Beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet

nr 113/99/KOL

av den 4 juni 1999

om införande av riktlinjer för statligt stöd till utbildning samt om ändring för artonde gången av procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET,

som beaktar avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet(1), särskilt artiklarna 61-63 i detta,

som beaktar avtalet mellan Efta-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol(2), särskilt artikel 1 i protokoll nr 3 till detta,

som beaktar att Efta:s övervakningsmyndighet enligt artikel 24 i övervakningsavtalet skall förverkliga bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet enligt artikel 5.2 b i övervakningsavtalet skall utfärda meddelanden eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det avtalet eller övervakningsavtalet uttryckligen föreskriver det eller om Eftas övervakningsmyndighet anser det nödvändigt,

som erinrar om procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd(3), antagna av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994(4),

som beaktar att Europeiska kommissionen den 22 juli 1998 antog rambestämmelser för stöd till utbildning (EGT C 343, 11.11.1998); i punkt 36 i de rambestämmelserna finns ett förslag om lämpliga åtgärder enligt artikel 93.1 i EG-fördraget,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet enligt punkt II under rubriken "Allmänt" i slutet av bilaga XV till EES-avtalet efter samråd med Europeiska kommissionen skall anta rättsakter som motsvarar dem som antagits av kommissionen för att upprätthålla lika konkurrensvillkor,

efter att ha samrått med Europeiska kommissionen,

som beaktar att Eftas övervakningsmyndighet vid ett multilateralt sammanträde om statligt stöd den 19 november 1997 samrådde med Efta-staterna om införandet av nya riktlinjer,

som beaktar att punkt 18A.5.2 i de nya riktlinjerna innehåller ett förslag till lämpliga åtgärder enligt artikel 1.1 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet och att det krävs att de berörda Efta-staterna samtycker,

HAR FATTAT DETTA BESLUT.

1. Riktlinjerna för statligt stöd skall ändras genom att ett nytt kapitel 18A införs med de riktlinjer för stöd till utbildning som återfinns i bilaga I till detta beslut.

2. Efta-staterna skall underrättas om detta beslut genom en skrivelse med en kopia av beslutet inklusive bilaga I, där de anmodas att inom två månader meddela att de godtar förslaget till lämpliga åtgärder i punkt 18A.5.2 i riktlinjerna.

3. Beslutet inklusive bilaga I skall offentliggöras i EES-delen och i EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4. Detta beslut är giltigt på engelska.

Utfärdat i Bryssel den 4 juni 1999.

På Eftas övervakningsmyndighets vägnar

Knut Almestad

Ordförande

(1) Nedan kallat EES-avtalet.

(2) Nedan kallat övervakningsavtalet.

(3) Även kallade riktlinjerna för statligt stöd.

(4) Offentliggjorda i EGT L 240, 15.9.1994 och i EES-supplement 34 till denna samma dag; den senaste ändringen, den sjuttonde i ordningen, antogs genom beslut nr 112/99/KOL av den 4 juni 1999 (EGT L 112, 11.5.2000, s. 75).

BILAGA I

18A. STÖD TILL UTBILDNING(1)

18A.1 Inledning

1) För närvarande är arbetslösheten i Efta-staterna relativt låg, men de avtalsslutande parterna till EES-avtalet måste ständigt söka nya vägar för att öka sysselsättningen. Det framgår av ingressen till EES-avtalet och senare politiska förklaringar(2) att de avtalsslutande parterna ser det som ett av de viktigaste gemensamma målen att främja en harmonisk ekonomisk utveckling och förutsättningarna för full sysselsättning samt att minska ekonomiska och sociala olikheter.

2) Utbildningens stora betydelse för att förbättra konkurrenskraften för näringslivet i EES-länderna samt för att skapa och behålla arbetstillfällen har understrukits flera gånger. De avtalsslutande parterna till EES-avtalet är eniga om vikten av att främja investeringar i utbildning, eftersom utbildning är av väsentlig betydelse för konkurrenskraften och fungerar som en drivkraft för tillväxt och återskapandet av en socialt acceptabel sysselsättningsnivå(3). Inom ramen för EES-samarbetet, som visserligen är något mindre omfattande än det nuvarande samarbetet inom Europeiska unionen, har Efta-staterna valt att sträva mot samma gemensamma mål som Europeiska unionen, nämligen att skapa en arbetskraft som är kunnig, välutbildad och anpassningsbar samt en arbetsmarknad som kan svara mot ändrade ekonomiska behov. Dessa gemensamma mål har som yttersta syfte att skapa hög sysselsättning och måste också beaktas vid tillämpningen av EES-avtalets konkurrensregler.

3) Ett stort antal undersökningar visar att förekomsten av kvalificerad arbetskraft är mycket viktig för företagens lokaliseringsbeslut. Utbildning har därför stor betydelse för arbetstagarna, som förbättrar sin ställning på arbetsmarknaden och minskar risken för att bli arbetslösa, för företagen, som kan utnyttja utbildad arbetskraft för att förbättra sin verksamhet, och för ekonomin i de regioner där en högt kvalificerad arbetskraft är avgörande för att dra till sig nya investeringar.

4) De insatser som måste göras för att förbättra arbetsmarknadens funktion och minska utbildningsunderskottet kräver att samtliga parter agerar, det vill säga berörda stater, företag, enskilda och arbetsmarknadens parter. Ett antal satsningar pågår för närvarande på utbildningsområdet, både nationellt och på EU-nivå, och i många fall deltar Efta-staterna aktivt på grundval av bestämmelserna i del VI i EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten försöker se till att kontrollen av statliga stödåtgärder inte i onödan hindrar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Efta-staterna som är förenliga med EES-avtalet.

5) Det synes råda allmän enighet om att EES-staternas åtgärder inte kan begränsas till att förbättra systemen för grundutbildning, yrkesutbildning och utbildning för arbetslösa. Företagen kan inte anpassa sig till strukturella och tekniska förändringar endast genom uppsägningar och anställning av extern arbetskraft som är mera kvalificerad. Det är nödvändigt att utforma en förebyggande politik som uppmuntrar arbetstagarna att förbättra sin kompetens och anpassningsförmåga och som uppmuntrar företagen att investera i utbildning av sina anställda. En sådan politik måste syfta till att undvika att mindre kvalificerade arbetstagare glider ut i arbetslöshet och i stället garantera att de får ny utbildning och nya kvalifikationer som kan överföras till andra verksamheter. Detta kräver betydande ekonomiska medel och en offentlig insats som kan utgöra ett nödvändigt incitament av gemensamt intresse för de avtalsslutande parterna.

6) De flesta offentligt finansierade åtgärder på utbildningsområdet omfattas inte av konkurrensreglerna. När Efta-staterna vidtar ekonomiska eller skattemässiga åtgärder som skall utgöra incitament för företagen att investera i utbildning av sina anställda, är det emellertid nödvändigt att se till att sådana åtgärder inte strider mot konkurrenspolitikens mål att säkerställa företagens konkurrenskraft. Det åligger övervakningsmyndigheten att i enlighet med reglerna om statligt stöd i artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet undersöka om utbildningsåtgärderna kan utgöra ett stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet och att säkerställa att de är förenliga med avtalet.

7) I detta hänseende kan det konstateras att utbildningskostnaderna utgör en allt större del av de kostnader som företagen måste bära för att kunna förbli konkurrenskraftiga. Det tekniska framåtskridandet, införandet av ny teknik och den snabba utvecklingen inom området för forskning och teknisk utveckling tvingar företagen att fortlöpande utbilda sin personal. Om vissa företag med utbildningsstöd minskar sådana kostnader som de normalt bör bära själva och som ligger i deras eget intresse för att förbättra sina anställdas kvalifikationer får de en fördel i förhållande till konkurrenterna, vilket kan snedvrida konkurrensen.

8) Om en åtgärd utgör statligt stöd enligt artikel 61.1 måste den i god tid anmälas till och godkännas av övervakningsmyndigheten innan den genomförs. Syftet med systemet är att se till att övervakningsmyndigheten kontrollerar stöden på förhand för att inte åtgärder genomförs som snedvrider konkurrensen i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset. När övervakningsmyndigheten undersöker om åtgärden är förenlig med EES-avtalets funktion skall den beakta sådana positiva effekter av stödet som kan berättiga att konkurrensen snedvrids.

9) Utbildning har nämligen i allmänhet positiva externa effekter i hela samhället. De resurser ett företag lägger på utbildning kommer även de utbildade arbetstagarna till godo och ökar reserven av kvalificerade arbetstagare, vilken även andra företag kan utnyttja. Totalt sett förstärker investeringarna i utbildning gemenskapsindustrins konkurrenskraft och gör gemenskapen mer attraktiv som investeringsområde. Eftersom företagen inte beaktar dessa följdeffekter vid sina beslut att investera i utbildning är det möjligt att den samlade insats som företagen gör på detta område är mindre än vad som är socialt optimalt, särskilt som en investering i utbildning ur företagens synvinkel innebär en risk för att arbetstagarna lämnar företaget för andra företag efter att ha fått sin utbildning. Risken brukar vara ännu större i små företag, vilket är en av orsakerna till att små företag är tveksamma till att investera i utbildning. Risken är även större om kvalifikationerna kan överföras till andra verksamheter. Dessa förhållanden gör att flertalet stöd till utbildning inte bör betraktas som driftstöd och att övervakningsmyndigheten därför kan ställa sig positiv till sådana stöd, i den utsträckning de snedvridningar av konkurrensen dessa stöd kan medföra motiveras eller uppvägs av att de bidrar till att uppnå ett mål av gemensamt intresse som inte kan uppnås av enbart marknadskrafterna. Övervakningsmyndigheten har således inom ramen för sin politik för statligt stöd i allmänhet ställt sig positiv till utbildningsstöd.

10) För att göra kontrollen av utbildningsstöden mera öppen för insyn och säkerställa likabehandling, har övervakningsmyndigheten utformat riktlinjer för hur utbildningsstödens förenlighet med EES-avtalets funktion skall bedömas. Syftet med riktlinjernas kriterier är att se till att endast sådant utbildningsstöd som bidrar till att förverkliga de gemensamma målen godkänns, att stöden inte överstiger vad som är nödvändigt för att skapa incitament och att de inte utgör dolda driftstöd.

11) Dessa riktlinjer har således flera mål, nämligen

- att klargöra tolkningen av artikel 61 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll 3 till övervakningsavtalet när det gäller begreppet stöd till utbildning, för att öka rättssäkerheten och öppenheten om anmälningsskyldigheten enligt artikel 1.3 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet,

- att se till att samstämmighet råder mellan reglerna om utbildningsstöd och reglerna om andra former av stöd (i andra riktlinjer eller rambestämmelser), och

- att göra övervakningsmyndighetens bedömning av utbildningsstödens förenlighet med EES-avtalet mera öppen.

12) I punkt 18A.2 definieras vilken typ av åtgärder som kan utgöra ett stöd som omfattas av konkurrensreglerna i EES-avtalet. I punkt 18A.3 anges riktlinjernas tillämpningsområde. I punkt 18A.4 utvecklas de principer som övervakningsmyndigheten kommer att grunda sig på vid bedömningen av om åtgärder som utgör stöd är förenliga med EES-avtalet. Dessa principer, som gör det möjligt att förena målen för en aktiv sysselsättningspolitik med lika spelregler för alla företag, leder övervakningsmyndigheten till att fastställa en rad tröskelvärden för stödnivåer, under vilka stöden kan betraktas som förenliga med EES-avtalets funktion. Skillnaderna i de föreslagna tröskelvärdena återspeglar hur stora de externa effekterna är och hur nödvändiga stöden är med hänsyn till utbildningens mer eller mindre överförbara karaktär, företagets storlek och i vilken region det är beläget.

18A.2 Tillämpningsområde för artikel 61.1 i EES-avtalet

1) Dessa riktlinjer avser endast åtgärder som omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet, enligt vilken "stöd som ges av EG-medlemsstater, Efta-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, [är] oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna". Riktlinjerna avser sådant stöd som gynnar ett eller flera företag eller sektorer genom att minska de kostnader som dessa normalt skulle bära för att deras anställda skall förvärva ny kompetens eller när de ger de anställda tillfälle att göra detta.

2) Det kan konstateras att många åtgärder på utbildningsområdet inte omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet utan utgör allmänna åtgärder. Huvuddelen av utbildningsinsatserna ingår i staternas traditionella uppgifter och kommer i princip alla personer och arbetstagare generellt till nytta. Statens finansiering av denna typ av utbildningsåtgärder gynnar inte vissa företag eller viss produktion i den mening som avses i artikel 61.1. Av praxis från behöriga övervakningsmyndigheter och domstolar framgår under vilka omständigheter en åtgärd skall anses som "allmän åtgärd" och därmed inte omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet. Detta gäller bland annat följande:

- Utbildningssystem och grundutbildning (till exempel lärlingsutbildning, system för arbete kombinerat med undervisning).

- Systemen för utbildning eller omskolning av arbetslösa, bland annat företagspraktik.

- Åtgärder som direkt riktar sig till arbetstagarna eller vissa kategorier av dem genom att ge dem möjlighet att delta i utbildning oberoende av i vilket företag eller vilken sektor de arbetar (till exempel systemet med ett "utbildningskonto" [learning account]).

- Generella ordningar för skattelättnader (till exempel skattekrediter) som kan beviljas samtliga företag som investerar i utbildning av arbetstagare och som tillämpas automatiskt.

3) I detta hänseende är det dock viktigt att precisera att en åtgärd som, även om den teoretiskt sett tillämpas generellt, i praktiken gynnar ett eller flera företag eller sektorer, är av särskild karaktär. Detta gäller särskilt de fall när offentliga organ vid tillämpningen av en generell åtgärd har befogenhet att göra en skönsmässig bedömning och avpassa den ekonomiska insatsen efter omständigheterna i det aktuella ärendet(4). Sådana åtgärder kan utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet och måste anmälas enligt artikel 1.3 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet.

4) Slutligen omfattas stöd av artikel 61.1 i EES-avtalet endast i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna. Utbildningsstöd som beviljas företag eller sektorer vars verksamhet inte är, eller kan förmodas vara, föremål för handel mellan de avtalsslutande parterna (till exempel vissa lokala tjänster) omfattas således inte av artikel 61.1 i EES-avtalet. Det bör tilläggas att stöd som uppfyller villkoren enligt regeln om stöd av mindre betydelse i kapitel 12 i riktlinjerna för statligt stöd, inte heller anses påverka handeln inom EES. Sådant stöd omfattas därför varken av artikel 61.1 i EES-avtalet eller av anmälningsskyldigheten i artikel 1.3 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet.

18A.3 Tillämpningsområde för riktlinjerna

A. Principer

1) Dessa riktlinjer är tillämpliga på allt stöd till utbildning som anmäls eller genomförs under den tid bestämmelserna gäller, med undantag för stöd till utbildning, till exempel omskolning av arbetstagare, i samband med undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Sådant stöd kommer att bedömas enligt bestämmelserna i kapitel 16. När det gäller små och medelstora företag skall dessa riktlinjer tillämpas i stället för bestämmelserna om stöd till utbildning i kapitel 10 om statligt stöd till små och medelstora företag.

2) Riktlinjerna är i princip tillämpliga på alla sektorer. För sektorer som betraktas som känsliga och för vilka det finns särskilda regler om statligt stöd(5) är riktlinjerna dock tillämpliga endast i den utsträckning de inte strider mot dessa särskilda regler. Riktlinjerna är emellertid fullt tillämpliga på lufttransportsektorn.

3) Dessa riktlinjer är tillämpliga på stöd till utbildning, oavsett om utbildningsverksamheten bedrivs av företagen själva eller av offentliga eller privata utbildningscentrum.

B. Förhållandet till sysselsättningsstöd

4) Sådant stöd till utbildning som avses i dessa riktlinjer skall skiljas från sysselsättningsstöd, vars förenlighet med EES-avtalets funktion måste bedömas enligt riktlinjerna för sysselsättningsstöd(6). Visserligen motiveras vissa sysselsättningsstöd delvis av det faktum att det stödmottagande företaget när det anställer vissa arbetstagare måste bära extra kostnader för utbildning. Detta gäller särskilt stöd som är avsedda att uppmuntra anställning av vissa grupper arbetslösa, vilka har särskilda svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Stödet skall betraktas som ett rent sysselsättningsstöd, så länge dess mål och direkta verkningar är att stimulera sysselsättningen genom att ge arbetsgivare incitament att företa anställningar som annars inte skulle ha gjorts. Utbildningen är således sekundär och utgör en del av det anställningsförfarande som stödet avser. I ett sådant fall är det för övrigt ofta omöjligt att identifiera den del av stödet som används för utbildning och att skilja denna från projektet i sin helhet. Även om ett sysselsättningsstöd har inslag av utbildning kommer det alltså att bedömas som ett sysselsättningsstöd.

5) Det bör noteras att endast stöd som inte är knutet till en investering omfattas av riktlinjerna för sysselsättningsstöd. Om ett sysselsättningsstöd som är knutet till en investering innehåller utbildningsinslag, kommer detta följaktligen att bedömas separat på grundval av dessa riktlinjer.

18A.4 Kriterier för bedömning av stöd till utbildning

A. Allmänna principer

1) Under vissa omständigheter kan stöd till utbildning som är förbjudet enligt artikel 61.1 omfattas av något av undantagen i artikel 61.3.

2) Det viktigaste undantaget följer av artikel 61.3 c, enligt vilken övervakningsmyndigheten får godkänna stöd för att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kompetenshöjande åtgärder bidrar till att stärka företagens konkurrenskraft och underlättar därmed utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Utbildning spelar dessutom en avgörande roll samband med införande av ny teknik och främjarde av innovationer och investeringar. Utbildning kan också bidra till att skapa och behålla arbetstillfällen. Av dessa skäl kan stöd till utbildning omfattas av undantaget i artikel 61.3 c.

3) Det viktigaste argumentet för utbildningsstöd är att det bidrar till att korrigera vissa brister på marknaden. Detta gäller särskilt yrkesutbildningen, eftersom denna har många externa effekter. Betydelsen av utbildningens externa effekter är i huvudsak knuten till möjligheterna att överföra den kunskap och de kvalifikationer som utbildningen ger. Detta är skälet till att övervakningsmyndigheten anser det vara motiverat att inta en mera positiv hållning gentemot fortbildningsprojekt som till väsentlig del verkligen gynnar arbetstagarna utöver vad som är absolut nödvändigt för deras anställning och som inte enbart svarar mot företagets särskilda behov.

4) Övervakningsmyndigheten kommer i detta hänseende att skilja särskild utbildning från allmän utbildning enligt följande:

- En särskild utbildning omfattar teoretisk och praktisk utbildning som direkt och i huvudsak kan användas i arbetstagarens nuvarande eller framtida anställning i det stödmottagande företaget. Den rör företagets specifika verksamhet. En del av denna utbildning äger normalt rum på arbetstagarens arbetsplats. Möjligheten att överföra denna utbildning till andra företag eller andra områden är starkt begränsad.

- En allmän utbildning omfattar undervisning som inte uteslutande eller i huvudsak kan användas i arbetstagarens nuvarande eller framtida anställning i det stödmottagande företaget. Den rör företagets allmänna drift och ger färdigheter som i stor utsträckning går att överföra till andra företag eller arbetsområden.

Allmän utbildning ger de berörda arbetstagarna ytterligare kvalifikationer som direkt kan föras över på andra företag. Den förbättrar arbetstagarnas kvalifikationsnivå, deras möjligheter att få anställning och deras anpassningsförmåga och ger således ett större bidrag till sysselsättning och utveckling av mänskliga resurser.

5) Följande kriterier ingår bland dem som kan användas för att avgöra om utbildningen är av allmän karaktär:

- Erkännande, intyg eller godkännande av kvalifikationer och kunskap av myndigheter eller offentliga organ eller av andra organ eller institutioner som en Efta-stat har givit befogenheter på detta område. En utbildning anses vara av allmän karaktär om den leder till ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis som erkänns av Efta-staten eller inom ramen för system för intyg om och erkännande av yrkeserfarenhet.

- Utbildningen är öppen för anställda vid olika företag eller organiseras som ett led i ett samarbete mellan flera företag som är oberoende av varandra.

Det bör påpekas att ett företags internutbildning kan vara av allmän karaktär, trots att utbildningen direkt tillfredsställer företagets aktuella behov, om de kunskaper den ger i stor utsträckning är av allmän karaktär.

6) För att godkänna stöd enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet, måste övervakningsmyndigheten kontrollera att stödet inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. För att ett statligt stöd skall omfattas av detta undantag, måste det således fungera som ett incitament och stå i proportion till de mål av gemensamt intresse som skall uppnås med hjälp av stödet. Det sistnämnda villkoret anses vara uppfyllt när stödnivån inte överskrider de tröskelvärden som fastställs i punkt 18 A.4.11 nedan.

7) För att bedöma om stödet fungerar som ett incitament, skall övervakningsmyndigheten granska om stödet leder till att företagen gör särskilda utbildningsinsatser, som går utöver företagets normala verksamhet eller de resurser som normalt avsätts till utbildning. Ett stöd som rör ett företags normala driftskostnader (normala introduktionskurser för nyanställda och så vidare) och enbart syftar till att löpande eller periodvis minska de kostnader som företaget normalt måste bära saknar inslag av incitament och kan i allmänhet inte godkännas. Att stödet fungerar som incitament måste bevisas när det gäller stöd för särskild utbildning som beviljas stora företag utanför de stödregioner som omfattas av artikel 61.3 a eller 61.3 c. I alla andra fall förutsätts stödet fungera som incitament av de skäl som beskrivs närmare i nästa punkt.

8) Statistiken visar att det finns ett direkt samband mellan ett företags storlek och sannolikheten för att dess anställda skall få utbildning(7). I allmänhet ökar andelen anställda som får utbildning i takt med företagets storlek. Med tanke på de små och medelstora företagens(8) betydande underinvestering i utbildningsåtgärder, anser övervakningsmyndigheten att utbildningsstöd alltid fungerar som ett incitament i små och medelstora företag och att högre stödnivåer är tillåtna. I regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning (artikel 61.3 a) förutsätts att stödet fungerar som incitament även i stora företag, eftersom utbildningen i dessa regioner kan ha förhållandevis större externa effekter. Det är i dessa regioner som utgifterna för utbildning samt kvalifikationsnivån är som lägst(9) och det gemensamma intresset av att öka denna nivå är som störst för att förbättra sysselsättningssituationen och locka nyinvesteringar till regionen. En ökning av de tillåtna stödnivåerna är följaktligen motiverad. Eftersom utbildning och omskolning av arbetstagare spelar en viktig roll i samband med industriell omställning, kan situationen i de regioner som avses i artikel 61.3 c motivera samma inställning. När det gäller allmän utbildning kan det alltid förutsättas att stödet fungerar som incitament med tanke på de viktiga externa effekter som utbildning av detta slag har. Om arbetstagare som får utbildning däremot har en avtalsenlig skyldighet att betala ersättning till arbetsgivaren om han eller hon lämnar företaget inom en viss tid minskar de positiva externa effekterna och övervakningsmyndigheten kommer att anse att ett stöd till utbildning i princip inte är berättigat.

B. Stödberättigande kostnader

9) 30. De stödberättigande kostnaderna i ett projekt för stöd till utbildning är följande:

1. Personalkostnader för lärare.

2. Resekostnader för lärare och deltagare.

3. Andra löpande kostnader (material, utrustning och liknande).

4. Avskrivningar för instrument och utrustning i förhållande till deras användning för det ifrågavarande utbildningsprojektet.

5. Rådgivningskostnader med avseende på utbildningsåtgärderna.

6. Personalkostnader för deltagarna i utbildningsprojektet upp till det sammanlagda beloppet av de stödberättigande kostnaderna enligt punkt 1-5.

Stödberättigande kostnader skall vara dokumenterade, öppna för insyn och fördelade på de olika posterna. När det gäller de personalkostnader för deltagarna i utbildningen som avses i punkt 6 kan endast de timmar då arbetstagarna faktiskt deltagit i utbildning räknas, med avdrag för de timmar då de arbetat eller motsvarande.

C. Tillåtna stödnivåer

10) Stöd till utbildning kan godkännas enligt artikel 61.3 i EES-avtalet om nedanstående tillåtna stödnivåer för stöden iakttas, i förhållande till de stödberättigande kostnader som definierats i föregående punkt.

11)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

12) De stödnivåer som anges ovan kan ökas med 10 procentenheter om de som erhåller utbildning hör till de missgynnade kategorierna av arbetstagare (arbetstagare utan utbildning eller med kort utbildning, funktionshindrade, äldre arbetstagare, kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden och så vidare).

13) Stöd till utbildning kan endast kumuleras inom de gränser för stödnivåer som anges i punkterna 18A.4.11 och 18A.4.12.

18A.5 Anmälan och befintliga stödordningar

1) De åtgärder som i detta dokument inte betecknas som sådant statligt stöd som omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet behöver inte anmälas till övervakningsmyndigheten. Alla ordningar för stöd till utbildning och alla falla av ad hoc-stöd till utbildning utöver godkända ordningar, vilka inte uppfyller villkoren i regeln om stöd av mindre betydelse skall däremot anmälas till övervakningsmyndigheten enligt artikel 1.3 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet. Detta skall ske i så god tid att övervakningsmyndigheten kan ta ställning till om stödet är förenligt med EES-avtalets funktion.

2) Dessa riktlinjer berör inte stödordningar som redan har godkänts av övervakningsmyndigheten då riktlinjerna offentliggörs. Övervakningsmyndigheten kommer dock att på nytt granska sådana stödordningar med stöd av artikel 1.1 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet. Övervakningsmyndigheten föreslår Efta-staterna som lämpliga åtgärder enligt artikel 1.1 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet

- att de från och med den 1 juli 1999 anmäler alla stödprojekt som genomförs enligt en godkänd stödordning när stödbeloppet för ett och samma företag överstiger 2,5 miljoner euro i bruttobidragsekvivalent under tre år, och

- att de anmäler alla befintliga stödordningar som inte kommer att ha löpt ut före den 31 december 1999.

3) Om en Efta-stat inte accepterar de åtgärder som föreslagits kommer övervakningsmyndigheten att se sig tvingad att inleda ett förfarande enligt artikel 1.2 i protokoll nr 3 till övervakningsavtalet.

18A.6. Giltighetstid och översyn

1) Övervakningsmyndigheten kommer att använda sig av dessa riktlinjer vid bedömnigen av stöd till utbildning under fem år från dagen för deras offentliggörande. Före utgången av denna period kommer riktlinjerna att ses över och vid behov revideras.

(1) Detta kapitel motsvarar rambestämmelserna för stöd till utbildning (EGT C 343, 11.11.1998).

(2) Här kan särskilt nämnas de möten som årligen hållits mellan EU:s och Eftas finans- och ekonomiministrar sedan 1993 och de gemensamma uttalandena från dessa möten. Vid dessa möten har ekonomisk politik i vid mening behandlats, bl.a. tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning, utbildning och flexibilitet på arbetsmarknaden. Se t.ex. den gemensamma kommunikén och det gemensamma EU/Efta-dokumentet från ministermötet den 12 oktober 1998.

(3) Se riktlinjerna och rekommendationerna om vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning som antogs vid Europeiska rådets möte i Essen 1994 och vidare den gemensamma kommunikén från mötet mellan EU:s och Eftas finans- och ekonomiministrar den 18 september 1995 och uttalanden från senare möten av samma slag.

(4) Se EG-domstolens dom i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen ("Kimberly Clark"), REG 1996, s. I-4551.

(5) Detta gäller för närvarande varvs-, syntetfiber-, bil- och stålindustrin samt transportsektorn.

(6) Se kapitel 18: Sysselsättningsstöd.

(7) Eurostat: Statistics in Focus, Population and social conditions, nr 7 1996, tabell 2.

(8) Se kapitel 10.2 i riktlinjerna för statligt stöd för en definition av små och medelstora företag.

(9) Eurostat: Statistics in Focus, Population and social conditions, nr 7 1996, figur 1.