1)

Vid övervakningen av statligt stöd enligt EES-avtalet använder sig Eftas övervakningsmyndighet av olika parametrar, däribland referensräntan och diskonteringsräntan.

2)

Dessa räntesatser används för att mäta bidragsekvivalenten för ett stöd som utbetalas i flera delbetalningar och för att beräkna inslagen av stöd i ordningar för räntesubventionerade lån. Räntorna används även för att tillämpa regeln om stöd av mindre betydelse och vid återbetalning av olagliga stöd.

3)

Avsikten är att referensräntan skall spegla den genomsnittliga nivån på räntesatserna i de Eftastater som är avtalsslutande parter i EES-avtalet för lån på medellång och lång sikt (5-10 år) med normala säkerheter.

4)

Från och med den 1 april 2000 kommer referensräntan att fastställas på följande sätt:

DESSUTOM SKALL FÖLJANDE KLARLÄGGANDEN GÖRAS:

5)

Eftas övervakningsmyndighet kommer att meddela referensräntan via Internet på följande webbplats: www.eftasurv.int.

1)

Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd skall Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 14 i del II av protokoll 3 till övervakningsavtalet besluta att den berörda Eftastaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren Det stöd som skall återkrävas enligt ett beslut om återkrav skall innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av övervakningsmyndigheten. Räntan skall betalas från det datum då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats.

2)

I en skrivelse av den 22 februari 1995 till EU:s medlemsstater ansåg Europeiska kommissionen, att om man vill återställa balansen är marknadsmässiga räntesatser ett bättre sätt att åtgärda den fördel som felaktigt kommit mottagaren av det olagliga stödet till godo. I enlighet med detta meddelade Europeiska kommissionen medlemsstaterna, att den i de beslut som den kan komma att fatta om återkrav av olagligt beviljat stöd avsåg att som grundval för den marknadsmässiga räntan tillämpa samma referensränta som använts vid beräkningen av nettobidragsekvivalenten för regionala stödåtgärder. I flera år har Europeiska kommissionen alltså haft som standardpraxis att i sina beslut om återkrav inbegripa en klausul om att räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används för att beräkna nettobidragsekvivalenten för regionala stödåtgärder. Europeiska kommissionen antog den 9 september 1997 ett meddelande i vilket det fastställs ytterligare bestämmelser om vilken referensränta som skall användas för beräkning i samband med återbetalning av otillåtet stöd och för andra ändamål (3). Eftas övervakningsmyndighet har delvis införlivat meddelandet med riktlinjerna för statligt stöd, se nuvarande kapitel 34.1 (4). Det har diskuterats huruvida räntan skall tillämpas som enkel eller sammansatt ränta (5).

3)

Enligt ett stort antal beslut av gemenskapens domstolsväsende (6) är återkrav den logiska följden av att ett stöd är olagligt. Målet med återkravet är att återupprätta det tidigare rådande förhållandet. Genom att återbetala stödet förlorar stödmottagaren den orättvisa fördel som han haft jämfört med sina konkurrenter på marknaden, och de konkurrensvillkor som förelåg innan stödet utbetalades återupprättas. Under marknadsmässiga omständigheter skulle enkel ränta normalt beräknas när stödmottagaren inte kan använda räntebeloppet före slutet av perioden, exempelvis när räntan endast betalas i slutet av perioden. Sammansatt ränta skulle normalt beräknas om räntebeloppet kan anses utbetalas till stödmottagaren och därmed läggas till det initiala kapitalbeloppet varje år (eller period). I det fallet skulle stödmottagaren få ränta på den ränta som betalas ut för varje enskild period.

4)

I praktiken kan den typ av stöd som beviljats och den enskilde stödmottagarens situation skilja sig åt. Om stödet innebär överkompensation, kan den fördel som företaget därigenom fått likställas med en deposition som normalt genererar sammansatt ränta. Om stödet är ett investeringsstöd för att täcka en viss stödberättigande kostnad, kan stödet ha ersatt en alternativ finansieringskälla som normalt också skulle ha uppburit sammansatt ränta på marknadsmässig nivå. Om stödet är ett driftsstöd skulle det direkt påverka resultaträkningen och därmed balansräkningen, vilket skulle innebära att medel ställdes till förfogande. Trots de olika förhållandena framstår det alltså som om effekterna av olagligt stöd blir att stödmottagaren får tillgång till finansiering på samma villkor som vid ett medelfristigt lån utan ränta. Av det skälet förefaller sammansatt ränta vara nödvändig för att garantera att de finansiella fördelarna med detta förhållande neutraliseras helt och hållet.

5)

Därför vill övervakningsmyndigheten meddela Eftastaterna och berörda parter att den i framtida beslut om att begära återkrav av stöd som beviljats olagligt kommer att tillämpa den referensränta som tillämpas för att beräkna nettobidragsekvivalenten för regionalt stöd med sammansatt ränta. I enlighet med normal marknadspraxis skall den effektiva räntan beräknas på årsbasis. Likaså förväntar sig Eftas övervakningsmyndighet att Eftastaterna tillämpar sammansatt ränta vid fullföljandet av utestående beslut om återkrav, utom om detta står i strid med någon allmän princip i EES-lagstiftningen.”