Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 november 2006 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg – Tyskland) – Heinrich Schulze GmbH & Co. KG i.L. mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-120/05) (1)

(Exportbidrag - Villkor för beviljande - Exportdeklaration - Skriftliga bevis föreligger inte - Anlitande av andra bevismedel)

(2006/C 326/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Heinrich Schulze GmbH & Co. KG i.L.

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Finanzgericht Hamburg – Tolkningen av artikel 7.1 tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1222/94 av den 30 maj 1994 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget samt om kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (EGT L 136, s. 5; svensk specialutgåva, volym 3, område 57, s. 169) – Omöjligt för exportören att uppfylla skyldigheten att till stöd för sin deklaration ge in samtliga handlingar och uppgifter som de behöriga myndigheterna anser vara av intresse – Fall av force majeure som lett till att handlingarna förstörts – Möjligheten att anlita andra bevismedel

Domslut

Artikel 7.1 tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1222/94 av den 30 maj 1994 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget samt om kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 229/96 av den 7 februari 1996, skall tolkas så att den inte hindrar en exportör att anlita andra slags bevismedel till stöd för sin exportdeklaration, i fall där exportören, även på grund av force majeure, saknar möjlighet att förebringa skriftliga bevis om de kvantiteter av produkter som verkligen förbrukats vid framställningen av en vara som exporterats. De nationella myndigheterna bedömer dessa bevismedel enligt villkoren i nationell rätt, under förutsättning att dessa bestämmelser varken påverkar gemenskapsrättens räckvidd eller verkan. I detta hänseende ankommer det på de nationella myndigheterna, när begäran sker inom ramen för det förenklade förfarandet i artikel 3.2 tredje stycket i förordningen, att även beakta de handlingar som redan har utväxlats med exportören.

(1)  EUT C 143 av den 11.6.2005.