16.9.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/27

Överklagande ingett den 21 juli 2006 av Theodoros Kallianos av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 17 maj 2006 i mål T-93/04 (Kallianos mot kommissionen)

(Mål C-323/06 P)

(2006/C 224/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Theodoros Kallianos (ombud: G. Archambeau, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och bifalla det,

—

upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 17 maj 2006 i mål T-93/04, Kallianos mot Europeiska gemenskapernas kommission, i dess helhet och besluta så som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts borde ha beslutat:

a.	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 28 november 2003 angående Theodores Kallianos klagomål nr R/335/03 av den 2 juli 2003,

ålägga kommissionen att återbetala till sökanden samtliga betalningar och uppbörder som den vidtagit utan behörighet eller rätt, från sökandens lön, från och med datumet för den skilsmässodom som meddelades av domstolen i första instans i Aten den 8 mars 1999, tillsammans med den indexering av underhållet som kommissionen ensidigt beslutat om den 18 september 2002, med tillägg för den gällande räntan på 7 procent från och med det datum då ett belopp började uppbäras från sökandens månadslön,

ålägga kommissionen att ersätta kostnaden för förfarandet för delgivning av stämningsman, inklusive kostnaden för översättning av de grekiska domarna till franska, vilka hade lämnats till kommissionen i god tid (1 500 euro), liksom kostnaden för återkrav inom ramen för sökandens försvar, fastställd till 20 procent av det belopp som domen avser eller till det belopp som domstolen fastställer i överensstämmelser med rätt och billighet (ex aequo et bono), och

d.	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta alla rättegångskostnader för förfarandet vid domstolen och förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar i sitt överklagande, i första hand, att gemenskapsinstitutionerna saknar behörighet att sätta sig i medlemsstaternas ställe, eller att tolka deras nationella lagstiftningar rörande skilsmässoförfaranden.

Sökanden invänder i andra hand mot ståndpunkten att en skilsmässodom inte har som följd att interimistiska åtgärder som vidtagits av domstolen i första instans automatiskt upphör utan skall meddelas genom skrivelse till kommissionen för att den, bland annat, skall kunna anse sig frigjord från sin skyldighet att innehålla belopp på en makes (tjänsteman) lön till förmån för den andra maken. I detta hänseende gör sökanden i huvudsak gällande att kommissionen inte utgör en tredje man eller en ordinarie arbetsgivare, eftersom varje tjänsteman enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän skall informera om och vara öppen rörande sina personliga förhållanden. Sökande gör även gällande att beslutet om underhåll till förmån för en make inom ramen för ett skilsmässoförfarande upphör automatiskt då skilsmässodom meddelas, och att kommissionens kännedom om den domen är tillräckligt för att underhållsskyldigheten skall upphöra, utan att det är nödvändigt att en sådan dom delges genom stämningsman.