Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 juni 2007 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg (Tyskland)) – Bonn Fleisch Ex- und Import GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-1/06) (1)

(Jordbruk - Systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter - Förordning (EEG) nr 3665/87 - Styrkande av att produkterna har exporterats - Styrkande med likvärdigt bevis - Artikel 47.3 - Prövning ex officio att vissa bestyrkande handlingar är likvärdiga bevis utan att handlingarna i fråga är åtföljda av en uttrycklig och motiverad begäran om att de skall anses som likvärdiga - Ej tillämpligt vid direktexport - Nationella förfaranden - Skyldigheter som åvilar behöriga nationella myndigheter)

(2007/C 199/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bonn Fleisch Ex- und Import GmbH

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Finanzgericht Hamburg – Tolkningen av artikel 47.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216) i ändrad lydelse – Prövning ex officio att vissa bestyrkande handlingar är likvärdiga bevis utan att handlingarna i fråga är åtföljda av en uttrycklig och motiverad begäran om att de skall anses som likvärdiga

Domslut

Artikel 47.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2955/94 av den 5 december 1994, är inte tillämplig vid direktexport av produkter.

Den nationella myndighet som är behörig i fråga om exportbidrag är emellertid skyldig att, i enlighet med målsättningarna för förordning nr 3665/87, ex officio ta i beaktande likvärdiga bevismedel, liksom även en underförstådd begäran om att vissa handlingar skall anses som likvärdiga, i det fall då det nationella dokument som styrker att produkterna i fråga har lämnat gemenskapens tullområde inte kan visas upp på grund av omständigheter som exportören inte råder över. De likvärdiga bevismedlen måste emellertid vara lika tillfredsställande med hänsyn till den kontroll som görs i enlighet med villkoren i den nationella rätten, såvitt dessa villkor innebär att gemenskapsrättens räckvidd och verkan iakttas.

När fristen för att lägga fram likvärdiga bevismedel har gått ut på grund av en orsak som beror på de behöriga nationella myndigheterna, kan inte dessa myndigheter åberopa den i artikel 47.2 i förordning nr 3665/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2955/94, föreskrivna tolvmånadersfristen gentemot en omsorgsfull exportör.

(1)  EUT C 74 av den 25.3.2006.