—

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (8698/4/2007 - C6-0258/2007),

—

med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0230) (2),

—

med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

—

med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0308/2007).

1.

Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.

Europaparlamentet påminner om kommissionens uttalande vid plenarsammanträdet den 6 september 2007, genom vilket kommissionen åtar sig att undantagsvis och så fort som möjligt till ordföranden för det behöriga parlamentsutskottet överlämna förslagen till de årliga arbetsprogram som rör de särskilda programmen, utöver det översändande som sker via registret för kommittéhandlingar, samt att så fort som möjligt informera parlamentet om alla ändringar av dem som sker till följd av kommittémötena.

3.

Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av artikel 3 i EG-fördraget, där det föreskrivs att en inre marknad skall upprättas genom att hindren för den fria rörligheten för personer undanröjs,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om gemenskapsåtgärder för tillhandahållande av hälso- och sjukvård över gränserna (1),

—

med beaktande av Världshälsoförsamlingens resolutioner nr 58 (WHA 58) om det internationella hälsoreglementet (IHR) och nr 59.2 (WHA 59.2) av den 26 maj 2006, där partnerna uppmanas att på frivillig grund i förväg tillämpa vissa delar i IHR med avseende på en influensapandemi,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (2), Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen (3) och kommissionens beslut 2000/57/EG av den 22 december 1999 om systemet för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar enligt Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/EG (4),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0263/2007), och av följande skäl:

A.

Under den senaste tiden har nya sjukdomsutmaningar uppstått för den nationella och internationella folkhälsovården och det måste utarbetas bättre förfaranden för stöd och information på nationell och regional nivå. Det är nödvändigt att hantera sjukdomsspridning på EU-nivå.

B.

I en mycket rörlig och globaliserad värld växer behovet av ett folkhälsoskydd med en alleuropeisk och internationell omfattning.

C.

En prioriterad fråga bör vara att säkerställa högsta möjliga skydd mot global spridning av infektionssjukdomar och mot allvarliga hot mot människors hälsa av internationell omfattning, med minsta möjliga inverkan på den internationella trafiken.

D.

I enlighet med artikel 5 i EG-fördraget skall subsidiaritetsprincipen följas, eftersom organisering av hälso- och sjukvård omfattas av de enskilda medlemsstaternas behörighet.

1.

Europaparlamentet erkänner vikten av en tydlig och omfattande internationell mekanism som syftar till att förebygga, skydda mot och kontrollera sjukdomsspridning och att skapa möjligheter att göra insatser på folkhälsoområdet som står i proportion till riskerna och som är tillgängliga för alla behövande.

2.

Europaparlamentet har förståelse för den ovannämnda WHA-resolutionen om frivillig tidig tillämpning av vissa IHR-bestämmelser med avseende på pandemisk aviär influensa och pandemisk influensa bland människor.

3.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att följa och tillämpa Världshälsoorganisationens riktlinjer för snabbt utbyte av information om virusstammar, som publicerades i januari 2007.

4.

Europaparlamentet välkomnar de synpunkter på tillämpningen av det reviderade internationella hälsoreglementet som kommissionen lämnar i sitt meddelande (KOM(2006)0552) för att främja en strukturerad diskussion med rådet och parlamentet.

5.

Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att det internationella hälsoreglementet tillämpas så snart som möjligt och i enlighet med subsidiaritetsprincipen, samtidigt som befintliga system och resurser stärks.

6.

Europaparlamentet understryker att det internationella hälsoreglementet måste tillämpas på ett samordnat sätt i hela EU.

7.

Europaparlamentet påpekar emellertid också att det enligt medlemsstaternas befogenheter och subsidiaritetsprincipen är upp till medlemsstaterna själva att organisera sin hälso- och sjukvård, samtidigt som en hög hälsoskyddsnivå för medborgarna skall säkerställas.

8.

Europaparlamentet konstaterar att denna internationella mekanism inte ”får vara mer restriktiv för internationell trafik eller mer påträngande eller inträngande för personer än skäligen tillgängliga alternativ som skulle uppnå den lämpliga hälsoskyddsnivån” (artikel 43 i det internationella hälsoreglementet).

9.

Europaparlamentet anser att det för att bättre möta riskerna krävs stöd till utveckling av informationssystem, såväl för informationsutbyte mellan tillhandahållare av hälso- och sjukvård som för information till patienter, och betonar behovet av att förbättra säkerheten i dessa informationssystem.

10.

Europaparlamentet är övertygat om att det för att skapa en hög skyddsnivå och beredskap i en globaliserad och mycket rörlig värld är absolut nödvändigt att stödja och samarbeta med grannländer och tredjeländer.

11.

Europaparlamentet betonar behovet av nära samarbete såväl mellan nationella myndigheter som mellan nationella myndigheter och EU-myndigheter i informationsutbytet på folkhälsoskyddsområdet för att tillämpningen skall bli så effektiv som möjligt och för att EU-medborgarna skall få bättre skydd mot allvarliga hot mot människors hälsa av internationell omfattning.

12.

Europaparlamentet påminner om den roll som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och EU:s system för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar spelar för tillämpningen av det internationella hälsoreglementet och vid hot mot folkhälsan.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med det internationella hälsoreglementet.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med behörigt parlamentsutskott utarbeta riktlinjer för kartläggning och bedömning av hot.

15.

Europaparlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att formalisera ECDC:s roll i tillämpningen av det internationella hälsoreglementet, särskilt i fråga om insamling av uppgifter på områden som omfattas av dess mandat.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att stödja inrättandet av lämpliga system i grannländer och tredjeländer genom finansiering och regionala utvecklingsmekanismer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa metoder och mekanismer som gör det möjligt att stödja WHO:s politik för att ge utvecklingsländerna tillgång till pandemivaccin.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta program för att bemöta hoten på hälsoområdet i Europa och resten av världen, till exempel vårdrelaterade infektioner och ökande antibiotikaresistens. En lösning för hela Europa krävs eftersom sådana hälsokriser inte respekterar några geografiska gränser.

19.

Europaparlamentet understryker behovet att skapa ett centralt lager i EU av obestridligt effektiva antivirala medel och vacciner för att skydda EU:s medborgare mot en möjlig influensapandemi i alla medlemsstater, som komplement till medlemsstaternas egna insatser. Parlamentet understryker behovet av att kommissionen vidtar åtgärder som omfattar EU:s hela territorium så att en eventuell influensaepidemi kan bekämpas och dessa åtgärder måste göra det möjligt att effektivt hindra spridningen av influensa i Europa inom 24 timmar.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till medlemsstaternas regeringar och parlament samt till WHO:s regionala kontor för Europa.

—

med beaktande av den åttonde konferensen för parterna till FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) i Madrid, Spanien den 3-14 september 2007,

—

med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Ökenspridning innebär försämring av torra, halvtorra och torra halvfuktiga områden på grund av olika faktorer, t.ex. klimatvariationer och mänsklig verksamhet, vilket gör att det krävs en heltäckande analys och åtgärdsprogram.

B.

Klimatförändringarna leder till att jorden värms upp och marktemperaturen stiger vilket innebär ökad avdunstning som sedan resulterar i ökenspridning.

C.

Höjda temperaturer torkar ut källorna samt minskar flödet i floderna och grundvattennivån vilket sedan förstör markytans uppbyggnad. Under nuvarande förhållanden med alltmer ihållande torka kommer det att bli allt svårare att återställa skogarna efter skogsbränder med risk för ökenspridning till följd.

D.

Ökenspridning och torka är problem som drabbar alla regioner i världen och det behövs gemensamma åtgärder för att bekämpa ökenspridningen och/eller lindra torkans effekter. UNCCD är det enda rättsligt bindande internationella instrumentet för att hantera problemet med markförstöring i torra områden och nästan alla världens länder (191) har anslutit sig till den.

E.

Det är en hög koncentration av utvecklingsländer, främst länder som tillhör de minst utvecklade, bland dem som drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning.

F.

FN:s miljöprogram (UNEP) uppskattar att ökenspridningen för närvarande berör cirka 25-30 procent av världens landområden och att 1,2-2 miljarder människor i minst 100 länder riskerar att drabbas. De ekonomiska förlusterna till följd av förlorad produktivitet har uppskattats till 42 miljarder US-dollar för 1992 (64 miljarder US-dollar i 2006 års priser). Den globala takten för ökenspridning ökar vilket leder till fattigdom, tvångsmigration och konflikter.

G.

Tre fjärdedelar av marken i torra, halvtorra och torra halvfuktiga regioner är drabbade av markförstöring och nästan hälften av all odlad mark i flodnära områden är hotad samtidigt som markförstöringen leder till att den biologiska mångfalden minskar, markens bördighet och förmåga att ta upp vatten minskar, erosionen ökar och upptagningen av koldioxid minskar.

H.

Ökenspridningen beror främst på överodling, övergödning, felaktig bevattning och skogsavverkning. Dessa metoder har sitt ursprung i dålig markskötsel, vilket i sin tur ofta beror på de sociala och ekonomiska villkor som bönderna lever under. Enligt olika studier skulle investeringar i hållbara metoder för markskötsel betala sig.

I.

Extrema klimathändelser som översvämningar och torka med kopplingar till klimatförändringarna blir allt vanligare och får allt mer dramatiska effekter och ökar ökenspridningens risker och negativa ekonomiska och sociala följder.

J.

Ökenspridningen bidrar också till klimatförändringar med markförstöring och därmed relaterade växtlighetsförluster till följd vilket leder till ökade utsläpp och minskade kolsänkor. Återställande av förhållandena i torra områden skulle kunna ha en stor positiv inverkan.

K.

UNCCD spelar en viktig roll i de globala ansträngningarna för att utrota fattigdomen, åstadkomma hållbar utveckling och nå millenniemålen.

1.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och dess reformprocess. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram en gemensam ståndpunkt vid klimatkonferensen i nära samarbete med partnerländerna i AVS.

2.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för en strategisk handlingsplan med en fastställd tidtabell. Parlamentet uppmanar EU att delta på ett konstruktivt sätt i utformandet och förhandlingarna om en strategisk tioårsplan för att bygga upp starka och effektiva mekanismer för ett effektivt genomförande av konventionen. I detta sammanhang efterlyser parlamentet särskild uppmärksamhet när det gäller följande:

3.

Europaparlamentet betonar den roll som det civila samhället och lokalbefolkningen spelar när det gäller att genomföra och uppnå målen för UNCCD.

4.

Europaparlamentet är positivt till anordnande av en extra konferens för att bedöma handlingsplanernas genomförande och effektivitet i de mest berörda regionerna, främst i Afrika, före nästa partnerkonferens.

5.

Europaparlamentet inser markförstöringens betydelse som viktig hindrande faktor för den framtida utvecklingen i de drabbade länderna. Parlamentet anser att man inom ramen för EU:s utvecklingspolitik måste ägna detta fenomen särskild uppmärksamhet, även vid bedömningen av behoven av utvecklingsbistånd.

6.

Europaparlamentet är oroat över bristen på finansieringsåtaganden för åtgärder och välkomnar därför den så kallade Global Environment Facility, FN-konventionens finansieringsmekanism, och uppmanar EU att öka finansieringen av åtgärder mot ökenspridning när det gäller flexibla mekanismer inom ramen för FN:s konventionen om klimatförändringar och dess Kyotoprotokoll.

7.

Europaparlamentet kräver att reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall omfatta införande av bindande kriterier för bekämpning av ökenspridning och markförstöring i drabbade områden i Europeiska unionen. Parlamentet kräver dessutom förebyggande åtgärder så att människor skall kunna bo kvar på landsbygden.

8.

Europaparlamentet efterlyser omfattande skogsvård för att så långt det är möjligt minska brandrisken i skogen och spridningen av bränder och mildra brandförloppet. Parlamentet påpekar att den återvunna biomassan skulle kunna bidra till att finansiera denna typ av skogsvård.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan om inrättande av ett europeiskt organ för bevakning av torka som skulle kunna samla in kunskap och föreslå lindrande och förebyggande insatser för att minska torkans effekter i Europa.

10.

Europaparlamentet erkänner att man i nyligen genomförda studier har kommit fram till att kostnaderna för att minska markförstöringen i drabbade områden är lägre än markförstöringens kostnader. Parlamentet är medvetet om att det krävs långsiktiga åtaganden för att åtgärderna mot ökenspridning skall bli effektiva.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det internationella samarbetet vid genomförandet av UNCCD genom att tillhandahålla ytterligare stimulanser och finansiellt stöd och stödja projekt för gränsöverskridande samarbete i vattenfrågor. Parlamentet begär vidare att denna fråga tas med på dagordningen vid nästa toppmöte mellan EU och Afrika.

12.

Europaparlamentet påminner om sin resolution från den 7 juli 2005 om ett påskyndat genomförande av EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (FLEGT) (1) och sin besvikelse över frånvaron av obligatoriska och heltäckande bestämmelser som till EU av virke som avverkats olagligt och på ett miljömässigt ohållbart sätt.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, parterna till UNCCD och UNCCD-sekretariatet.

—

med beaktande av alla avtal mellan EU och tredjeländer och de klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati som ingår i dessa avtal,

—

med beaktande av artiklarna 177, 178, 300 och 310 i EG-fördraget och artiklarna 3, 6, 11, 19 och 21 i EU-fördraget,

—

med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter, särskilt riktlinjerna för dialogen om mänskliga rättigheter, antagna i december 2001, och utvärderingen av genomförandet av dessa riktlinjer, antagen i december 2004, och med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, antagna i juni 2004,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (1) och kommissionens uppföljning av den resolutionen,

—

med beaktande av rådets dokument av den 7 juni 2006 om integrationen av mänskliga rättigheter i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och andra politikområden inom EU,

—

med beaktande av ramavtalet av den 26 maj 2005 mellan Europaparlamentet och kommissionen,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (2),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen,

—

med beaktande av sina tidigare debatter och brådskande resolutioner om fall av kränkningar av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen,

—

med beaktande av parlamentets särskilda riktlinjer för Europaparlamentets ledamöters åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati vid besök i tredjeländer,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (3),

—

med beaktande av slutsatserna från diskussionerna i parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter till utskottet för utrikesfrågor den 3 maj 2007 om de mänskliga rättigheterna i Kina och Uzbekistan och den 23 april 2007 om de mänskliga rättigheterna i Ryssland,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 10 maj 2007 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Samara den 18 maj 2007 (4), av den 26 april 2007 om aktuella ingripanden mot demonstranter i Ryssland (5), av den 18 januari 2007 om fängslandet av och rättegången mot fem bulgariska sjuksköterskor och en palestinsk läkare i Libyen (6), av den 16 november 2006 om Iran (7), av den 26 oktober 2006 om Uzbekistan (8) och av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina (9),

—

med beaktande av slutsatserna om Centralasien från rådets (yttre förbindelser) 2796:e sammanträde i Luxemburg den 23 april 2007, av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Kirgizistan, Kazakstan och Uzbekistan, som redan har trätt i kraft, av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Tadzjikistan och Turkmenistan, som har undertecknats men ännu inte ratificerats, och av kommissionens strategidokument om Centralasien 2002-2006,

—

med beaktande av artiklarna 8, 9, 96 och 97 i, och bilaga VII till, partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (10), och ändrades i Luxemburg den 25 juni 2005 (11) (Cotonouavtalet),

—

med beaktande av resolutionerna från den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen och framför allt dess resolution som antogs i Haag den 25 november 2004 om den politiska dialogen inom AVS-EG-församlingen (artikel 8 i Cotonouavtalet) (12),

—

med beaktande av bilaterala handlingsplaner som kommissionen antog enligt den europeiska grannskapspolitiken med grannskapspolitikens partnerländer, med undantag av Algeriet, Vitryssland, Libyen och Syrien,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726) och Europaparlamentets kommande resolution om det meddelandet,

—

med beaktande av Europaparlamentets rekommendationer till rådet av den 15 mars 2007 om förhandlingsmandatet för ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan (13) och mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och de centralamerikanska staterna å andra sidan (14),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal (15) och av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika (16),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor samt yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0302/2007), och av följande skäl:

A.

Dialogerna om mänskliga rättigheter är ett av många instrument som EU kan använda för att genomföra sin politik på människorättsområdet, och de utgör en väsentlig del av den övergripande strategi inom Europeiska unionen som syftar till att främja hållbar utveckling, fred och stabilitet.

B.

De mänskliga rättigheterna är universella, individuella och odelbara, vilket innebär att inte bara de medborgerliga och politiska rättigheterna utan även de sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella rättigheterna måste upprätthållas och främjas. EU måste fortsätta att inrätta ändamålsenliga instrument i detta sammanhang.

C.

Alla beslut att inleda en dialog om mänskliga rättigheter grundas på vissa villkor antagna av rådet, varvid man särskilt beaktar de viktigaste frågorna för EU rörande situationen för de mänskliga rättigheterna på plats i det berörda landet, ett genuint åtagande från myndigheternas sida i det berörda landet vad avser en sådan dialog för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på plats och den positiva inverkan som en dialog om mänskliga rättigheter kan ha på situationen för de mänskliga rättigheterna.

D.

Enligt EU:s riktlinjer för de mänskliga rättigheterna skall alla frågor som gäller mänskliga rättigheter behandlas på ett adekvat och systematiskt sätt inom ramen för den övergripande politiska dialog som förs med tredjeländer på samtliga nivåer.

E.

Rådet beslutade 2004 att två gånger per år undersöka dialogernas allmänna status på grundval av en översikt och en uppdaterad tidsplan. Samtidigt underströk rådet att dialoger inte skulle föras på obestämd tid utan med ett bestämt slutdatum, och även med en strategi för hur man drar sig ur.

F.

Att dialogen och samråden om de mänskliga rättigheterna förs enligt en mängd olika strukturer, format och förfaranden, utan att tillräcklig hänsyn tas till nödvändig enhetlighet, kan leda till att trovärdigheten i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna undergrävs på den internationella scenen. En större öppenhet och demokratisk kontroll är önskvärd vid tillämpningen av de ovannämnda EU-riktlinjerna för dialogen om mänskliga rättigheter.

G.

Rådets nuvarande rutiner är att rapportera om dagordningen och målen för den kommande omgången av strukturerade dialoger/samråd om mänskliga rättigheter och att inbjuda en tjänsteman från parlamentet att delta tillsammans med företrädare för icke-statliga organisationer.

H.

Cotonouavtalet är inriktat på hållbar utveckling och har den enskilde som den förgrundsfigur som drar nytta av utvecklingspolitiken. Detta förutsätter respekt för och främjande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Den ovannämnda översynen av detta avtal av den 25 juni 2005 ledde till att den politiska dialogen, särskilt om mänskliga rättigheter, intensifierades inom ramen för artikel 8.

I.

Om en part underlåtit att fullgöra en förpliktelse med avseende på principen om respekten för de mänskliga rättigheterna, för demokratiska principer och för rättsstatsprincipen enligt artikel 9 i Cotonouavtalet inleds ett samrådsförfarande enligt artikel 96 för att avhjälpa situationen.

J.

Samtidigt som artikel 8 i Cotonouavtalet välkomnas, vilken föreskriver politisk dialog mellan AVS-länderna och EU, och även en regelbunden bedömning av respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer och rättsstatsprincipen samt för god samhällsstyrning, kvarstår oron att denna artikel används för att kringgå samrådsförfarandet enligt artikel 96 vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

K.

Genomförandet av handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken övervakas av flera underutskott, och enligt de bilaterala associeringsavtalen har EU inlett ett förfarande för att inrätta underutskott för mänskliga rättigheter, demokratisering och styrelseskick i samtliga grannskapsländer. Hittills har sådana underutskott godkänts av Marocko, Jordanien och Libanon, och dessa underutskott har hållit möte. Egypten har godkänt att ett underutskott inrättas, men ännu har inga möten hållits. Tunisiens process för att godkänna ett underutskott är under pågående.

L.

Som en kortfristig åtgärd i flera av den europeiska grannskapspolitikens handlingsplaner rekommenderas att ett underutskott inrättas enligt artikel 5 i associeringsavtalet i syfte att utveckla en strukturerad politisk dialog kring demokrati och rättsstatsprincipen. Det aktuella underutskottet har inga befogenheter att fatta beslut men kan lämna förslag till respektive associeringsutskott eller till organ på högre nivå inom den politiska dialogen.

M.

Genom reformeringen av de finansiella instrumenten för externt stöd har Europaparlamentet erhållit rätten att genomföra en demokratisk granskning av relevanta strategidokument och är samtidigt en av budgetmyndigheterna.

N.

Kvinnors och barns rättigheter utgör en omistlig, väsentlig och odelbar del av de allmänna mänskliga rättigheterna, såsom de fastställs i Pekingdeklarationen och handlingsplanen från 1995.

1.

Europaparlamentet betonar att främjandet av de mänskliga rättigheterna är en grundläggande del av EU:s utrikespolitik, och uppmanar rådet och kommissionen att systematiskt inkludera frågor om mänskliga rättigheter i dagordningen för EU:s politiska dialoger och samråd med tredjeländer och att i högre grad integrera mänskliga rättigheter i all EU:s utrikespolitik, inklusive de externa aspekterna av EU:s interna politik, och insisterar på att alla tillgängliga instrument används för att uppnå de målen.

2.

Europaparlamentet anser att människorättsfrågor bör behandlas på högsta politiska nivå för att ge dessa frågor större politisk tyngd. Parlamentet påminner om att främjande och skydd av mänskliga rättigheter i tredjeländer inte bör styras av geopolitiska och geostrategiska allianser. Parlamentet betonar att respekten för mänskliga rättigheter bör utgöra grunden för strategiska och privilegierade förbindelser med EU inom ramen för politiska, ekonomiska och kommersiella dialoger.

3.

Europaparlamentet uppmanar rådet att till fullo tillämpa de ovannämnda EU-riktlinjerna för dialoger om mänskliga rättigheter.

4.

Europaparlamentet ställer sig bakom slutsatserna från den första översynen av genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, i vilka fastslås att situationen för människorättsförsvarare och den miljö i vilken de verkar bör integreras systematiskt i EU:s politiska dialoger och samråd med tredjeländer, inbegripet de bilaterala dialoger och samråd som förs av EU:s medlemsstater.

5.

Europaparlamentet välkomnar rådets nyligen antagna beslut om att utarbeta EU-riktlinjer om barns rättigheter. Dessa riktlinjer skall vara klara under det portugisiska ordförandeskapet 2007. Parlamentet understryker därför att den nödvändiga samstämmigheten med de existerande riktlinjerna för barn i väpnade konflikter bör respekteras liksom behovet att beakta Parisöverenskommelserna av den 6 februari 2007 om att skydda barn för olaglig rekrytering eller utnyttjande av beväpnade styrkor eller grupper.

6.

Europaparlamentet uppmanar rådet än en gång att systematiskt tillämpa klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i alla EU:s avtal och förbindelser med tredjeländer. Parlamentet upprepar sitt krav på att utarbeta öppna förfaranden för att granska situationen för de mänskliga rättigheterna och tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter. Parlamentet kräver att resultaten av sådana granskningar beaktas systematiskt i samband med dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter med tredjeländer och vice versa.

7.

Europaparlamentet påpekar att huvudsyftet med dialogen och samrådet är att i tredjeländer uppmuntra konsolideringen av demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och respekt för grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter, något som inte enbart omfattar civila och politiska rättigheter utan också sociala, ekologiska, ekonomiska och kulturella rättigheter. Parlamentet betonar att man kommer att försöka uppnå dessa mål genom att respektera de allmänna principerna som fastställts i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra universella instrument för mänskliga rättigheter som antagits inom ramen för FN. Även millennieutvecklingsmålen kommer att beaktas.

8.

Europaparlamentet hävdar att en dialog om mänskliga rättigheter eller samråd med tredjeland måste leda till en systematisk integrering av mänskliga rättigheter i alla delar av EU:s samarbete med det berörda landet, inbegripet i gemenskapens utvecklingspolitik och ekonomiska, finansiella och tekniska samarbete med tredje länder, och att dialogen och samråden om de mänskliga rättigheterna inte får bli ett självändamål.

9.

Europaparlamentet välkomnar rådets ansträngningar att skapa enhetliga ramar för dialogen och samrådet om mänskliga rättigheter med hjälp av de ovannämnda EU-riktlinjerna för mänskliga rättigheter. Parlamentet vidhåller att den flexibilitet och pragmatism som krävs för att säkerställa att dialogerna och samråden är effektiva inte får undergräva den konsekventa tillämpning som krävs för att förhindra att dialogerna och samråden reduceras till att bli frivilliga.

10.

Europaparlamentet konstaterar att det finns en mängd olika dialoger och samråd som alla är baserade på olika strukturer, format, frekvenser och metoder, vilket grumlar bilden och skapar förvirring kring EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet beklagar att den eventuella information som kan finnas om agendor, syften, riktmärken eller resultat i anslutning till dialoger och samråd baserade på avtal, ad hoc-dialoger och samråd, dialoger och samråd med likasinnade länder eller den politiska dialogen och det politiska samrådet inte gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att varken rådet eller kommissionen har utarbetat en metod för att organisera och systematisera dessa dialoger och samråd, och att det därför är omöjligt att granska resultaten ur ett helhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillämpa en systematisk strategi på dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter med tredjeländer och klassificera dem utifrån metod och ämne för att kunna skapa en grund för objektiv utvärdering och övervakning av situationen för mänskliga rättigheter, uppnådda resultat etc.

11.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att hitta olika sätt att förbättra samordningen mellan de olika EU-institutionerna (rådet, kommissionen och Europaparlamentet) genom att upprätta ett interinstitutionellt trepartssamtal om den politiska dialogen samt dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter. Parlamentet vill också att man omedelbart undersöker olika sätt att förbättra den interna kommunikationen inom institutionerna.

12.

Europaparlamentet välkomnar initiativet från rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter, COHOM, varigenom alla EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter regelbundet skall ses över i syfte att bevara ett helhetsperspektiv. Detta skall göras genom att man två gånger per år för diskussioner om ett uppdaterat allmänt ramverk och en tidsplan för pågående dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. Parlamentet kräver att granskningen genomförs i vederbörlig ordning och att information rutinmässigt ges till övriga parter inom rådet, till kommissionen och dess delegationer i tredjeländer och till Europaparlamentet som ett led i ovannämnda interinstitutionella trepartssamtal.

13.

Europaparlamentet uppmanar rådet att tillämpa COHOM-mandatet för att säkra sammanhållningen mellan dialogerna och samråden och EU:s övriga metoder för att främja de mänskliga rättigheterna i berörda länder (oavsett om de dialogerna och samråden är resultatet av arbete i internationella organ eller har sitt ursprung i skyldigheter som anges i EU:s egna instrument).

14.

Europaparlamentet förnyar sin uppmaning till rådet att överväga att göra COHOM till en särskild arbetsgrupp med företrädare i Bryssel och att nära samarbeta med Europaparlamentets behöriga utskott. Parlamentet anser att detta skulle ge mer tid för sammanträden och säkerställa bättre samordning och därmed, förhoppningsvis, en noggrannare granskning av EU:s politik för mänskliga rättigheter i allmänhet och dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter i synnerhet, samt när det gäller att integrera de mänskliga rättigheterna för att göra EU:s politik mer enhetlig.

15.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ge enheten för mänskliga rättigheter inom rådets generalsekretariat en större roll genom att låta den delta i genomförandet av de politiska dialogerna, inklusive de dialoger och samråd som baseras på samarbetsavtal under kommissionens ansvar, och att inrätta ett permanent samordningssystem för alla strukturerade dialoger eller samråd om mänskliga rättigheter inom enheten för mänskliga rättigheter. Syftet är att se till att de ämnen som tas upp i dialogerna och vid samråden förnyas och att kontinuiteten och ett relevant urval av deltagare säkras. Parlamentet anser att en sådan samordning bör bidra till att EU och det aktuella landet upprättar bilaterala nätverk av organisationer, institutioner och akademiker, så att man garanterar den nödvändiga integreringen av mänskliga rättigheter och demokrati i alla delar av EU:s politik, framför allt efter reformerna av de finansiella instrumenten för externt EG-stöd. Parlamentet kräver därför att nödvändiga åtgärder vidtas för att enheten skall kunna utföra ovanstående uppgifter, inklusive att ge den ökade finansiella resurser och mer personal.

16.

Europaparlamentet uppmanar rådet att göra de bilaterala dialoger och samråd om mänskliga rättigheter som genomförs av enskilda medlemsstater och av EU mer enhetliga och att förstärka COHOM:s roll då arbetet i medlemsstaternas ambassader samordnas med det arbete som bedrivs i kommissionens delegationer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att de i varje landstrategidokument och andra strategidokument bör inkludera en särskild strategi för mänskliga rättigheter och demokratisering, en strategi som kan användas som utgångspunkt för den politiska dialogen.

18.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att se till att det i alla kommissionens delegationer i tredjeländer alltid finns en EU-tjänsteman som ansvarar för dialogen och samrådet om mänskliga rättigheter, och ber kommissionen se till att de personer som ansvarar för dessa frågor är närvarande så snart någon form av politisk dialog förs. Parlamentet kräver därför att nödvändiga åtgärder vidtas, inbegripet en ökning av kommissionens finansiella resurser och personal, för att göra det möjligt för den att slutföra denna uppgift.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa enhetligheten för olika valobservationsuppdrag (framför allt vad gäller eftervalsstrategin) och processen för dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och berörda tredjeländer för tiden efter val inrätta ett system för övervakning av och stöd till demokratiseringsprocessen. Det civila samhället bör i alla skeden tas med i genomförandet av rekommendationerna för åtgärder efter val.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa och utnyttja resultaten från dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter i utarbetandet av årliga strategier på vilka man baserar genomförandet av projekt enligt det europeiska instrumenten för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) inrättat genom förordning (EG) nr 1889/2006 och att systematiskt koppla samman dessa båda verktyg.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att särskilt integrera resultaten från dialogen och samråden om mänskliga rättigheter i sina projekt och program för utvecklingsbistånd och tekniskt, kommersiellt och finansiellt samarbete.

22.

Europaparlamentet välkomnar rådets uttalande om att bilaterala dialoger och samråd om mänskliga rättigheter i sig inte bör bidra till att minska det internationella tryck som EU utövar vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna i ett visst land, och påpekar att det är av avgörande betydelse att dialogerna och samråden stöds av lämpligt diplomatiskt och politiskt tryck på alla nivåer, vilket även omfattar FN:s organ och framför allt rådet för mänskliga rättigheter.

23.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att analysera, stödja och samordna utarbetandet av riktmärken för EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter tillsammans med åtgärderna från andra givare och internationella organisationer, med särskilt fokus på FN:s nuvarande mekanismer (rapporter från särskilda rapportörer, expertkommittéer, generalsekreteraren, rådet för mänskliga rättigheter, den höge kommissionären för mänskliga rättigheter etc.). Parlamentet anser att rådet och kommissionen i sin övergripande strategi för att ta upp frågor som rör de mänskliga rättigheterna inom ramen för politisk dialog systematiskt bör hänvisa till de vallöften som medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter avgav.

24.

Europaparlamentet rekommenderar att lämpliga system utarbetas för att göra det möjligt att harmonisera indikatorer och mål med andra tredjeländer och internationella organ som för dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med ett visst land eller en viss grupp av länder. Parlamentet rekommenderar att sådana arrangemang utformas enligt Bernprocessen som infördes av Schweiz för förbindelserna med Kina, och att man i det syftet inrättar informella forum för utbyte av information och god praxis.

25.

Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter bör genomföras på ett öppnare och mer samordnat vis, och uppmanar till att eftersträva lämpliga metoder för att uppnå detta mål utan att dialogernas och samrådens resultat äventyras.

26.

Europaparlamentet förstår att det behövs ett visst mått av sekretess i samband med dialogerna och samråden och kräver ett positivt svar på begäran att tillsammans med parlamentet inrätta ett system så att valda parlamentsledamöter kan ta del av information om sekretessbelagda aktiviteter i anslutning till dialogen och samråden om mänskliga rättigheter och tillhörande förfaranden. Parlamentet föreslår än en gång att systemet utformas på grundval av de kriterier som redan fastställts i det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information från rådet på området för utrikes- och säkerhetspolitik (17).

27.

Europaparlamentet uppmanar rådet att först samråda med alla berörda parter, framför allt Europaparlamentet och icke-statliga organisationer, innan EU fastställer de specifika mål som skall uppnås genom dialogen och samrådet med ett visst land eller bestämmer kriterier för att analysera de framsteg som uppnåtts mot bakgrund av förutbestämda riktmärken, samt kriterierna för en eventuell avbrottsstrategi.

28.

Europaparlamentet anser att specifika mål bör fastställas för varje dialog och samråd på grundval av samtliga dokument som utarbetats av rådet, medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet samt på rapporterna från internationella och lokala människorättsorganisationer, i syfte att identifiera målsättningarna i dialogen eller samråden om mänskliga rättigheter med ett tredjeland och kräver att de bästa handlingsplanerna för att uppnå konkreta resultat analyseras. Parlamentet anser att dialoger och samråd bör föras så att målen uppnås på ett effektivt sätt.

29.

Europaparlamentet vidhåller att dialogens och samrådets mål bör baseras på principen att mänskliga rättigheter är universella, odelbara och ömsesidigt beroende och rekommenderar att de kriterier som ställs upp inte bara omfattar medborgerliga och politiska rättigheter utan även ekonomiska, sociala, ekologiska och kulturella rättigheter.

30.

Europaparlamentet betonar att en delegation bestående av experter på hög nivå bör sändas från EU-trojkan till ett land som är aktuellt för att försöka inleda en dialog och samråd om mänskliga rättigheter. Dialogen och samrådet bör följas upp genom en rapport som läggs fram av delegationen inför COHOM och parlamentet.

31.

Europaparlamentet uppmanar rådet att fastställa tydliga kriterier för när en dialog eller ett samråd skall inledas, avbrytas eller avslutas, att göra en konsekvensanalys innan man motiverar ett inledande eller ett avbrytande (där uppehållets förväntade tidslängd och nödvändiga åtgärder för ett återupptagande av dialogen och samrådet behandlas) samt att se till att delegationen från det aktuella landet inte får intrycket av att EU betraktar dialogen och samrådet som ett mål i sig som till varje pris måste uppfyllas.

32.

Europaparlamentet uppmanar rådet, då ett tredjeland vägrar att inleda eller fortsätta en dialog eller ett samråd om mänskliga rättigheter, att överväga särskilda åtgärder avseende mänskliga rättigheter och demokratisering, särskilt genom stöd till det civila samhället.

33.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra dagordningen för dessa dialoger och samråd i så god tid i förväg att alla berörda intressenter, särskilt parlamentet och de icke-statliga organisationerna, kan bidra.

34.

Europaparlamentet anser att ämnena för dialogerna och samråden på agendorna av effektivitetsskäl bör ha en tydligare avgränsning och en mer konkret inriktning samt att båda sidor bör medverka i utformningen. Parlamentet påminner kommissionen och rådet om att utvecklingen av dialoger och samråd grundar sig på växelverkan och ömsesidig respekt.

35.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att utöva kraftiga påtryckningar på myndigheterna i tredjeländer så att företrädare för de ministerier och andra offentliga institutioner som berörs av de ämnen som valts på dagordningen för dialogen eller samråden om mänskliga rättigheter får rätt att delta.

36.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att under medverkan av parlamentet och icke-statliga organisationer utarbeta indikatorer för varje givet mål/riktmärke. Parlamentet anser att sådana indikatorer måste vara realistiska och syfta till att nå praktiska resultat som kan få stöd av andra politiska verktyg inom EU:s utrikespolitik. Parlamentet är övertygat om att det är viktigt att erkänna att resultaten av dialogerna och samråden bör utvärderas ur ett långsiktigt perspektiv.

37.

Europaparlamentet noterar rådets ansträngningar att harmonisera väsentliga områden för EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter så att dessa viktiga områden kan användas som en grund för riktmärkning för att mäta de framsteg som görs, detta i syfte att stärka samstämmigheten och följdriktigheten i förhållandet mellan dialoger och samråd om mänskliga rättigheter och alla instrument inom EU:s människorättspolitik.

38.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra de mål och riktmärken som fastställs under dialogerna och samråden, så att både de institutioner som arrangerar dialogerna och samråden och de institutioner eller icke-statliga aktörer som inte deltar kan analysera dem, och på så sätt se till att EU kan göras offentligt ansvarigt för resultatet och utvecklingen av dialogerna och samråden.

39.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att inrätta effektiva uppföljningsmekanismer för att behandla de frågor som tagits upp under dialogerna och samråden och i slutrekommendationerna. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att följa upp resultatet av dialogerna och samråden genom att inrätta och genomföra program och projekt som syftar till att på plats förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.

40.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra slutsatserna av varje dialog och samråd eller åtminstone en sammanfattning, om vissa förfaranden av effektivitetsskäl måste sekretessbeläggas.

41.

Europaparlamentet anser att gemensamma offentliga meddelanden från båda parter bör utfärdas efter varje dialog- eller samrådsrunda för bättre effekt och ökad samstämmighet.

42.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att öka insynen i och ge ökad betydelse åt - dvs. förbättra - EU:s meddelanden om insatserna för mänskliga rättigheter. Den information om COHOM:s arbete som läggs ut på EU:s webbplats bör därför breddas.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att det civila samhället aktivt deltar i de olika etapperna av förberedelserna, uppföljningen och utvärderingen av dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter. Parlamentet ställer sig i detta sammanhang bakom rådets beslut att involveramänniskorättsförsvarare i förberedelserna inför dialog- och samrådsmöten och att samråda med lokala människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer när de prioriterade människorättsfrågorna fastställs för politiska dialoger och samråd. Parlamentet rekommenderar att expertseminarier - ett arrangemang som används i samband med strukturerade dialoger och samråd - även bör anordnas för andra former och typer av dialoger och samråd.

44.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja samarbetet med människorättsförsvarare i det berörda landet för dialogen eller samråden om mänskliga rättigheter i syfte att ge dem en plats och en röst i det fortsatta förfarandet, i enlighet med rådets riktlinjer och i enlighet med kampanjen till förmån för kvinnliga människorättsförsvarare.

45.

Europaparlamentet betonar att som en garanti för yttrandefrihet bör det berörda landets myndigheter inte välja ut vilka icke-statliga organisationerna som skall delta.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kostnaderna för att företrädare från det civila samhället och icke-statliga organisationer deltar i expertseminarierna finansieras inom ramen för EIDHR.

47.

Europaparlamentet uppmanar rådet att utarbeta informationsblad om människorättssituationen i tredjeländer samt att två gånger per år utvärdera varje dialog och samråd och vidarebefordra dem till parlamentet och dess behöriga utskott. Parlamentet uppmanar rådet att tydliggöra utvärderingarna genom att förklara hur riktmärkena skall tillämpas, fastställa tidsfrister för när riktmärkena skall uppnås och lägga tonvikten på trender snarare än på enstaka resultat. Parlamentet understryker att om informationen innehåller sekretessbelagt material bör detta vidarebefordras till parlamentet i enlighet med systemet i punkt 26 i denna resolution.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet överlämna regelbundna utvärderingar av människorättssituationen i tredjeländer och att regelbundet informera om situationen för den politiskadialogen och samrådet om mänskliga rättigheter med tredjeländer eller regioner samt tidsplanerna och de frågor som tagits upp under förhandlingarna. Parlamentet anser också att i de fall denna information innehåller sekretessbelagt material bör parlamentet informeras på det sätt som beskrivs i punkt 26 i denna resolution.

49.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid varje tillfälle då en dialog- eller samrådsrunda ägt rum regelbundet hålla ett samrådsmöte och ett informationsmöte med parlamentsledamöter Parlamentet upprepar sin begäran att få delta i besluten om huruvida en dialog eller ett samråd skall fortsätta eller avbrytas.

50.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att parlamentet medverkar i beslutet att inleda en ny dialog eller ett nytt samråd och att parlamentet bör få all information som behövs för detta. Parlamentet kräver att man beaktar dess synpunkter när det gäller mandatet, målen, format, tillvägagångssätt m.m. beträffande den planerade dialogen eller samrådet.

51.

Europaparlamentet kräver eftertryckligt att rådet och kommissionen låter parlamentets ledamöter närvara vid de expertseminarier som hålls i samband med de strukturerade dialogerna och samråden.

52.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att använda sitt inflytande till att se till att ledamöter från det berörda landets nationella parlament medverkar i den officiella dialogen och samrådet. Parlamentet anser att detta skulle ge själva dialogen och samrådet större legitimitet och göra det lättare för Europaparlamentsledamöter att delta.

53.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att öka de interparlamentariska församlingarnas och delegationernas inflytande under dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter.

54.

Europaparlamentet rekommenderar att man till fullo följer riktlinjerna för Europaparlamentets ledamöters åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati vid besök i tredjeländer. Man bör därför rutinmässigt hålla informationsmöten med ledamöterna i både de ständiga och de tillfälliga parlamentsdelegationerna om den dialog och samråd om mänskliga rättigheter som förs med det aktuella tredjelandet, detta föratt minska risken för bristande samstämmighet mellan institutionerna och för att förhandlingarna skall ge bättre resultat. Parlamentet anser att parlamentsledamöter bör inbjudas att delta i de platsbesök som anordnas i samband med vissa officiella dialoger och samråd.

55.

Europaparlamentet framhåller att den människorättsliga dialogen mellan EU och Kina måste utökas och förbättras betydligt. Parlamentet framhåller att människorättssituationen i Kina fortfarande är mycket oroande.

56.

Europaparlamentet anser att de frågor som behandlas i de olika dialogrundorna med Kina, såsom ratificeringen av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, en reform av det straffrättsliga systemet, inbegripet dödsstraffet och systemet med omskolning genom arbete, yttrandefrihet, särskilt på Internet, pressfrihet, samvets-, tanke- och religionsfrihet, situationen för minoriteterna i Tibet och Xinjiang samt i Mongoliet, frisläppandet av de personer som anhölls till följd av händelserna vid Himmelska fridens torg, arbetstagares rättigheter och andra rättigheter, måste fortsätta att utgöra en del av dialogen, särskilt när det gäller genomförandet av rekommendationerna från tidigare dialoger och seminarier om rättsliga frågor. Rådet uppmanas därför att överväga att förlänga tidsperioden för dialogen och tillåta mer tid för att diskutera de aktuella frågorna.

57.

Europaparlamentet uppmanar Kina och EU att öka möjligheterna till ömsesidigt utbyte av information och strategier för skydd och främjande av mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att Kinas befolkning ställer allt starkare krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att det har skett vissa framsteg på några områden i Kina, men att det är svårt att exakt bedöma vilken inverkan dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina haft på de förändringar som skett. Parlamentet betonar behovet att ändra utformningen av dialogen så att den blir mer resultatinriktad, och att inrikta sig på genomförandet av Kinas internationella folkrättsliga skyldigheter.

58.

Europaparlamentet framhåller att rådet måste fastställa och använda specifika indikatorer för vart och ett av de åtta bredare riktmärkena för att mäta och göra en bedömning av de framsteg som görs.

59.

Europaparlamentet rekommenderar att dialogen om mänskliga rättigheter inte sker isolerat i förhållande till de övriga frågor som behandlas inom ramen för förbindelserna mellan EU och Kina. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att se till att dess handelsförbindelser med Kina är kopplade till reformer på området mänskliga rättigheter och uppmanar därför rådet att göra en allsidig utvärdering av situationen för de mänskliga rättigheterna innan man slutgiltigt ingår något nytt ramavtal om partnerskap och samarbete.

60.

Europaparlamentet beklagar att det expertseminarium som skulle ha ägt rum i Berlin den 10 maj 2007 fick skjutas upp på grund av att de kinesiska myndigheterna inte gick med på att de två oberoende icke-statliga organisationer som EU inbjudit deltog. Parlamentet välkomnar att kommissionen och det tyska ordförandeskapet insisterade på att dessa företrädare skulle få rätt att delta fullt ut i seminariet, eftersom närvaron av icke-statliga organisationer och andra civila aktörer bör betraktas som en värdefull tillgång för alla parter som deltar i dialogen.

61.

Europaparlamentet finner det synnerligen oroande att dialogen om mänskliga rättigheter med Iran är avbruten sedan 2004 på grund av Irans bristande samarbetsvilja. Parlamentet beklagar att det enligt rådet inte skett några framsteg och uppmanar rådet att inför parlamentet redogöra för bedömningen av dialogen om mänskliga rättigheter och de ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtas för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran.

62.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta med finansieringen av projekt som syftar till att stödja god samhällsstyrning, inklusive skydd av människorättsförsvarare, reformeringen av rättsväsendet och utbildningsprogram för barn och kvinnor. Parlamentet uppmanar i samma anda kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder inom ramen för EIDHR för att främja kontakter och samarbete med det iranska civila samhället och för att ge fortsatt stöd till demokrati och mänskliga rättigheter, framför allt i syfte att skydda och främja kvinnors och barns mänskliga rättigheter.

63.

Europaparlamentet noterar att samråden om mänskliga rättigheter med Ryssland går vidare och stöder rådets mål att utveckla dessa samråd till en uppriktig och regelrätt dialog om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland. Parlamentet kräver att Europaparlamentet och europeiska och ryska icke-statliga organisationer engageras i denna process. Parlamentet begär därför att icke-statliga organisationer konsulteras i förväg i samband med förberedelserna för dessa samråd så att uppnådda framsteg kan utvärderas och de konkreta resultaten som uppnåtts på fältet registreras.

64.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att begära att tjänstemän från de ryska ministerier som berörs av de frågor som tas upp på dagordningen deltar i samråden, att insistera på att samråden även anordnas i Moskva och de ryska regionerna samt att kräva att deras ryska samtalspartner ställer uppi ett offentligt möte med de icke-statliga organisationerna.

65.

Europaparlamentet beklagar att den ryska partnern efter samråden normalt utfärdar ett separat, eget meddelande, och upprepar kravet på att meddelandena skall utarbetas gemensamt av båda delegationerna.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra kommunikationen med det oberoende ryska civila samhället och att försöka stödja dess förmåga att agera inom den extremt begränsade ram som den ryska lagstiftningen utgör genom att också engagera de ryska regionerna och genom att införa ett roterande system för de icke-statliga organisationernas deltagande.

67.

Europaparlamentet upprepar att man måste integrera samråd om de mänskliga rättigheterna bland övriga frågor i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet anser att samråden bör integreras i dem övriga politiska dialogerna och förhandlingarna samt de dokument som förbindelserna mellan EU och Ryssland resulterar i, och betonar att förverkligandet av de mänskliga rättigheterna i Ryssland har en väsentlig verkan, framför allt inom de fyra gemensamma områdena för samarbete eller inom ramen för ett framtida partnerskaps- och samarbetsavtal. Parlamentet är övertygat om att ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa inte kan skapas om frågor som rör de mänskliga rättigheterna inte utgör en väsentlig del av detta arbete, inbegripet en samrådsmekanism.

68.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att som ett tillägg till klausulen om mänskliga rättigheter fastställa konkreta skyldigheter och inrätta effektiva mekanismer för att övervaka och kontrollera att de åtaganden som Ryssland gjort uppfylls, för att avsevärt förbättra den oroväckande situationen för människliga rättigheter i Ryssland, bland annat situationen rörande föreningsfrihet, yttrandefrihet och press- och mediefrihet. Parlamentet kräver eftertryckligt att rekommendationer och slutsatser från internationella och regionala organ samt icke-statliga organisationers utvärderingar av hur Ryssland respekterar viktiga internationella människorättsavtal som det undertecknat följs.

69.

Europaparlamentet betonar behovet av att på ett systematiskt sätt behandla frågor om mänskliga rättigheter och demokrati i den politiska dialog som avses i artikel 8 i Cotonouavtalet. Parlamentet pekar därför på behovet av att införa en klar och tydlig mekanism samt riktmärken för en politisk dialog enligt artikel 8. Om en sådan mekanism saknas är parlamentet oroat över att det finns en verklig risk att artikel 96 kringgås om allvarliga brott mot mänskliga rättigheter inträffar.

70.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att respektera sina åtagande enligt artikel 8 (om politisk dialog), artikel 9 (om mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning) och artiklarna 96 och 97 (om samråd) i Cotonouavtalet. Parlamentet anser att det civila samhället bör delta i de dialoger som avses i artikel 8 samt informellt delta i utformningen av samråden enligt artikel 96, vilket skulle leda till förbättrad insyn och ökad demokratisk kontroll.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och för den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen lägga fram en rapport som fastställer en klar och tydlig mekanism för att göra det möjligt att bedöma de positiva resultaten och misslyckandena i den politiska dialogen med AVS-länderna.

72.

Europaparlamentet noterar de positiva resultaten av det samråd som förts inom ramen för artikel 96 i Cotonouavtalet. Detta beror delvis på dialogens institutionaliserade och öppna karaktär, men också på dess direkta koppling till EU:s utvecklingsstöd. Särskilt märkbara resultat har uppnåtts när konstruktiva åtgärder genomförts som ett resultat av dialogen för att hjälpa AVS-länderna att uppfylla kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar än en gång att detta exempel bör följas även inom ramen för andra dialoger.

73.

Europaparlamentet välkomnar stärkandet av den politiska dialogen med länderna i Centralasien, närmare bestämt Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan, och uppmanar kommissionen att se till att frågor som rör sociala och mänskliga rättigheter inte får stå tillbaka för ekonomiska och finansiella intressen i länderna i Centralasien och Europeiska unionen när det gäller energi, byggindustri och handel.

74.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets antagande i juni 2007 av förslaget till strategi för förbindelserna mellan EU och Centralasien, vilket omfattar en strategi för mänskliga rättigheter och demokratisering som kan användas som en ram för den politiska dialogen.

75.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utforma en omfattande och konsekvent kort- och medelfristig strategi för Centralasien som helhet, men även för enskilda länder, vilken omfattar den ovannämnda strategin för mänskliga rättigheter och demokratisering.

76.

Europaparlamentet välkomnar rådets begäran till myndigheterna i Uzbekistan om att inleda en regelbunden dialog om mänskliga rättigheter och noterar att en första omgång ägde rum i Tasjkent den 8 och 9 maj 2007, liksom att två expertmöten om massakern i Andizjan ägt rum. Att denna dialog inletts bör i sig inte utgöra en tillräcklig grund för att häva sanktionerna.

77.

Europaparlamentet begär att det skall göras delaktigt i beslutet om att inleda denna dialog och att man beaktar de förslag som nämns i denna resolution och i den fortsatta dialogen.

78.

Europaparlamentet uppmanar rådet att fastställa särskilda indikatorer som är inriktade på att uppnå målsättningen i dialogen med Uzbekistan, med särskilt beaktande av situationen för människorättsförsvarare.

79.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen, nu när partnerskaps- och samarbetsavtal med flera länder som omfattas av grannskapspolitiken löper ut, att förhandla fram nya avtal och att utnyttja detta tillfälle för att integrera de mänskliga rättigheterna och en effektiv diskussion om dessa i de kommande avtalen, och då även en uppföljningsmekanism.

80.

Europaparlamentet framhåller att det främsta syftet med den europeiska grannskapspolitiken är att etablera privilegierade förbindelser med grannländerna öster och söder om EU på grundval av ömsesidiga åtaganden för gemensamma värderingar, i princip på områden som omfattar rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och respekten för de mänskliga rättigheterna. Inom ramen för detta skulle EU:s dialoger kunna få en större inverkan på reformarbetet i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken mot bakgrund av förekomsten av ett underutskott för mänskliga rättigheter samt resultaten från diskussionerna i det. I fall av icke demokratiska regimer eller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör dialogen om mänskliga rättigheter kombineras med en starkare reaktion, såsom offentlig kritik och andra lämpliga åtgärder.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda ett tydligare språk och att ta särskilda och mätbara åtaganden som de partnerländer som omfattas av grannskapspolitiken gjort i handlingsplanerna och i mandaten för underutskotten för mänskliga rättigheter. Parlamentet framhåller att rådet och kommissionen bör se till att det civila samhället i EU och i grannskapspartnerländerna deltar mer aktivt i utarbetandet och övervakningen av handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken och tillämpningen av klausulerna om mänskliga rättigheter och demokrati. Europaparlamentet välkomnar möjligheten att med hjälp av EIDHR bidra med stöd till projekt som syftar till övervakningen av handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra större ansträngningar för att inrätta underutskott för mänskliga rättigheter i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och som fortfarande inte har sådana och för att se till att de underutskott som ännu inte är verksamma blir det så att ett effektivt och välutvecklat övervakningsförfarande kan tryggas för genomförandet av de mål rörande mänskliga rättigheter och demokrati som utarbetats inom ramen för handlingsplanerna.

83.

Europaparlamentet noterar att människorättsfrågor undersökts i de underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet som inrättades tillsammans med Moldavien och Ukraina. Icke desto mindre upprepar parlamentet det slutliga målet, nämligen att inrätta fristående underutskott för mänskliga rättigheter i alla de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, inbegripet länderna i Sydkaukasien. Parlamentet hänvisar till den allt sämre situationen för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan och understryker mot bakgrund av detta det särskilda behovet att inrätta ett underutskott för mänskliga rättigheter så snart som möjligt tillsammans med detta land.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa ett verkligt samarbete mellan underutskotten för mänskliga rättigheter och utskott som behandlar rättsliga och inrikes frågor, eftersom alla dessa frågor i hög grad är kopplade till varandra. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang fortlöpande och fullgod information om förberedelserna och uppföljningsförfarandet i denna fråga.

85.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga möjligheterna att upprätta mekanismer för dialog och samråd om mänskliga rättigheter med Libyen.

86.

Europaparlamentet uppmanar rådet att i väntan på att associeringsavtalet skall undertecknas överväga möjligheten att upprätta en mekanism för dialog om mänskliga rättigheter med Syrien.

87.

Europaparlamentet betonar att ett institutionaliserat underutskott för mänskliga rättigheter, som ersätter den nuvarande provisoriska mekanismen, bör inrättas med Israel.

88.

Europaparlamentet uppmanar rådet att informera den parlamentariska församlingen för Europa- Medelhavsområdet och parlamentets delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéer som gemensamt inrättats av EU och de länder öster om EU som omfattas av grannskapspolitiken, och se till att dessa medverkar.

89.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga att införa någon form av särskild mekanism för att övervaka människorättsklausulen i EU:s avtal med Latinamerika och Centralamerika, till exempel genom att komplettera klausuler om mänskliga rättigheter med operativa handlingsplaner (liknande handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken) och genom att inrätta underutskott för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att till fullo informera de relevanta gemensamma utskotten och gemensamma råden om resultaten av dessa dialoger, för att stärka integrationen av mänskliga rättigheter i EU:s politiska dialoger med länderna i dessa regioner.

90.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att på grundval av handlingsplanerna och de kommande underutskotten för mänskliga rättigheter göra en årlig utvärdering av situationen för mänskliga rättigheter i de latinamerikanska länderna.

91.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att engagera det civila samhället i genomförandet av dialogerna om mänskliga rättigheter, med adekvat deltagande från den ideella sektorns sida. Parlamentet anser att dialogen med Mexiko behöver stärkas och omstruktureras för att kunna utgöra ett exempel som skulle kunna tas som utgångspunkt för andra latinamerikanska länder.

92.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inbegripa mänskliga rättigheter i förhandlingarna om associeringsavtal med Andinska gemenskapen, Centralamerika och Mercosur och att informera Europaparlamentet om framstegen på detta område.

93.

Europaparlamentet uppmanar rådet att informera den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika och göra den delaktig i dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter.

94.

Europaparlamentet påpekar att EU:s handels- och samarbetsavtal med tredjeländer föreskriver att genomförandet bör bli föremål för regelbunden övervakning genom försorg av gemensamma utskott, och konstaterar att specifika utskottsarbetsgrupper för mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och administrativa reformer försöksvis inrättades 2003 inom de gemensamma utskotten tillsammans med Bangladesh, Vietnam och Laos.

95.

Europaparlamentet anser att dessa dialoger bör initieras av rådet på grundval av samma kriterier och att resultaten av dialogerna bör diskuteras inom ramen för den politiska dialogen för att stärka samstämmigheten och följdriktigheten i EU:s politik på människorättsområdet gentemot tredjeländer. I detta sammanhang uppmanas rådet och kommissionen att informera parlamentet om resultaten av dessa dialoger.

96.

Europaparlamentet efterlyser på nytt en utvidgning av klausulerna om mänskliga rättigheter och demokrati så att dessa kommer att omfatta alla nya avtal mellan EU och tredjeländer, såväl industriländer som utvecklingsländer, inklusive branschavtal såsom avtalen om fiske, jordbruk, textil, handel och tekniskt eller finansiellt stöd, i linje med vad som gjorts med AVS-länderna.

97.

Europaparlamentet uppmanar rådet och särskilt trojkan att tillämpa rekommendationerna i denna resolution på alla tillfälliga dialoger om mänskliga rättigheter, så att de förs på ett sätt som ger bättre insyn och i högre grad överensstämmer med EU:s externa politik. Före och efter dessa dialoger bör övriga institutioner, framför allt parlamentet, samt icke-statliga organisationer informeras.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa rekommendationerna i denna resolution på de dialoger som upprättas som en del av den externa dimensionen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och, för att säkerställa interinstitutionell samstämmighet, hålla de övriga institutionerna, särskilt parlamentet, samt de icke-statliga organisationerna informerade om dialogernas utveckling, innehåll och resultat.

99.

Europaparlamentet uppmanar rådet att tillämpa ovanstående förslag även på trojkans samråd med likasinnade partner och att skapa insyn och samstämmighet med övrig EU-politik, och rekommenderar att dessa samråd om mänskliga rättigheter utnyttjas när det gäller att skapa synergier och utbyta erfarenheter då frågor som rör mänskliga rättigheter tas upp med hänsyn till likasinnade länder.

100.

Europaparlamentet välkomnar de senaste initiativen för att informera det civila samhället om dagordningen för dessa dialoger, och uppmanar rådet att inta samma hållning gentemot parlamentet. Parlamentet uppmanar rådet att formellt inrätta regelbundna informationsmöten med parlamentet om dialogernas innehåll och resultat.

101.

Europaparlamentet uppmanar rådet att även tillämpa ovanstående förslag på alla politiska dialoger med tredjeländer, framför allt när det gäller dialogernas dagordning och innehåll.

102.

Europaparlamentet uppmanar parlamentets avdelningar att förbättra den interna samordningen mellan olika parlamentsorgan genom att tillhandahålla uppdaterad information om situationen för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. I detta sammanhang begär parlamentet att dess människorättsenhet skall förses med större ekonomiska resurser och mer personal för att kunna utföra denna uppgift.

103.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att införliva rekommendationerna och slutsatserna från parlamentets resolutioner, framför allt de som rör mänskliga rättigheter, samt rapporterna från parlamentets delegationer med dagordningen för dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter.

104.

Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter betraktas som en integrerad del av de mänskliga rättigheterna och uppmanar med kraft kommissionen att låta främjande och skydd av kvinnors rättigheter tydligt och systematiskt ingå i all dialog och alla samråd om mänskliga rättigheter som EU för respektive genomför med tredje länder. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att etablera ett öppet system för att övervaka människorättsklausulen, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter, i EU:s externa avtal och att vidta de nödvändiga åtgärderna i händelse av överträdelse av denna klausul.

105.

Europaparlamentet påminner om det civila samhällets, särskilt icke-statliga organisationers betydelse, för att främja kvinnors rättigheter, och rekommenderar att det civila samhället till fullo medverkar i dialogerna mellan EU och tredjeländer inom detta område.

106.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att öka växelverkan mellan jämställdhetsinitiativ och initiativ från det civila samhället inom de befintliga europeiska instrumenten för mänskliga rättigheter och att uppmuntra tredjeländer att se till att samarbete och samordning sker när det gäller arbetet inom alla organ och mekanismer för mänskliga rättigheter.

107.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka ratificeringen och tillämpningen av konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), och det fakultativa protokollet till denna i dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer och att vid regelbundna genomgångar rapportera om detta till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att de rättigheter som garanteras genom konventionen respekteras i dessa tredjeländer, så att skillnaden mellan existensen av kvinnors rättigheter och den faktiska tillämpningen av dessa upphör.

108.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen gör en förteckning över diskriminering på basis av kön enligt CEDAW och överenskommelserna om de mänskliga rättigheterna, såsom produktionsoch processmetoder (PPM), enligt definitionen inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), i syfte att skapa en databas för produkter och märken som eventuellt skulle kunna förbjudas för import till EU.

109.

Europaparlamentet insisterar på att uttryckligen inkludera kvinnors rättigheter i all dialog om mänskliga rättigheter, särskilt kampen mot och avskaffandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, inklusive kampen mot alla former av skadliga traditioner och sedvänjor, till exempel kvinnlig könsstympning, för tidiga eller påtvingade äktenskap, all form av människohandel, våld i hemmet och kvinnomord samt exploatering på arbetsplatsen och rent ekonomiskt.

110.

Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter och en genusbaserad metod uttryckligen inkluderas i kampen mot människohandeln, och särskilt handeln med kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande och utnyttjande av arbetskraft samt avlägsnande av organ.

111.

Europaparlamentet betonar att särskilda åtgärder bör vidtas för att uppmuntra kvinnor att delta mer aktivt på arbetsmarknaden, i närings- och samhällslivet, i det politiska livet och beslutsfattande samt i konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder, i fredsskapande insatser och återuppbyggnad. Vidare rekommenderar parlamentet ett brett och genusbalanserat deltagande av parlamentsledamöter i utvärderingen av EG-finansierade projekt för mänskliga rättigheter och att Europaparlamentet i större utsträckning deltar i all dialog om mänskliga rättigheter med tredje länder.

112.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla utbildning i kvinnors mänskliga rättigheter, för att utbilda personal och tjänstemän vid kommissionens delegationer, särskild dem som ansvarar för verksamhet inriktad på mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

113.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett förslag till uppförandekod för tjänstemän inom gemenskapsinstitutioner och organ, särskilt när dessa är på EU-uppdrag i tredjeländer, liknande den uppförandekod som FN utarbetat. Parlamentet anser att man i koden uttryckligen och tydligt skall ta avstånd från köp av sexuella tjänster, andra former av sexuellt utnyttjande och könsbaserat våld. Uppförandekoden bör också innehålla nödvändiga sanktioner i händelse av tjänstefel. Tjänstemännen bör få detaljerad information om innehållet i uppförandekoden innan de sänds ut på uppdrag.

114.

Europaparlamentet rekommenderar att det vidtas åtgärder för att öka kvinnors och flickors fysiska säkerhet i flyktinglägren samt för att garantera och skydda fördrivna personers mänskliga rättigheter.

115.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att Pekingdeklarationen och handlingsplanen genomförs. Rådet och kommissionen uppmanas med kraft att uppmuntra tredjeländer att införa ett jämställdhetsperspektiv i nationella handlingsprogram och att integrera mänskliga rättigheter och ett jämställdhetsperspektiv i nationella politiska åtgärder.

116.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer se till att det utarbetas ett allomfattande utbildningsprogram för mänskliga rättigheter för att öka medvetenheten bland kvinnor om deras mänskliga rättigheter och för att generellt öka medvetenheten om kvinnors mänskliga rättigheter.

117.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att uppmuntra tredjeländer att införliva principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i sin lagstiftning och se till att detta uppnås genom lagar eller andra lämpliga instrument samt att garantera att dessa rättigheter respekteras inom alla områden.

118.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet (inbegripet rådets generalsekreterare/höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana, dess ständige representant för mänskliga rättigheter, Riina Kionka, och medlemmarna i COHOM) och kommissionen (inbegripet cheferna för kommissionens delegationer till tredjeländer) samt till medlemsstaternas regeringar och parlament, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen, ordföranden för den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet och medordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen EU-Latinamerika samt medordförandena i de parlamentariska samarbetskommittéerna och de interparlamentariska delegationerna mellan EU och de berörda länderna.

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1),

—

med beaktande av FN:s havsrättskonvention av den 10 december 1982,

—

med beaktande av slutförklaringen från toppmötet i Johannesburg i samband med världstoppmötet om hållbar utveckling den 26 augusti-4 september 2002,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och parlamentet om att genomföra hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning (KOM(2006)0360),

—

med beaktande av yttrandena från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (2) om kommissionens meddelande,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av fiskeriutskottets beaktande (A6-0298/2007), och av följande skäl:

A.

Merparten av de fiskeresurser i gemenskapen som har ett högt kommersiellt värde är överfiskade eller hotas av överfiske.

B.

Hållbara havsresurser är mycket viktiga för att man på längre sikt skall kunna trygga fiskeverksamheten och fiskesektorns fortlevnad.

C.

Systemet för bevarande och gemenskapsförvaltning grundat på den totala tillåtna fångstmängden (TAC) och på kvoter har inte möjliggjort ett rationellt utnyttjande av resurserna. Tvärtom har systemet på grund av sin stelbenthet och att det har styrts av politiska krav i stället för biologiska motverkat en rimlig förvaltning genom att komplicera kontrollen och uppmuntra till att fångsten kastas över bord.

D.

Gemenskapens system för bevarande och förvaltning bör bygga på vetenskaplig fiskeriforskning och förfoga över tillförlitliga och detaljerade statistiska uppgifter som sträcker sig över en flerårig period.

E.

Inom ramen för de olika ändringarna och justeringarna av förvaltningssystemet för den gemensamma fiskeripolitiken har företräde getts åt den totala tillåtna fångstmängden och kvoterna för fiskeansträngningen. Olika återhämtningsplaner har upprättats, som i sin tur har gett mycket varierande resultat, och att ett antal åtgärder med syfte att avveckla fiskeflottan har fastställts, vilka inte heller har gett de beräknade resultaten och vilka har fått negativa ekonomiska och sociala återverkningar.

F.

De nämnda justeringarna har oftast bara lett till att gemenskapsflottans lönsamhet och konkurrenskraftm har minskat, både inom EU och internationellt. Detta har gjort det allt svårare för sektorn att tillämpa fiskerilagstiftningen då bestämmelserna blir alltmer komplexa och ständigt ändras, vilket omöjliggör en planering av verksamheten på lång och medellång sikt. Samtidigt har detta angreppssätt inte resulterat i någon märkvärd förbättring av bestånden.

G.

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling åtog sig EU att se till att gemenskapens fiskbestånd når nivåer som möjliggör en maximal hållbar avkastning före 2015.

H.

Enligt forskarsamfundet generellt har strategin med maximal hållbar avkastning redan spelat ut sin roll på grund av svårigheterna med att genomföra förvaltningen av en matematisk modell av teoretisk karaktär i praktiken. Modellen kräver detaljerade kunskaper om beståndens populationsdynamik och uppgifter från lång tid tillbaka för att kunna utformas med precision. Varje svaghet, fel eller osäkerhet i modellen leder oundvikligen till ett fiske på en nivå som överskrider den maximala hållbara avkastningen.

I.

I ett system för fiskeriförvaltning är det nödvändigt att tillåta en viss grad av vetenskaplig osäkerhet såväl som avvikelser eller fel i utformningen av en modell. Detta med tanke på bland annat svagheter i samband med valet av arter eller miljöbetingade variationer, vilket oundvikligen antingen leder till felaktiga bestämningar av den maximala hållbara avkastningen eller till att målet inte uppfylls.

J.

Sedan modellen med maximal hållbar avkastning först formulerades har forskarsamfundet lagt fram nya strategier till den för att försöka korrigera felen och kompensera bristerna.

K.

Tillämpning av maximal hållbar avkastning ger upphov till en oerhörd komplexitet i förvaltningen av blandat fiske vilket utgör merparten av gemenskapsflottans fiske. Modellen kan inte heller tillämpas på pelagiskt fiske.

L.

En strikt tillämpning av maximal hållbar avkastning skulle på kort sikt resultera i en avsevärd, till och med drastisk, minskning av gemenskapsflottans verksamhet, sysselsättning och inkomster.

M.

Inom fiskeförvaltningen bör man ta hänsyn till mer kompletta analyser av de naturliga effekter och andra effekter av samverkan mellan olika arter som vid sidan av effekter orsakade av mänsklig verksamhet bidrar till förorening av havet och förstörelse av marina ekosystem.

N.

Gemenskapsflottan har emellertid ett tvingande behov av ett förvaltningssystem som erbjuder en ökad stabilitet för företagen och möjlighet att planera verksamheten bättre, samtidigt som fiskeansträngningen vägs mot de tillgängliga resurserna. Detta i vetskap om att varje övergång till en ny modell måste åtföljas av ekonomiska åtgärder.

1.

Europaparlamentet välkomnar meddelandet från kommissionen med stort intresse. Parlamentet uppskattar särskilt att kommissionen medger att den nuvarande fiskeriförvaltningspolitiken är ett misslyckande och gläder sig åt kommissionens avsikt att inrätta en ny förvaltningsmodell som gör det möjligt för bestånden att återhämta sig, anpassa fiskeansträngningen till fiskeriets verklighet samt uppnå ökad lönsamhet och stabilitet för fiskeflottan.

2.

Europaparlamentet understryker att samtliga framtida åtgärder för att ändra det nuvarande gemenskapssystemet för bevarande och förvaltning måste vidtas med full medverkan från yrkesfiskarnas sida och grundas på vetenskaplig fiskeriforskning.

3.

Europaparlamentet påminner om att man inom ramen för sjunde ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling måste utöka anslagen till den vetenskapliga fiskeriforskningen så att denna kan bidra till en förbättring av gemenskapens system för bevarande av fiskeresurser när det gäller att utveckla teoretiska fiskeförvaltningsmodeller, tillämpa dessa modeller, genomföra en bättre analys av resurssituationen, de naturliga effekterna och annan samverkan mellan olika arter samt när det gäller att förbättra fångstredskapen.

4.

Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att nå dessa mål genom att införa maximal hållbar avkastning som referensmått för fiskeriförvaltningen. Parlamentet framhåller emellertid att en stor majoritet av forskarsamfundet, däribland FAO, anser att andra innovativa angreppssätt gått om den klassiska modellen med maximal hållbar avkastning. De nya strategierna tar hänsyn till ekosystemet i sin helhet och innefattar bland annat miljökriterier, samverkan mellan bestånd samt ekonomiska och sociala faktorer.

5.

Europaparlamentet konstaterar att ledande forskare under de senaste åren har utvecklat nya metoder, baserade på datorsimuleringar av fiskeverksamheten och med modellen med maximal hållbar avkastning som förebild utan att använda den som ett explicit mål, i vilka vederbörligt hänsyn tas till osäkerhet, miljöfaktorer och eventuell samverkan mellan arter. Dessa metoder skulle i princip kunna utvidgas till att även beakta särskilda sociala och ekonomiska faktorer.

6.

Europaparlamentet vill varna om att svårigheter kommer att uppstå när det gäller att tillämpa modellen med maximal hållbar avkastning på blandat fiske, vilket överväger i EU. Skulle man tillämpa maximal hållbar avkastning på huvudarten kan det leda till överfiskning av de andra arterna. Om man i stället, vilket kan tyckas logiskt, tillämpar maximal hållbar avkastning på den art som är på väg att utfiskas, måste man avstå från fångst av arter som är i gott biologiskt skick med ekonomiska förluster som följd, såväl som förluster för sysselsättning och konkurrenskraft. Detta strider för övrigt helt mot tanken med att åstadkomma en maximal hållbar avkastning som sådan.

7.

Europaparlamentet beklagar således i synnerhet avsaknaden av analys och lösningar i meddelandet från kommissionen när det gäller dessa aspekter, och av en mer djupgående utvärdering av följderna av en modell med maximal hållbar avkastning i allmänhet, av dess brister och särskilda tillämpningsmetoder såväl som av de risker som är förknippade med modellens svaga punkter. Parlamentet beklagar särskilt att det saknas en analys av utvecklingen av maximal hållbar avkastning och de fördelar som de olika strategierna kan medföra.

8.

Europaparlamentet anser därför att förslaget om att inrätta modellen med maximal hållbar avkastning ännu inte är moget, och att det vore bra att fördjupa och förbättra analysen av problemen, bristerna och målen i själva bevarande- och förvaltningspolitiken inom gemenskapen för att kunna fatta politiskt modiga beslut om adekvata åtgärder för att genomföra de mest nödvändiga förändringarna i den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken.

9.

Mot denna bakgrund är Europaparlamentet förbryllat när det gäller de åtgärder som kommissionen nyligen har utarbetat för att tillämpa modellen med maximal hållbar avkastning, såsom förordningen om totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter för 2007 (3), samtidigt som kommissionen själv inom ramen för olika debatter och forum har erkänt att det behövs fler studier om de olika tillämpningsaspekterna av maximal hållbar avkastning.

10.

Europaparlamentet är bekymrat över att man i samband med det ambitiösa målet att ändra strategin i systemet för bevarande och förvaltning av den gemensamma fiskeripolitiken inte tar tillfället i akt för att tydligt definiera systemet för hur resurserna skall nyttjas och att man har kvar ett system där den totala tillåtna fångstmängden (TAC), kvoter och fiskeansträngningen överlappar varandra. Parlamentet anser att kommissionen inte får missa detta tillfälle att inrätta ett system för utnyttjande av fiskeriresurserna som gynnar hållbarhet, gör det svårare att kasta fångst över bord, förenklar de tekniska åtgärderna, avskaffar diskriminering och den stegrade konkurrensen om fisken, ger nödvändig flexibilitet samt förbättrar sektorns konkurrenskraft.

11.

Europaparlamentet understryker att alla ändringar av förvaltningssystemet med nödvändighet måste följas upp av lämpliga och tillräckligt omfattande kompensationsåtgärder. En studie av de socioekonomiska konsekvenserna av det slutliga förslaget måste sålunda utarbetas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta dessa åtgärder parallellt och om möjligt integrerat med det nya förvaltningssystemet.

12.

Europaparlamentet betonar både den undermåliga situationen för fiskbestånden i de europeiska fiskevattnen och de svårigheter som EU:s fiskeindustri brottas med. Detta innebär att åtgärder måste vidtas så snart som möjligt och att ytterligare dröjsmål endast orsakar ytterligare påfrestningar för industrin och dröjsmål när det gäller att återuppnå lönsamheten.

13.

Europaparlamentet kräver att dessa åtgärder vidtas innan ett beslut fattas och uppmanar därför till en öppen majoritetsdebatt där de olika förvaltningsstrategierna skall analyseras för att nå ett så brett samförstånd som möjligt kring de ändringar som bör göras i gemenskapens förvaltningspolitik.

14.

Europaparlamentet förespråkar sammanfattningsvis ett stegvis inrättande av ett system som kan resultera i en fiskeripolitik som i allt högre grad anpassar sig till de biologiska förutsättningarna för bestånd i återhämtningsfasen. Sålunda skall hållbarheten i gemenskapsfisket bli en garanti snarare än ett problem, och denna garanti skall betraktas som sådan varhelst i världen en produkt från gemenskapens fiske cirkulerar. Parlamentet önskar att systemet skall ge fiskeflottan en viss stabilitet och möjliggöra en korrekt planering av verksamheten på allt längre sikt. Parlamentet önskar också att det skall resultera i ett stabilt system för utnyttjande av fiskeriresurserna i vilket den totala tillåtna fångstmängden (TAC) eller kvoterna inte ändras annat än i särskilda fall och på ett halvautomatiskt sätt, i stället för att ändras från år till år och enligt andra kriterier än rent vetenskapliga.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och till kommissionen.

—

med beaktande av grönboken om översynen av konsumentregelverket (KOM(2006)0744) och den jämförande analysen av gemenskapens konsumentlagstiftning (EC Consumer Law Compendium - Comparative Analysis) (1),

—

med beaktande av den gällande gemenskapslagstiftningen på området för konsumentskydd, e-handel och utveckling av informationssamhället,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 23 mars 2006 om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden (2), av den 7 september 2006 om europeisk avtalsrätt (3) och av den 21 juni 2007 om konsumenternas förtroende i den digitala miljön (4),

—

med beaktande av den offentliga utfrågningen om översynen av konsumentregelverket, som ägde rum i Europaparlamentet den 10 april 2007,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för rättsliga frågor (A6-0281/2007), och av följande skäl:

A.

48 procent av detaljisterna är redo att bedriva handel över gränserna, men endast 29 procent av dem gör det i praktiken. 43 procent av detaljisterna tror även att deras handel över gränserna skulle öka om samma lagar för konsumenttransaktioner gällde inom hela Europeiska unionen (5).

B.

Hälften av alla EU-medborgare (50 procent) är mer ovilliga att handla över gränserna än inom deras hemland. Över två tredjedelar (71 procent) tror att det är svårare att lösa vissa problem vid inköp över gränserna, som exempelvis klagomål, returer, prisavdrag och garantier (6).

C.

Det övergripande målet med översynen är att skapa en verklig inre marknad för konsumenterna genom att hitta rätt balans mellan ett gott konsumentskydd och företagens konkurrenskraft.

D.

Av företagen i Europa är 90 procent mycket små företag som genom sin natur upprättar en direkt och förtroendebaserad relation till konsumenten, vilket i allmänhet sker i en dimension av stark närhet. Man bör beakta dessa särskilda kännetecken vid översynen av gemenskapens regelverk för konsumentskydd.

E.

Genom angreppssättet med minimal harmonisering missar man harmoniseringsmålet. Under tjugo års utveckling av konsumenträtten har detta angreppssätt inte lyckats skapa en integrerad inre detaljhandelsmarknad till förmån för medborgarna.

F.

De åtta gemenskapsdirektiv (7) som nämns i översynen måste förenklas och harmoniseras för att undvika fragmentering och åstadkomma en modernisering av gemenskapens konsumentskyddslagstiftning.

G.

I Europaparlamentet finns en beslutsamhet att fullborda den inre marknaden och avveckla kvardröjande konkurrenshinder i avtalsrätt och näringslagstiftning, till fördel för gemenskapens 493 miljoner medborgare och konsumenter.

H.

För att kunna stärka EU-medborgarnas förtroende för den inre marknaden är det nödvändigt att förbättra rättssäkerheten, såväl för konsumenterna som för de ekonomiska aktörerna, samt garantera att den gällande lagstiftningen tillämpas i praktiken.

I.

Europaparlamentet anser att översynen av avtalsrätten när det gäller konsumtion bör utgå från det arbete som för närvarande utförs i samband med den allmänna avtalsrätten och upprättandet av en gemensam referensram för europeisk avtalsrätt och ske i samklang med denna.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om översynen av konsumentregelverket, särskilt det uttalade målet att modernisera, förenkla och förbättra regelsystemet för näringsidkare och konsumenter, och därmed underlätta gränsöverskridande handel och stärka konsumentförtroendet.

2.

Europaparlamentet rekommenderar att denna översyn i första hand skall gälla uppdateringen och samordningen av de åtta konsumentskyddsdirektiv som nämns i grönboken. Parlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet och rådet en genomföranderapport om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (8) som tar upp de frågor som rör konsumenternas förtroende.

3.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att gemenskapslagstiftaren vidtar åtgärder för att undanröja eventuella inkonsekvenser mellan de konsumentdirektiv som ses över.

4.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ha en klar övergripande bild av hur de olika rättsliga ramar som påverkar konsumenterna och aktiviteter i förbindelse med handelsrätten på EU-nivå interagerar och fungerar tillsammans. Detta gäller särskilt sambandet mellan de instrument som är resultat av denna översyn och de som rör lagvalsregler (9) samt andra instrument som grundas på ursprungslandsprincipen (t.ex. ”Direktiv om elektronisk handel”).

5.

Europaparlamentet föredrar att ett blandat tillvägagångssätt används, det vill säga ett horisontellt instrument som vid behov kombineras med vertikala åtgärder, vilket torde göra den gällande lagstiftningen konsekvent genom att ett visst antal frågor som rör samtliga direktiv samlas. Parlamentet anser att vissa frågor som rör vissa specifika ämnen vilka inte faller inom ramen för tillämpningen av det horisontella instrumentet även i fortsättningen bör behandlas separat inom ramen för sektorsvisa direktiv.

6.

Det horisontella instrumentet bör enligt Europaparlamentets uppfattning bli föremål för en regelbunden översyn och en utvärdering av effektivitet och verkan, samt ändras vid behov.

7.

Europaparlamentet motsätter sig att man utnyttjar översynen av gemenskapens regelverk till att utvidga bestämmelserna i de befintliga sektorsdirektiven eller lägga till ytterligare direktiv.

8.

Europaparlamentet anser att det horisontella instrumentet bör tillämpas i så stor utsträckning som möjligt för samtliga avtal som ingåtts med konsumenterna, oavsett om de gäller handel inom en medlemsstat eller över gränserna, så att man undviker att nya problem uppstår genom att konsumenterna konfronteras med olika rättssystem beroende på transaktionernas karaktär.

9.

Europaparlamentet påminner om att harmoniseringen inte får leda till att konsumentskyddet minskar, vilket vissa nationella bestämmelser medfört. Den bör i stället leda till en liknande konsumentskyddsnivå i alla medlemsländer.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett horisontellt instrument och erkänner de möjliga fördelarna med vad vissa har kallat ett grundläggande direktiv om konsumenters rättigheter. Parlamentet föreslår att man i det horisontella instrumentet med de övergripande ämnesområdena, som skall syfta till att skapa samstämdhet i fråga om begreppen och undanröja innehållsmässiga svackor och inkonsekvenser, skall utgå från principen om att inrikta målet på fullständig harmonisering.

11.

Europaparlamentet föreslår att de sektorsvisa verktygen som är föremål för denna översyn skall bygga på principen om minimal harmonisering, i kombination med principen om ömsesidigt erkännande på harmoniserade områden, vilket inte utesluter en maximal harmonisering där det här visar sig nödvändigt med tanke på konsumenterna och näringsidkarnas intressen.

12.

Europaparlamentet rekommenderar beträffande icke-harmoniserade områden att den tillämpliga lagen fastställs genom bestämmelserna i den internationella privaträtten, i synnerhet Romkonventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom I). I det här sammanhanget understryker parlamentet att man i den pågående diskussionen bör vinnlägga sig om att undvika konflikter mellan denna konvention och specifika rättsakter utfärdade av gemenskapen.

13.

Europaparlamentet föreslår att en klausul om den inre marknaden bör ingå bland de sektorsvisa verktygen så att konsumenterna kan dra största möjliga fördel av den inre marknaden.

14.

Europaparlamentet noterar att punkterna 4 och 5 i bilaga I till grönboken innehåller en utförlig förteckning över rättsliga avtalsfrågor som är relevanta för konsumentavtal och att några av dessa frågor redan har tagits upp under arbetet med den gemensamma referensramen. Många av dessa frågor är av en högst politisk karaktär. Om en allmän regel integreras i ett harmoniserat instrument på EU-nivå skulle det därför behövas en utförlig (och offentlig) debatt och överläggning.

15.

Europaparlamentet förordar att man tar med vissa övergripande frågor i det horisontella instrumentet, vilka skall gälla för alla konsumentavtal och syfta till samstämdhet när det gäller gemensamma definitioner och allmänna bestämmelser om informationskrav och utformningen av ångerrätten och rätten att säga upp avtal.

16.

Europaparlamentet anser att definitionen av ”konsument” och ”näringsidkare” är inkonsekvent i gemenskapslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen, och att dessa begrepp måste klargöras i det horisontella instrumentet eftersom de avgör konsumentlagstiftningens räckvidd.

17.

Europaparlamentet anser att det är av största vikt att ”konsumenter” definieras som fysiska personer som handlar för ändamål som faller utanför deras närings- eller yrkesverksamhet. Parlamentet anser också att ”näringsidkare” bör definieras som personer som handlar för ändamål som hänför sig till deras näringseller yrkesverksamhet.

18.

Europaparlamentet föreslår vidare att man tar med fler begreppsdefinitioner, exempelvis av begreppen ”i skriftlig form” och ”varaktigt lagringsmedium”, i det horisontella instrumentet.

19.

Europaparlamentet motsätter sig att en allmän bestämmelse om ärligt uppsåt och god sed för konsumentavtal införs i det horisontella instrumentet.

20.

Europaparlamentet anser att det inte verkar lämpligt att tillämpa bestämmelserna om oskäliga villkor på villkor som förhandlats fram individuellt. De avtalsslutande parternas frihet att ingå avtal får inte inskränkas.

21.

Europaparlamentet anser att det för att stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden vore lämpligt att införa en mekanism med ökat skydd, och samtidigt bevara en flexibilitetsmarginal. Parlamentet kräver att kommissionen fortsätter att undersöka möjligheten att kombinera en ”svart lista” över förbjudna villkor med en ”grå lista” över villkor som anses oskäliga samt övriga villkor vars oskälighet konsumenten skulle kunna åberopa genom att väcka talan vid domstol på basis av enhetliga kriterier som är fastställda på förhand.

22.

Europaparlamentet avvisar förslaget att utvidga oskälighetstestet till att omfatta alla centrala villkor i ett avtal, däribland villkoren om avtalets huvudföremål och pris med beaktande av principen om avtalsfrihet.

23.

Europaparlamentet anser i det här skedet att det är svårt att fastställa en allmän bestämmelse på området där varje avtals särdrag beaktas.

24.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förenhetliga beräkningssättet för tidsfristens början och ångerfristen genom att prioritera tidsfristberäkning med hjälp av kalenderdagar, i syfte att öka transaktionernas rättsliga säkerhet.

25.

Europaparlamentet anser att ångerfristens längd bör harmoniseras i de fall där detta är motiverat i sak.

26.

Europaparlamentet betonar att konsumenternas förtroende för den inre marknaden skulle öka om det horisontella instrumentet skulle föreskriva att en konsument kan frånträda ett avtal. Det sätt som detta görs på bör harmoniseras i syfte att öka den rättsliga säkerheten för såväl konsumenter som näringsidkare. Parlamentet anser även att det horisontella instrumentet bör slå fast att konsumenten inte skall stå för några kostnader förutom de direkta kostnaderna för att returnera varor.

27.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, inom ramen för ett horisontellt instrument, på nationell nivå kan besluta om undantag från ångerrätten om avtalet upprättas i form av en officiell handling.

28.

Europaparlamentet anser att införandet av ett ”standardiserat formulär om frånträde av avtal” på gemenskapens alla officiella språk skulle förenkla procedurerna, minska kostnaderna, skapa större insyn och främja konsumenternas förtroende.

29.

Europaparlamentet anser att införandet av allmänna avtalsvillkor om påföljder inte bör omfattas av denna översyn, eftersom detta begrepp berör den avtalsrätt som gäller i respektive medlemsstat.

30.

Europaparlamentet påminner om diskussionen kring kollektiva prövningsmöjligheter och anser att dessa förtjänar ytterligare eftertanke.

31.

Europaparlamentet anser att det är lämpligt att behandla frågor som rör konsumentskydd när konsumenter ingår avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, mjukvara och datauppgifter med beaktande av den nivå av skydd som garanteras genom direktiv 1999/44/EG om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera ärendet grundligt och sedan besluta om huruvida det vore ändamålsenligt att här föreslå särskilda regler eller att tänja på bestämmelserna i detta direktiv så att de även omfattar den här typen av avtal.

32.

Europaparlamentet föreslår att denna fråga skall uteslutas från räckvidden för det horisontella instrumentet och att medlemsstaternas möjlighet att föreskriva att begreppet konsumentvara inte skall omfatta begagnade varor som säljs på offentliga auktioner skall bevaras. Parlamentet rekommenderar dock att särskilda bestämmelser skall antas för online-auktioner.

33.

Europaparlamentet anser att begreppet avlämnande är nära besläktat med reglering av riskens övergång. Parlamentet föreslår därför att en gemensam definition av begreppet avlämnande skall införas i det horisontella instrumentet. En avtalsöverenskommelse bör principiellt prioriteras.

34.

Europaparlamentet anser att det horisontella instrumentet bör föreskriva att tidsgränsen för ansvar vid fel på varan skall förlängas med den tid under vilken konsumenten inte kunnat använda varan på grund av avhjälpande av fel.

35.

Europaparlamentet betonar dock att det horisontella instrumentet inte bör omfatta särskilda regler för begagnade varor, för att göra det möjligt för medlemsstaterna att följa de regler som de antagit enligt sina egna rättsliga traditioner.

36.

Europaparlamentet föreslår att principen om en presumtion som kan hävas bör bibehållas i sin nuvarande form.

37.

Europaparlamentet anser att det horisontella instrumentet borde göra det möjligt att rangordna de olika typerna av tillgängliga påföljder vid avtalsbrott, eftersom uppsägning av försäljningsavtalet endast är möjligt vid fullständig underlåtenhet att fullfölja avtalet eller vid särskilt allvarliga avtalsbrott.

38.

Europaparlamentet anser att det horisontella instrumentet borde avskaffa de befintliga olikheterna, som för närvarande leder till förvirring.

39.

Europaparlamentet anser att det inte är nödvändigt att införa ett direkt producentansvar för fel på varan.

40.

Europaparlamentet betonar att samtliga frågor om garantier (innehåll, överlåtelse, begränsning) inte är en lagstiftningsfråga, utan rör principen om avtalsfrihet. Parlamentet anser därför att dessa frågor inte bör omfattas av det horisontella instrumentet.

41.

Som led i det kontinuerliga arbetet med att utveckla en gemensam referensram insisterar Europaparlamentet på att man bör se till att denna översyn, som endast gäller konsumentavtal, är väl i samklang med det arbete som nu pågår om avtalsrätt i vidare mening. Parlamentet betonar därför att översynen och arbetet med den gemensamma referensramen måste föras vidare på ett sätt som innebär att de kompletterar varandra och att denna samordning inte får utgöra ett hinder för eller sinka den pågående översynen.

42.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att garantera konsumentlagstiftningens effektivitet för att kunna stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga konsumentskyddsmekanismerna och se till att konsumentupplysningen blir effektivare samt att den korrekta tillämpningen av de gällande reglerna övervakas.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga utvärdera konsekvenserna av alla åtgärder som föreslås som led i denna översyn. Detta för att säkra att de stärker konsumenternas förtroende utan att därmed öka bördan för - i synnerhet för små och medelstora - företag och att de bidrar till förverkligandet av den inre marknaden.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna sina insatser internt liksom främja samordning i utvecklingen av sektorslagstiftning.

46.

Europaparlamentet rekommenderar att principerna om bättre lagstiftning tillämpas med yttersta noggrannhet.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka samarbetet mellan de nationella myndigheterna med ansvar för tillämpningen av konsumentlagstiftningen, samt göra det lättare för konsumenterna att genom rättsliga och utomrättsliga förfaranden hävda sina rättigheter på EU-nivå.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta sitt ansvar när det gäller att förverkliga den inre marknaden för varor och tjänster samt att inte överreglera konsumentlagstiftningen genom att införa krav som inte finns i gemenskapslagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om en sammanhängande strategi för en målinriktad harmonisering av konsumentlagstiftningen kombinerat med en klausul om den inre marknaden som skulle förstärka konsumenternas förtroende för hur den inre marknaden fungerar.

49.

Europaparlamentet stödjer kommissionens nuvarande och planerade initiativ om konsumentutbildning. Mer skulle kunna göras genom samarbete mellan offentliga organ och näringslivet för att främja utbudet av högkvalitativ utbildning inom den finansiella sektorn, så att de finansiella kunskaperna och produkternas kvalitet kan förbättras och legitimiteten för sektorn som helhet stärkas. Parlamentet välkomnar den beställda studien om initiativ för allmänbildning på det finansiella området i EU. Resultaten av studien planeras bli offentliga i slutet av 2007.

50.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds första formella session om Burma som hölls den 29 september 2006,

—

med beaktande av uttalandet av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon den 18 juli 2007 och den skrivelse till honom av den 1 augusti 2007 som undertecknats av 92 parlamentsledamöter från Burma som innehåller ett förslag till nationell försoning och demokratisering i Burma,

—

med beaktande av den kritik som ordföranden för Internationella rödakorskommittén (ICRC), Jakob Kellenberger, framförde den 28 juni 2007 mot de brott mot internationella humanitära lagar som regeringen i Burma begått mot civila och fångar - ett slag av kritik som aldrig tidigare framförts - samt hans begäran till regeringen i Burma att vidta omedelbara åtgärder för att stoppa dessa brott och förhindra att de upprepas,

—

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 481/2007, av den 27 april 2007 (1) om förlängning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar,

—

med beaktande av att den amerikanska regeringen den 1 augusti 2007 beslutade att förlänga imporrestriktionerna i Burmese Freedom and Democracy Act från 2003,

—

med beaktande av att ledaren för de interparlamentariska förhandlingar som hålls av sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Zaid Ibrahim, den 23 augusti 2007 offentligt begärde att Kina skulle använda sitt inflytande till att lösa krisen i Burma,

—

med beaktande av det åttonde asiatisk-europeiska utrikesministermötet (ASEM), vilket hölls i Tyskland den 28-29 maj 2007,

—

med beaktande av kommunikén av den 8 augusti 2007 från 88-generationens studentrörelse för att markera 17-årsdagen av Nationella demokratiförbundets (NLD) seger i parlamentsvalet den 27 maj 1990 där de konstitutionella förslagen av nationalkonventet, som inledde sitt sista arbetsskede den 18 juli 2007, förkastades,

—

med beaktande av Human Rights Watchs tidigare rapport av den 18 juli 2007 av vilken det framgår att den föreslagna nya konstitutionen för Burma skulle innebära en fortsättning på det repressiva militärstyret,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 12 maj 2005 (2), den 17 november 2005 (3), den 14 december 2006 (4) och den 21 juni 2007 om Burma (5),

—

med beaktande av uttalandet från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar av den 28 augusti 2007 om arresteringen av aktivister för demokrati i Burma,

—

med beaktande av det toppmöte som Ekonomiska samarbetet i Asien (APEC) och Stillahavsområdet anordnade den 8-9 september 2007,

—

med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

NDL:s ledare, Nobel- och Sacharovpristagaren Aung San Suu Kyi har tillbringat 11 av de senaste 17 åren i husarrest.

B.

Den 15 augusti 2007 i år drog regeringen i Burma tillbaka bränslestödet utan förvarning, vilket ledde till att bränslepriserna steg med uppskattningsvis 500 procent, transportkostnaderna fördubblades och priserna på nödvändiga varor och tjänster drevs upp.

C.

Hjälporganisationen för politiska fångar i Burma (Burmese Assistance Association for Political Prisoners) uppskattar att mer än 100 människorättsaktivister och fredfulla demonstranter arresterades omedelbart efter protesterna mot de höjda bränslepriserna den 15 augusti 2007.

D.

Det s.k. nationalkonventet i Burma har avslutat utarbetandet av grundläggande principer för en ny konstitution. Detta konvent saknar legitimitet och är inte internationellt trovärdig eftersom demokratiskt valda företrädare saknas.

E.

Statens råd för fred och utveckling (State Peace and Development Council, SPDC) fortsätter att utsätta befolkningen i Burma för avskyvärda människorättsbrott, såsom tvångsarbete, förföljelse av dissidenter, värvning av barnsoldater och tvångsförflyttning.

F.

Omkring 90 procent av befolkningen i Burma lever under eller nära fattigdomsgränsen på en dollar per dag. Mer än 30 procent av barnen under fem år lider av undernäring, dödligheten i malaria och tuberkulos är fortfarande mycket stor, hiv-/aidsepidemin har spridit sig bland hela befolkningen och nästan hälften av alla barn i skolåldern har aldrig skrivits in i en skola.

G.

Asean har börjat inta en mer avvisande inställning till det missbruk som militärregimen i Burma utövar och har även börjat insistera på att Burma förbättrar situationen för de mänskliga rättigheterna i landet och går över till demokrati.

H.

För första gången sedan 1988 deltog buddhistiska munkar nyligen i demonstrationerna mot regimen, trots det nattliga utegångsförbud som gällt i Thanlyin sedan den 19 augusti 2007.

1.

Europaparlamentet beklagar att SPDC slog ned på personer som fredfullt protesterade mot höjningen av bränslepriset den 15 augusti 2007, att mer än 100 personer arresterades och att civila attackerades våldsamt och särskilt kvinnor utsattes för brutalt våld.

2.

Europaparlamentet kräver att alla de som har arresterats efter protesterna den 19 augusti 2007 skall friges omedelbart och villkorslöst, inklusive ledarna för 88-generationens studenter, såsom Min Ko Naing, som redan har tillbringat 16 år i fängelse, och Ko Ko Gyi, som tillbringat 15 år i fängelse.

3.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den negativa effekt som den exceptionella höjningen av priserna på basvaror har på befolkningen i Burma samt att juntan i Burma helt uppenbart är oförmögen att använda landets speciella naturresurser till förmån för folket i Burma.

4.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den militära uppladdningen i Rangoon och säkerhetsstyrkornas och s.k. civilorganisationers våldsamma attacker.

5.

Europaparlamentet fördömer skarpt att SPDC anlitar civila grupper, såsom Union Solidarity and Development Association (USDA) och Swan Ahr Shin (SAS), för att arrestera, anfalla, terrorisera och hota demonstranter och aktivister, och kräver att dessa och liknande grupper omedelbart skall upplösas.

6.

Europaparlamentet kräver att Aung San Suu Kyi skall friges omedelbart och villkorslöst.

7.

Europaparlamentet fördömer SPDC:s oupphörliga förtryck av befolkningen i Burma och dess ständiga förföljelse och fängslande av prodemokratiska aktivister. Parlamentet uppmärksammar särskilt fallet med U Win Tin, en 77-årig journalist som fängslades sedan nästan två decennier har suttit i fängelse som politisk fånge för att han skrivit ett brev till FN om den dåliga behandlingen av politiska fångar och de dåliga förhållanden som de levde under.

8.

Europaparlamentet beklagar att SPDC inte har respekterat ens de mest grundläggande mänskliga rättigheterna eller lyckats ta några viktiga steg mot demokrati, trots situationen i landet, regional och internationell kritik och ett 45-årigt styre.

9.

Europaparlamentet kräver att den nuvarande olagliga konstitutionella processen skall upphöra och ersättas av ett fullständigt representativt nationalkonvent, som också omfattar NLD och andra politiska partier och grupper och som beaktar rekommendationerna från FN:s generalsekreterare om att ändra konventet till ett konvent som representerar alla berörda parter och strävar efter att få till stånd en demokratisk konstitution.

10.

Europaparlamentet välkomnar inlägget av ledaren för Aseans interparlamentariska förhandlingar, vilket aldrig tidigare har skett där han uppmanar Kina att aktivt arbeta för en förändring till det bättre i Burma.

11.

Europaparlamentet upprepar än en gång att det beklagar att Burmas utrikesminister Nyan Win, som förbjudits att resa till EU, fick tillstånd att delta i ASEM i Tyskland i år, endast några dagar efter det att militärjuntan i Burma hade förlängt Aung San Suu Kyis olagliga husarrest med ännu ett år.

12.

Europaparlamentet insisterar på att det nattliga utegångsförbudet för munkar i Thanlyin och andra restriktioner av oppositionens fria meningsyttranden mot regimen och dess metoder tas bort.

13.

Europaparlamentet uppmanar Kina, Indien och Ryssland att utnyttja sitt stora ekonomiska och politiska inflytande på regeringen i Burma för att åstadkomma betydande förbättringar i landet och under alla förhållanden sluta upp med att förse landet med vapen och andra strategiska resurser.

14.

Europaparlamentet uppmanar än en gång företag som investerar i Burma att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras då de genomför sina projekt samt att upphöra med sin verksamhet i Burma om de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Parlamentet är besviket över att vissa länder ansett det lämpligt att avsevärt öka sina investeringar i Burma, trots att situationen för de mänskliga rättigheterna i landet är så alarmerande.

15.

Europaparlamentet välkomnar att EU:s riktade sanktioner förnyats, men erkänner att de inte har fått den effekt som man önskat på dem som är direkt ansvariga för att folket i Burma lider. Parlamentet uppmanar därför rådet att analysera bristerna i det nuvarande sanktionssystemet och att införa ytterligare åtgärder, om så anses nödvändigt, för att öka effektiviteten.

16.

Europaparlamentet insisterar i detta sammanhang på att samtliga medlemsstater noggrant tillämpar de restriktiva åtgärder som man redan kommit överens om.

17.

Europaparlamentet noterar att bistånd har begränsats till humanitär hjälp och stöd för de värst drabbade i enlighet med de restriktiva åtgärderna mot Burma.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas utrikesministrar att diskutera åtgärder för att stärka rådets gemensamma ståndpunkt beträffande förnyade restrektiva åtgärder mot Burma/Myanmar vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) nästa möte den 7-8 september 2007.

19.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Förenade kungariket, Frankrike, Belgien, Italien och Slovakien - alla medlemmar av säkerhetsrådet - att göra konkreta ansträngningar för att införa och nå en enhetlig uppslutning kring en bindande resolution om Burma, inklusive ett frigivande av Aung San Suu Kyi. Parlamentet noterar att en liknande resolution lades fram i januari 2007, men att Kina och Ryssland då lade in sitt veto och Sydafrika röstade emot. Parlamentet kräver att FN:s säkerhetsråd skall sammankallas till ett krismöte för att behandla den rådande situationen i Burma.

20.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i samtliga medlemsstater som är medlemmar av FN:s människorättsråd att göra en samlad ansträngning för att föreslå och få stöd för en resolution om Burma vid nästa rådsmöte i september 2007.

21.

Europaparlamentet uppmanar ledarna vid det toppmöte som APEC anordnar i Sydney den 8 och 9 september 2007 att behandla den senaste tidens brott mot de mänskliga rättigheterna i Burma och att enas om åtgärder för att framkalla förändringar i landet.

22.

Europaparlamentet uppmanar Ibrahim Gambari, som utsågs till FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för Burma i maj, att så snart som möjligt besöka Rangoon och andra delar av Burma samt se till att han kan träffa Aung San Suu Kyi och andra ledande medlemmar av oppositionen samt företrädare för regimen.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Asean-ländernas regeringar, Nationella demokratiförbundet (NLD), Statens råd för fred och utveckling (SPDC), Kinas, Indiens, Rysslands och Förenta staternas regeringar, Internationella atomenergiorganets generaldirektör och FN:s generalsekreterare.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt resolutionen av den 16 november 2006 (1),

—

med beaktande av det undantagstillstånd som utlystes av expeditionsregeringen i Bangladesh den 11 januari 2007,

—

med beaktande av ordförandeskapets förklaring på EU:s vägnar den 16 januari 2007 om den senaste tidens politiska utveckling i Bangladesh,

—

med beaktande av EU-trojkans besök i Bangladesh i juni 2007,

—

med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling (2),

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalande om Bangladesh av den 17 juli 2007,

—

med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 22 januari 2007 skulle det hållas parlamentsval i Bangladesh, men efter att det förekommit våldsdåd under valrörelsen sköts valet upp med stöd av ett utslag från högsta domstolens avdelning ”High Court” den 29 januari 2007. Nu har det tillkännagivits att valen kommer att hållas före utgången av 2008.

B.

Innan det utlystes undantagstillstånd präglades den politiska situationen av att huvudaktörerna vägrade diskutera med varandra, samt av personliga motsättningar, sporadiskt våld och en sällsynt omfattande korruption.

C.

Undantagstillståndet utlystes den 11 januari 2007 och f.d. centralbankschefen Fakhruddin Ahmed tog över som chef för den partilösa expeditionsregeringen, som hade som grundtanke att göra slut på korruptionen.

D.

Den 22 januari 2007 inställde EU:s valobservatörsuppdrag sitt arbete, eftersom det då verkade långsökt att fria och rättvisa val skulle kunna hållas.

E.

Samma dag beslutade FN att dra tillbaka sitt stöd till valprocessen.

F.

Den militärstödda expeditionsregeringen har inlett åtgärder i undertryckande syfte för att få slut på korruptionen, bland annat genom att förbjuda all politisk verksamhet och frihetsberöva eller åtala över 160 politiska ledare, bland dem tre f.d. premiärministrar, Sheikh Hasina, Moudud Ahmed och Khaleda Zia, samt över 100 000 civilpersoner.

G.

Det har kommit rapporter om att pressfriheten ofta kränkts, bland annat genom att journalister och mediafolk arresterats och utsatts för tortyr.

H.

Försvarsmakten med sina olika vapengrenar spelar en allt viktigare roll i det riksomfattande pådraget mot korruptionen, med omfattande befogenheter att utföra husrannsakan och beslagta egendom hos misstänkta personer.

I.

Bangladesh har en lång tradition av att vara en konfessionslös demokrati, med bland annat respekt för de mänskliga rättigheterna och framför allt kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och religiös fördragsamhet, men nu utsätts allt detta för ett allt starkare hot.

J.

Den kända advokaten från Bangladesh, Sigma Huda, som också är människorättsaktivist och FN:s särskilda rapportör mot människohandel dömdes i juli 2007 till tre års fängelse för mutor och korruption. Nu råder det en allt starkare oro för att Sigma Huda, som har allvarliga problem med sin hälsa, förvägras medicinsk specialvård. FN:s generalsekreterare Ban-Ki Moon uppmanade den 17 juli 2007 myndigheterna i Bangladesh att oinskränkt respektera Sigma Hudas grundläggande rättigheter.

K.

I artikel 10 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står följande: ”Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott”.

L.

Den 27 augusti 2007 upphävde högsta domstolen ett beslut från högsta domstolens avdelning ”High Court” om att f.d. premiärministern och ordföranden för Awamiförbundet, Sheikh Hasina, som suttit i fängelse sedan den 16 juli 2007, skulle försättas på fri fot mot borgen.

M.

F. d. premiärministern Khaleda Zia och hennes son greps den 3 september 2007 i Dhaka för påstådd korruption och Khaleda Zia har i själva verket varit berövad sin rörelsefrihet sedan i april 2007.

N.

EU och Bangladesh har sedan länge tillbaka haft goda relationer och är viktiga ekonomiska partner.

1.

Europaparlamentet är djupt oroat över hur måttlöst militären och polisen reagerat på de studentprotester som bröt ut vid universitetet i Dhaka mot slutet av augusti 2007 och anser att protesterna visade vilken impopulär politisk roll som försvarsmakten spelar. Parlamentet välkomnar att det utegångsförbud som till följd av dessa protester utlysts i Dhaka och fem andra städer upphävdes den 28 augusti 2007 och yrkar på att alla som frihetsberövats efter dessa oroligheter bland studenter och lärare omedelbart skall försättas på fri fot, bland dem också följande medlemmar av lärarförbundet Shikkhok Samity: Anwar Hossain, Harun Ur Rashid, Saidur Rahman Khan och Abdus Sobhan.

2.

Europaparlamentet är djupt oroat över att ordföranden för Awamiförbundet, Sheikh Hasina, under betingelser frihetsberövats och fortsätter att hållas i fängsligt förvar, efter att den 16 juli 2007 gripits och anklagats för utpressning, liksom också att partiordföranden för BNP, Khaleda Zia, är berövad sin frihet, under anklagelser för korruption. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bangladesh att som rör respekt för rättsstatens principer och uppmanar dessutom regeringen att bygga sin kampanj mot korruptionen endast på fakta av relevans för brottmålsrättegångar genomföra rättegången med full insyn och med åtal för korruption.

3.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bangladesh att ge internationella organisationer för de mänskliga rättigheterna tillträde till alla domstolar, tillsammans med av saken berörda parter och internationella observatörer, såsom diplomater från EU:s medlemsstater och personalen vid Europeiska kommissionens delegation, för att de skall kunna förvissa sig om att rättegångarna är rättvisa och opartiska.

4.

Europaparlamentet är djupt oroat över förhållandena i fängelset för Sigma Huda, som dömts på anklagelser om mutor, framför allt över att hon saknar all den medicinska behandling som hon är i stort behov av. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Bangladesh att ge Sigma Huda all den medicinska behandling och allt det bistånd hon behöver till följd av sitt hälsotillstånd och uppmanar myndigheterna i Bangladesh att respektera hennes grundläggande rättigheter, framför allt rätten att få ta emot besök av sin familj och sina vänner i fängelset. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att omedelbart tillåta sådana besök.

5.

Europaparlamentet beklagar att expeditionsregeringen, fastän den gjort framsteg med att komma åt korruptionen, visat långt mindre handlingskraft i fråga om politiska reformer. Parlamentet efterlyser en återgång till demokrati och ett slut på undantagstillståndet i Bangladesh och uppmanar framför allt till att förbudet mot all politisk verksamhet skall upphävas, så att alla partier och politiska organisationer skall kunna förbereda sig inför öppna och rättvisa val, såsom det föreskrivs i statsförfattningen.

6.

Europaparlamentet noterar att valkommissionen i juli 2007 offentliggjort en färdplan för valen och de ansträngningar som gjorts för att se över inskrivningen av väljare på vallängderna och ändra vallagstiftningen. Parlamentet uppmanar trots detta regeringen med kraft att ompröva sin nuvarande färdplan för valen och påskynda förberedelsearbetet.

7.

Europaparlamentet välkomnar EU:s utfästelse om att ge fullständigt tekniskt stöd till myndigheterna i Bangladesh för ordnandet av valen och uppmanar EU:s valobservatörsuppdrag att återuppta sin långsiktiga verksamhet, så fort detta är tillrådligt och låter sig göras.

8.

Europaparlamentet kräver ett slut på smygmilitariseringen av landet och är djupt oroat över den roll som den militära underrättelsetjänsten i Bangladesh spelar samt över påståendena om att personer som hållits i fängsligt förvar blivit torterade.

9.

Europaparlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att, i enlighet med utslaget från högsta domstolens avdelning ”igh Court”, inte under några som helst omständigheter godtyckligt avhysa sluminvånare och obesuttna bönder från vägkanter i stadsområden och marker som ligger i träda samt att, ifall det blir nödvändigt med avhysningar, verkställa dessa endast med stöd av väl förberedda saneringsplaner.

10.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noggrant övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna och den politiska situationen i Bangladesh mot bakgrund av den aktuella händelseutvecklingen och att protestera mot det undantagstillstånd som fortfarande råder. Parlamentet uppmanar de arbetsgrupper som inrättats mellan EU och Bangladesh för institutionsbyggande, administrativa reformer, styrelse och mänskliga rättigheter att aktivt bidra till att stabilisera demokratin i Bangladesh.

11.

Europaparlamentet uppmanar expeditionsregeringen att gå vidare med att inrätta en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna. Att en sådan fås till stånd bör också vara en prioritetsfråga för den kommande civila regeringen.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, expeditionsregeringen i Bangladesh samt till FN:s generalsekreterare.

—