ANTAGNA TEXTER
P6_TA(2006)0359
Begäran om fastställelse av Jannis Sakellarious immunitet
Europaparlamentets beslut om begäran om fastställelse av Jannis Sakellarious immunitet och privilegier (2006/2145(IMM))
Europaparlamentet fattar detta beslut
|
— |
med beaktande av Jannis Sakellarious begäran om fastställelse av hans immunitet, med anledning av att en talan väckts mot honom vid en grekisk domstol, daterad den 6 juni 2006 och tillkännagiven i kammaren den 12 juni 2006, |
|
— |
efter att ha hört Jannis Sakellariou i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976, |
|
— |
med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986 (1), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 6.3 och 7 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0273/2006). |
|
A. |
Jannis Sakellariou valdes till ledamot av Europaparlamentet i det femte Europaparlamentsvalet den 10-13 juni 1999, och Europaparlamentet granskade hans bevis den 15 december 1999 (2). |
|
B. |
Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete (3). |
|
C. |
Förbudet mot lagföring av av Europaparlamentets ledamöter omfattar även ett förbud mot civilrättslig lagföring, a fortiori när det yrkas på omfattande straffskadestånd (”punitive damages”). |
|
D. |
Den 23 september 2003 beslutade Europaparlamentet att fastställa Jannis Sakellarious immunitet och privilegier i förhållande till den talan som väckts och att översända sitt beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga grekiska domstolen. |
|
E. |
Käranden fullföjde inte den talan som parlamentets beslut av den 23 september 2003 avser, och först efter det att Jannis Sakellariou hade lämnat sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet väckte han på nytt talan genom en stämningsansökan av den 20 december 2005. |
|
F. |
Omständigheterna som omfattas av talan avser tydligt och klart ett yttrande som Jannis Sakellarious gjort under utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 9 i protokollet om privilegier och immunitet. |
|
G. |
Den immunitet som Europaparlamentets ledamöter åtnjuter i enlighet med artikel 9 i protokollet främjar själva parlamentet: Den är absolut och kan inte hävas. Dessutom fortsätter den att främja parlamentet även efter det att den berörda ledamoten lämnat sitt uppdrag. |
|
1. |
Europaparlamentet beslutar att fastställa Jannis Sakellarious immunitet och privilegier. |
|
2. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till tvistemålsavdelningen vid Atens underrätt. |
(1) Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703.
(2) Europaparlamentets beslut om granskning av bevis från femte direkta valet till Europaparlamentet den 10-13 juni 1999 (EGT C 296, 18.10.2000, s. 93).
(3) Artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier.
P6_TA(2006)0360
Media och utveckling
Europaparlamentets resolution om medierna och utvecklingen (2006/2080(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs den 8 september 2000 vid FN:s millennietoppmöte i New York, |
|
— |
med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1979, |
|
— |
med beaktande av Johannesburgförklaringen om hållbar utveckling, som antogs den 4 september 2002 vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling, |
|
— |
med beaktande av resolutionen om resultaten från det extraordinarie sammanträdet i FN:s generalförsamling den 5-9 juni 2000 på temat ”Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred för 2000-talet”, antagen av gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen den 12 oktober 2000 i Bryssel (1), |
|
— |
med beaktande av resolutionen om funktionshindrades och äldre personers rättigheter i AVS-länderna, antagen av gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen den 1 november 2001 i Bryssel (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950, artikel 13 i den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1969 och artikel 9 i den afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter från 1981, |
|
— |
med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (3), vilket trädde i kraft den 1 april 2003, och särskilt artikel 43 som behandlar informations- och kommunikationsteknik och informationssamhället, |
|
— |
med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution om framstegen med att uppnå allmän grundskoleutbildning och jämställdhet mellan könen i AVS-länderna enligt millennieutvecklingsmålen som antogs i Bamako den 21 april 2005 (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2001 om informations- och kommunikationsteknik och utvecklingsländerna (5), |
|
— |
med beaktande av den principförklaring och den handlingsplan som antogs i Genève den 12 december 2003 vid världstoppmötet om informationssamhället (WSIS), |
|
— |
med beaktande av Dakar-deklarationen om främjande av AVS-ländernas kultur och kulturindustrier, som undertecknades av AVS-ländernas kulturministrar den 20 juni 2003, |
|
— |
med beaktande av Tunisåtagandet som antogs den 18 november 2005 vid världstoppmötet om informationssamhället (WSIS), |
|
— |
med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0264/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
Mediernas primära uppgift är att sprida information, en process genom vilken de på ett effektivt sätt informerar medborgarna om nyheter, politik och regeringarnas verksamhet. |
|
B. |
Medierna är det viktigaste uttrycksmedlet för allmänhetens deltagande i beslutsprocessen. |
|
C. |
Medierna spelar en särskilt viktig roll då människor skall göras medvetna om och få information om olika frågor. |
|
D. |
Medierna kan bidra till ett lands utveckling, eftersom människors livskvalitet kan påverkas av informations- och kommunikationsteknik. Medierna kan på ett positivt sätt påverka människors mentalitet, kultur och det sociopolitiska maskineriet och formandet av medborgarnas samhälleliga och politiska medvetande kan leda till en mer representativ förvaltning. |
|
E. |
En förbättring av informationsflödet och kommunikationstjänsterna är en förutsättning för att avskaffa fattigdomen. Yttrandefriheten, inbegripet tillgång till information och pressfrihet, är en grundläggande mänsklig rättighet som gör det möjligt för människor att kräva rätt till hälsa, en ren miljö och ett effektivt genomförande av strategier för fattigdomsminskning. |
|
F. |
Regeringars och mellanstatliga organs informationsblockeringar och olämpliga kommunikationsstrategier kan resultera i misstroende, förvrängningar och vilseledande information. |
|
G. |
År 2005 dödades 63 journalister och under år 2006 har hittills 27 journalister och 12 medieassistenter dödats medan 135 fortfarande är fängslade enligt statistiska uppgifter från yrkesorganisationer. |
|
H. |
Radio och television är viktiga informationsverktyg som är mer utbredda i utvecklingsländer än telefoner och Internet, och mycket effektivare än tidningar. |
|
I. |
Radio på landsbygden är ett grundläggande verktyg för rådgivningstjänsterna i jordbruksfrågor och utvecklingen på landsbygden. |
|
J. |
Ett välinformerat och oberoende civilsamhälle (icke-statliga organisationer, yrkesorganisationer, oberoende medier, forskningsinstitutioner etc.) kan, genom att främja en öppen debatt och kräva en mer ansvarig regering, spela en viktig roll när det gäller att bryta den onda cirkeln av våld och korruption. |
|
K. |
Pressfrihet är en viktig förutsättning för utvecklingen och upprätthållandet av en öppen och ärlig regering, hållbar ekonomisk tillväxt och framsteg när det gäller social och politisk utveckling och stabilitet. |
|
L. |
Mer än 20 länder i Afrika har endast en tidning (medan det år 2004 fanns 1 456 dagstidningar i EU:s 25 medlemsstater), vilket inte är överraskande med tanke på det stora antalet analfabeter. |
|
M. |
I regioner där analfabetismen är mycket vanlig är radion den lämpligaste formen av kommunikationsteknik, eftersom den är tillgänglig för majoriteten av befolkningen och särskilt för grupper som har svårt att hävda sina medborgerliga rättigheter, såsom kvinnor, barn och ungdomar. |
|
N. |
Mindre än 30 procent av de TV-program som sänds i utvecklingsländer är egna produktioner och investeringsnivån inom området för television är väldigt låg. |
|
O. |
Biografer i utvecklingsländer har registrerat mycket höga publiksiffror under de senaste åren. |
|
P. |
Informations- och kommunikationsteknik kan användas på många sätt för att stödja utbildningen i utvecklingsländer och bryta isoleringen (särskilt tack vare satellitteknik), medan mer traditionella former av informations- och kommunikationsteknik (radio och television) vid flera tillfällen visat sig framgångsrika och prismässigt konkurrenskraftiga i distansutbildning. |
|
Q. |
Datoriseringen har avsevärt förbättrat journalisternas arbete och gemensamma datornätverk mellan olika avdelningar har medfört stora tidsbesparingar. Internetförbindelser underlättar också journalisters arbete och gör det möjligt för dem att använda sig av mer varierande källor och kompletterande uppgifter samt rapporter inom området. |
|
1. |
Europaparlamentet erkänner mediernas viktiga roll i samband med regeringars öppenhet, ansvarsskyldighet och allmänhetens insyn i vad beslutsfattare som innehar makten gör, genom att de kan belysa misslyckade politiska åtgärder, dålig förvaltning av statliga tjänstemän, korruption inom rättsväsendet och skandaler inom företagssektorn. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen, medlemsstaterna, anslutningsländerna och AVSländerna att involvera organisationer inom det civila samhället, inbegripet privata företag och särskilt medierna, för att uppnå utvecklingsmålen. |
|
3. |
Europaparlamentet anser det vara viktigt att ytterligare förbättra dialogen och samrådet mellan lokala icke-statliga aktörer och nationella myndigheter i utvecklingsländer inom centrala områden, såsom medier, i syfte att främja offentliga institutioners kompetens, öka deras ansvarsskyldighet och öppenhet och höja den offentliga sektorns effektivitet när det gäller att dels tillämpa principerna om respekten för mänskliga rättigheter och goda styrelseformer, dels bekämpa korruption. |
|
4. |
Europaparlamentet framhåller vikten av att se till att yttrande- och kommunikationsfrihet mer systematiskt integreras i den utvecklingspolitiska dagordningens strategier och finansieringsåtgärder. |
|
5. |
Europaparlamentet understryker hur viktiga medierna är när det gäller att främja respekten för kulturell mångfald och den kulturella utvecklingen på det nationella och internationella planet. |
|
6. |
Europaparlamentet begär att mediernas roll inte skall inskränkas till traditionella modeller, utan att alternativa medier och informella kommunikationskanaler skall stärkas och inkluderas i infrastrukturrelaterade utvecklingsplaner. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare betona och stödja program inom medieområdet, vilka bidrar till att
|
|
8. |
Europaparlamentet anser att icke-statliga medier mer systematiskt bör integreras i finansieringsprogram med utvecklingsmandat. |
|
9. |
Europaparlamentet begär att kvinnor skall ha god tillgång till medier för att de i ökad utsträckning skall kunna delta i produktionen och bidra till den ekonomiska utvecklingen. |
|
10. |
Europaparlamentet betonar vikten av att betrakta unga människor som en avgörande grupp när det gäller att underlätta och organisera informations- och kommunikationsmekanismer i utvecklingsländer. |
|
11. |
Europaparlamentet välkomnar och stöder sådana evenemang som
|
|
12. |
Europaparlamentet stöder all sådan politik från regeringshåll som främjar statligt finansierade radiosändningar, kommersiell radio, lokal närradio och radio på landsbygden, eftersom dessa former av kommunikation allmänt anses vara de allra lämpligaste och de mest kostnadseffektiva verktygen för att främja information och kommunikation för utveckling. |
|
13. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid framväxande konflikter, i högre grad uppmärksamma och öka det allra mest direkta ekonomiska stödet till oberoende medier. |
|
14. |
Europaparlamentet betonar mediernas roll när det gäller att utbilda människor i utvecklingsländer, särskilt i fråga om hälsovård (sexuell och reproduktiv hälsa, malaria m.m.), sysselsättning, jordbruk, handel och en hållbar miljö, såsom den roll som BBC World Service Trust har för användningen av kommunikation för att främja utveckling. |
|
15. |
Europaparlamentet förstår problemet med ”personfixering” av nyheter, vilket kan manipulera både publiken i utvecklingsländer och i västvärlden. Parlamentet uppmanar organisationer som utbildar journalister att fästa särskild vikt vid målet att uppnå en minimilön för personer som jobbar inom mediesektorn, vilket skulle göra dem mindre sårbara för korruption. |
|
16. |
Europaparlamentet inser att oberoende och professionella medier, genom att utveckla en kultur för kritik där människor är mindre ängsliga för att ifrågasätta regeringens åtgärder, har en nyckelroll när det gäller att tillhandahålla kunskap och ge marginaliserade befolkningsgrupper en röst. |
|
17. |
Europaparlamentet stöder icke-statliga organisationer och stiftelser som investerar i utbildning för journalister i utvecklingsländer och som förbättrar arbetsförhållandena i mediesektorn så att de yrkesverksamma ges en reell möjlighet att utföra sitt arbete tryggt och självständigt. |
|
18. |
Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla samhällelig och utbildningsmässig infrastruktur genom att investera i bättre läromedel och bidra till medieprogram som också har ett didaktiskt innehåll. |
|
19. |
Europaparlamentet stöder mediernas roll i fredsprocessen och i den situation som råder efter en konflikt genom att informera allmänheten om fredsavtal och deras innebörd och därmed underlätta allmänhetens deltagande. |
|
20. |
Europaparlamentet betonar massmediernas avgörande roll, både i samband med skyddet av mänskliga rättigheter i utvecklingsländer och när det gäller att höja medvetenheten hos allmänheten i de västliga länderna, vilket i förlängningen inverkar på dess bidrag till det humanitära biståndet. |
|
21. |
Europaparlamentet uppmanar regeringar och myndigheter runtom i världen att utreda och straffa personer som är ansvariga för attacker mot mediearbetare, så att våld mot journalister inte längre kan utövas ostraffat, samt att vidta de åtgärder som krävs för att journalister skall kunna fortsätta att förse medborgarna med den viktiga kunskap och objektiva information som följer av en fri och oberoende press. |
|
22. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till medlemsstaternas och anslutningsländernas regeringar och parlament, samt till AVS-EU:s ministerråd, FN:s generalsekreterare och Världsbankens ordförande. |
(1) EGT C 64, 28.2.2001, s. 49.
(2) EGT C 78, 2.4.2002, s. 64.
(3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet senast ändrat genom avtal om ändring av partnerskapsavtalet (EUT L 209, 11.8.2005, s. 27).
P6_TA(2006)0361
Den europeiska dimensionen i skolutbildningen
Europaparlamentets resolution om initiativ för att komplettera läroplaner genom lämpliga stödåtgärder för att införliva den europeiska dimensionen (2006/2041(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artikel 149 i EG-fördraget, |
|
— |
med beaktande av resolutionen för att stärka utbildningens europeiska dimension (1) som Europeiska rådet och utbildningsministrarna antog under sitt möte i rådet den 24 maj 1988, |
|
— |
med beaktande av grönboken om utbildningens europeiska dimension (KOM(1993)0457), |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande om en ny ramstrategi för flerspråkighet (KOM(2005) 0596), |
|
— |
med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma delrapport om genomförandet av det detaljerade arbetsprogrammet om uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa ”Utbildning 2010”: Snabba reformer krävs om Lissabonstrategin skall lyckas (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0267/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
Den europeiska dimensionen har under de senaste årtiondena blivit en allt viktigare aspekt av utbildningen, särskilt i nationella läroplaner. |
|
B. |
Europaparlamentet har redan blivit aktivt på detta område, i synnerhet genom utfrågningen om den europeiska dimensionen i historieundervisningen den 7 april 2004. |
|
C. |
Initiativ har redan tagits av nationella myndigheter i medlemsstater som Österrike, Tyskland, Portugal, Nederländerna, Förenade kungariket, Slovenien och Spanien när det gäller frågan om Europas plats i utbildningen. Ett stort antal initiativ har också tagits av icke-statliga organisationer på detta område. |
|
D. |
Den språkliga aspekten verkar vara grundläggande för att stärka den europeiska dimensionen eftersom kunskaper i främmande språk är en del av de grundläggande färdigheterna hos en vanlig europeisk medborgare som bor, studerar, arbetar och rör sig inom Europeiska unionen. |
|
E. |
Det finns skillnader mellan och inom medlemsstater när det gäller att införliva den europeiska dimensionen i utbildningen. |
|
F. |
Comenius- och Lingua-programmen bör uppmärksammas i detta avseende. |
|
G. |
Den information om Europa som ges till elever, lärare och studenter varierar stort från land till land. Insatser måste göras för att komma fram till en gemensam förståelse av historien och en definition av europeiska värden. |
|
H. |
De främsta hindren är bland annat den fortfarande ringa omfattningen av gränsöverskridande program och initiativ, bristen på samordning mellan initiativen, bristen på synlighet och tillgänglighet samt otillräckliga eller olämpliga redskap för att utföra dessa uppgifter. |
|
I. |
För närvarande står lärarna inför många hinder och svårigheter när det gäller att införliva den europeiska dimensionen i sin undervisning bland annat på grund av bristen på aktuellt och högkvalitativt informations- och undervisningsmaterial om EU tillgängligt på alla EU-språk, och EU bör ge stöd i detta arbete. |
|
1. |
Parlamentet anser att alla utbildningssystem bör garantera att deras elever efter avslutad gymnasieutbildning har den kunskap och de färdigheter som de enligt respektive utbildningsmyndighet behöver för att förbereda sig inför rollen som medborgare och medlemmar i Europeiska unionen. |
|
2. |
Europaparlamentet understryker vikten av att ge alla medlemsstater en klarare och mer enhetlig definition av betydelsen, innebörden och omfattningen av den europeiska dimensionen. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och utbildningsministrarna att aktualisera ovannämnda resolution och i synnerhet ta hänsyn till de utvidgningar av EU som har skett sedan dess. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att erkänna den europeiska dimensionens två olika aspekter: för det första tillgången till information om EU, dess institutioner, metoder, praxis och initiativ, för det andra kunskapen om Europas gemensamma historia och kulturella arv, utveckling av språkfärdigheter och kunskap om aktuella händelser i Europa, och allt detta kan komplettera de nationella läroplanerna. |
|
5. |
Europaparlamentet betonar vikten av att använda multimedia och Internet som hjälpmedel i en modern undervisning när det gäller att införliva den europeiska dimensionen i läroplanerna. Parlamentet rekommenderar till exempel att en flerspråkig Internettjänst inrättas som visar på bästa metoder, ger stöd i undervisningen och fungerar som en plattform för erfarenhetsutbyte. |
|
6. |
Europaparlamentet insisterar på en fortsatt förbättring av språkundervisningen, till exempel inom Comenius som utgör en del av programmet för livslångt lärande, och konstaterar vidare att det är svårt i vissa medlemsstater, särskilt för människor med engelska som modersmål, att upprätthålla tillräckligt intresse och tillräcklig motivation för att lära sig andra europeiska språk och på så sätt stärka den ömsesidiga förståelsen och empatin i Europa. Att lära sig grannländernas språk är särskilt viktigt i detta sammanhang. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja flerspråkighet genom att erbjuda undervisning i fler språk än de som lärs ut i dag och att införa undervisning i åtminstone två främmande språk på ett tidigt stadium i skolorna. |
|
8. |
Europaparlamentet föreslår att man analyserar var Lissabonstrategin har misslyckats att åstadkomma de åsyftade resultaten på detta område, och att man upprättar en lista på åtgärder som det anses vara absolut nödvändigt att medlemsstaternas regeringar genomför för att de överenskomna ekonomiska förbättringarna skall kunna uppnås. |
|
9. |
Europaparlamentet rekommenderar ett utbyte av bästa metoder när det gäller språkundervisning och ett införlivande av den europeiska dimensionen i undervisningen för att se till att de nuvarande initiativen, även de som inleddes före 2004, får spridning i alla EU:s medlemsstater. |
|
10. |
Europaparlamentet föreslår att utbyten av relevant information, projekt, studenter och lärare organiseras mellan de 10 nya och 15 äldre medlemsstaterna som en viktig aspekt för att garantera att den senaste utvidgningen av EU blir framgångsrik. |
|
11. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att fundera över huruvida användbara och relevanta undervisningsresurser som ”Europeiska skoldatanätet”, att lära sig samarbete och innovation samt verktyg som ”Europa i skolan” behöver stöd i form av ytterligare resurser och huruvida lärarna vet hur man får tillgång till relevant information, för att stärka den europeiska dimensionen i undervisningen. |
|
12. |
Europaparlamentet föreslår att kurser främjas som skall ge lärare den nödvändiga förståelsen för Europarelaterade frågor så att de kan komplettera sin undervisning i nationell och lokal medvetenhet med en europeisk dimension. |
|
13. |
Europaparlamentet understryker att den europeiska dimensionen kompletterar den nationella dimensionen men varken ersätter eller undantränger den. |
|
14. |
Europaparlamentet understryker behovet av att uppdatera befintliga dokument, i synnerhet den ofullständiga tematiska så kallade Eurydikebibliografin från 1996. |
|
15. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament. |
P6_TA(2006)0362
Renare luft i Europa ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa (KOM(2005)0447 - C6-0356/2005 - 2005/0183(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0447) (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0356/2005), |
|
— |
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0234/ 2006). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TC1-COD(2005)0183
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 september 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/.../EG om luftkvalitet och renare luft i Europa
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, antaget genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 (4), fastställs att det är nödvändigt att minska föroreningarna till en nivå som minimerar de skadliga effekterna på människors hälsa, med särskilt beaktande av känsliga befolkningsgrupper, och på miljön som helhet, att förbättra övervakningen och bedömningen av luftkvaliteten och nedfallet av föroreningar samt att tillhandahålla information till allmänheten. |
|
(2) |
För att skydda människors hälsa och miljön som helhet är det särskilt viktigt att bekämpa utsläpp av föroreningar vid källan. Därför bör utsläpp av skadliga luftföroreningar undvikas, förebyggas eller minskas . I detta syfte bör Europeiska kommissionen omgående fastställa lämpliga utsläppsregler för alla relevanta föroreningskällor med beaktande av Världshälsoorganisationens normer, riktlinjer och program för luftkvalitet . |
|
(3) |
Följande rättsakter måste genomgå en omfattande revidering för att ta hänsyn till den senaste utvecklingen på hälsoområdet, de senaste vetenskapliga rönen och till medlemsstaternas erfarenheter: rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten (5), rådets direktiv 1999/30/EG av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften (6), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/69/EG av den 16 november 2000 om gränsvärden för bensen och koloxid i luften (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG av den 12 februari 2002 om ozon i luften (8) och rådets beslut 97/101/ EG av den 27 januari 1997 om inrättande av ett ömsesidigt utbyte av information och uppgifter från nätverk och enskilda stationer som mäter luftförorening i medlemsstaterna (9). För att lagstiftningen skall bli tydligare och enklare och för att förbättra den administrativa effektiviteten bör dessa fem rättsakter ersättas av ett enda direktiv. |
|
(4) |
Så snart tillräckliga erfarenheter har erhållits av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (10) bör möjligheten att sammanföra bestämmelserna i det direktivet med bestämmelserna i detta direktiv undersökas närmare. |
|
(5) |
Gemensamma metoder för utvärdering av luftkvaliteten bör användas i enlighet med gemensamma utvärderingskriterier. Vid utvärderingen av luftkvaliteten bör hänsyn också tas till storleken på den befolkning och de ekosystem som exponeras för luftföroreningarna. Varje medlemsstats territorium bör därför delas in i zoner eller tätbebyggelse som skall spegla befolkningstätheten. |
|
(6) |
När det är möjligt bör modeller för hur föroreningar sprids användas, så att koncentrationernas geografiska fördelning kan utläsas ur punktdata. Detta skulle kunna tjäna som underlag för beräkningen av den kollektiva exponeringen hos befolkningen i ett område. |
|
(7) |
För att den information som samlas in om luftföroreningar skall vara tillräckligt representativ och jämförbar i hela gemenskapen är det viktigt att man vid utvärderingen av luftkvaliteten använder standardiserade mätmetoder och gemensamma kriterier för antalet mätstationer och deras placering. Luftkvaliteten kan också utvärderas med hjälp av andra metoder än mätningar och det är därför nödvändigt att fastställa kriterier för användningen av sådana metoder och för deras noggrannhet. |
|
(8) |
Detaljerade mätningar och beräkningar av fina partiklar på bakgrundsplatser bör utföras för att få bättre kunskaper om effekterna av denna typ av förorening och för att kunna definiera fenomenet bakgrundsförorening samt för att kunna utarbeta lämpliga strategier. Dessa lämpliga strategier bör framför allt syfta till att ge en verklighetsnära bild av hur stor andel av den totala koncentrationen av föroreningar som utgörs av bakgrundsförorening, vilket skall tas med i beräkningen när gränsvärden fastställs. Mätningarna bör genomföras effektivt, varför informationen från provtagningspunkterna för fasta mätningar där det är möjligt bör kompletteras med information som erhållits med hjälp av beräkningsmodeller eller indikativa mätningar. Mätningarna bör överensstämma med dem som görs inom samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa som upprättats under 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som godkänts genom rådets beslut 81/462/EEG av den 11 juni 1981 (11). |
|
(9) |
I de fall där luftkvaliteten redan är god bör den upprätthållas , så att inte luftkvalitetsnormerna överskrids. Som ett led i arbetet för en hållbar utveckling av zonen ifråga bör luftkvaliteten förbättras. Om luftkvalitetsnormerna överskrids bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att uppnå överensstämmelse med de fastställda värdena . Detta gäller i synnerhet medlemsstater där dessa normer överskrids med bred marginal, eftersom det brukar vara mest kostnadseffektivt att förbättra luftkvaliteten på sådana ställen. Om överskridandena beror på vintersandning av vägar bör de inte beaktas . |
|
(10) |
Växtligheten löper störst risk att skadas av luftföroreningar i områden utanför tätorterna, där växtligheten finns. Vid bedömning av denna risk och efterlevnaden av luftkvalitetsnormerna för skydd av växtligheten bör uppmärksamheten därför i första hand riktas på platser som ligger utanför bebyggda områden. |
|
(11) |
Fina partiklar (PM2,5) har stora negativa hälsoeffekter. Det har ännu inte gått att fastställa ett tröskelvärde under vilket PM2,5 inte utgör någon risk. Eftersom det i dagsläget inte finns tillräckliga uppgifter om PM2,5 för att införa ett gränsvärde, bör inledningsvis ett målvärde tillämpas tills dess ett gränsvärde kan träda i kraft. Denna förorening bör därför regleras på ett annat sätt än andra luftföroreningar. För att stora delar av befolkningen skall få en bättre luftkvalitet gäller det att överlag minska bakgrundskoncentrationerna i städer och tätorter. I synnerhet i zoner och tätbebyggelse med mycket hög koncentration av förorening från fina partiklar bör möjligheterna att minska exponeringen utnyttjas optimalt. För att garantera en viss lägsta hälsoskyddsnivå bör emellertid ett målvärde anges för samtliga zoner och tätbebyggelse . |
|
(12) |
De nuvarande långsiktiga målen - att se till att människors hälsa, växtligheten och ekosystemen på ett effektivt sätt skyddas mot skadliga effekter till följd av exponering för ozon - bör förbli oförändrade. Tröskelvärden för larm och för information bör fastställas för att skydda befolkningen som helhet och känsliga befolkningsgrupper från kortvarig exponering för höga ozonkoncentrationer. Om något av dessa tröskelvärden överskrids bör allmänheten få information om riskerna för exponering och om tröskelvärdet för larm överskrids bör erforderliga åtgärder vidtas för att minska ozonnivåerna på kort sikt. |
|
(13) |
Ozon är en gränsöverskridande förorening som bildas i atmosfären från utsläpp av de primära föroreningar som behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (12). Framstegen när det gäller att uppnå de luftkvalitetsmål och långsiktiga mål för ozon som fastställs i det här direktivet bör bedömas i förhållande till målen och utsläppstaken i direktiv 2001/81/EG. |
|
(14) |
Mätningen av luftföroreningar bör vara effektiv och målinriktad. Därför bör fasta mätningar där det är möjligt kompletteras med beräkningsmodeller och indikativa mätningar. Fasta mätningar av ozon bör vara obligatoriska i zoner där de långsiktiga målen överskrids. Det bör vara tillåtet att använda kompletterande utvärderingsmetoder för att minska det erforderliga antalet fasta provtagningspunkter. |
|
(15) |
Utsläppen av luftföroreningar från naturliga källor kan mätas men går inte att begränsa. Vid bedömning av om luftkvalitetsgränsvärdena klaras bör man därför bortse från det naturliga bidraget om detta kan fastställas med tillräcklig säkerhet. |
|
(16) |
I zoner och tätbebyggelse med särskilt svåra förutsättningar bör den tidsfrist inom vilken gränsvärdena och målvärdena för luftkvalitet måste klaras kunna förlängas i fall då det i specifika zoner och tätbebyggelse är svårt att uppfylla kraven trots att lämpliga åtgärder vidtagits för att minska föroreningarna. Vid en eventuell förlängning av tidsfristen för en viss zon eller tätbebyggelse bör det upprättas en detaljerad plan eller program för att se till att gränsvärdena klaras innan den förlängda tidsfristen löper ut. Det är desto viktigare att medlemsstaterna ges flexibilitet i fall de nödvändiga gemenskapsåtgärder som återspeglar den valda ambitionsnivån i den tematiska strategin för luftförorening när det gäller att minska utsläpp vid källan, däribland åtminstone de åtgärder som anges i bilaga XVII, inte har trätt i kraft den 1 januari 2010, eftersom vissa medlemsstater inte kommer att kunna klara gränsvärdena utan dessa åtgärder trots enorma ansträngningar på nationell nivå. |
|
(17) |
Planer eller program bör utarbetas för zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna av luftföroreningar överskrider de gällande luftkvalitetsnormerna inklusive eventuella tillfälliga toleransmarginaler. Luftföroreningar släpps ut från många olika källor och verksamheter. För att uppnå samstämmighet mellan olika strategier bör sådana planer och program samordnas och införlivas med planer och program som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (13), direktiv 2001/81/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (14). |
|
(18) |
Handlingsplaner bör upprättas i vilka det anges vilka åtgärder som skall vidtas på kort sikt när det finns risk för att en eller flera gällande luftkvalitetsnormer eller tröskelvärden för larm överskrids. Syftet med åtgärderna bör vara att minska denna risk och se till att ett eventuellt överskridande blir så kortvarigt som möjligt. När det gäller ozon bör sådana handlingsplaner upprättas med beaktande av kommissionens beslut 2004/279/EG av den 19 mars 2004 om riktlinjer för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG om ozon i luften (15). |
|
(19) |
Eftersom syftet med sådana planer och program är att förbättra luftkvaliteten och miljön bör de inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (16). |
|
(20) |
Medlemsstaterna bör samråda med varandra om, till följd av en betydande förorening med ursprung i en annan medlemsstat, nivån av en viss förorening överskrider eller riskerar att överskrida gällande luftkvalitetsnormer inklusive toleransmarginalen eller, i förekommande fall, tröskelvärdet för larm. Eftersom vissa föroreningar, såsom ozon och partiklar, sprids över gränserna kan det krävas samordning mellan angränsande medlemsstater när de upprättar och genomför planer, program och handlingsplaner på kort sikt och när de informerar allmänheten. Medlemsstaterna bör vid behov fortsätta att samarbeta med tredjeland och det är särskilt viktigt att kandidatländerna får möjlighet att medverka i ett tidigt skede. |
|
(21) |
Eftersom vissa föroreningar är gränsöverskridande, med den påföljd att ett överskridande av ett gränsvärde i någon medlemsstat kan vara betingat av orsaker som denna medlemsstat inte direkt kan påverka, bör kommissionen ges möjlighet att ge medlemsstaterna mera tid för att uppfylla de normer som ingår i detta direktiv. |
|
(22) |
Medlemsstater som hittills inte gjort tillräckligt för att minska luftföroreningarna, också i fråga om att genomföra de direktiv som anges i punkt 10 i bilaga XV i detta direktiv inom de tidsfrister som anges i de direktiven, bör inte komma i fråga för några undantag av det slag som avses i artikel 20 i direktivet. Kommissionen bör noga pröva varje begäran om undantag och beakta att de undantagsperioder som föreskrivs i artikel 20 är maximiperioder. Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet om sina beslut, motivera dem och ange längden på varje undantag som beviljats medlemsstaterna. |
|
(23) |
Detta direktiv har konsekvensbedömts grundligt, varvid det tagits hänsyn både till strävan efter bättre lagstiftning och strategin för en hållbar utveckling. Eftersom koldioxidutsläppen dock väntas minska i större utsträckning än vad som förutsagts i konsekvensbedömningen kan det tänkas att kostnaderna överskattats och nyttan underskattats, i och med att fortsatta utsläppsminskningar efter 2012 kommer att bidra till bland annat en bättre luftkvalitet. |
|
(24) |
Målen för detta direktiv bör i den mån det är möjligt samordnas med en hållbar utveckling i de berörda zonerna och tätbebyggelsen. |
|
(25) |
När det gäller industrianläggningar bör detta direktiv inte inbegripa åtgärder som går längre än en tillämpning av bästa tillgängliga teknik enligt rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (17), och bör i synnerhet inte leda till att någon anläggning stängs. Det bör emellertid kräva att alla medlemsstater vidtar alla kostnadseffektiva åtgärder för att minska utsläppen inom berörda sektorer. |
|
(26) |
Medlemsstaterna och kommissionen bör samla in, utbyta och sprida information om luftkvaliteten för att få en bättre förståelse för luftföroreningarnas effekter och kunna utarbeta ändamålsenliga strategier. Det bör vara lätt för allmänheten att få tillgång till aktuell information om alla reglerade föroreningarnas koncentrationer i luften. Det bör tillses att allmänheten dagligen får information om de dagsaktuella mätvärdena. |
|
(27) |
För att underlätta hanteringen och jämförelsen av information om luftkvaliteten bör data lämnas till kommissionen i standardiserad form. |
|
(28) |
Det är nödvändigt att ändra rutinerna för uppgiftslämnande, utvärdering och rapportering så att det är möjligt att i första hand använda elektroniska metoder och Internet för att göra information om luftkvaliteten tillgänglig och för att dess rutiner skall kunna uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/.../EG av den ... [om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (INSPIRE)] (18) . |
|
(29) |
De kriterier och metoder som används för att utvärdera luftkvaliteten bör kunna anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och det bör också vara möjligt att ändra kraven på vilken information som skall lämnas. Om det finns referensmetoder för att utvärdera luftkvaliteten med hjälp av beräkningsmodeller bör dessa antas. |
|
(30) |
Eftersom luftkvalitetsmålen i det här direktivet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna var för sig och de därför, på grund av luftföroreningarnas gränsöverskridande karaktär bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(31) |
Medlemsstaterna bör fastställa regler om de påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de genomförs. Dessa påföljder bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. |
|
(32) |
Vissa bestämmelser i de rättsakter som upphävs genom detta direktiv bör fortsätta att gälla för att garantera fortsatt tillämpning av de nuvarande gränsvärdena för kvävedioxid tills de ersätts från och med den 1 januari 2010, bestämmelserna om rapportering om luftkvaliteten tills nya genomförandebestämmelser antas och kraven på en preliminär utvärdering av luftkvaliteten i samband med direktiv 2004/107/EG. |
|
(33) |
Skyldigheten att införliva direktivet med den nationella lagstiftningen bör begränsas till de bestämmelser som medför betydande ändringar jämfört med de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som förblir oförändrade följer av de tidigare direktiven. |
|
(34) |
Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet är framför allt att främja att en hög miljöskyddsnivå och förbättring av miljöns kvalitet integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
|
(35) |
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (19). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Syfte
Syftet med de åtgärder som fastställs i detta direktiv är
|
1) |
att utforma och fastställa mål för luftkvaliteten, så att skadliga effekter på människors hälsa och på miljön som helhet kan undvikas, förebyggas och minskas, |
|
2) |
att utvärdera luftkvaliteten i medlemsstaterna på grundval av gemensamma metoder och kriterier, och i synnerhet koncentrationerna av vissa föroreningar i luften, |
|
3) |
att tillhandahålla information om luftkvaliteten för att bidra till att bekämpa föroreningar och andra olägenheter och övervaka långsiktiga tendenser och förbättringar som är en följd av medlemsstaternas och gemenskapens åtgärder, |
|
4) |
att se till att sådan information om luftkvaliteten görs tillgänglig för allmänheten, |
|
5) |
att upprätthålla luftkvaliteten där den är god och förbättra den i övriga fall, |
|
6) |
att främja ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna för att minska luftföroreningarna. |
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
|
1) |
”luft”: utomhusluften i troposfären med undantag för arbetsplatser, |
|
2) |
”förorening”: ämne i luften som kan ha skadliga effekter på människors hälsa eller på miljön som helhet, |
|
3) |
”nivå”: koncentration av en förorening i luften eller deposition av en förorening på ytor, vid en given tidpunkt, |
|
4) |
”utvärdering”: metod som används för att mäta, beräkna, förutsäga eller uppskatta nivåer, |
|
5) |
”gränsvärde”: en nivå, fastställd på vetenskaplig grund i syfte att undvika, förebygga eller minska de skadliga effekterna på människors hälsa eller på miljön som helhet, som skall klaras inom en viss tid och som därefter inte får överskridas , |
|
6) |
” kritisk nivå”: en nivå, fastställd på vetenskaplig grund, över vilken direkta skadliga effekter kan uppkomma på sådana receptorer som träd, andra växter eller naturliga ekosystem, men inte på människor, |
|
7) |
”toleransmarginal”: det procenttal med vilket gränsvärdet får överskridas på de villkor som fastställs i detta direktiv, |
|
8) |
”målvärde”: en nivå som fastställts i syfte att undvika, förebygga eller minska skadliga effekter på människors hälsa eller på miljön som helhet, och som i största möjliga mån skall klaras inom en viss tid, |
|
9) |
”tröskelvärde för larm”: en nivå över vilken en kortvarig exponering utgör en hälsorisk och vid vilken medlemsstaterna omedelbart skall vidta åtgärder, |
|
10) |
”tröskelvärde för information”: en nivå över vilken en kortvarig exponering utgör en hälsorisk för särskilt känsliga befolkningsgrupper, och vid vilken omedelbar och adekvat information är nödvändig, |
|
11) |
”övre utvärderingströskel”: en nivå under vilken en kombination av mätningar och beräkningsmodeller får användas för att utvärdera luftkvaliteten, |
|
12) |
”nedre utvärderingströskel”: en nivå under vilken enbart beräkningsmodeller eller objektiva skattningsmetoder får användas för att utvärdera luftkvaliteten, |
|
13) |
”långsiktigt mål”: en genomsnittlig nivå som skall klaras på lång sikt i syfte att ge ett effektivt skydd av människors hälsa och av miljön, utom i de fall detta inte kan ske genom rimliga åtgärder, |
|
14) |
”zon”: del av en medlemsstats territorium som avgränsats av den medlemstaten i avsikt att utvärdera och övervaka luftkvaliteten, |
|
15) |
”tätbebyggelse”: zon med mer än 250 000 invånare eller, om befolkningen uppgår till högst 250 000 invånare, med en viss befolkningstäthet per km2 som fastställs av medlemsstaterna, |
|
16) |
”utsläpp från naturliga källor”: alla ämnen som förekommer i luft men som varken direkt eller indirekt har bildats genom mänsklig aktivitet. Utsläppen omfattar i synnerhet utsläpp till följd av naturfenomen som vulkanutbrott, jordbävningar, geotermisk aktivitet, oavsiktliga markbränder, havssalt eller atmosfärisk resuspension eller transport av naturliga partiklar från torra områden, |
|
17) |
”PM10”: partiklar (”particulate matter”) som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i EN 12341, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 μm, |
|
18) |
”PM2,5”: partiklar (”particulate matter”) som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i EN 14907, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 2,5 μm, |
|
19) |
”indikator för genomsnittlig exponering”: en genomsnittlig nivå som bestämts genom mätningar på urbana bakgrundsplatser över en medlemsstats hela territorium och som utgör ett mått på befolkningens exponering, |
|
20) |
”exponeringsminskningsmål”: en procentuell minskning av indikatorn för genomsnittlig exponering som om möjligt skall genomföras inom en viss tid i syfte att minska skadliga hälsoeffekter, |
|
21) |
”urbana bakgrundsplatser”: platser i stadsmiljö där nivåerna är representativa för stadsbefolkningens exponering, |
|
22) |
”kväveoxider”: summan av det volymmässiga blandningsförhållandet (ppbv) mellan kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) uttryckt som masskoncentrationen av kvävedioxid (μg/m3), |
|
23) |
”fasta mätningar”: mätningar som utförs på fasta platser, antingen kontinuerligt eller genom stickprover, för att bestämma nivåerna i enlighet med de fastställda kvalitetsmålen för mätdata, |
|
24) |
”indikativa mätningar”: mätningar som inte uppfyller lika stränga kvalitetskrav som fasta mätningar, |
|
25) |
”flyktiga organiska föreningar”: alla organiska föreningar från antropogena och biogena källor, utom metan, som kan bilda fotokemiska oxidanter genom reaktioner med kväveoxider i närvaro av solljus. |
Artikel 3
Ansvarsfördelning
1. Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter och organ på lämplig nivå som skall vara ansvariga för att
|
a) |
utvärdera luftkvaliteten, |
|
b) |
godkänna mätsystem (metoder, utrustning, nätverk och laboratorier), |
|
c) |
garantera mätnoggrannheten, |
|
d) |
analysera utvärderingsmetoder, |
|
e) |
inom sitt territorium samordna gemenskapsprogram för kvalitetssäkring som organiseras av kommissionen, och |
|
f) |
samarbeta med de andra medlemsstaterna och kommissionen. |
De behöriga myndigheterna och organen skall i förekommande fall uppfylla kraven i avsnitt C i bilaga I.
2. Medlemsstaterna skall informera allmänheten om vilken behörig myndighet eller vilket behörigt organ som utsetts att utföra de uppgifter som anges i punkt 1.
Kapitel II
Utvärdering av luftkvaliteten
AVSNITT 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 4
Fastställande av zoner och tätbebyggelse
Medlemsstaterna skall fastställa zoner och tätbebyggelse inom sitt territorium. Luftkvaliteten skall utvärderas och säkerställas i alla zoner och all tätbebyggelse.
AVSNITT 2
Utvärdering av luftkvaliteten med avseende på svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar, bly, bensen och koloxid
Artikel 5
Utvärderingssystem
1. När det gäller svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen och koloxid skall de övre och nedre utvärderingströsklar som anges i avsnitt A i bilaga II för hälsoskydd och skydd av växtligheten tillämpas.
Varje zon och tätbebyggelse skall klassificeras med avseende på dessa utvärderingströsklar.
2. Den klassificering som avses i punkt 1 skall övervakas och efter en utvärdering av resultaten omprövas vart femte år i enlighet med det förfarande som fastställs i avsnitt B i bilaga II.
Klassificeringen skall, emellertid, ses över oftare om den verksamhet som är relevant för koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid (eller, i förekommande fall, kväveoxider), partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen eller koloxid i luften ändras väsentligt.
Artikel 6
Utvärderingskriterier
1. Medlemsstaterna skall utvärdera luftkvaliteten med avseende på de föroreningar som anges i artikel 5 inom hela sitt territorium, i enlighet med kriterierna i punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln.
2. I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån i luften av de föroreningar som avses i punkt 1 överskrider den övre utvärderingströskel som fastställs för dessa föroreningar skall luftkvaliteten utvärderas genom fasta mätningar. För att tillräcklig information om luftkvaliteten skall erhållas skall dessa fasta mätningar kompletteras med beräkningsmodeller eller indikativa mätningar.
3. I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån i luften av de föroreningar som avses i punkt 1 underskrider den övre utvärderingströskel som fastställts för dessa föroreningar skall en kombination av fasta mätningar och beräkningsmodeller eller indikativa mätningar användas för att utvärdera luftkvaliteten.
4. I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån i luften av de föroreningar som avses i punkt 1 underskrider den nedre utvärderingströskel som fastställts för dessa föroreningar skall det vara tillåtet att enbart använda beräkningsmodeller eller objektiva skattningsmetoder eller båda för att utvärdera luftkvaliteten.
5. Utöver den utvärdering som avses i punkterna 2, 3 och 4 skall mätningar utföras på bakgrundsplatser som inte befinner sig i närheten av några större föroreningskällor i syfte att åtminstone ge information om masskoncentrationen av fina partiklar (PM2,5) och deras kemiska sammansättning uttryckt som årsmedelvärde och dessa mätningar skall utföras i enlighet med följande kriterier:
|
a) |
Det skall finnas en provtagningspunkt per 100 000 km2. |
|
b) |
Varje medlemsstat skall upprätta minst en mätstation eller får, genom överenskommelse med angränsande medlemsstater, upprätta en eller flera gemensamma mätstationer som täcker de ifrågavarande närbelägna zonerna, för att den nödvändiga rumsliga upplösningen skall uppnås. |
|
c) |
Där så är lämpligt skall övervakningen samordnas med den övervakningsstrategi och det mätprogram som används inom samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa. |
|
d) |
Avsnitt A i bilaga I skall tillämpas när det gäller datakvalitetsmål för mätning av massa av partikulärt material (partikelfraktioner) och bilaga IV skall tillämpas i sin helhet. |
Medlemsstaterna skall också underrätta kommissionen om de mätmetoder som används för att bestämma fina partiklars (PM2,5) kemiska sammansättning.
Artikel 7
Provtagningspunkter
1. Vid mätning av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen och koloxid i luften skall provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med kriterierna i bilaga III.
2. I zoner eller tätbebyggelse där utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på fasta mätningar får antalet provtagningspunkter för varje förorening som mäts inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt A i bilaga V. I dessa zoner eller tätbebyggelser skall mätningarna i fråga utföras varje dag.
I zoner och tätbebyggelse där information från provtagningspunkter för fasta mätningar kompletteras med information från modellberäkningar eller indikativa mätningar, får emellertid det sammanlagda antalet provtagningspunkter enligt avsnitt A i bilaga V minskas med upp till 50 %, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
De kompletterande metoderna måste ge så mycket information att det är möjligt att utvärdera luftkvaliteten med avseende på gränsvärden, målvärden eller tröskelvärden för larm, och även tillhandahålla information som kan vidarebefordras till allmänheten. |
|
b) |
Dagliga mätningar skall genomföras på de provtagningspunkter som upprättas. |
|
c) |
Antalet provtagningspunkter som skall upprättas och de andra metodernas rumsliga upplösning måste räcka till för att koncentrationen av den berörda föroreningen skall kunna bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I och måste leda till utvärderingsresultat som uppfyller kriterierna i avsnitt B i bilaga I. |
I det fall som avses i andra stycket skall resultaten från modellberäkningar eller indikativa mätningar beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på gränsvärden eller målvärden .
3. Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att kriterierna för urval av provtagningspunkter tillämpas enhetligt.
Artikel 8
Referensmätmetoder
Medlemsstaterna skall använda de referensmätmetoder och tillämpa de kriterier som anges i avsnitt A och C i bilaga VI.
Andra mätmetoder får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i avsnitt B i bilaga VI.
AVSNITT 3
Utvärdering av luftkvaliteten med avseende på ozon
Artikel 9
Utvärderingskriterier
1. Fasta mätningar skall göras i zoner och tätbebyggelse där ozonkoncentrationerna under något av de föregående fem år då mätningar utförts har överskridit de långsiktiga mål som anges i punkt 3 i bilaga VII.
2. Om det inte finns data för alla fem åren får medlemsstaterna, för att avgöra om de långsiktiga mål som avses i punkt 1 har överskridits under dessa fem år, kombinera resultat från kortvariga mätkampanjer, som genomförts vid de tidpunkter och på de platser där nivåerna kan antas vara högst, med resultat från utsläppsinventeringar och modellberäkningar.
Artikel 10
Placering av provtagningspunkter för mätning av ozon
1. Vid mätning av ozon skall provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med kriterierna i bilaga VIII.
2. Vid fasta mätningar av ozon i zoner eller tätbebyggelse där utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på mätningar får antalet provtagningspunkter inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt A i bilaga IX.
I zoner och tätbebyggelse där information från provtagningspunkter för fasta mätningar kompletteras med information från modellberäkningar eller indikativa mätningar, får emellertid antalet provtagningspunkter enligt avsnitt A i bilaga IX minskas, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
|
a) |
De kompletterande metoderna måste ge så mycket information att det är möjligt att utvärdera luftkvaliteten med avseende på målvärden, långsiktigt mål samt tröskelvärden för information och för larm. |
|
b) |
Antalet provtagningspunkter som skall upprättas och de andra metodernas rumsliga upplösning måste räcka till för att ozonkoncentrationen skall kunna bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I och måste leda till utvärderingsresultat som uppfyller kriterierna i avsnitt B i bilaga I. |
|
c) |
I varje zon eller tätbebyggelse måste det finnas minst en provtagningspunkt per två miljoner invånare eller en provtagningspunkt per 50 000 km2, beroende på vilket som ger flest provtagningspunkter, men det måste dock finnas minst en provtagningspunkt i varje zon eller tätbebyggelse. |
|
d) |
Kvävedioxid måste mätas vid alla återstående provtagningspunkter utom vid stationer för mätning av bakgrundskoncentrationer på landsbygden. |
I det fall som avses i andra stycket skall resultaten från modellberäkningar eller indikativa mätningar beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på målvärden.
3. Kvävedioxid skall mätas vid minst 50 % av de ozonprovtagningspunkter som krävs enligt avsnitt A i bilaga IX. Dessa mätningar skall vara kontinuerliga, utom vid stationer för mätning av bakgrundskoncentrationer på landsbygden enligt avsnitt A i bilaga VIII, där andra mätmetoder får användas.
4. I zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna under vart och ett av de fem föregående år då mätningar utförts underskrider de långsiktiga målen skall antalet provtagningspunkter för fasta mätningar fastställas i enlighet med avsnitt B i bilaga IX.
5. Medlemsstaterna skall se till att provtagning sker vid åtminstone en provtagningspunkt på deras territorium som kan tillhandahålla data om koncentrationer av de ozonbildande ämnen som förtecknas i bilaga X. Medlemsstaterna skall fastställa antalet stationer för mätning av ozonbildande ämnen och deras placering, med beaktande av de mål och metoder som anges i bilaga X.
Artikel 11
Referensmätmetoder
1. Medlemsstaterna skall använda de referensmetoder för mätning av ozon som anges i punkt 8 i avsnitt A i bilaga VI. Andra mätmetoder får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i avsnitt B i bilaga VI.
2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de metoder som de använder för provtagning och mätning av de flyktiga organiska föreningar som förtecknas i bilaga X.
Kapitel III
Säkerställande av luftkvaliteten
Artikel 12
Krav där nivåerna underskrider gränsvärdena och målvärden
I zoner och tätbebyggelse där nivåerna av svaveldioxid, kvävedioxid, PM10, PM2,5, bly, bensen och koloxid i luften underskrider respektive gränsvärde eller målvärde enligt bilagorna XI och XIV skall medlemsstaterna se till att nivåerna för dessa föroreningar hålls under gränsvärdena eller målvärdena samt sträva efter att bevara den bästa möjliga luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling .
Artikel 13
Gränsvärden och tröskelvärden för larm för skydd av människors hälsa
1. Medlemsstaterna skall , med beaktande av avsnitt A i bilaga III, se till att nivåerna av svaveldioxid, PM10, bly och koloxid i luften inte någonstans inom deras territorium överskrider gränsvärdena i bilaga XI.
Gränsvärdena för kvävedioxid och bensen i bilaga XI får inte överskridas från och med de datum som anges där.
Uppfyllandet av dessa krav skall bedömas i enlighet med avsnitt B i bilaga III.
De toleransmarginaler som anges i bilaga XI skall tillämpas i enlighet med artikel 21.
2. Tröskelvärdena för larm med avseende på koncentrationerna av svaveldioxid och kvävedioxid i luften är de som anges i avsnitt A i bilaga XII.
3. Medlemsstaterna får ange zoner eller tätbebyggelse där gränsvärdena för PM10 överskrids på grund av koncentrationer av PM10 i luften som beror på resuspension av partiklar efter sandning av vägar under vintern eller vägrenhållning, förutsatt att nivåerna av PM2,5 inte påverkas .
Medlemsstaterna skall till kommissionen översända en förteckning över sådana zoner eller sådan tätbebyggelse tillsammans med uppgifter om de PM10-koncentrationer och PM10-källor som förekommer där.
När medlemsstaterna underrättar kommissionen i enlighet med artikel 25 skall de lämna det underlag som krävs för att visa att eventuella överskridanden beror på sådana resuspenderade partiklar och att rimliga åtgärder har vidtagits för att sänka koncentrationerna.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19, skall medlemstaterna, i de zoner och storstadsområden som avses i första stycket i denna punkt endast upprätta planer och program enligt artikel 21 om överskridandena beror på andra PM10-källor än vintersandning och vintersaltning av vägar.
Artikel 14
Kritiska nivåer
1. I zoner som inte ligger i tätbebyggelse eller andra bebyggda områden skall medlemsstaterna se till att de kritiska nivåer som anges i bilaga XIII inte överskrids.
Om det finns en stor risk för negativa effekter, får medlemsstaterna tillämpa sådana kritiska nivåer som avses i första stycket även i tätbebyggelse och andra bebyggda områden.
2. När utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på fasta mätningar får antalet provtagningspunkter inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt C i bilaga V. Om dessa data kompletteras med indikativa mätningar eller beräkningsmodeller får det minsta antalet provtagningspunkter minskas med upp till 50 %, under förutsättning att koncentrationerna av de berörda föroreningarna kan bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I.
Artikel 15
Exponeringsminskningsmål för PM2,5 samt målvärde och gränsvärde för koncentrationen av PM2,5 för att skydda människors hälsa
1. Medlemsstaterna skall se till att det exponeringsminskningsmål för PM2,5 som fastställs i avsnitt B i bilaga XIV uppnås inom den där angivna tidsfristen.
2. Indikatorn för genomsnittlig exponering för PM2,5 skall utvärderas i enlighet med avsnitt A i bilaga XIV.
3. Medlemsstaterna skall i enlighet med bilaga III se till att de enskilda provtagningspunkter som ligger till grund för bestämningen av indikatorn för genomsnittlig PM2,5 -exponering har en sådan spridning och uppgår till ett sådant antal att indikatorn ger en korrekt uppfattning om allmänhetens exponering. Antalet provtagningspunkter får inte vara mindre än vid tillämpning av avsnitt B i bilaga V.
4. Medlemsstaterna skall se till att målvärdet och gränsvärdet för koncentrationerna av PM2,5 i luften klaras överallt inom deras territorium från och med det datum som anges i avsnitt C i bilaga XIV.
5. De toleransmarginaler som anges i avsnitt C i bilaga XIV skall tillämpas i enlighet med artikel 21.
Artikel 16
Krav i zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna överskrider de långsiktiga målen
1. Medlemsstaterna skall se till att de målvärden och långsiktiga mål som anges i bilaga VII klaras inom den tidsfrist som fastställs i den bilagan.
2. I zoner och tätbebyggelse där målvärdet överskrids skall medlemsstaterna se till att den plan eller det program som utarbetats enligt artikel 6 i direktiv 2001/81/EG genomförs i syfte att klara målvärdet från och med det datum som anges i punkt 2 i bilaga VII, utom i de fall där detta inte kan ske genom rimliga åtgärder.
Om det är nödvändigt att utarbeta eller genomföra planer eller program i enlighet med artikel 21.1 i det här direktivet för andra föroreningar än ozon, skall medlemsstaterna när så är lämpligt utarbeta och genomföra samordnade planer eller program som omfattar alla berörda föroreningar.
3. I zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna i luften överskrider de långsiktiga målen men är lägre eller lika med målvärdena, skall medlemsstaterna utarbeta och genomföra kostnadseffektiva åtgärder i syfte att uppnå de långsiktiga målen. Dessa åtgärder skall åtminstone överensstämma med alla planer och program som beskrivs i punkt 2.
Artikel 17
Krav i zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna uppfyller de långsiktiga målen
I zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna uppfyller de långsiktiga målen skall medlemsstaterna upprätthålla en nivå som ligger under de långsiktiga målen, i den utsträckning detta är möjligt med hänsyn till faktorer såsom ozonföroreningens gränsöverskridande karaktär och de meteorologiska förhållandena, och de skall med hjälp av rimliga åtgärder bevara den bästa luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling och en hög miljö- och hälsoskyddsnivå.
Artikel 18
Åtgärder om tröskelvärdena för information eller för larm överskrids
Om det tröskelvärde för information som anges i bilaga XII eller något av de där angivna tröskelvärdena för larm överskrids skall medlemsstaterna vidta erforderliga åtgärder för att informera allmänheten via radio, tv, tidningar eller Internet.
Medlemsstaterna skall också utan dröjsmål vidarebefordra provisoriska uppgifter till kommissionen om de nivåer som registrerats och om hur länge tröskelvärdet för larm eller tröskelvärdet för information överskridits.
Artikel 19
Utsläpp från naturliga källor
1. Medlemsstaterna får ange zoner eller tätbebyggelse där överskridandet av gränsvärdena eller målvärdena för en viss förorening beror på naturliga källor.
Medlemsstaterna skall till kommissionen översända en förteckning över sådana zoner och sådan tätbebyggelse tillsammans med information om koncentrationer och källor samt uppgifter som styrker att överskridandena beror på naturliga källor.
2. Om kommissionen har underrättats om ett överskridande som beror på naturliga källor enligt punkt 1 skall detta överskridande inte betraktas som ett överskridande enligt detta direktiv.
Artikel 20
Förlängning av tidsfristen för att uppfylla kraven och undantag från skyldigheten att tillämpa vissa gränsvärden
1. Om det i en viss zon eller tätbebyggelse inte är möjligt att klara gränsvärdena för kvävedioxid, bensen, PM eller målvärdet för PM2,5 inom de tidsfrister som anges i bilaga XI eller i avsnitt C i bilaga XIV, får den berörda medlemsstaten förlänga dessa tidsfrister med högst fyra år från detta direktivs ikraftträdande i den berörda zonen eller tätbebyggelsen , om medlemsstaten kan visa att alla rimliga åtgärder har vidtagits på nationell, regional och lokal nivå för att klara tidfristerna ovan. En plan eller ett program skall upprättas för zonen eller tätbebyggelsen i enlighet med artikel 21 med uppgifter om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att gränsvärdena eller målvärdet skall klaras inom den nya tidsfristen.
2. Om det på grund av platsspecifika spridningsförhållanden, ogynnsamma klimatförhållanden eller bidraget från gränsöverskridande luftföroreningar inte är möjligt att klara gränsvärdena i bilaga XI för svaveldioxid, koloxid och bly i en viss zon eller tätbebyggelse, skall medlemsstaterna undantas från skyldigheten att tillämpa dessa gränsvärden under förutsättning att villkoren i punkt 1 är uppfyllda, dock inte längre än till den 31 december 2009.
3. Medlemsstaterna får förlänga de tidsfrister för gränsvärdena för PM10 eller det målvärde för PM2,5 som avses i punkt 1 med ytterligare maximalt två år för en viss zon eller tätbebyggelse om planen eller programmet enligt punkt 1 visar att det inte går att klara gränsvärdena eller målvärdet, om medlemsstaten kan visa att alla rimliga åtgärder har vidtagits på nationell, regional och lokal nivå för att klara tidsfristerna ovan, inbegripet genomförandet av de direktiv och förordningar som avses i punkt 10 i bilaga XV inom de tidsfrister som anges i de rättsakterna. En reviderad plan eller ett reviderat program skall ange orsakerna till överskridanden som skett efter utgången av ovannämnda tidsfrister och innehålla uppgifter om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att gränsvärdena eller målvärdet skall klaras inom den ytterligare fristen.
4. En medlemsstat som tillämpar punkt 1, 2 eller 3 skall se till att gränsvärdet eller målvärdet för varje förorening inte överskrids med mer än den största toleransmarginal som anges för var och en av de berörda föroreningarna i bilagorna XI eller XIV.
5. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen och alla andra medlemsstater om de anser att punkt 1, 2 eller 3 är tillämpliga och skall överlämna de planer eller program som avses i punkt 1 inklusive all information som kommissionen behöver för att kunna bedöma om gällande villkor är uppfyllda. Vid bedömningen av huruvida gällande villkor är uppfyllda eller inte skall särskild hänsyn tas till vilka ytterligare gemenskapsåtgärder som har vidtagits för att hjälpa medlemsstaterna att klara gällande målvärden och gränsvärden.
Om kommissionen inte framfört några invändningar inom sex månader efter det att denna underrättelse mottagits skall villkoren för tillämpning av punkt 1, 2 eller 3 anses vara uppfyllda.
Om invändningar framförs får kommissionen kräva att medlemsstaten ändrar eller lämnar in nya planer eller program.
Kapitel IV
Planer och program
Artikel 21
Luftkvalitetsplaner eller -program
1. Om luftens föroreningsnivåer i vissa zoner eller viss tätbebyggelse överskrider något gränsvärde eller målvärde inklusive den toleransmarginal som eventuellt är tillämplig, skall medlemsstaterna se till att det upprättas planer eller program för dessa zoner och denna tätbebyggelse i syfte att klara det gränsvärde eller målvärde som anges i bilagorna XI och XIV.
Dessa planer eller program skall omfatta åtminstone den information som anges i bilaga XV.
Planerna och programmen kan vid behov innehålla åtgärder i enlighet med artikel 22.
Planerna och programmen skall upprättas på så sätt att man för industrianläggningar som omfattas av direktiv 96/61/EG och som tillämpar bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 2.11 i det direktivet inte fastställer några skyldigheter som går längre än användning av bästa tillgängliga teknik. Planerna och programmen skall överlämnas till kommissionen i lämplig elektronisk och samlad form på en utsatt dag som skall fastställas enligt artikel 26.2.
2. För att det skall vara möjligt att uppnå de tillämpliga miljömålen skall medlemsstaterna, i den utsträckning det är möjligt, sörja för att dessa planer eller program överensstämmer med andra planer som krävs enligt direktiv 2001/80/EG, direktiv 2001/81/EG eller direktiv 2002/49/EG.
3. De planer och program som avses i punkt 1 skall inte omfattas av bedömningen enligt direktiv 2001/42/EG.
Artikel 22
Handlingsplaner på kort sikt
1. Om det i en viss zon eller tätbebyggelse finns risk för att luftens föroreningsnivå kommer att överskrida ett eller flera av de gränsvärden, målvärden eller tröskelvärden för larm som anges i bilagorna VII, XI, XII och XIV skall medlemsstaterna, när det anses lämpligt, upprätta handlingsplaner där det anges vilka åtgärder som skall vidtas på kort sikt för att minska denna risk och för att sådana överskridanden skall bli så kortvariga som möjligt.
Medlemsstaterna behöver emellertid endast upprätta sådana handlingsplaner på kort sikt när de anser att det, med hänsyn till de geografiska, meteorologiska och ekonomiska förhållandena i landet, finns goda förutsättningar för att minska risken för, varaktigheten av eller graden av ett sådant överskridande. När medlemsstaterna upprättar sådana handlingsplaner på kort sikt skall de beakta beslut 2004/279/EG.
2. De handlingsplaner på kort sikt som avses i punkt 1 får, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, omfatta åtgärder som på kort sikt visat sig vara verksamma för att begränsa och vid behov tillfälligt avbryta verksamhet som uppenbarligen är orsak till den ökade risken för att respektive gränsvärden, målvärde eller tröskelvärde för larm kommer att överskridas. Artikel 21.1 andra stycket skall gälla i tilllämpliga delar.
3. Medlemsstaterna skall göra resultaten av sina genomförbarhetsstudier, innehållet i de särskilda handlingsplanerna på kort sikt och information om dessa planers genomförande tillgängliga för allmänheten och för berörda organisationer. De berörda organisationerna skall anses omfatta miljöorganisationer, konsumentorganisationer och organisationer som företräder känsliga befolkningsgruppers intressen, samt andra berörda hälso- och sjukvårdsorgan och näringslivsorganisationer.
4. Från och med den ... (20) skall kommissionen regelbundet offentliggöra exempel på bästa praxis för upprättande av handlingsplaner på kort sikt.
Artikel 23
Gränsöverskridande luftföroreningar
1. Om, på grund av betydande luftföroreningar eller ozonbildande ämnen som är gränsöverskridande, ett tröskelvärde för larm, ett gränsvärde eller målvärde inklusive den toleransmarginal som eventuellt är tilllämplig eller ett långsiktigt mål överskrids, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta och vid behov utforma gemensamma insatser, såsom utarbetande av gemensamma eller samordnade planer eller program enligt artikel 21 för att komma till rätta med sådana överskridanden genom lämpliga men rimliga åtgärder.
2. Kommissionen skall beredas möjlighet att delta i det samarbete som avses i punkt 1. Vid behov skall kommissionen, med beaktande av de rapporter som utarbetas enligt artikel 9 i direktiv 2001/81/EG, överväga om det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder på gemenskapsnivå för att minska utsläppen av de ozonbildande ämnen som leder till gränsöverskridande förorening.
3. Medlemsstaterna skall vid behov i enlighet med artikel 22 utarbeta och genomföra gemensamma handlingsplaner på kort sikt som omfattar angränsande zoner i andra medlemsstater. Medlemsstaterna skall se till att angränsande zoner i olika medlemsstater som har utarbetat sådana handlingsplaner får all nödvändig information.
4. Om tröskelvärdet för information eller tröskelvärdet för larm överskrids i zoner eller tätbebyggelse som ligger nära nationsgränser, skall de behöriga myndigheterna i de berörda angränsande medlemsstaterna informeras så snart som möjligt. Denna information skall även ställas till allmänhetens förfogande.
5. När medlemsstaterna utarbetar sådana planer eller program som avses i punkterna 1 och 3 och när de informerar allmänheten i enlighet med punkt 4 skall de när så är lämpligt fortsätta samarbetet med tredjeland, i synnerhet med kandidatländer.
Kapitel V
Information och rapportering
Artikel 24
Information till allmänheten
1. Medlemsstaterna skall se till att allmänheten och berörda organisationer, däribland miljöorganisationer, konsumentorganisationer, organisationer som företräder känsliga befolkningsgruppers intressen, andra berörda hälso- och sjukvårdsorgan och näringslivsorganisationer , i god tid får tillräcklig information om följande:
|
a) |
luftkvaliteten i enlighet med bilaga XVI, |
|
b) |
alla beslut att förlänga tidsfristerna enligt artikel 20.1 och artikel 20.3, |
|
c) |
alla undantag enligt artikel 20.2, |
|
d) |
sådana planer eller program, som avses i artikel 16.2, artikel 20.1 och artikel 21. |
Informationen skall tillhandahållas kostnadsfritt via lättillgängliga medier, exempelvis Internet eller andra lämpliga telekommunikationsmedel, och direktiv 2006/.../EG [om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (INSPIRE)] skall beaktas.
2. Medlemsstaterna skall ge allmänheten tillgång till årsrapporter om alla föroreningar som omfattas av i detta direktiv.
Dessa rapporter skall innehålla en sammanfattande redogörelse för de nivåer som överskrider gränsvärden, målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm under de berörda genomsnittliga perioderna. Denna information skall kombineras med en sammanfattande utvärdering av effekterna av dessa överskridanden. Rapporterna får också vid behov innehålla ytterligare information och utvärderingar av skogsskydd samt information om andra föroreningar för vilka bestämmelser om tillsyn anges i detta direktiv, däribland vissa av de icke-reglerade ozonbildande ämnen som förtecknas i avsnitt B i bilaga X.
Artikel 25
Överlämnande av information och rapportering
Medlemsstaterna skall se till att information om luftkvaliteten överlämnas till kommissionen.
Artikel 26
Ändrings- och genomförandebestämmelser
1. Kommissionen skall vid behov ändra bilagorna I-VI, bilagorna VIII-X och bilaga XV i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27.3 .
Ändringarna får emellertid inte, varken direkt eller indirekt, leda till ändringar av
|
a) |
de gränsvärden, krav på minskad exponering, kritiska nivåer, målvärden, tröskelvärden för information eller för larm eller av de långsiktiga mål som anges i bilagorna VII och XI-XIV, eller |
|
b) |
de datum då överensstämmelse med de parametrar som avses i punkt a skall ha uppnåtts. |
2. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27.3 besluta vilken information som medlemsstaterna skall lämna enligt artikel 25.
Kommissionen skall också, i enlighet med det förfarandet som avses i artikel 27.2, undersöka om det är möjligt att rationalisera det sätt på vilket sådan information lämnas och det ömsesidiga utbytet av information och data från nätverk och enskilda stationer som mäter luftföroreningar i medlemsstaterna.
3. Kommissionen skall ta fram riktlinjer för de överenskommelser om utplacering av gemensamma mätstationer som avses i artikel 6.5.
4. Kommissionen skall offentliggöra riktlinjer för styrkande av likvärdighet enligt avsnitt B i bilaga VI.
Kapitel VI
Kommitté-, övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 27
Kommittéförfarande
1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté kallad ”kommittén för luftkvalitet” (nedan kallad ”kommittén”).
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1-5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG, tilllämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.
Artikel 28
Påföljder
Medlemsstaterna skall fastställa regler om de påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
Artikel 29
Upphävande och övergångsbestämmelser
1. Direktiv 96/62/EG, 1999/30/EG, 2000/69/EG och 2002/3/EG skall upphävas från och med det datum som anges i artikel 32.1 i det här direktivet utan att det skall påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om tidsfristerna för genomförande eller tillämpning av dessa direktiv.
Följande artiklar skall emellertid fortsätta att gälla:
|
a) |
Artikel 5 i direktiv 96/62/EG fram till den 31 december 2010. |
|
b) |
Artikel 11.1 i direktiv 96/62/EG samt artikel 10.1 och 10.2 i direktiv 2002/3/EG, tills de genomförandebestämmelser som avses i artikel 26.2 i detta direktiv träder i kraft. |
|
c) |
Artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 1999/30/EG fram till den 31 december 2009. |
2. Hänvisningar till de direktiv som upphört att gälla skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv enligt jämförelsetabellen i bilaga XVIII.
3. Beslut 97/101/EG skall upphävas från och med den dag då de genomförandebestämmelser som avses i artikel 26.2 träder i kraft.
Artikel 30
Översyn
Kommissionen skall se över bestämmelserna om PM2,5 och PM10 med beaktande av de nyaste vetenskapliga rönen inom fem år efter ikraftträdandet av detta direktiv. Detta innebär särskilt att kommissionen skall lägga fram ett detaljerat förslag med rättsligt bindande krav på exponeringsminskningar som tar hänsyn till medlemsstaternas situation när det gäller luftkvaliteten och möjligheterna att minska exponeringen. Vid översynen skall kommissionen klarlägga om det också i fortsättningen räcker med att det fastställs gränsvärden för PM10 eller om dessa gränsvärden måste ersättas med gränsvärden för PM2,5 .
Artikel 31
Gemenskapsåtgärder för att minska utsläpp vid källan
Om de nödvändiga gemenskapsåtgärder för att minska utsläpp vid källan som avses i bilaga XVII inte har trätt i kraft senast den 1 januari 2010 skall en medlemsstat beviljas en undantagsperiod på två år för PM2,5 och PM10 från och med den 1 januari 2010, förutsatt att medlemsstaten vidtar nödvändiga föroreningsminskande åtgärder. Den sammanlagda undantagsperioden får inte överstiga de perioder som anges i artikel 20.1 och artikel 20.3.
Artikel 32
Genomförande
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den senast den ... (21) . De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 33
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 34
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i ... den ...
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 195, 18.8.2006, s. 84 .
(2) EUT C 206, 29.8.2006, s. 1 .
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 september 2006.
(4) EGT L 242, 10.9.2002, s.1.
(5) EGT L 296, 21.11.1996, s. 55. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(6) EGT L 163, 29.6.1999, s. 41. Direktivet ändrat genom kommissionens beslut 2001/744/EG (EGT L 278, 23.10.2001, s. 35).
(7) EGT L 313, 13.12.2000, s.12.
(9) EGT L 35, 5.2.1997, s.14. Beslutet ändrat genom kommissionens beslut 2001/752/EG (EGT L 282, 26.10.2001, s. 69).
(10) EUT L 23, 26.1.2005, s. 3.
(11) EGT L 171, 27.6.1981, s.11.
(12) EGT L 309, 27.11.2001, s. 22. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(13) EGT L 309, 27.11.2001, s.1. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(14) EGT L 189, 18.7.2002, s.12.
(15) EUT L 87, 25.3.2004, s. 50.
(16) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.
(17) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).
(18) EUT L ...
(19) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
(20) 12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(21) 12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
BILAGA I
KVALITETSMÅL FÖR MÄTDATA
A. KVALITETSMÅL FÖR MÄTDATA VID UTVÄRDERING AV LUFTKVALITETEN
|
|
Svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider samt koloxid |
Bensen |
Partiklar (PM10/PM2,5) och bly |
Ozon och därmed sammanhängande NO och NO2 |
||
|
Fasta mätningar (1) |
|
|
|
|
||
|
Osäkerhet |
15 % |
25 % |
25 % |
15 % |
||
|
Lägsta godtagbara datafångst |
90 % |
90 % |
90 % |
90% sommartid 75 % vintertid |
||
|
Lägsta godtagbara tidstäckning: |
|
|
|
|
||
|
|
35 % (2) |
|
|
||
|
— industrimiljöer |
|
90 % |
|
|
||
|
Indikativa mätningar |
|
|
|
|
||
|
Osäkerhet |
25 % |
30 % |
50 % |
30% |
||
|
Lägsta godtagbara datafångst |
90 % |
90 % |
90 % |
90% |
||
|
Lägsta godtagbara tidstäckning |
14 % (3) |
14 % (4) |
14 % (3) |
>10 % sommartid |
||
|
Modellens osäkerhet: |
|
|
|
|
||
|
Timmedelvärden |
50 % |
— |
|
|
||
|
8-timmarsmedelvärden |
50 % |
|
|
|
||
|
Dygnsmedelvärden |
50 % |
— |
Ännu ej fastställt |
50% |
||
|
Årsmedelvärden |
30 % |
50 % |
50 % |
50% |
||
|
Objektiv skattning Osäkerhet |
75 % |
100 % |
100% |
75 % |
Utvärderingsmetodernas osäkerhet (vid en konfidensnivå på 95 %) kommer att bedömas i enlighet med principerna i CEN:s vägledning ”Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement” (ENV 13005-1999), den metod som beskrivs i ISO 5725:1994 och riktlinjerna i CEN-rapporten ”Air Quality - Approach to Uncertainty Estimation for Ambient Air Reference Measurement Methods” (CR 14377:2002E). Procentsatserna för osäkerhet i tabellen ovan avser medelvärdet av enskilda mätningar under den period som gränsvärdet avser för ett konfidensintervall på 95 %. Osäkerheten i de fasta mätningarna skall anses gälla för det område som berörs av det relevanta gränsvärdet.
Beräkningsmodellens och de objektiva skattningarnas osäkerhet definieras som den största tillåtna avvikelsen mellan de uppmätta och beräknade koncentrationsnivåerna under den period som gränsvärdet avser, utan hänsyn till tidpunkten för händelserna.
Kraven rörande lägsta godtagbara datafångst och tidstäckning omfattar inte förlust av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrumenten.
B. RESULTAT FRÅN UTVÄRDERING AV LUFTKVALITET
Följande information skall sammanställas för zoner och tätbebyggelse där andra källor än mätning utnyttjas som komplement till mätdata eller som det enda sättet att utvärdera luftkvaliteten:
|
— |
En beskrivning av den utvärderingsverksamhet som bedrivs. |
|
— |
Specifika metoder som används med hänvisning till metodbeskrivningar. |
|
— |
Data- och informationskällor. |
|
— |
En beskrivning av resultaten, inbegripet osäkerhetsfaktorer och särskilt respektive områdes storlek eller, om det är relevant, den sammanlagda väglängden inom den zon eller tätbebyggelse där koncentrationerna överskrider gränsvärdet, målvärdet eller det långsiktiga målet plus tillämpliga toleransmarginaler samt varje område där koncentrationerna överskrider den övre eller nedre utvärderingströskeln. |
|
— |
Den befolkning som kan exponeras för nivåer som överskrider gränsvärdet. |
C. KVALITETSSÄKRING VID UTVÄRDERING AV LUFTKVALITETEN: DATAVALIDERING
|
1. |
För att säkerställa mätnoggrannheten och överensstämmelsen med de kvalitetsmål för mätdata som anges i avsnitt A i denna bilaga skall de behöriga myndigheter och organ som utsetts enligt artikel 3 göra följande:
|
|
2. |
Alla data som överlämnas skall betraktas som giltiga. |
(1) För bensen och partiklar får medlemsstaterna använda slumpvisa mätningar i stället för kontinuerliga mätningar om de kan visa kommissionen att osäkerheten, inklusive den osäkerhet som beror på slumpvis provtagning, uppfyller kvalitetskravet på 25 % och om tidstäckningen fortfarande är större än den lägsta godtagbara tidstäckningen för indikativa mätningar. För att undvika snedvridning av resultatet måste den slumpvisa provtagningen fördelas jämnt över året. Den osäkerhet som beror på slumpvis provtagning får bestämmas med den metod som anges i ISO 11222 (2002): ”Air Quality - Determination of the Uncertainty of the Time Average of Air Quality Measurements”. Om slumpvisa mätningar används för att utvärdera antalet överskridanden (N[uppskattning]) av dygnsgränsvärdet för PM10 skall följande korrektion göras: N[uppskattning] = N[mätning] x 365 dagar/antal mätdagar.
(2) Fördelade över året för att ge en representativ bild av olika väder- och trafikförhållanden.
(3) En slumpvis mätning per vecka, jämnt fördelat över året, eller åtta veckor jämnt fördelade över året.
(4) En dags slumpvis mätning per vecka, jämnt fördelat över året, eller åtta veckor jämnt fördelade över året.
BILAGA II
FASTSTÄLLANDE AV KRAV FÖR UTVÄRDERING AV KONCENTRATIONER AV SVAVELDIOXID, KVÄVEDIOXID OCH KVÄVEOXIDER, PARTIKLAR (PM10 och PM2,5), BLY, KOLOXID OCH BENSEN I LUFTEN INOM EN ZON ELLER TÄTBEBYGGELSE
A. ÖVRE OCH NEDRE UTVÄRDERINGSTRÖSKLAR
Följande övre och nedre utvärderingströsklar skall tillämpas:
|
a) |
Svaveldioxid
|
|
b) |
Kvävedioxid och kväveoxider
|
|
c) |
Partiklar (PM10/PM2,5)
|
|
d) |
Bly
|
|
e) |
Bensen
|
|
f) |
Koloxid
|
B. ÖVERSKRIDANDEN AV DE ÖVRE OCH NEDRE UTVÄRDERINGSTRÖSKLARNA
Överskridanden av de övre och nedre utvärderingströsklarna skall fastställas på grundval av koncentrationerna under de fem föregående åren, om tillräckliga data finns tillgängliga. En utvärderingströskel skall anses ha överskridits om den har överskridits under minst tre separata år av dessa fem föregående år.
Om det inte finns data för alla fem åren får medlemsstaterna, för att fastställa om de övre och nedre utvärderingströsklarna har överskridits, kombinera resultat från kortvariga mätkampanjer, som genomförts vid de tidpunkter och på de platser där nivåerna kan antas vara högst, med resultat från utsläppsinventeringar och modellberäkningar.
BILAGA III
PLACERING AV PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR MÄTNING AV SVAVELDIOXID, KVÄVEDIOXID OCH KVÄVEOXIDER, PARTIKLAR (PM10 och PM2,5), BLY, KOLOXID OCH BENSEN I LUFTEN
Följande avser fasta mätningar:
A. HUR MÄTPLATSEN SKALL VÄLJAS
a) Skydd av människors hälsa
|
1. |
Provtagningspunkter med inriktning på skyddet för människors hälsa skall väljas så att de ger
|
|
2. |
Provtagningspunkterna bör generellt sett förläggas så att mätningar inom mycket små mikromiljöer i deras omedelbara närhet undviks. I möjligaste mån bör en provtagningspunkt väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område på minst 200m2 i trafikmiljöer och minst 250 m × 250 m i industrimiljöer. |
|
3. |
Urbana bakgrundsplatser skall väljas så att deras föroreningsnivå påverkas av det samlade bidraget från alla källor som ligger på lovartssidan i förhållande till stationen. Föroreningsnivån skall inte domineras av enda källa, såvida denna situation inte är typisk för ett större stadsområde. Provtagningspunkterna bör generellt sett vara representativa för ett område på flera kvadratkilometer. |
|
4. |
Om syftet är att utvärdera bakgrundsnivåer, får provtagningsplatsen inte påverkas av tätbebyggelse eller industrianläggningar i närheten, dvs. avståndet bör vara minst ett par kilometer. |
|
5. |
För utvärdering av bidragen från industrikällor skall åtminstone en provtagningspunkt installeras i närmaste bostadsområde i vindriktning från källan. Där bakgrundskoncentrationen är okänd skall ytterligare en provtagningspunkt placeras i den förhärskande vindriktningen. |
|
6. |
Provtagningspunkterna skall om möjligt också vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningsplatsernas omedelbara närhet. |
|
7. |
Behovet av att placera provtagningspunkter på öar skall beaktas om detta är nödvändigt för att skydda människors hälsa. |
b) Bedömning av efterlevnaden av gränsvärden till skydd för folkhälsan
Medlemsstaterna skall se till att värdena för svaveldioxid, PM10, bly och koloxid i luften inte någonstans på medlemsstaternas territorium överskrider de gränsvärden som angivits i bilaga XI.
Efterlevnaden av gränsvärden skall inte bedömas på platser av nedanstående slag:
|
— |
På alla platser där det i enlighet med kriterierna i denna bilaga inte förlagts några provtagningspunkter för sådana föroreningar som avses. |
|
— |
Områden dit allmänheten inte äger tillträde eller som är obebodda eller saknar permanent bosättning. |
|
— |
Fabriker eller industrianläggningar som omfattas av alla relevanta föreskrifter om yrkeshygien och arbetarskydd och dit allmänheten inte äger tillträde. |
|
— |
Vägar, trafiköar och motorvägars och motortrafikleders mittremsor. |
|
— |
Områden där allmänheten inte är direkt eller indirekt exponerad under längre perioder. |
c) Skydd av växtligheten
Provtagningspunkter med inriktning på skyddet av växtligheten skall väljas så att de ligger mer än 20 km från tätbebyggelse eller mer än 5 km från andra bebyggda områden, industrianläggningar eller motorvägar. Detta innebär att en provtagningspunkt skall väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område på minst 1 000 km2. Medlemsstaterna får med hänsyn till de geografiska förhållandena besluta att en provtagningspunkt skall ligga närmare eller vara representativ för luftkvaliteten i ett mindre område.
Hänsyn skall tas till behovet att bedöma luftkvaliteten på öar.
B. HUR PROVTAGNINGSUTRUSTNINGEN SKALL PLACERAS
Följande krav skall uppfyllas om det är praktiskt möjligt:
|
— |
Flödet runt intagssonden bör vara fritt (i en båge på minst 270°) utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av provtagningsutrustningen (normalt sett på flera meters avstånd från byggnader, balkonger, träd och andra hinder, och på ett avstånd som är minst två gånger den höjd som hindret sticker ut över sonden och minst 0,5 m från närmaste byggnad om provtagningspunkterna skall vara representativa för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen). |
|
— |
I allmänhet skall intaget till provtagningsutrustningen vara placerat mellan 1,5 m (andningszonen) och 4 m över marknivån. Högre lägen (upp till 8 m) kan vara nödvändiga under vissa omständigheter. En högre placering kan även vara lämplig om stationen skall representera ett större område. |
|
— |
Intagssonden skall inte placeras alltför nära en föroreningskälla för att undvika direkt intag av föroreningar som inte har blandats med luften. |
|
— |
Provtagningsutrustningens luftutsläpp skall placeras så att återcirkulation av frånluft till intagssonden undviks. |
|
— |
För alla föroreningar gäller att intagssonder för mätning i trafikmiljöer skall ligga minst 25 m från kanten av större vägkorsningar och högst 10 m från trottoarkanten . |
Följande faktorer kan också beaktas:
|
— |
Störande källor. |
|
— |
Säkerhet. |
|
— |
Tillgänglighet. |
|
— |
Tillgång till elektricitet och telekommunikationer. |
|
— |
Hur synlig platsen är i förhållande till omgivningen. |
|
— |
Allmänhetens och den ansvariga personalens säkerhet. |
|
— |
Önskvärdheten att samordna de olika föroreningarnas provtagningsplatser. |
|
— |
Planeringskrav. |
C. DOKUMENTATION OCH ÖVERSYN
Förfarandet vid val av plats skall dokumenteras utförligt på klassificeringsstadiet med hjälp av fotografier av omgivningarna med angivelse av kompassriktningen och en detaljerad karta. Platserna skall regelbundet ses över och dokumenteras varje gång för att säkerställa att urvalskriterierna förblir välgrundade över tiden.
BILAGA IV
MÄTNINGAR PÅ BAKGRUNDSPLATSER OBEROENDE AV KONCENTRATIONEN
A. MÅL
Det främsta syftet med sådana mätningar är att ge tillräcklig information om bakgrundsnivåerna. Denna information är viktig för att man skall kunna bedöma förhöjda nivåer i mer förorenade områden (till exempel urbana bakgrundsplatser samt industri- och trafikmiljöer), utvärdera det möjliga bidraget från långväga transport av luftföroreningar och få underlag för analysen av olika källors bidrag. Den är också viktig för att man skall få kunskaper om föroreningar såsom partiklar. Bakgrundsinformationen möjliggör dessutom en ökad användning av beräkningsmodeller även i stadsområden.
B. ÄMNEN
För att det skall vara möjligt att bestämma partiklarnas kemiska sammansättning skall mätningar av PM2,5 som ett minimum omfatta masskoncentrationen och relevanta föreningar. Mätningarna skall åtminstone omfatta följande:
|
SO4 2- |
Na+ |
NH4 + |
Cax2+ |
elementärt kol |
|
NO3 - |
K+ |
Cl- |
Mg2+ |
organiskt kol |
C. PLACERING
Mätningarna skall i synnerhet utföras på bakgrundsplatser på landsbygden i enlighet med del A, B och C i bilaga III.
BILAGA V
KRITERIER FÖR FASTSTÄLLANDE AV DET MINSTA ANTALET PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA MÄTNINGAR AV SVAVELDIOXID, KVÄVEDIOXID OCH KVÄVEOXIDER, PARTIKLAR (PM10, PM2,5), BLY, KOLOXID OCH BENSEN I LUFTEN
A. MINSTA ANTAL PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA MÄTNINGAR FÖR ATT UTVÄRDERA EFTERLEVNADEN AV GRÄNSVÄRDEN ELLER MÅLVÄRDEN FÖR SKYDD AV MÄNNISKORS HÄLSA OCH TRÖSKELVÄRDEN FÖR LARM I ZONER OCH TÄTBEBYGGELSE DÄR FASTA MÄTNINGAR ÄR DEN ENDA INFORMATIONSKÄLLAN
a) Diffusa källor
|
Tätbebyggelsens eller zonens befolkning (tusental) |
Om koncentrationerna överskrider den övre utvärderingströskeln (1) |
Om de högsta koncentrationerna ligger mellan övre och nedre utvärderingströsklarna |
||
|
Föroreningar utom PM2,5 |
PM2,5 |
Föroreningar utom PM2,5 |
PM2,5 |
|
|
0-249 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
250-499 |
2 |
1 |
1 |
1 |
|
500-749 |
2 |
1 |
1 |
1 |
|
750-999 |
3 |
1 |
1 |
1 |
|
1 000-1 499 |
4 |
2 |
2 |
1 |
|
1 500-1 999 |
5 |
2 |
2 |
1 |
|
2 000-2 749 |
6 |
3 |
3 |
1 |
|
2 750-3 749 |
7 |
3 |
3 |
1 |
|
3 750-4 749 |
8 |
4 |
4 |
2 |
|
4 750-5 999 |
9 |
4 |
4 |
2 |
|
≥ 6 000 |
10 |
5 |
5 |
2 |
b) Punktkällor
För att utvärdera föroreningar i närheten av punktkällor skall antalet provtagningspunkter för kontinuerliga mätningar beräknas med beaktande av emissionstäthet, luftföroreningarnas sannolika spridningsmönster och befolkningens potentiella exponering.
B. MINSTA ANTAL PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA MÄTNINGAR FÖR ATT UTVÄRDERA UPPNÅENDET AV EXPONERINGSMINSKNINGSMÅLET FÖR PM2,5 FÖR ATT SKYDDA MÄNNISKORS HÄLSA
I tätbebyggelse och andra bebyggda områden med mer än 100 000 invånare skall det finnas minst en provtagningspunkt per miljon invånare för dessa mätningar. Dessa provtagningspunkter får sammanfalla med provtagningspunkterna i avsnitt A.
C. MINSTA ANTAL PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA MÄTNINGAR FÖR ATT UTVÄRDERA EFTERLEVNADEN AV KRITISKA NIVÅER FÖR SKYDD FÖR AV VÄXTLIGHETEN I ANDRA ZONER ÄN TÄTBEBYGGELSE
|
Om de högsta koncentrationerna överskrider den övre utvärderingströskeln |
Om de högsta koncentrationerna ligger mellan övre och nedre utvärderingströsklarna |
|
1 station per 20 000 km2 |
1 station per 40 000 km2 |
I ö-zoner bör antalet provtagningspunkter bestämmas med hänsyn till det troliga spridningsmönstret för luftföroreningar och ekosystemets eller växtlighetens potentiella exponering.
(1) För kvävedioxid, partiklar, koloxid och bensen skall minst en urban bakgrundsstation och en station i trafikmiljö ingå, förutsatt att detta inte ökar antalet provtagningspunkter. Skillnaden mellan det totala antalet urbana bakgrundsstationer och det totala antalet stationer i trafikmiljö i en medlemsstat får inte vara större än en faktor 2.
BILAGA VI
REFERENSMETODER FÖR UTVÄRDERING AV KONCENTRATIONER AV SVAVELDIOXID, KVÄVEDIOXID OCH KVÄVEOXIDER, PARTIKLAR (PM10 OCH PM2,5), BLY, KOLOXID, BENSEN OCH OZON
A. REFERENSMÄTMETODER
1. Referensmetod för mätning av svaveldioxid
Referensmetoden för mätning av svaveldioxid är den metod som beskrivs i EN 14212:2005 ”Ambient air quality - Standard method for the measurement of sulphur dioxide by ultraviolet fluorescence”.
2. Referensmetod för mätning av kvävedioxid och kväveoxider
Referensmetoden för mätning av kvävedioxid och kväveoxider är den metod som beskrivs i EN 14211:2005 ”Ambient air quality - Standard method for the measurement of the concentration of nitrogen dioxide and nitrogen monoxide by chemiluminescence”.
3. Referensmetod för provtagning och mätning av bly
Referensmetoden för provtagning av bly är den metod som beskrivs i avsnitt A.4 i denna bilaga. Referensmetoden för mätning av bly är den metod som beskrivs i EN 14902:2005 ”Reference method for determination of Pb/Cd/As/Ni in ambient air”.
4. Referensmetod för provtagning och mätning av PM10
Referensmetoden för provtagning och mätning av PM10 är den metod som beskrivs i EN 12341:1999 ”Air Quality - Determination of the PM10 fraction of suspended particulate matter - Reference method and field test procedure to demonstrate reference equivalence of measurement methods”.
5. Referensmetod för provtagning och mätning av PM 2,5
Referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5 är den metod som beskrivs i EN 14907:2005 ”Standard gravimetric measurement method for the determination of the PM2,5 mass fraction of suspended particulate matter in Ambient air”.
6. Referensmetod för provtagning och mätning av bensen
Referensmetoden för mätning av bensen är den metod som beskrivs i del 1, 2 och 3 av EN 14662:2005 ”Ambient air quality - Reference method for measurement of benzene concentrations”.
7. Referensmetod för mätning av koloxid
Referensmetoden för mätning av koloxid är den metod som beskrivs i EN 14626:2005 ”Ambient air quality - Standard method for the measurement of the concentration of carbon monoxide by nondispersive infrared spectroscopy”.
8. Referensmetod för mätning av ozon
Referensmetoden för mätning av ozon är den metod som beskrivs i EN 14625:2005 ”Ambient air quality - Standard method for the measurement of the concentration of ozone by ultraviolet photometry”.
B. STYRKANDE AV LIKVÄRDIGHET
1. Medlemsstaterna får använda vilken annan metod som helst om de kan visa att den ger likvärdiga resultat som de metoder som avses i avsnitt A eller, i fråga om partiklar, vilken annan metod som helst om de kan visa att den uppvisar ett stabilt samband i förhållande till referensmetoden. I så fall skall resultaten från denna metod korrigeras för att ge resultat som är likvärdiga med dem som skulle ha erhållits med referensmetoden.
2. Kommissionen får kräva att medlemsstaterna utarbetar och överlämnar en rapport om styrkande av likvärdigheten i enlighet med punkt 1.
3. När kommissionen avgör om den rapport som avses i punkt 2 är godtagbar skall den hänvisa till sina riktlinjer om styrkande av likvärdighet (ännu inte offentliggjorda). I de fall där medlemsstaterna använt tillfälliga faktorer för att göra en uppskattning av likvärdigheten skall dessa bekräftas eller ändras med hänvisning till kommissionens riktlinjer.
4. För att underlätta jämförelser av data skall medlemsstaterna vid behov se till att sådana ändringar får retroaktiv verkan så att även tidigare mätdata korrigeras.
C. STANDARDISERING
För gasformiga föroreningar skall volymen standardiseras vid en temperatur på 293 K och ett atmosfärstryck på 101,3 kPa. För partiklar och ämnen som skall analyseras i partikelform (t.ex. bly) skall provtagningsvolymen avse omgivningsförhållanden vid provtagningen.
BILAGA VII
MÅLVÄRDEN FÖR OZON OCH LÅNGSIKTIGA MÅL
1. Definitioner och kriterier
a) Definitioner
AOT40 (uttryckt i μg/m3/tim) beräknas genom att man summerar skillnaden mellan timkoncentrationer över 80 μg/m3 (= 40 ppb) och 80 μg/m3 varvid man använder de värden som uppmätts mellan kl. 8.00 och 20.00 medeleuropeisk tid varje dag (1).
b) Kriterier
Följande kriterier skall tillämpas för kontroll av giltighet vid sammanställning av data och beräkning av statistiska parametrar:
|
Parameter |
Erforderlig andel giltiga data |
|
Timvärden |
75 % (dvs. 45 minuter) |
|
8-timmarsvärden |
75 % av värdena (dvs. 6 timmar) |
|
Det högsta glidande 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn |
75 % av de glidande 8-timmarsmedelvärdena (dvs. 18 st. 8-timmarsmedelvärden per dag) |
|
AOT40 |
90 % av timvärdena under den tidsperiod som använts vid beräkning av AOT40-värdet (2) |
|
Årsmedelvärde |
90 % av timvärdena under sommaren (april-september) och 75 % under vintern (januari-mars och oktober- december), separat |
|
Antal överskridanden och maximivärden per månad |
90 % av dygnets högsta 8-timmarsmedelvärden (27 tillgängliga dygnsvärden per månad) 90 % av timvärdena mellan kl. 8.00 och 20:00 medeleuropeisk tid |
|
Antal överskridanden och maximivärden per år |
Fem av de sex sommarmånaderna (april till september) |
2. Målvärden
|
Syfte |
Period (medelvärde under) |
Målvärde |
Datum då målvärdet skall ha klarats |
|
Skydd av människors hälsa |
Det högsta 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn (4) |
120 μg/m3, får inte överskridas under mer än 25 dagar per kalenderår (treårsmedelvärde) (5) |
2010 |
|
Skydd av växtligheten |
maj-juli |
AOT40 (beräknat från timvärden) 18 000 μg/m3 · h (medelvärde under fem år) (5) |
2010 |
3. Långsiktiga mål
|
Syfte |
Period (medelvärde under) |
Långsiktiga mål |
Datum då det långsiktiga målet skall ha klarats |
|
Skydd av människors hälsa |
Dygnets högsta 8-timmarsmedelvärde under ett kalenderår |
120 μg/m3 |
— |
|
Skydd av växtligheten |
maj-juli |
AOT40 (beräknat från timvärden) 6 000 μg/m3 · h |
— |
(1) Eller lämplig tid i de yttersta randområdena.
|
(NB) |
Om inte alla mätdata är tillgängliga skall följande faktor användas för att beräkna AOT40-värdena:
|
(3) Antal timmar under den tidsperiod som använts för att beräkna AOT40 (dvs. kl. 8.00 till 20.00 medeleuropeisk tid från 1 maj till 31 juli varje år för skydd av växtligheten och från 1 april till 30 september varje år för skydd av skogar).
(4) Det högsta 8-timmarsmedelvärdet för koncentrationen under ett dygn skall beräknas som ett glidande 8-timmarsmedelvärde uträknat från timmedelvärde och uppdaterat varje timme. Varje 8-timmarsmedelvärde som beräknas på detta sätt hör till den dag då medelvärdet slutar, dvs. det första medelvärdet för en dag är värdet från kl. 17.00 föregående dag till kl. 01.00 den aktuella dagen och det sista medelvärdet för dagen är det som sträcker sig från kl. 16.00 till kl. 24.00.
(5) Om medelvärdena för 3 eller 5 år inte kan fastställas utifrån en fullständig och löpande uppsättning årsdata skall de årliga minimidata som krävs för kontroll av överensstämmelse med målvärdena vara följande:
|
— |
För målvärdet för skydd av människors hälsa: giltiga data för 1 år. |
|
— |
För målvärdet för skydd av växtligheten: giltiga data för 3 år. |
BILAGA VIII
KRITERIER FÖR KLASSIFICERING OCH PLACERING AV PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR UTVÄRDERING AV OZONKONCENTRATIONER
Följande avser fasta mätningar:
A. HUR MÄTPLATSEN SKALL VÄLJAS
|
Typ av station |
Mätningarnas syfte |
Mätningarnas representativitet (1) |
Kriterier för val av mätplats |
|
Tätort |
Skydd av människors hälsa: Att utvärdera tätortsbefolkningens exponering för ozon, dvs. i områden där befolkningstätheten och ozonkoncentrationerna är relativt höga och representativa för den exponering allmänheten utsätts för. |
Några km2 |
På tillräckligt avstånd från påverkan från lokala utsläpp som trafik, bensinstationer osv. Platser med god luftcirkulation där blandade nivåer kan uppmätas. Platser som bostads- och affärsområden i städer, parker (på tillräckligt avstånd från träd), större gator eller torg med mycket gles eller ingen trafik, öppna områden av den typ som brukar förekomma vid skolor, idrottsanläggningar eller fritidsområden. |
|
Förort |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera befolkningens och växtlighetens exponering i tätbebyggelsens utkanter, där de högsta ozonnivåer som befolkning och växtlighet kan komma att exponeras för förekommer. |
Några tiotals km2 |
På ett visst avstånd från det område där de största utsläppen uppträder, på läsidan med beaktande av de vanligaste vindarna under perioder som gynnar ozonbildning. I områden där befolkningen, känsliga grödor eller naturliga ekosystem som befinner sig i utkanten av en tätbebyggelse utsätts för höga ozonnivåer. Där så är lämpligt skall några provtagningsstationer även placeras på lovartssidan i förhållande till det område där de största utsläppen uppträder för att bedöma regionala bakgrundsnivåer av ozon. |
|
Landsbygd |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera befolkningens, grödors och naturliga ekosystems exponering för ozonkoncentrationer på subregional nivå. |
Subregionala nivåer (några km2) |
Provtagningsstationer kan placeras i mindre bostadsområden eller områden med naturliga ekosystem, skogar eller grödor. De skall vara representativa för ozonkoncentrationerna och ligga på tillräckligt avstånd från direkta lokala utsläppskällor som industrianläggningar och vägar. I öppna områden, men inte på högre bergstoppar. |
|
Bakgrundsnivå landsbygd |
Skydd av växtligheten och människors hälsa: |
Att utvärdera grödors och naturliga ekosystems exponering för ozonkoncentrationer på regional nivå samt befolkningens exponering. Regionala/nationella/ kontinentala nivåer (1 000- 10 000 km2) |
Provtagningsstation i områden med låg befolkningstäthet, t.ex. områden med naturliga ekosystem, skogar, områden som ligger på tillräckligt avstånd från tätbebyggelse och industriområden och områden som ligger tillräckligt långt från lokala utsläppskällor. Undvik placeringar där lokalt förstärkta marknära inversionsförhållanden kan uppstå, samt även högre bergstoppar. Kustnära placeringar på platser med påtagliga dagliga vindcykler av lokal karaktär rekommenderas inte. |
För stationer på landsbygden och bakgrundsstationer på landsbygden skall placeringen vid behov samordnas med övervakningskraven i kommissionens förordning (EG) nr 1091/94 av den 29 april 1994 om vissa tilllämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3528/86 om skydd av skogarna i gemenskapen mot luftföroreningar (2).
B. HUR PROVTAGNINGSUTRUSTNINGEN SKALL PLACERAS
Om det är praktiskt möjligt skall provtagningsutrustningen placeras på det sätt som anges i avsnitt B i bilaga III. Intagssonden skall inte placeras alltför nära källor som ugnar och förbränningsskorstenar, och minst 10 m från närmaste väg, med ökande avstånd i proportion till trafiktätheten.
C. DOKUMENTATION OCH ÖVERSYN:
De metoder som beskrivs i avsnitt C i bilaga III skall användas. Det krävs adekvat övervakning och tolkning av övervakningsdata mot bakgrund av de meteorologiska och fotokemiska processer som påverkar de ozonkoncentrationer som mäts på berörda platser.
(1) Provtagningspunkterna bör också, där så är möjligt, vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningsplatsernas omedelbara närhet.
BILAGA IX
KRITERIER FÖR FASTSTÄLLANDE AV MINSTA ANTAL PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA MÄTNINGAR AV OZONKONCENTRATIONER
A. MINSTA ANTAL PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA KONTINUERLIGA MÄTNINGAR FÖR ATT UTVÄRDERA EFTERLEVNADEN AV MÅLVÄRDEN, LÅNGSIKTIGA MÅL SAMT TRÖSKELVÄRDEN FÖR INFORMATION OCH FÖR LARM DÄR SÅDANA MÄTNINGAR ÄR DEN ENDA INFORMATIONSKÄLLAN
|
Befolkning (× 1 000) |
Tätbebyggelse (tätorter och förorter) (1) |
Övriga zoner (förorter och landsbygd) (1) |
Bakgrundsnivå landsbygd |
|
< 250 |
|
1 |
1 station/50 000 km2 som genomsnittlig täthet i samtliga zoner per land (2) |
|
< 500 |
1 |
2 |
|
|
< 1 000 |
2 |
2 |
|
|
< 1 500 |
3 |
3 |
|
|
< 2 000 |
3 |
4 |
|
|
< 2 750 |
4 |
5 |
|
|
< 3 750 |
5 |
6 |
|
|
> 3 750 |
1 ytterligare station per 2 miljoner invånare |
1 ytterligare station per 2 miljoner invånare |
B. MINSTA ANTAL PROVTAGNINGSPUNKTER FÖR FASTA MÄTNINGAR I ZONER OCH TÄTBEBYGGELSE DÄR DE LÅNGSIKTIGA MÅLEN KLARAS
Antalet provtagningspunkter för ozon skall, i kombination med andra metoder för kompletterande utvärdering, t.ex. bestämning av luftkvaliteten med hjälp av beräkningsmodeller eller kvävedioxidmätningar på samma plats, vara tillräckligt för att göra det möjligt att bedöma ozonföroreningens tendens och kontrollera överensstämmelsen med de långsiktiga målen. Antalet stationer i tätbebyggelse och andra zoner får minskas till en tredjedel av det antal som anges i avsnitt A. Där data från fasta mätstationer är den enda informationskällan skall åtminstone en övervakningsstation behållas. Om detta, i zoner där det finns kompletterande utvärdering, leder till att någon zon inte längre har någon station skall man genom samordning med antalet stationer i grannzonerna se till att ozonkoncentrationerna kan utvärderas med avseende på långsiktiga målen. Det skall finnas 1 station per 100 000 km2 för mätning av bakgrundskoncentrationer på landsbygden.
(1) Minst en station i förortsområden, där befolkningen troligen utsätts för den högsta exponeringen. I tätbebyggelse skall minst 50 % av stationerna ligga i förortsområden.
(2) 1 station per 25 000 km2 rekommenderas för komplex terräng.
BILAGA X
MÄTNINGAR AV OZONBILDANDE ÄMNEN
A. SYFTE
Huvudsyftet med dessa mätningar är att analysera tendenserna i fråga om ozonbildande ämnen, kontrollera hur effektiva strategierna för utsläppsminskning är, kontrollera utsläppsinventeringars samstämmighet och bidra till att koppla utsläppskällor till observerade föroreningskoncentrationer.
Ett ytterligare syfte är att öka kunskapen om hur ozon uppstår och hur ozonbildande ämnen sprids, samt hur fotokemiska modeller kan tillämpas.
B. ÄMNEN
Mätning av ozonbildande ämnen skall åtminstone omfatta kväveoxider (NO and NO2) och följande flyktiga organiska föreningar:
|
|
1-buten |
isopren |
etylbensen |
|
etan |
trans-2-buten |
n-hexan |
m+p-xylen |
|
eten |
cis-2-buten |
i-hexan |
o-xylen |
|
etyn (acetylen) |
1,3-butadien |
n-heptan |
1,2,4-trimetylbensen |
|
propan |
n-pentan |
n-oktan |
1,2,3-trimetylbensen |
|
propen |
i-pentan |
i-oktan |
1,3,5-trimetylbensen |
|
n-butan |
1-penten |
bensen |
formaldehyd |
|
i-butan |
2-penten |
toluen |
Totalkolväte utom metan |
C. PLACERING
Mätningarna skall främst genomföras i tätorts- och förortsområden vid någon av de provtagningspunkter som upprättats i enlighet med kraven i detta direktiv och som anses vara lämpliga med tanke på de övervakningsmål som avses i avsnitt A.
BILAGA XI
GRÄNSVÄRDEN FÖR SKYDD AV MÄNNISKORS HÄLSA
|
Period (medelvärde under) |
Gränsvärde |
Toleransmarginal |
Datum då gränsvärdet skall ha klarats |
|
Svaveldioxid |
|||
|
1 timme |
350 μg/m3, får inte överskridas mer än 24 ggr per kalenderår |
150 μg/ m3 (43 %) |
|
|
1 dag |
125 μg/m3, får inte överskridas mer än 3 ggr per kalenderår |
Ingen |
|
|
Kvävedioxid |
|||
|
1 timme |
200 μg/m3, får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
50 % den 19 juli 1999, vilket minskas den 1 januari 2001 och därefter var tolfte månad med lika stora årsandelar så att 0 % klaras till den 1 januari 2010 |
1 januari 2014 |
|
Kalenderår |
40 μg/m3 |
50 % den 19 juli 1999, vilket minskas den 1 januari 2001 och därefter var tolfte månad med lika stora årsandelar så att 0 % klaras till den 1 januari 2010 |
1 januari 2014 |
|
Koloxid |
|||
|
Det högsta 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn (1) |
10 mg/m3 |
60 % |
|
|
bensen |
|||
|
Kalenderår |
5 μg/m3 |
5 μg/m3 (100 %) den 13 december 2000, vilket minskas med 1 μg/m3 den 1 januari 2006 och därefter var tolfte månad så att 0 % klaras till den 1 januari 2010 |
1 januari 2010 |
|
Bly |
|||
|
Kalenderår |
0,5 μg/m3 |
100 % |
|
|
PM10 |
|||
|
1 dag |
50 μg/m3, får inte överskridas mer än 35 ggr per kalenderår |
50 % |
till 31 december 2009 |
|
1 dag |
50 μg/m3, får inte överskridas mer än 35 ggr per kalenderår (2) |
50% |
1 januari 2010 |
|
Kalenderår |
40 μg/m3 |
20 % |
till31 december 2009 |
|
Kalenderår |
33 μg/m3 |
20% |
1 januari 2010 |
(1) Det högsta 8-timmarsmedelvärdet för koncentrationen under ett dygn skall beräknas som ett glidande 8-timmarsmedelvärde uträknat från timmedelvärde och uppdaterat varje timme. Varje 8-timmarsmedelvärde som beräknas på detta sätt hör till den dag då det slutar, dvs. det första medelvärdet för en dag är värdet från kl. 17.00 föregående dag till kl. 01.00 den aktuella dagen och det sista medelvärdet för dagen är det som sträcker sig från kl. 16.00 till kl. 24.00.
(2) Om inte detta är möjligt att uppnå på grund av platsspecifika spridningsförhållanden eller ogynnsamma meteorologiska eller geografiska förhållanden eller till följd av att avsevärda föroreningsmängder kommer in över nationsgränserna. Medlemsstaterna skall fastställa det exakta antalet dagar under vilka gränsvärdet får överskridas (högst 55 dagar) och utan dröjsmål överlämna texten till denna bestämmelse till kommissionen.
BILAGA XII
TRÖSKELVÄRDEN FÖR INFORMATION OCH FÖR LARM
A. TRÖSKELVÄRDEN FÖR LARM - ANDRA FÖRORENINGAR ÄN OZON
Skall mätas under tre timmar i följd på platser som är representativa för luftkvaliteten inom ett område på minst 100 km2 eller för en hel zon eller tätbebyggelse, beroende på vilken som är minst.
|
Förorenande ämne |
Tröskelvärde för larm |
|
Svaveldioxid |
500 μg/m3 |
|
Kvävedioxid |
400 μg/m3 |
B. TRÖSKELVÄRDEN FÖR INFORMATION OCH FÖR LARM - OZON
|
Typ av tröskelvärde |
Period (medelvärde under) |
Vikt |
|
Upplysningar |
1 timme |
180 μg/m3 |
|
Larm |
1 timme (1) |
240 μg/m3 |
(1) För genomförandet av artikel 18 skall överskridandet av tröskelvärdet mätas eller förutsägas under tre timmar i följd.
BILAGA XIII
KRITISKA NIVÅER FÖR SKYDD AV VÄXTLIGHETEN
|
Period (medelvärde under) |
Kritisk nivå |
Toleransmarginal |
Datum då den kritiska nivån skall ha klarats |
|
Svaveldioxid |
|||
|
Kalenderår och vinter (1 oktober till 31 mars) |
20 μg/m3 |
Ingen |
|
|
Kväveoxider |
|||
|
Kalenderår |
30 μg/m3 |
Ingen |
|
BILAGA XIV
EXPONERINGSMINSKNINGSMÅL OCH MÅLVÄRDE OCH GRÄNSVÄRDE FÖR PM2,5
A. INDIKATOR FÖR GENOMSNITTLIG EXPONERING
Indikatorn för genomsnittlig exponering (AEI) uttryckt i μg/m3 skall baseras på mätningar på urbana bakgrundsplatser i zoner och tätbebyggelse inom medlemsstatens hela territorium. Den skall utvärderas som ett glidande treårsmedelvärde för koncentrationen som omfattar alla provtagningspunkter som upprättats enligt artiklarna 6 och 7. AEI för referensåret 2010 skall vara medelkoncentrationen för åren 2008, 2009 och 2010. På samma sätt skall AEI för 2020 vara det glidande treårsmedelvärdet för koncentrationen i alla provtagningspunkter för åren 2018, 2019 och 2020.
B. EXPONERINGSMINSKNINGSMÅL
|
Exponeringsminskningsmål jämfört med AEI för 2010 |
Datum då exponeringsminskningsmålet bör ha uppnåtts |
|
|
Utgångskoncentration i μg/m3 |
Exponeirngsminskningsmål i procent |
2020 |
|
< 10 |
0 |
|
|
= 10 - < 15 |
10 |
|
|
= 15 - < 20 |
15 |
|
|
= 20 - < 25 |
20 |
|
|
> 25 |
Alla lämpliga åtgärder för att klara målet på 20 μg/m3 |
|
Om AEI för referensåret är 10 μg/m3 eller lägre skall exponeringsminskningsmålet vara noll.
C. MÅLVÄRDE OCH GRÄNSVÄRDE
|
Period (medelvärde under) |
Målvärde |
Toleransmarginal (1) |
Datum då målvärdet bör klaras |
|
Kalenderår |
20 μg/m3 |
|
1 januari 2010 |
|
Period (medelvärde under) |
Gränsvärde |
Toleransmarginal (2) |
Datum då gränsvärdet skall ha klartas |
|
Kalenderår |
20 μg/m3 |
20% när detta direktiv träder i kraft, vilket minskas den 1 januari följande år och därefter var tolfte månad med lika stora årsandelar så att 0 % klaras till den 1 januari 2015 |
1 januari 2015 |
(1) Den maximala toleransmarginalen gäller också i enlighet med artikel 15.4.
(2) Den maximala toleransmarginalen gäller också i enlighet med artikel 15.4.
BILAGA XV
INFORMATION SOM SKALL INGÅ I LOKALA, REGIONALA ELLER NATIONELLA PLANER ELLER PROGRAM FÖR FÖRBÄTTRAD LUFTKVALITET ENLIGT ARTIKEL 21
|
1. |
Plats där ett överskridande inträffat
|
|
2. |
Allmän information
|
|
3. |
Ansvariga myndigheter Namn och adress på de personer som ansvarar för utarbetandet och genomförandet av förbättringsplanerna. |
|
4. |
Typ av luftföroreningar och utvärdering av dessa
|
|
5. |
Föroreningarnas ursprung
|
|
6. |
Analys av situationen
|
|
7. |
Information om åtgärder och projekt för förbättrad luftkvalitet som genomförts innan direktivet trädde i kraft
|
|
8. |
Information om sådana åtgärder och projekt med syfte att minska luftföroreningarna som antagits efter detta direktivs ikraftträdande
|
|
9. |
Information om åtgärder eller projekt som planeras eller förutses på lång sikt. |
|
10. |
Information om genomförandet av följande direktiv:
|
|
11. |
Information om alla åtgärder för att minska luftföroreningar som man planerat att vidta för att uppnå luftkvalitetsmålen, bl.a.: I tätbebyggelse eller zoner:
På regional eller nationell nivå:
|
|
12. |
Förteckning över publikationer, dokument, arbeten osv. som kompletterar de upplysningar som krävs enligt denna bilaga. |
(2) EGT L 36, 9.2.1988, s. 33.
(3) EGT L 365, 31.12.1994, s. 24.
(4) EGT L 257, 10.10.1996, s. 22.
(6) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.
(8) EGT L 121, 11.5.1999, s.13.
(9) EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.
(10) EUT L 143, 30.4.2004, s. 87.
(11) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64 .
(12) EUT L 191, 22.7.2005, s. 59 .
(13) SEK(2004) 1050.
BILAGA XVI
INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN
|
1. |
Medlemsstaterna skall se till att allmänheten rutinmässigt får tillgång till aktuell information om koncentrationerna av de luftföroreningar som omfattas av detta direktiv. |
|
2. |
Koncentrationerna i luften skall anges som medelvärden under en lämplig period i enlighet med bilaga VII och bilagorna XI-XVI. Informationen skall åtminstone omfatta uppgifter om eventuella överskridanden av luftkvalitetsmålen, inbegripet gränsvärden, målvärden, tröskelvärden för larm, tröskelvärden för information eller långsiktiga mål för den reglerade föroreningen. Den skall även omfatta en kort utvärdering med avseende på luftkvalitetsmålen och relevanta uppgifter om hälsoeffekter eller, i förekommande fall, effekter på växtligheten. |
|
3. |
Information om koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar, ozon och koloxid skall uppdateras minst dagligen, och om möjligt varje timme. Information om koncentrationerna av bly och bensen, som skall anges som ett medelvärde för de senaste 12 månaderna, skall uppdateras minst var tredje månad, och om möjligt varje månad. |
|
4. |
Medlemsstaterna skall se till att allmänheten i god tid får information om iakttagna eller förväntade överskridanden av tröskelvärdena för larm. Informationen skall innehålla åtminstone följande uppgifter:
|
BILAGA XVII
ÅTGÄRDER MOT FÖRORENINGAR VID KÄLLAN, VILKA SKALL VIDTAS FÖR ATT MEDLEMSSTATERNA INOM UTSATT TID SKALL KUNNA KLARA GRÄNSVÄRDENA FÖR LUFTKVALITETEN
|
— |
Förbränningsanläggningar på mellan 20 och 50 megawatt skall tas med i direktiv 96/61/EG |
|
— |
EURO VI för tunga fordon |
|
— |
Nya normer för värmeinstallationer i bostäder |
|
— |
Åtgärder samordnade på gemenskapsnivå för att uppmuntra rederier till utsläppsminskning och/eller för att införa utsläppsnormer för fartygsmotorer på EU-fartyg, eller överenskommelse inom Internationella sjöfartsorganisationen om nya utsläppsnormer för fartygsmotorer. |
BILAGA XVIII
JÄMFÖRELSETABELL
|
Detta direktiv |
Direktiv 96/62/EG |
Direktiv 1999/30/EG |
Direktiv 2000/69/EG |
Direktiv 2002/3/EG |
|
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
|
Artikel 2.1-2.5 |
Artikel 2.1-2.5 |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.6 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.7 |
Artikel 2.8 |
Artikel 2.7 |
— |
— |
|
Artikel 2.8 |
Artikel 2.6 |
— |
— |
Artikel 2.9 |
|
Artikel 2.9 |
Artikel 2.7 |
Artikel 2.6 |
— |
Artikel 2.11 |
|
Artikel 2.10 |
— |
— |
— |
Artikel 2.12 |
|
Artikel 2.11 och 12 |
— |
Artikel 2.13 och 2.14 |
Artikel 2 a och 2 b |
— |
|
Artikel 2.13 |
— |
— |
— |
Artikel 2.10 |
|
Artikel 2.14 och 2.15 |
Artikel 2.9 och 2.10 |
Artikel 2.8 och 2.9 |
— |
Artikel 2.7 och 2.8 |
|
Artikel 2.16 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.17 och 2.18 |
— |
Artikel 2.11 och 2.12 |
— |
— |
|
Artikel 2.19, 2.20 och 2.21 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.22 |
— |
Artikel 2.10 |
— |
— |
|
Artikel 2.23 och 2.24 |
Artikel 6.5 |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.25 |
— |
— |
— |
Artikel 2.13 |
|
Artikel 3 utom punkt 1 f |
Artikel 3 |
— |
— |
— |
|
Artikel 3.1 f |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 4 |
Artikel 2.9 och 2.10, artikel 6.1 |
— |
— |
— |
|
Artikel 5 |
— |
Artikel 7.1 |
Artikel 5.1 |
— |
|
Artikel 6.1-6.4 |
Artikel 6.1-6.4 |
— |
— |
— |
|
Artikel 6.5 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 7 |
— |
Artikel 7.2 och 7.3 med ändringar |
Artikel 5.2 och 5.3 med ändringar |
— |
|
Artikel 8 |
— |
Artikel 7.5 |
Artikel 5.5 |
— |
|
Artikel 9 |
— |
— |
— |
Artikel 9.1 första och andra stycket |
|
Artikel 10 |
— |
— |
— |
Artikel 9.1-9.3 med ändringar |
|
Artikel 11.1 |
— |
— |
— |
Artikel 9.4 |
|
Artikel 11.2 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 12 |
Artikel 9 |
— |
— |
— |
|
Artikel 13.1 |
— |
Artiklarna 3.1, 4.1 och 5.1, artikel 6 |
Artikel 3.1 och artikel 4 |
— |
|
Artikel 13.2 |
— |
Artiklarna 3.2 och 4.2 |
— |
— |
|
Artikel 13.3 |
— |
Artikel 5.5 |
— |
— |
|
Artikel 14 |
— |
Artiklarna 3.1 och 4.1 med ändringar |
— |
— |
|
Artikel 15 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 16.1 |
— |
— |
— |
Artiklarna 3.1 och 4.1 |
|
Artikel 16.2 |
— |
— |
— |
Artikel 3.2 och 3.3 |
|
Artikel 16.3 |
— |
— |
— |
Artikel 4.2 |
|
Artikel 17 |
— |
— |
— |
Artikel 5 |
|
Artikel 18 |
Artikel 10 med ändringar |
Artikel 8.3 |
— |
Artikel 6 med ändringar |
|
Artikel 19 |
— |
Artiklarna 3.4 och 5.4 med ändringar |
— |
— |
|
Artikel 20 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 21 |
Artikel 8.1-8.4 med ändringar |
— |
— |
— |
|
Artikel 22 |
Artikel 7.3 med ändringar |
— |
— |
Artikel 7 med ändringar |
|
Artikel 23 |
Artikel 8.5 med ändringar |
— |
— |
Artikel 8 med ändringar |
|
Artikel 24 |
— |
Artikel 8 med ändringar |
Artikel 7 med ändringar |
Artikel 6 med ändringar |
|
Artikel 25 |
Artikel 11 med ändringar |
Artikel 5.2 andra stycket |
— |
Artikel 10 med ändringar |
|
Artikel 26.1 |
Artikel 12.1 med ändringar |
— |
— |
— |
|
Artikel 26.2 |
Artikel 11 med ändringar |
— |
— |
— |
|
Artikel 26.3 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 26.4 |
— |
Bilaga IX med ändringar |
— |
— |
|
Artikel 27 |
Artikel 12.2 |
— |
— |
— |
|
Artikel 28 |
— |
Artikel 11 |
Artikel 9 |
Artikel 14 |
|
Artikel 29 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 30 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 31 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 32 |
Artikel 13 |
Artikel 12 |
Artikel 10 |
Artikel 15 |
|
Artikel 33 |
Artikel 14 |
Artikel 13 |
Artikel 11 |
Artikel 17 |
|
Artikel 34 |
Artikel 15 |
Artikel 14 |
Artikel 12 |
Artikel 18 |
|
Bilaga I |
— |
Bilaga VIII med ändringar |
Bilaga VI |
Bilaga VII |
|
Bilaga II |
— |
Bilaga V med ändringar |
Bilaga III |
|
|
Bilaga III |
— |
Bilaga VI |
Bilaga IV |
— |
|
Bilaga IV |
— |
— |
— |
— |
|
Bilaga V |
— |
Bilaga VII med ändringar |
Bilaga V |
— |
|
Bilaga VI |
— |
Bilaga IX med ändringar |
Bilaga VII |
Bilaga VIII |
|
Bilaga VII |
— |
— |
— |
Bilaga I, bilaga III avsnitt II |
|
Bilaga VIII |
— |
— |
— |
Bilaga IV |
|
Bilaga IX |
— |
— |
— |
Bilaga V |
|
Bilaga X |
— |
— |
— |
Bilaga VI |
|
Bilaga XI |
— |
Bilaga I avsnitt I, bilaga II avsnitt I och bilaga III (med ändringar); bilaga IV (oförändrad) |
Bilagorna I och II |
— |
|
Bilaga XII |
— |
Bilaga I avsnitt II, bilaga II avsnitt II |
— |
Bilaga II avsnitt I |
|
Bilaga XIII |
— |
Bilaga I avsnitt I, bilaga II avsnitt I |
— |
— |
|
Bilaga XIV |
— |
— |
— |
— |
|
Bilaga XV, punkterna 1- 9 och 12 |
Bilaga IV |
— |
— |
— |
|
Bilaga XV punkterna 10 och 11 |
— |
— |
— |
— |
|
Bilaga XVI |
— |
Artikel 8 |
Artikel 7 |
Artikel 6 med ändringar |
|
Bilaga XVII |
— |
— |
— |
— |
P6_TA(2006)0363
Ansvarsfrihet 2004: Avsnitt I, Europaparlamentet
1.
Europaparlamentets beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004, Avsnitt I, Europaparlamentet (N6-0027/2005 - C6-0357/2005 - 2005/2091(DEC))
Europaparlamentet fattar detta beslut
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1), |
|
— |
med beaktande av inkomst- och utgiftsredovisningen och balansräkningen för budgetåret 2004 (C6-0357/2005), |
|
— |
med beaktande av internrevisorns årsrapport, |
|
— |
med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet, samt institutionernas svar (2), |
|
— |
med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3), |
|
— |
med beaktande av artikel 272.10 och artikel 275 i EG-fördraget samt artikel 179a i Euratomfördraget, |
|
— |
med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 145, 146 och 147, |
|
— |
med beaktande av artikel 13 i de interna bestämmelserna för genomförandet av Europaparlamentets budget (5), |
|
— |
med beaktande av artikel 147.1 i budgetförordningen, enligt vilken institutionerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i Europaparlamentets beslut om ansvarsfrihet, |
|
— |
med beaktande av artikel 71 och artikel 74.3 samt bilaga V i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av bilaga V, artikel 5.1 a andra stycket i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0119/2006), |
|
— |
med beaktande av plenaromröstningen den 27 april 2006 om det ovan nämnda betänkandet från budgetkontrollutskottet, genom vilken ansvarsfriheten - på föredragandens begäran - avslogs med överväldigande majoritet (3 röster för beviljande, 591 röster för avslag, 13 nedlagda röster), vilket enligt bilaga V artikel 5.1 andra stycket i arbetsordningen innebär att beviljandet av ansvarsfrihet uppskjuts (6), |
|
— |
med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A6-0280/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
Revisionsrätten har pekat på brister i systemen för övervakning och kontroll (punkt 9.16 i revisionsrättens årsrapport). Bristerna skall dock huvudsakligen ha varit formella och enligt revisionsrätten inte i någon väsentlig grad ha påverkat i de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet när det gäller de administrativa utgifterna (punkt 9.27 i revisionsrättens årsrapport). |
|
B. |
Sedan den 1 januari 2003 gäller budgetförordningen och parlamentets arbetsordning i dess ändrade lydelse av den 23 oktober 2002 (7) som bestämmelser för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. |
|
C. |
Den 23 oktober 2002 ändrades Europaparlamentets arbetsordning så att ansvarsfrihet beviljas Europaparlamentets talman och inte generalsekreteraren. |
|
1. |
Europaparlamentet beviljar talmannen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2004. |
|
2. |
Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten och Europeiska ombudsmannen och att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien). |
(2) EUT C 301, 30.11.2005, s.1.
(3) EUT C 302, 30.11.2005, s.100.
(4) EGT L 248, 16.9.2002, s.1.
(5) Bur/ann/fin - PE 349.540.
(6) Antagna texter, P6_TA(2006)0158.
2.
Europaparlamentets resolution innehållande de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004, avsnitt I - Europaparlamentet (N6-0027/2005 - C6-0357/2005 - 2005/2091(DEC))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1), |
|
— |
med beaktande av inkomst- och utgiftsredovisningen och balansräkningen för budgetåret 2004 (C6-0357/2005), |
|
— |
med beaktande av internrevisorns årsrapport, |
|
— |
med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet, samt institutionernas svar (2), |
|
— |
med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3), |
|
— |
med beaktande av artikel 272.10 och artikel 275 i EG-fördraget samt artikel 179a i Euratomfördraget, |
|
— |
med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 145, 146 och 147, |
|
— |
med beaktande av artikel 13 i de interna bestämmelserna för genomförandet av Europaparlamentets budget (5), |
|
— |
med beaktande av artikel 147.1 i budgetförordningen, enligt vilken institutionerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i Europaparlamentets beslut om ansvarsfrihet, |
|
— |
med beaktande av artikel 71 och artikel 74.3 samt bilaga V i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av bilaga V, artikel 5.1 a andra stycket i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0119/2006), |
|
— |
med beaktande av plenaromröstningen den 27 april om det ovan nämnda betänkandet från budgetkontrollutskottet, genom vilken ansvarsfriheten - på föredragandens begäran - avslogs med överväldigande majoritet (3 röster för beviljande, 591 röster för avslag, 13 nedlagda röster), vilket enligt bilaga V artikel 5.1 andra stycket i arbetsordningen innebär att beviljandet av ansvarsfrihet uppskjuts (6), |
|
— |
med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A6-0280/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
Revisionsrätten har pekat på brister i systemen för övervakning och kontroll (punkt 9.16 i revisionsrättens årsrapport). Bristerna skall dock huvudsakligen ha varit formella och enligt revisionsrätten inte i någon väsentlig grad ha påverkat i de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet när det gäller de administrativa utgifterna (punkt 9.27 i revisionsrättens årsrapport). |
|
B. |
Sedan den 1 januari 2003 gäller budgetförordningen och parlamentets arbetsordning i dess ändrade lydelse av den 23 oktober 2002 (7) som bestämmelser för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. |
|
C. |
Den 23 oktober 2002 ändrades Europaparlamentets arbetsordning så att ansvarsfrihet beviljas Europaparlamentets talman och inte generalsekreteraren. |
|
D. |
Europaparlamentets resolution av den 12 april 2005 (8) om beviljande av ansvarsfrihet för 2003 bör följas upp, och det bör utvärderas vilka framsteg som har gjorts för att genomföra parlamentets rekommendationer. |
|
E. |
Europaparlamentets ledamotsstadga av den 28 september 2005 (9) kommer, till följd av rådets godkännande den 19 juli 2005, träda i kraft första dagen under den valperiod som inleds 2009. |
|
1. |
Europaparlamentet understryker att 2004 i många hänseenden var ett speciellt år eftersom ett antal händelser som direkt påverkade parlamentets ekonomiska förvaltning inträffade nästan samtidigt: anslutningen av tio nya medlemsstater, valet till parlamentet, ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna, det fortsatta genomförandet av den nya budgetförordningen samt genomförandet av interna reformer inom parlamentet (”Raising the Game”). |
Europaparlamentets bokföring
|
2. |
Europaparlamentet noterar följande belopp från parlamentets bokslut för budgetåret 2004:
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
3. |
Europaparlamentet konstaterar att åtaganden gjorts motsvarande 97,76 procent av de anslag som tagits upp i Europaparlamentets budget 2004 - med annulleringar på 2,24 procent - och att budgetens genomförandegrad liksom tidigare år var mycket hög. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar de delegerade utanordnarna att i sina årliga verksamhetsberättelser redogöra, vilket de delvis redan gör, för skälen till att budgetmedlen har underutnyttjats. Hänsyn skall tas till dessa skäl i samband med budgetförhandlingarna under påföljande år. |
|
5. |
Europaparlamentet konstaterar att Europaparlamentets inkomster uppgick till 117 409 824 euro under 2004 (jämfört med 98 545 334 euro för 2003). |
Parlamentets fastighetspolicy med särskilt fokus på byggnaderna Winston Churchill (WIC) och Salvador de Madariaga (SMD)
Bokföring
|
6. |
Europaparlamentet påminner om att budgetens höga genomförandegrad 2004 delvis beror på den praxis med uppsamlingsöverföringar som tillämpats sedan 1992, genom vilken alla medel som vid årsskiftet är outnyttjade överförs till de budgetposter som avser byggnaderna, särskilt för att göra förtida inbetalningar för att minska framtida räntekostnader. Vid slutet av 2003 gjordes en uppsamlingsöverföring på över 70 000 000 euro för köp av byggnaden Louise Weiss (LOW) i Strasbourg. För köp av byggnaderna D4 och D5 i Bryssel gjordes vid slutet av 2004 en uppsamlingsöverföring på mer än 150 000 000 euro. Detta motsvarar 12 procent av budgetåtagandena. |
|
7. |
Europaparlamentet anser att avbetalningar för byggnader utgör en betydande besparing för skattebetalarna och därför bör fastställas inom ramen för budgetstrategin. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar återigen budgetmyndigheten att göra en budgetberäkning som säkerställer att de belopp som förs in i budgetförslaget motsvarar de verkliga behoven för respektive politikområde inom parlamentet, så att man inte vid årsslutet systematiskt för över enorma belopp till förmån för fastighetspolicyn. |
|
9. |
Europaparlamentet begär att upphandlingsförfarandena för utbyggnaden av KAD- byggnaden i Luxemburg,de första inom byggsektorn som parlamentet själv har hand om, skall vara öppna och rättvisa. |
|
10. |
Europaparlamentet välkomnar generalsekreterarens svar på frågeformuläret om 2004 års ansvarsfrihet angående parlamentets användning av LOW-byggnaden i Strasbourg, som ingick bland frågorna avseende ansvarsfriheten, att parlamentet är den enda ägaren av LOW-byggnaden i Strasbourg och kan använda eller disponera den som parlamentet anser vara lämpligt. |
Byggnaderna WIC och SDM
|
11. |
Europaparlamentet påminner om att budgetkontrollutskottet, som en reaktion på att betänkandet om ansvarsfriheten återförvisades, i maj 2006 inrättade en informell arbetsgrupp med uppgift att ge råd till och bistå föredraganden i samband med anklagelserna avseende de gällande hyresvillkoren och möjligheten till Europaparlamentets senare köp av WIC- och SDM-byggnaderna i Strasbourg. |
|
12. |
Europaparlamentet beklagar djupt att budgetkontrollutskottet, trots sin behörighet vad gäller budgetkontroll, fick kännedom om anklagelserna i samband med de nämnda villkoren genom medierna i stället för att, som man hade kunnat förvänta sig, informeras av administrationen eller Europaparlamentets presidium, vilka båda hade full kännedom om anklagelserna sedan flera veckor. |
|
13. |
Europaparlamentet konstaterar att de ansvariga generaldirektoraten har ställt alla begärda dokument till arbetsgruppens förfogande, inbegripet en extra extern revision och en internrevision samt rättslig rådgivning. Parlamentet noterar också att staden Strasbourg gav tillgång till dokument på förfrågan, även om vissa frågor avseende dessa dokument inte besvarades tillfredsställande. Parlamentet beklagar djupt att dess begäran om all relevant dokumentation från SCI-Erasme, den privata investeraren och ägaren till byggnaderna, inte hörsammades. Parlamentet uppmanar staden Strasbourg och SCI-Erasme att besvara alla hittills ej besvarade och kommande frågor snabbt och med största möjliga öppenhet, så att dessa uppgifter kan ingå i ansvarsfrihetsförfarandet för 2004. |
|
14. |
Europaparlamentet noterar att den tidigare nämnda arbetsgruppen omedelbart, för att säkerställa fullständig insyn, begärde och fick obegränsad allmän tillgång till all relevant dokumentation som parlamentets administration har avseende dessa byggnader. |
|
15. |
Europaparlamentet är medvetet om att betänkandet om ansvarsfrihet återspeglar läget 2004, men betonar dock att ett sådant betänkande inte bara belyser misstag eller felaktigt handlande i det förflutna, utan också bör innehålla rekommendationer om hur man skall undvika dem i framtiden. |
|
16. |
Europaparlamentet påminner om det hyresavtal som finns mellan SCI-Erasme och staden Strasbourg och som löper ut 2010. Parlamentet anser bestämt att när man beslutar att köpa byggnaderna WIC och/eller SDM kan det ovannämnda avtalet inte ha några som helst finansiella konsekvenser för parlamentet. Därför anser parlamentet att avtalet i sådant fall bör upphöra att gälla. |
|
17. |
Europaparlamentet påpekar att om parlamentets avsikt är att köpa byggnaden bör man samtidigt förvärva marken. Parlamentet framhåller att det i dagsläget verkar uppenbart att parlamentet endast kan överta det långsiktiga hyreskontrakt som innehas av SCI-Erasme. Därför menar parlamentet att det slutliga förvärvet av marken kommer att bli en fråga för parlamentet och staden Strasbourg och, om nödvändigt, de franska nationella myndigheterna. |
|
18. |
Europaparlamentet påminner dock om att revisionsrätten nyligen har genomfört en granskning av byggnadspolicyn. Parlamentet påpekar att revisionsrätten i sitt yttrande har uttryckt oro över de index som använts för att beräkna den tvååriga hyrans totalbelopp. Parlamentet konstaterar vidare att revisionsrätten klargjorde att indexeringen kunde vara potentiellt ofördelaktig för parlamentet. |
|
19. |
Europaparlamentet konstaterar följande fakta, som arbetsgruppen fått fram genom den information som man fått tillgång till:
|
|
20. |
Europaparlamentet drar följande slutsatser av sina erfarenheter:
|
|
21. |
Europaparlamentet förväntar sig att parlamentet fortsätter arbetet med att undersöka överenskommelserna om hyror och villkor och dithörande dokument mellan staden Strasbourg, SCI-Erasme och parlamentet, så att alla fakta kommer fram. |
|
22. |
Europaparlamentet välkomnar rapporten om den extra granskning som revisionsrätten genomfört rörande parlamentets hyra av byggnaderna WIC och SDM, och stöder slutsatserna i rapporten. |
Revisionsrättens kommentarer till budgetåret 2004
|
23. |
Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten har pekat på brister i systemen för övervakning och kontroll (punkt 9.16 i revisionsrättens årsrapport). Bristerna skall dock huvudsakligen ha varit formella och inte i någon väsentlig grad ha påverkat i de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet när det gäller de administrativa utgifterna (punkt 9.27). |
|
24. |
Europaparlamentet noterar att de nya tjänsteföreskrifterna och en ny datortillämpning för beräkning av tjänstemännens löner infördes nästan samtidigt under 2004 och att detta ledde till felaktigheter. Dessa fel orsakades dels av datortillämpningen, dels av problemen med att tolka tjänsteföreskrifterna. Problemet kompenserades genom ökade efterhandskontroller. |
|
25. |
Europaparlamentet noterar vidare att ett nytt förfarande för att beräkna resekostnader infördes under 2005 i syfte att följa bestämmelserna i budgetförordningen. |
|
26. |
Europaparlamentet fäster stor vikt vid revisionsrättens kommentarer, som i viss mån stämmer överens med internrevisorns konstateranden, nämligen att det fortfarande finns brister i systemen för övervakning och kontroll. Parlamentet anser att dessa brister måste ges högsta prioritet och ber revisionsrätten och internrevisorn att uttryckligen koncentrera sig på systematiska förbättringar i nästa årsrapport. |
Europaparlamentets ekonomiska förvaltning
|
27. |
Europaparlamentet konstaterar att den budgetförvaltningsanalys som fogats till 2004 års inkomstoch utgiftsredovisning ger en god överblick över de viktigaste ekonomiska utfallen för det år som granskas och att den innehåller en kort sammanfattning av generaldirektörernas verksamhetsrapporter. Den skulle dock vinna ytterligare på om generaldirektoratens verksamheter redovisades på ett mer enhetligt sätt. |
|
28. |
Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att utan dröjsmål, och som han sedan länge lovat, utarbeta ett kort, tillgängligt och tilltalande dokument för att ge allmänheten mer information om parlamentets budgetförvaltning. (10) |
|
29. |
Europaparlamentet konstaterar att en del av institutionernas administrativa verksamhet under 2004 fortfarande var lika inriktad på anpassning till föreskrifterna i den nya budgetförordningen. Detta gjordes genom införande av nya kontrollsystem, förfaranden och arbetsmetoder, inrättande av utbildningsprogram och skapande av nya ansvarsnivåer. |
|
30. |
Europaparlamentet slår fast att de första erfarenheterna av tillämpningen av den nya budgetförordningen inom parlamentet, som är en institution som skall förvalta en administrativ budget, i vissa fall tyder på att alltför komplexa system och finansiella kretslopp har skapats. |
|
31. |
Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att meddela hur många medarbetare som för närvarande är anförtrodda med kontrolluppgifter (förhandskontroll, internrevision) och hur många medarbetare som, i jämförelse med detta, arbetade vid det tidigare direktoratet för ekonomistyrning. Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren i detta sammanhang att utarbeta en analys och en bedömning av det nya systemet jämfört med det tidigare ekonomistyrningssystemet, som gör det möjligt att uttala sig om huruvida de utökade personalresurserna kan motiveras. |
|
32. |
Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt i punkt 34 i den ovannämnda resolutionen av den 12 april 2005 och i den ovannämnda resolutionen av den 21 april 2004, samt i sin resolution av den 8 april 2003 (11), nämligen ”att ansvarsfriheten inte bara skall hänföra sig till den förvaltningsverksamhet som utövats av parlamentets generalsekreterare och administration utan också omfatta de beslut som fattats av parlamentets styrande organ, alltså talmannen, presidiet och talmanskonferensen”. |
|
33. |
Europaparlamentet kritiserar starkt presidiet och det ansvariga utskottet för deras passivitet. Parlamentet uppmanar dem att omgående uppfylla kraven enligt punkterna 16 och 17 i parlamentets ovannämnda resolution av den 21 april 2004 och utarbeta förslag till definition av den exakta praktiska betydelsen av det politiska ansvar som tillskrivs medlemmar i parlamentets styrande organ när det gäller utövandet av befogenheter och beslutsfattande som får betydande ekonomiska konsekvenser. |
|
34. |
Europaparlamentet uppmanar presidiet att i förväg ingående samråda med personer som berörs av dess beslut, för att göra beslutsprocessen mer transparent. Dessutom uppmanar Parlamentet presidiet att årligen lägga fram en verksamhetsrapport som - med tanke på den demokratiska ansvarsskyldigheten - bör ingå i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. |
|
35. |
Europaparlamentet understryker att parlamentet inte beviljar generalsekreteraren, utan talmannen, ansvarsfrihet. Parlamentet förväntar sig därför att denne står till förfogande för en dialog med budgetkontrollutskottet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet. |
Generaldirektörernas verksamhetsrapporter
|
36. |
Europaparlamentet påpekar att parlamentets generalsekreterare översände generaldirektörernas verksamhetsrapporter för 2004 till budgetkontrollutskottet den 21 april 2005. I samband med detta förklarade generalsekreteraren i egenskap av delegerad utanordnare att han hade tillräckliga garantier för att parlamentets budget hade genomförts enligt principerna om en sund ekonomisk förvaltning samt att de ramar som införts för kontrollerna gav nödvändiga garantier för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. |
|
37. |
Europaparlamentet konstaterar att de olika verksamhetsberättelserna är mycket olika när det gäller omfång, längd, utformning och graden av information från enheterna inom generaldirektoraten. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att i framtiden harmonisera verksamhetsrapporternas disposition och struktur i enlighet med revisionsrättens förslag från förra året (punkt 9.16 i revisionsrättens årsrapport för 2003). Därmed blir rapporterna lättare att både läsa och jämföra. |
|
38. |
Europaparlamentet uppmanar sin administration att i fortsättningen översända slutversionen av verksamhetsrapporterna, inbegripet utanordnarnas förklaringar och alla bilagor, till budgetkontrollutskottet. |
|
39. |
Europaparlamentet välkomnar att alla generaldirektörer har lämnat en revisionsförklaring om de finansiella transaktionerna inom sin enhet. I ett enda fall - förfarandet för offentlig upphandling inom generaldirektoratet för information - påpekades brister, som dock inte medfört några reservationer. |
|
40. |
Europaparlamentet upprepar sitt förslag från punkt 30 i den ovannämnda resolutionen av den 12 april 2005 att det vore önskvärt om man, i syfte att skapa en bättre förståelse för det verkliga värdet av utanordnarnas undertecknade förklaringar, i framtiden införde ett standardiserat format med klar åtskillnad mellan de frågor som föranleder en ”iakttagelse” från generalsekreteraren (utan att ifrågasätta hans revisionsförklaring) och andra allvarliga frågor som rättfärdigar en ”reservation”. |
|
41. |
Europaparlamentet konstaterar att följande allmänna utmaningar kan utläsas av slutsatserna av verksamhetsrapporterna:
|
Internrevisorns årsrapport
|
42. |
Europaparlamentet poängterar att internrevisorns årsrapport samt generalsekreterarens och generaldirektörernas förklaringar och verksamhetsrapporter spelar en viktig roll för den bedömning som görs av revisionsrätten och den myndighet inom parlamentet som beviljar ansvarsfrihet. |
|
43. |
Europaparlamentet påpekar att de interna kontrollsystem som inrättats av de delegerade utanordnarna har följande kontrollsyften: överensstämmelse med gällande lagstiftning, tillämpliga regler och rådande praxis, förvaltningsinformationens och registreringarnas tillförlitlighet samt transaktionernas effektivitet, ändamålsenlighet och ekonomiska prestanda. |
|
44. |
Europaparlamentet påminner vidare om att utanordnarna måste följa 22 miniminormer för att målen för kontrollerna skall nås. Dessa normer kan sammanfattas i fem delar: kontrollmiljö, prestationer och riskhantering, information och kommunikation, kontrollverksamheten samt övervakning (granskning och utvärderingar). |
|
45. |
Europaparlamentet konstaterar att enheten för internrevision under 2004 producerade 13 rapporter om generaldirektoratens interna ram för övervakning och kontroll och undersökte den ekonomiska förvaltningen vid fyra av parlamentets informationskontor. |
|
46. |
Europaparlamentet betonar att följande slutsatser kan dras av de handlingsplaner som antagits på grundval av granskningsrapporterna:
|
|
47. |
Europaparlamentet anser mot bakgrund av de vunna erfarenheterna att de ansvariga delegerade utanordnarna måste se till att
Europaparlamentet anser att internrevisorn bör kontrollera att åtgärder tillämpas på ett korrekt sätt vid sin översyn av den interna kontrollramen. |
|
48. |
Europaparlamentet konstaterar att dessa tyngdpunkter återspeglas i generalsekreterarens handlingsplan, med förbehåll för synpunkterna i punkt 47. |
|
49. |
Europaparlamentet konstaterar att anbudsförfarandet och ersättningarna för utgifter för parlamentsledamöternas assistenter granskas löpande. Dessa granskningsrapporter bör utvärderas inom förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet för 2005. |
|
50. |
Europaparlamentet uppmanar internrevisorn att vid sin granskning av utgiftstransaktionernas korrekthet och laglighet även beakta principen om effektivitet och kostnadsmedvetenhet inom medelsförvaltningen. |
|
51. |
Europaparlamentet ber internrevisorn att inte bara förelägga budgetkontrollutskottet sina årsrapporter utan att också ge en muntlig förklaring till dem. |
Tilldelning av kontrakt
|
52. |
Europaparlamentet påminner om att förfarandena för planering, offentliggörande och tilldelning av upphandlingskontrakt ändrades genom budgetförordningen och genomförandebestämmelserna (13), som trädde i kraft den 1 januari 2003. Parlamentet påminner vidare om att institutionerna förelägger budgetmyndigheten rapporter om förhandlingsförfaranden och om kontrakt som inte omfattas av direktiven om offentlig upphandling. En förteckning över kontraktsparter vid kontrakt över 50 000 euro, men under gränsen för dessa direktiv, offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, medan kontrakt mellan 13 800 euro och 50 000 euro offentliggörs på institutionernas hemsida. Dessutom uppmanade Europaparlamentet generalsekreteraren 2003 att varje år rapportera om de avtal som ingåtts. (14) |
|
53. |
Europaparlamentet noterar att årsrapporten innehåller följande uppgifter om de avtal som ingåtts under 2004:
|
|
54. |
Europaparlamentet konstaterar att internrevisorn för närvarande granskar anbudsförfarandena i hela institutionen. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att på lämpligt sätt informera budgetkontrollutskottet om innehållet i rapporten. |
|
55. |
Europaparlamentet beklagar att de kontrakt som tilldelas genom öppet anbudsförfarande sjönk kraftigt under 2004 när det gäller både antal och volym. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att ange orsakerna till detta. |
|
56. |
Europaparlamentet ställer frågan om en kontraktsdatabas som krävs enligt artikel 95 i budgetförordningen redan har inrättats och är färdig att tas i bruk. |
|
57. |
Europaparlamentet ställer frågan om parlamentets förslag till ändring av budgetförordningen (15) (tilldelning genom konkurrensutsatt upphandling vid förfaranden med lågt kontraktsvärde och informationsutbyte vid anbudsinfordran på elektronisk väg) från förra året har accepterats. |
Parlamentsutskottens verksamhet
|
58. |
Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentets uppgift, enligt artikel 276 i EG-fördraget, är att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten, varvid detta omfattar samtliga utgiftsområden. Parlamentet beklagar därför att det inte var möjligt för budgetkontrollutskottet, till följd av befintliga parlamentsinterna bestämmelser för organisationen av delegationsbesök i tredjeländer, att i rätt tid genomföra den tillfälliga delegationens inplanerade besök till Europeiska byrån för återuppbyggnad i Kosovo. |
|
59. |
Europaparlamentet uppmanar därför de ansvariga organen i Europaparlamentet att göra det möjligt för budgetkontrollutskottet att vid utövandet av sina parlamentariska skyldigheter inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet, i förekommande fall, snabbt och utan onödig administrativ börda skicka mindre delegationer till medlemsstater och tredjeländer för att på ort och ställe utföra nödvändiga kontroller. |
Politiska grupper (översyn av konton och förfaranden - budgetpost 3701)
|
60. |
Europaparlamentet påminner om att det i punkt 2.7.3 i bestämmelserna om utnyttjande av medel för budgetpost 3701 (16) föreskrivs att presidiet och budgetkontrollutskottet skall behandla de politiska gruppernas granskade årliga inkomst- och utgiftsredovisningar i enlighet med de befogenheter som de har tilldelats genom parlamentets arbetsordning. |
|
61. |
Europaparlamentet upprepar att de politiska grupperna själva har ett ansvar för förvaltningen och användningen av sina anslag i parlamentets budget och att befogenheterna inom institutionens enhet för internrevision inte sträcker sig till villkoren för hur anslagen i budgetpunkt 3701 (ungefär 3,2 procent av parlamentets totala budget) utnyttjas. |
|
62. |
Europaparlamentet välkomnar att de politiska grupperna har offentliggjort sina interna finansiella bestämmelser och sina räkenskaper för 2004 på parlamentets hemsida. |
|
63. |
Europaparlamentet ställer frågan om de politiska grupperna har stött på problem med tillämpningen av principerna för den nya budgetförordningen och genomförandebestämmelserna. |
|
64. |
Europaparlamentet noterar att anslagen under budgetpost 3701 var fördelade enligt följande 2004:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
65. |
Europaparlamentet konstaterar att de politiska gruppernas externa revisorer har bekräftat att räkenskaperna har utförts i överensstämmelse med gällande bestämmelser och internationella redovisningsnormer. |
|
66. |
Europaparlamentet noterar att presidiet behandlade och godkände de politiska gruppernas rapporter om budgetgenomförandet och revisorernas rapporter den 29 september 2005. |
|
67. |
Europaparlamentet konstaterar att grupperna i regel inte fullt ut har utnyttjat de medel som ställts till deras förfogande. |
|
68. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i de kommande förhandlingarna om ändring av budgetförordningen definitivt och fullständigt reglera hur de medel som i parlamentets budget anslås till de politiska grupperna skall behandlas rättsligt, vilket Europaparlamentet fordrade i sin ståndpunkt av den 15 mars 2006 (20). |
Ersättning till ledamöterna
|
69. |
Europaparlamentet välkomnar att dess ovannämnda ledamotsstadga, efter rådets godkännande den 19 juli 2005, kommer att träda i kraft första dagen under den valperiod som inleds 2009. |
|
70. |
Europaparlamentet påpekar att bestämmelserna om ledamöternas utgifter och ersättningar (21) anpassades till budgetförordningen i maj 2004. |
|
71. |
Europaparlamentet påminner om presidiets beslut av den 28 maj 2003 att förfarandet för antagande av de nya bestämmelserna om ledamöternas utgifter och ersättningar, som planeras i presidiet, skall inledas efter att Europaparlamentets ledamotsstadga har antagits i plenum och enligt tidsplanen för stadgans ikraftträdande. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att informera budgetkontrollutskottet om vilka åtgärder presidiet hittills har vidtagit. |
|
72. |
Europaparlamentet uppmanar presidiet att genomföra de planer som redan förutses i ledamotsstadgan och som parlamentet ställt sig bakom, för att skapa ett system, för de ledamöter som så önskar, där ledamöterna endast ersätts för de reseutgifter som de faktiskt ådragit sig. |
Sekretariatsersättning
|
73. |
Europaparlamentet konstaterar att presidiet den 13 december 2004 antog ändringsförslag till reglerna för sekretariatsersättning (22) som bland annat syftar till att skapa större överensstämmelse mellan dessa regler och budgetförordningens krav. |
|
74. |
Europaparlamentet beklagar att praktikantkontrakt och tjänsteleverantörskontrakt med oberoende personer, företag eller stiftelser fram till juli 2004 infördes i parlamentets datasystem med samma kod, utan hänsyn till typen av kontrakt eller om kontraktet gällde en assistent eller en praktikant. |
|
75. |
Europaparlamentet beklagar att generalsekreteraren inte har fått tillräcklig information om de belopp som betalats ut till den stora andel assistenter som anställts genom tjänsteleverantörer. Parlamentet välkomnar den information som generalsekreteraren lämnat om de belopp som betalats till assistenter som varit anställda direkt av ledamöterna eller som betalats genom betalningsombud. |
|
76. |
Europaparlamentet beklagar att 87,2 procent av ledamöterna den 20 februari 2006 inte hade tillhandahållit parlamentet utgiftsredovisningar för ersättningen för utgifter för parlamentsassistenter, som skulle ha överlämnats senast den 1 november 2005, vilket föreskrivs i artiklarna 14.5 e och 14.6 b och c i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, och som innehåller förklaringar om assistenternas anslutning till ett socialförsäkringssystem om de är anställda under ett tjänsteleverantörskontrakt. Parlamentet beklagar vidare att parlamentet ännu inte slutit ramavtal med företag som är specialiserade på förvaltning, i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, av skatte- och socialförsäkringsärenden i samband med anställningskontrakt, vilket föreskrivs i artikel 14.5 f i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter och vilket begärts åtminstone sedan juli 2004. |
|
77. |
Europaparlamentet insisterar på att enskilda uppmaningar till de ledamöter som ännu inte lämnat in handlingar skulle vara det effektivaste sättet att lösa problemet med handlingar som saknas efter sista inlämningsdatum från dessa ledamöter och som avser ersättningen för utgifter för parlamentsassistenter. |
|
78. |
Europaparlamentet uppmanar presidiet att snarast slutföra diskussionerna om resultatet av arbetet inom den parlamentariska arbetsgruppen för parlamentsledamöternas assistenter. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att informera budgetkontrollutskottet om arbetsgruppens förslag och presidiets beslut. |
|
79. |
Europaparlamentet uppmanar presidiet att utarbeta en stadga för parlamentsledamöternas assistenter där bland annat anställnings-, arbets-, socialförsäkrings- och skattevillkoren regleras. Parlamentet begär med eftertryck att denna stadga träder i kraft snarast möjligt. |
Den frivilliga pensionsplanen
|
80. |
Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten i sina årsrapporter för de senaste tre åren har påpekat att det måste införas en tillräcklig rättslig grund för den särskilda pensionsplanen för Europaparlamentets ledamöter. Rätten påpekade också att det krävs tydliga bestämmelser i händelse av underskott (23). Parlamentet konstaterar dock att parlamentets rättstjänst anser att en tillräcklig rättslig grund för den frivilliga pensionsplanen redan existerar i enlighet med Europaparlamentets självbestämmanderätt enligt artikel 199 i EG-fördraget (tidigare artikel 142 i EEG-fördraget) som ger Europaparlamentet rätt att vidta de åtgärder som man behöver för sin interna organisation, och att dessutom artikel 27 i ledamotsstadgan kommer att utgöra rättslig grund för pensionsplanen när stadgan väl träder i kraft (24). |
|
81. |
Europaparlamentet framhåller dessutom årets verksamhetsrapport från GD Finans, i vilken med avseende på den frivilliga pensionsplanen följande för budgetåret 2004 räknas upp:
|
|
82. |
Europaparlamentet konstaterar att den frivilliga pensionsfonden i november 2005 hade 475 medlemmar. Dessa betalade in ett månatligt bidrag - från den allmänna kostnadsersättningen - på 948 euro (1/3). Parlamentet betalade in ett månatligt belopp på 1 896 euro (2/3). Parlamentet konstaterar också att det under 2004 infördes ett belopp på 10 300 000 euro för det frivilliga pensionsplanen i budgeten. |
|
83. |
Europaparlamentet konstaterar att pensionsfonden den 31 december 2004 hade ett försäkringstekniskt underskott på 43 756 745 euro och en finansieringsnivå på 76,8 procent och att underskottet per den 31 december 2005 hade minskat väsentligt till 28 875 417 euro och finansieringsnivån ökat till 86,1 procent (25). |
|
84. |
Europaparlamentet konstaterar att en medlem från och med 60 års ålder och efter bara fem bidragsår från och med januari 2005 kan lyfta en månatlig pension av 1 276 euro. |
|
85. |
Europaparlamentet konstaterar att presidiet mellan 2002 och 2005 inte vidtog några åtgärder till följd av revisionsrättens iakttagelser. Parlamentet konstaterar att presidiet den 30 november 2005 godkände följande åtgärder:
|
|
86. |
Europaparlamentet anser att förhållandet mellan parlamentet och pensionsfonden redan detta år bör få en avtalsmässig grund. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att i december 2006 till budgetkontrollutskottet överlämna en rapport om vilka resultat som uppnåtts. |
|
87. |
Europaparlamentet anser vidare att ledamöternas avgifter till den frivilliga pensionsplanen skall betalas direkt från personlig inkomst och inte genom parlamentets system för kostnadsersättningar. Parlamentet noterar dock att när det gäller det nuvarande systemet för betalningar kom revisionsrätten i sitt yttrande nr 5/99 fram till slutsatserna att från fondens och medlemmarnas synvinkel har systemet fungerat effektivt. Det har dessutom gjort det möjligt för parlamentet att korrekt beräkna vad man är skyldig att betala, då parlamentet enligt bestämmelserna måste betala två gånger det belopp som ledamöterna faktiskt betalar. Parlamentet konstaterar att revisionsrätten inte såg några problem med att behålla systemet under förutsättning att det definieras bättre och dess förvaltning läggs fast i ett formellt dokument. |
|
88. |
Europaparlamentet noterar med oro att systemet med att räkna av ledamöternas bidrag till pensionsplanen från deras kostnadsersättningar kan leda till anklagelser om att offentliga medel används för privata pensionsinbetalningar, och uppmanar därför parlamentets presidium att senast den 31 mars 2007 föreslå åtgärder som garanterar att sådana inbetalningar görs direkt mot faktura av de medlemmar som är anslutna till pensionsplanen. |
|
89. |
Europaparlamentet konstaterar att efter ledamotsstadgans ikraftträdande 2009 skall alla ledamöter behandlas lika, och att tilläggspensionsfonden inte längre får acceptera några nya medlemmar. Därför anser parlamentet att från och med den nya ledamotsstadgans ikraftträdande
|
Politiska partier på europeisk nivå
|
90. |
Europaparlamentet noterar att de europeiska politiska partiernas bokföring 2004 såg ut som följer:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
91. |
Europaparlamentet understryker att partiernas externa revisorer har bekräftat att räkenskaperna har utförts i överensstämmelse med gällande bestämmelser och internationella redovisningsstandarder. |
|
92. |
Europaparlamentet understryker att partierna på europeisk nivå ännu inte har kunnat utnyttja de medel som ställts till deras förfogande fullt ut. |
|
93. |
Europaparlamentet påminner om att man i sin ståndpunkt av den 15 mars 2006 (26) om ändring av budgetförordningen föreslog att egna medel för politiska partier på Europeisk nivå rättsligt skall behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (27). |
|
94. |
Europaparlamentet påminner om att det ansvariga utskottet inom kort kommer att lägga fram ett betänkande om tillämpningen av förordning (EG) nr 2004/2003 och att förordningen för första gången tillämpades under 2004. |
|
95. |
Europaparlamentet uppmanar presidiet att uppmärksamma följande överväganden om en effektivare tillämpning av förordning (EG) nr 2004/2003:
|
Anställning av personal från de nya medlemsstaterna
|
96. |
Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att senast i slutet av december 2006 rapportera om de framsteg som gjorts för att anställa personal från de nya medlemsstaterna uppdelade per kategori (tolkar, översättare, administrativ personal osv.). |
Utgifter för tolktjänster (revisionsrättens särskilda rapport 5/2005)
|
97. |
Europaparlamentet understryker att flerspråkigheten är ett av de främsta kännetecknen för Europeiska unionen. Den ger uttryck för EU:s kulturella och språkliga mångfald och säkerställer likabehandling av dess medborgare. Parlamentet understryker att genom flerspråkigheten garanteras medborgarnas rätt att kommunicera med EU:s institutioner på ett av unionens officiella språk. Därmed ges medborgarna möjlighet att utöva sin rätt till demokratisk kontroll. |
|
98. |
Europaparlamentet påpekar att man har behandlat revisionsrättens särskilda rapport 5/2005 utförligt i en särskild resolution. |
|
99. |
Europaparlamentet medger att dess ofta förekommande resor mellan sina säten förorsakar betydligt högre kostnader inom ett antal verksamhetsområden, inbegripet tolkning, vilket Europeiska revisionsrätten konstaterade i sin särskilda rapport 5/2005. |
Interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning: konsekvensanalys
|
100. |
Europaparlamentet hänvisar till sitt beslut av den 9 oktober 2003 om ingående av ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning (28) och noterar arbetsgruppens slutsatser om konsekvensanalyser (29). Parlamentet anser mot denna bakgrund följande:
|
|
101. |
Europaparlamentet anser att integreringen av konsekvensanalyserna medför risker som kan inverka negativt på det parlamentariska arbetet. Parlamentet anser mot denna bakgrund följande:
|
|
102. |
Europaparlamentet uppmanar därför generalsekreteraren och de ansvariga parlamentariska organen att förklara hur de avser att genomföra denna aspekt av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. |
Uppföljning av resolutionen om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2003
|
103. |
Europaparlamentet välkomnar att granskningsrapporterna från enheten för internrevision fått genomslag i generalsekreterarens omarbetade handlingsplan, som denne lade fram för Europaparlamentets ansvariga organ tillsammans med sin revisionsförklaring. Denna handlingsplan innehåller 47 enskilda åtgärder. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att förklara vilka av åtgärderna som han prioriterar. |
|
104. |
Europaparlamentet konstaterar att parlamentet har hand om genomförande av budgetpost 3701 för de grupplösa ledamöterna och att parlamentet har intygat tillförlitligheten i genomförandet. Dokument knutna till denna budgetpunkt är offentliggjorda på parlamentets webbplats. |
|
105. |
Europaparlamentet konstaterar att generalsekreterarens förslag lades fram för presidiet för diskussion och omröstning både när det gällde ett standardbrev för urval av externa revisorer för de politiska grupperna och när det gäller gruppordförandens ekonomiska rapport. Inget beslut har hittills fattats. Parlamentet uppmanar presidiet att informera budgetkontrollutskottet om resultatet av överläggningarna. |
|
106. |
Europaparlamentet konstaterar att parlamentet under 2004, som en förberedelse inför tillämpningen av stadgan för Europaparlamentets ledamöter, tekniskt började föra samman de olika administrativa system för ersättning till parlamentsledamöterna för allmänna utgifter som dittills hade fungerat oberoende av varandra (PAM-projektet - Portail Applicatif des Membres). |
|
107. |
Europaparlamentet konstaterar att disciplinnämnden har slutfört sitt arbete med att fastställa ansvaret för skillnaden på 4 136 125 belgiska franc mellan kontantsituationen och motsvarande konton 1982. Parlamentet förväntar sig att beloppet betalas tillbaka inklusive utlåningsränta. |
|
108. |
Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att presidiet den 12 december 2005 antog slutrapporten från arbetsgruppen för gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (arbetsgruppen för EMAS) och att rapporten om miljöförvaltningssystemet inom institutionen offentliggjordes på parlamentets webbplats i februari 2006. |
|
109. |
Europaparlamentet konstaterar att IT-tjänsterna för ledamöterna har förbättrats ytterligare, framför allt genom följande åtgärder:
|
|
110. |
Europaparlamentet insisterar på att elektroniska signaturer, för vilka ett pilotprojekt pågår, skall införas så snart som möjligt så att ledamöterna kan underteckna dokument som ändringsförslag och parlamentsfrågor utan att skicka pappersdokument, vilket skulle öka effektiviteten i ledamöternas parlamentsarbete. |
|
111. |
Europaparlamentet konstaterar att kvestorerna den 16 november 2005 beslutade att utskottens dokument även fortsättningsvis skall ställas till utskottsledamöternas förfogande men att kopior av de texter som beslutats i Strasbourg och pressmeddelanden dock inte längre kommer att delas ut i pappersform. |
(2) EUT C 301, 30.11.2005, s. 1.
(3) EUT C 302, 30.11.2005, s.100.
(4) EGT L 248, 16.9.2002, s.1.
(5) Bur/ann/fin - PE 349.540.
(6) Antagna texter, P6_TA(2006)0158.
(7) EUT C 300 E, 11.12.2003, s. 303.
(8) EUT L 196, 27.7.2005, s. 28.
(9) EUT L 262, 7.10.2005, s 1.
(10) Generalsekreterarens svar på punkt 9 i Europaparlamentets resolution av den 21 april 2004 om beviljande av ansvarsfrihet för 2002 (EUT L 330, 4.11.2004, s. 160).
(11) EUT L 148, 16.6.2003, s. 62.
(12) Punkt 40 i parlamentets ovannämnda resolution av den 12 april 2005.
(13) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 31.12.2002, s. 1). Förordningen såsom ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1261/2005 (EUT L 201, 2.8.2005, s. 3).
(14) Punkt 90 i Europaparlamentets ovannämnda resolution av den 8 april 2003.
(15) Punkt 73 i Europaparlamentets ovannämnda resolution av den 12 april 2005.
(16) Presidiets beslut av den 30 juni 2003.
(17) Enligt genomförandebestämmelserna för budgetpost 3701.
(18) Anslag endast för första halvåret 2004.
(19) Presidiets beslut av den 29 september 2005.
(20) Antagna texter, P6_TA(2006)0085, ändring 63.
(21) PE 113.116.
(22) Artiklarna 14-16 i bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar för ledamöterna.
(23) EUT C 301, 20.11.2005, tabell 9.2. EUT C 293, 30.11.2004, tabell 9.3. EUT C 286, 28.11.2003, punkt 9.15.
(24) Generalsekreterarens skrivelse till parlamentets presidium - Förvaltningen av ledamöternas frivilliga pensionsplan, november 2005, PE 356.020/BUR./REV.
(25) Källa: Pensionsfonden ASBL - årsredovisningen för 2005.
(26) Antagna texter P6_TA(2006)0085, ändring 99.
(27) EUT L 297, 15.11.2003, s.1.
(28) EUT C 81 E, 31.3.2004, s. 84.
(29) Adonis: 03-DGIII(04)D/19596.
P6_TA(2006)0364
Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (utbildning) ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (KOM(2005)0450 - C6-0291/2005 - 2005/0179(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0450) (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 251.2 och artikel 149.4 och 150.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0291/2005), |
|
— |
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0255/2006). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TC1-COD(2005)0179
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 september 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 149.4 och 150.4,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Rörlighet inom allmän och yrkesinriktad utbildning ingår i den fria rörligheten för personer - dvs. en grundläggande frihet som skyddas genom fördraget - och är ett av huvudmålen i Europeiska unionens verksamhet på utbildningsområdet vilken grundar sig på gemensamma värderingar och respekt för mångfalden. Det är ett väsentligt verktyg för att inrätta ett genuint europeiskt område för livslångt lärande, ett instrument för att öka sysselsättning och minska fattigdom och för att bidra till att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap. |
|
(2) |
Rörlighet för medborgarna närmare varandra och underlättar ömsesidig förståelse. Den främjar solidaritet och tankeutbyte samt ökar kunskaperna om de olika kulturer som Europa består av. På detta sätt bidrar rörligheten till ekonomisk, social och regional sammanhållning. |
|
(3) |
En intensifierad rörlighet och utbytesverksamhet i utbildningssyfte i Europa och evenemang som det europeiska året för arbetstagarnas rörlighet 2006 är av avgörande betydelse för att uppnå Lissabonmålet om att göra Europa till den mest innovativa och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin år 2010. |
|
(4) |
Bättre förutsättningar för rörlighet i utbildningssyfte inom EU kommer att bidra till att upprätta en kunskapsbaserad ekonomi, vilket är grundläggande för att skapa nya arbetstillfällen, hållbar utveckling, forskning och innovation i medlemsstaterna. |
|
(5) |
Det behövs ett ökat stöd till rörligheten inom EU från alla berörda parter, inklusive offentliga myndigheter, för att förbättra de europeiska utbildningssystemens kvalitet och effektivitet. |
|
(6) |
Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/613/EG av den 10 juli 2001 om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare (4) var den första rekommendation som antogs i syfte att underlätta gemenskapens insatser för att främja rörlighet. |
|
(7) |
Av det arbete som utförts av expertgruppen som tillsattes av kommissionen i enlighet med punkt III.a i den rekommendationen och av den första uppföljningsrapporten framgår både de framsteg som gjorts på nationell och europeisk nivå vad gäller rörlighet i utbildningssyfte och behovet av att inrikta sig inte bara på att kvantitativt öka rörligheten utan främst på att förbättra dess kvalitet. |
|
(8) |
Detta mål kan man försöka uppnå bland annat genom att anta en kvalitetsstadga för rörlighet i form av en rekommendation, där man fastställer en rad principer på området, vilka ska genomföras frivilligt. |
|
(9) |
Den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (nedan kallad ”stadgan”) bör även beakta de särskilda behov personer med funktionshinder och missgynnade grupper har. |
|
(10) |
Stadgan bör bidra till att öka utbyten, underlätta erkännande av såväl utbildningsperioder, som examina och yrkeskvalifikationer, samt skapa ömsesidigt förtroende så att samarbetet mellan berörda myndigheter, organisationer och aktörer på rörlighetsområdet förbättras och förstärks. Frågan om överföring av lån, stipendier och socialförsäkringar bör också beaktas. |
|
(11) |
Stadgan är avsedd att komplettera, inte ersätta, de särskilda bestämmelser som finns i Erasmusstadgan för studerande (”Erasmus Student Charter”). |
|
(12) |
Stadgan bör av myndigheterna hållas lätt tillgänglig, på mottagarnas respektive språk, för alla studerande och personer som genomgår utbildning, organisationer och övriga aktörer på rörlighetsområdet i hem- och värdländerna, och den bör behandlas som ett referensdokument. |
|
(13) |
Nyttan med rörlighet beror i hög grad på hur bra de praktiska arrangemangen är, dvs. information, förberedelse, stöd och erkännande av de erfarenheter och färdigheter som deltagarna förvärvat under utbildningsperioderna. De medverkande personerna och organisationerna kan avsevärt höja dess värde genom noggrann planering och lämplig utvärdering. |
|
(14) |
Europass (5) är ett särskilt användbart instrument för att utveckla öppenhet och erkännande i syfte att främja rörligheten. |
|
(15) |
Det är önskvärt att principerna i stadgan inte bara tillämpas på själva rörlighetsperioden utan också tiden före och efter den. |
|
(16) |
En utbildningsplan bör utarbetas i förväg. En allmän förberedelse av deltagarna är också nödvändig, med beaktande av den språkliga förberedelsen. Härvid bör behöriga myndigheter och organisationer tillhandahålla stöd. |
|
(17) |
Alla administrativa och ekonomiska frågor bör lösas före avresan, till exempel vilka bidrag som finns tillgängliga, vem som står för kostnaderna och försäkringsskyddet i värdlandet. |
|
(18) |
Under utlandsvistelsen kan rörlighetens kvalitet förbättras genom att man erbjuder t.ex. handledning för deltagarna. |
|
(19) |
Tydliga och detaljerade uppgifter om all utbildning eller praktik som deltagaren genomgått i värdlandet, inbegripet längden på utbildningen eller praktiken, bör bidra till att underlätta erkännandet av dessa vid återvändandet till hemlandet. |
|
(20) |
Öppenhet och god förvaltning kräver att man klart anger vilka aktörer som ansvarar för varje etapp och insats i rörlighetsprogrammet. |
|
(21) |
För att säkerställa rörlighetens övergripande kvalitet är det önskvärt att garantera fri rörlighet för alla EU-medborgare och att stadgans principer och tillämpliga rekommendationer så långt det är möjligt tillämpas vid all slags rörlighet i utbildnings- eller yrkesutvecklingssyfte: allmän och yrkesinriktad utbildning; formellt eller informellt lärande inbegripet volontärarbete och frivilliga projekt; korta eller långa rörlighetsperioder; lärande vid skolor, inom högre utbildning eller arbetsrelaterat lärande; åtgärder i samband med livslångt lärande. |
|
(22) |
Med tanke på rörlighetsåtgärdernas vitt skilda natur och varaktighet kan medlemsstaterna anpassa genomförandet av stadgan till omständigheterna, t.ex. till särskilda situationer och program. Medlemsstaterna kan göra vissa av punkterna obligatoriska och betrakta de övriga som frivilliga. |
|
(23) |
Eftersom målen för denna rekommendation inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av rekommendationens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna rekommendation inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
HÄRMED REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA ATT
|
1. |
anta och främja användandet av den åtföljande stadgan som ett sätt att förbättra personlig och yrkesrelaterad utveckling, |
|
2. |
rapportera om hur de genomför denna rekommendation och om kompletterande åtgärder som de vidtar för att främja rörligheten, särskilt vad gäller kvalitetsaspekten, i sina nationella bidrag till arbetsprogrammet Utbildning 2010 från och med det andra året efter antagandet av denna rekommendation, |
|
3. |
fortsätta det nära samarbetet och samordna sina åtgärder för att undanröja direkta eller indirekta hinder för EU-medborgarnas rörlighet, |
|
4. |
erbjuda lämpligt stöd och lämplig infrastruktur för rörlighet i utbildningssyfte i syfte att höja medborgarnas utbildningsnivå, |
|
5. |
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att främja rörligheten, se till att all relevant information är lättförståelig och tillgänglig för alla, t.ex. genom en introduktionsguide om rörlighet eller en förteckning över stödorganisationer samt förbättra förutsättningarna för rörlighet. |
HÄRMED UPPMANAS KOMMISSIONEN ATT
|
1. |
uppmuntra nationella kontor och andra organisationer som är verksamma på utbildnings- och rörlighetsområdet att använda stadgan, |
|
2. |
fortsätta samarbeta med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter, så att ändamålsenlig information och nyttiga erfarenheter kan utbytas om genomförandet av de åtgärder som förespråkas i denna rekommendation, |
|
3. |
i nära samarbete med berörda myndigheter förbättra eller upprätta könsspecifik statistik om rörlighet i utbildningssyfte. |
|
4. |
betrakta denna rekommendation som en helhet tillsammans med rekommendation 2001/613/EG och därför ta med de tvåårsrapporter som krävs enligt den rekommendationen i de allmänna rapporterna om arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. |
Utfärdad i ... den ...
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 88, 11.4.2006, s. 20.
(2) EUT C 206, 29.8.2006, s. 40.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 september 2006.
(4) EGT L 215, 9.8.2001, s. 30.
(5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).
BILAGA
EUROPEISKA KVALITETSSTADGAN FÖR RÖRLIGHET
INLEDNING
Rörligheten, som stärkts genom handlingsplanen för rörlighet från år 2000 (1) och genom Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/613/EG av den 10 juli 2001 om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare (2) har alltid varit av starkt intresse för berörda parter. Den rekommendationen hade stor räckvidd, tog upp en rad viktiga frågor med anknytning till rörlighet och var riktad till alla som kunde få nytta av en period av lärande utomlands (både formellt och icke-formellt), däribland studenter, lärare, utbildare, volontärer och personer som genomgår yrkesutbildning. Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/ .../EG om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet, som denna stadga ingår i, har samma räckvidd men är inriktad på rörlighetens kvalitetsaspekter, vilket föreslagits av en expertgrupp som inrättades efter den första rekommendationen. Den bör bidra till att deltagarna får en positiv erfarenhet såväl i värdlandet som i sitt hemland efter återkomsten.
I denna stadga finns vägledning för rörlighet för enskilda ungdomar eller vuxna som vill ägna sig åt formellt eller icke-formellt lärande och utvecklas som individer och i sitt yrke. Stadgan har utformats som ett grundläggande referensdokument, där nationella förhållanden beaktas och medlemsstaternas behörigheter respekteras. Dess räckvidd och innehåll kan anpassas till rörlighetsperiodens längd och den specifika utbildningen eller ungdomsverksamheten samt till deltagarnas behov. Även om den främst avser rörlighet i utbildningssyfte kan denna vägledning även vara användbar för annan slags rörlighet, exempelvis i samband med arbete.
1. Information och vägledning
Personer som kan önska delta i rörlighet bör på alla nivåer ha lika tillgång till tillförlitliga källor för information och vägledning om rörlighet och om de villkor som gäller. Bland annat bör tydlig information ges om var och en av de punkter som tas upp i denna stadga, om de utsändande och mottagande organisationernas roll och uppgifter och om de olika utbildningssystemen.
2. Utbildningsplan
Innan rörlighet i utbildningssyfte företas bör en utbildningsplan, med beaktande av den språkliga förberedelsen, utformas och godkännas av den utsändande och den mottagande organisationen samt av deltagarna. En utbildningsplan är särskilt viktig vid längre rörlighetsperioder men kan också vara till nytta vid kortare. I planen bör man ange mål och förväntade kunskapsresultat samt hur dessa bör uppnås och genomföras. Alla större förändringar av utbildningsplanen bör godkännas av alla parter. När man utformar utbildningsplanen bör man ta hänsyn till frågorna om återanpassning till hemlandet och utvärdering.
3. Individualisering
Rörlighet i utbildningssyfte ska i så stor utsträckning som möjligt passa in med den personliga utbildningsbanan, deltagarnas färdigheter och motivation och bör utveckla eller komplettera dessa.
4. Allmän förberedelse
Förberedelse av deltagarna är att rekommendera och bör anpassas till deras behov. Den bör omfatta språkliga, pedagogiska, administrativa, juridiska, personliga och kulturella aspekter samt information om ekonomiska aspekter, allt efter behov.
5. Språkliga aspekter
Språkliga färdigheter är viktiga för effektivt lärande, interkulturell kommunikation och bättre förståelse av värdlandets kultur. Deltagarna och deras sändande och mottagande organisationer bör fästa särskild vikt vid lämpliga språkliga förberedelser. Arrangemangen för rörlighet bör omfatta följande, när så är möjligt:
|
— |
bedömning av språkkunskaper före avresan och möjlighet att delta i kurser i värdlandets språk och/eller i undervisningsspråket, om det är ett annat. |
|
— |
språkligt stöd och språklig rådgivning i värdlandet. |
6. Logistiskt stöd
När så behövs bör deltagarna få lämpligt logistiskt stöd. Detta kan, beroende på omständigheterna, omfatta information och hjälp när det gäller att ordna resa, försäkring, uppehålls- eller arbetstillstånd, socialförsäkring, möjligheter att överföra statliga stipendier och lån från hemlandet till värdlandet, bostad och alla andra praktiska aspekter, inbegripet säkerhetsfrågor i samband med vistelsen.
7. Handledning
Värdorganisationen (t.ex. läroanstalten, ungdomsorganisationen, företaget) bör erbjuda någon form av handledning för att ge råd till deltagarna och hjälpa dem att integreras i värdmiljön och bör fungera som kontaktpunkt för löpande hjälp.
8. Erkännande
Om en utbildnings- eller praktikperiod utomlands ingår i ett formellt utbildningsprogram ska detta anges i utbildningsplanen och deltagarna bör få hjälp med att underlätta erkännande och certifiering, där så behövs. Den utsändande organisationen bör i utbildningsplanen åta sig att erkänna alla rörlighetsperioder som genomförts med framgång. För rörlighet av annat slag och särskilt inom ramen för icke-formell utbildning bör ett lämpligt dokument utfärdas, så att deltagaren får bevis på sitt aktiva deltagande i och resultat av lärandet på ett tillfredsställande och trovärdigt sätt. I detta sammanhang bör användningen av ”Europass” (3) uppmuntras.
9. Återanpassning och utvärdering
Efter hemkomsten, särskilt efter en längre rörlighetsperiod, bör deltagarna få vägledning om hur de kan använda de kunskaper och färdigheter de förvärvat under perioden. För återvändande efter en längre rörlighetsperiod bör det, när så behövs, finnas hjälp med återanpassning till samhället, läroanstalten eller yrkesmiljön i hemlandet. Den förvärvade erfarenheten bör utvärderas ordentligt av deltagarna tillsammans med de ansvariga organisationerna, för att bedöma om målen i utbildningsplanen uppnåtts.
10. Åtaganden och ansvar
Det ansvar som följer av dessa kvalitetskriterier bör utsändande och mottagande organisationer samt deltagarna enas om. Det bör helst bekräftas skriftligt så att alla berörda har klart för sig vem som ansvarar för vad.
(1) Resolution om en handlingsplan för rörlighet som antogs av rådet och företrädarna för medlemsstaterna vid ett möte i rådet den 14 december 2000 (EGT C 371, 23.12.2000, s. 4).
(2) EGT L 215, 9.8.2001, s. 30.
(3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).
P6_TA(2006)0365
Nyckelkompetenser för livslångt lärande ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (KOM(2005)0548 - C6-0375/2005 - 2005/0221(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0548) (1), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 251.2, 149.4 och 150.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0375/2005), |
|
— |
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0262/2006). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TC1-COD(2005)0221
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 september 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 149.4 och 150.4,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Europeiska rådet i Lissabon (den 23-24 mars 2000) kom fram till att man i ett europeiskt ramverk bör definiera de nya grundläggande färdigheterna som skall erhållas genom livslångt lärande som en väsentlig beståndsdel av Europeiska unionens svar på globalisering och övergången till kunskapsbaserade ekonomier, och underströk att människorna är Europas största tillgång. Dessa slutsatser har därefter regelbundet upprepats, bland annat vid Europeiska rådets möten i Bryssel (den 20-21 mars 2003 och den 22-23 mars 2005) och i den återupplivade Lissabonstrategin som godkändes 2005. |
|
(2) |
Europeiska rådet i Stockholm (den 23-24 mars 2001) och Barcelona (den 15-16 mars 2002) ställde sig bakom de konkreta framtida målen för de europeiska utbildningssystemen och ett arbetsprogram (Utbildning 2010) för att uppnå dessa mål före 2010. Till dessa mål hör utveckling av färdigheter för kunskapssamhället och särskilda mål för främjande av språkinlärning, främjande av företagaranda och ett övergripande behov av att främja den europeiska dimensionen inom utbildning. |
|
(3) |
Kommissionens meddelande ”Att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande” och rådets därpå följande resolution av den 27 juni 2002 om livslångt lärande (4) identifierade tillhandahållandet av ”de nya grundläggande färdigheterna” som en prioritet och betonade att livslångt lärande måste omfatta lärande från förskoleåldern till pensionsåldern. |
|
(4) |
För att förbättra gemenskapens sysselsättningssiffror betonade Europeiska rådet i Bryssel (mars 2003 och december 2003) behovet av att utveckla livslångt lärande med särskild fokus på aktiva och förebyggande åtgärder för arbetslösa och personer som inte deltar i arbetslivet. Detta byggde på en rapport från specialgruppen för sysselsättningsfrågor som betonade att människor måste kunna anpassa sig till förändringar och integreras på arbetsmarknaden och att livslångt lärande här intar en central roll. |
|
(5) |
I maj 2003 antogs de europeiska referensnivåerna (”riktmärkena”) av rådet, vilket markerar ett engagemang för mätbara förbättringar av genomsnittliga resultat i Europeiska unionen. Dessa referensnivåer omfattar läsförmåga, avbruten skolgång, antalet elever som avslutar gymnasieutbildning och vuxnas deltagande i livslångt lärande och är nära knutna till utvecklingen av nyckelkompetenser. |
|
(6) |
I rådets rapport om utbildningen i ett brett perspektiv, som antogs i november 2004, betonades att utbildning bidrar till att bevara och förnya den gemensamma kulturbakgrunden i samhället och till att förmedla grundläggande sociala och samhälleliga värderingar som medborgarskap, jämlikhet, tolerans och respekt, vilket är särskilt viktigt vid en tidpunkt då alla medlemsstater står inför frågan hur man bör hantera ökad social och kulturell mångfald. Att göra det möjligt för människor att få arbete och stanna kvar på arbetsmarknaden är en viktig del av utbildningens roll för att stärka social sammanhållning. |
|
(7) |
Av den rapport om framstegen mot Lissabonmålen inom utbildning som antogs av kommissionen 2005 framgick att inga framsteg gjorts när det gäller att minska andelen lågpresterande i läsförmåga bland 15-åringar eller höja andelen personer med avslutad gymnasieutbildning. Vissa framsteg hade gjorts när det gäller att minska antalet ungdomar som slutar skolan i förtid, men i denna takt kommer de europeiska referensnivåer för 2010 som antogs av rådet i maj 2003 inte att uppnås. Vuxnas deltagande i inlärning ökar inte tillräckligt snabbt för att referensnivåerna för 2010 skall kunna nås och uppgifter visar att lågutbildade personer är mindre benägna att delta i vidareutbildning. |
|
(8) |
I den åtgärdsram för livslång utveckling av kompetens och kvalifikationer som antogs av de europeiska arbetsmarknadsparterna i mars 2002 betonas att företag i högre grad och snabbare takt måste anpassa sina strukturer för att bibehålla sin konkurrenskraft. Mer lagarbete, avskaffande av hierarkier, delegerande av ansvarsuppgifter och större behov av multiuppdrag leder till att lärande organisationer utvecklas. Organisationers förmåga att kartlägga kompetenser, mobilisera och erkänna dem och uppmuntra utvecklingen av dem för alla arbetstagare är grunden för nya konkurrenskraftiga strategier. |
|
(9) |
Maastrichtstudien om yrkesutbildning av år 2004 visar att det finns ett betydligt gap mellan den utbildningsnivå som krävs för nya arbetstillfällen och den europeiska arbetskraftens utbildningsnivå. Av denna studie framgår att mer än en tredjedel av arbetskraften inom Europeiska unionen (80 miljoner personer) är lågutbildade, och det har uppskattats att det fram till 2010 krävs högre utbildning för närmare 50 % av de nya arbetsillfällena och gymnasieutbildning för närmare 40 %, medan endast 15% kommer att passa dem med enbart grundskoleutbildning. |
|
(10) |
I rådets och kommissionens gemensamma rapport om arbetsprogrammet Utbildning 2010 som antogs 2004 betonades behovet av att se till att alla medborgare får de kompetenser de behöver som en del av medlemsstaternas strategier för livslångt lärande. För att främja och underlätta reformer föreslås i rapporten att Europeiska unionen utarbetar gemensamma referenser och principer och prioriterar ramen för nyckelkompetenser. |
|
(11) |
I Europeiska ungdomspakten som bifogades slutsatserna från Europeiska rådet i Bryssel (22-23 mars 2005) betonades behovet av att uppmuntra utvecklingen av en gemensam kompetensbas. |
|
(12) |
Behovet av att ge ungdomar nödvändiga nyckelkompetenser och bättre utbildningsnivå är en del av de integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005-2008) som godkändes av Europeiska rådet i juni 2005. I sysselsättningsriktlinjerna efterlyser man särskilt att utbildningssystemen skall anpassas till de nya kompetenskraven genom bättre kartläggning av behoven i yrkeslivet och nyckelkompetenser som en del av medlemsstaternas reformprogram. Dessutom efterlyser man i riktlinjerna ett säkerställande av att jämställdhetsperspektivet och lika möjligheter för båda könen integreras i alla åtgärder samt att man skall uppnå en genomsnittlig sysselsättningsgrad i Europeiska unionen på 70 % totalt och minst 60 % för kvinnor. |
|
(13) |
Denna rekommendation bör bidra till utvecklingen av framtidsorienterad utbildning av god kvalitet, anpassad till det europeiska samhällets behov, genom kompletterande insatser och stöd till medlemsstaternas åtgärder för att garantera att de grundläggande utbildningssystemen erbjuder alla ungdomar möjligheter att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vuxenlivet och vilka utgör en grund för vidareutbildning och arbetslivet och att vuxna kan utveckla och uppdatera sina nyckelkompetenser med stöd av bestämmelsen om enhetliga och omfattande resurser för livslångt lärande. Denna rekommendation bör också ge beslutsfattare, utbildningsanordnare, arbetsmarknadens parter och inlärarna själva en gemensam europeisk ram för nyckelkompetenser för att underlätta nationella reformer och informationsutbyte mellan medlemsstater och kommissionen inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 i syfte att uppnå de överenskomna europeiska referensnivåerna. Vidare bör rekommendationen stödja andra relaterade politiska strategier, såsom sysselsättning och socialpolitik och annan ungdomspolitik. |
|
(14) |
Eftersom målen för denna rekommendation inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna rekommendation inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, eftersom den överlåter till medlemsstaterna att genomföra denna rekommendation. |
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS:
att medlemsstaterna utvecklar tillhandahållande av nyckelkompetenser för alla som en del av strategierna för livslångt lärande, inbegripet av strategierna för att uppnå allmän läskunnighet, och att de använder bilagan ”Nyckelkompetenser för livslångt lärande - en europeisk referensram” (nedan kallad ”referensramen”) som ett referensverktyg för att se till att
|
1. |
grundläggande utbildning och yrkesutbildning erbjuder alla ungdomar möjligheter att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vuxenlivet och som utgör en grund för vidareutbildning och arbetslivet, |
|
2. |
lämpliga åtgärder vidtas för de ungdomar som på grund av brister i utbildningen till följd av personliga, sociala, kulturella och ekonomiska omständigheter behöver särskilt stöd för att kunna att utnyttja sin fulla utbildningspotential, |
|
3. |
vuxna kan utveckla och uppdatera sina nyckelkompetenser genom hela livet, och att särskild fokus läggs på målgrupper som fastställts som prioriterade grupper i nationella, regionala och/eller lokala sammanhang, exempelvis personer som behöver uppdatera sina kvalifikationer, |
|
4. |
lämplig infrastruktur finns för vidareutbildning och yrkesutbildning för vuxna, däribland lärare och utbildare, validerings- och bedömningsförfaranden, åtgärder för att säkerställa lika tillgång till såväl livslångt lärande som arbetsmarknaden, stöd för inlärare som erkänner vuxnas olika behov och kvalifikationer, |
|
5. |
vuxenutbildning och tillhandahållande av yrkesutbildning för enskilda medborgare är enhetlig genom en nära koppling till sysselsättningspolitik, socialpolitik, kulturpolitik, innovationspolitik och annan politik som påverkar ungdomar samt genom samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, |
HÄRIGENOM NOTERAS DET ATT KOMMISSIONEN HAR FÖR AVSIKT ATT
|
1. |
bidra till medlemsstaternas ansträngningar att utveckla sina utbildningssystem och tillämpa och sprida denna rekommendation, bland annat genom att använda referensramen som referens för att underlätta ömsesidigt lärande och utbyte av goda lösningar, och följa upp utvecklingen och vartannat år i en lägesrapport om arbetsprogrammet Utbildning 2010 rapportera om vilka framsteg som gjorts, |
|
2. |
använda referensramen som referens vid tillämpningen av gemenskapens utbildningsprogram och se till att dessa program främjar förvärvandet av nyckelkompetenser, |
|
3. |
främja vidare användning av referensramen i annan gemenskapspolitik, särskilt vid tillämpningen av sysselsättnings-, ungdoms-, kultur- och socialpolitik och utveckla ytterligare förbindelser med arbetsmarknadens parter och andra organisationer som arbetar på detta område, |
|
4. |
överväga om referensramen inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 fungerar effektivt, och senast den ... (5) rapportera till Europaparlamentet och rådet om erfarenheter som gjorts och hur det kan påverka det framtida arbetet. |
Utfärdad i ... den ...
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 195, 18.8.2006, s.109.
(2) EUT C 229, 22.9.2006, s. 21.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 september 2006.
(5) Meddelande till publikationsbyrån (EUT): fyra år efter det att denna rekommendation har antagits.
BILAGA
NYCKELKOMPETENSER FÖR LIVSLÅNGT LÄRANDE - EN EUROPEISK REFERENSRAM
Bakgrund och syften
Eftersom globaliseringen ständigt ställer Europeiska unionen inför nya utmaningar kommer varje enskild medborgare att behöva en rad nyckelkompetenser för att på ett flexibelt sätt kunna anpassa sig till en snabbt föränderlig och tätt sammanlänkad värld.
Utbildning i sin dubbla sociala och ekonomiska roll har en central uppgift när det gäller att se till att europeiska medborgare får de nyckelkompetenser som krävs för att de på ett flexibelt sätt skall kunna anpassa sig till dessa förändringar.
Inlärarnas skiftande behov bör bemötas genom att man mot bakgrund av de enskilda individernas olika kompetens säkerställer att de grupper som, på grund av utbildningsmässiga nackdelar orsakade av personliga, sociala, kulturella eller ekonomiska omständigheter, behöver särskilt stöd för att utnyttja sin utbildningspotential får samma möjligheter och tillgång till utbildning. Exempel på sådana grupper är personer med bristande grundkunskaper, särskilt låg läskunnighet, personer som avbrutit sin skolgång, långtidsarbetslösa och personer som återvänder till arbetet efter en längre ledighet, äldre, invandrare och funktionshindrade personer.
Det huvudsakliga syftet med referensramen är att
|
1. |
kartlägga och fastställa de nyckelkompetenser som är nödvändiga för personlig utveckling, aktivt medborgarskap, social sammanhållning och anställbarhet i ett kunskapsbaserat samhälle, |
|
2. |
stödja medlemsstaterna i arbetet med att se till att ungdomar efter grundutbildningen har utvecklat nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vuxenlivet, och vilka utgör en grund för vidareutbildning och arbetslivet, och att vuxna kan utveckla och uppdatera sina nyckelkompetenser under hela livet, |
|
3. |
tillhandahålla ett europeiskt referensredskap för beslutsfattare, utbildningsanordnare, arbetsgivare och inlärarna själva, för att underlätta satsningar på nationell och europeisk nivå mot gemensamt överenskomna mål, samt |
|
4. |
tillhandahålla en ram för ytterligare åtgärder på gemenskapsnivå både inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 och inom gemenskapens utbildningsprogram. |
Nyckelkompetenser
Kompetens definieras här som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Nyckelkompetens är den kompetens som alla individer behöver för personlig utveckling och utveckling, aktivt medborgarskap, social integration och sysselsättning.
Denna referensram omfattar åtta nyckelkompetenser:
|
1. |
Kommunikation på modersmålet. |
|
2. |
Kommunikation på främmande språk. |
|
3. |
Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens. |
|
4. |
Digital kompetens. |
|
5. |
Lära att lära. |
|
6. |
Social och medborgerlig kompetens. |
|
7. |
Initiativförmåga och företagaranda. |
|
8. |
Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. |
Alla nyckelkompetenser anses lika viktiga, eftersom var och en av dem kan bidra till ett framgångsrikt liv i ett kunskapssamhälle. Många av dessa kunskaper och färdigheter överlappar och kompletterar varandra, och aspekter som är väsentliga på ett område stöder kompetensen på ett annat. Grundläggande kunskaper i språk, läs- och skrivkunnighet, matematiska färdigheter och kunskaper i informations- och kommunikationsteknik (IKT) är en viktig grund för lärande, och att ”lära att lära” stöder allt lärande. Det finns en rad teman som används i hela referensramen: kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor har alla en central roll när det gäller de åtta nyckelkompetenserna.
1. Kommunikation på modersmålet (1)
Definition:
Kommunikation på modersmålet är förmågan att i både tal och skrift uttrycka och tolka begrepp, tankar, känslor, fakta och åsikter (dvs. att lyssna, tala, läsa och skriva) samt språklig interaktion i lämplig och kreativ form i en rad olika samhälleliga och kulturella sammanhang - utbildning, arbete, hem och fritid.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
Kommunikativ kompetens är ett resultat av att man tillägnat sig modersmålet, vilket är nära kopplat till utvecklingen av individens kognitiva förmåga att tolka omgivningen och relatera till andra. Kommunikation på modersmålet innebär att personen besitter vissa kunskaper när det gäller ordförråd, funktionell grammatik och språkets funktioner. Man är också medveten om de olika formerna av verbal interaktion, olika litterära och icke-litterära texter, vad som kännetecknar olika stilnivåer, språkets föränderlighet samt kommunikation i olika sammanhang.
Man skall kunna kommunicera i både tal och skrift i en rad olika kommunikationssituationer och kunna följa och anpassa sin egen kommunikation till de krav som situationen ställer. Denna kompetens omfattar också förmågan att särskilja och använda texter av olika slag, att söka, samla in och bearbeta information, att använda hjälpmedel och att formulera och uttrycka sina argument i tal och skrift på ett sätt som är övertygande och lämpligt för sammanhanget.
En positiv attityd till kommunikation på modersmålet innebär en fallenhet för kritisk och konstruktiv dialog, en förmåga att bedöma estetiska kvaliteter och en vilja att sträva efter att uppnå dem samt ett intresse för samverkan med andra. Detta förutsätter en medvetenhet om språks påverkan på andra och ett behov av att förstå och använda språk på ett positivt och socialt ansvarsfullt sätt.
2. Kommunikation på främmande språk (2)
Definition:
Kommunikation på främmande språk inbegriper ungefär samma kunskaper och färdigheter som kommunikation på modersmålet. Den grundar sig på förmågan att i både tal och skrift förstå, uttrycka och tolka begrepp, tankar, känslor, fakta och åsikter (dvs. att lyssna, tala, läsa och skriva) i en rad olika samhälleliga och kulturella sammanhang - utbildning, arbete, hem och fritid - beroende på individens egna behov och preferenser. Kommunikation på främmande språk kräver också kompetens i fråga om t.ex. förhandlingsteknik och interkulturell förståelse. På individplanet varierar kunskapsnivån alltid mellan de fyra aspekterna (lyssna, tala, läsa och skriva) och mellan olika språk och beroende på personens sociala och kulturella bakgrund, miljö, behov och/eller intressen.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
Kompetens i främmande språk innebär att personen besitter vissa kunskaper när det gäller ordförråd och funktionell grammatik och att han eller hon är medveten om de olika formerna av verbal interaktion och vad som kännetecknar olika stilnivåer. Kunskaper om sociala konventioner, kulturella aspekter och språkets föränderlighet är också viktiga.
Väsentliga färdigheter avseende kommunikation på främmande språk består i förmågan att förstå talade budskap, att inleda, upprätthålla och avsluta samtal samt att läsa, förstå och producera texter anpassade efter individens behov. Man ska också kunna använda hjälpmedel och lära sig språk informellt som en del av livslångt lärande.
En positiv attityd innebär en förståelse för kulturell mångfald samt ett intresse för språk och interkulturell kommunikation.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens
Definition:
|
A. |
Matematiskt kunnande är förmågan att utveckla och tillämpa matematiskt tänkande för att lösa en rad problem i vardagssituationer. Tonvikten är lagd både vid processer och praktisk tillämpning och vid teoretiska kunskaper, med goda räknekunskaper som grund. Matematiskt kunnande är förmågan och beredvilligheten att i olika utsträckning använda matematiskt tänkande (logiskt och spatialt tänkande) och matematisk framställning (formler, modeller, konstruktioner och diagram). |
|
B. |
Vetenskaplig kompetens är förmågan och beredvilligheten att använda den vetenskapliga kunskapsbasen och vetenskapliga metoder för att förklara naturens värld i syfte att identifiera frågor och dra slutsatser på vetenskaplig grund. Teknisk kompetens betraktas som tillämpningen av dessa kunskaper och metoder i syfte att tillgodose människors behov eller önskemål. Vetenskaplig och teknisk kompetens innebär dels kunskaper om de förändringar som människan gett upphov till, dels ett ansvar som enskild medborgare. |
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
|
A. |
Bland nödvändiga kunskaper i matematik ingår goda kunskaper om tal, om måttenheter och om strukturer, grundläggande beräkningar och grundläggande matematiska framställningssätt samt kunskaper om matematiska termer och begrepp och en medvetenhet om de frågor som matematiken kan besvara. Man bör ha de färdigheter som behövs för att tillämpa grundläggande matematiska principer och processer i vardagssituationer, både hemma och på arbetet, och för att följa och bedöma matematisk argumentation. Man bör kunna föra ett matematiskt resonemang, förstå matematiska bevis och kommunicera på ett matematiskt språk samt använda lämpliga hjälpmedel. En positiv attityd när det gäller matematik grundar sig på respekt för sanningen och en beredvillighet att undersöka orsakssamband och bedöma deras validitet. |
|
B. |
När det gäller vetenskap och teknik inbegriper de väsentliga kunskaperna grundläggande principer för naturens värld, grundläggande vetenskapliga begrepp, principer och metoder samt teknik och tekniska produkter och processer och även insikter om hur vetenskap och teknik påverkar naturen. Dessa kompetenser bör sedan göra det möjligt för människor att bättre förstå de framsteg, de begränsningar och risker som är förknippade med vetenskapliga teorier, tillämpningar och teknik i samhället i stort (t.ex. när det gäller beslutsfattande, värderingar, etiska frågor och kultur). Bland färdigheterna kan nämnas förmågan att använda och hantera tekniska verktyg och maskiner och vetenskapliga uppgifter för att uppnå ett mål, fatta ett beslut eller dra en slutsats på grundval av vetenskapliga belägg. Man bör också ha kännedom om väsentliga inslag i vetenskapliga undersökningsmetoder och kunna förmedla de slutsatser som dragits och de resonemang som förts. Kompetens på detta område innefattar också en attityd som präglas av kritisk bedömning och nyfikenhet, ett intresse för etiska frågor och respekt för säkerhet och hållbarhet, särskilt när det gäller vetenskapliga och tekniska framsteg i förhållande till individen, familjen, samhället och globala frågor. |
4. Digital kompetens
Definition:
Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
Digital kompetens kräver goda kunskaper om hur informationssamhällets teknik fungerar och om den roll tekniken spelar och de möjligheter den ger i vardagslivet, både hemma och på arbetet. Här ingår centrala datortillämpningar som ordbehandling, kalkylprogram, databaser, lagring och hantering av information samt kunskaper om de möjligheter och eventuella risker som skapas genom användningen av Internet och kommunikation via elektroniska medier (e-post, nätverksverktyg) för arbete, rekreation, informationsdelning och samarbetsnätverk, lärande och forskning. Man bör också känna till hur informationssamhällets teknik kan stödja kreativitet och innovation samt vara medveten om frågor som rör den tillgängliga informationens validitet och tillförlitighet och de juridiska och etiska principer som interaktiv användning av informationssamhällets teknik innefattar.
De färdigheter som behövs är förmågan att söka fram, samla in och bearbeta information och använda den på ett kritiskt och systematiskt sätt och att kunna bedöma dess relevans och skilja mellan den fysiska och virtuella verkligheten, samtidigt som man är medveten om de samband som finns mellan dem. Man bör ha de färdigheter som behövs för att producera, redovisa och förstå komplex information och förmågan att skaffa sig tillgång till, söka fram och använda Internetbaserade tjänster. Man bör också kunna använda informationssamhällets teknik som stöd för kritiskt tänkande, kreativitet och innovation.
Användningen av informationssamhällets teknik kräver en kritisk och reflekterande attityd när det gäller information och ansvarsfull användning av interaktiva medier. Ett intresse för att engagera sig i olika grupper och nätverk för kulturella, sociala eller yrkesrelaterade ändamål stöder också den här kompetensen.
5. Lära att lära
Definition:
”Lära att lära” är förmågan att ägna sig åt lärande och visa uthållighet i detta avseende, att organisera sitt eget lärande, bl.a. genom effektiv användning av tid och information, både individuellt och i grupp. Denna kompetens innebär att man är medveten om sina egna inlärningsprocesser och inlärningsbehov och kan ta reda på vilka möjligheter som finns och att man kan lösa problem i inlärningssituationen. Denna kompetens betyder att man kan tillägna sig, bearbeta och ta till sig nya kunskaper och färdigheter samt söka och följa vägledning. ”Lära att lära” syftar till att få människor att bygga vidare på befintliga kunskaper och tidigare livserfarenheter för att utnyttja kunskaper och färdigheter i en rad olika tillämpningssituationer - hemma, på arbetet och inom utbildningen. Motivation och självförtroende har avgörande betydelse för individens kompetens på detta område.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
Om lärandet är inriktat på särskilda mål som rör arbete och karriär bör man ha kunskap om den kompetens och de kunskaper, färdigheter och kvalifikationer som krävs. ”Lära att lära” innebär alltid att man är medveten om sina bästa inlärningsstrategier, starka och svaga sidor när det gäller färdigheter och kvalifikationer samt att man kan söka fram de utbildningsmöjligheter och den vägledning och/eller det stöd som finns att tillgå.
Färdigheter på detta område innebär att man först förvärvar grundläggande färdigheter som läs- och skrivkunnighet, matematiska färdigheter och IKT-färdigheter som krävs för vidare lärande. Med dessa färdigheter som grund kan man sedan få tillgång till, förvärva, bearbeta och ta till sig nya kunskaper och färdigheter. Det kräver att man kan hantera sina inlärnings-, karriär- och arbetsmönster på ett effektivt sätt och i synnerhet att man visar uthållighet när det gäller lärande, klarar av att koncentrera sig längre stunder och kan göra en kritisk bedömning av lärandets syften och mål. Man bör kunna anslå tid till självständig inlärning och visa god självdisciplin och även kunna samarbeta inom inlärningsprocessen, utnyttja de fördelar som en heterogen grupp ger och dela med sig av inlärningsresultatet. Man bör kunna organisera sitt eget lärande, utvärdera sitt eget arbete och söka rådgivning, information och stöd om så behövs.
En positiv attityd inbegriper motivation och självförtroende när det gäller att ägna sig åt lärande genom hela livet och uppnå goda resultat. En attityd inriktad på problemlösning stöder både själva lärandeprocessen och individens förmåga att hantera problem och förändringar. I en positiv attityd ingår också viljan att bygga vidare på befintliga kunskaper och tidigare livserfarenheter för att hitta möjligheter att lära och tillämpa lärande i en rad olika situationer.
6. Social och medborgerlig kompetens
Definition:
Denna kompetens omfattar personlig, interpersonell och interkulturell kompetens, och inbegriper alla beteendeformer som hjälper individen att delta i samhällslivet och arbetslivet på ett effektivt och konstruktivt sätt - särskilt med tanke på att samhället i allt större utsträckning präglas av mångfald - och vid behov lösa konflikter. Medborgerlig kompetens ger individen möjlighet att delta fullt ut i samhällslivet med goda kunskaper om samhälleliga och politiska begrepp och strukturer och ett engagemang för aktivt och demokratiskt deltagande.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
|
A. |
Social kompetens har ett samband med personlig och social välfärd, vilket kräver kunskaper om hur människor kan uppnå optimal fysisk och mental hälsa, även som en resurs för den egna familjen och den närmiljö i samhället de lever i, och kunskap om hur en sund livsstil kan bidra till detta. För att kunna samarbeta med andra och delta i samhällslivet krävs att man förstår de sociala koderna och är medveten om vilka beteenden som är acceptabla i olika grupper och miljöer (t.ex. på arbetet). Det är lika viktigt att man är medveten om grundläggande begrepp som rör individen, grupper, arbetsorganisationer, jämställdhet och icke-diskriminering, samhälle och kultur. Det är viktigt att förstå multikulturella och socioekonomiska aspekter av det europeiska samhället och hur nationella kulturella identiteter samverkar med den europeiska identiteten. Kärnan av denna kompetens är förmågan att kommunicera på ett konstruktivt sätt i olika miljöer, att visa tolerans, att uttrycka och förstå olika åsikter, att förhandla med förmåga att skapa förtroende och att känna empati. Man bör också kunna hantera stress och frustration och kunna uttrycka detta på ett konstruktivt sätt samt skilja mellan den privata och den yrkesrelaterade sfären. Kompetensen grundar sig på en attityd som består i samverkan, integritet och förmågan att göra sig gällande. Man bör såväl ha intresse för socioekonomisk utveckling och interkulturell kommunikation som uppskatta värdemångfald och respektera andra samt vara beredd att både övervinna fördomar och kompromissa. |
|
B. |
Medborgerlig kompetens är baserad på kunskap om begreppen demokrati, rättvisa, jämlikhet, medborgarskap och medborgerliga rättigheter samt medvetenhet om hur de kommer till uttryck i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och internationella deklarationer och hur de tilllämpas av olika institutioner på lokal, regional, nationell, europeisk och internationell nivå. Hit hör också kunskap om aktuella händelser och viktiga händelser och utvecklingstendenser i det egna landets historia, i Europas historia och i världshistorien. Dessutom bör en medvetenhet om de sociala och politiska rörelsernas syften, värderingar och politik utvecklas. Kunskap om den europeiska integrationen och om EU:s strukturer, huvudmål och värden är också väsentlig, liksom medvetenhet om mångfald och kulturella identiteter i Europa. Färdigheter när det gäller medborgerlig kompetens innefattar förmågan att på ett effektivt sätt samverka med andra på det offentliga planet, visa solidaritet och ett intresse för att lösa problem på det lokala planet och i samhället i stort. Det krävs kritiskt och kreativt tänkande och ett konstruktivt deltagande i aktiviteter på lokal nivå och beslutsfattande på alla nivåer - från lokal till nationell och europeisk nivå, särskilt genom deltagande i val. Fullständig respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet, som en grundval för demokrati, kunskaper om och förståelse för skillnaderna mellan värdesystemen bland olika religiösa och etniska grupper lägger grunden för en positiv attityd. Detta innebär att man visar både samhörighet med sitt samhälle, sitt land, EU och Europa i allmänhet och med världen samt beredvillighet att delta i demokratiskt beslutsfattande på alla nivåer. Det innebär också att man skall visa ansvarskänsla och även förståelse och respekt för de gemensamma värden som är nödvändiga för att säkerställa sammanhållningen inom gemenskapen, såsom respekten för demokratiska principer. Konstruktivt deltagande innefattar också medborgerlig verksamhet, stöd till mångfald i samhället, social sammanhållning och en hållbar utveckling samt en vilja att respektera andras värderingar och integritet. |
7. Initiativförmåga och företagaranda
Definition:
Initiativförmåga och företagaranda är individens förmåga att omvandla idéer till handling. Det innebär kreativitet, innovation och risktagande och förmågan att planera och leda projekt för att uppnå de mål som ställts upp. Detta är ett stöd för de enskilda, inte bara i vardagslivet (både hemma och ute i samhället), utan också i arbetslivet och gör arbetstagarna både mer medvetna om det sammanhang de verkar i och mer benägna att utnyttja de möjligheter som står till buds. Det är också en grund för mer specialinriktade färdigheter och kunskaper som behövs av dem som etablerar eller bidrar till social eller kommersiell verksamhet, och bör omfatta medvetenhet om etiska värderingar och främja goda styrelseformer.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
Nödvändig kunskap innefattar förmågan att identifiera tillgängliga möjligheter för privat, yrkesmässig och/eller affärsmässig verksamhet, inbegripet övergripande kunskaper om de sammanhang i vilka människor lever och verkar, t.ex. att i stora drag känna till hur ekonomin fungerar och vara medveten om de möjligheter och utmaningar som en arbetsgivare eller organisation står inför. Man bör också ha kännedom om företagens etiska ansvar och hur de kan agera positivt för t.ex. rättvis handel eller socialt företagande.
Färdigheter på detta område innefattar aktiv projektledning (t.ex. förmåga att planera, organisera och leda arbetet, ledarskap och delegering, analyser, kommunikation, rapportering, utvärdering och dokumentering), effektiv representation och förhandling samt förmågan att arbeta både självständigt och i grupp. Det är viktigt att kunna fastställa sina egna starka och svaga sidor och att, om lämpligt, bedöma och ta risker.
En attityd präglad av företagaranda kännetecknas av initiativtagande, aktivt engagemang, oberoende och innovation både i privatlivet och i samhällslivet och på arbetet. Det krävs också motivation och beslutsamhet för att uppnå de mål som fastställts, oavsett om det gäller personliga mål eller syften som man strävar efter att uppnå tillsammans med andra, exempelvis på arbetsplatsen.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer
Definition:
En god uppfattning om betydelsen av kreativa uttryck när det gäller idéer, erfarenheter och känslor i olika medier, inbegripet musik, scenkonsterna, litteratur och de visuella konsterna.
Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens
Kunskaper på kulturområdet innefattar medvetenhet om det lokala, nationella och europeiska kulturarvet, och dess plats i världen. Hit hör grundläggande kunskaper om centrala verk i kulturhistorien, inbegripet samtida populärkultur. Det är viktigt att förstå den kulturella och språkliga mångfalden i Europa (och i andra regioner i världen) och behovet av att bevara denna mångfald samt att förstå estetiska aspekters betydelse i vardagslivet.
Kulturella färdigheter avser både förståelse och uttryck: att uppskatta och njuta av konstnärliga verk och föreställningar samt att skapa egna konstnärliga uttryck genom en rad olika medier allt efter den inneboende förmågan. Bland färdigheterna ingår också förmågan att relatera de egna åsikterna i fråga om kreativitet och kreativa uttryck till andras åsikter och att identifiera och utnyttja sociala ekonomiska möjligheter inom kulturell verksamhet. Kulturella uttrycksformer är avgörande för utveckling av kreativa färdigheter, som kan komma till bruk en rad sammanhang i arbetslivet.
En solid förståelse av den egna kulturen och en känsla av identitet kan vara grunden för en öppen attityd inför och respekt för mångfalden av kulturella uttrycksformer. En positiv attityd sträcker sig också till kreativitet och viljan att odla sin estetiska förmåga genom konstnärliga uttryck och deltagande i kulturlivet.
(1) I Europas mångkulturella och flerspråkiga samhällen kan man konstatera att det för många människor inte är modersmålet som är det officiella språket i den medlemsstat där de bor, samtidigt som förmågan att kommunicera på ett officiellt språk är en förutsättning för individens deltagande i samhället. I vissa medlemsstater kan modersmålet vara ett av flera officiella språk. Det är medlemsstaterna själva som beslutar om åtgärder på detta område, och som i enlighet därmed tillämpar definitionen, utifrån landets särskilda behov och situation.
(2) Det är viktigt att man inser att många européer lever i två- eller flerspråkiga familjer eller samhällen, och att det officiella språket i det land där de bor kanske inte är deras modersmål. För dessa grupper kan denna kompetens snarare avse ett officiellt språk än ett främmande språk. Dessa gruppers behov av, motivation och sociala och/eller ekonomiska skäl att utveckla denna kompetens till stöd för sin integration skiljer sig från, till exempel, dem som lär sig ett främmande språk för resor eller arbete. Det är den enskilda medlemsstatens sak att besluta om åtgärder på detta område och tillämpa definitionen utifrån specifika behov och förhållanden i landet.
P6_TA(2006)0366
Tematisk strategi för luftförorening
Europaparlamentets resolution om den tematiska strategin för luftförorening (2006/2060(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om den tematiska strategin för luftförorening (KOM(2005)0446), |
|
— |
med beaktande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, (1) |
|
— |
med beaktande av Lissabonstrategin (slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2002), |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande Ren luft i Europa; CAFE-programmet: Mot en temainriktad strategi för luftkvalitet (KOM(2001)0245), |
|
— |
med beaktande av konsekvensbedömningen av den tematiska strategin för luftförorening och av direktivet om luftkvalitet och renare luft i Europa (SEK(2005)1133), |
|
— |
med beaktande av rapporten Health aspects of air pollution - results from the WHO project ”Systematic Review of Health Aspects of Air Pollution in Europe” (2), |
|
— |
med beaktande av informationsdokumentet från Institutet för europeisk miljöpolitik (IEEP), (3) |
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till nytt direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa (KOM(2005)0447), |
|
— |
med beaktande av den omfattande befintliga EU-lagstiftning som reglerar luftkvaliteten och utsläpp till luften, inbegripet ramdirektivet om luftkvalitet (4) och dess dotterdirektiv, direktivet om nationella utsläppstak (5), direktivet om begränsning av utsläpp från stora förbränningsanläggningar (6), de direktiv som reglerar utsläpp från fordon och bränslekvalitet, lösningsmedelsdirektivet (7) och direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet) (8), |
|
— |
med beaktande av slutsatserna från mötet i Europeiska unionens råd (miljö) den 9 mars 2006, |
|
— |
med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0235/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
Luftföroreningar är en betydande dödsorsak och sjukdomsfaktor i EU som leder till att den förväntade livslängden kortas med i genomsnitt åtta månader per individ. Barn, äldre och personer som lider av andnings- och hjärt-kärlsjukdomar, liksom människor som bor i kraftigt exponerade områden, som tätorter (städer) och nära huvudvägar, utsätts för ett särskilt hälsohot. |
|
B. |
Det allmänna målet för den tematiska strategin för luftförorening är att utarbeta en långsiktig integrerad strategisk politik för bekämpning av luftföroreningar i avsikt att uppnå målen i sjätte miljöhandlingsprogrammet när det gäller skyddet av människors hälsa och miljön. |
|
C. |
Det har under de senaste årtiondena redan gjorts betydande framsteg när det gäller att minska de mest hälsovådliga luftföroreningarna. |
|
D. |
Fina partiklar (PM2,5) och marknära ozon är de luftföroreningar som orsakar flest hälsoproblem. |
|
E. |
55 procent av ekosystemen i EU är skadade av luftföroreningar. |
|
F. |
Luftföroreningar förekommer i alla medlemsstater och är ett gränsöverskridande problem, eftersom partiklar och andra föroreningar färdas många hundra kilometer, vilket kräver en lösning på EU-nivå och en förstärkning av gränsöverskridande åtgärder. Detta fritar inte vissa medlemsstater från deras särskilda skyldigheter att rätta sig efter gränsvärdena för luftkvaliteten. |
|
G. |
Luftföroreningarna kan endast bekämpas effektivt genom ett samordnat åtgärdspaket som omfattar åtgärder på EU-nivå samt på nationell och kommunal nivå och som huvudsakligen fokuserar på att begränsa utsläppen av föroreningar vid källan. |
|
H. |
Enligt artikel 7 i sjätte miljöhandlingsprogrammet är ett av programmets mål att uppnå ”en sådan luftkvalitet som inte leder till betydande negativa konsekvenser och risker för människors hälsa eller miljön”. |
|
I. |
Den förteckning över nyckelåtgärder som finns i artikel 7 i sjätte miljöhandlingsprogrammet omfattar bland annat utvecklingen av en tematisk strategi för luftförorening och översynen och uppdateringen av luftkvalitetsnormer och nationella utsläppstak för att uppnå det långsiktiga målet att inte överskrida kritiska belastningar och nivåer. Luftföroreningar är ett komplicerat problem som endast kan lösas genom ett systematiskt tillvägagångssätt som tar hänsyn till växelverkningar. |
|
J. |
Ett effektivt genomförande av befintlig lagstiftning är nyckeln till att förbättra luftkvaliteten till 2020, och viss befintlig lagstiftning håller fortfarande på att genomföras. |
|
K. |
Ambitiösa luftkvalitetsmål kan endast uppnås om gällande lagstiftning genomförs konsekvent i samtliga medlemsstater och om nya lagförslag inriktas på att begränsa utsläppen vid källan. |
|
L. |
I sin konsekvensbedömning har kommissionen redogjort för tre scenarier (A, B och C) som återspeglar olika ambitionsnivåer och ett scenario för största tekniskt genomförbara minskning. |
|
M. |
Konsekvensbedömningen visar att flertalet EU-medborgare föredrar en EU-politik för förbättrad luftkvalitet med en ambitionsnivå som ligger nära scenario C. I strategin har kommissionen dock valt en lägre ambitionsnivå, vilken kan betecknas som A+. |
|
N. |
Kostnaderna för att minska luftföroreningsnivåerna är i alla scenarier lägre än de ekonomiska vinsterna. Inget av scenarierna undergräver EU:s övergripande konkurrensläge, och ett ambitiöst scenario leder till att sysselsättning skapas. |
|
O. |
Kommissionen har vid genomförandet av en noggrann konsekvensbedömning tagit hänsyn till både bättre lagstiftning och strategin för hållbar utveckling. Det finns likväl en allvarlig brist på systemtänkande i den föreslagna strategin och det tillhörande luftkvalitetsdirektivet eftersom till exempel koldioxidutsläppen inte förväntas minska ytterligare. Detta kommer utan tvekan att leda till att kostnaderna för strategin överskattas och vinsterna underskattas, eftersom en fortsatt utsläppsminskning efter 2012 bland annat kommer att leda till en förbättring av luftkvaliteten. |
|
P. |
Konsekvensbedömningen visar att det optimala scenariot - där marginalkostnaderna är lika stora som marginalvinsterna - ligger någonstans mellan scenarierna B och C trots att kostnadsberäkningen inte omfattar omräkningen av skador på ekosystemen, grödor samt vissa negativa hälsoeffekter i pengar. |
|
Q. |
CAFE-arbetsgruppen för partiklar har framhållit att PM2,5 är förenade med hälsorisker i koncentrationer under 10 μg/m3 och att ett gränsvärde inte bör överstiga 20 μg/m3. |
|
R. |
Som IEEP har påpekat innebär det PM2,5 -värde på 25 μg/m3 som kommissionen föreslår inte strängare partikelkrav för medlemsstaterna, utan snarare mildras skyldigheterna genom att undantag medges. |
|
S. |
En förbättrad luftkvalitet gagnar samhället som helhet, men det är bestämda sektorer som ådrar sig kostnaderna. Det är därför nödvändigt att finna sätt att bära dessa kostnader när tillämpningen av principen om att förorenaren skall betala leder till oacceptabla kostnader för en viss sektor. |
|
T. |
Alla sektorer måste bidra till att förbättra luftkvaliteten, varvid huvudsakligt fokus måste ligga på de sektorer som hittills inte bidragit tillräckligt mycket till att förbättra luftkvaliteten. |
|
U. |
Bestämmelserna för den inre marknaden är en stimulans för att nå miljömål och gränsvärden i EU, så länge de olika medlemsstaterna genomför målen på ett likartat sätt. |
|
V. |
Många medlemsstater klarar inte gränsvärdena enligt den gällande lagstiftningen om luftkvalitet - flest problem förekommer i Nederländerna, Belgien, Tyskland, Norditalien, Polen och i storstäder. De åtgärder som har antagits hittills och som är riktade mot föroreningskällorna är otillräckliga för att gränsvärdena skall uppnås. |
|
W. |
Misslyckanden med att rätta sig efter gränsvärden beror inte alltid på att medlemsstaterna inte har vidtagit tillräckligt med åtgärder utan orsakas ibland även av brist på lämpliga gemenskapsåtgärder. |
|
X. |
Det behövs en strategi som innehåller ambitiösa mål som omvandlas till ambitiös lagstiftning på området för luftkvalitet, i kombination med åtgärder som inriktas på föroreningskällorna, för att göra det möjligt för medlemsstaterna att uppfylla luftkvalitetsnormerna, samtidigt som de medlemsstater som har vidtagit alla genomförbara åtgärder men som ändå har svårt att klara gränsvärdena ges mer tid. |
|
Y. |
I syfte att se till att hälso- och miljömålen uppnås bör direktivet om nationella utsläppstak kompletteras med en blandning av utsläppsminskande åtgärder på lokal och nationell nivå, gemenskapsnivå och internationell nivå. |
Att välja rätt ambitionsnivå för att angripa luftföroreningar
|
1. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens tematiska strategi för luftförorening, i vilken det betonas att luftföroreningar är ett allvarligt hälso- och miljöproblem. |
|
2. |
Europaparlamentet noterar med oro att strategin inte visar hur målen i sjätte miljöhandlingsprogrammet kan nås. Parlamentet uppmanar således kommissionen att sträva efter en väsentligt högre ambitionsnivå för att minska luftföroreningarna till 2020 och på så sätt nå dessa mål. |
|
3. |
Europaparlamentet är medvetet om att ambitionsnivån A+ för NH3 i punkt 2 i strategin är relativt ambitiös för jordbrukssektorns del, men uppmanar kommissionen att till fullo beakta de försurningsproblem som NH3 orsakar vid översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och att därför sträva efter ambitionsnivå C. |
|
4. |
Europaparlamentet beklagar att strategin inte omfattar några rättsliga krav på att minska partikelutsläppen, vilket rekommenderas av Europeiska miljöbyrån, utan endast föreslår vägledande mål. |
|
5. |
Europaparlamentet efterlyser en strategi med mer ambitiösa minskningsmål som motsvarar scenario C för flyktiga organiska föreningar (VOC), PM2,5 och kväveoxider (NOX), eftersom detta skulle leda till större hälso- och sysselsättningsvinster samtidigt som en bra avvägning behölls mellan kostnader och vinster. Parlamentet efterlyser minskningar enligt tabellen nedan:
|
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den indata som används till den integrerade bedömningsmodellen för att ta med strukturåtgärder i beräkningen, ta full hänsyn till möjligheten att minska utsläppen från internationell sjöfart, ta med all relevant befintlig lagstiftning i det så kallade referensscenariot och använda ett energiscenario som ligger i linje med EU:s ambitiösa klimatpolitik innan modellen används för att förbereda översynen av direktivet om nationella utsläppstak. Parlamentet anser att en uppdatering av den indata som används vid en sådan analys, tillsammans med införandet av ytterligare icketekniska strukturåtgärder för att minska utsläppen, avsevärt skulle minska de beräknade kostnaderna för att uppnå de givna delmålen och leda till en betydligt högre utsläppsminskningspotential. |
|
7. |
Europaparlamentet förordar att ett årligt gränsvärde för grövre partiklar (PM10) på 33 μg/m3 införs 2010 och stöder kommissionens förslag om att införa en koncentrationsminskning för PM2,5, eftersom PM2,5 -delen inom PM10 är den mest skadliga för hälsan. Parlamentet begär att ett målvärde för PM2,5 på 20 μg/m3 införs 2010 och görs om till ett årligt gränsvärde 2015 samt att ett långsiktigt målvärde för PM2,5 på 10 μg/m3 införs i enlighet med Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation. Parlamentet håller med om att det bör vara möjligt för de medlemsstater som kan visa att de har vidtagit alla genomförbara åtgärder att beviljas mer tid för att nå gräns- och målvärdena. |
|
8. |
Europaparlamentet förespråkar större enhetlighet när det gäller de metoder som olika medlemsstater använder för att mäta och beräkna koncentrationer av fina partiklar. Parlamentet anser bland annat att korrektionsfaktorerna bör tillämpas på rätt sätt. |
|
9. |
Europaparlamentet är övertygat om att de föreslagna föroreningsminskningarna endast kan nås om EU stärker sin utsläppslagstiftning och kräver att ambitiösa gränsvärden som i större utsträckning är bindande antas. |
|
10. |
Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att införa ett mål om att minska exponeringen för PM2,5 med 20 procent till 2020 jämfört med indextalet för den genomsnittliga exponeringen 2010. Parlamentet begär dock differentierade minskningsmål som beaktar medlemsstaternas olika utgångsnivåer och de åtgärder som redan har vidtagits, varvid särskild hänsyn tas till att medlemsstater med höga exponeringsnivåer har större minskningspotential. |
|
11. |
Europaparlamentet begär att smogvarningar vid höga smognivåer införs och att människor uppmuntras att inte använda öppna eldstäder och att minska bilanvändningen dessa dagar. |
|
12. |
Europaparlamentet är övertygat om att de föreslagna minskningarna endast kan nås om EU stärker sin utsläppslagstiftning. Det enda sättet att hantera luftföroreningar är att förena ambitiösa gränsvärden med en ambitiös utsläppspolitik. |
Sektorbaserade åtgärder
|
13. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt vidta de nödvändiga åtgärderna för att minska utsläppen i de olika sektorer som bidrar till luftföroreningen, där framför allt de sektorer som hittills inte har reglerats och där en ytterligare utsläppsminskning kan uppnås till en lägre kostnad måste prioriteras. |
|
14. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt föreslå att direktivet om nationella utsläppstak skall ses över och att det ges en ambitionsnivå motsvarande den som förespråkas av parlamentet. |
|
15. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart vidta åtgärder för att minska utsläppen från sjöfartssektorn och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om
Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att föreslå samordnade insatser för att garantera lika villkor och att insistera på insatser inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Parlamentet är övertygat om att det behövs en bättre balans mellan kostnaderna för att minska fartygsutsläppen respektive de landbaserade utsläppen. |
|
16. |
Europaparlamentet framhåller att samtidigt som jordbruket är en av de största källorna till luftföroreningar i samband med ammoniak har sektorn få skyldigheter att minska utsläppen. Parlamentet välkomnar införandet av ”villkorsprincipen” för jordbruksstöd enligt den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bör leda till en betydande minskning av utsläppen av miljöskadliga ämnen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa luftföroreningar som står i samband med boskapsuppfödning - i synnerhet intensiv uppfödning - användning av gödselmedel samt uppvärmningsutrustning i växthus och att använda jordbruksstödet till att angripa ammoniakproblemet. Parlamentet efterlyser en uppdatering av minskningsmålen för ammoniak inom ramen för översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna att stödja åtgärder som främjar utvecklingen av ekologiskt och integrerat jordbruk som en del av landsbygdsutvecklingspolitiken. |
|
17. |
Europaparlamentet framhåller att jordbrukets verksamhet bidrar stort till ammoniakutsläppen. Parlamentet håller med kommissionen om behovet av att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart lägga fram specifika förslag som syftar till att minska ammoniakutsläppen från jordbruket, och uppmanar kommissionen att förena bidrag från den gemensamma jordbrukspolitiken med stränga krav på handling för att bekämpa ammoniakutsläppen från jordbruket. |
|
18. |
Europaparlamentet framhåller att kostnaderna för att minska ammoniakutsläppen generellt sett verkar ha beräknats alltför högt. Till exempel förutser Europeiska miljöbyrån i prognoserna i sitt förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken att djurbesättningen blir mindre än i Ren luft i Europas (CAFE) prognoser, som ifall de är mer riktiga även skulle innebära lägre kostnader än beräknat för att uppnå en minskning av ammoniakutsläppen. |
|
19. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera tväreffekterna av relevanta miljödirektiv, såsom nitratdirektivet, direktivet om bedömning av inverkan på miljön och ramdirektivet om vatten. I ljuset av detta pekar parlamentet särskilt på de incitament att använda mineralgödselmedel (vilka har identifierats som en huvudsaklig källa till ammoniakutsläpp inom jordbrukssektorn) i stället för gödselmedel från djur som blir en följd av nitratdirektivet. |
|
20. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt föreslå åtgärder för att minska utsläppen från industrikällor, inklusive en revidering av IPPC-direktivet, som effektivare bör främja innovation och även omfatta småskaliga förbränningsanläggningar med lägre effekt än 50 MWh. |
|
21. |
Europaparlamentet ber kommissionen att snarast möjligt föreslå åtgärder för att minska utsläppen från hushållskällor, inklusive normer för uppvärmningsutrustning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga fram åtgärder och program för att minska utsläppen från hushållskällor, såsom eldstäder. |
|
22. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2006 föreslå framtida Euro VI-normer för personbilar med en ytterligare minskning av kväveoxidnormen för dieseldrivna person- och skåpbilar från 2011 och även ange riktningen för Euro VII för tunga fordon. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 införa Euro VI-normer för tunga fordon som är jämförbara med normerna i Förenta staterna och som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppnå luftkvalitetsmålen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att få bort äldre förorenande fordon, med undantag för historiska veteranfordon, eller - där så är lämpligt - ge incitament till efteranpassning. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och transportsektorn att inleda en grundläggande debatt om hållbar rörlighet på 2000-talet. |
|
23. |
Europaparlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter att se över de lokala transportsystemen och att finna innovativa lösningar som minimerar användningen av bilar i innerstäderna. Parlamentet är övertygat om att trängselavgifter leder till ekonomiska vinster och miljövinster, och att miljözoner som håller de mer förorenande bilarna borta från innerstäderna ger ett starkt incitament att modernisera bilparken. Parlamentet betonar att de lokala myndigheterna kan ge ett starkt incitament till innovation genom att köpa in miljövänliga bilar (EEV, Euro 6 och Euro VI) till den offentliga och halvoffentliga bilparken och genom att vidta åtgärder för att stödja anställda som använder hållbarare transportmedel. |
|
24. |
Europaparlamentet framhåller att det saknas ett samband mellan utvecklingen och användningen av alternativa energikällor och en minskning av luftföroreningarna samt att behovet av att utvidga kollektivtrafiken och utnyttja alternativa energikällor baserat på strategisk planering inte betonas tillräckligt. |
|
25. |
När det gäller att angripa luftföroreningar uppmanar Europaparlamentet kommissionen att föreslå åtgärder som - i enlighet med artikel 95.3 i EG-fördraget - garanterar en hög miljöskyddsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att medge undantag från bestämmelserna för den inre marknaden för de medlemsstater som vill vidta åtgärder som går längre än EU:s gällande normer. Parlamentet är övertygat om att de medlemsstater som tillämpar strängare normer ger ett viktigt incitament till innovation. |
Bättre lagstiftning
|
26. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att med parlamentet träffa ett interinstitutionellt avtal i vilket de tre institutionerna uttrycker sitt ställningstagande för luftkvalitetsmålen som anges i strategin och för att ändra direktivet om nationella utsläppstak så att detta motsvarar de höga målen. Avtalet måste innefatta en utförlig förteckning över de EU-åtgärder som skall vidtas för att se till att strategins utsläppsmål nås i tid, inklusive de åtgärder som anges i punkterna 13-24 ovan. Denna förteckning måste vara koherent med annan gemenskapspolitik, inte minst klimathandlingsplanen. Parlamentet är övertygat om att ett sådant avtal skulle bidra till ökad ansvarighet och därmed till ”bättre lagstiftning”. |
|
27. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2012 se över de framsteg som har gjorts med att nå målen i strategin och bedöma möjligheterna för ytterligare kostnadseffektiva minskningar i olika sektorer. |
*
* *
|
28. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) EGT L 242, 10.9.2002, s.1.
(2) http://www.euro.who.int/document/E83080.pdf.
(3) http://www.europarl.europa.eu/comparl/envi/pdf/externalexpertise/ieep_61eg/air_pollution.pdf.
(4) Direktiv 96/62/EG, (EGT L 296, 21.11.1996, s. 55).
(5) Direktiv 2001/81/EG (EGT L 309, 27.11.2001, s. 22).
(6) Direktiv 2001/80/EG (EGT L 309, 27.11.2001, s. 1).
(7) Direktiv 1999/13/EG (EGT L 85, 29.3.1999, s. 1).
(8) Direktiv 96/61/EG (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26).
(9) Tematisk strategi för luftförorening.
P6_TA(2006)0367
Den temainriktade strategin för stadsmiljön
Europaparlamentets resolution om den temainriktade strategin för stadsmiljön (2006/2061(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 13 oktober 2005 om den urbana dimensionen och utvidgningen (1) och av den 18 januari 2006 om miljöaspekter på hållbar utveckling (2), |
|
— |
med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om den temainriktade strategin för stadsmiljön (KOM(2005)0718), |
|
— |
med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Formulering av en temainriktad strategi för stadsmiljö” (KOM(2004)0060), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställandet av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (3), |
|
— |
med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för transport och turism och utskottet för regional utveckling (A6-0233/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
Runt 80 procent av Europas befolkning lever i städer, men trots detta är dessa personers behov och intressen ibland underrepresenterade i EU:s fonder, projekt, initiativ och strategier. |
|
B. |
Syftet med den temainriktade strategin för stadsmiljön är att förbättra resultaten på miljöområdet i EU:s städer över lag genom att minska byråkratin och öka effektiviteten i genomförandet av miljöåtgärder samt uppmuntra till långsiktig miljöplanering på lokal nivå. |
|
C. |
Mot bakgrund av att kollektivtrafikens andel i de nya medlemsstaterna fortfarande är högre än i de gamla medlemsstaterna, även om den minskar, bör det övervägas åtgärder som kan hejda en ytterligare tillbakagång för kollektivtrafiken. |
|
D. |
Det sjätte miljöhandlingsprogrammet underströk särskilt behovet av att ta itu med ökande trafikvolymer och att åstadkomma så att transporttillväxt i betydande utsträckning frikopplas från BNP-tillväxt. |
|
E. |
EU:s energiberoende bör leda till åtgärder även i städerna, eftersom den största ökningen i energiförbrukning sker i transportsektorn och eftersom de politiska besluten inom andra områden, såsom boende och val av energikällor för uppvärmning, huvudsakligen fattas på lokal nivå. |
|
1. |
Europaparlamentet välkomnar meddelandet från kommissionen om den temainriktade strategin för stadsmiljön. Parlamentet anser emellertid att detta inte är tillräckligt för att nå målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppskattar särskilt att kommissionen i sitt meddelande erkänner att städer fyller en viktig funktion som ekonomisk motor. |
|
3. |
Europaparlamentet håller med kommissionen i dess slutsats att miljöproblemen i städerna är särskilt komplexa eftersom orsakerna är beroende av varandra, och instämmer i varningen att lokala initiativ för att lösa ett problem kan leda till nya problem någon annanstans. |
|
4. |
Europaparlamentet beklagar att kommissionen, i strid med det sjätte miljöhandlingsprogrammets syfte, inte har föreslagit några rättsligt bindande åtgärder eller tidsfrister för att uppnå något av målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet. |
|
5. |
Europaparlamentet beklagar också att det i den temainriktade strategin för stadsmiljön inte görs något försök att skapa en jämvikt mellan stad och landsbygd i EU-politiken samt mellan stadskärnor och förstäder. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange riktlinjer för tillämpningen av det kommande direktivet om luftkvalitet och att se till att denna lagstiftning genomförs på rätt sätt. |
|
7. |
Europaparlamentet betonar att kommissionen i samverkan med de nationella myndigheterna bör uppmuntra varje tätort med fler än 100 000 invånare att införa en plan för hållbar stadsförvaltning och en plan för ett hållbart stadstransportsystem. |
|
8. |
Europaparlamentet kräver att kommissionens styrdokument skall innehålla viktiga gemensamma indikatorer i överensstämmelse med EU:s åtaganden och mål inom berörda miljöpolitiska områden (t.ex. luft-, buller- och vattendirektiven, energieffektivitet och klimatpolitik), för att möjliggöra riktmärkning och jämförelser mellan europeiska städer. |
|
9. |
Europaparlamentet anser att man i planerna för hållbar stadsförvaltning bör beakta bland annat följande dokument:
|
|
10. |
Europaparlamentet anser att planerna för hållbar stadsförvaltning bör utformas på följande sätt:
|
|
11. |
Europaparlamentet betonar att medborgare, icke-statliga organisationer, branschorganisationer och andra intressenter bör delta i arbetet med att utarbeta planerna för hållbar stadsförvaltning, vilka bör offentliggöras. Parlamentet anser därutöver att det också är nödvändigt att regelbundet utvärdera gjorda framsteg och att sprida resultaten av dessa utvärderingar. |
|
12. |
Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inom ramen för samrådet 2009 genomföra en halvtidsutvärdering av genomförandet av de tekniska riktlinjerna och stöder kommissionens arbete med att införa en tematisk Internetportal för lokala myndigheter. |
|
13. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förslå ett mål för gröna ytor per capita för ny stadsplanering. Parlamentet anser att det målet bör införlivas i planerna för hållbar stadsförvaltning för att förhindra att de gröna ytorna krymper i de stadsområden som inte uppnår målet. |
Hållbar stadsförvaltning
|
14. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom de nationella strategiska referensramarna och de operativa planerna prioritera finansiering av projekt som genomför stadsförvaltnings- och transportplaner samt projekt som begränsar bebyggelse av orörd mark och främjar bebyggelse av tidigare exploaterad mark och att främja plantering av gatuträd och planering av fler grönområden. |
|
15. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra lokala myndigheter att använda gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning. |
|
16. |
Europaparlamentet uppmanar urbana myndigheter att systematiskt hänvisa till hållbarhetskriterier vid offentlig upphandling och att införliva motsvarande åtaganden i de hållbara planerna för stadsförvaltning. |
|
17. |
Europaparlamentet stöder att kompostering av växtavfall gynnas framför förbränning, för att undvika föroreningar lokalt. |
|
18. |
Europaparlamentet anser att det också är viktigt att medborgarna blir mer delaktiga i lokala beslut genom både politiska och formella medel. |
|
19. |
Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet bör ägnas åt att förebygga och bortskaffa smuts, skräp, graffiti, djuravföring samt att hindra buller från musikanläggningar i bostäder och bilar. |
Hållbara stadstransportsystem
|
20. |
Europaparlamentet stöder förslaget om planer för hållbara stadstransportsystem som ett instrument för att förbättra stadsmiljön, men betonar behovet av att använda detta instrument på ett flexibelt sätt för att i tillräcklig grad kunna beakta behoven i alla medlemsstater och deras stadsområden samt i regioner som påverkas av särskilda begränsningar. |
|
21. |
Europaparlamentet betonar att planer för hållbara stadstransportsystem bör innefatta konkreta och mätbara mål som kan presenteras och övervakas med en resultattavla, vilket skulle öka spridningen av bästa metoder i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att planerna för hållbara stadstransportsystem bör vara tillräckligt flexibla för att kunna anpassas till nya utvecklingar. |
|
22. |
Europaparlamentet anser att användningen av miljövänliga transportsätt och miljövänlig teknik är nyckelfaktorer för att skapa en renare stadsmiljö. I detta avseende noterar parlamentet i synnerhet användningen av biobränslen, teknik för hybridfordon, cyklar samt lastbilar och bussar som lever upp till EU:s normer för miljövänliga fordon (EEV (8). Parlamentet kommer därför att noga följa kommissionens förslag om införande av miljövänliga fordon inom kollektivtrafiken och föreslår att de lokala myndigheterna för energieffektivitet tilldelas ett särskilt verksamhetsområde som hänför sig till transport i städerna. |
|
23. |
Europaparlamentet stöder utvecklingen av kollektivtrafik som utnyttjar hållbara energikällor och kräver bättre balans mellan enskilda och kollektiva transporter i stadsområdena. |
|
24. |
Europaparlamentet påpekar att ökad användning av kollektivtrafiken bör uppmuntras i stadsområdena. Parlamentet anser även att stadstransporttjänster måste anpassas både efter den fysiska planeringens krav (äldre stadsområden, ytterområden, flygplatsförbindelser, stationer, industriområden, shoppingområden osv.) och allmänhetens behov samt den demografiska utvecklingen (äldre, funktionshindrade osv.). |
|
25. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med lokala myndigheter arbeta för en övergång från individuella färdmedel/bilar till hållbara transportsätt i innerstaden, såsom allmänna kommunikationer och cykel, i en omfattning av minst fem procent av antalet passagerarkilometer under perioden 2002-2012. |
|
26. |
Europaparlamentet betonar att det är en social faktor att beakta att alla (även de utan tillgång till personbil) skall kunna vara rörliga. |
|
27. |
Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja utbytet av bästa metoder mellan lokala och nationella myndigheter, eftersom tillgänglighet är centralt för hållbar utveckling och bör hanteras inom ramen för en integrerad politisk strategi för städer. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att befintlig gemenskapslagstiftning följs för att främja tillgängligheten för funktionshindrade, framför allt bestämmelserna om gemenskapens särskilda upphandlingsförfaranden, i vilka det uttryckligen anges att utformningen skall anpassas efter samtliga användare. |
|
28. |
Europaparlamentet anser att det bör framgå av planerna för hållbara stadstransportsystem hur de lokala myndigheterna avser att
|
|
29. |
Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om deras ansvar att vid stadsplaneringen ta hänsyn till de mest utsatta trafikanterna, till exempel genom att sänka hastighetsgränserna eller infria bilfria zoner i stadskärnorna eller i bostadsområdena, med målet att minska dödsfallen i trafiken med 50 procent till 2010, vilket har fastställts i vitboken om EU:s transportpolitik. |
|
30. |
Europaparlamentet föreslår att logistikplaner för städerna upprättas för att minska och förbättra godstransporter inom städerna; särskilt bör varudistributionen i stadskärnorna samordnas. |
|
31. |
Europaparlamentet påminner om att luftföroreningar i hög grad orsakar hälsoproblem i EU. Parlamentet betonar därför att städer med höga halter av luftföroreningar bör överväga att inrätta lågutsläppszoner. |
|
32. |
Europaparlamentet anser att utsläpp bör bekämpas vid källan och att man bör satsa på innovativa lösningar på miljöproblemen i städerna. Parlamentet framhåller att flytande lastbilstrafik orsakar upp till 38 % mindre finpartikelutsläpp än köande lastbilstrafik och att innovativa åtgärder därför måste övervägas för att förbättra trafikflödet. |
|
33. |
Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning mellan lokala myndigheter för att uppnå en viss samverkan. Bristande samordning mellan lokala myndigheter leder till högre leveranskostnader, mer trafik och därmed mer miljöföroreningar. |
Hållbar stadsplanering
|
34. |
Europaparlamentet konstaterar att kommissionen gjort en korrekt bedömning av problemen och den aktuella situationen på detta område, men inte kommit med några förslag om hur problemen skall lösas. |
|
35. |
Europaparlamentet understryker betydelsen av att planera och utforma fastigheter och bostadsområden för att förebygga brott; detta gäller även allmänna ytor som parkeringar och vägar till och från järnvägsstationer. |
|
36. |
Europaparlamentet framhåller också den sociala dimensionen av en hållbar stadsplanering, och rekommenderar att livskvaliteten i stadskärnorna främjas genom ett helhetsperspektiv (särskilt i ett kulturellt, socialt och miljömässigt hänseende). |
|
37. |
Europaparlamentet kräver att man vid anläggning av ny tätbebyggelse och utbyggnad av tätbebyggelse skall sträva efter att ta hänsyn till topografin och områdets naturliga struktur så att områdets identitet och miljö kan bevaras. |
|
38. |
Europaparlamentet föreslår att man vid stadsplanering skall överväga att utöka grönområdena och att man vid utbyggnad av städer och anläggning av ny tätbebyggelse lämnar stora naturområden obebyggda så att stadsinvånarna får nära till naturen. |
|
39. |
Europaparlamentet kräver att skyddsområden inrättas kring historiska områden eller naturområden, floder, sjöar och våtmarker, där bebyggelse tillåts endast i mycket liten omfattning, för att undvika bebyggelsetryck. |
|
40. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning om sambandet mellan olika modeller av stadsbebyggelse och det sociala beteendet samt vilka förhållanden som främjar social harmoni och hälsa. |
|
41. |
Europaparlamentet betonar att en del historiska stadsdelar - värdefulla inslag i vårt gemensamma kulturarv - har försummats i årtionden. Parlamentet rekommenderar att nationella, regionala eller lokala stödprogram inrättas för att främja en ordentlig upprustning av dessa områden, vilka bör omfatta arkitektur, torg och öppna platser samt floder, broar och andra offentliga byggnadsverk. |
|
42. |
Europaparlamentet anser att stadsklimatforskning bör ingå i stadsplaneringen för att ta itu med de problem klimatförändringen skapar i städerna, såsom avsaknaden av naturlig luftgenomströmning, vilket leder till perioder med mycket höga temperaturer och höga halter av luftföroreningar, samt för att undvika den vindtunneleffekt som orsakas av höga byggnader. Parlamentet betonar att förlusten av gröna ytor minskar den naturliga luftgenomströmningen. |
|
43. |
Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja projekt med medfinansiering från EU relaterade till utveckling och modernisering av fjärrvärme och för att stödja ökad utbyggnad och användning av fjärrvärme. Parlamentet betonar i sammanhanget att det vid en energikris är lättare att byta till en annan energikälla med fjärrvärme. |
|
44. |
Europaparlamentet betonar att nya vattenförvaltningsmetoder bör utvecklas i städerna för att hålla kvar regnvattnet i städerna i längre perioder under varma och torra somrar, förebygga plötsliga översvämningar och undvika bostäder och annan anläggning på flodslätter. |
|
45. |
Europaparlamentet föreslår att gemenskapen inför riktlinjer för att främja och genomföra hållbar vattenresursförvaltning i städer, som en anpassning till konsekvenserna av klimatförändringen, vilket inbegriper krav på vatteneffektivitet i nya byggnader, vattenhushållning under regnperioder inför torra och varma perioder, bevarande av vattenförekomster som kylsystem under varma perioder och hållbar dränering i städer för att minska avrinnings- och översvämningsrisken, minska försegling av markytan och förbättra vattenhushållningen. |
|
46. |
Europaparlamentet anser att man vid genomförandet av den temainriktade strategin bör uppmärksamma inte bara vattenkvantiteten utan också vattenkvaliteten och uppmanar därför kommissionen att främja spridningen av bästa praxis inom detta område och då söka efter kopplingar till nätverk som redan inrättats vid genomförandet av ramdirektivet om vatten. |
|
47. |
Europaparlamentet framhåller att det är mycket viktigt att rusta upp föråldrade vattenlednings- och avloppsnät i städerna. |
Hållbart byggande i städerna
|
48. |
Europaparlamentet beklagar att trots att ett hållbart byggande i städerna lyfts fram som ett av de fyra huvudområdena i meddelandet ”Formulering av en temainriktad strategi för stadsmiljön” saknas specifika åtgärder på detta område i förslaget till strategi. |
|
49. |
Europaparlamentet betonar betydelsen av att öka byggnadernas miljöprestanda med energieffektiv utformning (isolering, användande av förnybara energikällor, gröna tak, passiv/aktiv solenergi, lågenergihus osv.). Parlamentet stöder användandet av förnybara energikällor och eventuella lokala energikällor i stadsmiljön samt vatteneffektiv byggnadskonstruktion (tillvaratagande och återanvändning av regnvatten, rationell toalettspolning samt vatteneffektiva tvätt- och diskmaskiner). Vidare rekommenderar parlamentet riktmärkning och EU-omfattande utbyte av bästa metoder för att förbättra energieffektiviteten, införande av förnybar energi och framsteg inom hållbar stadsbebyggelse i allmänhet. |
Finansiering, forskning och utbyte av bästa metoder
|
50. |
Europaparlamentet understryker behovet av att stödja införandet av sådana initiativ med lämplig EUfinansiering, särskilt från specifika program och fonder som CIVITAS-initiativet (9). Parlamentet delar kommissionens uppfattning om att det finns möjligheter att få ekonomiskt stöd för att hantera de miljöprioriteringar i stadsområden som krävs enligt den föreslagna LIFE+-förordningen, sammanhållningsfonden, strukturfonderna och ramprogrammet för forskning, och motsätter sig följaktligen eventuella nedskärningar i deras budgetar. Parlamentet påpekar dock att det är nödvändigt att identifiera källor till ytterligare särskilt stöd för att möta de nya utmaningar som strategin för stadsmiljön innebär. |
|
51. |
Europaparlamentet instämmer i kommissionens rekommendation att en integrerad strategi bör användas för att hantera stadsmiljön, och anser att en sådan strategi, om den tillämpas på lokal nivå med stöd av medlemsstaterna, skulle betraktas som ett av kriterierna för beviljande av medel från strukturfonderna och lån från Europeiska investeringsbanken. |
|
52. |
Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att förbättra sina låneinstrument så att de effektivt stöder hållbar stadsplanering och att inom befintliga program prioritera stadsprojekt för genomförande av hållbara planer för stadsförvaltning framför allt på områdena energieffektivitet, förnybar energi och hållbar infrastruktur för stadstrafik. Vidare uppmanas Europeiska investeringsbanken att se till att de investeringar banken finansierar inte strider mot hållbara stadsförvaltningsmål. |
|
53. |
Europaparlamentet hänvisar eftertryckligen till betydelsen av forskning om stadspolitik, däribland frågor som har med el- och gasförsörjning, uppvärmning och luftkonditionering samt avfallshantering att göra, och uppmanar kommissionen att återinföra specifika bestämmelser om detta tema i det sjunde ramprogrammet för forskning. |
|
54. |
Europaparlamentet anser det mycket viktigt att stödja ett nätverk av nationella kontaktpunkter i stadsfrågor, såsom det europeiska nätverket för kunskap om städerna, och gläder sig över att stödet till Urbactprogrammet skall finnas kvar inom ramen för den föreslagna sammanhållningspolitiken för perioden 2007-2013. |
|
55. |
Europaparlamentet begär att man bör främja ett utbyte på EU-nivå mellan urbana myndigheter av bästa metoder för genomförandet av strategin och hållbara planer för stadsförvaltning, och föreslår vidare att man för att undvika misstag vid stadsutveckling i framtiden också främjar ett ärligt och öppet utbyte av negativa erfarenheter genom kampanjer som kan drivas av flera städer i samverkan och som riktar sig till både tjänstemän och förtroendevalda. |
|
56. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att närmare specificera betydelsen av kopplingen mellan stad och omgivande områden för en hållbar stadsutveckling, vilket bidrar till den övergripande sammanhållningen i EU, och uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att främja en sådan hållbar stadsutveckling. |
|
57. |
Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna tilldelas EU-medel för att i efterhand utrusta byggnader och bostadsområden. |
Bättre lagstiftning
|
58. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ingå ett interinstitutionellt avtal med parlamentet där de tre institutionerna uttrycker sin avsikt att genomföra all befintlig gemenskapslagstiftning som omnämns i denna resolution. Parlamentet är övertygat om att ett sådant avtal skulle bidra till att förbättra ansvarsskyldigheten och därmed till bättre lagstiftning. |
*
* *
|
59. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament. |
(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0387.
(2) Antagna texter, P6_TA(2006)0020.
(3) EGT L 242, 10.9.2002, s.1.
(4) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(5) EGT L 189, 18.7.2002, s.12.
(6) EGT L 296, 21.11.1996, s. 55.
(7) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.
(8) Direktiv 2005/55/EG om utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar (EUT L 275, 20.10.2005, s. 1).
(9) CIVITAS: CIty - VITAlity - Sustainability (dvs. ”stad - livskraft - hållbar utveckling”). CIVITAS I (2002-2006) och CIVITAS II (2005-2009) har sammanlagt en budget på mer än 300 miljoner euro.
P6_TA(2006)0368
Skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer
Europaparlamentets resolution om skapandet av en europeisk ram för kvalifikationer (2006/2002(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens tjänsteenheters arbetsdokument ”Towards a European Qualifications Framework for Lifelong Learning” (SEK(2005)0957), |
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta ett integrerat handlingsprogram inom livslångt lärande (KOM(2004)0474), |
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (KOM(2005)0548), |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande ”Att modernisera utbildningen: ett avgörande bidrag till välstånd och social sammanhållning i Europa - Utkast till 2006 års gemensamma lägesrapport från rådet och kommissionen om genomförandet av Utbildning 2010-programmet” (KOM(2005)0549), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (1), |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (2), |
|
— |
med beaktande av de europeiska utbildningsministrarnas gemensamma förklaring, som antogs vid rådets möte i Bologna den 19 juni 1999 och innehöll målet att skapa ett europeiskt område för högre utbildning fram till 2010 i syfte att främja europeiska medborgares anställbarhet och rörlighet och den internationella konkurrenskraften hos det europeiska systemet för högre utbildning, |
|
— |
med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000, som slog fast det strategiska målet att EU skall bli världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, i synnerhet avsnittet ”Utbildning för att leva och arbeta i kunskapssamhället”, |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande ”Att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande” (KOM(2001)0678), |
|
— |
med beaktande av rådets resolution av den 27 juni 2002 om livslångt lärande (3), |
|
— |
med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2002, i synnerhet det överenskomna målet att senast 2010 göra utbildningssystemen i Europa till en kvalitetsreferens i världsklass och uppmaningen att vidta ytterligare åtgärder för att inrätta instrument som säkerställer överskådlighet i fråga om examensbevis och kvalifikationer, bland annat genom att främja åtgärder liknande dem som ingår i Bolognaprocessen på yrkesutbildningens område, |
|
— |
med beaktande av förklaringen från EU:s ministrar för yrkesinriktad utbildning och kommissionen, församlade i Köpenhamn den 29-30 november 2002, om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning - ”Köpenhamnsförklaringen” - som syftar till att öka det frivilliga samarbetet inom yrkesutbildning för att främja ömsesidigt förtroende, öppenhet och erkännande av meriter och kvalifikationer och därigenom skapa förutsättningar för ökad rörlighet och underlätta tillgången till livslångt lärande, |
|
— |
med beaktande av rådets resolution av den 19 december 2002 om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning (4), |
|
— |
med beaktande av kommissionens meddelande ”Kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet” (KOM(2002)0072), |
|
— |
med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma delrapport av den 26 februari 2004 om genomförandet av Lissabonstrategin, med titeln ”Utbildning 2010 - snabba reformer krävs om Lissabonstrategin skall lyckas”, där man efterlyste en europeisk ram som kan fungera som gemensam referens och därmed möjliggöra och främja öppenhet, överföring och erkännande av kvalifikationer och kunskap och på så sätt bidra till genomförandet av Lissabonstrategin, |
|
— |
med beaktande av Maastrichtkommunikén av den 14 december 2004 om framtida prioriteringar för ett starkare europeiskt samarbete inom yrkesutbildning, där ministrarna med ansvar för yrkesutbildning i 32 europeiska länder kom överens med den europeiska arbetsmarknadens parter och kommissionen om att prioritera utvecklingen av en öppen och flexibel ram för europeiska kvalifikationer, vilken skulle grunda sig på öppenhet och ömsesidigt förtroende och erbjuda en gemensam referens för att underlätta erkännande och överföring av kvalifikationer inom allmän utbildning och yrkesutbildning (på gymnasial och eftergymnasial nivå), |
|
— |
med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Bryssel den 27-28 maj 2004, om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande, |
|
— |
med beaktande av kommissionens tjänsteenheters arbetsdokument ”Progress towards the Lisbon Strategy in education and training - 2005 report” (SEK(2005)0419), |
|
— |
med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22-23 mars 2005, i synnerhet påpekandet om vikten av att anta en europeisk ram för kvalifikationer 2006, |
|
— |
med beaktande av den konferens om en europeisk ram för kvalifikationer, från samråd till rekommendationer (”European Qualifications Framework: Consultation to Recommendation Conference”), som kommissionen och det ungerska utbildningsministeriet anordnade gemensamt i Budapest den 27-28 februari 2006, |
|
— |
med beaktande av den slutliga kommunikén om resultatet av debatten den 17 mars 2006 vid 9:e konferensen för Europas utbildningsministrar om att förbättra utbildningen i Europa, Wien den 16-17 mars 2006, där ministrarna på nytt underströk att en europeisk ram för kvalifikationer väsentligen kan bidra till öppenhet, överförbarhet och erkännande av kvalifikationer på EU-nivå samt framhöll dess roll som reformverktyg till stöd för livslångt lärande i ett utvidgat europeiskt område för utbildning, |
|
— |
med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 23-24 mars 2006, som bekräftade att utbildning och yrkesutbildning är avgörande för att utveckla EU:s potentiella konkurrenskraft och sociala och territoriella sammanhållning på lång sikt liksom att en europeisk ram för kvalifikationer behöver utvecklas för att främja ökad rörlighet och en effektiv arbetsmarknad, |
|
— |
med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (5), |
|
— |
med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0248/2006), och av följande skäl: |
|
A. |
En EU-övergripande enhetlig undervisningsmiljö och en inre arbetsmarknad för hela EU är viktiga förutsättningar för att man skall kunna uppnå Lissabonstrategins mål. |
|
B. |
Det är nödvändigt att inrätta ett europeiskt system för erkännande av kvalifikationer och kompetens och samtidigt respektera den stora mångfalden och den särskilda styrka som finns inom EU:s medlemsstater. |
|
C. |
Inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer som bland annat bygger på Bologna- och Köpenhamnsprocessernas befintliga kvalifikationsstrukturer bör välkomnas som ett lämpligt medel för att främja öppenhet, överförbarhet, erkännande och utnyttjande av kvalifikationer och meriter som förvärvats i olika medlemsstater och på olika nivåer samt för att underlätta alla medborgares tillgång till livslångt lärande. |
|
D. |
En gemensam referensram (grundad på kompetens, nivåer och studieresultat) som den europeiska ramen för kvalifikationer kan underlätta antagandet av instrument för att fastställa kompetensbehov. |
|
E. |
Med kvalifikation avses alla behörighetsbevis, utbildningsbevis och intyg samt all yrkeserfarenhet som erkänns i Europeiska unionen. |
|
F. |
Mot bakgrund av de nya utmaningar som skapas av kunskapssamhället och den demografiska utvecklingen skulle inrättandet av en europeisk ram för kvalifikationer bli avgörande både för att främja anställbarhet och geografisk rörlighet bland EU:s arbetstagare och för att främja konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen i enlighet med Lissabonstrategin. |
|
G. |
Den yrkesmässiga rörligheten inom gemenskapen (rörlighet för arbetstagare och för företag) är under utveckling och kräver att certifieringar som förvärvats i en medlemsstat kan erkännas och användas i en annan medlemsstat på motsvarande nivå. |
|
H. |
En kontinuerlig uppdatering och utvidgning av kunskaper, färdigheter och personlig och yrkesmässig kompetens, liksom av den europeiska ramen för kvalifikationer, bör bidra till att modernisera utbildningssystemet och därmed förbättra anställbarheten, öka rörligheten inom Europa och förbättra anställningstryggheten. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör bidra till större öppenhet och insyn när det gäller att erkänna och jämställa kvalifikationer som förvärvats eller skall förvärvas och därmed skapa impulser till att förbättra systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning som även kan bidra till inlärarnas anställbarhet. |
|
I. |
Frånvaron av lämpliga mekanismer och nätverk samt av samordning mellan utbildningsleverantörer och nationella myndigheter, otillräckliga institutionella bestämmelser och begränsade anslag i flera medlemsstater är hinder för ett effektivt livslångt lärande, en sammankoppling av universitetsutbildning och sysselsättning, en snabbare spridning av nya vetenskapliga och tekniska kunskaper till arbetstagarna och ett effektivt utnyttjande av förvärvad kunskap och kompetens. |
|
J. |
Överskådligheten när det gäller kvalifikationer är bristfällig och erkännandegraden för ”utländska” kvalifikationer är låg. |
|
K. |
De 32 länder som deltar i den europeiska ramen för kvalifikationer har antagit det gemensamma målet att göra det tydligare för studerande och lärare vilka huvudsakliga utbildningsvägar som leder fram till vissa kvalifikationer. Det måste tydligare framgå hur referensnivåerna förhåller sig till varandra, i vilken utsträckning överföringar kan göras och vad som ligger till grund för beslut om erkännande av kvalifikationer. |
|
L. |
Den europeiska ramen för kvalifikationer bör inledningsvis genomföras på frivillig basis utan lagstiftade skyldigheter, men kommer ändå att bli en drivkraft till förändring genom stöd till reformer på berörda nivåer, samtidigt som den måste främja öppenhet och insyn samt överensstämmelse hos de certifieringar som utfärdas på nationell nivå och sektornivå. |
|
M. |
Den europeiska ramen för kvalifikationer kommer inte att ersätta de nationella ramarna för kvalifikationer, utan istället komplettera dessa. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör utgöra en utvidgad ram som underlättar samarbetet mellan medlemsstater, arbetsmarknadens parter och andra aktörer på internationell nivå. |
|
N. |
Om den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna bli framgångsrik måste nationella kvalifikationer kopplas till den europeiska ramens referensnivåer i ett samarbete som grundar sig på förtroende och öppenhet, samtidigt som det görs en adekvat utvärdering av respektive medlemsstats särdrag och behov. Den europeiska ramen för kvalifikationer måste också utformas som ett instrument som är avsett för användarna och aktörerna, så att användarna kan få en bild av befintliga kvalifikationer och av kvalifikationer som skall förvärvas, samtidigt som egenansvar och självständighet i lärandet måste bibehållas. |
|
1. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till en modernisering och en kontinuerlig förbättring och förstärkning av de europeiska utbildningssystemen samt initiativet till att inleda samråd för att skapa en gemensam referensram för de europeiska certifieringssystemen. |
|
2. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att den europeiska ramen för kvalifikationer bygger på utbildningsresultat, speglar komplexiteten i det livslånga lärandet och stimulerar nationella och sektoriella reformprocesser. |
|
3. |
Europaparlamentet anser att den europeiska ramen för kvalifikationer är ett användbart instrument som ökar och stärker tilltron mellan de olika systemen och välkomnar förbehållslöst dess mål, som är att öka öppenheten i fråga om kvalifikationer, arbetstagarnas rörlighet och det livslånga lärandet i EU. |
|
4. |
Europaparlamentet samtycker till det sätt på vilket systemet är uppbyggt, vilket omfattar gemensamma nivåer, instrument och principer och är flexibelt och samtidigt nära förknippat med principen om livslångt lärande. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att närmare precisera förhållandet mellan olika kvalifikationsnivåer, direktiv 2005/36/EG och de bestämmelser om validering av icke formell och informell utbildning som redan finns eller som för närvarande tillämpas nationellt och regionalt. |
|
5. |
Europaparlamentet framhåller att en av de viktigaste uppgifterna för den europeiska ramen för kvalifikationer måste bli att underlätta och främja överförandet av kvalifikationer mellan olika utbildningssystem för att möjliggöra yrkesmässig rörlighet mellan olika länder och på så sätt förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller också att den europeiska ramen för kvalifikationer är en lämplig utvidgad ram som kan erbjuda ett adekvat översättnings- och kommunikationsinstrument för inrättandet av en gemensam ram för kvalifikationer inom EU. |
|
6. |
Europaparlamentet konstaterar mot bakgrund av detta att kommissionens förslag är ett riktigt och nödvändigt initiativ, även om det inte helt uppfyller kraven på att ramen för kvalifikationer skall vara överskådlig. Parlamentet anser att de åtta referensnivåer som föreslagits för den europeiska ramen för kvalifikationer bör bearbetas och förbättras. Deras parametrar bör formuleras på ett tydligare och mer lättbegripligt sätt och stor vikt bör fästas vid att entydigt hålla isär de olika referensnivåerna, så att ingen tveksamhet uppstår om vilken nivå en viss kvalifikation skall tillhöra. |
|
7. |
Europaparlamentet understryker att den kompetens som beskrivs inom ramen för parametrarna för de åtta nivåerna inte enbart skall omfatta kunskaper om sociala och etiska frågor, utan även om kulturella frågor. |
|
8. |
Europaparlamentet anser att organiseringen och valideringen av det livslånga lärandet faller under medlemsstaternas behörighet och att den europeiska ramen för kvalifikationer knappast kan komma till användning i denna fråga. |
|
9. |
Europaparlamentet rekommenderar att de tre horisontella områdena (”kunskaper”, ”färdigheter” och ”personlig och yrkesmässig kompetens”) också ses över och görs överskådligare och mer begripliga. |
|
10. |
Europaparlamentet framhåller vidare att de olika typerna av studieresultat sammantaget utgör en del av en utbildningsmässig helhet som inte kan kvantifieras enbart utifrån vilken nivå som uppnåtts inom varje enskilt område. |
|
11. |
Europaparlamentet anser att det tredje horisontella området, ”personlig och yrkesmässig kompetens”, kan vara ett intressant sätt att direkt ta in de senaste resultaten från den moderna inlärningsforskningen i den europeiska ramen för kvalifikationer. Parlamentet välkomnar emellertid en omarbetning som förtydligar på vilket sätt man metodiskt kan kartlägga ”mjuka färdigheter” och ”personlig kompetens”. |
|
12. |
Europaparlamentet erinrar om att den huvudsakliga funktionen hos den europeiska ramen för kvalifikationer bör vara att klassificera olika certifieringar som bygger på resultaten från yrkesinriktad utbildning och anser därför att enkla och användbara parametrar bör användas och antalet nivåer minskas. Tidigare jämförande erfarenheter visar nämligen att ju mer uppdelade nivåerna är och ju fler kriterier det finns, desto svårare är det att samordna dem. |
|
13. |
Europaparlamentet anser att den europeiska ramen för kvalifikationer även innehåller en koppling till arbetsmarknaden som övergripande ram för alla utbildningsformer. Parlamentet välkomnar att man i enlighet med Lissabonstrategin ägnar ökad uppmärksamhet åt livslångt lärande på arbetsplatsen och därmed även åt att erkänna kvalifikationer som förvärvats på arbetsplatsen. Parlamentet understryker att var och en av de åtta nivåerna bör betona färdigheter som kan förvärvas genom olika utbildningsvägar och att större hänsyn skall tas till yrkesmässig förmåga och yrkeserfarenhet liksom till möjligheterna att utnyttja dessa i yrkeslivet. Parlamentet rekommenderar därför att parametrarna görs om så att man inte bara beaktar och vidmakthåller Bolognaföreskrifterna om akademisk utbildning utan även kompletterar dem genom att ta större hänsyn till system för yrkesutbildning och yrkesfortbildning. |
|
14. |
Europaparlamentet fordrar att ramen för kvalifikationer görs om, så att man istället för att som hittills automatiskt koppla referensnivåerna 6, 7 och 8 till de tre akademiska examina som ingår i Bolognaramen för kvalifikationer (kandidat-, magister- och doktorsexamen) klassificerar de kunskaper, färdigheter och personliga och yrkesmässiga kompetenser en person förvärvat utan hänsyn till var inlärningen skett. |
|
15. |
Europaparlamentet rekommenderar en förbättring av tabell 2, som är tänkt att fungera som hjälp vid tolkningen av referensnivåerna. Tabellen bör vara tydligt underordnad den resultatinriktade ansatsen, eftersom den är inriktad på formell utbildning. Parlamentet välkomnar därför rekommendationen att tabell 2 skall användas försiktigt. Eftersom den europeiska ramen för kvalifikationer skall fungera som en övergripande, allmän ram måste detaljfrågor som utformningen av tabell 2 överlåtas på aktörer på lokal och nationell nivå. |
|
16. |
Europaparlamentet efterlyser ett starkare stöd till och främjande av de gemensamma europeiska principerna för tillhandahållande och validering av icke-formellt och informellt lärande samt för livslångt lärande, i synnerhet i fråga om att utöka de tekniska och vetenskapliga kunskaperna och färdigheterna, samtidigt som hänsyn bör tas till särdragen inom olika yrkesgrenar, regioner och länder. Metoder och system för bedömning av icke-formellt och informellt lärande måste särskilt beaktas, eftersom kompetensutvecklingen inom ramen för livslångt lärande sker i en mängd olika situationer i det vardagliga arbetet. |
|
17. |
Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av en europeisk ram för kvalifikationer kommer att ge gemensamma referenspunkter som underlättar för studerade och arbetstagare att organisera sin karriärutveckling inom ramen för livslångt lärande. |
|
18. |
Europaparlamentet rekommenderar att varje land bör ha egna nationella eller regionala ramar för kvalifikationer, som på lämpligt sätt skall organiseras i samarbete med behöriga organisationer och organ för att se till att de är kompatibla med den europeiska ramen för kvalifikationer. I länder som ännu inte har någon nationell ram för kvalifikationer och där informella och icke-formella kvalifikationer försummas är det en fördel om den europeiska ramen för kvalifikationer införs. |
|
19. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en process för att harmonisera begreppsanvändningen och språkbruket. |
|
20. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera de befintliga sambanden mellan den ram för kvalifikationer som fastställdes i Bolognaprocessen och den europeiska ramen för kvalifikationer, och att ange om de indikatorer som föreslagits för den europeiska ramen för kvalifikationer kommer att vara den enda referenspunkten för ett gemensamt europeiskt område för livslångt lärande. |
|
21. |
Europaparlamentet avvisar utarbetandet av riktlinjer för utbildningsinriktning, utbildningens längd och utbildningsort. |
|
22. |
Europaparlamentet anser att stödinstrumenten för den europeiska ramen för kvalifikationer måste främjas i högre grad, så att medborgarna får tillgång till den. Den europeiska ramen för kvalifikationer bör utgöra en logiskt organiserad ansats med slutsatserna från Köpenhamn och Bologna i fokus. Särskild vikt bör läggas vid det arbete för inlärning, kvalifikationer och färdigheter som utförts av internationella organisationer och europeiska center som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta bygga ut ECVET-systemet (European Credit of Vocational Education and Training), att vidareutveckla och främja Europass och bygga ut databasen Ploteus samt att främja nya innovativa grepp i samband med erkännande av informellt och icke-formellt lärande. |
|
23. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka de nationella Europass- centrumens roll och struktur, underlätta för dem att utföra sina grundläggande uppgifter och genomföra EU:s fastställda mål, öka spridningen av instrument som förvaltas direkt av de nationella Europasscentrumen (Europass-meritförteckningen och Europass-mobilitet) och främja det successiva antagandet av Europass-systemet. |
|
24. |
Europaparlamentet understryker att stöd och åtaganden från nationella och sektoriella aktörer är en förutsättning för att den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna genomföras på frivillig basis. |
|
25. |
Europaparlamentet konstaterar att konsekvens och ömsesidigt förtroende är förutsättningar för att den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna användas som ett överföringsverktyg mellan olika kvalifikationssystem. Parlamentet rekommenderar att man utarbetar principer för öppna och tillförlitliga kvalitetssäkringsmekanismer i syfte att möjliggöra en jämförelse och därmed ett ömsesidigt erkännande av EU-medborgarnas kvalifikationer. |
|
26. |
Europaparlamentet understryker att den europeiska ramen för kvalifikationer kan bli ett viktigt bidrag till rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden om en medlemsstats beslut att koppla vissa nationella kvalifikationer till en viss referensnivå i den europeiska ramen för kvalifikationer accepteras av övriga medlemsstater. Kommissionens förslag att medlemsstaterna i kvalitetssäkringssyfte skall åläggas att följa en rad gemensamma principer är ett viktigt led i ett lyckat samarbete mellan aktörerna på olika nivåer. Detta förutsätter emellertid att det inte sker någon överlappning med befintliga kvalitetssäkringssystem, såsom standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring. |
|
27. |
Europaparlamentet anser att det starkare samarbetet mellan medlemsstaterna om den europeiska ramen för kvalifikationer bör resultera i ömsesidigt förtroende, som också är en förutsättning för att denna skall fungera effektivt. En lämplig försöksperiod, en konsekvensbedömning och fortlöpande utvärdering är nödvändiga förutsättningar för att den europeiska ramen för kvalifikationer skall kunna förbättras och anpassas löpande. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och föreslå lämpliga metoder och strategier för detta. |
|
28. |
Europaparlamentet yrkar på att den europeiska ramen för kvalifikationer skall vidareutvecklas i enlighet med det önskemål om förtydligande som aktörerna uttryckte i samrådsprocessen. |
|
29. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt förslag med beaktande av parlamentets kommentarer. |
|
30. |
Europaparlamentet pekar på vikten av en bred och välstrukturerad kommunikations- och spridningsstrategi för att öka medvetenheten om och intresset för fördelarna med den europeiska ramen för kvalifikationer. |
|
31. |
Europaparlamentet anser att den europeiska ramen för kvalifikationer bara kan bli framgångsrik om den skapar konkreta fördelar för slutanvändarna, alltså för såväl medborgare, arbetstagare och arbetsgivare som för utbildningsinstitut. |
|
32. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten från de nationella samråden och att fortsätta överläggningarna innan den utarbetar sitt slutliga förslag. |
|
33. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. |
(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.
(2) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
(4) EUT C 13, 18.1.2003, s. 2.
(5) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TA(2006)0369
Förbud mot sälprodukter i Europeiska unionen
Europaparlamentets förklaring om förbud mot sälprodukter i Europeiska unionen
Europaparlamentet avger denna förklaring
|
— |
med beaktande av artikel 116 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Över en och en halv miljon ungar av grönlandssäl har slaktats i nordvästra Atlanten under de senaste fyra åren. De flesta ungar var under tre månader gamla. |
|
B. |
Förra gången som det årligen slaktades lika många sälar som i dag var under 1950- och 1960-talet, då sälbeståndet minskade med två tredjedelar. |
|
C. |
I genomsnitt får säljägarna mindre än 5 procent av sina inkomster från säljakten, som endast erbjuder ett fåtal arbetsdagar varje år. |
|
D. |
En internationell veterinärgrupp har konstaterat att 42 procent av de slaktade sälar som veterinärerna undersökte kan ha flåtts medan de fortfarande var vid medvetande. |
|
E. |
Importen av päls och pälsprodukter från ungar av grönlandssäl och klappmyts förbjöds i gemenskapen 1983 genom direktiv 83/129/EEG (1). Nu väntar säljägarna ett par dagar till dess att grönlandssälens ungar fällt päls, och produkter av dessa djur importeras fortfarande till Europeiska unionen. |
|
F. |
Ett antal medlemsstater (Belgien, Luxemburg och Italien) har redan vidtagit åtgärder för att förbjuda handeln med sälprodukter, och andra medlemsstater (Storbritannien, Nederländerna) överväger åtgärder. |
|
G. |
Förenta staterna, Mexiko och Kroatien har förbjudit handeln med sälprodukter. |
|
H. |
Europarådet överväger för närvarande att utarbeta en motion i syfte att förbjuda import och användning av sälar och säldelar. |
|
1. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart utarbeta en förordning för att förbjuda import, export och försäljning av alla produkter av grönlandssäl och klappmyts. |
|
2. |
Europaparlamentet framhåller att denna förordning inte bör påverka inuiternas traditionella säljakt, som dock endast utgör 3 procent av den nuvarande jakten. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till rådet och kommissionen. Underskrifter Adamou, Agnoletto, Aita, Allister, Alvaro, Andersson, Andrejevs, Andria, Andrikienė, Angelilli, Antoniozzi, Arnaoutakis, Ashworth, Aubert, Audy, Auken, Aylward, Ayuso González, Battilocchio, Bauer, Beazley, Becsey, Beer, Belet, Belohorská, Bennahmias, Beňová, van den Berg, Berlinguer, Berman, Bielan, Blokland, Bösch, Bonde, Bono, Bonsignore, Bourlanges, Bowis, Bowles, Bozkurt, Braghetto, Brejc, Brepoels, Breyer, Březina, Brie, van Buitenen, Buitenweg, Bullmann, Bushill-Matthews, Busuttil, Buzek, Camre, Carlotti, Carnero González, Casa, Casaca, Cashman, Catania, Cavada, Chatzimarkakis, Chmielewski, Christensen, Chruszcz, Claeys, Cocilovo, Cohn-Bendit, Corbett, Corbey, Correia, Coûteaux, Coveney, Cramer, Crowley, Czarnecki M., Czarnecki R., Daul, Davies, De Blasio, de Brún, Deprez, De Rossa, Descamps, Dess, Deva, De Vits, Díez González, Dillen, Doorn, Douay, Dover, Doyle, Drčar Murko, Dührkop Dührkop, Duff, Duka-Zólyomi, Ek, El Khadraoui, Elles, Estrela, Ettl, Eurlings, Evans Jillian, Evans Robert, Falbr, Fazakas, Ferber, Fernandes, Ferreira A., Ferreira E., Flasarová, Flautre, Florenz, Foltyn-Kubicka, Ford, Frassoni, Gahler, Gaľa, García Pérez, Gauzès, Gawronski, Geremek, Geringer de Oedenberg, Gibault, Gierek, Gill, Goepel, Golik, Gollnisch, Gomes, Gomolka, Gottardi, Goudin, Grabowska, Grabowski, Graefe zu Baringdorf, Grässle, de Grandes Pascual, Grech, Gröner, de Groen-Kouwenhoven, Grosch, Grossetête, Guardans Cambó, Guidoni, Gurmai, Hall, Hammerstein Mintz, Handzlik, Harbour, Harkin, Harms, Hasse Ferreira, Hassi, Hatzidakis, Hazan, Heaton-Harris, Hedh, Hedkvist Petersen, Hegyi, Henin, Hennis-Plasschaert, Herranz García, Higgins, Honeyball, Hoppenstedt, Horáček, Howitt, Hudacký, Hughes, Hutchinson, in 't Veld, Isler Béguin, Jackson, Jäätteenmäki, Jałowiecki, Janowski, Jeggle, Joan i Marí, Jørgensen, Jonckheer, Jordan Cizelj, Kacin, Kaczmarek, Kallenbach, Karatzaferis, Karim, Kasoulides, Kaufmann, Kauppi, Kelam, Kinnock, Kirkhope, Klamt, Klich, Klinz, Koch, Koch-Mehrin, Korhola, Koterec, Krahmer, Krarup, Krasts, Krehl, Kristensen, Kristovskis, Kuc, Kułakowski, Kusstatscher, Kużmiuk, Lagendijk, Lamassoure, Lambert, Lambrinidis, Landsbergis, Lang, La Russa, Lehideux, Leichtfried, Le Pen J.-M., Le Pen M., Le Rachinel, Liberadzki, Libicki, Lichtenberger, Lienemann, Liese, Liotard, Lipietz, Locatelli, López-Istúriz White, Lucas, Ludford, Lynne, Maat, Maaten, McAvan, McCarthy, McDonald, McGuinness, McMillan-Scott, Madeira, Malmström, Mann E., Mann T., Mantovani, Markov, Martin D., Martin H.-P., Martinez, Masiel, Maštálka, Mastenbroek, Mathieu, Matsakis, Matsis, Matsouka, Mavrommatis, Mayer, Meijer, Mikko, Mikolášik, Mitchell, Mohácsi, Moraes, Morgan, Morgantini, Mulder, Musacchio, Muscardini, Muscat, Musumeci, Myller, Napoletano, Nattrass, Navarro, Newton-Dunn, Nicholson, van Nistelrooij, Obiols i Germà, Occhetto, Özdemir, Olajos, Olbrycht, Ó Neachtain, Onesta, Oomen-Ruijten, Ortuondo Larrea, Ouzký, Paasilinna, Paleckis, Panayotopoulos-Cassiotou, Pannella, Panzeri, Parish, Patrie, Peterle, Pflüger, Piecyk, Pieper, Pīks, Pinheiro, Pinior, Pirilli, Piskorski, Pistelli, Pittella, Podestà, Podkański, Pomés Ruiz, Portas, Posselt, Prets, Prodi, Protasiewicz, Ransdorf, Rasmussen, Remek, Resetarits, Reul, Reynaud, Ribeiro e Castro, Ries, Rizzo, Rocard, Rogalski, Romagnoli, Romeva i Rueda, Roth-Behrendt, Rothe, Rouček, Roure, Rühle, Rutowicz, Ryan, Sacconi, Sakalas, Salinas García, Samuelsen, dos Santos, Sartori, Saryusz-Wolski, Scheele, Schenardi, Schlyter, Schmidt, Schnellhardt, Schröder, Schroedter, Seeber, Seeberg, Segelström, Seppänen, Siekierski, Simpson, Sinnott, Siwiec, Sjöstedt, Skinner, Škottová, Smith, Sommer, Sornosa Martínez, Sousa Pinto, Spautz, Staes, Staniszewska, Stauner, Stihler, Strož, Stubb, Sudre, Sumberg, Svensson, Swoboda, Szájer, Szejna, Szymański, Tannock, Tarabella, Tarand, Tatarella, Thomsen, Thyssen, Titley, Trakatellis, Triantaphyllides, Trüpel, Turmes, Tzampazi, Uca, Ulmer, Vaidere, Vakalis, Vanhecke, Van Hecke, Van Lancker, Van Orden, Varela Suanzes-Carpegna, Veneto, Veraldi, Vergnaud, Vincenzi, Voggenhuber, Wagenknecht, Watson, Weber M., Weisgerber, Westlund, Willmott, Wojciechowski J., Wurtz, Wynn, Xenogiannakopoulou, Yañez-Barnuevo García, Zaleski, Zapałowski, Zappala', Zatloukal, Ždanoka, Zīle, Zimmer, Zingaretti, Zvěřina, Zwiefka |