BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 298/05/KOL

av den 22 november 2005

om förslaget om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter i vissa ekonomiska sektorer (Norge)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR FATTAT DETTA BESLUT (1)

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2), särskilt artiklarna 61–63 och protokoll 26,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (3), särskilt artikel 24,

med beaktande av artikel 1.2 i del I och artiklarna 4.4, 4.6 och 7.5 i del II i protokoll 3 till avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,

med beaktande av övervakningsmyndighetens riktlinjer (4) för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet,

med beaktande av övervakningsmyndighetens beslut av den 14 juli 2004 om de tillämpningsföreskrifter som det hänvisas till i artikel 27 i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet,

med beaktande av Eftadomstolens dom i mål E-6/98 Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet (5),

med beaktande av övervakningsmyndighetens beslut nr 172/02/KOL av den 25 september 2002 om lämpliga åtgärder i samband med stödordningen om regionalt differentierade arbetsgivaravgifter (6) och skrivelsen från de norska myndigheterna av den 29 oktober 2002 i vilken myndigheterna godtar åtgärderna,

med beaktande av övervakningsmyndighetens beslut nr 218/03/KOL av den 12 november 2003 om statligt stöd i form av regionalt differentierad arbetsgivaravgift (7),

efter att ha uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter i enlighet med de bestämmelser som anges ovan (8), och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

1.   Förfarande

I enlighet med artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet anmälde de norska myndigheterna sin avsikt att tillämpa nedsatta satser på arbetsgivaravgiften för företag verksamma inom vissa sektorer belägna i zonerna 2, 3 och 4 i Norge. Anmälan sändes genom en skrivelse av den 26 april 2004 från Norges delegation vid Europeiska unionen, där en skrivelse av den 23 april 2004 från Nærings- och handelsdepartementet bifogats tillsammans med en skrivelse från Norges finansministerium. Övervakningsmyndigheten tog emot och registrerade anmälan den 27 april 2004 (diarienr. 278992).

På grund av övervakningsmyndighetens svårigheter att förklara den anmälda åtgärden förenlig med artikel 61 i EES-avtalet, beslutade den att, efter viss skriftväxling och flera möten mellan övervakningsmyndigheten och de norska myndigheterna (9), inleda det förfarande som anges i artikel 1.2 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

Övervakningsmyndighetens beslut nr 245/04/KOL av den 6 oktober 2004 om att inleda det formella granskningsförfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och i EES-supplementet till denna (10). Övervakningsmyndigheten har uppmanat berörda parter att inkomma med synpunkter på stödet.

Genom en skrivelse från Norges delegation vid Europeiska unionen av den 12 november 2004 lämnade de norska myndigheterna sina synpunkter på beslutet om att inleda det formella förfarandet (diarienr. 299087). Övervakningsmyndigheten har inte tagit emot några synpunkter från berörda parter.

2.   Beskrivning av den föreslagna åtgärden

a)   Bakgrund

På grundval av Norges lag om socialförsäkring av den 28 februari 1997 (”Lov om folketrygd”) skall alla anställda i Norge betala obligatoriska sociala avgifter till det nationella socialförsäkringssystemet. Dessa avgifter beräknas i förhållande till de anställdas bruttolöner och differentieras efter deras bostadsort. Av denna orsak delas Norge in i fem geografiska områden (zoner). Zon 1 (11) omfattar de mest centrala delarna i landets södra del och täcker 76,6 % av den totala befolkningen i Norge. Zon 2 (12) omfattar de mindre centrala delarna i södra Norge och täcker 9,4 % av den totala befolkningen i Norge. Zon 3 (13) omfattar huvudsakligen vissa bergsregioner i södra Norge och täcker 2,6 % av befolkningen i Norge. Zon 4 (14) består av den nordligaste delen av södra Norge och norra Norge söder om zon 5. Zon 4 omfattar 9,4 % av den totala befolkningen. Zon 5 (15) består av landets allra nordligaste del.

Den 19 november 1997 (16) inledde övervakningsmyndigheten det formella granskningsförfarandet avseende de regionalt differentierade satserna för arbetsgivaravgifter i Norge. Den 2 juli 1998 antog övervakningsmyndigheten ett beslut, (17) där den menade att det system som tillhandahölls genom statliga medel gynnade vissa företag, vilket inte kunde motiveras utifrån systemets allmänna art och egenskaper och som kan snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (18) Systemet måste anpassas till reglerna i EES-avtalet.

Den 2 september 1998 inkom de norska myndigheterna med en ansökan till Eftadomstolen om att, enligt artikel 36.1 i övervakningsavtalet, ogiltigförklara beslutet av den 2 juli 1998.

Eftadomstolen avvisade ansökan om ogiltigförklaring den 20 maj 1999 (19) och fastställde övervakningsmyndighetens beslut. Eftadomstolen bekräftade att systemet med differentierade arbetsgivaravgifter utgjorde statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

För att uppfylla kraven i övervakningsmyndighetens beslut av den 2 juli 1998 föreslog de norska myndigheterna nya regler avseende de regionalt differentierade arbetsgivaravgifterna. Den 22 september 1999 godkände övervakningsmyndigheten de nya reglerna under en begränsad tidsperiod, som inte får gälla längre än till den 31 december 2003 (20).

Den 21 december 2000 fattade Europeiska kommissionen ett negativt beslut om en av Sverige anmäld stödordning för nedsättning av socialavgifter (21). I beslutet påpekade kommissionen att Norge genom en skrivelse av den 27 juli 2000 inte bara hade lämnat synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet avseende det svenska ärendet, utan också bekräftat att det hade en liknande stödordning.

Mot bakgrund av beslutet om den svenska stödordningen diskuterades det norska systemet därefter vid flera möten mellan de norska myndigheterna och Eftas övervakningsmyndighet, samt även mellan Eftas övervakningsmyndighet och Europeiska kommissionen. Med tanke på likheterna mellan de norska och svenska stödordningarna och för att säkra lika sociala rättigheter inom EES ansåg övervakningsmyndigheten det nödvändigt att undersöka den norska stödordningens förenlighet och inledde en formell översyn av det norska systemet genom en skrivelse till de norska myndigheterna av den 4 juni 2002 (diarienr. 02-4189 D).

I sitt beslut av den 25 september 2002 (22) drog övervakningsmyndigheten slutsatsen att stödordningen om regionalt differentierade arbetsgivaravgifter inte uppfyllde kraven för att omfattas av undantaget enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet och föreslog att man skulle anta lämpliga åtgärder och begära att eventuellt oförenligt stöd i systemet avskaffades eller se till att det blev förenligt från den 1 januari 2004.

Genom en skrivelse av den 29 oktober 2002 från Norges delegation vid Europeiska unionen, som övervakningsmyndigheten tog emot och registrerade den 31 oktober 2002 (diarienr: 02-7855 A), godkände de norska myndigheterna de lämpliga åtgärderna.

I mars 2003 anmälde de norska myndigheterna till övervakningsmyndigheten en övergångsperiod på tre år, från 2004 till 2007, för en successiv anpassning av tillämpliga satser för arbetsgivaravgifter i zonerna 3 och 4 (dok. nr: 03-1846 A). Enligt anmälan skulle satserna för arbetsgivaravgifter bli följande (23):

Tabell 1

Genom en skrivelse av den 15 april 2003 (diarienr: 03-2467 A) anmälde de norska myndigheterna också en fortsättning på de regionalt differentierade arbetsgivaravgifterna i Nord-Troms och Finnmark (zon 5). Denna anmälan drogs dock tillbaka genom en skrivelse från Norges ambassadör vid Europeiska unionen av den 4 juli 2003 (diarienr: 03-4403 A) sedan Eftastaterna, efter gemensam överenskommelse i Eftas ständiga kommitté den 1 juli 2003 (nr 2/2003/SK) och i enlighet med artikel 1.2 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet, beslutat att den nuvarande stödordningen för zon 5 är förenlig med EES-avtalet på grund av denna zons unika förhållanden.

Efter att ha inlett det formella granskningsförfarandet genom ett beslut av den 16 juli 2003 (24) och i linje med Eftadomstolens dom i mål E-6/98 (25) drog övervakningsmyndigheten slutsatsen att de nedsatta satserna för arbetsgivaravgifter i zonerna 2, 3 och 4 motsvarade stödbeloppet. Övervakningsmyndigheten godkände den anmälda övergångsperioden på tre år för regionalt differentierade arbetsgivaravgifter i zonerna 3 och 4 genom beslut nr 218/03/KOL av den 12 november 2003. I detta beslut konstaterade övervakningsmyndigheten att utan en övergångsperiod skulle ökningen av sociala avgifter leda till negativa effekter på sysselsättningen. Övervakningsmyndigheten noterade att en gradvis avveckling av de differentierade skattesatserna under en period på tre år skulle innebära att företagens årliga kostnadsökningar skulle komma att spridas över perioden. Om det nuvarande systemet avskaffades direkt skulle de berörda företagen i realiteten drabbas av en kostnadschock. En lämplig övergångsperiod bedömdes vara värdefull för att lindra kostnadschocken och ge företagen tid att anpassa sig till det nya ekonomiska klimatet.

b)   De åtgärder som anmälts för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter i vissa ekonomiska sektorer

1.   Huvuddragen i stödåtgärden

I april 2004 anmälde de norska myndigheterna till övervakningsmyndigheten sin avsikt att från den 1 januari 2005 och på obestämd tid ansöka om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för vissa sektorer, som gällde till utgången av 2003 i zonerna 1, 2, 3 och 4. Avgifterna för 2003 finns i tabell 1 ovan. Zon 5 omfattades inte av anmälan till följd av Eftastaternas ständiga kommittés beslut nr 2/2003/SC av den 1 juli 2003 om att tillämpa en nollavgift för denna zon.

Den anmälda stödåtgärden kommer bara att tillämpas på vissa ekonomiska sektorer vilka, enligt de norska myndigheterna, inte är utsatta för konkurrens från företag i andra EES-stater. De norska myndigheterna hävdade att handeln inte påverkades i de ekonomiska sektorer som skulle komma att gynnas av nedsatta arbetsgivaravgifter. De norska myndigheterna ansåg därför att den anmälda åtgärden inte utgjorde stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

De norska myndigheterna bedömde konkurrensutsättningen på grundval av en ekonomisk rapport som utarbetats av det oberoende konsultföretaget ECON i samarbete med en norsk advokatbyrå (nedan kallad ECON-rapporten). I följande förteckning över sektorer anses inte dessa utsättas för konkurrens från företag i andra EES-stater och omfattas följaktligen av den anmälda åtgärden. Förteckningen har utarbetats på grundval av bedömningen i ECON-rapporten.

Tabell 2

De norska myndigheterna har utifrån ECON-rapporten fastställt följande kriterier för att skilja mellan företag som inte utsätts för konkurrens från företag i andra EES-stater och företag som utsätts för konkurrens från hela EES vad gäller de ekonomiska sektorer som försetts med siffrorna 0/2:

2.   Den metod som använts vid urvalet av de företag som omfattas av den anmälda stödåtgärden om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter

Den anmälda stödåtgärden omfattar ett antal ekonomiska sektorer som fastställts i EKON-rapporten enligt förteckningen ovan. ECON-rapporten baserades på bedömningen av konkurrensen mellan företag (”konkurranseflater”) lokaliserade i zonerna 2, 3 och 4 i Norge och företag i andra EES-stater. Rapporten innehöll en förteckning över sektorer som inte ansågs påverkas av konkurrensen från andra EES-stater.

För tillverkningssektorn utarbetade Statistisk Sentralbyrå i Norge en förteckning över ekonomiska sektorer som inte påverkades av konkurrensen från andra EES-stater på grundval av regionala uppgifter om export och import för de relevanta zonerna. I sin skrivelse av den 12 november 2004 förklarade de norska myndigheterna att den direkta handeln i nästan alla tillverkningssektorer (NACE 15 till NACE 37) ledde till att ECON drog slutsatsen att praktiskt taget alla dessa sektorer kan påverkas av konkurrens från företag i andra EES-stater. De norska myndigheterna har också förklarat att ett fåtal sektorer (tryckning och utgivning av dagstidningar samt byggande av fartyg) anses verksamma på lokala marknader bara på grundval av dessa undersektorers art och egenskaper och inte på analyser av import och export.

Beträffande företag i tjänstesektorn (NACE 50 till NACE 99) undersöktes konkurrensutsättningen huvudsakligen på grundval av kännedom om marknadssituationen i de olika näringslivssektorerna och på intervjuer med ett antal företag i zonerna 2, 3 och 4 i Norge.

Det finns varken någon uttrycklig hänvisning till den metod som använts för att fastställa konkurrensutsättningen i el-, gas-, ång- och hetvattenförsörjning (NACE-kod 40) eller i byggverksamhet (NACE-kod 45), trots att ett stort antal undersektorer inom byggverksamhet har tagits med i anmälan.

Enligt ECON-rapporten påverkas inte rent lokala verksamheter av handeln inom EES. För att klassificeras som en rent lokal verksamhet i enlighet med ECON-rapporten måste den relevanta ekonomiska sektorn uppfylla två kumulativa villkor på området i fråga: Företagen i sektorn i fråga deltar inte själva i gränsöverskridande verksamheter och den specifika verksamhet som är lokaliserad i den aktuella regionen har inte förmågan att dra till sig kunder från andra platser.

I rapporten framhålls att fastställandet av konkurrensen kan användas för att utarbeta ett förslag till regelverk för att, så långt det är möjligt, fortsätta den tidigare stödordningen med nedsatta satser på arbetsgivaravgifter för ekonomiska sektorer som inte konkurrerar med andra länder i EES (28). ECON-rapporten innehåller dock inget förslag till regelverk, som vanligtvis är fallet när det gäller en stödordning, och inte heller lämnas något sådant förslag i anmälan.

I rapportens inledning framhöll ECON att det inte fanns tillräckligt med tid eller resurser för att genomföra en grundlig analys av konkurrensförhållandena inom alla ekonomiska sektorer som omfattas av rapporten och att detta kunde leda både till undervärderingar och övervärderingar av konkurrensen med företag i andra EES-stater (29). ECON ansåg dock att det utifrån rapporten gick att få en rimlig bild av konkurrensen mellan företag inom EES.

3.   Konkurrensproblem i samband med beslutet om att inleda förfarandet

Den 6 oktober 2004 beslutade övervakningsmyndigheten att inleda det formella granskningsförfarandet avseende förslaget om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för vissa ekonomiska sektorer. Övervakningsmyndigheten ansåg att den föreslagna användningen av nedsatta arbetsgivaravgifter i zonerna 2, 3 och 4 omfattade en rad olika ekonomiska sektorer och företag. Den anmälda stödordningen återger i stor utsträckning den tidigare stödordningen med regionalt differentierade och nedsatta satser för arbetsgivaravgifter, vilken övervakningsmyndigheten förklarade vara oförenlig med den gemensamma marknaden (30).

Den viktigaste skillnaden mellan den tidigare bedömda stödordningen och den nyligen anmälda stödordningen är en minskning av antalet ekonomiska sektorer som kan gynnas av nedsatta satser. I ECON-rapporten har man utarbetat en förteckning över sektorer som utifrån konkurrensbedömningen inte ansågs påverkas av handeln inom EES.

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte övervakningsmyndigheten tvivel om den metod som använts vid insamlingen av uppgifter i ECON-rapporten. Övervakningsmyndigheten ansåg inte att metoden verkade vara systematisk. Övervakningsmyndigheten var oroad över att ECON-rapporten bara gav en ofullständig bild av nuvarande situation, utan grundlig analys av den framtida situationen.

Övervakningsmyndigheten betonade sina tvivel på om den strategi som använts för att fastställa om handeln inom EES påverkades inom en given sektor var förenlig med kraven i etablerad rättspraxis avseende innebörden av kriteriet ”påverkan på handeln” i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet. Med hänvisning till rättspraxis påminde övervakningsmyndigheten särskilt om det faktum att, tvärtemot den metod som använts i ECON-rapporten, stöd som beviljas till rent lokala verksamheter eller företag som enbart bedriver verksamhet på lokal nivå inte i sig självt utesluter en eventuell påverkan på handeln.

Övervakningsmyndigheten hyste vidare tvivel på om den anmälda stödordningen innehöll de mekanismer som krävs för att garantera att handeln inte påverkas i någon instans, eftersom den inte innehöll någon allmän skyddsklausul för att se till att den tillämpas med erforderlig säkerhet i rättsligt och ekonomiskt hänseende avseende påverkan på handeln. Övervakningsmyndigheten var oroad över ordningens odefinierade stödkaraktär, som är obegränsad i tid och inte innehåller någon översynsklausul av kriterierna och villkoren vid tillämpningen.

Övervakningsmyndigheten beslutade att inleda det formella granskningsförfarandet, bland annat för att underlätta Norges uppgift att klargöra och bättre underbygga huruvida tillämpningen av den anmälda stödåtgärden hade någon påverkan på handeln eller inte. För synpunkter från de norska myndigheterna hänvisas till följande avsnitt.

4.   Synpunkter från de norska myndigheterna

Genom en skrivelse av den 12 november 2004 lämnade de norska myndigheterna sina synpunkter på övervakningsmyndighetens beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet. Beträffande innehållet i anmälan klargjorde de norska myndigheterna att när det gäller näringsgrensindelningarna 52.120 (Annan detaljhandel med brett sortiment), 52.420 (Butikshandel med kläder) och 52.443 (Butikshandel med möbler) omfattade anmälan företag lokaliserade i samtliga tre zoner som ingår i stödordningen. På grund av en felaktighet angavs detta bara för företag i zon 4.

De norska myndigheterna förklarade att ”vissa ekonomiska sektorer i en zon hade anmälts som icke konkurrensutsatta, medan samma sektorer i andra zoner inte hade tagits med i denna förteckning. […] Orsaken till detta var att man vid utarbetandet av ECON-rapporten fann att det i vissa ekonomiska sektorer inte fanns några företag som överskred taket enligt regeln om stöd av mindre betydelse i den relevanta zonen. […] För framtida ändamål gäller dock att om lönekostnaderna för sådana företag skulle leda till att taket om stöd av mindre betydelse överskreds, skulle dessa företag bedömas på samma sätt som företag som omfattas av den relevanta sektor som anmälts i andra zoner.”

Vidare ansåg de norska myndigheterna att de argument som övervakningsmyndigheten använde vid sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet återspeglade en något förenklad förståelse av den metod som använts vid datainsamlingen och ECON:s bedömning. De norska myndigheterna hävdade att för företag i tillverkningssektorn undersöktes konkurrensutsattheten på grundval av regionala uppgifter om export och import. De norska myndigheterna förtydligade att ECON-rapporten inte förutsätter att analysen av uppgifterna är tillräckliga för att fastställa vilka ekonomiska sektorer som inte påverkas av konkurrensen från företag i andra EES-stater, men tillräckliga för att bekräfta att stöd till en viss sektor faktiskt kan påverka handeln.

Beträffande företag i tjänstesektorerna gjorde de norska myndigheterna gällande att konkurrensutsättningen huvudsakligen undersöktes utifrån kännedom om marknadssituationen i de olika näringsgrenarna och på intervjuer med ett antal företag. Ett av villkoren för att klassificeras som lokal verksamhet var att företagen i den relevanta sektorn inte själva deltog i gränsöverskridande verksamheter. Detta villkor var dock inte tillräckligt. I ECON-rapporten utvärderades också om den specifika tjänsteverksamheten i en given region hade förmåga att dra till sig kunder från andra platser eller EES-stater. Beträffande eventuella framtida situationer ombads de intervjuade företagen ge sina synpunkter på vilka effekter det skulle få på deras kunders handelsmönster om priset på den lokala tjänsten ökade med en särskild procentenhet eller om företag i de nordiska grannländerna ökade priset för samma tjänst.

Slutligen ansåg de norska myndigheterna att det var upp till övervakningsmyndigheten att bedöma om någon av de sektorer eller mottagare som omfattas av den anmälda stödordningen kan beviljas stöd som inte påverkar handeln mellan parterna i EES-avtalet.

II.   BEDÖMNING

1.   Förfarandekrav

Den anmälda stödordningen har inte inletts. De norska myndigheterna har därmed iakttagit sina skyldigheter i enlighet med artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

2.   Den anmälda stödordningen

De norska myndigheterna har anmält sin ”avsikt att från den 1 januari 2005 fortsätta stödordningen med differentierade arbetsgivaravgifter som var tillämplig före den 1 januari 2004för sektorer som inte är utsatta för konkurrens från företag i andra EES-stater.” Inget konkret utkast till förslag om regler eller lagar som reglerar tillämpningen av stödordningen har anmälts. De norska myndigheterna har anmält en rapport utifrån vilken de har för avsikt att återinföra den tidigare stödordningen med regionalt differentierade och nedsatta satser för arbetsgivaravgifter till förmån för vissa sektorer. Även om det i ECON-rapporten framhålls att fastställandet av konkurrensen kan användas för att utarbeta ett förslag till regler innehåller den inte några förslag till regler, som vanligtvis är fallet för en stödordning, och inte heller lämnas något sådant förslag i anmälan.

På grundval av de extra uppgifter som de norska myndigheterna lämnade i anmälan och under det formella granskningsförfarandet verkar det som om de norska myndigheterna vill fortsätta (eller återinföra) det tidigare systemet med regionalt differentierade och nedsatta satser för arbetsgivaravgifter, men begränsa tillämpningen till sektorerna i ECON-rapporten. Det bör påminnas om att det tidigare systemet med nedsatta satser för arbetsgivaravgifter klassificerades som en stödordning (31). Övervakningsmyndigheten anser inte att det finns någon orsak till att den anmälda stödordningen klassificeras som en stödordning, även om dess tillämpningsområde har minskats.

Enligt definitionen i artikel 1 d i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet är en stödordning en rättsakt på grundval av vilken enskilt stöd kan beviljas företag som definieras på ett allmänt och abstrakt sätt, utan att några ytterligare genomförandeåtgärder krävs. Den omfattar också varje rättsakt på grundval av vilken stöd som inte är hänförbart till ett visst projekt, kan beviljas ett eller flera företag för obestämd tid eller med obestämt belopp.

Den anmälda åtgärden avser tillämpningen av regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för företag verksamma i ett antal sektorer (över 200 sektorer omfattas av förslaget) för anställda bosatta i zonerna 2, 3 och 4 i Norge. Tillämpningen av nedsatta satser för arbetsgivaravgifter är inte ett individuellt beviljande av stöd till ett enskilt företag, utan upprepas regelbundet under obestämd tid till förmån för ett obestämt antal stödmottagare. Den anmälda stödåtgärden skall därför klassificeras som en stödordning.

3.   Beslutets tillämpningsområde

Följande bedömning tillämpas bara på verksamheter som omfattas av EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten kan inte bedöma verksamheter som inte omfattas av avtalets tillämpningsområde som t.ex., NACE-kod 75.220 försvarsverksamhet.

Vidare har övervakningsmyndigheten inga befogenheter att undersöka stöd till företag som enbart utför verksamheter i relation till produkter som inte omfattas av EES-avtalet, som jordbruks- eller fiskeriprodukter (32). Detta gäller bland annat NACE-kod 01.300 växtodling i kombination med djurskötsel (blandat jordbruk). Verksamheter inom sektorer som inte omfattas av övervakningsmyndighetens befogenhet att bedöma förekomsten av statligt stöd tas inte upp i detta beslut (33).

4.   Statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet

Artikel 61.1 i EES-avtalet lyder:

Enligt fast rättspraxis krävs för att klassificeras som stöd att samtliga fyra villkor i artikel 61.1 i EES-avtalet uppfylls (34). 1) Det skall röra sig om en statlig åtgärd eller eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. 2) Den skall ge mottagaren en selektiv fördel. 3) Åtgärden skall snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. 4) För att omfattas av förbudet i artikel 61.1 i EES-avtalet skall stödåtgärden påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet.

Den norska stödordningen med nedsatta satser för arbetsgivaravgifter har behandlats i flera av övervakningsmyndighetens beslut (35). Eftadomstolen bedömde också ordningen (36) och drog slutsatsen att stödordningen utgjorde statligt stöd.

Syftet med förslaget är att återinföra den tidigare ordningen, med den enda skillnaden att den föreslagna ordningen har minskats till att bara omfatta vissa sektorer. Övervakningsmyndigheten anser att dess slutsatser och Eftadomstolens konstateranden vad gäller klassificeringen av den tidigare stödordningen enligt artikel 61.1 i EES-avtalet även gäller den anmälda stödordningen avseende tre av de fyra kumulativa kriterierna.

Den anmälda stödordningen inbegriper således en förbrukning av statliga medel i och med att staten förlorar intäkter genom tillämpningen av nedsatta satser för arbetsgivaravgifter. Vidare ger stödordningen företagen i de gynnade sektorerna och regionerna en direkt konkurrensfördel jämfört med företag lokaliserade i andra zoner eller som inte omfattas av de sektorer som anmälts. I detta sammanhang understryker övervakningsmyndigheten att en åtgärd bara kan utgöra statligt stöd om det gäller ett företag som utför en ekonomisk verksamhet, det vill säga en verksamhet som består i att man i en konkurrenssituation på en given marknad erbjuder varor och tjänster (37). Enligt rättspraxis definieras företag som ”varje enhet som utövar ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och sättet för dess finansiering” (38). Därför kan inget statligt stöd ingå i verksamhet som inte är ekonomisk som exempelvis rent statlig administrativ verksamhet, rättskipning eller obligatorisk socialförsäkring. Detta beslut omfattar således inte sådana verksamheter.

Den fråga som återstår att besvara är om stöd som beviljats enligt den anmälda stödordningen, som är tillämplig på ett visst antal sektorer som inte påstås vara utsatta för konkurrens från företag i andra EES-stater, påverkar handeln mellan parterna i EES-avtalet.

a)   Påverkar stödet handeln i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet?

För att stödåtgärden skall omfattas av förbudet i artikel 61.1 i EES-avtalet måste stödet kunna påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet. Denna regel skiljer inte mellan orsaken till eller syftet med åtgärderna, utan på effekterna av dem (39).

Övervakningsmyndigheten kommer att bedöma om den anmälda stödordningens begränsningar till vissa sektorer hindrar stödet från att påverka handeln mellan parterna, vilket leder till att det inte omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.   Rättslig norm

Enligt rättspraxis (40) skall stödet anses påverka handeln inom EES så snart statligt ekonomiskt stöd stärker ett företags ställning jämfört med andra företag som konkurrerar inom EES.

Det finns ingen tröskel eller procentenhet under vilken handeln mellan parterna inte anses bli påverkad (41). Enligt fastställd rättspraxis utesluter inte ett relativt lågt stödbelopp eller att det företag som tar emot stödet är relativt litet, möjligheten att handeln inom EES påverkas (42). Om en sektor har ett stort antal små företag kan stöd som potentiellt är tillgängligt för alla eller ett mycket stort antal företag inom den sektorn, även om de enskilda beloppen är små, påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet (43). Stöd kan också påverka handeln inom EES, även om det stödmottagande företaget inte självt deltar i gränsöverskridande verksamhet (44).

Stödets karaktär beror inte på de tillhandahållna tjänsternas lokala eller regionala karaktär eller det berörda verksamhetsområdets omfattning (45). Den lokala karaktären på stödmottagarnas verksamheter är en av de faktorer som skall beaktas vid bedömningen av om handeln påverkas, men är inte tillräcklig för att förhindra att stödet påverkar handeln (46). Det beror på att beviljandet av statligt stöd till ett företag kan leda till att den interna produktionen bibehålls eller ökas, vilket får till följd att möjligheterna för andra företag att komma in på de berörda EES-staternas marknad minskar (47).

Vid bedömningen av påverkan på handeln krävs inte att övervakningsmyndigheten fastställer en stödordnings faktiska effekt, utan undersöker om den kan påverka handeln inom EES (48). Kriteriet påverkan på handeln har traditionellt tolkats på ett icke restriktivt sätt så att en stödåtgärd generellt anses vara statligt stöd om det kan påverka handeln mellan EES-staterna (49).

2.   Bedömning av den anmälda stödordningen

Enligt de norska myndigheterna omfattar den anmälda stödordningen ungefär 75 % av de tjänstesektorer som undersökts i ECON-rapporten och en liten del av tillverkningssektorn plus flera sektorer inom byggnadssektorn. Enligt anmälan utövar dessa mer än 200 ekonomiska sektorer, där 13 har vissa kvalifikationer, inte handel inom EES. Därför anser de norska myndigheterna att den anmälda stödordningen inte utgör statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

—   ECON-rapporten och den metod som använts för att välja ut de ekonomiska sektorer som omfattas av stödordningen

Den anmälda stödordningen för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter bygger på den så kallade ECON-rapporten som bifogas anmälan. Enligt rapporten är syftet med rapporten inte att bedöma om stödordningen med regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter är förenlig med EES-avtalet, utan att bedöma konkurrenssituationen (50)

De norska myndigheterna har inte gjort några ytterligare bedömningar i anmälan och inte heller lagt fram några närmare definitioner på konkurrensvillkoren i förhållande till andra parter i EES-avtalet. De har bara framhållit att de ursprungliga satserna för differentierade arbetsgivaravgifter skall vara tillämpliga för företagen inom de sektorer som i ECON-rapporten inte anses vara utsatta för konkurrens. De har inte lagt fram någon juridisk text med bestämmelser som styr tillämpningen av nedsatta satser för arbetsgivaravgifter.

De norska myndigheterna godtar att det kan förekomma potentiella avvikelser i informationen i ECON-rapporten vid utvärderingen av enskilda ekonomiska sektorer som ”sannolikt utjämnats på aggregerad nivå” (51). Övervakningsmyndigheten kan inte godta denna metod. En stödordning måste vara tillräckligt detaljerad för att säkerställa att dess tillämpning på varje potentiell enskild stödmottagare inte strider mot bestämmelserna i EES-avtalet.

Enligt övervakningsmyndighetens åsikt säkerställer inte metoden för att välja ekonomiska sektorer som inte antas påverkas av handeln mellan staterna att stöd inte beviljas företag verksamma inom verksamheter som påverkar handeln inom EES.

Övervakningsmyndigheten ifrågasätter trovärdigheten i de uppgifter som samlats in för ECON-rapporten vilka, särskilt för tjänstesektorerna, huvudsakligen baserades på den egna kännedomen om marknadssituationen och på telefonintervjuer med ett antal företag. De insamlade uppgifterna baseras inte på empiriska bevis, utan är ganska subjektiva. Enligt de uppgifter som övervakningsmyndigheten förfogar över verkar inte de insamlade uppgifterna ha kontrollerats.

På grundval av ECON-rapporten anses en verksamhet som rent lokal och påverkas inte av handeln inom EES om två villkor är uppfyllda: Företagen i sektorn i fråga deltar inte själva i gränsöverskridande verksamheter och den specifika verksamheten har inte förmågan att dra till sig kunder från andra platser.

ECON-rapporten bedömer dock inte om kriteriet ”påverkan på handeln” i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet uppfylls eller inte, om stöd beviljas företag i de olika sektorer som tas upp i rapporten. Istället bedöms den direkta konkurrensen i den berörda sektorn och regionen. Som anges ovan utesluter det faktum att stödmottagaren är verksam på en lokal marknad inte att handeln inom EES påverkas. Att det enligt rapporten inte finns någon konkurrens innebär inte att stöd till företag verksamma inom dessa ekonomiska sektorer inte skulle påverka handeln mellan parterna i EES-avtalet.

Den metod som används i ECON-rapporten för att identifiera ekonomiska sektorer, vilka utgör basen för anmälan av nuvarande stödordning för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter, följer inte parametrarna för tolkningen av kriteriet ”påverkan på handeln” som fastställts i Eftadomstolens och EG-domstolens rättspraxis, som anges ovan.

—   Själva stödordningen

Den anmälda stödordningen omfattar ett stort och varierat antal företag (52) som bland annat är verksamma inom följande ekonomiska sektorer: varvsindustrin, byggande av motorvägar, vägar, flygfält och sportanläggningar, parti- och detaljhandel, post och telekommunikationer, finansiella tjänster, biluthyrning, revision, filmproduktion, radio- och TV-verksamhet.

På områden där sekundärlagstiftning har antagits för att öppna och reglera upprättandet av den inre marknaden, som finansiell verksamhet (NACE-kod 65), post och telekommunikationer (NACE-kod 64), osv. eller på områden som omfattas av särskilda regler om statligt stöd, som byggande och reparation av fartyg och båtar (NACE-kod 35) (53) anser inte övervakningsmyndigheten generellt att respektive verksamhetsområde skyddas från handel inom EES.

Mobilteleoperatörer (NACE-kod 64.220), Internetleverantörer (NACE-kod 64.230) och annan postbefordran (NACE-kod 64.120) är goda exempel på gränsöverskridande verksamheter. Merparten av dessa verksamheter utförs av företag som bedriver internationell verksamhet (54).

Vad gäller byggverksamhet (NACE 45) måste motorvägs- eller vattenprojektsbyggande utföras av specialiserade storföretag som konkurrerar med andra företag inom EES (55).

I de anmälda näringslivssektorer som karaktäriseras av avreglering och liberalisering är det vanligt att statligt ekonomiskt stöd påverkar handeln.

I andra näringslivssektorer som omfattas av stödordningen har beslut om statligt stöd redan fattats, som klart påvisar att handeln påverkas. Det är bland annat fallet med förlagsverksamhetssektorn (NACE 22) där kommissionen förra året antog följande beslut: ”[…] handel mellan medlemsstaterna vad gäller den förlagsverksamhet som omfattas av de stödåtgärder som undersöks. De stödåtgärder som undersöks kan därmed snedvrida konkurrensen mellan företag om förlagen kan bedriva sin verksamhet i olika medlemsstater, framställa publikationer på olika språk och konkurrera om upphovsrätt och reklam.” (56)

Ett annat exempel på en sektor där beslut om att statligt stöd påverkar handeln redan har antagits är parti- och agenturhandel utom med motorfordon (NACE 51) (57): ”handelsvolymen av läkemedelsprodukter och andra därtill hörande produkter […] under 1991 […] i de fyra EES-länderna (Österrike, Finland, Sverige, Norge) översteg 2,7 miljarder ecu.”

Som framgår i exemplen ovan utsätts företag i många av de sektorer som omfattas av denna stödordning av konkurrens från företag i andra EES-stater. Stöd som beviljas företag som är verksamma inom dessa sektorer påverkar därför handeln. Stödordningen utgör därför statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EG-fördraget. Det bör i detta avseende betonas att de norska myndigheterna har anmält en enda stödordning för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter som omfattar mer än 200 sektorer och inte mer än 200 enskilda anmälningar, dvs. en per sektor.

I de norska myndigheternas skrivelse av den 12 november 2004 anges att ”det är upp till övervakningsmyndigheten […] att bedöma om någon av de anmälda näringslivssektorerna eller stödmottagarna kan beviljas stöd som inte påverkar handeln mellan parterna i EES-avtalet” (58). När övervakningsmyndigheten undersöker en stödordning skall den bedöma stödordningens allmänna egenskaper för att försäkra sig om huruvida det innehåller statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet. I EG-domstolens etablerade rättspraxis fastställs att ”vad beträffar ett stödprogram kan kommissionen begränsa sig till att granska det ifrågavarande programmets särdrag för att bedöma om detta innebär en avsevärd fördel för stödmottagarna i förhållande till deras konkurrenter och om det huvudsakligen gynnar företag som deltar i handeln mellan medlemsstaterna.” (59) Eftadomstolen har också antagit denna tolkning (60).

Övervakningsmyndigheten måste därför bedöma stödordningen enligt denna tolkning. Denna bestämmelse gäller om stödordningen som sådan innehåller statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten är därför inte skyldig att i varje enskilt fall i stödordningen kunna bevis att villkoren i artikel 61.1 i EES-avtalet är uppfyllda.

Det är för ändamålet med detta beslut inte möjligt (61) att fastställa om stödordningen kan komma att påverka handeln inom var och en av de mer än 200 sektorer den omfattar. Enligt fast rättspraxis skall det säkerställas att handeln inte påverkas för enskilda företag som kan gynnas av stödordningen (62). Övervakningsmyndigheten anser det inte vara möjligt att säkra att alla potentiella stödmottagare inom var och en av de över 200 anmälda NACE-sektorerna inte omfattas – och inte kommer att – omfattas av handel i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

Det finns andra näringslivssektorer som omfattar verksamheter som ofta utförs på lokal nivå. När det gäller dessa sektorer kan man dock inte utesluta att handeln kan påverkas. Exempelvis tillhör lokala tillhandahållare av tjänster som utbildningscentra eller detaljhandel, såsom snabbköp, ofta större kedjor som konkurrerar inom hela EES. Vidare har EG-domstolen nyligen fastställt att handeln påverkas inom tandvårdssektorn (NACE-kod 85) (63), en tjänst som normalt tillhandahålls lokalt.

Även om påverkan på handeln vanligtvis har fastställts finns det också några konkreta exempel i övervakningsmyndighetens och kommissionens beslutspraxis där konkreta beviljanden av stöd under särskilda omständigheter inte ansågs påverka handeln. Det var exempelvis fallet i kommissionens beslut om Brighton Pier och Dorsten swimmingpool (64). Påverkan på handeln förnekades också i övervakningsmyndighetens beslut om inrättandet av privata daghem på kommunala tomter genom subventionerade hyror i Oslo (65). Dessa ärendens gemensamma drag är att de endera avser ett enskilt beviljande av stöd eller en stödordning som avgränsas med sådana klara, koncisa och strikta begränsningar vid tillämpningen och av potentiella stödmottagare att det kunde säkerställas att inget enskilt stöd kunde beviljas som påverkade handeln.

I ECON-rapporten, på grundval av vilken stödordningen har utarbetats, har man huvudsakligen analyserat nuvarande situation för ett antal näringslivssektorer i Norge. Näringslivet utvecklas dock och handelsmönstren kan komma att förändras. Man vet inte hur den framtida situationen blir och om ECON-rapportens resultat, utifrån vilken de norska myndigheterna motiverar frånvaron av påverkan på handeln, kommer att gälla. Utan en översynsmekanism för att anpassa beviljandet av stöd till nya omständigheter kan det inte säkerställas att stöd i framtiden inte kommer att beviljas ett antal företag verksamma i vissa av de näringslivssektorer som anses påverka handeln. Det skall i detta sammanhang påpekas att förslaget om differentierade satser för arbetsgivaravgifter inte är tidsbegränsat.

Stödordningens betydande omfattning är inte tillräckligt preciserad. De norska myndigheterna har i sin skrivelse av den 12 november 2004 förtydligat tillämpningsområdet för anmälan och lämnat synpunkter på att det formella granskningsförfarandet inleds. I anmälan angavs att vissa sektorer inte var konkurrensutsatta i en zon, då det för närvarande inte finns några företag inom dessa sektorer i de angivna zonerna som överstiger gränsen för att värdet skall anses försumbart. De norska myndigheterna har dock förklarat att de kommer att bedöma dessa företag på samma sätt som de företag som omfattas av den relevanta sektor som anmälts i andra zoner, om de framtida lönekostnaderna i dessa företag överskrider gränsen för att värdet skall anses försumbart. Dessa sektorer ingick dock inte i anmälan till övervakningsmyndigheten.

Vidare finns inga ytterligare särskilda kriterier för urvalet av stödberättigande företag inom de näringslivssektorer som ingår i förteckningen i ECON-rapporten, då anmälan bara hänvisar till sektorer. De två kumulerade kriterierna geografisk lokalisering och sektorsverksamhet som krävs för att tillämpa de nedsatta satserna för arbetsgivaravgifter i en bestämd sektor är enligt övervakningsmyndigheten för vittomfattande. I linje med de positiva beslut som anges ovan skall en stödordning innehålla detaljerade och tydliga kriterier (66) för att säkerställa att inget stöd beviljas något företag som kan påverka handeln inom EES.

På grundval av de norska myndigheternas uppgifter anser övervakningsmyndigheten att förslaget om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter kan påverka handeln mellan avtalsparterna.

b)   Slutsats

Av ovannämnda orsaker drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att den anmälda stödordningen för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för företag verksamma inom vissa näringslivssektorer utgör statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet.

5.   Stödets förenlighet

I anmälan hävdade de norska myndigheterna att förslaget om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter inte utgjorde statligt stöd. Efter en preliminär bedömning av stödordningen beslutade övervakningsmyndigheten att inleda det formella granskningsförfarandet på grund av de allvarliga tvivlen om den karaktär av statligt stöd som finns i de regionalt differentierade satserna för arbetsgivaravgifter och deras förenlighet med EES-avtalets regler om statligt stöd. Trots de tvivel som övervakningsmyndigheten uttryckt i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet har inte de norska myndigheterna framfört några synpunkter på stödordningens förenlighet.

Enligt övervakningsmyndigheten kan inget av de undantag som nämns i artikel 61.2 i EES-avtalet tillämpas på ärendet i fråga.

Vidare kan inte systemet med nedsatta satser för arbetsgivaravgifter anses vara förenligt i enlighet med artikel 61.3 i EES-avtalet. En minskning av ett företags driftskostnader som arbetsgivaravgifter utgör driftstöd. Driftstöd till företag inom vissa regioner är i princip förbjudet.

Tillämpningen av nedsatta satser för arbetsgivaravgifter kan inte bedömas inom ramen för artikel 61.3 a i EES-avtalet då ingen norsk region uppfyller kraven i denna bestämmelse, som förutsätter en ovanligt låg levnadsstandard eller allvarlig brist på sysselsättning.

De nedsatta satserna för arbetsgivaravgifter främjar inte genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avhjälper en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi, vilket krävs för förenlighet på grundval av artikel 61.3 b i EES-avtalet.

Beträffande artikel 61.3 c i EES-avtalet ansåg övervakningsmyndigheten i beslut nr 218/03/KOL av den 12 november 2003 om statligt stöd i form av regionalt differentierade arbetsgivaravgifter att en fortsättning på den norska stödordningen var oförenlig med artikel 61.3 c i EES-avtalet och med riktlinjerna för statligt stöd. För företag lokaliserade i zonerna 2, 3 och 4 verksamma i de näringslivssektorer som anges i anmälan innebär den anmälda åtgärden en återgång till de regler som övervakningsmyndigheten under 2002 förklarade som oförenligt stöd, eftersom det inte uppfyllde kraven för ett undantag enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet. De grundläggande dragen i den anmälda stödordningen är desamma som dem i den stödordning som omfattades av övervakningsmyndighetens förhandsbeslut. Den enda skillnaden är den striktare tillämpningen av den nu anmälda stödordningen, som begränsas till företag verksamma inom de över 200 förutfastställda sektorerna. I enlighet med detta beslut bekräftar övervakningsmyndigheten sin tidigare bedömning att tillämpningen av regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter inte är förenlig med EES-avtalets regler om statligt stöd.

6.   Slutsats

På grundval av ovanstående bedömning anser övervakningsmyndigheten att den anmälda stödordningen om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för vissa näringslivssektorer utgör statligt stöd som är oförenligt med EES-avtalets regler.

Enligt de uppgifter som övervakningsmyndigheten har tillgång till har den anmälda stödordningen för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för vissa näringslivssektorer ännu inte genomförts, dvs. inget stöd har utbetalats till någon av stödordningens potentiella stödmottagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det anmälda förslaget om regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för företag verksamma inom vissa näringslivssektorer, som de norska myndigheterna planerar att genomföra, utgör statligt stöd i enlighet med artikel 61.1 i EES-avtalet. Det anmälda förslaget är oförenligt med artikel 61 i EES-avtalet.

Artikel 2

Det anmälda förslaget för regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter för företag verksamma inom vissa näringslivssektorer skall inte genomföras.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

Artikel 4

Detta beslut är giltigt på engelska språket.

(1)  Nedan kallad övervakningsmyndigheten.

(2)  Nedan kallat EES-avtalet.

(3)  Nedan kallat övervakningsavtalet.

(4)  Riktlinjer för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll 3 till övervakningsavtalet, antagna och utfärdade av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994, offentliggjorda i EGT L 231, 3.9.1994, s. 1, och EES-supplement nr 32. Riktlinjerna ändrades senast den 17 juni 2005. Nedan kallade riktlinjerna för statligt stöd.

(5)  Eftadomstolens mål E-6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76.

(6)  Beslut från Eftas övervakningsmyndighet nr 172/02/KOL. Samtliga beslut från Eftas övervakningsmyndighet som det hänvisas till nedan finns på övervakningsmyndighetens webbplats: http://www.eftasurv.int/fieldsofwork/fieldstateaid/stateaidregistry/

(7)  Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 218/03/KOL, offentliggjort i EUT L 145, 9.6.2005, sidorna 25-41.

(8)  Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 245/04/KOL, offentliggjort i EUT C 60, 10.3.2005, sidorna 9–25.

(9)  För närmare uppgifter om skriftväxlingen mellan övervakningsmyndigheten och de norska myndigheterna hänvisas till övervakningsmyndighetens beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet, beslut nr 245/04/KOL, offentliggjort i EUT C 60, 10.3.2005, sidorna 9–25.

(10)  Offentliggjort i EUT C 60, 10.3.2005, sidorna 9–25.

(11)  Denna zon omfattar samtliga kommuner som inte anges nedan under zonerna II-V.

(12)  Denna zon omfattar i Nord-Trøndelag fylke: kommunerna Meråker, Frosta, Leksvik, Mosvik och Verran, i Sør-Trøndelag fylke: kommunerna Ørland, Agdenes, Rissa, Bjugn, Rennebu, Meldal, i Hordaland fylke: kommunerna Etne, Ølen, Tysnes, Kvinnherad, Jondal, Odda, Ullensvang, Eidfjord, Ulvik, Granvin, Kvam, MoMidtre Gauldal, Selbu; i Møre og Romsdal fylke: kommunerna Vanylven, Sande, Herøy, Norddal, Stranda, Stordal, Rauma, Nesset, Midsund, Sandøy, Gjemnes, Tingvoll, Sunndal, Haram, Aukra och Eide, i Sogn og Fjordane fylke: samtliga kommuner, i Hordaland fylke: kommunerna Etne, Ølen, Tysnes, Kvinnherad, Jondal, Odda, Ullensvang, Eidfjord, Ulvik, Granvin, Kvam, Modalen, Fedje, Masfjorden och Bømlo, i Rogaland fylke: kommunerna Hjelmeland, Suldal, Sauda, Kvitsøy, Utsira, Vindafjord och Finnøy, i Vest-Agder fylke: kommunerna Åseral, Audnedal, Hægebostad och Sirdal, i Aust-Agder fylke: kommunerna Gjerstad, Vegårshei, Åmli, Iveland, Evje og Hornnes, Bygland, Valle och Bykle, i Telemark fylke: kommunerna Drangedal, Tinn, Hjartdal, Seljord, Kviteseid, Nissedal, Fyresdal, Tokke, Vinje och Nome, i Buskerud fylke: kommunerna Flå, Nes, Gol, Hemsedal, Ål, Hol, Sigdal, Rollag, Nore och Uvdal, i Oppland fylke: kommunerna Nord-Fron, Sør-Fron, Ringebu, Gausdal, Søndre Land och Nordre Land, i Hedmark fylke: kommunerna Nord-Odal, Eidskog, Grue, Åsnes, Våler, Trysil och Åmot.

(13)  Denna zon omfattar i Nord-Trøndelag fylke: Snåsa kommun, i Sør-Trøndelag fylke: kommunerna Hemne, Snillfjord, Oppdal, Røros, Holtålen och Tydal, i Oppland fylke: kommunerna Dovre, Lesja, Skjåk, Lom, Vågå, Sel, Sør-Aurdal, Etnedal, Nord-Aurdal, Vestre Slidre, Øystre Slidre och Vang, i Hedmark fylke: kommunerna Stor-Elvdal, Rendalen, Engerdal, Tolga, Tynset, Alvdal, Folldal och Os.

(14)  Denna zon omfattar i Troms fylke: de kommuner som inte listas i förteckningen för zon V, i Nordland fylke: samtliga kommuner, i Nord-Trøndelag fylke: kommunerna Namsos, Namdalseid, Lierne, Røyrvik, Namsskogan, Grong, Høylandet, Overhalla, Fosnes, Flatanger, Vikna, Nærøy och Leka, i Sør-Trøndelag fylke: kommunerna Hitra, Frøya, Åfjord, Roan och Osen, i Møre og Romsdal fylke: Smøla kommun.

(15)  Denna zon inkluderar samtliga kommuner i Finnmark fylke, i Troms fylke: kommunerna Karlsøy, Lyngen, Storfjord, Kåfjord, Skjervøy, Nordreisa och Kvænangen.

(16)  Beslut nr 246/97/KOL.

(17)  Nedan kallad ”myndigheten”.

(18)  Beslut nr 165/98/KOL.

(19)  Eftadomstolens dom i mål E-6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76.

(20)  Beslut nr 228/99/KOL.

(21)  Offentliggjord i EGT L 244, 14.9.2001, s. 32.

(22)  Beslut nr 172/02/KOL.

(23)  Företagen i vissa ekonomiska sektorer skulle betala hela satsen på 14,1 %, vilket de redan gjorde i enlighet med den stödordning som övervakningsmyndigheten godkänt genom sitt beslut av den 22 september 1999. De norska myndigheterna informerade också övervakningsmyndigheten om sin avsikt att fortsätta att tillämpa satserna för 2003 i den omfattning detta var förenligt med regeln om stöd av mindre betydelse.

(24)  Beslut nr 141/03/KOL.

(25)  Eftadomstolens dom i mål E-6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76.

(26)  Statistisk näringsgrensindelning enligt Statistisk Sentralbyrås klassificering av sektorer i Norge.

(27)  I tabellen innebär siffran 0 enligt de norska myndigheterna att det inte föreligger någon effekt på handeln inom dessa sektorer. Siffran 0/2 anger att vissa företag inom en bestämd sektor i själva zonen är utsatta för konkurrens.

Hänvisningen uppgift saknas innebär enligt efterforskningarna i ECON-rapporten att inga företag verksamma i en bestämd sektor överskrider gränsen för att värdet skall anses försumbart.

(28)  Sammanfattning av rapporten: ”Kartleggingen skal kunne brukes til å utarbeide et forslag til regelverk som så langt som mulig viderefører ordningen med gradert arbeidsgiveravgift for bransjer eller vesentlige deler av bransjer som ikke er i konkurranse med virksomheter i andre EØS-land, og som dermed ikke påvirker samhandelen.”

(29)  Punkt 1.2 i rapporten: ”Det har verken vært tid eller ressurser til å gjennomføre en dyptgående analyse av konkurranseforholdene innen alle de bransjer som omfattes av rapporten. I de fleste tilfellene har vi måttet bygge på faglige vurderinger støttet av intervjuer med utvalgte bedrifter. Skjevheter i informasjonen kan derfor forekomme i våre vurderinger av enkeltbransjer. Imidlertid kan dette slå ut både i retning av å overvurdere konkurransen med andre EØS-land og å undervurdere den.”

(30)  För ytterligare upplysningar hänvisas till avsnitt I.2.a i detta beslut, med särskild hänvisning till övervakningsmyndighetens beslut nr 172/02/KOL och nr 218/03/KOL.

(31)  Det hänvisas till övervakningsmyndighetens beslut nr 218/03/KOL i vilket övervakningsmyndigheten godkände en övergångsperiod på tre år för att upphöra med regionalt differentierade satser för arbetsgivaravgifter.

(32)  Se till exempel artiklarna 8.3 och 17–20 i EES-avtalet, protokoll 3 och 9 till EES-avtalet samt artikel 24 i övervakningsavtalet.

(33)  Se även avsnitt 4 nedan.

(34)  Domstolens dom i mål C-345/02 Pearle BV, Hans Prijs Optiek Franchise BV, Rinck Opticiëns BV och Hoofdbedrijfschap Ambachten REG 2004, s. I-7139, punkt 33. Domstolens dom i mål C-142/87 Belgien mot kommissionen (”Tubemeuse”) REG 1990, s. I-959, punkt 25. Domstolens dom i förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-4103, punkt 20. Domstolens dom i mål C-482/99 Frankrike mot kommissionen REG 2002, s. I-4397, punkt 68 och i mål C-280/00 Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg REG 2003, s. I-7747, punkt 74.

(35)  Se avsnitt 1.2 a.

(36)  Eftadomstolens dom i mål E-6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76.

(37)  Domstolens dom i förenade målen C-180/98 till C-184/98 Pawlow m.fl. REG 2000, s. I-6451, punkt 75.

(38)  Domstolens dom i mål C-41/90 Höfner and Elser Rec. 1991, s. I-1979, punkt 21.

(39)  Domstolens dom i mål C-56/93 Belgien mot kommissionen, REG 1996, s. I-723, punkt 79.

(40)  Eftadomstolens dom i mål E 6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76, punkt 59, och i mål 730/79, Philip Morris Holland mot kommissionen, Rec. 1980, s. 2671, punkt 11.

(41)  Domstolens dom i mål C-280/00 Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg REG 2003, s. I-7747, punkt 81, och i mål C-172/03 Wolfgang Heiser mot Finanzamt Innsbruck REG 2005, ännu inte offentliggjort, punkt 32.

(42)  Domstolens dom i mål C-71/04 Administración del Estado mot Xunta de Galicia REG 2005, ännu inte offentliggjort, punkt 41, i mål C-280/00 Altmark Trans and Regierungspräsidium Magdeburg REG 2003, s. I-7747, punkt 81, i förenade målen C-34/01 till C-38/01 Enirisorse REG 2003, s. I-14243, punkt 28. Se domstolens dom i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (Tubemeuse), Rec. 1990, s. I-959 [svensk specialutgåva X s. 369], punkt 43. Domstolens dom i förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-4103, punkt 42.

(43)  Domstolens dom i mål C-71/04 Administración del Estado mot Xunta de Galicia REG 2005, ännu inte offentliggjord, punkt 43. Domstolens dom i mål C-351/98, Spanien mot kommissionen, REG 2002, s. I-8031, punkt 64, och i mål C-372/97 Italien mot kommissionen REG 2004, s. I-3679, punkt 57.

(44)  Se förstainstansrättens beslut i mål T-55/99, CETM mot kommissionen, REG 2000, s. II-3207, punkt 86.

(45)  Domstolens dom i mål C-280/00 Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg REG 2003, s. I-7747, punkt 77, och i mål C-172/03 Wolfgang Heiser mot Finanzamt Innsbruck REG 2005, ännu inte offentliggjort, punkt 33. Domstolens dom i mål C-71/04 Administración del Estado mot Xunta de Galicia REG 2005, ännu inte offentliggjort, punkt 40.

(46)  Domstolens dom i förenade målen T-298/97-T-312/97 e.a. Alzetta a.o. mot kommissionen REG 2000, s. II-2319, punkt 91.

(47)  Eftadomstolens dom i mål E-6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76, punkt 59, mål C-303/88, Italien mot kommissionen REG 1991, s. I-1433, punkt 27, förenade målen C-278/92 till C-280/92 Spanien mot kommissionen REG 1994, s. I-4103, punkt 40, och i mål C-280/00 Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg REG 2003, s. I-7747, punkt 78.

(48)  Domstolens dom i mål C-298/00 P Italien mot kommissionen REG 2004, s. I-4087, punkt 49, och i mål C-372/97 Italien mot kommissionen REG 2004, s. I-3679, punkt 44.

(49)  Domstolens dom i förenade målen T-298/97-T-312/97 m.fl. Alzetta a.o. mot kommissionen REG 2000, s. II-2319, punkterna 76–78.

(50)  Punkt 1.1 i rapporten: ”Det inngår imidlertid ikke i formålet til den foreliggende rapport å foreta en vurdering av om den differensierte arbeidsgiveravgiften er i strid med EØS-avtalens bestemmelser. Raporten er avgrenset til å kartlegge de relevante konkurranseflater.”

(51)  Se sidan 2 i de norska myndigheternas skrivelse av den 23 april 2004 (diarienr 279843).

(52)  Enligt den förklaring som de norska myndigheterna ger i anmälan antas merparten, men inte alla, sektorer inom tillverkningsindustrin vara utsatta för utländsk konkurrens och antas därför inte gynnas av de nedsatta arbetsgivaravgifter som anmälts. Företagen inom 75 % av alla tjänstesektorer och många byggsektorer påstås inte vara utsatta för konkurrens och handel inom EES.

(53)  Domstolens dom i mål C-71/04 Administración del Estado mot Xunta de Galicia REG 2005, ännu inte offentliggjord, punkt 47.

(54)  Domstolens dom i förenade målen E-5/04, E-6/04 och E-7/04 Fesil a.o. mot Eftas övervakningsmyndighet [2005], ännu inte offentliggjord, punkt 95.

(55)  Vidare görs ingen uttrycklig hänvisning i anmälan till den metod som används för att fastställa konkurrensutsattheten i denna sektor, trots att ett stort antal undersektorer till byggsektorn har tagits med i anmälan.

(56)  Kommissionens beslut av den 30 juni 2004 om de åtgärder som Italien anmält till förmån för förlagsindustrin.

(57)  Kommissionens beslut om den grekiska stödordningen inom läkemedelssektorn, som finansieras genom avgifter på läkemedelsprodukter och andra därtill hörande produkter, statligt stöd nr C1A/92.

(58)  Se sidan 3 i de norska myndigheternas skrivelse av den 12 november 2004 (diarienr 299087).

(59)  Domstolens dom i mål T-171/02 Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen, REG 2005, ännu inte offentliggjort, punkt 102 i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1987, s. 4013, punkt 18, i mål C-75/97 Belgien mot kommissionen REG 1999, s. I-3671, punkt 48 och i mål C-278/00 Grekland mot kommissionen REG 2004, s. I-3997, punkt 24.

(60)  Eftadomstolens dom i mål E-6/98, Norges regering mot Eftas övervakningsmyndighet, Eftadomstolens rapport, 1999, s. 76, punkt 57.

(61)  Se generaladvokat Geelhoeds förslag till avgörande i mål C-278/00 Grekland mot kommissionen, REG 2004, s. I-3997, punkt 40.

(62)  Domstolens dom i mål T-171/02 Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen REG 2005, ännu inte offentliggjord, punkt 104.

(63)  Domstolens dom i mål C-172/03 Wolfgang Heiser mot Finanzamt Innsbruck, REG 2005, ännu inte offentliggjord, punkterna 29 och 32.

(64)  Kommissionens beslut om statligt stöd nr N 560/01 och NN 17/02 och kommissionens beslut om statligt stöd nr N 258/2000.

(65)  Övervakningsmyndighetens beslut nr 291/03/KOL av den 18 december 2003 om inrättandet av privata daghem på kommunala tomter genom subventionerade hyror i Oslo.

(66)  Se generaladvokat Geelhoeds förslag till avgörande i mål C-278/00 Grekland mot kommissionen REG 2004, s. I-3997, punkterna 45–46.