9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/2

Överklagande ingett den 21 februari 2007 av É.R. m.fl. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 13 december 2006 i mål T-138/03, É.R. m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål C-100/07 P)

(2007/C 129/03)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: É.R., J.R., A.R., B.R., O.O., T.D., V.D., J.M.D., D.D., D.F., E.E., C.F., H.R., M.R., I.R., B.R., M.R., C.S. (ombud: F. Honnorat, advokat)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas råd, europeiska gemenskapernas kommission

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen skall

—	fastställa att överklagandet kan prövas i sak,

—	bifalla överklagandet,

—	upphäva domslutet i förstainstansrättens dom (första avdelningen) av den 13 december 2006 i mål T-138/03, och

—	besluta om återförvisning av målet till förstainstansrätten för ett avgörande i enlighet med sökandenas yrkanden.

Grunder och huvudargument

Sökandena har genom förevarande överklagande yrkat att den överklagade domen, i vilken deras talan delvis avvisades och i övriga delar ogillades, skall upphävas.

Inledningsvis anser sökandena i frågan om målet kan tas upp till sakprövning att förstinstansrättens domskäl är motstridiga och att den, när den fastställde att talan om ersättning för de skador som följt av att H.E.R smittats och sedermera avlidit har väckts efter det att den femåriga preskriptionsfristen löpt ut, har åsidosatt artikel 46 i domstolens stadgar och artikel 6.1 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sökandena gör i detta avseende gällande att förstainstansrätten felaktigt har konstaterat att preskriptionsfristen hade löpt ut, eftersom sökandena när deras yrkanden prövades inte hade tillgång till lämpliga epidemiologiska fakta för att med exakthet kunna ange vid vilken tidpunkt deras nära släktingar blev smittade.

Avseende prövningen av överklagandet i sak, gör sökandena gällande att även förstainstansrättens domskäl är motstridiga och strider mot artikel 6.1 i den ovannämnda konventionen, dels genom att förstainstansrätten har grundat sin dom på gamla rapporter och inte tagit hänsyn till de senaste epidemiologiska rönen, dels genom att den har fastställt att det inte har visats att det föreligger ett orsakssamband mellan den skada som gjorts gällande och det rättsstridiga agerandet som läggs gemenskapsinstitutionernas till last.