14.10.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 249/5

Överklagande ingett den 7 augusti 2006 av La Poste av den dom som förstainstansrätten meddelade den 7 juni 2006 i mål T-613/97, Union française de l'express (Ufex) m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-342/06 P)

(2006/C 249/10)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: La Poste (ombud: H. Lehman, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission, Republiken Frankrike, Chronopost SA, Union française de l'express (Ufex), DHL International SA, Federal express international (France) SNC, CRIE SA..

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

upphäva förstainstansrättens dom av den 7 juni 2006 i den del kommissionens beslut 98/365/EG av den 1 oktober 1997 om stöd som Frankrike påståtts ha beviljat SFMI-Chronopost (1) ogiltigförklaras, i den del det däri fastställs att varken det logistik- och försäljningsstöd som La Poste har tillhandahållit sitt dotterbolag SFMI-Chronopost eller överföringen av Postadex utgör statligt stöd till förmån för SFMI-Chronopost, och

—	förplikta Union française de l'express och bolagen DHL International, Federal express international och CRIE att ersätta La Postes rättegångskostnader vid förstainstansrätten och domstolen.

Grunder och huvudargument

Sökanden har anfört tre grunder till stöd för överklagandet.

Sökanden har i sin första grund gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artiklarna 6 UE och 6.1 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna genom att denna inte har sett till att rättens opartiskhet har garanteras såsom är tänkt enligt dessa bestämmelser, eftersom den lät den domare som var referent inför den överklagade domen av den 7 juni 2006 även var ordförande för den avdelning som meddelade den dom som domstolen senare upphävde av den 14 december 2000 i mål T-613/97, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II-4055).

Sökanden har i sin andra grund, som består av två delgrunder, därefter hävdat att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning och förfarandefel. Förstainstansrätten har dels inte förklarat att de grunder som inte har angetts i sökandenas ursprungliga ansökan inte kan upptas till sakprövning och att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 48.2 i sina rättegångsregler genom att ändå beakta dem. Förstainstansrätten har dels gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att felaktigt anse att det innebär ett statligt stöd att starta ett dotterbolag som tar över en ekonomisk verksamhet. Förstainstansrätten har särskilt gjort fel på denna punkt när den inte beaktade den särskilda situationen där det har skapats ett dotterbolag som utövar en ekonomisk verksamhet som tidigare sköttes av staten och inte närmare beskrev vilka verkningar som denna åtgärd hade på marknaden.

Sökanden har i sin tredje grund slutligen hävdat att förstainstansrätten ålagt kommissionen en för omfattande motiveringsskyldighet, vilket strider mot artikel 88 EG, enligt vilken kommissionen har tilldelats ett stort utrymme för eget skön vad gäller komplexa ekonomiska bedömningar, och artikel 253 EG, enligt vilken motiveringen till ett beslut att avslå ett klagomål inte behöver vara lika detaljerad som en revisionsrapport.

(1) EGT L 164, s. 37