—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0214) (1),

—

med beaktande av artiklarna 251.2 och 47.2 och artiklarna 55 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0155/2005),

—

med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0270/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut om (KOM(2005)0158) (1),

—

med beaktande av artikel 80.2 och artikel 300.2 första stycket, första meningen i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0177/2005),

—

med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0258/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Bulgarien parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut om (KOM(2005)0159) (1),

—

med beaktande av artikel 80.2 och artikel 300.2 första stycket, första meningen i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0173/2005),

—

med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0259/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Kroatien parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0106) (1),

—

med beaktande av artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 297/95 av den 10 februari 1995 (2), i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0137/2005),

—

med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från budgetutskottet (A6-0264/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(4a)

I syfte att iaktta proportionalitetsprincipen bör en nedsatt årsavgift tillämpas för de aktiva substanser i läkemedel vars användning i gemenskapen under de senaste 10 åren är väletablerad.

—

med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2005)0187) (1),

—

med beaktande av artikel 37 och artikel 300.2 i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0154/2005),

—

med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för utveckling (A6-0260/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets förordning med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av protokollet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Unionen Komorerna parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juli 2004 om fiskepartnerskapsavtal,

(2a)

Det är viktigt att förbättra informationen till Europaparlamentet, och kommissionen bör i detta syfte utarbeta en årlig rapport om hur detta avtal tillämpats.

—

med beaktande av den begäran om upphävande av Marios Matsakis immunitet av den 20 september 2004 som översänts av Republiken Cyperns riksåklagare och som tillkännagavs i kammaren den 13 oktober 2004,

—

med beaktande av den skrivelse som tillkännagavs i kammaren den 14 oktober 2004 och i vilken Marios Matsakis bestred riksåklagarens behörighet att inge en sådan begäran om upphävande av hans immunitet,

—

med beaktande av de två skrivelser i vilka riksåklagarens behörighet att inge en begäran om upphävande av en cypriotisk Europaparlamentsledamots immunitet bekräftades, vilka Cyperns ständiga representant översände till Europaparlamentets talman den 13 oktober 2004 och 10 februari 2005,

—

med beaktande av skrivelsen från ordföranden för Cyperns högsta domstol av den 16 juni 2005,

—

efter att ha hört Marios Matsakis i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

—

med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986 (1),

—

med beaktande av artiklarna 83 och 113 i Republiken Cyperns konstitution,

—

med beaktande av artikel 6.2 och artikel 7, särskilt punkt 4, i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0268/2005).

1.

Europaparlamentet noterar att Republiken Cyperns riksåklagare enligt artiklarna 83 och 113 i Republiken Cyperns konstitution är den myndighet som har behörighet att inge en begäran om upphävande av en ledamots immunitet.

2.

Europaparlamentet beslutar att upphäva Marios Matsakis immunitet, med förbehållet att upphävandet endast skall beröra det aktuella åtalet och att Mario Matsakis, så länge som det inte finns någon lagakraftvunnen dom i målet varken kan gripas, anhållas, häktas eller utsättas för någon annan åtgärd som skulle förhindra honom att utföra sina åligganden i enlighet med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Republiken Cyperns riksåklagare.

—

med beaktande av Republiken Frankrikes, Irlands, Konungariket Sveriges och Förenade kungarikets initiativ (8958/2004) (1),

—

med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

—

med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0198/2004),

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

—

med beaktande av artiklarna 93, 51 och 35 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0174/2005).

1.

Europaparlamentet förkastar Republiken Frankrikes, Irlands, Konungariket Sveriges och Förenade kungarikets initiativ.

2.

Europaparlamentet uppmanar Republiken Frankrike, Irland, Konungariket Sverige och Förenade kungariket att dra tillbaka sitt initiativ.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt Republiken Frankrikes, Irlands, Konungariket Sveriges och Förenade kungarikets regeringar parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av rådets utkast (14203/2004) (1),

—

med beaktande av kommissionens ändrade förslag till rådet (KOM(2002)0326) (2),

—

med beaktande av parlamentets ståndpunkt av den 20 september 2001 (3),

—

med beaktande av artikel 63.1 d i EG-fördraget,

—

med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0200/2004),

—

med beaktande av artikel 51 och artiklarna 41.4 och 55.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för rättsliga frågor (A6-0222/2005).

1.

Europaparlamentet godkänner rådets förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.

Europaparlamentet förbehåller sig rätten att väcka talan vid EG-domstolen för att få förslagets lagenlighet och överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna prövad.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1a)

Varje medlemsstat bör ha en övergripande nationell rättslig ram för asylfrågor, vilken åtminstone ger det grundläggande skyddet enligt den internationella asylrätten.

(2)

Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (Genèvekonventionen), och på så sätt bekräfta principen om ”non-refoulement” och garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse .

(2)

Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (Genèvekonventionen), och på så sätt bekräfta principen om (”non-refoulement”) och garantera att ingen skickas tillbaka till ett land eller territorium där deras liv eller frihet är i fara .

(3a)

Vid sitt möte i Haag den 4 och 5 november 2004 bekräftade Europeiska rådet det tillvägagångssätt som beslutades i Tammerfors och enades om att skapa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig ställning för personer som beviljas asyl eller subsidiärt skydd före slutet av 2010.

(5)

Direktivets huvudsakliga syfte är att införa miniminormer i Europeiska gemenskapen för förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

(5)

Direktivets huvudsakliga syfte är att införa miniminormer i Europeiska gemenskapen för förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus så att det säkerställs att en medlemsstat aldrig på något sätt utvisar eller avvisar asylsökande till ett område där den asylsökandes liv eller frihet skulle hotas på grund av hans eller hennes ras, kön, religion, nationalitet, språk, sexuella läggning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, politiska åskådning eller minoritet, i enlighet med internationella normer, särskilt Genèvekonventionen och slutsatserna från toppmötet i Tammerfors om asyl .

(8)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(8)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna , som allmänna gemenskapsrättsliga principer, och i alla gällande internationella förpliktelser, särskilt Genèvekonventionen .

(9)

När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering.

(9)

När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder alla former av diskriminering.

(11)

Det ligger i såväl medlemsstaternas som de asylsökandes intresse att beslut om asylansökningar fattas så fort som möjligt. Medlemsstaterna får efter eget gottfinnande besluta hur handläggningen av asylansökningar skall organiseras, så att de i enlighet med sina nationella behov kan prioritera eller påskynda handläggningen av en ansökan med beaktande av normerna i detta direktiv.

(11)

Det ligger i såväl medlemsstaternas som de asylsökandes intresse att beslut om asylansökningar fattas så fort som möjligt , och därför krävs snabba och effektiva förfaranden med handläggningstider som inte bör överstiga sex månader . Medlemsstaterna får efter eget gottfinnande besluta hur handläggningen av asylansökningar skall organiseras, så att de i enlighet med sina nationella behov kan prioritera eller påskynda handläggningen av en ansökan med beaktande av normerna i detta direktiv.

(13)

För att personer som verkligen behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen skall erkännas som flyktingar på riktiga grunder, bör alla asylsökande , med vissa undantag, få faktisk tillgång till asylförfarandet, möjlighet att samarbeta och kommunicera med de behöriga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta omständigheter i sitt ärende och de rättssäkerhetsgarantier under förfarandet som krävs för att de skall kunna föra sin talan genom alla skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid prövning av en asylansökan åtminstone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när de hörs av myndigheterna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissariat eller någon annan organisation som arbetar för flyktingkommissariatets räkning, rätt till korrekt delgivning av beslut, rätt till en saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare samt rätt att under avgörande skeden i förfarandet informeras om sin rättsliga ställning på ett språk som de rimligen kan förväntas förstå .

(13)

För att personer som verkligen behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen skall erkännas som flyktingar på riktiga grunder, bör alla asylsökande få faktisk tillgång till asylförfarandet, möjlighet att samarbeta och kommunicera med de behöriga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta omständigheter i sitt ärende och rättssäkerhetsgarantier under förfarandet för att de skall kunna föra sin talan genom alla skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid prövning av en asylansökan åtminstone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när de hörs av myndigheterna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissariat eller någon annan organisation som arbetar för flyktingkommissariatets räkning, rätt till korrekt delgivning av beslut, rätt till en saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare samt rätt att under avgörande skeden i förfarandet informeras om sin rättsliga ställning på ett språk som de förstår .

(Ändringen av formuleringen ”rimligen kan förväntas förstå” med ”förstår” berör hela lagtexten under behandling.)

(14)

Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn på grund av deras sårbarhet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna i första hand ta hänsyn till barnens bästa.

(14)

Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för barn utan medföljande vuxen på grund av deras sårbarhet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna under hela asylförfarandet se till att barnens bästa kommer i första hand , i enlighet med artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter .

(16)

Många asylansökningar görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om den sökandes inresa. Medlemsstaterna bör kunna behålla befintliga förfaranden som är anpassade till den särskilda situationen för dessa sökande vid gränsen. Gemensamma regler bör fastställas om eventuella undantag i sådana fall från de garantier som de asylsökande vanligen åtnjuter. Förfaranden vid gränserna bör huvudsakligen avse sådana sökande som inte uppfyller villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium.

(16)

Många asylansökningar görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om den sökandes inresa. Medlemsstaterna bör kunna behålla befintliga förfaranden som är anpassade till den särskilda situationen för dessa sökande vid gränsen. Förfaranden vid gränserna bör huvudsakligen avse sådana sökande som inte uppfyller villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium.

(17a)

Människohandel är ett av det vanligaste sättet för sökande att komma in i medlemsstaterna. Med tanke på att det är viktigt att hålla den asylsökandens bästa för ögonen, bör ingen diskriminering ske vid behandlingen av en asylsökandes ansökan om hans eller hennes inresa i landet skett till följd av sådan handel.

(18)

Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar, bör gemensamma kriterier för att fastställa tredjeländer som säkra ursprungsländer upprättas.

(18)

Med tanke på den harmoniseringsnivå som uppnåtts avseende frågan om när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar, bör gemensamma kriterier för att fastställa tredjeländer som säkra ursprungsländer upprättas och åtgärder måste vidtas för att se till att utvärdering och genomförande utförs på ett korrekt och effektivt sätt .

(19)

Om rådet har försäkrat sig om att dessa kriterier uppfylls avseende ett visst ursprungsland och följaktligen har införlivat detta i den gemensamma minimiförteckning över säkra ursprungsländer som skall antas i enlighet med detta direktiv, bör medlemsstaterna vara skyldiga att behandla ansökningar från personer med medborgarskap i detta land, eller statslösa personer som tidigare hade hemvist i detta land, på grundval av presumtion som ej utesluter motbevisning av säkerheten i detta land. Mot bakgrund av att det är av politisk vikt att säkra ursprungsländer fastställs, särskilt med tanke på följderna av en bedömning av människorättssituationen i ett ursprungsland och dess följder för Europeiska unionens politik när det gäller yttre förbindelser, bör rådet fatta alla beslut om upprättande eller ändring av förteckningen efter samråd med Europaparlamentet .

(19)

Om rådet har försäkrat sig om att dessa kriterier uppfylls avseende ett visst ursprungsland och följaktligen har införlivat detta i den gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer som skall antas i enlighet med detta direktiv, får medlemsstaterna behandla ansökningar från personer med medborgarskap i detta land, eller statslösa personer som tidigare hade hemvist i detta land, på grundval av presumtion som ej utesluter motbevisning av säkerheten i detta land. Mot bakgrund av att det är av politisk vikt att säkra ursprungsländer fastställs, särskilt med tanke på följderna av en bedömning av människorättssituationen i ett ursprungsland och dess följder för Europeiska unionens politik när det gäller yttre förbindelser, bör rådet och Europaparlamentet tillsammans enligt medbeslutandeförfarandet fatta alla beslut om upprättande eller ändring av förteckningen.

(20)

Till följd av Bulgariens och Rumäniens ställning som kandidatländer för anslutning till Europeiska unionen och de framsteg dessa kandidatländer har gjort bör de betraktas som säkra ursprungsländer enligt detta direktiv fram till anslutningsdagen.

(21)

Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland i enlighet med detta direktiv garanterar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktioner om de befinns skyldiga i det berörda landet. Om en sökande visar att det föreligger tungt vägande skäl till att anse att landet inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för honom eller henne.

(21)

Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland i enlighet med detta direktiv garanterar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet inbegripet efterlevnaden av lagstiftning om internationella bestämmelser i mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och skyddet av flyktingar samt till huruvida aktörer som utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktioner om de befinns skyldiga i det berörda landet. Om en sökande visar att det föreligger tungt vägande skäl till att anse att landet inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för honom eller henne.

(22)

Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till flyktingstatus i enlighet med rådets direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, förutom då det här direktivet föreskriver något annat, särskilt om det rimligtvis kan antas att ett annat land skulle göra prövningen eller lämna tillräckligt skydd. Medlemsstaterna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sakskälen i en asylansökan om ett första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller tillräckligt skydd av annat slag och sökanden kommer att åter släppas in i detta land.

(22)

Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till flyktingstatus i enlighet med rådets direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, förutom då det fastställs att ett annat land är behörigt att göra prövningen och kan lämna effektivt, likvärdigt och tillräckligt skydd i enlighet med rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat  (4). Medlemsstaterna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sakskälen i en asylansökan om ett första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller effektivt skydd av annat slag och sökanden kommer att åter släppas in i detta land.

(Ändringen av ”likvärdigt skydd” till ”effektivt skydd” berör hela lagtexten under behandling.)

(23)

Medlemsstaterna bör inte heller vara skyldiga att bedöma en asylansökan i sak om sökanden på grund av en koppling till ett tredjeland enligt definitionen i nationell lagstiftning rimligtvis kan förväntas söka skydd i detta tredjeland. Medlemsstaterna bör endast gå vidare på denna grund om denna särskilda sökande skulle vara säker i det berörda tredjelandet. För att undvika sekundära förflyttningar bland sökande bör gemensamma principer för medlemsstaternas övervägande eller fastställande av säkra ursprungsländer upprättas.

(24)

När det gäller vissa europeiska tredjeländer som iakttar särskilt strikta normer avseende mänskliga rättigheter och skydd av flyktingar bör medlemsstaterna tillåtas att inte pröva eller inte fullständigt pröva asylansökningar för sökande som reser in på deras territorium från sådana europeiska tredjeländer. Med tanke på de eventuella följderna för sökanden av en begränsad eller utelämnad prövning, bör denna tillämpning av begreppet säkra tredjeländer begränsas till sådana fall som rör tredjeländer avseende vilka rådet har förvissat sig om att de strikta normerna för säkerhet i det berörda tredjelandet är uppfyllda i enlighet med detta direktiv. Rådet bör fatta beslut i denna fråga efter samråd med Europaparlamentet.

(25)

De gemensamma normer som rör de båda koncepten för säkra tredjeländer enligt detta direktiv är sådana att deras praktiska konsekvenser beror på om det berörda tredjelandet tillåter sökanden i fråga att resa in på dess territorium.

(25)

De gemensamma normer som rör konceptet för säkra tredjeländer enligt detta direktiv är sådana att dess praktiska konsekvenser beror på om det berörda tredjelandet tillåter sökanden i fråga att resa in på dess territorium.

(26)

När det gäller återkallande av flyktingstatus skall medlemsstaterna se till att de personer som har flyktingstatus vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning av deras status och får tillfälle att lägga fram sina synpunkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut att återkalla deras flyktingstatus. Dessa garantier behövs dock inte om skälen till upphörandet av flyktingstatusen inte sammanhänger med en ändring av de villkor som låg till grund för erkännandet.

(26)

När det gäller återkallande av flyktingstatus skall medlemsstaterna se till att de personer som har flyktingstatus vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning av deras status och får tillfälle att lägga fram sina synpunkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut att återkalla deras flyktingstatus.

(27)

En grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en asylansökan och om återkallande av flyktingstatus måste vara föremål för ett effektivt rättsmedel inför domstol i enlighet med artikel 234 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Rättsmedlets effektivitet, även när det gäller prövning av berörda sakförhållanden, är beroende av det administrativa och rättsliga systemet i varje medlemsstat som helhet.

(27)

En grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en asylansökan och om återkallande av flyktingstatus måste vara föremål för ett effektivt rättsmedel inför domstol i enlighet med artikel 234 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Beslut i asylärenden bör kunna överklagas, så att ärendet prövas av en domstol i sakomständighets- och rättsfrågor. Den sökande bör ha rätt att inte bli utvisad förrän en domstol har fattat beslut om rätten att stanna kvar i väntan på utgången av överklagandet.

(28)

I enlighet med artikel 64 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall detta direktiv inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

(29a)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5) bör gälla för personuppgifter som behandlas vid tillämpningen av det här direktivet. Direktiv 95/46/EG bör även gälla för överföring av uppgifter från medlemsstaterna till FN:s flyktingkommissariat, när detta organ utför sitt uppdrag enligt Genèvekonventionen. En förutsättning för sådan överföring är att det personuppgiftsskydd som tillämpas inom flyktingkommissariatet är tillräckligt.

(29b)

Medlemsstaterna bör föreskriva påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas för att genomföra detta direktiv.

e)

beslutande myndighet: en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva asylansökningar och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden, med förbehåll för bilaga I.

e)

beslutande myndighet: en rättslig eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva asylansökningar och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden, med förbehåll för bilaga I.

g)

flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person som flykting .

g)

flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av denna status för sökanden .

h)

underårig utan medföljande vuxen: en person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underårig som lämnas utan sällskap av en vuxen efter att ha rest in på medlemsstaternas territorium.

h)

barn utan medföljande vuxen eller ensamkommande barn : en person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underårig som lämnas utan sällskap av en vuxen efter att ha rest in på medlemsstaternas territorium. Barn utan medföljande vuxen: barn som skilts från båda föräldrarna och från andra släktingar eller lagliga eller vanliga vårdnadshavare; ensamkommande barn: barn som anländer i sällskap med en vuxen som inte vill eller kan ta ansvar för barnets vårdnad på sikt.

b)

fatta ett beslut om ansökan med hänsyn till nationella säkerhetsbestämmelser, förutsatt att en beslutande myndighet innan beslutet fattas rådfrågas om huruvida sökanden skall betraktas som flykting enligt rådets direktiv 2004/83/EG,

b)

fatta ett beslut om ansökan med hänsyn till nationella säkerhetsbestämmelser, och under iakttagande av internationella konventioner och stadgan om de grundläggande rättigheterna och individuella friheter, förutsatt att en beslutande myndighet innan beslutet fattas rådfrågas om huruvida sökanden skall betraktas som flykting enligt rådets direktiv 2004/83/EG,

e)

neka inresa inom ramen för det förfarande som avses i artikel 35.2–35.5 , på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i de punkterna,

e)

neka inresa inom ramen för det förfarande som avses i artikel 35 , på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i den artikeln,

f)

fastställa att en sökande försöker resa in eller har rest in i medlemsstaten från ett säkert tredjeland enligt artikel 35a, på de villkor och enligt det förfaringssätt som anges i den artikeln.

c)

i vilka fall inlämnandet av en asylansökan även anses inbegripa inlämnande av en asylansökan för eventuella ogifta underåriga.

a)

ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt och opartiskt,

a)

ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt och opartiskt i enlighet med detta direktiv och med internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter och flyktinglagstiftning ,

b)

exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. information från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), om den allmänna situation som råder i de asylsökandes ursprungsländer och, vid behov, i de länder som de asylsökande har rest igenom , och att denna information görs tillgänglig för den personal som ansvarar för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa,

b)

exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. information från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och andra samhällsorganisationer verksamma i de asylsökandes ursprungsländer , om den allmänna situation som råder i de asylsökandes ursprungsländer på det civila, juridiska och politiska planet och särskilt när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna , och att denna information görs tillgänglig för den personal som ansvarar för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa,

c)

den personal som har att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa har kunskaper om tillämpliga normer på området för asyl- och flyktinglagstiftning.

c)

den personal som har att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa har kunskaper , utbildning och information om tillämpliga normer på området för asyl- och flyktinglagstiftning.

b)

Sökandena skall närhelst så är nödvändigt få hjälp av en tolk som kan framföra deras argument till de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna skall anse det vara nödvändigt att tillhandahålla tolk åtminstone när den beslutande myndigheten kallar sökanden till en intervju i enlighet med artiklarna 10 och 11 och adekvat kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I detta fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndigheterna kallar in sökanden, skall kostnaderna för tolken täckas med offentliga medel.

b)

Sökandena skall närhelst så är nödvändigt få hjälp av en behörig och opartisk tolk som kan framföra deras argument till de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna skall garantera att denna tjänst tillhandahålls vid alla personliga intervjuer, överklagandeförhandlingar och annan muntlig kommunikation med de behöriga myndigheterna, särskilt vad angår artiklarna 10 och 11 och när adekvat kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I dessa fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndigheterna kallar in sökanden, skall kostnaderna för tolken täckas med offentliga medel.

c)

Sökandena får inte nekas möjlighet att meddela sig med UNHCR eller någon annan organisation som verkar för flyktingkommissariatets räkning på medlemsstatens territorium enligt avtal med denna medlemsstat .

c)

Sökandena måste ges verklig möjlighet att meddela sig med UNHCR eller någon annan organisation som verkar för flyktingkommissariatets räkning eller arbetar oberoende med asylsökande på medlemsstatens territorium.

d)

Sökandena skall inom skälig tid underrättas om vilket beslut den beslutande myndigheten har fattat om deras asylansökan. Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt företräder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för den asylsökande.

d)

Sökandena skall senast sex månader efter det att den beslutande myndigheten har fattat beslut om deras asylansökan underrättas om detta beslut . Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt företräder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för den asylsökande.

d)

de behöriga myndigheterna får kroppsvisitera sökanden och söka igenom de föremål han eller hon bär med sig,

d)

de behöriga myndigheterna får kontrollera att sökanden inte utgör en säkerhetsrisk och söka igenom de föremål han eller hon bär med sig,

aa)

den behöriga myndigheten inte kan genomföra intervjun på grund av att den sökande utan godtagbara skäl har underlåtit att inställa sig till intervjun, eller

ab)

personen har en psykisk eller känslomässig störning som hindrar en normal undersökning av hans eller hennes fall, eller

b)

den behöriga myndigheten redan har haft ett möte med sökanden för att hjälpa honom eller henne att fylla i sin ansökan och överlämna väsentliga uppgifter för ansökan i enlighet med artikel 4.2 i rådets direktiv 2004/83/EG, eller

c)

den beslutande myndigheten på grundval av en fullständig prövning av den information som sökanden har lämnat betraktar ansökan som ogrundad i de fall när de omständigheter föreligger som anges i artikel 23.4 a, c, g, h och j.

a)

se till att intervjuaren är tillräckligt kompetent för att om möjligt kunna beakta de personliga och allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inklusive sökandens kulturella ursprung eller utsatta ställning, och

a)

se till att intervjuaren och tolken har fått lämplig utbildning, lämplig yrkeskompetens och förmåga att utföra en rättvisande och korrekt bedömning av de personliga och allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inbegripet sökandens kulturella ursprung eller utsatta ställning, och

b)

utse en tolk som kan garantera en fungerande kommunikation mellan sökanden och intervjuaren. Det är dock inte nödvändigt att kommunikationen äger rum på det språk som sökanden föredrar, om det finns något annat språk som han eller hon rimligen kan förväntas förstå och som han eller hon kan kommunicera på.

b)

utse en tolk som kan säkerställa en fungerande kommunikation mellan sökanden och intervjuaren. Det är dock inte nödvändigt att kommunikationen äger rum på det språk som sökanden föredrar, om det finns något annat språk som han eller hon förstår och kan kommunicera på.

a)

endast för förfaranden vid en domstol i enlighet med kapitel V och inte till ytterligare överklagande eller omprövning som föreskrivs i nationell lagstiftning, inbegripet förnyad behandling av ett överklagande som följer på ett ytterligare överklagande eller en ytterligare omprövning, och/eller

b)

endast för personer som saknar tillräckliga tillgångar, och/eller

c)

endast till juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genom nationell lagstiftning särskilt har utsetts att bistå och/eller företräda asylsökande, och/eller

d)

endast om det är sannolikt att överklagandet eller omprövningen godkänns.

a)

införa belopps- och/eller tidsgränser för tillhandahållandet av kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde , förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till rättsligt bistånd och/eller biträde godtyckligt begränsas,

a)

begränsa det rättsliga biståndet till att täcka genomsnittskostnaden för rättsligt bistånd vid varje relevant led i asylförfarandet , förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till rättsligt bistånd och/eller biträde godtyckligt begränsas,

b)

se till att företrädaren ges tillfälle att informera den underårige utan medföljande vuxen om innebörden och de tänkbara konsekvenserna av den personliga intervjun och, i förekommande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför den personliga intervjun. Medlemsstaterna skall ge företrädaren möjlighet att närvara vid denna intervju och att ställa frågor och lämna synpunkter , inom en av intervjuaren fastställd ram .

b)

se till att företrädaren ges tillfälle att informera barnet utan medföljande vuxen om innebörden och de tänkbara konsekvenserna av den personliga intervjun och, i förekommande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför den personliga intervjun. Medlemsstaterna skall ge företrädaren möjlighet att närvara vid denna intervju och att ställa frågor och lämna synpunkter.

a)

med största sannolikhet kommer att uppnå myndighetsålder innan ett beslut fattas i första instans, eller

c)

är gift eller har varit gift.

a)

ta kontakt med asylsökande, även de som kvarhålls i förvar eller i transitzoner på flygplatser eller i hamnar,

a)

ta kontakt med asylsökande, även de som kvarhålls i förvar eller i transitzoner på flygplatser eller i hamnar,

b)

få tillgång till information om enskilda asylansökningar, om förfarandets gång och om vilka beslut som har fattats, under förutsättning att den asylsökande samtycker till detta,

b)

få tillgång till information om enskilda asylansökningar, om förfarandets gång och om vilka beslut som har fattats, under förutsättning att den asylsökande samtycker till detta,

c)

vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekonventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndighet som helst i fråga om enskilda asylansökningar i alla skeden av förfarandet.

c)

vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekonventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndighet som helst i fråga om enskilda asylansökningar i alla skeden av förfarandet.

a)

direkt röja uppgifter om enskilda asylansökningar, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till påstådd(a) aktör(er) som bedriver förföljelse av den asylsökande,

a)

röja uppgifter om enskilda asylansökningar, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till påstådd(a) aktör(er) som bedriver förföljelse av den asylsökande,

b)

inhämta uppgifter från påstådd(a) aktör(er) som bedriver förföljelse på ett sätt som skulle leda till att dessa aktörer får direkt information om att en ansökan har lämnats in av sökanden i fråga, och som skulle äventyra den fysiska integriteten hos sökanden och hos personer som är beroende av honom eller henne för sin försörjning, eller skulle äventyra friheten och säkerheten för hans eller hennes familjemedlemmar som bor kvar i ursprungslandet .

b)

inhämta uppgifter från aktörer som påstås bedriva förföljelse av asylsökande .

b)

på begäran erhåller information om den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hennes ansökan är att vänta. Att sådan information lämnas skall inte innebära någon skyldighet för medlemsstaten gentemot sökanden att fatta ett beslut inom denna tidsfrist.

b)

på begäran erhåller information om den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hennes ansökan är att vänta. Denna tidsfrist får inte överskrida tre månader .

a)

sökanden vid inlämnandet av ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse eller som har en mycket liten betydelse för prövningen av sökandens rätt till flyktingstatus enligt rådets direktiv 2004/83/EG, eller

a)

sökanden vid inlämnandet av ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse för prövningen av sökandens rätt till flyktingstatus enligt rådets direktiv 2004/83/EG, eller

d)

sökanden har vilselett myndigheterna genom att lämna oriktiga uppgifter eller falska handlingar eller genom att undanhålla relevanta uppgifter eller handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap och som kunde ha påverkat beslutet i negativ riktning , eller

d)

sökanden i bedrägligt syfte har vilselett myndigheterna genom att lämna falska handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap, eller

e)

sökanden har lämnat in en annan asylansökan och lämnat andra personuppgifter, eller

e)

sökanden i bedrägligt syfte har lämnat in en annan asylansökan och lämnat andra personuppgifter, eller

f)

sökanden inte har lagt fram några uppgifter som med en rimlig grad av säkerhet styrker hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller det är troligt att han eller hon i bedrägligt syfte har förstört eller gjort sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller

f)

sökanden i bedrägligt syfte inte har lagt fram några uppgifter som med en rimlig grad av säkerhet styrker hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller det är troligt att han eller hon i bedrägligt syfte har förstört eller gjort sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller

g)

sökanden har lämnat inkonsekventa, motsägelsefulla, osannolika eller otillräckliga uppgifter som gör att hans eller hennes påstående om att ha varit utsatt för förföljelse enligt rådets direktiv 2004/83/EG uppenbart är föga övertygande, eller

o)

ansökan har lämnats in av en ogift underårig som omfattas av artikel 5.4 c efter det att ansökan från föräldrarna eller föräldern med ansvar för den underårige har avslagits genom ett beslut och inga relevanta nya fakta har åberopats när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter eller situationen i ursprungslandet.

o)

ansökan har lämnats in av ett barn som omfattas av artikel 5.4 c efter det att ansökan från föräldrarna eller föräldern med ansvar för den underårige har avslagits genom ett beslut och inga relevanta nya fakta har åberopats när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter eller situationen i ursprungslandet.

a)

En preliminär prövning i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt IV.

b)

Förfaranden i syfte att handlägga ärenden i enlighet med bestämmelserna i avsnitt V.

c)

ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 27,

f)

sökanden har lämnat in en identisk ansökan efter ett slutligt beslut,

fa)

sökanden står i begrepp att utvisas från det territorium där han eller hon uppehåller sig olagligt överklagar för att göra anspråk på asylrättsligt skydd,

a)

Den asylsökandes liv och frihet är inte hotade på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss social grupp eller politisk övertygelse .

a)

Genèvekonventionen och andra internationella människorättsinstrument är ratificerade och genomförda i praktiken, särskilt med hänsyn till principen om ”non-refoulement” .

b)

Principen om ”non-refoulement” iakttas i enlighet med Genèvekonventionen.

b)

Principen om ”non-refoulement” i enlighet med Genèvekonventionen iakttas särskilt .

a)

bestämmelser enligt vilka den asylsökande måste ha en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet,

a)

bestämmelser enligt vilka den asylsökande måste ha en meningsfull koppling till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet,

c)

bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande , och vilka minst skall göra det möjligt för sökanden att överklaga tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning av att han eller hon skulle utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning .

c)

bestämmelser i enlighet med internationell rätt , särskilt Gènevekonventionen, som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande.

ca)

bestämmelser som möjliggör för de asylsökande att motbevisa presumtionen om säkerhet, också i första instans och även om ett prioriterat eller påskyndat förfarande tillämpas på asylansökan.

–1.

a)

förföljelse i enlighet med artikel 9 i rådets direktiv 2004/83/EG, eller

b)

tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

–

får tillstånd att stanna vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner, om inte annat följer av artikel 6, och

–

omedelbart informeras om sina rättigheter och skyldigheter enligt artikel 9.1 a, och

–

i mån av behov får hjälp av en tolk enligt artikel 9.1 b, och

–

i samband med asylansökan, och innan den behöriga myndigheten fattat ett beslut i sådana förfaranden, intervjuas av personer med tillräcklig kunskap om de tillämpliga normer som gäller för flykting- och asyllagstiftning enligt artiklarna 10-12, och

–

kan rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt den nationella lagstiftningen godkänd eller tillåten rådgivare, enligt artikel 13.1, och

–

tilldelas en företrädare i fall av underåriga utan medföljande vuxen enligt artikel 15.1, såvida inte artikel 15.2 eller 15.3 är tillämplig.

a)

det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekonventionen utan geografiska begränsningar, och

b)

det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande, och

c)

det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med avseende på effektiva rättsmedel, och

d)

det har betecknats som sådant av rådet i enlighet med punkt 3.

a)

informera sökanden om detta, och

b)

förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

a)

sökanden har frivilligt valt att på nytt utnyttja skyddet i det land som han eller hon är medborgare i, eller

b)

sökande har frivilligt återfått sitt medborgarskap efter att ha förlorat det, eller

c)

sökanden har blivit medborgare i ett annat land och begagnar sig av det landets skydd som han eller hon nu är medborgare i, eller

d)

sökanden har frivilligt valt att bosätta sig i det land dit han eller hon tidigare vägrat att återvända av rädsla för förföljelse.

iii)

att inte pröva en ansökan enligt artikel 35a.

d)

Ett beslut att vägra inresa inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i artikel 35.2 .

d)

Ett beslut att vägra inresa inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i artikel 35 .

a)

frågan huruvida rättsmedlet enligt punkt 1 skall medföra att sökandena får stanna i den berörda medlemsstaten i avvaktan på resultatet, och

b)

möjligheten till rättsmedel eller skyddsåtgärder om rättsmedlet enligt punkt 1 inte medför att sökandena får stanna kvar i den berörda medlemsstaten i avvaktan på resultatet. Medlemsstaten får också föreskriva rättsmedel ex officio, och

c)

grunderna för att överklaga ett beslut enligt artikel 25.2 c i överensstämmelse med den metod som tillämpas enligt artikel 27.2 b och c.

da)

tillgängliga och aktuella rapporter från UNHCR och andra organisationer verksamma inom området för mänskliga rättigheter och skyddet av individuella rättigheter.