåtgärden kommer att leda till sådan utträngning.

158.

För det andra kan statligt stöd till finansiella intermediärer få snedvridande effekter i och med att det ökar eller upprätthåller en intermediärs marknadsinflytande, till exempel på marknaden i en viss region. Även om stödet inte direkt leder till ett ökat marknadsinflytande för den finansiella intermediären, kan det göra det indirekt, genom att motverka att befintliga konkurrenter expanderar, få dem att lämna marknaden eller motverka inträdet av nya konkurrenter på marknaden.

159.

Riskfinansieringsåtgärder måste vara riktade på tillväxtorienterade företag som inte kan attrahera tillräckligt med finansiering från privata resurser, men som kan bli lönsamma med riskfinansiering genom statligt stöd. En åtgärd som inbegriper upprättande av en offentlig fond, vars investeringsstrategi inte tillräckligt visar att de stödberättigade företagen är potentiellt livskraftiga, uppfyller dock knappast kravet på avvägning, eftersom riskfinansieringen i sådana fall snarare får karaktären av bidrag.

160.

Eftersom de villkor för kommersiell förvaltning och vinstorienterat beslutsfattande som fastställs i bestämmelserna om riskfinansiering i den allmänna gruppundantagsförordningen är avgörande för att säkerställa att urvalet av de slutliga stödmottagarna grundar sig på affärsmässiga överväganden, tillåter dessa riktlinjer inga avsteg från de villkoren, inte heller när åtgärden inbegriper offentliga finansiella intermediärer.

161.

För att undvika risken för att ineffektiva marknadsstrukturer upprätthålls, kommer effektiviteten hos investeringsfonder i liten skala, med begränsat regionalt fokus och utan tillräckliga förvaltningsarrangemang, att analyseras. Regionala stödordningar för riskfinansiering kan på grund av bristande mångfald vara otillräckliga i fråga om omfattning och räckvidd, vilket kan minska deras effektivitet och leda till att stöd beviljas mindre lönsamma företag. Dessa investeringar kan snedvrida konkurrensen och leda till otillbörliga fördelar för vissa företag. Dessutom kan sådana fonder bli mindre attraktiva för privata investerare, i synnerhet institutionella investerare, eftersom de kan betraktas som ett sätt att uppnå regionalpolitiska mål snarare än en livskraftig affärsmöjlighet som ger godtagbar avkastning.

162.

För det tredje kommer myndigheten, på de slutliga stödmottagarnas nivå, att bedöma om åtgärden snedvrider de produktmarknader där företagen konkurrerar. Åtgärden kan till exempel snedvrida konkurrensen om den är riktad till företag i sektorer med dåliga resultat. En väsentlig kapacitetsökning som orsakas av statligt stöd på en underpresterande marknad kan leda till en otillbörlig snedvridning av konkurrensen, eftersom skapandet eller upprätthållandet av en överkapacitet kan leda till krympta vinstmarginaler, en minskning av konkurrenternas investeringar eller till och med till deras utträde från marknaden. Det kan även hindra företag från att träda in på marknaden. Detta leder till ineffektiva marknadsstrukturer som också är till skada för konsumenterna på lång sikt. Om marknaden i målsektorerna är under tillväxt, finns det normalt sett mindre anledning att frukta att stödet får en negativ inverkan på dynamiska incitament eller att det skulle hindra utträden eller inträden på ett otillbörligt sätt. Därför kommer myndigheten att analysera nivån på produktionskapaciteten inom en viss sektor, mot bakgrund av den potentiella efterfrågan. För att myndigheten ska kunna genomföra en sådan bedömning, måste Eftastaten ange huruvida riskfinansieringsåtgärden är sektorsspecifik eller om den innebär att vissa sektorer prioriteras framför andra.

163.

Marknadsmekanismerna kan ge påtagliga resultat genom att belöna de mest effektiva producenterna och pressa de minst effektiva att bli bättre, omstrukturera sin verksamhet eller lämna marknaden, men statligt stöd kan hindra detta. Om ineffektiva företag får stöd, kan det hindra andra företag från att träda in eller expandera på marknaden samt försvaga konkurrenternas incitament för att förnya sig.

164.

Myndigheten kommer också att bedöma eventuella negativa utlokaliseringseffekter. I detta avseende kommer myndigheten att analysera om det är troligt att regionala fonder är ett incitament för utlokalisering inom EES. Om den finansiella intermediärens verksamhet är inriktad på en icke-stödregion som gränsar till en stödregion, eller en region med högre regional stödintensitet än målregionen, är risken för en sådan snedvridning mer uttalad. En regional åtgärd för riskfinansiering som enbart riktar sig till vissa sektorer kan också ha negativa utlokaliseringseffekter.

165.

Om åtgärden har negativa effekter måste Eftastaten identifiera hur en sådan snedvridning kan minimeras. Eftastaten kan till exempel visa att de negativa effekterna kommer att begränsas till det absolut nödvändiga, med hänsyn till bl.a. det totala investeringsbeloppets storlek, typ av och antal förväntade stödmottagare samt målsektorernas egenskaper. Vid avvägningen av positiva och negativa effekter kommer myndigheten även att beakta betydelsen av sådana effekter.

166.

Eftastaterna måste offentliggöra följande uppgifter på en särskild hemsida om statligt stöd, på såväl nationell som regional nivå:

167.

Riskfinansieringsstöd får kumuleras med alla andra statliga stödåtgärder med identifierbara stödberättigande kostnader.

168.

Riskfinansieringsstöd får, genom ett gruppundantag eller ett beslut fattat av myndigheten, kumuleras med andra statliga stödåtgärder utan identifierbara stödberättigande kostnader, eller med stöd av mindre betydelse, upp till det högsta relevanta, totala finansieringstak som fastläggs i de specifika omständigheter som råder i varje enskilt fall.

169.

Efta-finansiering som förvaltas centralt av institutionerna, byråer, gemensamma företag eller andra EES-organ som inte står under direkt eller indirekt kontroll av Eftastaterna utgör inte statligt stöd. Om sådan EES-finansiering kombineras med statligt stöd, kommer endast stödet att tas i beaktande för att avgöra om de lägsta nivåerna för anmälan och maximala stödbelopp iakttas, förutsatt att det totala belopp för offentlig finansiering som beviljats i förhållande till samma stödberättigande kostnader inte överskrider den gynnsammaste finansieringsnivå som fastställts i EES-lagstiftningens tillämpliga bestämmelser.

170.

För att ytterligare säkerställa att snedvridning av konkurrensen och inverkan på handeln begränsas, kan myndigheten kräva att vissa stödordningar omfattas av en begränsad varaktighet och av en utvärdering som måste omfatta följande frågor:

171.

En utvärdering kan krävas för följande typer av stödordningar:

172.

Utvärderingen måste göras av en expert som har en oberoende ställning gentemot myndigheten som beviljar det statliga stödet, och utifrån en gemensam metod (33) som måste offentliggöras. Utvärderingen ska lämnas till myndigheten i tillräckligt god tid för att det ska kunna bedömas om stödordningen kan förlängas och under alla omständigheter i samband med att stödordningen upphör att gälla. Den exakta räckvidden och metoden för den utvärdering som ska göras anges i beslutet om godkännande av stödordningen. Alla senare stödordningar med liknande mål måste beakta resultatet av utvärderingen.

173.

Myndighetens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag tillämpas till och med den 30 juni 2014.

174.

Myndigheten tillämpar principerna i dessa riktlinjer för bedömningen av förenligheten i allt riskfinansieringsstöd som beviljas mellan den 1 juli 2014 och den 31 december 2020.

175.

Riskkapitalstöd som beviljats olagligt eller före den 1 juli 2014 kommer att bedömas enligt de regler som gällde då stödet beviljades.

176.

För att bevara de privata investerarnas legitima förväntningar på riskfinansieringsordningar som förser privata riskkapitalfonder med offentlig finansiering, avgörs tillämpligheten av bestämmelserna på riskfinansieringsåtgärden av dagen för åtagandet om offentlig finansiering i riskkapitalfonden, vilket är dagen för undertecknandet av finansieringsavtalet.

177.

Myndigheten anser att genomförandet av dessa riktlinjer kommer att leda till väsentliga ändringar av principerna för bedömning av riskkapitalstöd i Eftastaterna. Mot bakgrund av de förändrade ekonomiska och sociala förhållandena, bör man dessutom kontrollera att alla stödordningar för riskkapital fortfarande är motiverade och effektiva. Av dessa skäl föreslår myndigheten Eftastaterna följande lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 1.1 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet:

178.

För att bevara de privata investerarnas legitima förväntningar, behöver Eftastaterna inte vidta några särskilda åtgärder med avseende på stödordningar till förmån för små och medelstora företag när åtagandet om offentlig finansiering till privata investeringsfonder, som är dagen för undertecknandet av finansieringsavtalet, gjorts före dagen för offentliggörandet av dessa riktlinjer, och alla villkor som anges i finansieringsavtalet förblir oförändrade. Dessa finansiella intermediärer får fortsätta att verka därefter och investera i enlighet med sin ursprungliga investeringsstrategi tills den tidsperiod som anges i finansieringsavtalet har löpt ut.

179.

I enlighet med artikel 21 i del II av protokoll 3 till övervakningsavtalet, jämförd med artiklarna 5 och 6 i beslut nr 195/04/KOL, ska Eftastaterna lämna in årliga rapporter till myndigheten.

180.

Eftastaterna ska föra detaljerade register över alla stödåtgärder. Sådana register ska innehålla alla uppgifter som krävs för att kontrollera att villkoren rörande stödberättigande belopp och högsta investeringsbelopp har uppfyllts. Dessa register ska bevaras i tio år från det datum då stödet beviljades och myndigheten ska ges tillgång till dem på begäran.

181.

Myndigheten kan när som helst besluta att se över eller ändra dessa riktlinjer om det skulle vara nödvändigt av skäl som rör konkurrenspolitik eller av hänsyn till annan EES-politik eller internationella åtaganden, utvecklingen på marknaderna eller av något annat motiverat skäl.