Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet

nr 149/99/KOL

av den 30 juni 1999

om införande av riktlinjer för tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag samt om ändring för nittonde gången av procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET,

som beaktar avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet(1), särskilt artiklarna 61-63 i detta,

som beaktar avtalet mellan Efta-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol(2), särskilt artikel 1 i protokoll nr 3 till detta,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet enligt artikel 24 i övervakningsavtalet skall förverkliga bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet enligt artikel 5.2 b i övervakningsavtalet skall utfärda meddelanden eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det avtalet eller övervakningsavtalet uttryckligen föreskriver det eller om Eftas övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,

som erinrar om procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd(3), antagna av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994(4),

som beaktar att Europeiska kommissionen den 11 november 1998 antog ett meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (EGT C 384, 10.12.1998),

som beaktar att en enhetlig tillämpning av reglerna om statligt stöd i EES-avtalet måste säkerställas i hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet enligt punkt II under rubriken "Allmänt" i slutet av bilaga XV till EES-avtalet efter samråd med Europeiska kommissionen skall anta rättsakter som motsvarar dem som antagits av kommissionen för att upprätthålla lika konkurrensvillkor,

efter att ha samrått med Europeiska kommissionen,

som beaktar att det är nödvändigt att ge nationella myndigheter vägledning genom att ange vilka principer och regler som kommer vägleda Eftas övervakningsmyndighet vid tillämpningen av EES-avtalets regler om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet har samrått med Efta-staterna om införandet av nya riktlinjer vid multilaterala sammanträden om statligt stöd den 26 oktober 1998 och den 23 februari 1999, samt i skrift,

HAR FATTAT FÖLJANDE BESLUT.

1. Riktlinjerna för statligt stöd skall ändras genom att ett nytt kapitel 17B införs om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag enligt bilaga I till detta beslut.

2. Beslutet inklusive bilaga I skall offentliggöras i EES-delen i och EES-supplement till Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Efta-staterna skall underrättas om detta beslut genom en kopia av beslutet inklusive bilaga I.

4. Europeiska kommissionen skall underrättas i enlighet med punkt d i protokoll nr 27 till EES-avtalet genom en kopia av beslutet inklusive bilaga I.

5. Detta beslut är giltigt på engelska.

Utfärdat i Bryssel den 30 juni 1999.

På Eftas övervakningsmyndighets vägnar

Knut Almestad

Ordförande

(1) Nedan kallat EES-avtalet.

(2) Nedan kallat övervakningsavtalet.

(3) Även kallade riktlinjerna för statligt stöd.

(4) Offentliggjorda i EGT L 240, 15.9.1994 och i EES-supplement 34 till denna samma dag; den senaste ändringen, den artonde i ordningen, antogs genom beslut nr 113/99/KOL av den 4 juni 1999 (se sidan 11 i detta nummer av EGT).

BILAGA I

17B. TILLÄMPNINGEN AV REGLERNA OM STATLIGT STÖD PÅ ÅTGÄRDER SOM OMFATTAR DIREKT BESKATTNING AV FÖRETAG(1)

17B.1 Inledning

1) Riktlinjerna i detta kapitel ingår i en vidare målsättning att klargöra och förstärka tillämpningen av reglerna om statligt stöd i syfte att minska snedvridningar av konkurrensen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Principen om att stöd är oförenligt med EES-avtalets funktion och undantagen från denna princip är tillämpliga på stöd "av vilket slag de än är" och bland annat på vissa skatteåtgärder. För bedömningen av om en skatteåtgärd skall kvalificeras som stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet krävs emellertid det klargörande som görs i dessa riktlinjer. Ett sådant klargörande är särskilt viktigt med hänsyn till de förfarandemässiga skyldigheter som följer av att en åtgärd kvalificeras som stöd och med hänsyn till följderna av att Efta-staterna inte iakttar dessa skyldigheter.

2) Till följd av fullbordandet av den inre marknaden och dess utvidgning till EES-området, samt liberaliseringen av kapitalrörelserna, har det även visat sig vara nödvändigt att undersöka effekterna av stöd som beviljas i form av skatteåtgärder och att precisera konsekvenserna av sådant stöd med utgångspunkt från undersökningen av dess förenlighet med EES-avtalets funktion.

3) Efta-domstolen har konstaterat(2) att en Efta/EES-stats skattesystem som allmän regel inte omfattas av EES-avtalet. Detta måste förstås som att det står varje enskild stat fritt att utforma och tillämpa ett skattesystem i linje med sina egna politiska val. Efta-domstolen har vidare konstaterat att ett skattesystem i vissa fall emellertid kan få konsekvenser som gör att det omfattas av tillämpningsområdet för artikel 61.1 i EES-avtalet. Dessa riktlinjer syftar till att klargöra under vilka omständigheter sådana konsekvenser kommer att uppstå.

4) Förutom målsättningen att övervakningsmyndighets beslut skall vara öppna för insyn och förutsägbara, syftar dessa riktlinjer till att säkerställa att EES-staterna behandlas samstämmigt och lika. När det gäller procedurreglerna för nytt och befintligt stöd har myndigheten för avsikt att tillämpa dessa nya riktlinjer från fall till fall för att undersöka om nya skattebestämmelser i Efta-staterna är förenliga med reglerna om statligt stöd i EES-avtalet, och att även använda dem för att granska befintligt statligt stöd.

17B.2 Behörighet enligt EES-avtalet

1) Eftas övervakningsmyndighet har behörighet att granska om stöd som beviljas av Efta/EES-staterna är förenligt med reglerna om statligt stöd i avtalet. De viktigaste reglerna om statligt stöd i EES-avtalet är identiska med dem i EG-fördraget(3). I Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis har det slagits fast att en åtgärds skattemässiga karaktär inte undantar den från tillämpning av artikel 87 i EG-fördraget (f.d. artikel 92). Den föreställning om statligt stöd som kan härledas från EES-avtalet måste tolkas på samma sätt i hela EES-området, dvs. även när stödet sker i form av skatteåtgärder.

2) Snedvridningar av konkurrensen som härrör från nytt statligt stöd av det här slaget omfattas dessutom av en ordning för förhandsgodkännade av den behöriga övervakningsmyndigheten enligt definitionen i artikel 62 i EES-avtalet, under behöriga domstolars kontroll. Enligt artikel 1.3 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet måste Efta-staterna anmäla nytt statligt stöd till Eftas övervakningsmyndighet. Efta-staterna får inte verkställa sina planerade stödåtgärder utan att invänta myndighetens godkännande. Myndigheten granskar huruvida stödet är förenligt med EES-avtalets funktion. Denna prövning görs med hänsyn till stödets effekter och inte till de olika former det kan ha. Myndigheten kan besluta att Efta-staten i fråga ändrar eller drar in sådant stöd som myndigheten har förklarat vara oförenligt med EES-avtalets funktion. Om stödet i fråga redan har utbetalats i strid med procedurreglerna och om myndigheten har förklarat att detta stöd inte är förenligt med EES-avtalet, måste Efta-staten i princip återkräva stödet från mottagarna.

17B.3 Tillämpningen av artikel 61.1 i EES-avtalet på skatteåtgärder

1) Enligt artikel 61.1 i EES-avtalet "är stöd som ges av en medlemsstat i gemenskapen, Efta-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med avtalets funktion i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna". Vid tillämpningen av EES-reglerna om statligt stöd är det oväsentligt om en åtgärd har skattemässig karaktär, eftersom artikel 61 är tillämplig på stöd "av vilket slag det än är". För att en åtgärd skall betecknas som stöd i den mening som avses i artikel 61 måste den samtidigt uppfylla de kriterier som utvecklas närmare nedan.

2) För det första måste åtgärden ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader för företaget, bland annat genom

- minskning av beskattningsunderlaget (undantagsvisa avdrag, extraordinära avskrivningar eller överavskrivningar, inskrivning av reserver i balansräkningen, osv.),

- total eller partiell nedsättning av skattebeloppet (skattebefrielse, skattekredit, osv.),

- uppskov med, avskrivning av eller till och med särskild omläggning av skatteskulden.

3) För det andra måste skattefördelen beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel. En förlust av skatteintäkter är likvärdig med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter. Detta kriterium avser även stöd som beviljas av Efta-staternas regionala och lokala organ(4). Statens intervention kan ske såväl genom skatteregler i lagar eller andra författningar som genom skatteförvaltningens praxis.

4) Åtgärden i fråga måste för det tredje påverka konkurrensen och handeln mellan de avtalsslutande parterna. Detta kriterium förutsätter att stödmottagaren utövar en ekonomisk verksamhet, oavsett vilken rättslig ställning denna verksamhet har och oavsett hur den finansieras. Enligt rättspraxis är, vad denna bestämmelse beträffar, villkoret om påverkan på handeln uppfyllt om det stödmottagande företaget bedriver en ekonomisk verksamhet som är föremål för handel mellan de avtalsslutande parterna. Redan det faktum att stödet förstärker detta företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag inom ramen för handeln inom EES gör att det kan antas att handeln påverkas. Detta konstaterande påverkas inte av det faktum att ett stöd är av relativt liten betydelse(5), eller av att det stödmottagande företaget är litet eller att dess andel av EES-marknaden är mycket begränsad(6), och inte heller av det förhållande att stödmottagaren inte är verksam med export(7) eller av att företaget exporterar nästan hela sin produktion utanför EES(8).

5) Åtgärden måste slutligen vara specifik eller selektiv i det att den gynnar "vissa företag eller viss produktion". Denna karaktär av selektiv fördel kan vara ett resultat antingen av ett undantag från skattereglerna i lag eller annan författning eller av skatteförvaltningens skönsmässiga praxis. En åtgärds selektiva karaktär kan emellertid vara motiverad "av systemets art eller funktion"(9). Om så är fallet anses åtgärden inte vara statligt stöd enligt artikel 61.1 i avtalet. Dessa olika aspekter utvecklas nedan.

17B.3.1 Åtskillnad mellan statligt stöd och allmänna åtgärder

1) Skatteåtgärder som är öppna för alla ekonomiska aktörer som är verksamma inom en Efta-stat utgör i princip allmänna åtgärder. De måste faktiskt vara öppna för alla företag på grundval av en princip om lika tillgång och deras räckvidd får inte vara begränsad i praktiken, till exempel genom att staten gör en skönsmässig bedömning av om åtgärderna skall beviljas eller genom andra aspekter som begränsar deras effekt i praktiken. Detta villkor inkräktar emellertid inte på Efta-staternas behörighet att välja den ekonomiska politik som de bedömer vara den mest lämpade och särskilt att fördela skattebördan mellan de olika produktionsfaktorerna på det sätt de anser vara lämpligt. Förutsatt att de tillämpas utan åtskillnad för samtliga företag och all produktion utgör följande åtgärder inte statligt stöd:

- Rena skattetekniska åtgärder (till exempel fastställande av skattesatser, regler för nedskrivning och avskrivning och regler för balansering av förluster samt bestämmelser som är avsedda att undvika dubbelbeskattning eller skatteflykt).

- Åtgärder som syftar till att uppnå ett av den allmänna ekonomiska politikens mål genom att lätta den skattebörda som har samband med vissa produktionskostnader (till exempel forskning och utveckling, miljö, utbildning, sysselsättning).

2) Det faktum att vissa företag eller vissa sektorer drar mera nytta än andra av vissa av dessa skatteåtgärder leder inte nödvändigtvis till att åtgärderna omfattas av tillämpningsområdet för konkurrensreglerna på området statligt stöd. De åtgärder som syftar till att lätta på beskattningen av arbete för samtliga företag har således förhållandevis större effekter för industrier som är mycket arbetskraftintensiva än för kapitalintensiva industrier, utan att de därför nödvändigtvis utgör statligt stöd. Skatteincitament till förmån för investeringar i miljö, forskning och utveckling eller utbildning gynnar på liknande sätt endast de företag som utför denna typ av investeringar men de utgör inte heller nödvändigtvis statligt stöd.

3) Enligt en dom från EG-domstolen från 1974 utgör en åtgärd statligt stöd om den är avsedd att - helt eller delvis - befria företagen inom en viss sektor från de bördor som följer av den normala tillämpningen av det allmänna systemet "utan att denna befrielse är motiverad av systemets art eller funktion". I domen preciseras vidare att "artikel 92 (efter ändringen artikel 87; tillägg till texten) inte urskiljer de planerade ingripandena efter deras orsaker eller mål utan definierar dem enligt deras effekter" (ej officiell svensk översättning). I domen påpekas även att det faktum att den aktuella åtgärden harmoniserar den ifrågavarande sektorns bördor med dem som gäller för dess konkurrenter i andra medlemsstater inte fråntar den dess karaktär av stöd. Sådana skillnader mellan skattesystemen kan inte korrigeras genom ensidiga åtgärder avsedda för de företag som berörs mest av olikheterna mellan skattesystemen(10).

4) Vad som alltså är mest relevant vid tillämpningen av artikel 61.1 i EES-avtalet på en skatteåtgärd är att det genom denna åtgärd införs ett undantag från tillämpningen av skattesystemet till förmån för vissa företag i Efta-staten. Det är alltså nödvändigt att först fastställa vilken generell ordning som är tillämplig. Därefter måste det undersökas om undantag från eller avvikelser inom denna ordning är motiverade "av systemets art eller funktion", dvs. om de är en direkt följd av grundprinciperna i eller riktlinjerna för skattesystemet i den berörda staten. Om så inte är fallet är det fråga om ett statligt stöd.

17B.3.2 Kriteriet att stödet skall vara selektivt eller riktat

1) Av Europeiska kommissionen och Eftas övervakningsmyndighets beslutspraxis framgår att endast åtgärder vars räckvidd omfattar hela statens territorium undgår kriteriet om riktad karaktär i artikel 61.1 i EES-avtalet. Åtgärder med regional eller lokal räckvidd kan i praktiken gynna vissa företag, med förbehåll för de principer som anges i punkt 17b.3.1.4 ovan(11). I EES-avtalet betecknas åtgärder som är avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i en region som stöd. För denna typ av stöd föreskrivs i artikel 61.3 a och 61.3 c uttryckligen möjligheter till undantag från den generella princip som anges i artikel 61.1 enligt vilken stöd är oförenligt med EES-avtalets funktion.

2) I EES-avtalet föreskrivs tydligt att en åtgärd som har en sektoriell inriktning omfattas av artikel 61.1. I denna bestämmelse ingår uttryckligen "vis produktion" bland kriterierna för att avgöra om ett stöd omfattas av övervakningsmyndighetens kontroll. Enligt en numera fast besluts- och rättspraxis utgör en skattemässig åtgärd vars huvudsakliga effekt är att främja en eller flera verksamhetssektorer stöd. Samma sak gäller för en åtgärd som endast främjar inhemska produkter som exporteras(12). Europeiska kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet har dessutom ansett att en åtgärd som var avsedd för samtliga sektorer som var utsatta för internationell konkurrens utgjorde stöd(13). Ett undantag från den grundläggande bolagsskattesatsen till förmån för ett helt område av ekonomin utgör alltså, förutom i vissa fall(14), statligt stöd, vilket framgår av kommissionens beslut(15) avseende en åtgärd som avsåg hela tillverkningssektorn(16).

3) I flera Efta-stater tillämpas olika skatteregler beroende på företagens rättsliga ställning. Vissa offentliga företag befrias exempelvis från kommunalskatt eller bolagsskatt. Sådana regler, som gynnar företag som har rättslig ställning av offentliga företag och bedriver ekonomisk verksamhet, kan utgöra statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet.

4) Vissa skattefördelar är ibland begränsade till vissa företagsformer, vissa av företagens funktioner (interna tjänster inom koncernen, förmedling eller samordning) eller viss typ av produktion. Om sådana fördelar gynnar vissa företag eller viss produktion kan de utgöra statligt stöd enligt artikel 61.1.

17B.3.3 Skönsmässig förvaltningspraxis

1) Vissa skatteförvaltningars skönsmässiga praxis kan också ge upphov till åtgärder som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 61. Europeiska gemenskapernas domstol erkänner att behandling av ekonomiska aktörer på skönsmässig grund i praktiken kan leda till att tillämpningen av en allmän åtgärd i ett enskilt fall kan vara en selektiv åtgärd, särskilt om utrymmet för skönsmässig bedömning går utöver att helt enkelt förvalta skatteintäkter enligt objektiva kriterier(17).

2) Även om skattereglerna i den dagliga verksamheten måste tolkas, får de inte leda till skönsmässig behandling av företagen. I princip ger alla förvaltningsbeslut som avviker från allmänt gällande skatteregler för att gynna vissa enskilda företag upphov till presumtion om statligt stöd och måste analyseras i detalj. Allmänt gällande förvaltningsbeslut (administrative rulings) ger i princip inte upphov till presumtion om stöd, eftersom de hänför sig till förfaranden som är avsedda att tolka generella regler. Det förhållandet att förvaltningarnas beslut inte är öppna för insyn och att dessa ibland har ett stort manöverutrymme till sitt förfogande ger emellertid näring åt antagandet att de åtminstone i vissa fall får denna effekt. Detta hindrar inte Efta-staternas möjligheter att ge sina skattebetalare rättssäkerhet och förutsägbarhet i fråga om tillämpningen av generella skatteregler.

17B.3.4 Rättfärdigande av ett undantag på grund av "systemets art eller funktion"

1) Att vissa åtgärder är av särskiljande art måste inte nödvändigtvis innebära att de skall betraktas som statligt stöd. Så är fallet om de är nödvändiga eller ändamålsenliga på grund av att de är ekonomiskt rationella med hänsyn till skattesystemets effektivitet(18). Det ankommer emellertid på Efta-staten att motivera detta.

2) En progressiv skatteskala för inkomster eller vinster motiveras av skattens omfördelningssyfte. Beräkningen av avskrivningar av tillgångar och metoderna för uppskrivning av lager varierar från en stat till en annan, men varje metod kan utgöra en naturlig del av det skattesystem den tillhör. Vissa villkor kan slutligen motiveras av objektiva skillnader mellan skattebetalarna. Om skatteförvaltningen däremot skönsmässigt kan fastställa olika avskrivningstider eller olika uppskrivningsmetoder för olika företag och olika sektorer, föreligger det presumtion om stöd. En sådan presumtion föreligger också om skatteförvaltningen behandlar skatteskulder från fall till fall och följer ett annat mål än målet om att optimera indrivningen av skulderna från det berörda företaget.

3) Det är självklart att vinstskatt inte kan tas ut om det inte finns någon vinst. Det kan således vara motiverat med hänsyn till skattesystemets art att företag som saknar vinstsyfte, såsom till exempel stiftelser och föreningar, särskilt undantas från vinstskatt om de i praktiken inte kan gå med vinst. Det kan dessutom vara motiverat av skattesystemets art att kooperativ som delar ut sina vinster till sina medlemmar inte beskattas på kooperativnivå om skatten tas ut av medlemmarna.

4) Det måste göras åtskillnad mellan å ena sidan sådan mål som uppställts för en viss skatteordning och som ligger utanför denna - bland annat sociala eller regionala mål - och å andra sidan sådana som utgör en naturlig del av själva skattesystemet. Skattesystemets berättigande är att uppbära skatteintäkter avsedda att finansiera statens utgifter. Varje företag förmodas betala skatt en enda gång. Att beakta den skatt som betalas i den stat där företaget har sitt säte är således ett naturligt inslag i skattesystemets logik. Vissa undantag från skattereglerna är däremot svåra att motivera med stöd av skattesystemets logik. Detta gäller till exempel om företag som inte har säte i ett land behandlas mera förmånligt än företag som har säte i landet eller om skattefördelar beviljas huvudkontor eller företag som tillhandahåller vissa tjänster (till exempel finansiella tjänster) inom en koncern(19).

5) Särskilda bestämmelser som inte innehåller skönsmässiga inslag, vilka till exempel tillåter schablonmässigt fastställande av skatten kan motiveras av systemets art eller funktion om de beaktar bland annat särskilda räkenskapskrav eller markens betydelse bland vissa sektorers tillgångar. Sådana bestämmelser utgör alltså inte statligt stöd. Det resonemang som ligger till grund för vissa särskilda bestämmelser på området för beskattning av små och medelstora företag är jämförbart med det som ligger till grund för en progressiv skatteskala.

17B.4 Förenligheten av statligt stöd i form av skatteåtgärder med EES-avtalets funktion

1) Även om en skatteåtgärd utgör ett stöd som omfattas av artikel 61.1 kan den liksom andra typer av stöd omfattas av något av de undantag från principen om att statligt stöd är oförenligt med avtalets funktion som anges i artikel 61.2 och 61.3. Om stödmottagaren - oavsett om det är ett privat eller offentligt företag - har anförtrotts av staten att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan stödet dessutom omfattas av artikel 59 i avtalet(20).

2) Övervakningsmyndigheten kan emellertid inte godkänna stöd som visar sig strida mot avtalens regler, särskilt dem som rör förbud mot diskriminering och etableringsrätten(21). Sådana stödinslag kan parallellt vara föremål för ett särskilt förfarande enligt artikel 31 i övervakningsavtalet. Enligt rättspraxis måste formerna för ett stöd, som är oupplösligen knutna till syftet med stödet och som strider mot andra bestämmelser i avtalet än bestämmelserna om statligt stöd emellertid granskas enligt förfarandet i artikel 1 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet inom ramen för en övergripande granskning av huruvida stödet är förenligt med EES-avtalet.

3) Om ett skattemässigt stöd beviljas i syfte att ge företagen incitament att engagera sig i vissa bestämda projekt (särskilt investeringsprojekt) och om dess stödnivå är begränsad i förhållande till kostnaderna för genomförandet av projektet, skiljer det sig inte från ett bidrag och kan behandlas på samma sätt som ett sådant. För sådant stöd måste det emellertid uppställas tillräckligt genomblickbara regler som särskilt gör det möjligt att bestämma värdet av den förmån som erhållits.

4) Oftast har emellertid bestämmelser om skattelättnader en fortlöpande karaktär, dvs. de är inte knutna till genomförandet av vissa bestämda projekt och de minskar företagets löpande kostnader utan att det är möjligt att värdera den exakta stödvolymen inom ramen för den granskning på förhand som övervakningsmyndigheten utför. Sådana åtgärder utgör "driftsstöd". Driftsstöd är i princip förbjudet. Övervakningsmyndigheten godkänner för närvarande sådant stöd endast i undantagsfall och på vissa villkor, till exempel inom varvsindustrin och för vissa stöd till förmån för miljöskydd(22) samt i regioner som beviljas undantag enligt artikel 61.3 a under förutsättning att stödet är vederbörligen motiverat och att dess nivå står i förhållande till de handikapp som det är avsett att kompensera(23). Driftsstöd måste (med undantag av de två stödkategorier som nämns nedan) i princip vara avtagande och begränsade i tiden. För närvarande kan driftsstöd även godkännas i form av transportstöd i vissa glesbefolkade nordliga regioner som lider av allvarliga handikapp vad gäller åtkomlighet. Driftsstöd får inte beviljas om de utgör stöd för att främja export mellan de avtalsslutande parterna. Statligt stöd till förmån för sjötransport omfattas av särskilda regler för denna sektor(24).

5) För att övervakningsmyndigheten skall betrakta statliga stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i bestämda regioner som förenliga med EES-avtalets funktion måste de vara proportionerliga och ändamålsenliga för det avsedda målet. För att övervakningsmyndigheten skall bevilja ett undantag med stöd av regionala kriterier måste den i synnerhet försäkra sig om följande:

- Att åtgärderna i fråga bidrar till den regionala utvecklingen och har samband med verksamheter som har lokala effekter. Att etablera off-shore-verksamheter bidrar normalt inte på ett tillfredsställande sätt till att främja den lokala ekonomin, eftersom sådana verksamheter har svaga externa effekter på denna ekonomi.

- Att åtgärderna har samband med reella regionala handikapp. Man kan fråga sig om det finns reella regionala handikapp för verksamheter vars merkostnader har liten betydelse, som till exempel merkostnaderna för transport för finansiella verksamheter som främjar skatteflykt.

- Att åtgärderna undersöks i ett EES-sammanhang(25). Övervakningsmyndigheten måste därvid ta hänsyn till de negativa effekter som åtgärderna kan ha på handeln mellan de avtalsslutande parterna.

17B.5 Förfaranden

1) Enligt artikel 1.3 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet är Efta-staterna skyldiga att underrätta övervakningsmyndigheten om alla "planer på att vidta eller ändra stödåtgärder" och de får inte genomföra åtgärderna utan att kommissionen först har godkänt dem. Detta förfarande rör allt stöd, inbegripet skattemässigt stöd.

2) Om övervakningsmyndigheten konstaterar att ett statligt stöd som har genomförts i strid med denna regel inte kan beviljas något av de undantag som föreskrivs i avtalet och därmed är oförenligt med avtalets funktion, begär den att Efta-staten skall återkräva stödet, förutom i de fall en sådan begäran skulle strida mot en grundläggande princip i EES-rätten, särskilt principen om berättigade förväntningar som övervakningsmyndighetens agerande kan ge upphov till. Om ett statligt stöd har givits i skattemässig form beräknas det belopp som skall återkrävas på grundval av en jämförelse mellan den skatt som faktiskt har betalats och den skatt som skulle ha betalats enligt den generellt tillämpliga regeln. Till detta grundbelopp kommer ränta. Den räntesats som tillämpas motsvarar den referensränta som fastställs på grundval av bestämmelserna i avsnitt 33.2 i de nuvarande riktlinjerna.

3) Enligt artikel 1.1 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet skall övervakningsmyndigheten "i samarbete med Efta-staterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater". Denna granskning utförs även för skattemässigt statligt stöd. För att möjliggöra granskningen skall Efta-staterna varje år ge in rapporter till övervakningsmyndigheten om sina befintliga ordningar för statligt stöd. I fråga om skattelättnader eller hel eller delvis skattebefrielse måste rapporten innehålla en uppskattning av förlusten av skatteintäkter. Efter att ha gjort denna granskning kan övervakningsmyndigheten, om den anser att ordningen inte är eller inte längre är förenlig med avtalets funktion föreslå att Efta-staten ändrar eller upphäver den.

17B.6 Genomförande

1) På grundval av riktlinjerna i detta kapitel kommer övervakningsmyndigheten från och med dagen för dess offentliggörande att dels granska de planerade skattemässiga stöd som anmäls till den och skattemässigt stöd som olagligen har genomförts Efta-staterna, dels på nytt granska de befintliga stödordningarna. Dessa riktlinjer är vägledande och inte uttömmande. Övervakningsmyndigheten kommer att beakta de specifika omständigheterna kring varje enskilt fall.

2) Övervakningsmyndigheten kommer att undersöka tillämpningen av riktlinjerna i detta kapitel på nytt två år efter dess offentliggörande.

(1) Detta kapitel är baserat på Kommissionens meddelande om reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (EGT C 384, 10.12.1998, s. 3) under det att hänsyn har tagits till EES-avtalets särskilda räckvidd och mål.

(2) Efta-domstolen, mål E-6/98, dom av den 20 maj 1999 (ännu inte offentliggjord).

(3) Artikel 61 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet är sålunda i allt väsentligt identiska med artiklarna 87 och 88 (f.d. artiklarna 92 och 93) i EG-fördraget. Det enda undantaget är att undantaget i artikel 87.3 d (f.d. artikel 92.3 d i EG-fördraget rörande stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, som infördes i och med Fördraget om Europeiska unionen (Maastricht-fördraget), inte ingår i EES-avtalet. Detta saknar emellertid betydelse i detta sammanhang.

(4) Dom av Europeiska gemenskapernas domstol i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1987, s. 4013.

(5) Dock med undantag av stöd som uppfyller kriterierna för regeln om stöd av mindre betydelse (försumbart stöd). Se kapitel 12 i de nuvarande riktlinjerna för statligt stöd.

(6) Förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-4103.

(7) Mål 102/87 Frankrike mot kommissionen, REG 1998, s. 4067.

(8) Mål C-142/87 Belgien mot kommissionen, Rec. 1990, s. I-959.

(9) Mål 173/73 Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709.

(10) Medan gemenskapsinstitutionerna enligt artiklarna 94, 96 och 97 (f.d. artiklarna 100-102) i EG-fördraget har befogenhet att vidta vissa åtgärder när det gäller olikheter mellan medlemsstaternas skattesystem innehåller EES-avtalet inga motsvarande bestämmelser.

(11) I fråga om arbetsgivares socialförsäkringsavgifter i Norge beslutade övervakningsmyndigheten att regional differentiering av procentsatserna för sådana avgifter utgjorde statligt stöd, eftersom det gynnade företag i vissa regioner (beslut nr 165/98/KOL av den 2 juli 1998, EGT L 32, 3.12.1998). Norge ifrågasatte detta synsätt och överklagade beslutet till Efta-domstolen (mål E-6/98). Genom dom av den 20 maj 1999 dömde Efta-domstolen till övervakningsmyndighetens fördel.

(12) Förenade målen 6 och 11-69, kommissionen mot Frankrike, REG 1969, s. 561.

(13) Kommissionens beslut 97/239/EG av den 4 december 1996 i ärende "Maribel bis/ter", EGT L 95, 10.4.1997, s. 25 (för närvarande under rättslig prövning, mål C-75/97). Eftas övervakningsmyndighets beslut nr 16/96/KOL av den 7 februari 1996 om förslag till lämpliga åtgärder för Island när det gäller statligt stöd i form av sektoriellt differentierade socialförsäkringsavgifter.

(14) Se punkt 17b.3.4.5 nedan.

(15) Kommissionens beslut av den 22 juli 1998 i ärende "Irish Corporation Tax" (SG(98) D/7209), ännu ej offentliggjort.

(16) Bland övriga mål där Eftas övervakningsmyndighet fram till i dag har tillämpat reglerna om statligt stöd i fråga om skattemässig behandling kan nämnas: befrielse för glasbehållare från en grundläggande skatt på ej återanvändbara dryckesförpackningar (Stöd nr 95-002, EGT C 212, 17.8.1995 och EGT L 124, 23.5.1996), skatterelaterade åtgärder till förmån för sjöfartssektorn, Norge (Stöd nr 97-001, EGT C 337, 5.11.1998) och statlig inblandning i avtal rörande konstruktion och drift av en aluminiumsmältare vid Grundartangi, Island (Stöd nr 97-008, EGT C 337, 5.11.1998).

(17) Mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (Kimberly Clark Sopalin), REG 1996, s. I-4551.

(18) Detta avspeglas normalt i det faktum att sådana åtgärder inte endast tillämpas på särskilda sektorer, att de baseras på objektiva och horisontella kriterier eller villkor och att de inte är begränsade i tiden, se kommissionens beslut 96/369/EG av den 13 mars 1996 om skattemässigt stöd i fråga om avskrivning till förmån för tyska lufttrafikföretag (EGT L 146, 20.6.1996, s. 42).

(19) Å andra sidan innebär serviceavgifter eller skatter som tas ut av offentliga myndigheter från företag till olika procentsatser som står i förhållande till den service eller andra förmåner som dessa erhåller inte statligt stöd.

(20) Förstainstansrättens dom i mål T-106/95, FFSA m.fl. mot kommissionen, REG 1997, s. II-229. Domstolens beslut i mål C-174/97 P, Rec. 1998, s. I-1303.

(21) Mål 74/76, Iannelli och Volpi mot Meroni, Rec. 1977, s. 557. Se även målen 73/79 (Sovraprezzo), Rec. 1980, s. 1533, T-49/93 (SIDE), Rec. 1995, s. II-2501, och de förenade målen 142/80-143/80 (Salengo), Rec. 1981, s. 1413. Se även Eftas övervakningsmyndighets beslut nr 40/95/KOL (EGT C 212 och EES-supplement till EGT 30 av den 17.8.1995) och 106/95/KOL (EGT L 124 och EES-supplement 23, 23.5.1996): Befrielse för glasbehållare från en grundläggande skatt på ej återanvändbara dryckesförpackningar, Norge.

(22) Se kapitel 15 i de nuvarande riktlinjerna.

(23) Se kapitel 25 i de nuvarande riktlinjerna.

(24) Se kapitel 24A i de nuvarande riktlinjerna.

(25) Jämför mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen, Rec. 1980, s. 2671.