16.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/11

(1)

Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad myndigheten) mottog den 22 juni 2010 en skrivelse med ett klagomål från det isländska värdepappersföretaget H.F. Verðbréf hf. om att den isländska staten i mars 2009 hade beviljat olagligt statligt stöd till investeringsbankerna Saga Capital och VBS genom omvandling av kortfristiga skulder till Islands centralbank till långfristiga lån på förmånliga villkor. Skrivelsen togs emot och registrerades av myndigheten den 7 juli 2010 (ärende nr 563424).

(2)

Efter att ha fått in relevanta upplysningar om åtgärderna från de isländska myndigheterna och efter att diskuterat dem vid ett möte den 6 juni 2011 (2), beslutade myndigheten genom beslut nr 363/11/KOL av den 23 november 2011 att inleda ett formellt granskningsförfarande för statligt stöd till tre isländska investeringsbanker genom omlagda lån till förmånliga villkor (3). Myndigheten gav genom beslutet berörda parter tillfälle att yttra sig. De isländska myndigheterna överlämnade synpunkter på myndigheters beslut nr 363/11/KOL genom en skrivelse av den 21 februari 2012 (ärende nr 625875).

(3)

I juni 2012 tog myndigheten emot uppgifter från den klagande, H.F. Verðbréf hf., om likvidationen av Saga Capital hf. (ärende nr 641907). Myndigheten har också fått in upplysningar om denna likvidation från andra källor och har noggrant följt likvidationsprocessen för de investeringsbanker som omfattades av beslut nr 363/11/KOL.

(4)

De åtgärder som preliminärt granskades i myndighetens beslut nr 363/11/KOL berör den isländska centralbankens lån mot säkerhet och värdepapperslånefacilitet. Inom ramen för sitt uppdrag som centralbank och långivare i sista hand och i linje med andra centralbankers monetära politik, ställde den isländska centralbanken kortfristiga lånefaciliteter till förfogande för finansiella företag i form av lån mot säkerhet (4) i enlighet med bestämmelserna i den isländska centralbankens föreskrifter. Under 2007 och 2008 ökade utlåningen mot säkerhet stadigt och den isländska centralbanken blev den viktigaste likviditetskällan för de finansiella företagen. När de tre isländska affärsbankerna kollapsade i oktober 2008 hade den isländska centralbanken betydande fordringar gentemot inhemska finansiella företag mot säkerhet av olika slag.

(5)

På grund av bankernas kollaps minskade säkerheternas värde och det stod klart att den isländska centralbanken hade gjort förluster på grund av säkerheter utan täckning. Efter det att parlamentet hade gett sitt tillstånd ingick staten och den isländska centralbanken i januari 2009 ett avtal som innebar att den isländska centralbanken överlät en del av sina fordringar i lån mot säkerhet till finansiella företag med underliggande säkerheter till finansministeriet. I februari 2010 kom ministeriet och den isländska centralbanken överens om att de fordringar som centralbanken tidigare hade överlåtit på ministeriet skulle föras tillbaka till Eignarhaldsfélag Seðlabanka Íslands (ESÍ), ett nytt holdingbolag inom den isländska centralbanken, till ett nedsatt pris den 31 december 2009.

(6)

Den statliga skuldförvaltningen, som sköts av den isländska centralbanken, erbjuder lånefaciliteter till primarydealers för statspapper. Syftet med denna värdepappersutlåning är att förbättra marknadens funktion och upprätthålla likviditeten på marknaden för obligationsserier som den statliga skuldförvaltningen håller på att bygga upp. De värdepapper som den statliga skuldförvaltningen godtar som säkerhet för statsobligationer och statsskuldväxlar utgörs av statsobligationer och bostadsobligationer som handlas elektroniskt på sekundärmarknaden. Även andra värdepapper som handlas elektroniskt kan godtas, beroende vilka kriterier som fastställts i faciliteten. Ränta för dessa lån baseras på den isländska centralbankens reporänta. Avtalsperioden kan som längst vara 28 dagar (5).

(7)

I mars 2009 ingick finansministeriet avtal om omvandling av lån med Saga Capital Investment Bank hf., VBS Investment Bank hf. och Askar Capital Investment Bank hf. Samtliga låneavtal ingicks på likartade villkor. Lånebeloppen baserades på betalning av bankernas respektive skulder i december 2008. Återbetalningsvillkoren för lånen till Saga och VBS var identiska. De skulle återbetalas under de kommande sju åren med indexering och en ränta på 2 % per år. Återbetalningsvillkoren för lånet till Askar Capital var likartade, men den årliga räntan var 3 %. Det sammanlagda nominella värdet för de tre investeringsbankernas skulder uppgick till 52,4 miljarder isländska kronor när de långfristiga obligationerna emitterades (6).

(8)

De ovannämnda åtgärderna byggde på förslagen från en arbetsgrupp som den 20 januari 2009 överlämnade ett memorandum till finansministern om omstrukturering av skulder hos finansiella företag till följd av lånefaciliteter mot säkerhet hos den isländska centralbanken. Detta memorandum baserades på uppgifter om de finansiella företagen och deras förmåga att betala tillbaka skulderna. Enligt memorandumet kunde de berörda finansiella företagen till följd av den finansiella kollapsen i Island inte till fullo betala sina skulder till den isländska centralbanken. Enligt memorandumet från ministerns arbetsgrupp arbetade alla isländska myndigheter vid den tidpunkten febrilt med att upprätthålla landets finansiella system och skydda insättarnas pengar. Med detta i åtanke och med hänsyn till andra omständigheter ansågs det nödvändigt att vidta vissa åtgärder för att garantera att företagen skulle kunna betala av sina skulder.

(9)

Enligt de isländska myndigheterna låg tonvikten i beslutet om lånevillkoren inte på att ge en rättvis och normal avkastning, eftersom det hade stått klart redan från början att det var osannolikt att de berörda företagen skulle kunna återbetala sina skulder till fullo. I stället hade arbetsgruppen strävat efter att fastställa en ränta som var tillräckligt hög för att ha betydelse för det berörda företaget, men som inte var så hög att den skulle utesluta möjligheten till återbetalning och på så sätt få företagen att tappa motivationen att omstrukturera sina finanser.

(10)

De isländska myndigheterna fastställde dock vissa villkor för omvandlingen av skulderna. Bl.a. måste gäldenären åta sig att inte betala ut några utdelningar, såvida det inte gjordes motsvarande avbetalning av lånen. Gäldenären fick inte göra några stora riskåtaganden som överskred 20 % av kapitalet (kapitaltäckningskrav). Eventuella bonusar till gäldenärens anställda måste vara rimliga, gäldenären skulle ge långivaren detaljerade kvartalsrapporter över verksamheten och gäldenärens kapitaltäckningskvot fick inte falla under 10 %. Om det skulle visa sig att gäldenärerna enligt den isländska centralbanken inte skulle ha tillräckliga likvida medel, eller om deras kapitaltäckningskvot sjönk under 10 %, hade långivaren rätt att begära att det utestående lånet tillsammans med ränta och andra relevanta kostnader skulle omvandlas till kapital. Syftet med dessa villkor var att öka sannolikheten för att lånen skulle betalas tillbaka i sin helhet och på så sätt skydda statens intressen.

(11)

En mer detaljerad beskrivning av åtgärderna finns i myndighetens beslut nr 363/11/KOL (7).

(12)

De isländska myndigheterna ansåg att åtgärden hade två syften: För det första att försöka trygga statens enorma intresse genom att se till att staten fick tillbaka så mycket som möjligt av sina fordringar, och för det andra att ge de finansiella företagen andrum och möjlighet att lösa sina problem och ta sig igenom krisen.

(13)

Åtgärderna grundades på ett tillstånd från det isländska parlamentet i punkt 7.20 i den statliga tilläggsbudgeten för år 2008, där finansministern på statens vägnar fick tillstånd att från Islands centralbank köpa företagscertifikat som banken hade erhållit som säkerhet för lån och att reglera dessa fordringar på det mest lönsamma sättet.

(14)

De tre mottagarna för åtgärden var Saga Capital Investment Bank hf., VBS Investment Bank hf. och Askar Capital Investment Bank hf. De tre mottagarna och händelseutvecklingen i fråga om deras verksamhet beskrivs närmare i avsnitten 2.5 och 2.6 i myndighetens beslut nr 363/11/KOL.

(15)

I beslut nr 363/11/KOL gjorde myndigheten en preliminär bedömning av huruvida de statliga åtgärderna för att omvandla kortfristiga skulder till långfristiga lån på förmånliga villkor var förenliga med bestämmelserna i EES-avtalet. Eftersom statens inträde som stor fordringsägare hos de berörda företagen var en följd av tidigare åtgärder, nämligen den isländska centralbankens lån mot säkerhet och värdepapperslån, var det dock nödvändigt att undersöka om åtgärderna var statligt stöd.

(16)

Därför inledde myndigheten sin bedömning genom att analysera den isländska centralbankens kortfristiga lån mot säkerhet till finansiella företag. De isländska myndigheterna hade framhållit att de berörda kortfristiga kreditfaciliteterna ingick i den isländska centralbankens normala monetära politik och finansiella marknadsåtgärder och i statens normala statsskuldsförvaltning. Myndigheten ifrågasatte inte att åtgärderna ingick i den monetära politiken och politiken för statsskuldsförvaltning, och att de hade baserats på de gällande föreskrifterna för detta (8). Åtgärderna hade vidtagits på de berörda finansiella företagens initiativ och den isländska centralbanken hade vid den tidpunkten inte backats upp av någon statlig motgaranti. Därför drog myndigheten slutsatsen att den isländska centralbankens lån mot säkerhet till finansiella företag och de statliga kortfristiga lånefaciliteterna inte omfattade statligt stöd.

(17)

Myndigheten ansåg dock preliminärt att de statliga avtalen om omvandling av lånen var statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet. Följande aspekter togs upp i beslutet att inleda ett formellt granskningsförfarande:

(18)

Myndigheten tvivlade också på att det statliga stödet kunde anses vara förenligt med EES-avtalet. De isländska myndigheterna hade hänvisat till artikel 61.3 i EES-avtalet och till myndighetens riktlinjer för undsättning och omstrukturering till stöd för sitt argument att åtgärden var förenlig med avtalet. De isländska myndigheterna överlämnade dock inga bevis till stöd för att åtgärderna skulle bedömas enligt artikel 61.3 b i EES-avtalet eller myndighetens tillfälliga riktlinjer för statligt stöd med hänsyn till den finansiella krisen. Myndigheten betonade att enligt de tillfälliga reglerna för stöd till finansiella företag ska stöd begränsas till vad som är absolut nödvändigt, bankens långsiktiga lönsamhet måste återställas och det måste vidtas åtgärder mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen. Framför allt innehåller riktlinjerna bestämmelser för att garantera en lämplig och tillräcklig ersättning för statlig rekapitalisering (10). Återbetalningsvillkoren för de statliga lånen verkade inte ta hänsyn till de principerna. Lånen hade beviljats med en återbetalningsperiod på sju år, med indexering och till en fast ränta på 2 % per år, vilket låg långt under marknadsräntan. Inte heller föreskrevs någon räntehöjning för att uppmuntra till återbetalning av det statliga kapitalet. Därför konstaterade myndigheten att lånevillkor av detta slag inte var förenliga med myndighetens riktlinjer för statligt stöd.

(19)

De isländska myndigheterna hävdar i första hand att de anser att åtgärderna var förenliga med EES-avtalet. De menar att åtgärderna inte var selektiva eftersom de tre investeringsbankernas omständigheter var unika och att andra banker, som Straumur, SPB och SPRON, inte hade befunnit sig i samma läge som de tre investeringsbankerna. Några av de andra bankinstituten hade redan ställt in sina betalningar till fordringsägarna när avtalen om omvandling av lån slöts och deras omorganisationer var så omfattande att en omvandling av skulder hos den isländska centralbanken inte hade spelat någon större roll för deras finansiella omstrukturering. De isländska myndigheterna hävdade även att deras beslut om att omvandla lånen var förenliga med principen om en privat fordringsägare eftersom alla fordringsägare som befann sig i samma situation som den isländska staten vid den tidpunkten skulle ha agerat på samma sätt.

(20)

Vidare lämnade de isländska myndigheterna upplysningar om nuläget för de tre investeringsbankerna och händelseutvecklingen sedan myndighetens beslut nr 363/11/KOL (11).

(21)

Mot bakgrund av att de tre mottagarna hade upphört med all ekonomisk verksamhet sedan beslut nr 363/11/KOL utfärdades och med hänvisning till Europeiska kommissionens och myndighetens etablerade praxis när det gäller att gå vidare med klassificeringen av åtgärder i motsvarande omständigheter och bedöma deras förenlighet med bestämmelserna (12), hävdade de isländska myndigheterna att myndigheten inte hade någon anledning att gå vidare med ärendet.

(22)

I artikel 6.1 i EES-avtalet anges följande:

”Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemsstater, Eftastater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.”

(23)

För att utgöra statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet måste åtgärderna alltså omfatta ett bidrag från staten eller beviljas genom statliga medel. De måste ge mottagaren en fördel, vara selektiva, snedvridna konkurrensen och riskera att påverkar handeln mellan parterna.

(24)

Som påpekas tidigare drog myndigheten i beslut nr 363/11/KOL preliminärt slutsatsen att de berörda åtgärderna, dvs. omvandlingen av kortfristiga kreditfaciliteter till långfristiga lån, uppfyllde kriterierna i artikel 61.1 i EES-avtalet och därför var statligt stöd. Det fanns inte heller något som tydde på att åtgärderna var förenliga vare sig med de allmänna bestämmelserna om statligt stöd i EES-avtalet eller med myndighetens tillfälliga riktlinjer för statligt stöd med hänsyn till den finansiella krisen. Myndigheten har under utredningen inte fått några upplysningar som skulle påverka den preliminära bedömningen. De isländska myndigheterna hade inte heller i förväg anmält de stödåtgärder som omfattas av myndighetens beslut om att inleda förfarandet. Därigenom bröt de mot den anmälningsskyldighet som anges i artikel 1.3 i del I i protokoll 3. Dessa stödåtgärder har därför genomförts olagligt. Trots detta måste myndigheten bedöma om det finns skäl att gå vidare med ärendet.

(25)

Som påpekas i beslut nr 363/11/KOL hade Askar Capital Investment Bank hf. redan 2007 gjort betydande förluster på sina investeringar i strukturerade kreditprodukter (subprimeprodukter) med amerikanska bostadslån som underliggande tillgångar. Banken ställdes inför ännu större svårigheter i juni 2010 då Islands högsta domstol avgjorde att lån i utländsk valuta var olagliga. Banken lämnade slutligen in en konkursansökan den 14 juli 2010 och togs över av den isländska finansinspektionen samma dag. Enligt upplysningar som senare lämnats till myndigheten är banken nu under likvidation och har upphört med all ekonomisk verksamhet.

(26)

Som det också konstateras i beslut 363/11/KOL försämrades det ekonomiska läget för VBS Investment bank hf. kraftigt efter att banken misslyckats i sina förhandlingar med fordringsägare och aktieägare och bankens fordringsägare sade upp alla förhandlingar 2010. Genom ett beslut av den 3 mars 2010 utsåg den isländska finansinspektionen en tillfällig styrelse för VBS och genom ett beslut i tingsrätten i Reykjavik den 9 april 2010 inleddes ett likvidationsförfarande för VBS enligt artikel 101 i lag nr 161/2002 om finansiella företag. Bankens verksamhetstillstånd har nu återkallats eftersom banken är under likvidation.

(27)

Saga Capitals verksamhetstillstånd återkallades genom ett beslut av den isländska finansinspektionen den 28 september 2011. Därefter har finansinspektionen begärt att ett likvidationsförfarande ska inledas för Saga Capital och att en likvidationsstyrelse ska utses. Tingsrätten för nordöstra Island följde finansinspektions begäran och beslutade den 16 maj 2012 att Saga Capital skulle genomgå ett likvidationsförfarande. Islands högsta domstol fastställde domen den 14 juni 2012. Finansinspektionens beslut att återkalla Saga Capitals verksamhetstillstånd bekräftades genom ett avgörande i Reykjaviks tingsrätt den 5 mars 2012. Detta avgörande har överklagats till högsta domstolen. Banken har dock upphört med all verksamhet som kräver tillstånd eftersom dess verksamhetstillstånd som finansinstitut har återkallats.

(28)

Det står alltså klart att de tre berörda investeringsbankerna har upphört med all ekonomisk verksamhet, deras verksamhetstillstånd har återkallats, de genomgår för närvarande likvidationsförfaranden och tidsfristen för att anmäla fordringar på bankernas tillgångar har löpt ut (13). Om statligt stöd har beviljats investeringsbankerna har detta stöd inte längre några snedvridande effekter och om olagligt stöd har beviljats skulle det vara omöjligt att återkräva det stödet. Under dessa omständigheter skulle ett beslut av myndigheten om att klassificera de berörda åtgärderna som stöd och om deras förenlighet med EES-avtalet inte ha någon verkan i praktiken (14).

(29)

Det är alltså inte längre relevant att fortsätta det formella granskningsförfarande som inletts enligt artikel 1.2 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet.