(1)

Sedan den globala finanskrisen började hösten 2008 har Eftas övervakningsmyndighet (nedan kallad övervakningsmyndigheten) utfärdat fyra uppsättningar riktlinjer (1) med detaljerad vägledning om när statligt stöd till finansinstitut (2) kan anses uppfylla kraven i artikel 61.3 b i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet). Kapitlen i de aktuella riktlinjerna rör tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (3) (bankriktlinjerna), rekapitaliseringen av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (4) (rekapitaliseringsriktlinjerna), behandlingen av värdeminskade tillgångar inom EES banksektor (5) (riktlinjer om värdeminskade tillgångar) och återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (6) (omstruktureringsriktlinjer). Tre av dessa fyra riktlinjer, bankriktlinjerna, rekapitaliseringsriktlinjerna och riktlinjerna om värdeminskade tillgångar, anger villkoren för de viktigaste typerna av stöd som Eftastaterna beviljar – skuldgarantier, rekapitalisering och åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar, medan omstruktureringsriktlinjerna anger vilka särskilda kännetecken en omstruktureringsplan (eller en lönsamhetsplan) måste ha i det specifika sammanhang där krisrelaterat statligt stöd ges till banker på grundval av artikel 61.3 b i EES-avtalet.

(2)

Den 2 mars 2011 antog övervakningsmyndigheten en femte uppsättning riktlinjer om tillämpningen, från och med den 1 januari 2011, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (7) (förlängningsriktlinjerna). Genom förlängningsriktlinjerna utsträcktes giltigheten för omstruktureringsriktlinjerna, som är det enda av de fyra uppsättningarna riktlinjer som löper ut ett visst datum, i ändrad form till och med den 31 december 2011. Övervakningsmyndigheten angav i förlängningsriktlinjerna även att den ansåg att villkoren för beviljande av statligt stöd på grundval av artikel 61.3 b i EES-avtalet, som undantagsvis tillåter stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en EU-medlemsstats eller EES-stats ekonomi, fortfarande var uppfyllda och att bankriktlinjerna, rekapitaliseringsriktlinjerna och riktlinjerna om värdeminskade tillgångar bör fortsätta att gälla som riktlinjer för när krisrelaterat stöd till banker kan anses vara förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 61.3 b i EES-avtalet.

(3)

Den försämrade statsskuldssituationen under 2011 har lett till att banksektorn i EES hamnat under ett ökat tryck, särskilt när det gäller tillgången till långfristig finansiering. Det ”bankpaket” som stats- och regeringscheferna kom överens om vid sitt möte den 26 oktober 2011 (8) syftar till att återupprätta förtroendet i banksektorn genom garantier för den medelfristiga finansieringen och inrättandet av en tillfällig kapitalbuffert som ger samma effekt som en kapitaltäckningskvot på 9 % med ett kapital av högsta kvalitet, efter det att hänsyn tagits till statsskuldsexponeringen enligt en marknadsvärdering. Trots dessa åtgärder anser övervakningsmyndigheten att villkoren för beviljande av statligt stöd på grundval av artikel 61.3 b kommer att vara uppfyllda även efter 2011.

(4)

Följaktligen kommer bankriktlinjerna, rekapitaliseringsriktlinjerna och riktlinjerna om värdeminskade tillgångar att vara tillämpliga även efter den 31 december 2011. Vidare förlängs varaktigheten för omstruktureringsriktlinjerna som även de ska fortsätta att gälla efter den 31 december 2011 (9). Övervakningsmyndigheten kommer att följa utvecklingen på finansmarknaderna och vidta åtgärder så snart marknadsförhållandena så tillåter för att införa mer permanenta regler för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av banker på grundval av artikel 61.3 b i EES-avtalet.

(5)

I syfte att underlätta genomförandet av bankpaketet och för att ta hänsyn till bankernas ändrade riskprofil sedan krisens start bör reglerna klargöras ytterligare och uppdateras i ett antal avseenden. I dessa riktlinjer anges de ändringar som måste göras av förenlighetsparametrarna för krisrelaterat statligt stöd till banker från och med den 1 januari 2012. Framför allt utgör dessa riktlinjer

(6)

Rekapitaliseringsriktlinjerna ger en allmän vägledning när det gäller prissättningen på kapitaltillskott. Vägledningen är främst inriktad på kapitalinstrument med en fast avkastning.

(7)

De ändringar som skett när det gäller regelverk och marknadsförhållanden gör emellertid att övervakningsmyndigheten nu tror att statliga kapitaltillskott i framtiden allt oftare kommer att utgöras av aktier, där ju ersättningen är rörlig. Reglerna om prissättning på kapitaltillskott bör därför klargöras, eftersom avkastningen på aktier består av (osäkra) framtida utdelningar och kapitalvinster och det därför är svårt att på förhand direkt fastställa ersättningen för detta slags instrument.

(8)

Övervakningsmyndigheten kommer därför att bedöma ersättningen för dessa kapitaltillskott på grundval av aktiernas teckningskurs. Rabatten för ett kapitaltillskott i förhållande till aktiekursen (efter justering för ”utspädningseffekten” (10)) omedelbart före offentliggörandet av kapitaltillskottet bör vara tillräcklig för att staten ska få rimliga garantier för att den kommer att få en skälig ersättning (11).

(9)

När det gäller börsnoterade banker ska referensvärdet för aktiekursen vara börskursen för sådana aktier som medför motsvarande rättigheter som de aktier som emitteras. När det gäller onoterade bankaktier finns det inget marknadspris och Eftastaterna bör i stället använda sig av en lämplig marknadsbaserad värderingsmetod (bland annat en metod som grundar sig på P/E-talet för en motsvarande grupp eller andra allmänt vedertagna värderingsmetoder). Aktierna bör tecknas med en rimlig rabatt i förhållande till detta marknadsvärde (eller marknadsbaserade värde).

(10)

Om Eftastaterna tecknar aktier utan rösträtt kan det krävas en större rabatt och storleken på denna bör återspegla kursskillnaden mellan röstberättigade och icke röstberättigade aktier vid de rådande marknadsförhållandena.

(11)

Rekapitaliseringsåtgärder måste vara så utformade att de ger bankerna incitament till att lämna den statliga stödordningen så snart som möjligt. Vad gäller aktier med rörlig ersättning bör det krävas en ökad rabatt i de fall incitamentet till utträde är konstruerat på ett sätt som innebär en begränsning av kursvinstpotentialen för Eftastaten, till exempel om ordningen innebär att det utfärdas teckningsoptioner (warrants) till de gamla aktieägarna som ger dem möjlighet att köpa tillbaka de nyemitterade aktierna till ett pris som garanterar en rimlig årlig avkastning för staten.

(12)

Rabatten måste dock alltid stå i proportion till hur stort kapitaltillskottet är i förhållande till det befintliga kärnprimärkapitalet (core Tier 1). Ju större kapitaltillskott som behövs i förhållande till det befintliga kapitalet desto större blir risken för staten, vilket ställer krav på en större rabatt.

(13)

Hybridinstrument bör i princip innehålla en ”alternativ kupongbetalningsmekanism” som innebär att kuponger som inte kan betalas ut kontant i stället betalas ut till staten i form av nyemitterade aktier.

(14)

Övervakningsmyndigheten kommer även i fortsättningen att kräva att Eftastaterna lämnar in en omstruktureringsplan (eller en uppdaterad omstruktureringsplan) inom sex månader efter dagen för övervakningsmyndighetens beslut om att godkänna undsättningsstöd när det rör sig om en bank som mottar stöd i form av rekapitalisering eller åtgärder i form av övertagande av värdeminskade tillgångar. I de fall banken redan tidigare varit föremål för ett beslut om undsättningsstöd i enlighet med de bestämmelser som reglerar förenligheten med den inre marknaden för statligt bankstöd som tillhandahålls på grundval av artikel 61.3 b i EES-avtalet, oavsett om det rör sig om ett stöd som tillhör samma omstruktureringsprocess eller ej, kan övervakningsmyndigheten fastställa att tidsfristen för inlämnande av en omstruktureringsplan ska vara kortare tid än sex månader. Övervakningsmyndigheten kommer att företa en proportionalitetsbedömning av bankernas bärkraft på lång sikt, i vilken det i full utsträckning tas hänsyn till om banken i fråga är bärkraftig på lång sikt utan en omfattande omstrukturering, särskilt i de fall där kapitalbristen främst sammanhänger med förtroendekrisen till följd av statsskuldssituationen, om kapitaltillskottet är begränsat endast till det belopp som behövs för att täcka de förluster som uppstått till följd av att en bank som i övrigt är bärkraftig har omvärderat statsobligationer från de avtalsslutande parterna i EES-avtalet till aktuellt marknadsvärde och om det framgår av analysen att banken i fråga inte tagit en överdriven risk i samband med förvärvet av dessa statsobligationer.

(15)

Banker får beviljas statliga garantier för utfärdandet av nya låneinstrument, såväl säkrade som osäkrade, med undantag för sådana instrument som klassificeras som kapital. Eftersom det är marknaden för medel- och långsiktig finansiering som är problematisk för bankerna bör statliga garantier normalt sett endast ges för lån med en löptid på mellan ett och fem år (sju år för säkerställda obligationer (även kallade täckta obligationer)).

(16)

Sedan krisens början har prissättningen för statliga garantier varit kopplad till mottagarens medianvärde för CDS-spreaden under perioden 1 januari 2007–31 augusti 2008. I syfte att bättre anpassa denna prissättning till riskprofilen för enskilda mottagare gjordes en uppjustering med verkan från den 1 juli 2010 (12).

(17)

För att ta hänsyn till den ökade differentiering mellan bankernas CDS-spread beroende på skillnader i risk som ägt rum under den senaste tiden bör prissättningsformeln således uppdateras så att den i stället grundar sig på medianvärdet för CDS-spreaden under den treårsperiod som slutar en månad före beviljandet av garantierna. Eftersom CDS-spreaden under de senaste åren delvis bestämts av andra faktorer än de som är knutna till de enskilda bankerna, till exempel den ökade oron på marknaderna till följd av de växande statsskulderna och det faktum att banksektorn anses löpa större risker, bör formeln utformas så att risken för enskilda banker särskiljs från förändringar av EES-staters CDS-spreadar och av marknaden i dess helhet. Formeln bör dessutom ta hänsyn till det faktum att garantier för säkerställda obligationer innebär en väsentligt lägre risk för garantigivaren än vad osäkrade lån gör.

(18)

I överensstämmelse med principerna i punkt 17 fastställs i den reviderade prissättningsformeln i bilagan tillämplig minimigarantiavgift när statliga garantier ges på nationell basis, utan något garantipaket för flera Eftastater. Övervakningsmyndigheten kommer att använda denna formel för alla statliga garantier för en banks betalningsåtaganden med en löptid på minst ett år som utfärdas den 1 januari 2012 eller senare.

(19)

När garantigivare garanterar betalningsåtaganden som inte är i deras egen nationella valuta ska det tas ut en tilläggsavgift som ska täcka garantigivarens växelkursrisk.

(20)

När det gäller garantier som ska täcka en skuld vars löptid understiger ett år kommer övervakningsmyndigheten även i fortsättningen att tillämpa den nuvarande prissättningsformeln, som lämnas som referens i tillägget. Övervakningsmyndigheten kommer inte att godkänna garantier som täcker en skuld vars löptid understiger tre månader, utom i undantagsfall där en sådan garanti behövs med hänsyn till den finansiella stabiliteten. I sådana situationer kommer övervakningsmyndigheten att göra en bedömning av vad som kan anses vara en lämplig ersättning, varvid den kommer att beakta behovet av lämpliga incitament att lämna den statliga stödordningen så snart som möjligt.

(21)

Om Eftastater beslutar att införa garantiarrangemang för bankskulder som omfattar flera Eftastater kommer övervakningsmyndigheten att se över sina riktlinjer i enlighet med detta, särskilt i syfte att se till att Eftastaternas CDS-spreadar endast tillmäts vikt i den utsträckning de fortfarande är relevanta.

(22)

För att övervakningsmyndigheten ska kunna bedöma hur den reviderade prissättningsformeln fungerar i praktiken bör Eftastaterna när de anmäler en ny garantiordning, eller en förlängning av en sådan, ange en vägledande avgift för varje enskild bank som är berättigad att dra nytta av dessa garantier, beräknad med hjälp av formeln på grundval av aktuella marknadsuppgifter. Eftastaterna bör även inom tre månader efter en emission av obligationer för vilka det ställts en garanti underrätta övervakningsmyndigheten om den faktiska garantiavgiften för emissionen i fråga.