BESLUT AV EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET nr 124/95/KOL av den 6 december 1995 om den sjätte ändringen av procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd

EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

har ändrat procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd (1), antagna den 19 januari 1994 (2) senast ändrade den 9 juni 1995 (3), på följande sätt:

1. Kapitel 6 i riktlinjerna för statligt stöd skall ersättas med följande:

"6. Närmare uppgifter om stöd som är otillåtet enligt procedurreglerna

1) Bortsett från de särdrag som anges nedan, följer förfarandet vid fall av stöd som är otillåtet enligt procedurreglerna samma mönster som vid anmälan.

6.1 Begreppet stöd som är otillåtet enligt procedurreglerna

1) Eftersom begreppet `icke anmält stöd` skulle vara för snävt för att omfatta allt stöd som verkställs på ett sätt som strider mot sista meningen i artikel 1.3 i protokoll 3 till övervakningsavtalet, har övervakningsmyndigheten beslutat att använda begreppet `stöd som är otillåtet enligt procedurreglerna` (nedan benämnt `otillåtet stöd`).

Begreppet omfattar

a) stöd som inte anmälts,

b) stöd som lämnas genom en oriktig tillämpning av ett godkänt stödprogram (missbruk av stöd enligt artikel 1.2 i protokoll 3 till övervakningsavtalet),

c) stöd som anmälts sent, dvs. som har anmälts efter det att det har `verkställts`, och

d) stöd som är anmält i förväg men `verkställts` innan övervakningsmyndigheten har fattat ett beslut (1).

6.2 Begäran om upplysningar

1) När övervakningsmyndigheten får kännedom om ett fall av stöd som kan vara otillåtet, anmodas den berörda EFTA-staten att inkomma med fullständiga uppgifter i ärendet inom normalt 20 arbetsdagar. Detta överensstämmer med den tidsfrist som normalt medges för att lämna ytterligare uppgifter vid anmälan av stödärenden (se 3.2.4 2). En påminnelse skickas ut vid behov.

2) Det bör erinras att övervakningsmyndigheten är bemyndigad att gå vidare och fatta ett beslut på grundval av tillgänglig information (se 5.4 3), även om den berörda EFTA-staten inte lämnar de begärda uppgifterna.

6.2.1 Förbudsföreläggande (`interimsåtgärder`)

1) Övervakningsmyndigheten får genom ett interimsbeslut ålägga EFTA-staten att inställa utbetalning av stöd i avvaktan på resultatet av undersökningen (2). Följande förfarande tillämpas:

2) När det har fastställts att otillåtet stöd har lämnats skall övervakningsmyndigheten bereda den berörda EFTA-staten möjlighet att yttra sig innan den fattar ett beslut som ålägger staten att omedelbart inställa utbetalningar av stöd i avvaktan på resultatet av undersökningen (3)

3) (4) Övervakningsmyndigheten anser att ett åläggande om inställande av otillåtet stöd i vissa fall inte är tillräckligt och inte motverkar eventuella överträdelser mot procedurreglerna, i synnerhet inte när stödet i fråga redan helt eller delvis utbetalats. Myndigheten underrättar därför EFTA-staterna om att den i förekommande fall - efter att ha givit den berörda EFTA-staten möjlighet att lämna synpunkter och efter att ha övervägt att i stället bevilja undsättningsstöd enligt definitionen i kapitel 16 i dessa riktlinjer - får anta ett interimistiskt beslut som ålägger EFTA-staten att återkräva eventuellt stöd som lämnats i strid med procedurreglerna. Stödet skulle då behöva återkrävas i enlighet med punkterna 6.2.3.2 och 6.2.3.3 i dessa riktlinjer.

4) Om EFTA-staten underlåter att inställa utbetalning av stöd eller att återkräva stöd har övervakningsmyndigheten rätt att under tiden som ärendet undersöks hänskjuta detta direkt till EFTA-domstolen och anhålla om ett tillkännagivande om att sådana utbetalningar utgör överträdelser av avtalet (5).

6.2.2 Förfarande

1) Vid fall av otillåtna stöd strävar övervakningsmyndigheten efter att fatta ett beslut inom två månader efter det att den mottagit fullständiga upplysningar.

2) Om övervakningsmyndigheten vid fall av otillåtet stöd finner att stödet är förenligt med EES-avtalets funktion skall den fatta ett positivt beslut med utgångspunkt från sakförhållandena i fallet.

6.2.3 Åläggande om återkrav

1) Vid negativa beslut i fall med otillåtet stöd ålägger övervakningsmyndigheten i regel EFTA-staten att återkräva stödet från mottagaren (7)

2) Återbetalningen skall ske med tillämpning av den nationella lagstiftningen, inberäknat bestämmelserna om dröjsmålsränta för belopp som skall betalas till staten; normalt skall räntan löpa från den dag då det otillåtna stödet i fråga har lämnats. De relevanta bestämmelserna i den nationella lagstiftningen måste tillämpas på sådant sätt att återbetalningen inte görs omöjlig i praktiken. (8)

3) (9) Övervakningsmyndigheten anser att i syfte att återställa de tidigare förhållandena är marknadsräntan ett lämpligt mått på den fördel stödmottagaren orättmätigt åtnjutit. Myndigheten underrättar därför EFTA-staterna om att den i eventuella beslut om återkrav av otillåtet stöd kommer att tillämpa den referensränta som används vid beräkningen av nettobidragsekvivalenten av regionalstödsåtgärder (10) som utgångspunkt för marknadsräntan.

(1) Se avsnitt 3.3 för tolkning av "verkställa".

(2) EG-domstolens mål C-301/87 av den 14 februari, Frankrike mot kommissionen (1990) 1990 REG I-307 (punkt 19 20).

(3) Ibidem 356 (punkt 19).

(4) Denna punkt motsvarar kommissionens brev till medlemsstaterna av den 30 april 1995 (EGT nr C 156, 22.6.1995).

(5) Ibidem 357 (punkt 23).

(6) Se avsnitt 3.3 för tolkning av "verkställa".

(7) Första gången omnämnt i EG-domstolens mål 70/72 av den 12 juli 1973 om Kommissionen mot Tyskland (1973) REG s. 813, 828 829 (punkt 10 13); se även EG-domstolens mål C-142/87 av den 21 mars 1990 om Belgien mot kommissionen (1990) REG I s. 959, 1020 (punkt 65 66) och EG-domstolens mål 310/85 av den 24 februari 1987 om Deufil mot kommissionen (1987) REG s. 901, 927 (punkt 24).

(8) Se EG-domstolens mål C-142/87 av den 21 mars 1990 om Belgien mot kommissionen (1990) REG I s. 959, 1018 1020 (punkt 58 63); se även EG-domstolens mål 5/89 av den 20 september 1990 om Kommissionen mot Tyskland (1990) REG I s. 3457 3456 (punkt 12); EG-domstolens mål C-74/89 av den 21 februari 1990 om Kommissionen mot Belgien (1990) REG I s. 491; EG-domstolens mål 94/87 av den 2 februari 1989 om Kommissionen mot Tyskland (1989) REG s. 175, 192 (punkt 12).

(9) Denna punkt motsvarar kommissionens brev till medlemsstaterna av den 22 februari 1995 (GS(95) D/1983).

(10) Se punkt 27.3 f i dessa riktlinjer."

2. Kapitel 18 i riktlinjerna för statligt stöd skall ersättas med följande:

"18. SYSSELSÄTTNINGSSTÖD (1)

18.1 Inledning

1) Att arbetslösheten ligger kvar på mycket höga nivåer är fortfarande ett av de största ekonomiska och sociala problemen i de flesta europeiska länderna. Under 1980-talet var arbetslöshetssiffrorna mycket låga i EFTA-staterna jämfört med resten av Europa (runt 1 % 3 % av arbetskraften). Den senaste konjunkturnedgången förde dock med sig kraftiga ökningar av antalet arbetslösa i Norge och Island så att de högsta nivåerna på flera decennier uppnåtts, nämligen 6 % i Norge 1993 och 4,7 % i Island 1994. Liechtenstein har å andra sidan fortfarande en mycket låg arbetslöshet.

2) EFTA-staterna, liksom stora delar av Europa, upplever nu en ekonomisk återhämtning efter de senaste årens konjunkturnedgång och läget i stort vad gäller sysselsättningen har förbättrats något, särskilt i Norge. De ogynnsamma sysselsättningsförhållandena under de senaste åren har ändå kännetecknats av mycket betydande ökningar av ungdoms- och långtidsarbetslösheten samt av äldre människors problem på arbetsmarknaden. Denna strukturella arbetslöshet är, även om den är mindre allvarlig än i de flesta andra europeiska länder, ett ihållande problem och det finns få tecken som tyder på att läget skulle komma att förbättras.

3) Erfarenheter i EFTA-staterna och i EG-medlemsstaterna i allmänhet visar att personer när de en gång blivit arbetslösa måste räkna med att leta ganska länge efter nytt arbete, eftersom de har blivit mer svåranställda. Detta fenomen är orsaken till en alltför hög nivå av långtidsarbetslöshet i Europa (över 40 % av samtliga arbetslösa), som i allt högre utsträckning leder till social utslagning.

4) Allt eftersom ekonomin återhämtar sig väntas en positiv utveckling under de närmaste åren vad gäller skapandet av arbetstillfällen. Men den utveckling är kanske inte tillräckligt kraftig för att få ner arbetslösheten till socialt godtagbara nivåer. Det har nu fastställts att det är strukturella faktorer som är förklaringen till att arbetslösheten ligger kvar på mycket höga nivåer i Europa, och särskilda åtgärder krävs för att arbetsmarknadernas förmåga att anpassa sig skall förbättras.

5) EG:s medlemsstater och EFTA-staterna har utarbetat en rad rekommendationer på följande fem prioriterade områden (2)

- Ökade investeringar i utbildning.

- En förbättring av mekanismerna för intern och extern flexibilitet för att öka tillväxtens sysselsättningsinnehåll.

- En minskning av de indirekta arbetskostnaderna, särskilt genom en sänkning av de direkta skatterna på arbete.

- En förbättring av åtgärdernas effektivitet, särskilt genom att offentliga medel avsedda som arbetslöshetsunderstöd används för andra ändamål.

- En intensifiering av åtgärderna för att skapa sysselsättning för de mindre gynnade kategorierna på arbetsmarknaden, t.ex. långtidsarbetslösa, ungdomar och äldre arbetstagare.

6) Mot bakgrund av detta kan skatteåtgärder och finansiella åtgärder väntas spela en viktig roll när det gäller att uppmuntra företagen att satsa på de kategorier som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Den effekt som uppnås genom till exempel bidrag per skapat arbetstillfälle för långtidsarbetslösa liksom genom målinriktade lättnader av de sociala avgifterna kan visserligen dämpas av substitutionseffekter och oväntade vinsteffekter, men åtgärderna gör det möjligt att minska arbetskostnaderna längst ner på skalan och därmed att kompensera för att produktiviteten är lägre än genomsnittet.

7) Samma typ av åtgärder kan också stimulera företagen att investera mer i yrkesutbildning. Bidraget eller skattelättnaden skall i sådana fall motsvara den nytta det innebär för samhället att arbetstagaren utnyttjar sina nyvunna kunskaper på arbetsmarknaden.

8) Syftet med dessa åtgärder är visserligen att förbättra arbetstagarnas situation på arbetsmarknaden, men det skall erkännas att företagen också gynnas genom att de tack vare sin roll som mellanhand vid genomförandet av skatteåtgärder och finansiella åtgärder kan minska sina arbetskostnader. Av det skälet måste åtgärder vidtas som säkerställer att en intensifiering av sysselsättningsfrämjande åtgärder inte negativt påverkar övervakningsmyndighetens bemödanden att minska artificiella snedvridningar av konkurrensen enligt artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet.

9) Riktlinjerna har följande syften:

- Att klargöra tolkningen av artikel 61 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll 3 till övervakningsavtalet vad gäller statligt stöd inom området för sysselsättning i syfte att säkerställa en större öppenhet i besluten om anmälan enligt artikel 1 i protokoll 3 till övervakningsavtalet.

- Att säkerställa överensstämmelse mellan konkurrensbestämmelserna och genomförandet av åtgärderna för arbetslöshetsbekämpning.

- Att genom en definition av de olika stödtyperna och deras ändamål klargöra övervakningsmyndighetens tillvägagångssätt, som innebär att den har en positiv grundinställning till statligt stöd som är avsett att förbättra sysselsättningssituationen.

18.2 Tillämpningsområde för artikel 61.1 i EES-avtalet

1) Dessa riktlinjer berör endast åtgärder som omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet, i vilken det anges att stöd `som ges av EG-medlemsstater, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, skall vara oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.` Sådana stödåtgärder måste förhandsanmälas till övervakningsmyndigheten enligt artikel 1.3 i protokoll 3 till övervakningsavtalet, om de inte omfattas av bestämmelsen om försumbart stöd. Anmälningsskyldigheten gäller stödprogram samt alla typer av enskilda sysselsättningsstöd som inte omfattas av godkända program.

2) Ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder omfattas inte av artikel 61.1 i EES-avtalet eftersom de

- utgör personligt stöd och inte gynnar vissa företag eller viss produktion,

- inte påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna, eller

- är `allmänna` åtgärder.

Detta gäller särskilt åtgärder avsedda att tillhandahålla väglednings- och rådgivningstjänster, uppföljning och utbildning av arbetslösa (personligt stöd som inte gynnar vissa företag eller viss produktion) liksom åtgärder avsedda att förbättra arbetslagstiftningen eller att anpassa utbildningssystemet (allmänna åtgärder).

18.2.1 Personligt stöd som inte gynnar vissa företag eller viss produktion

1) Sådana åtgärder till stöd för privatpersoner som inte har som mål eller till effekt att gynna vissa företag eller viss produktion utgör inte statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet.

2) I den utsträckning sådana åtgärder automatiskt är tillämpliga på privatpersoner enligt objektiva kriterier och utan att gynna vissa företag eller viss produktion är de inte att anse som statligt stöd om de är avsedda att

- förbättra arbetstagarnas personliga position på arbetsmarknaden eller göra det möjligt för dem att få anställning eller bli socialt integrerade, särskilt genom yrkesutbildning och praktik,

- komplettera vissa arbetstagares inkomster,

- uppmuntra anställning av kvinnor inom yrken som traditionellt utövas av män eller att anställa personer som tillhör etniska minoriteter,

- gynna arbetstagarnas rörlighet, skapandet av självständig yrkesverksamhet eller rekryteringen av vissa kategorier arbetstagare som lider av tillfälliga sociala eller yrkesmässiga handikapp,

- främja anställning av personer med permanenta fysiska eller psykiska handikapp.

18.2.2 Påverkan på handeln mellan de avtalsslutande parterna

1) Stöd omfattas endast av artikel 61.1. i EES-avtalet om de påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna. Sysselsättningsstöd i fråga om aktiviteter som inte är föremål för handel mellan medlemsstaterna (t.ex. närservice, vissa lokala arbetsmarknadsinitiativ) berörs inte av tillämpningen av artikel 61.1 Övervakningsmyndigheten anser att detsamma också gäller för s.k. försumbart stöd (3) vilket utgör huvuddelen av stödet för främjande av självständig yrkesverksamhet.

18.2.3 Allmänna åtgärder eller statligt stöd

1) Skillnaden mellan allmänna åtgärder och statligt stöd går utöver ramarna för dessa riktlinjer.

2) Det bör dock noteras att vissa allmänna åtgärder kan påverka konkurrensvillkoren och handeln mellan de avtalsslutande parterna i samma utsträckning som statligt stöd, men eftersom dessa åtgärder inte utgör statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet omfattas undanröjandet av eventuella snedvridningar av konkurrensen som dessa kan åstadkomma, inte av övervakningen av statligt stöd enligt artiklarna 61, 62 och i EES-avtalet.

3) Sysselsättningen främjas också genom andra åtgärder, t.ex. åtgärder för utbildning och förvärv av nya färdigheter. I detta avseende kan det vara lämpligt att påpeka att i ett stort antal fall utgör de bidrag som beviljas för yrkesutbildning/omskolning inte statligt stöd enligt artikel 61 i EES-avtalet och artikel 1 i protokoll 3 till övervakningsavtalet och, i de fall då sådana åtgärder omfattas av artikel 61.1 i avtalet, bedöms de i de allra flesta fall positivt av övervakningsmyndigheten.

4) Detsamma gäller åtgärder som är avsedda att förbättra arbetsvillkoren.

18.3 Statligt sysselsättningsstöd

1) En punkt behöver klargöras när det gäller räckvidden för dessa riktlinjer: med sysselsättningsstöd avses i dessa riktlinjer stöd som inte är knutet till investeringar.

2) Investeringsstöd utgör inte sysselsättningsstöd ens om det beräknas per skapat arbetstillfälle eller inbegriper premier för skapade arbetstillfällen, eftersom det inte direkt är avsett att skapa arbetstillfällen eller bibehålla sysselsättningen. Dess effekter i kampen mot arbetslöshet visar sig indirekt genom att produktiva investeringar åstadkommer strukturförändringar i företag. Hänvisningen till skapade arbetstillfällen är enbart ett kriterium vid bedömningen av investeringsstödet. Med tanke på syftet med stödet och dess bestående effekter på industristrukturen bör det betraktas som varje annat investeringsstöd och omfattas av de normala bedömningskriterierna.

18.3.1 Allmänna synpunkter

1) Genom att bevilja vissa företag eller viss produktion stöd för att främja sysselsättningen tar de beviljande myndigheterna på sig en del av de lönekostnader som utgör normala omkostnader i företagarnas eget intresse och ger dem därmed finansiella fördelar som förbättrar deras konkurrenskraft. I den utsträckning de berörda produkterna eller tjänsterna konkurrerar med produkter och tjänster från företag i övriga stater som är parter till EES-avtalet kan sådant stöd snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna och är därför i princip oförenligt med EES-avtalets funktion. På den inre marknaden kan således stöd för att minska lönekostnaderna innebära att konkurrensen inom EES snedvrids, leda till en omläggning av fördelningen av resurser och rörliga investeringar, till att arbetslösheten förskjuts från det ena landet till det andra och till omlokalisering.

2) Övervakningsmyndigheten anser att i avsaknad av noggrann kontroll och snäva begränsningar kan sysselsättningsstöd ha skadliga effekter på det makroekonomiska planet som upphäver dess omedelbara effekter när det gäller att skapa arbetstillfällen. I den utsträckning som det används för att skydda företag som är utsatta för konkurrens inom EES kan sysselsättningsstöd ha till effekt att försena anpassningar som är nödvändiga för att säkerställa den europeiska industrins konkurrenskraft. Det gäller också att säkerställa att beviljandet av statligt stöd inte leder till en spiral av bidrag som gör stödet ineffektivt och leder till slöseri med offentliga medel för samtliga parter. Slutligen, om stöd av den här typen beviljas på ett okontrollerat sätt riskerar det att inte åstadkomma annat än att förflytta arbetslösheten, utan att bidra till att lösa sysselsättningsproblemen inom det område som omfattas av EES-avtalet, och kommer därmed att orsaka snedvridningar av konkurrensen i en omfattning som strider mot EES-avtalet.

3) Traditionellt har övervakningsmyndigheten intagit en välvillig attityd i fråga om sysselsättningsstöd, särskilt om det är avsett att uppmuntra företag att skapa arbetstillfällen eller anställa personer som har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Denna ståndpunkt är motiverad både på grund av att den finansiella fördelen för det berörda företaget minskas av denna kategori arbetstagares lägre produktivitet och på grund av att dessa arbetstagare också gynnas av åtgärden samt riskerar att förbli utestängda från arbetsmarknaden om inte arbetsgivarna erbjuds dessa stimulansåtgärder. Dessa regler bekräftar den ståndpunkten.

18.3.2 Stödformer

1) Det sysselsättningsstöd som EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna inrättar har i allmänhet formen av bidrag (engångsbelopp eller månatliga utbetalningar) och lättnader för vissa företag i fråga om arbetsgivaravgifter eller vissa skatter. Dessa olika stödformer kan i vissa fall kombineras.

18.3.3 Typer av statligt sysselsättningsstöd

1) Begreppen stöd till bibehållen sysselsättning och stöd till skapande av arbetstillfällen bör preciseras eftersom de är avgörande för om stödet är förenligt med EES-avtalet.

2) Med stöd till bibehållen sysselsättning avses sådant stöd som ett företag får för att stimuleras att inte friställa sina anställda, varvid bidraget i allmänhet beräknas på det totala antalet anställda då stödet beviljas.

3) Stöd till skapande av arbetstillfällen däremot ges för att erbjuda anställning åt arbetssökande som aldrig har haft ett arbete eller har förlorat sin tidigare anställning, och stödet beräknas med utgångspunkt i det antal arbetstillfällen som skapas. Det bör nämnas att med skapande av arbetstillfällen avses skapade nettoarbetstillfällen, dvs. skapandet av ett ytterligare arbetstillfälle i förhållande till det (genomsnittliga) antalet anställda (under en vis period) vid det berörda företaget. Att helt enkelt ersätta en arbetstagare utan att antalet anställda ökar och utan att det skapas nya arbetstillfällen innebär ingen verklig ökning av sysselsättningen.

4) En särskild form för att skapa arbetstillfällen som är ovanlig därför att den inte leder till att antalet arbetstimmar i företaget ökar är arbetsdelning som innebär att den totala arbetsmängden fördelas på ett större antal anställningar, med motsvarande förkortning av arbetstiden.

18.4 Tillämpning av undantagen i artikel 61.2 och 61.3 i EES-avtalet

1) Om sysselsättningsstöd omfattas av förbudet i artikel 61.1 i EES-avtalet skall det undersökas om stödet får omfattas av något av undantagen i artikel 61.2 och 61.3. I detta sammanhang skall åtskillnad göras mellan stöd för att skapa arbetstillfällen och stöd som syftar till att bibehålla arbetstillfällen.

2) Övervakningsmyndighetens inställning är i allmänhet positiv i fråga om stöd för att skapa arbetstillfällen. Trots de risker vad gäller konkurrensen inom EES som sådant stöd innebär, förbättrar det tillväxtens sysselsättningsinnehåll. Med hänsyn tagen till särskilda regler för vissa industrisektorer och i den utsträckning som stödbeloppet per arbetstagare är motiverat och inte utgör en överdriven andel av företagets produktionskostnader får slutsatsen dras att när företaget gör en sådan insats bör det stöd som företaget tilldelas för ändamålet i allmänhet omfattas av det undantag som anges i artikel 61.3 c på grund av att det är avsett att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter, förutsatt att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot EES-avtalets funktion.

3) Vid bedömningen av sysselsättningsstöd kommer övervakningsmyndigheten att tillämpa följande kriterier:

- Den kommer att ha en positiv inställning till skapandet av nya arbetstillfällen i små och medelstora företag (6) och i de regioner som är berättigade till regionalt stöd (7). Förutom till dessa två kategorier kommer den även att ha en positiv inställning till stöd som är avsett att uppmuntra rekrytering av vissa kategorier arbetstagare som har särskilt svårt att komma in på eller att återinträda på arbetsmarknaden. I det senare fallet behöver inga nettoarbetstillfällen skapas, förutsatt att platserna blir lediga på grund av naturlig avgång och inte genom friställning.

- Dess välvilliga inställning gäller också stöd för att främja arbetsdelning, som tillåter att den totala arbetsmängden fördelas på fler anställningar med förkortad arbetstid och därmed skapar möjlighet till (deltids-)arbete för ett större antal arbetstagare.

- För att stöd inom de ovan nämnda kategorierna skall kunna ses välvilligt ägnar övervakningsmyndigheten också uppmärksamhet åt bestämmelserna i anställningskontraktet, särskilt skyldigheterna att upprätta kontrakt för tillsvidareanställning och att bibehålla nyskapade arbetstillfällen under en viss tid, eftersom dessa villkor säkerställer det skapade arbetstillfällets stabilitet. Alla andra garantier för att det nyskapade arbetstillfället skall bestå, särskilt bestämmelser för utbetalningen av stödet, skall också beaktas.

- Övervakningsmyndigheten avser att säkerställa att stödnivån inte överskrider den som är nödvändig för att skapa arbetstillfällen, i förekommande fall med hänsyn till små och medelstora företags svårigheter eller de nackdelar den berörda regionen har. Stödet skall vara tillfälligt.

- Därutöver är det särskilt positivt för övervakningsmyndighetens bedömning om det nyskapade arbetstillfälle som beviljas stöd åtföljs av utbildning eller omskolning av arbetstagaren.

4) Stöd till bibehållen sysselsättning som har karaktär av driftsstöd får endast tillåtas i följande fall:

- Sådant stöd får beviljas om det enligt bestämmelserna i artikel 61.2 b i EES-avtalet är avsett att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser. På vissa villkor får stöd till bibehållen sysselsättning också tillåtas i regioner som har rätt till det undantag som avses i artikel 61.3 a i EES-avtalet vad gäller den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning (6).

- Om stöd till bibehållen sysselsättning beviljas som en del av en plan för undsättning, omstrukturering eller omvandling av ett företag i svårigheter, skall det anmälas och bedömas enligt övervakningsmyndighetens riktlinjer (7).

Dessa överväganden avser uteslutande stöd till bibehållen sysselsättning och EFTA-staterna har fullständig frihet att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sysselsättningen bibehålls genom allmänna åtgärder, t.ex. en allmän sänkning av de skatter eller sociala avgifter som belastar företagen.

5) Vad gäller sådant stöd till skapandet av arbetstillfällen som begränsar sig till en eller flera känsliga sektorer som har överkapacitet eller befinner sig i kris, bedöms detta i allmänhet mindre positivt än stöd för skapandet av arbetstillfällen som är tillgängliga för ekonomin som helhet.

6) Sådant sektoriellt stöd utgör en fördel för den eller de berörda sektorerna genom att förbättra deras konkurrenssituation i förhållande till företag i övriga EFTA-stater och EG-medlemsstater. Genom stöd som minskar lönekostnaderna inom en eller flera produktiva sektorer minskas produktionskostnaderna i dessa, vilket gör det möjligt för dem att öka sin marknadsandel på bekostnad av konkurrenterna inom EES, såväl inom den berörda EFTA-staten eller EG-medlemsstaten som vid export och import både inom som utom det område som omfattas av EES-avtalet, med alla de konsekvenser som kan följa av detta i fråga om försämrad sysselsättning inom dessa sektorer i de övriga EFTA-staterna eller EG-medlemsstaterna. Därmed motverkar skyddseffekten av sådant stöd till den eller de berörda sektorerna, särskilt krissektorer, liksom dess negativa följder för sysselsättningen inom konkurrerande sektorer i de övriga EFTA-staterna eller EG-medlemsstaterna i allmänhet det gemensamma intresset av aktiva åtgärder för att minska arbetslösheten. Övervakningsmyndigheten anser vanligen att sådant stöd är oförenligt med EES-avtalets funktion. Om sådant stöd beviljas i en region där det råder allvarlig brist på sysselsättning tar övervakningsmyndigheten dock hänsyn till detta.

7) Övervakningsmyndigheten är emellertid mer välvilligt inställd till stöd för att skapa nya arbetstillfällen om dessa tillkommer i tillväxtnischmarknader eller i delsektorer där det finns förväntningar om skapandet av en väsentlig mängd arbetstillfällen.

18.5 Slutsats

1) Om övervakningsmyndigheten efter en granskning av planerade program för sysselsättningsstöd i EFTA-staterna som är anmälningspliktiga konstaterar att ordningarna och villkoren är i överensstämmelse med dessa riktlinjer, får det anse dem förenliga med EES-avtalets funktion enligt undantaget i artikel 61.3 c, vilket är tillämpligt på stöd som underlättar utvecklingen av vissa näringsverksamheter när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

2) Om sysselsättningsstödet riktas till vissa sektorer, företag eller stödkategorier som omfattas av särskilda regler, får det anses vara förenligt med EES-avtalets funktion endast om det uppfyller de villkor som anges i de reglerna och är tillämpliga i samband med EES-avtalet.

3) En rapport om tillämpningen av dessa riktlinjer skall lämnas in och vid behov skall riktlinjerna ses över fem år efter det att de har trätt i kraft.

(1) Detta kapitel motsvarar riktlinjerna för sysselsättningsstöd antagna av kommissionen den 19 juli 1995 (EGT nr C 334, 12.12.1995).

(2) Se riktlinjerna och rekommendationerna till Vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning som antogs av Europeiska rådet i Essen 1994, samt det gemensamma meddelandet från ordförandena vid EG:s och EFTA:s finans- och ekonomiministrars gemensamma möte den 18 september 1995.

(3) Se kapitel 12 i dessa riktlinjer om tillämpning och genomförande av regeln om försumbart stöd.

(4) För en definition av små och medelstora företag se kapitel 10 i dessa riktlinjer om gemenskapsstöd till små och medelstora företag.

(5) Se del 6 i dessa riktlinjer.

(6) Se del 6, särskilt kapitel 28, i dessa riktlinjer.

(7) Se kapitel 15 i dessa riktlinjer."

3. Följande text skall införas i kapitel 30 i riktlinjerna för statligt stöd:

"30. STÖD TILL LUFTFARTSSEKTORN

Under hösten 1994 antog EG-kommissionen riktlinjer för tillämpningen av Romfördragets och EES-avtalets bestämmelser om statligt stöd på luftfartssektorn.

Övervakningsmyndigheten har inte mottagit några anmälningar från EFTA-staterna om stöd till företag i luftfartssektorn. Vid bedömningen av sådant stöd kommer övervakningsmyndigheten att tillämpa kriterier som motsvarar dem i de ovan nämnda riktlinjerna från kommissionen.

(1) Tillämpning av artiklarna 92 och 93 i Romfördraget och artikel 61 i EES-avtalet på statligt stöd inom luftfartssektorn (EGT nr C 350, 10.12.1994)."

4. Följande text skall införas i kapitel 31 i riktlinjerna för statligt stöd:

"31. STÖD TILL VARVSINDUSTRIN SOM BEVILJAS SOM UTVECKLINGSBISTÅND TILL ETT UTVECKLINGSLAND (1)

1) I artikel 4.7 i den rättsakt det hänvisas till i punkt 1b i bilaga XV till EES-avtalet om stöd till varvsindustrin (2) fastställs att stöd till ny- och ombyggnad av fartyg som beviljas som utvecklingsbistånd till ett utvecklingsland inte skall vara föremål för det rådande tak för produktionsstöd som övervakningsmyndigheten fastställt enligt artikel 4.2 direktivet.

2) Sådant stöd får anses vara förenligt med EES-avtalets funktion under förutsättning att det uppfyller de villkor som fastställts i det syftet av OECD:s arbetsgrupp nr 6 i dess överenskommelse om tolkning av artikel 6-8 i OECD-rådets resolution av den 3 augusti 1981 (överenskommelse om exportkrediter för fartyg).

3) Alla sådana enskilda förslag skall förhandsanmälas till övervakningsmyndigheten. På grundval av anmälan skall övervakningsmyndigheten undersöka det föreslagna stödets särskilda utvecklingsdel och försäkra sig om att den omfattas av överenskommelsen.

4) Vad gäller den sistnämnda punkten skall övervakningsmyndigheten säkerställa att det föreslagna stödet uppfyller de kriterier som fastställs i OECD:s dokument C/WP6(84)3 av den 18 januari 1984 om tolkning av artikel 6 i överenskommelsen om exportkrediter för fartyg (3).

5) Följaktligen skall de EFTA-stater som beviljar utvecklingsstöd uppfylla följande kriterier:

1. Stödet får inte beviljas för nybyggnad av fartyg som kommer att segla under bekvämlighetsflagg.

2. Om stödet inte kan klassificeras som offentligt utvecklingsstöd inom ramen för OECD måste det stödlämnande landet bekräfta att stödet utgör en del av en mellanstatlig överenskommelse.

3. Det stödlämnande landet skall lämna lämpliga garantier för att den verkliga ägaren är bosatt i det stödmottagande landet och att det stödmottagande företaget inte är ett icke-operativt dotterbolag till ett utländskt företag.

4. Stödmottagaren måste förbinda sig att inte sälja fartyget utan förhandstillstånd från regeringen.

Dessutom måste det beviljade stödet till minst 25 % bestå av bidrag enligt OECD:s beräkningsmetod, se OECD-dokument C/WP6(85)62 av den 21 oktober 1985.

6) Å andra sidan innehåller överenskommelsen inte några kriterier för klassificeringen av länder som är berättigade till utvecklingsstöd. Övervakningsmyndigheten har beslutat att med hänsyn till EG-kommissionens praxis, anse beviljandet av utvecklingsstöd till följande länder vara förenligt med EES-avtalets funktion på de villkor som nämns i artikel 4.7 i sjätte direktivet:

a) AVS-stater (1).

b) EB-medlemsstaternas utomeuropeiska länder och territorier (2).

c) Alla länder som inte ingår i a eller b ovan, som i OECD:s DAC-förteckning klassificeras som minst utvecklade länder (LLDC), låginkomstländer (LIC) eller länder med lägre medelinkomst (LMIC). Dessa länder är följande:

- Afghanistan (LLDC)

- Bangladesh (LLDC)

- Bhutan (LLDC)

- Bolivia (LIC)

- Burma (LLDC)

- Cook Island (LMIC)

- Costa Rica (LMIC)

- Cuba (LMIC)

- Dominikanska Republiken (LMIC)

- Ecuador (LMIC)

- Egypten (LMIC)

- El Salvador (LMIC)

- Filippinerna (LMIC)

- Guatemala (LMIC)

- Haiti (LLDC)

- Honduras (LIC)

- Indien (LIC)

- Indonesien (LIC)

- Kambodja (LIC)

- Kina (LIC)

- Korea (LMIC)

- Laos (LLDC)

- Libanon (LMIC)

- Maldiverna (LLDC)

- Marocko (LMIC)

- Mongoliet (LIC)

- Nepal (LLDC)

- Nicaragua (LIC)

- Pakistan (LIC)

- Paraguay (LMIC)

- Peru (LMIC)

- Sri Lanka (LIC)

- Thailand (LMIC)

- Tunisien (LMIC)

- Turkiet (LMIC)

- Vietnam (LIC)

- Nordyemen ((LLDC)

- Sydyemen (LLDC)

7) Länder som klassificerats bland dem med högre medelinkomst (UMIC) kommer inte att anses vara berättigade.

8) För att säkerställa EFTA-staternas intressen inom varvssektorn kommer övervakningsmyndigheten dock att tillåta EFTA-staterna att bevilja utvecklingsstöd till länder som inte omfattas av ovan nämnda kategorier, under förutsättning att EFTA-staterna kan belägga att ett tredje land som deltar i OECD:s överenskommelse planerar att bevilja utvecklingsstöd för ett särskilt kontrakt. Under dessa omständigheter får övervakningsmyndigheten anse att utvecklingsstöd som beviljas för detta kontrakt är förenligt med EES-avtalets funktion upp till samma nivå, enligt OECD:s metod för beräkning av stödelement, som den som planeras av ett tredje land som deltar i OECD:s överenskommelse.

9) För att göra tillämpningen av artikel 4.7 i direktivet snävare och säkerställa att de kriterier som det hänvisas till i punkt 5 ovan uppfylls, är EFTA-staterna formellt förpliktade att för varje enskild anmälan av utvecklingsprojekt enligt artikel 4.7 i direktivet se till att dessa kriterier uppfylls. De kommer också att förväntas lämna relevanta uppgifter om kontraktet så att kontraktsprisets förhållande till marknadspriser för jämförbara fartyg kan fastställas.

10) Vad gäller kriteriet om bekvämlighetsflagg (punkt 5.1 ovan), underrättas EFTA-staterna om att övervakningsmyndigheten anser att följande länder har bekvämlighetsflagg:

- Antigua

- Bahamas

- Bermuda

- Cayman Islands

- Cypern

- Gibraltar

- Libanon

- Liberia

- Malta

- Panama

- St. Vincent

- Vanuatu

11) Bestämmelserna i detta kapitel kommer att gälla tills den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1b i bilaga XV till EES-avtalet upphör att gälla.

(1) Detta kapitel motsvarar kommissionens brev till medlemsstaterna SG(89) D/311 av den 3 januari 1989.

(2) Rådets direktiv 90/684/EEG ändrat genom rådets direktiv 93/115/EEG och 94/73/EG. Dessa rådsdirektiv, vilka anpassades för tillämpning inom ramen för EES-avtalet genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 21 av den 5 april 1995, kallas i fortsättningen varvsdirektiven.

(3) Rådets arbetsgrupp nr 6: Översyn av definitioner och administrativa förfaranden rörande överenskommelsen om exportkrediter för fartyg.

(4) Se rådets och kommissionens beslut av den 24 mars 1986 om ingåendet av den tredje AVS-EEG konventionen (EGT nr L 86, 31.3.1986).

(5) Se rådets beslut 86/283/EEG av den 30 juni 1986 om utomeuropeiska länders och territoriers associering med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 175, 1.7.1986, s. 46)."

5. De nuvarande kapitlen 30 i riktlinjerna för statligt stöd, "Standardiserad årsrapport", och 31, "Övriga särskilda bestämmelser", skall i överensstämmelse härmed omnumreras till kapitel 32 respektive kapitel 33.

Utfärdat i Bryssel den 6 december 1995.

På EFTA:s övervakningsmyndighets vägnar

Knut ALMESTAD

Ordförande

(1) Nedan kallade riktlinjerna för statligt stöd.

(2) EGT nr L 231, 3. 9. 1994, s. 1.

(3) EGT nr L 175, 27. 7. 1995, s. 59.