1.

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 (2) infördes ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (nedan kallat EU:s utsläppshandelssystem), medan direktiv 2009/29/EG (3) förbättrade och utvidgade gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser med verkan från den 1 januari 2013. Direktiv 2003/87/EG i dess ändrade lydelse (4) kallas nedan direktivet om handel med utsläppsrätter. Direktiv 2009/29/EG ingår i ett lagstiftningspaket med åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och främja förnybar energi och energi med låga koldioxidutsläpp. Syftet med detta lagstiftningspaket var främst att nå unionens övergripande miljömål att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % jämfört med 1990 och att öka den förnybara energins andel av unionens totala energikonsumtion till 20 % fram till 2020.

2.

Direktivet om handel med utsläppsrätter möjliggör följande särskilda och tillfälliga åtgärder: stöd för att kompensera för höjningar av elpriserna till följd av att kostnaderna för utsläpp av växthusgaser har tagits med på grund av EU:s utsläppshandelssystem (nedan kallade indirekta utsläppskostnader), investeringsstöd till högeffektiva kraftverk, inbegripet nya kraftverk som är utrustade med miljömässigt säker teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (nedan kallade CCS-förberedda kraftverk), möjlighet att välja kostnadsfria utsläppsrätter i vissa Eftastater (5) under en övergångsperiod och uteslutandet av vissa små anläggningar från EU:s utsläppshandelssystem, om en minskning av utsläppen av växthusgaser kan uppnås utanför ramen för EU:s utsläppshandelssystem till en lägre administrativ kostnad.

3.

De särskilda och tillfälliga åtgärder som föreskrivits i samband med genomförandet av direktivet om handel med utsläppsrätter omfattar statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. I enlighet med avsnitt II i del 2 av protokoll 3 till övervakningsavtalet måste det statliga stödet som Eftastaterna anmält till Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) och stödet får inte genomföras förrän det har godkänts av myndigheten.

4.

För att garantera öppenhet och rättssäkerhet förklaras i dessa riktlinjer de kriterier för förenlighet som kommer att tillämpas på dessa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, som förbättrats och utvidgats genom direktiv 2009/29/EG.

5.

I linje med det avvägningstest som formulerades i 2005 års handlingsplan (6) för statligt stöd syftar kontrollen av statligt stöd i samband med genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem främst till att säkerställa att statliga stödåtgärder leder till en större minskning av utsläppen av växthusgaser än vad som skulle uppnås utan stöd och att säkerställa att stödets positiva effekter uppväger de negativa när det gäller snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Statligt stöd måste vara nödvändigt för att nå miljömålet för EU:s utsläppshandelssystem (kriteriet om stödets nödvändighet) och måste vara begränsat till det minimum som krävs för att åstadkomma det miljöskydd som eftersträvas (kriteriet om stödets proportionalitet) utan att ge upphov till någon otillbörlig snedvridning av konkurrens och handel på den inre marknaden.

6.

Eftersom de bestämmelser som infördes genom direktiv 2009/29/EG kommer att gälla från och med den 1 januari 2013 kan statligt stöd inte anses vara nödvändigt för att lindra någon börda orsakad av detta direktiv före det datumet. De åtgärder som omfattas av dessa riktlinjer kan följaktligen endast godkännas när det gäller kostnader som uppstått den 1 januari 2013 eller därefter, utom när det gäller stöd i samband med gratis tilldelning av utsläppsrätter för modernisering av elproduktionen (i vissa medlemsstater), som på vissa villkor kan gälla investeringar som görs från och med den 25 juni 2009 och som omfattas av den nationella investeringsplanen (nedan kallad den nationella planen).

7.

Enligt artikel 10a.6 i direktivet om handel av utsläppsrätter kan staterna i EES bevilja statligt stöd till sektorer eller delsektorer som bedöms vara utsatta för en betydande risk för koldioxidläckage på grund av kostnader som hänger samman med att utsläpp av växthusgaser förs över på elpriserna (nedan kallade indirekta utsläppskostnader) för att kompensera för dessa kostnader i enlighet med reglerna om statligt stöd. I dessa riktlinjer beskriver koldioxidläckage risken för att utsläppen av växthusgaser ökar på global nivå när företag flyttar produktion till länder utanför EES därför att de inte kan vältra över de kostnader som orsakats av EU:s utsläppshandelssystem på sina kunder utan betydande förlust av marknadsandelar.

8.

Att minska risken för koldioxidläckage främjar ett miljömål, eftersom syftet med stödet är att undvika att utsläppen av växthusgaser ökar globalt därför att produktion flyttas till länder utanför EES i avsaknad av ett bindande internationellt avtal om minskning av utsläppen av växthusgaser. Samtidigt kan stödet till indirekta utsläppskostnader göra EU:s utsläppshandelssystem mindre effektivt. Om stödet riktades fel skulle stödmottagaren befrias från indirekta utsläppskostnader, vilket försvagar incitamenten att minska utsläppen och bedriva innovation inom den berörda branschen. Detta skulle leda till att främst andra sektorer inom ekonomin fick stå för kostnaderna för att minska utsläppen. Vidare kan sådant statligt stöd leda till betydande snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden, särskilt om företag inom samma bransch behandlas olika i olika stater i EES på grund av att budgetrestriktionerna varierar. Därför måste dessa riktlinjer eftersträva tre specifika mål: minimera risken för koldioxidläckage, bevara syftet med EU:s utsläppshandelssystem för att uppnå en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen och minimera snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden.

9.

Under processen med att anta direktiv 2009/29/EG gjorde kommissionen ett uttalande (7) där den angav de viktigaste principer den hade för avsikt att tillämpa på statligt stöd för indirekta utsläppskostnader för att otillbörlig snedvridning av konkurrensen skulle kunna undvikas.

10.

Kommissionen har gjort en bedömning på unionsnivå av i vilken utsträckning det är möjligt inom en viss sektor eller delsektor att föra över de indirekta utsläppskostnaderna till produktpriserna utan betydande förlust av marknadsandelar till mindre koldioxideffektiva anläggningar utanför unionen.

11.

Det högsta stödbelopp som stater kan bevilja ska beräknas med en formel som tar hänsyn till anläggningens referensproduktion eller dess referensförbrukning av el enligt definitionerna i dessa riktlinjer samt koldioxidutsläppsfaktorn för el som levereras av förbränningsanläggningar i olika geografiska områden. När det gäller elleveransavtal som inte omfattar några koldioxidkostnader kommer inget statligt stöd att beviljas. Formeln garanterar att stödet är proportionellt och att det upprätthåller incitamenten till eleffektivitet och en övergång från ”grå” till ”grön” el i enlighet med skäl 27 i direktiv 2009/29/EG.

12.

För att minimera snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden och bevara målet för EU:s utsläppshandelssystem att uppnå en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen, får stödet inte fullt ut kompensera för kostnaderna för utsläppsrätter i elpriserna och det måste reduceras med tiden. Successivt minskande stödnivåer är avgörande vid hanteringen av statligt stöd för att stödberoende ska kunna undvikas. Dessutom upprätthåller successivt minskande stödnivåer incitamenten att på längre sikt fullt ut internalisera de externa miljöeffekterna och incitamenten att på kort sikt gå över till elproduktionsteknik med mindre koldioxidutsläpp, samtidigt som man betonar stödets tillfälliga karaktär och bidrar till en övergång till ett utsläppssnålt samhälle.

13.

Enligt kommissionens uttalande till Europeiska rådet (8) avseende artikel 10.3 i direktivet om handel av utsläppsrätter om användning av inkomster från auktionering av utsläppsrätter kan staterna i EES under perioden 2013–2016 använda dessa inkomster till att stödja byggandet av högeffektiva kraftverk, inbegripet kraftverk som är utrustade med teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS-förberedda kraftverk). Staterna i EES måste dock, i enlighet med artikel 33 i rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (9), se till att operatörer av förbränningsanläggningar med en nominell elektrisk effekt på mer än 300 MW har bedömt vissa villkor, dvs. huruvida lämpliga lagringsplatser finns tillgängliga, om transporten är tekniskt och ekonomiskt genomförbar och om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera utrustning för koldioxidavskiljning. Om bedömningen är positiv ska en lämplig plats vid anläggningen reserveras för den utrustning som behövs för avskiljning och komprimering av koldioxid (10).

14.

Detta stöd ska ha till syfte att förbättra miljöskyddet och leda till lägre koldioxidutsläpp jämfört med den aktuella tekniska nivån och avhjälpa ett marknadsmisslyckande genom att ha en betydande inverkan på miljöskyddet. Stödet ska vara nödvändigt, ha en stimulanseffekt och vara proportionellt. Stöd till genomförande av CCS-teknik för avskiljning och lagring av koldioxid omfattas inte av dessa riktlinjer och kommer att bedömas på grundval av andra befintliga regler om statligt stöd, särskilt kapitlet om riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd (11).

15.

För att garantera stödets proportionalitet måste de maximala stödnivåerna variera beroende på hur stödet bidrar till ökat miljöskydd och minskade koldioxidutsläpp (ett mål i direktivet om handel av utsläppsrätter) vid det nya kraftverket. Därför ska nya kraftverk som börjar genomföra hela CCS-kedjan (dvs. entreprenad- och effektiv start av avskiljning, transport och lagring av koldioxid) före 2020 belönas jämfört med nya kraftverk som bara är CCS-förberedda men inte börjar genomföra CCS-tekniken före 2020. Dessutom ska de högsta tillåtna stödnivåerna, om det är fråga om två liknande projekt för nya CCS-förberedda kraftverk, vara högre för projekt som väljs efter ett verkligen konkurrensutsatt anbudsförfarande (på grundval av klara, öppna och icke-diskriminerande kriterier) som faktiskt kommer att garantera att stödet är begränsat till ett nödvändigt minimum och främjar konkurrensen på marknaden för elproduktion. Under sådana omständigheter kan man anta att respektive anbud återspeglar alla eventuella fördelar som en ytterligare investering kan föra med sig.

16.

Enligt artikel 10 c i direktivet om handel med utsläppsrätter får stater i EES som uppfyller vissa villkor rörande sammankoppling av deras nationella elnät eller andelen fossila bränslen i deras elproduktion och BNP-nivån per capita jämfört med unionsgenomsnittet tillfälligt avvika från principen om fullständig utauktionering och bevilja gratis utsläppsrätter till anläggningar för elproduktion som var i drift den 31 december 2008, eller till anläggningar för elproduktion för vilka investeringarna i en modernisering rent fysiskt inletts senast detta datum. I utbyte mot att de beviljar gratis utsläppsrätter måste staterna i EES lägga fram en nationell plan som redovisar vilka investeringar operatörer som beviljats gratis utsläppsrätter eller andra operatörer gör i ren teknik, teknisk anpassning och modernisering av infrastrukturen och diversifiering av sin energimix och sina leveranskällor.

17.

Denna avvikelse från principen om fullständig utauktionering genom tilldelning av gratis utsläppsrätter omfattar statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet, eftersom staterna i EES avstår från inkomster när de tillåter gratis utsläppsrätter och ger elproducenter en selektiv fördel. Elproducenter kan konkurrera med elproducenter i andra stater i EES, vilket kan leda till att konkurrensen snedvrids eller hotar att snedvridas och att handeln påverkas på den inre marknaden. Som statligt stöd räknas även investeringar, eftersom de som beviljats gratis utsläppsrätter kommer att kunna investera till en lägre kostnad.

18.

Enligt artikel 27 i direktivet om handel av utsläppsrätter får staterna i EES undanta små anläggningar och sjukhus från EU:s utsläppshandelssystem, förutsatt att de omfattas av åtgärder som i motsvarande mån minskar utsläppen av växthusgaser. Staterna i EES får föreslå åtgärder tillämpliga på små anläggningar och sjukhus om sådana åtgärder kan bidra till utsläppsminskningarna lika mycket som EU:s utsläppshandelssystem. Denna möjlighet till undantag från EU:s utsläppshandelssystem är avsedd att maximera fördelarna i form av minskade administrativa kostnader för varje ton koldioxidekvivalent som inte omfattas av systemet.

19.

Undantaget från EU:s utsläppshandelssystem för sjukhus och små anläggningar kan omfatta statligt stöd. Staterna i EES har stor handlingsfrihet att avgöra om de ska undanta små anläggningar från EU:s utsläppshandelssystem och i så fall vilken typ av anläggning de ska undanta och vilken typ av åtgärder de ska kräva. Därför kan det inte uteslutas att de åtgärder som staterna i EES föreskriver kan innebära en ekonomisk fördel för sjukhus och små anläggningar som undantas från EU:s utsläppshandelssystem som sannolikt snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln på den inre marknaden.

20.

Dessa riktlinjer tillämpas bara på särskilda stödåtgärder som lämnas i samband med genomförandet av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Kapitlet om riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd (12) tillämpas inte på dessa åtgärder.

21.

För ändamålet med dessa riktlinjer gäller de definitioner som anges i tillägg I.

22.

Statligt stöd kan förklaras förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet om det leder till bättre miljöskydd (minskade utsläpp av växthusgaser) utan att påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I bedömningen av huruvida ett stöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden väger myndigheten stödets positiva effekter när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse mot dess eventuella negativa bieffekter, såsom snedvridning av handel och konkurrens. Därför får stödordningar inte ha en längre giltighetstid än dessa riktlinjer. Detta påverkar inte möjligheten för en Eftastat att på nytt anmäla en åtgärd som sträcker sig utöver den tidsfrist som fastställts i myndighetens beslut om att godkänna stödordningen.

23.

Inom de sektorer och delsektorer som förtecknas i tillägg II kommer stöd för att kompensera för kostnader för utsläppsrätter för EU:s utsläppshandelssystem som förs över på elpriserna som en följd av utsläppshandelsdirektivet och som uppstått efter den 1 januari 2013 att anses vara förenliga med den inre marknaden i enlighet med artikel 61.3 c i EES-avtalet, om villkoren i detta avsnitt är uppfyllda.

24.

I dessa riktlinjer är syftet med detta stöd att hindra en avsevärd risk för koldioxidläckage på grund av att kostnader för utsläppsrätter förs över på elpriser som stödmottagaren ska betala, om konkurrenter från tredjeländer inte har samma koldioxidkostnader i sina elpriser och stödmottagaren inte kan föra över dessa kostnader på produktpriserna utan att förlora en betydande del av sin marknadsandel.

25.

I dessa riktlinjer anses en avsevärd risk för koldioxidläckage föreligga endast om stödmottagaren är verksam inom en sektor eller delsektor som förtecknas i tillägg II.

26.

Stödnivån får inte överstiga 85 % av de stödberättigande kostnaderna år 2013, 2014 och 2015, 80 % av de stödberättigande kostnaderna år 2016, 2017 och 2018 och 75 % av de stödberättigande kostnaderna år 2019 och 2020.

27.

Det högsta stöd som betalas per anläggning för tillverkning av produkter inom de sektorer och delsektorer som anges i tillägg II ska beräknas enligt följande formel:

(a)

Om de effektivitetsriktmärken för elförbrukning som förtecknas i tillägg III är tillämpliga på de produkter som stödmottagaren tillverkar, motsvarar det högsta stödet per anläggning för kostnader som uppstått år t följande: I denna formel är Ait stödnivån år t, uttryckt som en delmängd (t.ex. 0,8), Ct är den tillämpliga koldioxidutsläppsfaktorn (tCO2/MWh) (år t), Pt–1 är forwardpriset år t–1 (EUR/tCO2), E är det tillämpliga produktspecifika effektivitetsriktmärke för elförbrukning som definieras i tillägg III. och BO är referensproduktion. Dessa begrepp definieras i tillägg I.

(b)

Om de effektivitetsriktmärken för elförbrukning som förtecknas i tillägg III inte är tillämpliga på de produkter som stödmottagaren tillverkar, motsvarar det högsta stödet per anläggning för kostnader som uppstått år t följande: I denna formel är Ait stödnivån år t, uttryckt som en delmängd (t.ex. 0,8), Ct är den tillämpliga koldioxidutsläppsfaktorn (tCO2/MWh) (år t), Pt–1 är forwardpriset år t–1 (EUR/tCO2), EF är reservriktmärket för elförbrukning och BEC är referensförbrukningen av el (MWh). Dessa begrepp definieras i tillägg I.

28.

Om en anläggning tillverkar produkter för vilka ett effektivitetsriktmärke för elförbrukning som förtecknas i tillägg III är tillämpligt och produkter för vilka reservriktmärket för elförbrukning är tillämpligt, ska elförbrukningen för varje produkt fördelas på grundval av produktionsvolymen för varje produkt.

29.

Om en anläggning tillverkar både produkter som berättigar till stöd (t.ex. om de faller inom de stödberättigande sektorer eller delsektorer som förtecknas i tillägg II) och produkter som inte berättigar till stöd, ska det högsta stödet beräknas endast för de produkter som är stödberättigande.

30.

Stöd kan betalas ut till stödmottagaren under det år då kostnaderna uppstår eller året därpå. Om stöd betalas det år då kostnaderna uppstår ska det finnas en mekanism för justering av betalningarna i efterhand för att säkerställa att stöd, vid alltför stor utbetalning, återbetalas före den 1 juli påföljande år.

31.

Kravet på en stimulanseffekt antas vara uppfyllt om alla villkor i avsnitt 3.1 är uppfyllda.

32.

Investeringsstöd som beviljas under perioden 1 januari 2013–31 december 2016 för nya högeffektiva kraftverk kommer att anses vara förenliga med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet förutsatt att de villkor som anges i detta avsnitt är uppfyllda.

33.

Investeringsstöd till nya högeffektiva kraftverk får bara beviljas om vart och ett av följande villkor är uppfyllda:

34.

Eftastaterna ska visa att stödet är inriktat på att korrigera ett marknadsmisslyckande genom att väsentligt inverka på miljöskyddet. Stödet måste ha en stimulanseffekt som resulterar i att stödmottagaren ändrar sitt beteende. Denna stimulanseffekt ska påvisas med hjälp av ett kontrafaktiskt scenario som styrker att stödmottagaren inte skulle ha gjort investeringen utan stöd. Dessutom får det understödda projektet inte inledas förrän stödansökan har lämnats in. Slutligen måste Eftastaterna visa att stödet inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, i synnerhet om stödet koncentreras till ett begränsat antal stödmottagare eller om det är sannolikt att stödet kommer att förstärka stödmottagarnas ställning på marknaden (på koncernnivå).

35.

De stödberättigande kostnaderna kommer att begränsas till de totala kostnaderna för sådana investeringar i den nya anläggningen (materiella och immateriella tillgångar) som är absolut nödvändiga för byggandet av det nya kraftverket. Dessutom kommer, vid byggandet av ett CCS-förberett kraftverk, kostnaderna för att visa att det rent allmänt är tekniskt och ekonomiskt möjligt att genomföra hela CCS-kedjan att vara stödberättigande. Kostnaderna för att installera utrustning för avskiljning, transport och lagring kommer inte att vara stödberättigande kostnader enligt dessa riktlinjer, eftersom stödet till genomförande av CCS-teknik redan bedöms på grundval av riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd.

36.

Vid nya högeffektiva kraftverk som är CCS-förberedda och där införandet av en fullständig CCS-kedja inleds före 2020 får stödet inte överstiga 15 % av de stödberättigande kostnaderna.

37.

Vid nya högeffektiva kraftverk som är CCS-förberedda men som inte börjar genomföra hela CCS-kedjan före 2020 och för vilka stöd beviljas genom ett verkligen konkurrensutsatt anbudsförfarande som främjar i) den miljövänligaste elproduktionstekniken i den nya anläggningen, vilket leder till lägre koldioxidutsläpp jämfört med aktuell teknik och ii) konkurrensen på elproduktionsmarknaden, får stödet inte överstiga 10 % av de stödberättigande kostnaderna. Anbudsförfarandet ska baseras på klara, öppna och icke-diskriminerande kriterier och ge tillräckligt många företag möjlighet att delta. Dessutom måste budgeten i samband med anbudsförfarandet vara strikt begränsad i det avseendet att alla deltagare inte kan få stöd.

38.

För nya högeffektiva kraftverk som inte uppfyller villkoren i punkterna 36 och 37 ovan får stödet inte överstiga 5 % av de stödberättigande kostnaderna.

39.

Om arbetet med att genomföra hela CCS-kedjan inte har inletts före 2020 ska stödet reduceras till 5 % av de stödberättigande kostnaderna för investeringen, eller till 10 % om de villkor som anges i punkt 37 i avsnitt 3.2 är uppfyllda. Om stödet har betalats ut i förskott ska Eftastaterna kräva tillbaka det överskjutande stödbeloppet.

40.

Från den 1 januari 2013 till den 31 december 2019 ska statligt stöd i samband med gratis tilldelning av utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av elproduktionen och de investeringar som ingår i de nationella planerna, i enlighet med artikel 10 c i direktivet om handel med utsläppsrätter, anses vara förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

41.

De stödberättigande kostnaderna ska begränsas till de totala investeringskostnaderna (materiella och immateriella tillgångar) förtecknade i den nationella planen som motsvarar marknadsvärdet (beräknat i enlighet med kommissionens meddelande av den 29 mars 2011 (17) eller den vägledning som var tillämplig när stödet beviljades) för gratis tilldelade utsläppsrätter per stödmottagare, oavsett driftskostnader och fördelar för en motsvarande anläggning.

42.

Stödet får inte överstiga 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

43.

Stöd som ingår i undantag för sjukhus eller små anläggningar som undantas från EU:s utsläppshandelssystem från och med den 1 januari 2013 kommer att anses vara förenliga med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 61.3 c i EES-avtalet förutsatt att dessa sjukhus och små anläggningar omfattas av åtgärder som motsvarar en minskning av utsläppen av växthusgaser i enlighet med artikel 27 i direktivet om handel med utsläppsrätter och förutsatt att medlemsstaten uppfyller villkoren i artikel 27 i direktivet om handel med utsläppsrätter.

44.

Kravet på en stimulanseffekt antas vara uppfyllt om alla villkor i avsnitt 3.4 är uppfyllda.

45.

En Eftastat måste kunna visa att stöd till stödmottagaren är begränsat till vad som är absolut nödvändigt. Framför allt får Eftastaterna bevilja stöd med lägre stödnivåer än de som nämns i dessa riktlinjer.

46.

De stödtak som föreskrivs i dessa riktlinjer får inte överskridas, oavsett om stödet finansieras helt och hållet med statliga medel eller delvis finansieras av unionen.

47.

Stöd som i dessa riktlinjer anses vara förenligt med den inre marknaden får inte kombineras med annat statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet eller med andra former av unionsfinansiering, om en sådan överlappning leder till en stödnivå som är högre än den som föreskrivs i dessa riktlinjer. Om den utgift som berättigar till stöd för åtgärder som omfattas av dessa riktlinjer helt eller delvis berättigar till stöd för andra ändamål omfattas dock den gemensamma delen av det förmånligaste stödtaket enligt de regler som är tillämpliga.

48.

I enlighet med del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet (18) och myndighetens beslut nr 195/04/KOL av den 14 juli 2004 (19) ska Eftastaterna lämna in årliga rapporter till myndigheten.

49.

Utöver de krav som fastställs i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet och myndighetens beslut nr 195/04/KOL ska de årliga rapporterna om stöd till miljöskydd innehålla ytterligare information om respektive godkänd stödordning. Eftastaterna måste framför allt ta med följande information i sina årliga rapporter:

50.

Myndigheten kommer regelbundet att kontrollera stöd som ges till företag inom sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage därför att kostnaderna för EU:s utsläppshandelssystem förs över på elpriserna på det sätt som beskrivs i avsnitt 3.1. I den processen kommer myndigheten att uppdatera den information den har till sitt förfogande om storleken på det indirekta kostnadsgenomslaget och de möjliga konsekvenserna i form av koldioxidläckage.

51.

I fråga om stöd som beviljats för nya högeffektiva kraftverk, inbegripet de som är CCS-förberedda, ska Eftastaternas årliga rapporter innehålla följande information:

52.

Övervakningsmyndigheten anser att det behövs ytterligare åtgärder för att förbättra öppenheten och insynen kring statligt stöd i Efta-staterna. Framför allt måste det tillses att Efta-stater, ekonomiska aktörer, berörda parter och myndigheten på ett enkelt sätt har tillgång till den fullständiga texten till samtliga tillämpliga miljöstödsordningar.

53.

Detta mål kan uppnås genom att webbplatser införs. Därför kommer myndigheten, när den bedömer stödordningar, systematiskt att kräva att den berörda Eftastaten ska offentliggöra den fullständiga texten till samtliga slutliga stödordningar på internet och meddela webbadressen till myndigheten.

54.

Eftastaterna ska se till att det för samtliga åtgärder förs noggranna register över beviljandet av stöd. Sådana register, som ska innehålla alla uppgifter som krävs för att fastställa att villkoren rörande stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivå har uppfyllts, ska bevaras i tio år från den dag då stödet beviljas och ges till myndigheten på begäran.

55.

Myndigheten kommer att tillämpa dessa riktlinjer från och med den dag då de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och EES-supplementet.

56.

Dessa riktlinjer ska tillämpas till och med den 31 december 2020. Myndigheten kan, efter samråd med Eftastaterna, ändra riktlinjerna före det datumet, om det finns väsentliga skäl som sammanhänger med konkurrens- eller miljöpolitiken, eller för att beakta politiken inom EES på andra områden eller internationella åtaganden. Sådana ändringar kan vara nödvändiga framför allt mot bakgrund av framtida internationella avtal och framtida lagstiftning inom EES på klimatförändringens område. Myndigheten får genomföra en översyn av dessa riktlinjer vartannat år efter det att de har antagits.

57.

Från och med att dessa riktlinjer offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och EES-supplementet kommer myndigheten att tillämpa dem på alla anmälda stödåtgärder den har att fatta beslut om, även om projekten anmälts före offentliggörandet. Myndigheten kommer att tillämpa bestämmelserna i kapitlet i riktlinjerna för statligt stöd om tillämpliga regler för bedömning av olagligt statligt stöd (20) på allt olagligt stöd.